På väg med Thor! Resebrev nummer fyra från Greyson Highlands




Godmorgon fredag!!!


Så var det återigen dags för ett resebrev. Vi ska ut på äventyr med Thor!
Otroligt att det gått en månad sedan vi begav oss iväg på denna lyckade resa. Helst skulle jag vilja ge mig ut igen på en liknande tur väldigt snart igen.
En dag kanske vi gör slag i saken och köper en egen husbil/van. Jag känner ju att det är en livsstil som passar mig. Tänk att bara ta med sig bilen (som samtidigt är ditt hem) och dra iväg en helg, vandra och bara vara i naturen. 
I like it, I like it a lot.



Denna dag skulle vi till Greyson Highlands, en state park i George Washington and Jefferson National Forests, som vi har SETT så mycket på YouTube (via vandrare vi följt som knatat hela Appalachian Trail. Ja, vi är nördiga där. HAHA, älskar att följa olika vandrare på YouTube) genom åren.
Greyson Highlands i sydvästra Virginia är alltid så uppskattat hos dessa vandrare.
Det är ett väldigt speciellt och VACKERT hedlandskap där man har utsikt över dalar och berg i alla väderstreck.
Ett besök på denna state park har stått på önskelistan i flera år.
NU skulle det äntligen bli AV!!



OCH vackert är det!!
Helt underbart för att tala klarspråk, jag blev faktiskt helt förstummad. Det är en av de där osannolikt fina platserna som etsar sig fast i minnet.
När jag kommer till sådana här platser blir jag jag ofta helt överrumplad, jag kan känna hur tårarna nästan bränner bakom ögonlocken.
Berörd!! Ja, närapå rörd.



 

NATUREN!!!!



Målet för mig och Peter denna onsdag var att bestiga Virginias högsta berg, Mount Rogers. Vandringen dit är en dröm!! Man går längs dessa hedar och berg, stundtals går man genom skogar, men mest är det bara hedar med enorm utsikt över bergskammar och dalar. 
Ibland får man kryssa genom klippblock dessutom.
Som alltid, det gäller att ha BRA skor och vandringsstavar. Jag använder inte vandringskängor, gillar inte hur de känns på mina fötter och anklar. Jag har vandringsskor, Timberland just nu. DE är toppen, stadiga och bra. Bra grepp! Men boots, det kan jag inte ha när jag vandrar.
Peter gillar inte heller kängor så han har också ett par stadiga vandringsskor. 
Våra skor ser ut som vanliga gympadojjor, men de är stadigare och har ett BRA grepp. Vandringsstavar är dock A och O eftersom marken är stenig.
Vandringsstavar är viktiga på närapå varenda hike man ger sig ut på.
Vi hade med oss en stadig matsäck likaså. OCH massor med vatten!



 

En stig som denna skulle jag kunna gå varje dag!



OCH vilken vandring det blev. Som i en sagovärld bland vilda ponnyhästar!
Ja, det finns vilda ponnyhästar i Greyson Highlands.
Man får inte klappa dem och inte mata dem. Det man får göra är endast att ta bilder på dem.
De finns verkligen där, ponnyhästarna, och vi såg massor av dem! SÅ gulligt!


DÅ hade vi faktiskt gått lite vilse, haha. MEN tack vare en app jag har (All Trails) så hittade vi lätt tillbaka till parkeringen via en annan stig. Kossorna var söta, och lugna.


Men det är en väldigt special barrskog bestående av hemlockgranar, tallar och silvergranar.
Det doftade sååååå gott av de träden medan vi vandrade i backarna upp mot toppen!
Utsikterna under den långa vandringen var betalningen på VÄG till toppen. Vi hajkade endast genom maffiga utsikter hela dagen. Vilken ynnest!


Vi hade med lite för lite vatten, fastän vi trodde att vi hade mer än nog. Vi fick ransonera ganska hårt de sista kilometrarna.
Vädret var i det närmaste PERFEKT!! Temperaturen låg runt 18 grader och det var strålande sol.
Numera föredrar jag att gå uppför berg snarare än nerför. När jag går nerför känner jag hela tiden i mina knän att de gör så ONT!!
Japp, jag är en kandidat för en delprotes, det är jag ganska övertygad om. Men än så länge kämpar jag på.



 

Vi var utsatta för solen hela dagen.  Alltså var vi tvungna att smörja in oss med solskyddsfaktor då och då.


DET var jobbigt som fasiken stundtals.
MEN ack och oooo så värt det i slutändan.
Det blev en 18 kilometer lång vandring på väldigt steniga stigar.
OCH, vi kan även skryta med att vi bestigit Virginias högsta berg, 1750 meter!






NU är vi snart vid bilen igen!!  Oj så skönt.  Men vilken dag. Vilken helt UNDERBAR dag!  OCH jag vill tillbaka till Greyson Highlands!!  GISSA om jag vill tillbaka!!  OM ni någonsin befinner er i dessa trakter av USA så MÅSTE ni besöka denna park!  DET kommer ni aldrig, aldrig att ångra.  En upplevelse är det!  OCH skulle jag tipsa om tidpunkt, ja åk på hösten!!!


På söndag är det Halloween!
Det ligger en hel del godis härhemma och väntar på “trick-or-treat”:ande barn!
Villaföreningen vill att vi ska vara utomhus även i år, medan barnens rundor pågår, precis som i fjol. Många barn har ju inte fått vaccinet än, så jag förstår tänket.
Peter och jag slår oss ner på framsidan i den lilla täppan för att sedan dela ut godis till små spöken, brandmän, sagofigurer, änglar eller vilka som nu kan tänkas dyka upp efter mörkrets inbrott.


Vi ses här på tisdag igen för den som vill och önskar. Trevlig helg!!

Comments

Stockholmsbo said…
Vackert Annika.
Fina bilder som alltid. Med känsla.
Bra skrivet och allt det där.
TACK!!
Vilken vandring i det fina hedlandskapet och inte dumt att ha klättrat upp för Virginias högst berg heller.
Trevlig halloween.
Annika said…
Stockholmsbo:
Tack!!
Blir glad över dina ord.
JAAA, det var en helt UNDERBAR resa vi gjorde, och Greyson Highlands var höjdpunkten. Utan tvekan.
Trevlig helg!!
BP said…
Stort GRATTIS till bestigningen av Mount Rogers. Vilken hike! Vyerna är verkligen enastående vackra. Åsså ponnyhästarna - var dom gravida hela bunten eller...?! Ser nästan ut så. Har faktiskt aldrig sett vilda ponnyn. Vila hästar finns det ju lite varstans i Sydeuropa, men inga ponyar.

Sedan skrattade jag lite åt förhållningsreglerna vid eventuellt möte med en björn. Det är ungefär samma tips som mot möten med ormar. Bra att veta;-)
Brysselkakan said…
Fantastiska vyer! Och det slår mig att ni hade tur med vädret men det kanske är så här fint alltid vid den tiden? Vi brukar säga att det aldrig regnar i USA men det gör det ju, vi har bara haft tur på våra road trips! Nåja, det har regnat också.

Lite gulligt att ni sitter och väntar på barnen och delar ut godis! Börjar ju bli mer och mer sånt i Sverige också men det känns som det är mer gemytligt hos er. Här är man mest rädd för att några skitungar ska ta sönder något, hälla något kletig i brevlådan osv. Men sådant kanske förekommer hos er också?
Sonen i Pullman, WA gillar att deras område har lappar på dörren där man talar om i fall man vill att barnen ringer på. Och det respekteras!
Channal said…
Vackra vilda Amerika! Får en känsla av vildavästern! Är det vildhästar? Häftigt att få se! Hur kom ni på namnet Thor till husbilen? Coolt namn!

Trevlig helg och kram Anna
Annika said…
BP:
TACK, det är faktiskt lite coolt att kunna säga att vi bestigit det berget.
OOO ja, denna state park alltså. Helt underbar!!!!
HAHA, neeeej, den första var den rundaste vi såg. Resten såg ogravida ut, fniss. Men visst är det läckert med dem. SÅÅÅ läckert.
Vilda hästar har jag sett på flera ställen, men främst vid kusten. Vid Outer Banks tex, där finns de.
Mkt coolt.
Björn måste de varna för hela tiden i dessa trakter eftersom de verkligen finns i ganska stor mängd.
Annika said…
Brysselkakan:
Tack, ja det var helt UNDERBART allting.
Vi hade nog tur med vädret, veckan efteråt regnade det ganska mkt.
Ren och skär tur för vår del. MEN å andra sidan är hösten en ganska regnväder tid på denna kust.
FAST idag råder regnstorm och hårda vindar. Det har fullkomligt öst ner. SÅ jo, haha, det regnar allt titt som tätt.
Men jag vet, det är lätt att inte tro det ibland.

Ja, ännu ett år då vi får hålla till utomhus på Halloween, det ska nog gå bra om det inte blir för kallt. Det blir det nog inte.
Kan nog ärligt talat säga att det ÄR mer gemytligt här. I Sverige har man tagit Halloween så extremt långt. En sor fet missuppfattning om hur det ska gå till.
Har inte hört om en enda en som drabbats här av bus. Vill man inte vara med så VISAR man ju det genom att hålla utelampor mm släckta. Det respekterar man, iaf de flesta.
Precis som i Pullman, man respekterar verkligen och knackar inte på de dörrarna.
Blir trött på hur missuppfattat Hween är i Sverige. Alla, absolut inte DU, verkar tro att det är en enda stor PURGE den kvällen.
Annika said…
Channal:
Javisst, det är vildhästar. Allihopa.
HIT ska du åka, Anna. Helt underbart är det. MEN det är det många platser som är i detta stora land. Brukar säga till svenskar, våga se ngt annat än NYC.
Bilen var en Dodge Ram Tellaro 3500 Thor. Så den heter alltså Thor, därav namnet.
Lite kul!!
Trevlig helg och kram tillbaka!!
Susjos said…
Wow, grattis till er! Så spännande att få träffa på hästar och kor på er vandringsväg!
Ha en fin helg!
Kram
Anonymous said…
Yvonne said....
Vilken fantastisk natur och så kul att träffa på både kossor och ponnyhästar, de såg ju helt obekymrade om er närhet.

Skulle varit halvdöd om jag klättrar så där mycket över stock och sten, men vilken belöning att få se allt vackert. Hur ofta ser man de där vitmålade strecken så att man vet att man är på rätt spår? Kan man hamnat utanför leden så att man är vilse totalt, eller är det ordentligt upptrampat där man går?

Kul att få följa med på er vandring utan att behöva anstränga sig, ha, ha, ha.

Ha en fin helg hälsar jag med en stor kram från ett grått och höstigt Åkersberga
Elisabeth said…
Vilket underbart landskap! Vandringen ser till och från lite för stenig ut för min smak, men det kan nog ändå vara värt det när man får se så vackra vyer. Så söta hästar och kor också, och skönt att de inte brydde sig nämnvärt. I Österrike vet jag att de varje år har problem med kor som attackerar vandrare... Även om det inte är vanligt är det förstås otrevligt. På tal om hästar minns jag var var 12, 13 år och fick se en flock med haflinger (en speciell hästras med ursprung i Alperna) under vår vandring. Det var en dröm för en hästtjej som jag.
Humlan said…
Nu är det söndag och jag läser ikapp hela veckan.
Lite kort om tidigare inlägg: Adventskalendrar för vuxna kan vara kul, framför allt när det är något som man gillar som dina tekalendrar. Jag har funderat på att köpa en sådan någon gång, men det är vissa sorters te jag absolut inte gillar, så därför har jag tvekat. Däremot köpte jag Fazers chokladkalender några år. Jag är ju en gottegris och vill gärna ha något hemma men har svårt att inte äta för mycket. Men när jag fick en bit i kalendern så blev det perfekt, jag nöjde mig med den biten och dessutom gillar jag ju verkligen Fazers choklad. Nu har jag inte köpt den på senaste åren, men den kan jag tänka mig att köpa igen.

Jag har inte testat quorn eller andra köttsubstitut, men äter gärna vegetariskt, så det blir nog test av quorn snart bara orken att laga mat blir bättre.
För några år sedan så spände en astmasjuksköterska ögonen i mig och sa att jag SKA ta influensasprutan, så sedan dess har jag gjort det varje år. Tror att de börjar vaccinera om någon vecka här. En vän till mig ligger sjuk nu, om det inte är covid så är det säsongsinfluensan, men hon är riktigt, riktigt sjuk, stackarn! (Hon är fullt covid-vaccinerad och testade sig i går men inte fått svar än.)
Så fint ni har det just nu! Här har ju hösten kommit längre. Det är färgsprakande även om mycket löv har blåst ner, solen skiner och det är milt. Härliga dagar som det gäller att hinna njuta av för jag tycker också att hösten försvinner i ett nafs!

Och nu till dit resebrev; vilken vandring! Jag håller helt med dig, naturen ser fantastisk ut och det låter som det perfekta vandringsvädret, men vilken tur att det var vildhästar och kor ni träffade på och inte björnar!

Ja i dag ska det vara Halloween, men redan i fredags ringde det på dörren här. Jag trodde det var någon annan och hade bara läsglasögonen på mig, så jag såg väldigt suddigt men jag är ganska säker på att de inte ens var utklädda, tjejerna som stod utanför. De tog varsin stor näve av godiset jag har i en skål och jag insåg sedan att det kanske blir ransonering om det kommer mycket barn i dag för det blev ganska tomt i skålen (å andra sidan så kanske det inte kommer en enda i dag). Det är besvärligt det här när man inte vet om det kommer några eller inte, och när de kommer i så fall.

Nu hoppas jag att du har haft en riktigt skön helg!
Kramar!
Vonkis said…
Fantastiska vyer, förstår att du njöt för fullt. Jag tror ni skulle gilla att vandra på Höga kusten-leden. Nu är det många år sedan faderskapet och jag gick etappen till Slåttdalsskrevan och under pandemin har det slagits rekord i besökare där men om ni känner för att vandra i Sverige någon gång kan jag verkligen rekommendera den https://vonkis.blogspot.com/2010/07/slattdalsskrevan-2010_19.html

Ponnyerna var verkligen hur gulliga som helst, det där med att inte få klappa dem lät nästan lite för svårt.
Annika said…
Susjos:
Ja, det var så härligt.
Hoppas du haft en fin och bra helg!!
Kramar!!
Annika said…
Yvonne:
DET var helt fantastiskt allting. Älskade det!!
OCH ja, varken ponnysar eller kor brydde sig det minsta om oss. De betade på obekymrat. Tur det, phew!!!
Ja, det var ganska jobbigt, inte kanske just speciellt stigningar etc, men underlaget. OJ så stenigt och OJ så det sliter på fötter, anklar och leder fastän vi har bra skor.
Leden är väl utmärkt, man ska se en sådan där vit märkning ungefär var 20 meter. De syns väl. Leden är mkt, mkt upptrampad. MEN det har hänt tt folk gått vilse på den också. Dödsfall har skett då ngt verkligen navigerat fel och sen inte alls hittat tillbaka. För några år sedan dog en kvinna i min ålder så, hon gick vilse. Radioslugga rådde i det området, hon hittades död några veckor senare.
SÅ hemskt. Det händer men det är mkt, mkt ovanligt. På vissa sträckor kan det vara svårt att se de vita strecken, speciellt om dt bara är sten. Ha varit med om att faktiskt känna sig lite fundersam om vart man ska gå. På stenar syns inte stigen heller på det sätt den syns i skogen eller på en äng etc.
Så visst, det gäller att ha ögonen med sig.

KUL att du gillade att hänga med!!!
Kramar och jag hoppas du haft en fin helg i good old Sweden!!
Annika said…
Elisabeth;
KUL att du hängde med på färden!!
Ja, den var mkt, mkt stenig emellanåt och det är JOBBIGT och tröttande.
MEn ack och ooooo så vackert hela vägen.
Visst är det söta, hästarna. OCH totalt obrydda. Man märker att de är vana vid folk.
Kossorna kunde inte bry sig mindre. Tur det, för jag stelnade till lite då jag såg dem, haha.
Jag har också hört om arga kor, vill inte vara med om det som du berättar om i Österrike. NEEEEJ!!
HAHA.
Förstår ju att det var en dröm att se där hästarna för dig!!! OCH vilda hästar ÄR något mkt speciellt!!
Annika said…
Humlan:
Ja, det funkar ju fint det att läsa ikapp på söndagen :-)
Kalendrar för vuxna är roligt.
Det är det.
Tekalender av finare sort hade jag i fjol, det var riktigt kul. MEN det fanns vissa sorter där jag verkligen inte tyckte om, förstås. De flesta var dock goda.
Såg att Mumin har en tekalender i år som är SÅÅÅ söt. Se om du får tag på den.
Fazerchoklad är jättegott, håller med. OCH ja, en liten bit om dagen funkar ju jättebra. Då vet du iaf att du gillar det du får.

Testa ffa meatless meat, det är såååå sååååååå såååååå gott. Godare än man tror, det smakar precis som det ska sas. Fantastiskt.
Försöker ju dra ner lite på det röda köttet.

DET är bra, ta flunsasprutan. Det är ju bara en riktigt bra försäkring. Jag fattar inte varför jag själv var så anti i alla år?
Nu kommer jag att fortsätta att den.
Det är bra att du tar den också!!

BERÄTTA mer om din kompis när du vet vad det är!! Nyfiken. Har en god vän som fick covid nyligen här, fullvaxxad hon också. Hon blev inte så sjuka men c-19 var det.
Så berätta gärna när du vet vad din kompis drabbats av. Hemskt är det oavsett att bli så sjuk av flunsa eller c-19.
Hoppas hon mår bättre nu.

Jag fattar att man i Sverige kan bli less på Halloween när ingen riktigt vet när det firas. TRIST.
Jag skulle bli tokig om jag inte visste vilken dag det var. Hemma verkar det ibland pågå en vecka. GAAHH!!
Fick du besök igår?
Helt oK om äldre barn går rundor, men då ska de för tusan vara utklädda också.

Stora kramar från mig!!
Annika said…
Vonkis:
Tack, ja det var helt underbart!!
Jag skulle älska att gå Höga Kusten leden!!
Det är många leder jag skulle vilja gå i Sverige. HAR inte gått en enda en hemmavid.
Men det ska bli av!!
Ska kolla ditt inlägg.
Visst är ponnyerna söta!!!
:-)