Wednesday, October 20, 2021

På väg med Thor! Resebrev nummer tre.




Hej och godmorgon onsdag!!



Idag ska jag återigen ta er med till bergen i sydvästra Virginia dit vi for med Thor, den hyrda husbilen, för tre veckor sen. 
Alltså, det här med hur snabbt tiden går … FATTAR det inte. Vår härliga resa börjar kännas avlägsen nu.



Peter och jag lämnade den fina campingen i Waynesboro, Virginia och ställde kosan mot Whitetop i sydvästra delen av staten.
Det tog oss tre timmar att köra dit, och vi färdades mestadels längs Interstate-81 som löper genom dalar och backar.
Det är en motorväg med TUNG trafik. Ingen rolig väg att köra alls. Visserligen vacker på många ställen, men alla otaliga långtradare och lastbilar suger. 
Vårt mål var gränsen mot North Carolina och Tennessee, alltså verkligen till den allra sydvästligaste delen av Virginia. 
Virginia är en stor stat, det tar ungefär sex timmar att köra igenom den från norr till söder.


 

Tung långtradartrafik, många husbils och husvagnsekipage likaså.  Väldigt kuperad motorväg  likaså på sina ställen.  I-81 går från allra nordligaste New York state till Chattanooga i Tennessee.  En viktig motorväg för östra USA.  



Det var iallafall väldigt, väldigt SKÖNT när vi kunde lämna den stora motorvägen och ge oss in på mindre landsvägar.
OCH småvägar blev det, landsvägar som snurrade längs berg och ner i dalar. NU var vi verkligen på landet!
Äkta bergslandsbygd, bondgårdar och stora, stora julgransoldlingar kantade vår väg. Samt bergen förstås med sina vansinnigt vackra höstfärger.



 


Vilse på en liten, liten väg bland bergen i sydvästra Virginia.  TUR att vi inte fick ett enda möte på denna väg ... Det syns inte på bilden, men det var brant vid vägrenen.



Vi befann oss på hög höjd, och därav hade ju hösten kommit mycket längre i den delen av staten än hos oss i norra delen. Man skulle ju annars kunna tro att hösten går från nord till syd, men det har ju naturligtvis med höjdläge att göra först och främst. Det var så vackert allting också! Så strålande vackert.




MEN, då vi kommit en bit utanför I-81 hank och stör så försvann också uppkopplingen till mobilnätet. Bilen vi hyrt hade visserligen WIFI, men uthyraren hade inte aktiverat det (BIG MISTAKE, detta gjorde oss faktiskt lite arga). 
Så, inga GPS-er i världen hjälpte oss då låg i total radioskugga. Som tur är är jag gift med en man som skriver ner ALLT på papper, precis som förr i världen. Han skriver ner vägbeskrivningen exakt innan vi beger oss, och tack vare detta handskrivna papper hamnade vi inte mer vilse än vi redan gjort.
NU förstår jag verkligen NYTTAN av att ha Wifi i  bilen!!! Det är sådana här gånger den kommer till pass.
Ja, det var ju något vi märkte av redan då vi bilade genom hela USA för två år sedan, vikten av wifi i bilen.
För i detta stora land med mycket ödemark är det lätt att hamna i total radioskugga. Wifi for the win. OCH stark wifi-signal var det i bilen hela tiden, men som sagt, uthyraren hade inte brytt sig om att köra aktiveringen fullt ut ...





Ett stort klistermärke på vår skjutdörr på Thor.  MEN HAH!! Inte fanns det något aktiverat wifi i vår bil, inte.  GAAAHHH!!




Vi färdades verkligen på smala vägar som slingrade sig längs berg och ner i dalar. Vi var lite för stressade där och då att kunna njuta av det överjordiskt vackra landskapet. Vi satt mest och stressade över att hitta den camping som vi bokat.
Vi frågade oss fram i en liten, liten by och där kunde en kvinna hjälpa oss att navigera rätt. Tack och lov för det, för vi var på HELT fel väg.


Till slut kom vi fram till Virginia Creeper Trail Campground som var helt UNDERBART fin! Ja, den finaste vi bodde på under denna resa!
Dessutom hade vi lyckan att få bo här hela tre nätter!!!
Campingen drivs av ett par i medelåldern, och det var så skön stämning där med höns, katter och en hund. Jättefint och MYSIGT allting.
Denna camping låg i i en dal, men vi med husbil/husvagn fick ställa oss på en höjd över campingen.
OCH vilken UTSIKT vi hade därifrån. Helt OUTSTANDING!!!
Som vanligt var det gott om rum mellan husbilar och vagnar. GUD vad jag älskar denna aspekt!!


 

KOLLA utsikten från vår ställplats.  Världsklass!!! Huset på bilden är campingens klubbhus, där fanns badrum med fina duschar, ett litet cafe, kontor, veranda och wifi.  Det var den enda wifi vi hade under tre dagar eftersom det rådde radioskugga uppe på höjden där vi befann oss.  DET fick gå ändå!!



Denna camping ligger precis vid en stor cykelled/vandringsled, The Virginia Creeper Trail. En led som är byggd på ett gammalt järnvägsspår.
En mycket, mycket poppis led bland cyklister framförallt. Men, Peter och jag vandrade längs vägen denna eftermiddag. Det var mysigt det också, givetvis.



 


Den lilla vägen leder upp till husbils/vagnsparkeringen på campingen.  




På kvällen satt vi vid lägerleden och tittade ut över bergen och dalen.
Nästa morgon var det dags för semesterns allra längsta vandring, men mer om det i nästa resebrev!!!

Jag önskar dig en riktigt fin onsdag!!

16 comments:

Brysselkakan said...

Jo tack! Radioskuggan har vi varit med om på våra resor också. Noll kontakt med omvärlden och det går inte ens ringa nödsamtal.
Och som du skriver så är det bra att vara påläst om vägen man ska färdas på. Vi brukar spara kartor offline på Google maps, det funkar bra. Och så givetvis papperskarta! Alltid!
Fantastiska vyer! Och förstår att du inte ville dra för fönstret på natten!

Annika said...

Brysselkakan:
Jaa, det är verkligen märkligt då det händer. Helt plötsligt finns ingenting. INGENTING.
OCH det är lite kusligt. Så det här med wifi i bilen ÄR verkligen ngt som är bra att ha + att skriva ner. Eller som ni, ladda ner på telefonen.
Som du säger, man kan inte ens ringa nödsamtal. Sa till P att jag är lite förundrad över det ändå, för det bor ju folk i dalar och på sluttningar. Är de helt och hållet i behov av egen wifi? Jag menar, absolut inget mobilnät. Iallafall inte AT&T som vi har. Kanske det finns ngt annat nät där som är bättre? Men jag tvivlar. Vi har ju roaming på våra mobiler och INGET fanns.
Sa också till Peter att en gammal hederlig vägatlas hade suttit som smäck. Men nej, inte hade vi ngn sådan heller.
Jag förstår att du varit med om detta fenomen på era långa resor i USA. Fascinerande och lite kusligt på samma gång.
Ne, precis, jag drog inte ner skyddet för fönstret på denna camping. Stjärnhimlen var ju enorm där.

Anonymous said...

Yvonne said...
Dessa lastbilar och långtradare, det värsta är ju när de börjar köra om varandra på motorvägen och stoppar upp bilarna bakom, man är livrädd för olyckor varje gång.

Radioskugga har vi också råkat ut för här i Spanien när vi bodde över på en vingård som låg djupt i en dal med höga berg runtom. Gick inte att få täckning någonstans, lite läskigt faktiskt, om något skulle hända.

Tur ni inte fick möte på den där smala vägen, ryser vid blotta tanken.

Fantastiskt vackert där ni kört, man kan inte riktigt förstå att ni har så mycket natur i USA som ni har. Själv tänker jag ju mest på NY med alla hus och så Central Park, dags att vidga sina vyer mao, ha, ha, ha

Är de dör campingställena inhägnade på något sätt eller är de helt öppna för vem som helst?

Man ser att hösten börjat göra sitt intåg på dina bilder, vackert!

Ha en fin onsdag, stor kram från mig

Stockholmsbo said...

Annika, vilka bilder. Vilken miljö.
Du är så duktig med kameran och orden så du borde skriva för en rese-tidning.
Tänk på den saken.
Campingarna du visar imponerar på mig.
Keep up good work.

Annika said...

Yvonne:
Jag avskyr det. Just tung trafik i massor i alla filer.
USCH!
ja, de kör om varandra, så sant. Jag vill inte köra, som tur är kör Peter. Ytterst tacksam för det.

Radioskugga är läskigt. Man blir helt bortkopplad och ingen kan man nå, inte ens nödnummer. Det händer titt som tätt här att man kommer till såna ställen.
Inte kul.

Exakt ja, vi har såååå mk orörd natur och så mkt ödemark. Det kan nog absolut vara svårt att förstå när man är i städerna här, NYC inte minst.
Jaaadu, är campingarna inhägnade?
En del är det, en del inte. Denna var det inte.
Somliga är det dock, kanske de som är lite större??
Ska tänka på det mer nästa gång vi är ute och på en sån här resa.

STOR kram till dig!!

Annika said...

Stockholmsbo:
TACK för dina fina ord.
Blir glad.
Ja visst är det fina campingplatser. SÅ fina.
TACK igen!!!

Channal said...

Underbara roadtrips ni gör och vilken vy att vakna upp till. Som en vacker akvarellmålning. Verkligen en häftig upplevelse att få komma nära naturen med husbil. Odla julgranar hahaha... det låter lite kul. Vet att många av julgranarna som säljs i Sverige kommer från Tyskland. Finns säkert sådana odlingar även där. Planterad barrskog här hemma i Sverige går till skogsindustrin... undrar om det finns planteringar för julgranar här.

KRAM Anna

Elisabeth said...

Det är alltid lika roligt att läsa dina reseberättelser! Ni verkar ha haft en härlig resa, trots att Wifi i bilen inte var aktiverat.;-) Jag är för övrigt som Peter, skriver ner allt på papper, och därtill vill jag ALLTID även ha pappersbiljetter, inte bara ha biljetten i mobilen. Eller ja, jag har köpt biljetter i appar ibland, men då har det antingen varit av tvång eller kortare resor. Kan jag välja vill jag helst ha biljetten både i mobilen och på papper, utifall att liksom.

Fotona är fantastiska! Flera av dem skulle lätt platsa på en utställning, för de är inte "bara" vackra, utan fångar även en känsla och stämning.

BP said...

Som vanligt helt suveräna bilder från er resa med Thor.
Minns att jag bara hatade Interstates. Visste aldrig vilken fil jag skulle lägga mig i. Tur att hastighetsbegränsningarna i USA var så låga på motorvägarna.
Campingplatserna är otroligt fina. Har ingen erfarenhet av svenska campingplatser, så jag kan inte jämföra.
Skrattade gott år icke fungerande GPS. Hur gjorde man förr kan man ju fråga sig. I vårt fall var jag chauffören och min man kartläsare med en riktig papperskarta i knäet. Jaja, det var ju en annan värld - hahaha. Men det funkade alldeles utmärkt på den tiden.
Måste medge att jag aldrig kört med GPS. Vi hyrde bil i Spanien 2017 och beställde en GPS för 1 000 kronor för två månader. Vi fick den aldrig att fungera... Ingen av oss är tekniskt begåvad. Så vanliga kartor fick återigen göra jobbet.

Steel City Anna said...

Vad härligt att sova i husbil! Verkligen stor och modern. Måste varit läskigt på den smala vägen bara!

Här har hösten gått i sitt tråkigaste stadium, där löven redan fallit och mörkret jagar närmre. Dock väldigt milt väder.

Vackra bilder!

Annika said...

Channal:
VISST är det helt underbart.
JA; vilken vy att vakna till. Fantastiskt!!
Japp, här finns stora, stora julgransildlingar. Där de klipper och trimmar och ser till att de blir så där Disneyperfekta. VET faktiskt inte om det finns odlingar i Sverige?? BRA fråga.
Det måste vi ta reda på.
Måste ... googla ... NU ...
:-D
Kramar!!

Annika said...

Elisabeth:
TUSEN tack, jag blir SÅ glad över dina ord.
Glad att du gillar att läsa om våra resor.
En helt underbar resa var det. VILL ut igen.
ja, det gick bra även utan Wifi i bilen, men det hade ju underlättat stort om det funkat, haha.
Annars var det rätt skönt att bara koppla bort den delen. MEN lite otäckt är det ju också att inte ens kunna ringa nödnummer om så skulle behövas.
Ja, det är smart att skriva ner på papper, inte förlita sig på tekniken.

TACK också för det du säger om mina foton. Stort tack. DET betyder mkt för mig!!!

Annika said...

BP:
TACK snälla!!!
YUP, yup ... ÅÅÅ ja, jag med. Jag hatar interstates. DET är inte roligt att färdas längs dem.
Speciellt inte de hårt trafikerade på östkusten. MEN faktum är ju att de är ännu värre i trakterna runt LA. FICK nästan slaganfall då vi åkte in i LA från Las Vegas för två år sen. Interstate och så BRANT genom bergen ner till LA. USCH och fy! OCH så långtradare till max.
Dessa campingar alltså, helt underbara. Denna var den bästa på hela resan!!
JA, när man hamnar i total radioskugga är man LOST om man förlitar sig på GPS.
TUR att vi varit med förr, och kan läsa både kartor och skriva NER. Får tacka min make för att han skriver ner allt.
Som du säger, det funkade ju utmärkt förr också. Folk gav bra vägbeskrivningar och så hade man ju kartor, vägatlas.
GPS är ganska bra att köra efter, speciellt appar som Waze, men även Google Maps.
Vi har en i bilen. En vanesake det där, tror jag.
ALL lycka till dig nu med operationen!!!

Annika said...

Anna:
SÅ kul att ha dig här igen!! OCH på Insta!!
ja, vi hade en sprillans ny bil dessutom. Älskade den.
SKITLÄSKIGT p å det där smala vägarna. SÅ glad att vi inte fick möte där.

Er fulhöst har börjat. Här har inte ens finhösten börjat ännu. Nu är det olika mellan våra länder, minsann.

TACK, kul att du gillar mina foton!

Susjos said...

Vilka foton och vilken resa!! Jag som idag skrev att jag var mer en stadstjej än är i skogen börjar fundera hur tänkte jag där? Med husbil i USA på dessa häftiga campingplatser skulle jag också tänka mej att göra!

Svar: Ja, mitt tinnitus hjälper ju inte min hörsel precis, snarare tvärtom! Men vet inte om det är orsaken till min nedsatta hörsel?

Ha det gott!
Kram

Annika said...

Susjos:
Ja, helt underbart var det!! HAHA, jasså ja ... ibland vet jag knappt vad jag själv är ... stadstjej eller lanttjej. Lite av båda.
HIHI.
Jobbigt med tinnitus alltså, kan inte ens föreställa mig.
Blir nyfiken på när du fick skiten?

Stor kram till dig!!