I mitt inlägg den 17 juni (Karolinas födelsedag) berättade jag för er att Karolina är helt tvåspråkig.
För de flesta av er var detta ingen nyhet, men jag fick några kommentarer från läsare som inte visste det.
Några av er undrade hur jag gjort för att få henne tvåspråkig.
Jag har skrivit om det förr här på min blogg, men jag kan absolut skriva om det igen.
Det är ett viktigt ämne, tycker jag.
Beröva aldrig ditt barn på något hen kan “få gratis”.
Ett språk är ett sådant praktexempel. Har du ett annat modersmål—än vad man talar i landet du bor i—ska du hålla fast vid DITT språk även om din partner talar ett annat språk.
Var konsekvent då det kommer till detta!
PÅ så sätt ger du ditt barn den finaste presenten, den att få ett annat språk “av bara farten”.
När Karolina föddes visste jag att jag skulle komma att tala svenska med henne.
ALLT annat kändes omöjligt för mig. Svenska var, och förblir, mitt känslospråk.
Så kommer det nog att vara för resten av mitt liv.
Att jag skulle ha börjat tala engelska med min bebis kändes så in i märgen fel, som att jag skulle svika både mig själv och mitt barn.
Det fanns faktiskt inte på kartan hos mig att jag skulle tala engelska med Karolina.
Tursamt nog har jag ju en fantastisk man som alltid uppmuntrat just detta.
Om ens partner inte är med på noterna så tror jag att det blir svårt att lyckas lära barnet minoritetsspråket.
Ja, faktum är att jag misstänker att det då är så gott som omöjligt.
Bild från Nancy Vilches.
Men, Peter var med på tåget från det ögonblick vi visste att vi skulle få barn.
Ja ska även ge en stor eloge till Peters familj vad gäller detta likaså. De sa aldrig något negativt om att jag så bestämt pratade svenska med Karolina. Tvärtom.
TRO mig, det är inte givet för alla. Det finns otaliga historier där partnerns familj har starka och även rent negativa åsikter om detta.
Alltså, jag talade svenska med Karolina. Hon svarade mig på svenska när hon började prata själv.
Och vet ni vad det fina i kråksången är, hon talade engelska med Peter.
Han talade ju alltid engelska med henne, givetvis. Hon fick därmed två språk i rena, rama hastigheten.
Eftersom jag var hemma med henne om dagarna var svenska det språk som tidigt blev väldigt starkt.
MEN, jag kan också säga att engelskan inte var så mycket sämre. Egentligen skulle jag nog säga att bägge språken låg jämbördiga väldigt tidigt.
Jag märker det också när jag ser gamla videofilmer från Karolinas barndom. För visst glömmer man bort sådant här, det är ovärdeligt att ha de gamla filmerna som påminner en om hur det verkligen var ...
Svenskan var dessutom det språk jag ville att Karolina skulle kunna då vi kom hem till Stockholm, och när vi var i svenskfinland.
OM Karolina inte talat svenska hade hon inte kunnat prata med min mormor eller med mina föräldrar heller.
Hon hade heller inte kunnat prata med kusinerna då de var små. MEN, eftersom hon kunde svenska från början har det gått som på räls med hela min familj i Sverige och i svenskfinland.
Underbart!
Bild från Fluentinthreemonths.
Något som dessutom alltid hållit Karolinas svenska “a jour” är att hon har jämnåriga kusiner i Sverige.
DET kan nog inte understrykas. Av dem har hon alltid fått det levande språket, lärt sig hur barn och ungdomar talar. Snappat upp allt.
Det har varit sanna språkbad av bästa sätt.
Jag är för evigt tacksam att vi haft så långa sommarlov i Stockholm och Närpes.
Under hela Karolinas uppväxt har vi tillbringat somrarna där.
Som jag skrev tidigare, det är bättre än alla läger i världen.
När Karolina var liten (åren innan hon började ettan) var vi dessutom i Stockholm varje vinter i flera veckor likaså.
Karolina knäckte läskoden på engelska som sexåring. I det skedet tänkte jag att NU ska jag lära henne skriva—och läsa—på svenska också.
Sagt och gjort, jag resonerande som så att nu när hennes hjärna förstår sig på hur man läser och skriver på engelska så kan hon även lära sig läsa och skriva på svenska samtidigt.
KLOKT av mig, för det funkade!
Vi började med att läsa ur hennes tidigaste svenska småbarnsböcker, hon fick läsa högt för mig ur dem.
Sen tänkte jag att det bästa sättet att lära sig skiva på är genom meddelanden.
Vi hade en en lek, vi skulle skicka brev till varandra under dörrarna i huset.
Hon skrev lappar till mig, och skickade under dörren. Jag skickade svar till henne på samma sätt.
Det här gillade Karolina mycket, så det var ett jättebra sätt att lära sig skriva på.
Högläsning var också a och o.
Ja, samt att få svenska barnfilmer på DVD. SÅ bra!
Så otroligt bra. Dessutom fick Karolina både serietidningen Bamse och tidningen Kamratposten som present av mina föräldrar i Sverige.
Jag minns också att Karolina hade en stadig Fisher Price CD-spelare där hon kunde lyssna på sagor. Jag brukade köpa sago-CD i Sverige åt henne, och hon brukade även få sådana i present.
Böcker fick hon också alltid av familjen i Sverige. Underbart bra.
När Karolina, Peter och jag är tillsammans har (och är) språket alltid varit engelska. Karolina och jag kan förstås ibland även då glida in på svenska ibland. Men, för det mesta talas vi vid på engelska, vi tre.
Funkar toppen!
OCH har funkat superbra under uppväxten.
Bild från Shutterstock.
Så det är så här jag gick tillväga då jag fick Karolina helt tvåspråkig.
Det är mina råd att göra precis som jag gjorde om man befinner sig i samma sits som vi.
Gissa om det är underbart att Karolina är helt självgående i Sverige och i svenskfinland. Hon kan slå sig i slang med vem som helst när och hursomhelst. Hon kan läsa allt på svenska och även skriva språket.
Ett tag gick Karolina på Svenska Skolan i Washington DC.
Faktum är att hon gick där i två år, varje lördag mellan 9-11:30.
Hon hade gulliga lärare, men i trean tog jag henne ur den skolan. Det var för mycket engelska där, så många barn som inte kunde svenskan nog bra från hemmet. Jag tyckte inte det gav något tills slut. Jag lärde henne bättre än vad hon lärde sig där. Dessutom gav det henne, och mig, lördagarna tillbaka.
Jag har aldrig ångrat mitt beslut där. Inte ett ögonblick.
Nu ska jag avsluta dagens inlägg om detta.
Har du frågor på detta ämne så ställ dem gärna till mig nedan!
Ha en riktigt fin onsdag!
31 comments:
Fantastiskt med två språk! En stor rikedom! Vi pratade bara svenska med mina döttrar tyvärr. Det föll sig naturligt men jag ångrar det idag. De hörde spanskan hos farmor o farfar. Samma för Frank och Alma. Men de förstår en del spanska när deras farmor o farfar pratar.
Min mans dotter bodde många år i Frankrike. Theo, deras son kan både svenska, franska, spanska och engelska! Ett språkgeni! Mamman pratar bara svenska, pappa bara spanska (från Colombia), bara franska i skolan o m kompisar och engelska hemma mellan föräldrarna! Däremot lillasyster pratar bara svenska men hon förstår spanska eftersom pappan bara pratar det med henne. Det är spännande med språk.
KRAMAR Anna / Channal
Så klokt val att göra som ni gjorde när Karolina föddes! Ni gav inte bara henne ett extra språk, ni gav er själva en särskild rikedom med ett tvåspråkigt barn. Underbart att läsa.
Jag har en guddotter som heter Valentina. Hennes mamma växte upp med en rysktalande far med hela släkten bakom sig och hennes mamma talade finska och svenska, så hon fick tre språk så där bara. Sen studerade hon till heminredningsarkitekt i Rom och då måste hon kunna italienska flytande och engelskan hade hon fått via skolan redan. Sen gifte hon sig med finska Mikko, som kunde engelska och lite svenska. Sen när Valentina föddes så skulle hon få alla språk gratis tänkte föräldrarna, så gudmor ett fick prata svenska med henne, gudmor 2 italienska, mamma talade italienska, pappa finska, morfar ryska, moster och mormor svenska osv...vilket betydde att den lilla ettåringen inte pratade någonting annat än hundspråk, haha. De hade en hund, ja.Till föräldrarnas stora förskräckelse. Men givetvis, så småningom pratade Valentina alla språk och numera pratar hon dessutom spanska hur enkelt som helst. Att kunna flera språk bra från grunden underlättar verkligen. Så grattis till Karolina som är fullständigt tvåspråkigt tack vare kloka föräldrar.
Ha en fin onsdag!
Kram!
Wow, vilket jobb du gjorde och fantastisk utdelning du fick. Är ju fantastiskt att vara tvåspråkig i allt, vad det än gäller. Vilken gåva Karolina fått och så härligt för din släkt där hemma som alltid kunde prata med henne och hon kunde prata med dem. Hade ju varit supertråkigt för mormor och morfar om de inte kunnat prata om vad de ville när K var där, lika tråkigt för Karolina hade ju också varit.
Våra barnbarn har ju en dansk pappa och danska i talspråk fixar de lätt, men måste fråga hur det är med att läsa och skriva. De har ju haft hemspråk men det kan ju vara lite si och så med. Den äldsta läste böcker på danska när han var yngre, men idag i 15-års åldern läser han inte så många böcker längre, tyvärr säger jag som mormor, men hoppas läslusten kommer tillbaka.
Tror också som du att den andre föräldern måste vara positiv till det, annars är det nog svårt.
Engelska får ju svenska barn börja med väldigt tidigt och sen med alla Tv-spel osv så lär de ju sig otroligt mycket, iaf i förståelse.
Du ska verkligen ha en stor guldstjärna som lyckats så bra med Karolinas språkkunskaper i svenska och hon själv måste ju också vara lycklig att ha fått svenskan som andraspråk. Tänk att komma till Sverige och klara sig överallt utan problem, det är en stor gåva du gett henne.
Mycket intressant läsning tycker jag. Det gäller ju att få till att läsa och skriva också, inte bara talspråk. Tror nog att många inte tänker på det, utan nöjer sig med talspråk.
Ha en härlig onsdag säger jag och skickar en stor kram
Tvåspråkighet/flerspråkighet ÄR verkligen en gåva! Du har gjort ett mycket bra jobb med Karolina, för precis som du skriver är tvåspråkighet inget som kommer gratis. Dock finns det ju BARA fördelar med tvåspråkighet. Vet att en del pratar om "halvspråkighet", men något sådant begrepp finns inte längre.
På studenten var jag och tackade en del av mina elever för den här tiden, och då påminde jag dem om vilken fantastisk resurs de har i sin flerspråkighet. Många pratar tre språk flytande, t.ex. arabiska, kurdiska och svenska. (Förutom det sa jag till dem att de i sanning gjort en prestation, som klarat gymnasiets svåraste program - natur - på ett språk som inte är deras modersmål.) Först tänkte jag att det blev lite taskigt mot de svenska eleverna, men jag var liksom tvungen att säga det... Hade ångrat mig annars.
Nu har jag för övrigt semester! Egentligen jobbar vi idag också, men jag har fått kompa ut den tack vare Stockholmsresan med eleverna.
Tack för din berättelse hur du gjorde för att få Karolina tvåspråkig.
Det är verkligen en fin gåva som hon fått med hjälp utav dig.
Bra även att du lärde henne att läsa och skriva i svenska med.
Ha en fin onsdag.
Kram Carin
Intessant att läsa hur du gjorde. Jag kan bara utgå från min dotters motsvarande erfarenhet i Frankrike där hon bott sedan hon var 18 år. Hon valde självmant att då flytta till Paris och utbildade sig där till fransk advokat. Hon hade tidigare gått Franska Skolan i Stockholm, på mitt initiativ. Hon lärde sig mycket snabbt franska på ett kvalificerat plan förstås och talar och skriver det flytande sen tonåren, i synnerhet som hon också är gift med en fransman, också han advokat. När deras första pojke föddes hade hon precis samma inställning som du och talade konsekvent bara svenska med honom. Hennes man har genom åren lärt sig förstå svenska hyfsat bra men kan egentligen mest några fraser och uttryck. Tillsammans talar de alltså franska i vardagen och alltid tillsammans med barnen som nu är två pojkar, 12 och 10 år.
I den svenska familjen är det bara jag som talar franska så det har varit alla övrigas ambition att vidmakthålla svenskan genom åren för de franska pojkarna så att de också ska kunna kommunicera med sin svenska familj och med andra när de är i Sverige under ett par sommarveckor. Men till skillnad från hur det var för dig har man i Frankrike inte mer än ett par månaders barnledighet. Dagis är inte utbrett utan barnen lämnas som mycket små antingen till dagmamma, eller som i min dotters familj, har man en sk ”nounou”, en barnsköterska som arbetar i hemmet. Och förstås talar med barnet på franska.
Det blev väldigt svårt för min dotter att konsekvent försöka upprätthålla den äldste pojkens svenska, dels för att hon inte var hemma med honom, dels för att han konsekvent var omgiven av franskan. Hon gjorde ändå allt det du beskriver med böcker, högläsning, filmer och olika lekar. Och han blev jätteduktig - förstod allt man sa (jag blev till och med förbjuden att tala franska med honom utan bara svenska) och svarade tillbaka på perfekt svenska. När sen hans lillebror kom blev det dock en helt annan sak. Också han har hört svenska sedan han var nyfödd men han är en annan sort. Envist har han vägrar tala svenska. Han förstår också allt men svarar alltid tillbaka på franska och tilltalar sin mamma bara på franska. För att han vet att hon förstår förstås. Han har också ett helt annat temperament än sin storebror och går helt sin egen väg. Att insistera på att det ska talas svenska har inneburit konflikter och vredesutbrott och det säger sig självt att det inte fungerar då.
Så vi har nu en situation där min dotter fortfarande pratar svenska med den äldste men har gett upp när det gäller den yngste. Han är dessutom ett brådmoget barn som uttrycker sig lång före sin ålder på sitt franska modersmål och läser avancerad fransk litteratur och poesi sedan flera år vilket både hans lärare och föräldrarna förstås uppmuntrar. Men han hamnar ju konsekvent utanför när de är i Sverige, det är enbart jag, hans mormor, som kan prata med honom, alla andra ger upp eftersom han inte kommunicerar tillbaka. De har heller inte jämnåriga svenska lekkamrater - de franskboende svenska barn de träffar i svenska sammanhang (med svenskundervisning) i Frankrike talar förstås alla franska så där gäller båda språken.
Jag upplever att min dotter lagt ner oändligt med tid och engagemang för att få detta att fungera och det är extremt viktigt för henne att hennes barn känner och vet om sitt svenska ursprung på alla plan. Pojkarna kan alla julsånger på svenska, man firar påsk och midsommar på svenska, bakar pepparkakor och lussebullar och går konsekvent på alla svenska museer, nöjesparker och ursvenska evenemang när de är i Skåne och Stockholm på somrarna. Men ibland räcker inte allt till och det kan ju också bero på det enskilda barnet tror jag!
Inlägget ovan är från Monet
Anna:
Ja, det är verkligen bra med två språk. Talar den ena föräldern ett annat språk så tycker jag att de bör använda det språket när denna talar med sitt barn.
vet du, jag tror att man förr ibland avrådde det andra språket. Man trodde att det skulle störa språkutvecklingen. Du kanske fick höra just det av ngn då dina flickor var små?
Barn är otroliga.
Jag känner till en familj i Belgien (gammal bloggare som jag numera fäljer på insta) där mamman är från Sverige, pappan från Spanien, de bor i Bryssel. Mamman talar svenska med dem, pappan spanska, skolspräket är franska och hemspråket engelska. Dessa ungar fixar denna mix!! HELT otroligt!
Men a, jag har sett bland mina vänners barn här att ofta är det äldsta barnet bäst på minoritetsspråket. OCH jag har även sett att lekspråket och språket mellan syskon blir engelska. Inte så konstigt kanske.
Men K har ju inga syskon så i det fallet blev det mer koncentrat för henne.
Men igen, barn är OTROLIGA!!!
Som Theo!
Språk är verkligen intressant.
KRAMAR!!
Karin:
TACK!
Egentligen var det inte ens svårt. Det bara kom naturligt för mig. OM jag talat engelska med henne hade det känts så galet onaturligt. Så för mig personligen var det ingen svår sak. MEN jag vet att det inte är så för alla.
Som med Valentina. VILKEN rikedom för henne!
OCH för hennes föräldrar. Mamman fick ju minsann språkbad hon också på sin tid.
Valentina fick sig verkligen språkbad galore med alla som talade med henne. Otroligt. Jag blir nästan yr när jag läser det. Men dessa barns hjärnor blir liksom programmerade på ett annat sätt. Som Valentina, som grejade allt detta.
Det är lite om den familj jag känner som jag skriver om till Anna ovan.
Tack Karin, det var ändå givet för mig. MEN utan Peters stöd hade det inte gått, det kan jag nog säga.
Kramar i stora lass!!
Yvonne:
TACK Yvonne, men det hela föll sig ändå väldigt naturligt ändå. Allt annat hade känts fel för mig. Med Peters totala stöd var det dessutom bara att köra på.
Som sagt, jag har sett fall där motsatsen funnes och då blir det omöjligt och det är ju så sorgligt.
Javisst, jag brukar tänka på hur mkt mina fldrar och min mormor skulle ha missat om de inte kunnat prata med Karolina. De hade alls inte fått den relation de har, och hade.
Min mormor sa alltid till mig, sluta aldrig tala svenska med Karolina.
Jag såg till att de fick den finaste av relationer, det hade de inte fått om språket legat som ett hinder.
Jamen vad fint med era barnbarn och danskan. Heja dem! Min bästa kompis i Sverige är också halvdansk och vilken glädje för hennes familj i DK, och för henne själv, att hon har danskan.
Du ska se att läslusten kommer tillbaka. Det är säkert åldern som spelar in, tror du inte?
OCH att kunna tala språket är ändå det det viktigaste ändå, och det KAN dina barnbarn!!
Tror att ens partner måste vara öppen och totalt med på noterna om man ska lyckas lära ett barn minoritetsspråket
HEJA era barnbarn!!
Så himla fint. Dessutom inbillar jag mig att det kan vara svårare med danskan eftersom den ligger så nära svenskan. Tycker själv danska är assvårt och talar hellre engelska med en dansk. Men det slipper dina barnbarn som kan danska.
Svenska barn, och danska också efter vad jag hört här i US då jag träffat danska barn, är ju otroligt BRA på engelska. Jag har ju märkt det i Sverige många gånger. Blivit impad av barns kunskaper i engelska. Som du säger, spelen. OCH att vi inte dubbar i Sverige. TACK och LOV för det.
Engelskan verkar barnen få av bara farten.
Karolina är mkt stolt över detta själv, det är hon. Hon bär det som en fjäder i hatten.
Har kunnat använda sig av svenskan i jobbet flera gånger, och ibland fått deala med norrmän också. DET har däremot varit lite svettigt för henne, haha.
Jo, jag är stolt över att ha lärt henne språket. Men det fanns egentligen inga alternativ heller, för mig.
TACK kära Yvonne för att du gillade dagens inlägg.
Stora kramar!!!
Elisabeth:
DET ÄR den!!
Det ska alltid understrykas, tycker jag. En gåva!
Nej, det enda jag sett hos somliga av mina svenska vänners barn är att de ibland tvekar med svenskan. De kan, men de vågar inte riktigt ta ut den eftersom de är rädda att säga fel.
I dessa fall är engelska absolut deras tyngsta språk.
Du vet. det är fall där barnens mamma jobbat under uppväxten och därför inte kunnat tala lika mkt som jag kunde.
Men jag ger dem en stor eloge för att de försökt och faktiskt också lyckats även om barnen är mer tveksamma. Nu är ju dessa barn unga vuxna men med stor stolthet över den svenska de kan.
Så vackert där.
TYCKER det är BRA att du sa som du sa på studenten till dina elever. FÖR herregud, det är ju en bragd och man kan bar beundra dem.
SOM du säger, de har klarat naturprogemmet. Jag vet ju hur svårt det är (bägge mina systerbarn tog det).
Tror nog dina svenska elever höll med dig!
SOMMARLOV för DIG!!!!!! UNDERBART!!!!
Carin:
TACK!!!
Ja, det där med att läsa och skriva tänkte jag att hjärnan nog skulle fixa då läskoden knäcktes.
Tänkte då att hon HÖR ju att det är skillnad på språken, och att hon säkert då kan lära sig både läsa och skriva.
Hon har haft problem med å, ä, ö --- det ska jag nog skriva om i en punkt imorgon. Så helt givet har det inte varit med de bokstäverna.
Ha en finfin dag!
Kramar!!
Monet.
Ja, din dotter gjorde precis som jag.
Tror det är bästa sättet.
Hennes man var med på noterna han också. Min egen Peter har dåligt språköra (dt HAR han verkligen), men även han har ju snappat upp mkt under alla dessa år.
Prices som din svärson. DET är ju en guldkant av det hela bara det!
Men, du lyfter ju en intressant aspekt av det hela.
Barn är olika, och eftersom K inte har syskon vet jag ju inte egentligen hur det är att även lära andra barnens språket.
Men, jag har sett det bland dem jag känner här som är i min sits (andra svenskar, ryssar, tyskar, österrikare mfl) att det OFTA blir svårare med med andra barnet.
Så jag förstår vad du menar med ditt andra barnbarn.
Sen har jg läst många gånger att det kan leda till konflikter, som i ert fall.
Det är inte bra. Jag har läst om det många gånger i en grupp på FB där jag med, SMUL-svenska som modersmål utomlands. Din dotter kanske är med i den?
Det är en bra grupp, alla möjliga problem blottas där.
I mitt fall har jag alla gånger haft det lättare på det sätt att inga syskon funnes. K har fått sitt bad mer koncentrerat sas.
Jomen abolut beror det på det enskilda barnet. OCH faktum är att det är lönlöst att tvinga.
Tror det bara skapar ångest och osämja och kanske tom ett hat sedan.
Så det låter som om din dotter gjort rätt ändå.
Bra att du kan tala med honom iaf.
Sen att de uppmärksammar svensk kultur, mat etc.
Tack för att du berättar om detta.
Underbart att du kände det instinktivt! För det är helt rätt. Det fanns en period när man trodde att barnen blev "halvspråkiga" - vilket är ett uttryck som inte finns, för ingen kan vara halvspråkig. Bara mer eller mindre säker på olika språk.
Jag har lärt mig (eftersom jag jobbat med svenska som andraspråk) att hjärnan är konstruerad för att klara flera språk. Vi svenskar är rätt originella som är enspråkiga, de flesta länder i världen är två- eller flerspråkiga. Man har ett språk hemma, ett i skolan, ett annat i kyrkan etc.
Kanonbra att hon har tät kontakt med kusinerna - jag har träffat andra som liksom konserverat sitt språk genom att inte tala det på plats, utan bara i hemmet, och då missar man förstås alla moderna uttryck.
Min kompis i Tyskland tyckte ju att jag pratade tyska som en gammal farmor... min lärare lärde ju ut SIN tyska från 40-talet utan att få den moderniserad. Engelskan var lättare att få uppdaterad tack vare alla filmer som textas.
Bloggblad:
TACK!!
Ja, jag vet ... har hört talas om det där med att man inte trodde att tvåspråkighet gav ngt. Att barnen skulle tappa sina språk totalt.
Kan tänka mig att många flädrar avskräcktes av det.
Ja, du kan ju verkligen detta (precis som Elisabeth ovan). Du har sannerligen jobbat med just detta.
Så är det, kusinkontakten och det moderna språket är ovärdeligt. SÅ glad för kusinerna som verkligen gett henne språkbad i slang och hur unga personer talar.
Då lever språket och blir inte bara ett mammaspråk.
Just det, som din tyska som låtit gammaldags pga av en lärare som körde det gamla stuket. . Det blir ju inte så när yngre personer kommer inom friska fläktar. Min egen svenska är nog också gammaldags i mångt o mkt. JAG hänger ju absolut inte med i de ungas språk.
HAHA.
Nej, länge leve språket och dess utveckling.
Så fantastiskt att du lärde Karolina svenska, och stor eloge till Peter som uppmuntrade till det, så fantastiskt att hon är tvåspråkig!
Min mans syster flyttade till USA 1961, som 20-åring ( ja min man är ett sladdbarn ) och hon fick 3 pojkar på 70-talet, tror de hade en svensk barnflicka också, men ingen av pojkarna talar idag svenska. Min svägerska är gift med en amerikan, och jag tror inte att han uppmuntrade till att pojkarna skulle lära sig svenska, så synd!
Trevlig midsommar till dig!
KRAM
Här i Österbotten är det ju vardag med två språk. Jag kan vara så avundsjuk på de som fått två språk gratis, när man själv som enspråkigt svensk fått kämpa så o ännu kämpar med finskan. Barn är ju också fantastiska på så vis att de bara använder det språk som hör ihop med den de talar med. Mina brorssöner gick i finskt dagis o jag testade nån gång att tilltala dem på finska, men svaret kom på svenska, för min kod var ju svenska. Blir ju lite nyfiken på om inte Peter fick språkbad samtidigt, förstår han svenska? Å hur är det med Närpesiskan, den är ju nästan ett eget språk, förstår ni, pratar ni Närpesdialekt? Språk utvecklas ju också över tiden, har du märkt att du använder ord som föråldrats eller inte förstår nyord? Jag märkte när jag träffade min kusin som bott i Sverige i 35 år att han använder många dialektord från vår ungdom som jag inte använder längre, men det är roligt att bli påmind. Annah
Jag beundrar dig som orkade se till att din dotter blev tvåspråkig! För det är inte enkelt.
Jag har en vän sedan tiden i Bryssel som gjorde sina tre barn tvåspråkiga, förutom svenskan också franska, detta utan att ens bo i Frankrike! Men så är hon simultantolk, talar mängder av språk själv och har doktorerat i tvåspråkighet.
Vår J vill när han var fem år lära sig engelska så han gick på barnengelska på lördagar och tittade på engelska barnprogram, sedan tre år på HS i Bryssel där han läste engelska på hög nivå. Och ja, resten är historia och numera anser han sig vara nativ i både svenska och engelska. Och eftersom han bor i USA talar han bara svenska med oss.
Språk är en enkel kunskap att bära!
Kan bara hålla med dig helt och hållet. Språk är makt.
Har en kompis som kom till Sverige från Polen när han var 13 år. Hans fru kom senare. När det gifte sig och fick dotter nummer 1 beslutade de sig att mamman, som bröt på polska när hon pratade svenska skulle prata polska med dottern. Pappan som pratade svenska som en"infödd" pratade svenska med henne.
Idag pratar tjejen och hennes fem år yngre syster flytande svenska, polska och engelska.
Använde mycket svenska med baby nr 1, sen gick det inte så bra efter nr 2. Hade inga svenska bekanta i Kalif. och varken tid eller pengar att flyga till Sverige (inga jet-plan på den tiden). 1960 var vi i Sverige ca 2.5 månader, och flickorna blev ganska bra på svenska, då dom hade ett par lekkamrater. Dom har varit dit många ggr som vuxna. Nr 1 tog Svenska ett skolår i UC Santa Barbara och kan skriva och läsa sisådär.
Betr Swinglish kommer jag ihåg;
"Varje gång man krossar gatan, blir man killad av en karl."
Nu är det åska och dunder. Hoppas det blir fint för din promenad i morgon iaf. Ser fram emot dina foton. Kram! Ruth i Virginia
Tycker det är så viktigt att ge barnen sitt eget hemspråk. Precis som du säger Annika så är det en av de bästa presenten man kan ge sitt barn. Gratis är det också, även fast det kan vara lite jobbigt och ta tid.
Mina två barn är helt tvåspråkiga. Men då är jag också gift med en svensk man och det gjorde det hela mycket lättare. Båda mina barn är nästan trespråkiga. Dottern med franska och sonen spanska.
Min mamma som är finska är så ledsen att jag och min syster inte kan finska. Min pappa gillade inte alls att vi skulle lära oss finska. Idag skulle jag vara väldigt glad om jag kunde finska.
Trevlig sommar!
Kram Kerstin
Susjos:
Tack, jag är mkt nöjd med mitt beslut att prata svenska med henne.
Det är så givande för alla att hon kan, inte minst för henne själv.
Jag känner till liknande fall som din svägerskas.
Speciellt de som flyttade på 50 och 60-talen och sen fick barn här har väldigt ofta inte talat sitt språk med barnen.
Vet inte om man på den tiden sa att det skulle vara skadligt för barnen?
Det har ju gått många konstiga bud i detta.
Men ja, jag känner folk i min ålder som är födda här av svenska/finlandssvenska föräldrar som inte kan svenska alls. Så trist.
Så trist för barnen att komma till Sverige och inte kunna prata språket. OCH ffa för de äldre i familjen som inte är bra på engelska alls.
Sen, som din svåger då ... det är inte ovanligt alls det du berättar, att partnern inte uppmuntrar minoritetsspråket. DET är så himla tråkigt.
KRAMAR!!
Annah:
Ja verkligen,
Känner till så många som säger att finskan var det svåraste då de skulle avlägga sin studentexamen.
Men, det är ju en nödvändighet att NI som bor där kan finska.
Jag vr på R-kiosken i Närpes för ett par somrar sen, hade laddat på tid till mitt mobila bredband. Det funkade inte, så jag gick in till tjejerna i kiosken igen och tala om det för dem. Bägge två från Närpes som jobbade där.
Då sa den ena att hon skulle ringa Saunalahti (mitt bredband) och hon sa också att hon skulle tala finska med dem, "för då får jag mycket bättre service"- Jag frågade henne sen om det alltid är så att man får bättre sevice på finska. Ja, sa hon, alltid. OM man ringer finska myndigheter, företag etc.
USCH så trist det lät. Men jag vet ju att det är så.
Samtidigt är ju ni finlandssvenska såååå stolta över att vara finlandssvenskar och månar om både det svenska språket och dialekterna, BRA!! BRA!!
Jaja, det var en parentes.
Jo, jag förstår Närpesspråket mkt mkt bra!! Min dotter är också bra på det.
Jag är sämre på att tala den själv, haha.
Men förstår allt det gör jag.
Peter har absolut lärt sig mkt svenska genom åren, han förstår mkt. men har svårt att tala svenska. Jättesvårt.
Numera tror jag det är lättare att hålla sig a jour med sitt språk tack vare alla tidningar på nätet, alla tv-program man kan se och inte minst radion som man kan strömma så mkt man vill.
Det är intressant det där du skriver om dialekten och att den blir föråldrad. Jag undrar om min mamma och moster ngnson känt så?
Nu är min moster gift med en Övermarkare, så de talar ju dialekt jämt i Sthlm. Men jag undrar om andra tycker att de använder gamla ord?
Antagligen, sen är det väl en generationsfråga också, jag snackar ju inte dirket som mina syskonbarn. Det gör inte mina syskon heller i Sverige. Det skulle bara låta töntigt, haha.
Men det är verkligen intressant detta!!
Brysselkakan:
Det fanns inga alternativ för mig, det var bara svenskan som gällde. Mitt känslospråk.
Så glad för det.
Vet hur knepigt det kan vara för många. Många lyckas tyvärr inte heller fastän de har de bästa intentioner.
Jag tänker på Petra i Bryssel också, de har ju lyckats med språken verkar det som.
Spanska, franska, svenska, engelska ... helt galet vad de barnen kan språk. Otroligt imponerande.
Som din väninna när hon gjorde sina barn tvåspårliga med franskan, fastän de inte ens bor där- SÅNT beundrar jag, vet inte om jag skulle kunna göra det själv. Alltså om jag skulle kunna ha lärt K ett språk till. Inte säkert alls. KAN fö inga fler språk heller än svenska och engelska.
er J är väldigt driven och begåvad.
Helt otroligt alltså.
Tänk vad han visste vad han ville redan som liten.
Kan tro att hans engelska är superb. Låter han mer brittisk då han talar? Eller har det slipats ner till amerikanska nu?
BP:
Ja, språk ÄR verkligen makt.
Så är det.
En lätt börda att bära som är värd GULD!!
DINA vänner gjorde alla rätt med sina flickor, så ska det vara!!!
Vilken lycka för dem alla!!
Inte minst för far och morföräldrar och andra som bor kvar i Polen.
Yay för dina vänner!
Ruth:
Så är det ju, det var helt annat på din tid.
Absolut.
Tror även att barnläkare resonerade som att det skulle vara skadligt med ett andra språk. Att barn skulle lära sig ett språk ordentligt.
SÅ nog förstår jag dig. ATT åka tillbaka till Sverige på det sätt jag gjort är få förunnat ändå. Jag är sååå enormt tacksam och ödmjuk för det.
Det kostade säkert så mkt mer på den tiden också. Och det var längre och mer komplicerat.
Minns att du berättat om att Santa Barbara och din dotter förr. SÅ bra ändå att hon läste svenska där.
HAHA, Swinglish ja, sååå komiskt det kan bli. Som i ditt exempel.
HAHA.
Ja åska galore igår, och regn i massor.
Idag så grått och mörkt.
Längtar efter att komma ut i naturen igen. har haft lite andra ärenden denna vecka så jag har inte kommit ut på mina rundor som jag brukar.
Kramar från mig!
Kerstin:
OOO ja, visst är det så. Gratis och en underbar gåva att bära med sig genom livet.
I mitt fall fanns inga alternativ, jag hade inte grejat att prata engelska med mitt barn.
Du ser, din pappa satte käppar i hjulet med finskan. DET är inte alls ovanligt att partnern gör så, och då blir det ju också kört.
Det hade varit superbra om du kunnat finska idag.
För min del var finskan inget alternativ eftersom min mamma kommer från svenskfinland, men hade hon kommit från finska finland hoppas jag verkligen att jag hade kunnat finska idag.
MEN, jag har exempel på det också. Har en bra kompis därhemma i Sve som har två helfinska föräldrar. Ingen av dem pratade finska med barnen. Vilken miss ändå.
OCH bägge föräldrarna bröt kraftigt på finska då de talade svenskan. SÅ varför i hela fridens namn talade de inte finska i hemmet?
Men det var 70 tal, man tänkte annorlunda då. Så var det bara.
Men Kerstin, du har ju blivit mormor nu.
Talar din dotter svenska med barnet?
Jag undrar ibland om K kommer att tala svenska med sina barn (om det kommer några).
Kramar!!!
J har en stark brittisk accent och ibland förstår inte amerikaner honom! Rätt komiskt!
Min dotter kommer försöka allt hon kan att prata svenska med sin son. Hennes man är helt med på det. Det underlättar något enormt, såklart.
Vi har behållt alla böcker från barnen var små. Som hon nu kommer få stor användning av. Vi läste varje kväll till barnen till de blev väldigt stora. Haha till 15 år. Maken min gillade att läsa högt. Så sonen då han var 15 år , bad mig säga till pappa att inte läsa mer. Han ville själv inte göra honom ledsen. Maken min saknade länge att inte läsa högt till barnen. Men det har stärkt deras svenska. Vi läste alltid svenska böcker.
Jag tror nog K kommer prata svenska med sina barn om hon väljer att bli mamma en dag.
Trevlig Midsommar!
Bryselkakan:
Somliga amrisar är verkgligen tröga ibland. JAG tycker också det, vad gäller att förstå annat än släpig amerikanska.
Man tycker de (iaf på platser där stor mångfald råder) skulle vara vana, men ...
Som sagt, en del är tröga.
Misstänkte att det är brittisk engelska för J!
Kerstin:
De bor i US, eller hur?
JA vad kul om jon fortsätter med svenskan med bebisen.
Vore ju guldä
Ja, att partnern stöder är a och o!!!
Jag hr också kvar Karolinas barnböcker. TÄNKER att hennes ev barn ska få dem!
Högläsning är verkligen bra!!
KUL att din make älskar det så mkt. Min mormor körde högläsning för min morfar tills han dog. HAN älskade då hon läste högt för honom.
Så din make får börja läsa för dig, hihi!!
Kramar!!
Post a Comment