Wednesday, May 19, 2021

ETT ovanligt, äkta, unikt--och ganska äckligt-- amerikanskt fenomen!




Godmorgon tisdag!



VARNING för “läskiga” bilder i dagens inlägg!



IDAG ska vi behandla ett ytterst amerikanskt fenomen av det ovanligare slaget.
Ett fenomen som är HÖGST aktuellt i skrivande stund.
Dock, detta UNIKA har inte riktigt hunnit komma igång ännu och vi väntar med bävan på vad som komma skall.
Vad är det jag talar om?
En del av er vet och har hört om det via exempelvis USA-podden på Sveriges Radio. Några av er kanske har läst om det i Dagens Nyheter.
Somliga av er kanske visste om det långt innan tidningar och radio ens började skriva och tala om fenomenet.



VAD är det då jag talar om. 
SPILL THE BEANS, Woman.
Jag har ju hintat i flera tidigare inlägg om detta, hehe… 
VAD är det som sker vart sjuttonde år i naturen där jag bor?
VAD är det jag fick vara med om redan 2004 och som jag bävade för då?
VAD är det EGENTLIGEN som sker i naturen?



JO, det är så att i jorden här finns en insekt, närmare bestämt cikador av sorten Brood X.
Cikador av den årliga sorten har vi varje sommar. Ni vet, de som sjunger under heta, fuktiga dagar. Cikador av den “vanliga stammen” är lika självklart som att en amerikansk östkustsommar är het och fuktig. De hör till, cikadorna.


Brood X är en viss typ av cikada som endast kryper upp ur marken vart sjuttonde år för att leta upp en partner att para sig med så att denna underliga art överlever i ännu sjutton år …
De ljusskygga cikadanymferna letar sig uppför trädstammar där de sedan kläcks, och där de lämnar kvar sina skal. De skal som kallas för exoskeletons.
Vi ligger ännu i denna invasions vagga. Temperaturen i jorden måste uppgå till 18 grader celsius innan dessa krabater börjar krypa upp ur jorden.
I massor kryper de upp. OCH med det menar jag MASSOR!



Samtliga bilder idag har jag tagit med min iPhone under mina rundor i veckan.  Här har vi två Brood X + skalen från dem. 




Redan nu ser man tecken på vad som komma skall.
 
För varje dag jag är ute och går ser jag fler och fler cikador som håller på att födas eller som är nykläckta. Väldigt snart kommer de att börja flyga.
SNART kommer de även att börja sjunga … OCH då, gott folk, LÅTER DET!! Det låter HÖGRE än jag kan beskriva.
DEN dagen de börjar sjunga ska jag filma och lägga ut här så ni VERKLIGEN får höra.



 

Ett övergivet skal på ett träd.




Dessutom, när detta når sitt kulmen kommer det att finnas cikador ÖVERALLT.
Precis ÖVERALLT.
Du ser dem i drivor, närapå. Det hela är fascinerande—och äckligt—på samma gång. OCH SÅ UNIKT!!!




Förra gången, 2004, minns jag EXAKT hur det var den morgonen jag hörde att de börjat sjunga. Det kom som en havsvåg som bara brusade upp i allt högre volym. OCH som de sjunger. ÖRONBEDÖVANDE!!! Hela dagarna.
De sjunger så högt att du knappt kan höra vad du själv tänker. Förra gången minns jag att jag ringde hem och lät min familj lyssna genom telefonen. OCH jag minns att bara genom DET tyckte folk på andra sidan Atlanten att oljudet var enormt enbart via en telefonlur.



 

KOLLA in dessa alltså!!!



Dessa cikador kommer alltså upp ur den djupa underjorden för att para sig, och sen dör de.
Då har de lagt sina pyttesmå ägg på träd och buskar (en cikadahona kan lägga 500 ägg om dagen) som i sin tur blir små, små nymfer som sedan trillar ner i marken för att bo i underjorden i sjutton år tills det är DERAS tur att komma upp …
AND so it goes, on and on and on …
DET betyder att det kommer att ligga massor med döda cikador överallt WHEN all is SAID and DONE!! Döda insekter ser jag redan nu på mina rundor. DET fastän de knappt har börjat krypa upp ur underjorden ännu.



Många äro de som bävar inför denna INVASION. Speciellt sådana som inte varit med om det förr. Jag var också en anings orolig då det begav sig 2004. Bävade nog jag då likaså. MEN, det gick bra …
DOCK, just massinvasionen av detta minns jag SÅ väl.
På varenda buske och träd satt det cikador i otroligt mängder. OCH ja, LJUDET!!!
LJUDET!!!
Dessa cikador är helt ofarliga, men stora och klumpiga är de och de flyger som fulla helikopterpiloter i luften. Rätt som de är kan de flyga rätt in i dig då du är ute. INTE kul, inte kul ALLS fastän de är helt ofarliga. Stora är de!! OCH fula som STRYK.
De ser ut som monster med sin röda ögon.
Washington Post och andra tidningar har börjat lägga ut cikadarecept, haha. FÖR jo, man KAN äta dem. 
AS IF!! Skulle jag aldrig göra ...
För katter, hundar och andra djur är det en enda stor lyxbuffet som snart dukas upp inför dem. De kan äta sig sprängmätta.



 
En cikada håller på att födas ur sitt skal.  



EPICENTRET för dessa sötnosar? Ja, det ska ni veta, det är JUST PRECIS HÄR!!!
Här i Northern Virginia och i DC-området. VI kommer att befinna oss in the SCHMACK middle av denna konsert.
Stora oformliga insekter kommer att flaxa runt oss då vi är ute, och till sist ska vi “vada” bland alla “kadaver”. 
AVIS?
Visst är ni avis? HAHA!!
SOM sagt, IT is COOOOMING!!
DET är på G så det märks på daglig basis.
OCH snart, SNART ekar SÅNGEN!!!



 



DET här är INTE det sista du läser om detta på min blogg. REST assured ;-)
AFTER ALL, något så HÄR unikt måste stötas och blötas, eller vad säger ni?
MOHOHAHAHA!!!


Ha en fin och bra onsdag!!

22 comments:

Anonymous said...

Yvonne said...
Men fy såååå läskiga, äckliga kryp. De är ju i klass med kackerlackor, bläää.
Märkligt fenomen att det tar 17 år emellan och att de sen kan låta sååå högt. Tycker vanliga cikadorer låter högt ibland.

Måste ju krasa när skalen trillat ner om man går på dem och finns det så många så måste det krasa ordentligt. Usch och Fy säger jag som inte gillar vare sig små eller stora kryp av den "äckliga sorten".

Spännande att få läsa och se bilder på dem så här på håll, skulle nog inte vilja se dem irl, ha, ha, ha. Har aldrig hört talas om fenomenet ens.

Ha en fin onsdag säger jag och skickar kramar från ett soligt och hyfsat varmt Åkersberga

Eva i Dalarna said...

Ja jag tog och googlade om det efter att du hintat om det. Fy så äckligt! Jag hade nog gått i ide om jag bott där du bor just nu!
Samtidigt fascinerande, så ser fram emot att du lägger ut film..
Men mest äckligt!

bettan said...

Fy farao vilka läskiga typer. Låter inte klokt det du beskriver.
Känner vämjelse när jag tänker på att de förekommer i sådana mängder.
Nu undrar jag varför just ni är utvalda av dessa insekter? Antar ni på något vis har de optimala förutsättningarna. Men under jorden i sjutton år? och sen massinvasion? Låter som underlag till en Hitchcock-film.

Förekommer dessa insekter någon annanstans i världen? Jag måste googla.

Amerikanska fenomen upphör aldrig att förvåna ;)

KRAMAR!!

Humlan said...

Jag vet inte om du har skrivit om detta tidigare, du bloggade ju inte senast detta hände, men du kanske har berättat om det ändå? Annars har jag läst om det någon annanstans. Jag har också för mig att det finns andra sorters cikador som har andra, lite tätare intervall, men jag kanske blandar ihop detta med annat? Problematiskt det där när minnet bara är en svag aning om att man har hört något om det, någonstans, någon gång ...

Men det är verkligen fascinerande och samtidigt lite äckligt. Bara tanken på alla skal ni får nu och sedan alla döda som man tydligen behöver skotta upp och göra sig av med innan de börjar lukta. Och ljudet är jag verkligen nyfiken på, så roligt att du kommer att spela in det!

Ha en bra dag!

Kramar!

bettan said...

Hej igen!

Grattis till 15-års bloggande. Älskar din blogg och läser ALLA inlägg. Försökte skriva kommentaren under rätt inlägg men lyckades inte.
Det känns som om jag varit med här så gott som hela tiden. Fantastiskt att få följa delar av ditt liv. Förstå så mycket jag har lärt mig. Förstå så mycket jag förundrats. Skrattat och fnissat. Häpnat över amerikanska fenomen. Njutit av de mest intagande foton av årets skiftningar. För att inte tala om OBX-galore, hike-utflykter och inte minst de stora resan västerut.

Stort TACK Annika och jag gläds över du tänker fortsätta ditt berättande.

Tusen KRAMAR!!

Annika said...

Yvonne:
HAHA, jag VET!!
De är sjukt fula. OCH stora.
OCH UNIKA!!
Vanliga sommarcikador kan verkligen låta högt.
OCH dess är etter värre.
Imorse såg jag ännu fler.

JAJAmen, det KRASAR när man går på skalen.
Ganska äckligt, haha.
Allt är konstigt och äckligt och samtidigt lite kul ...

Nej, jag vet, tror inte det är många som hört om det här utanför östkusten.

Kramar från ett soligt och alltmer "cikadigt" Reston.

Annika said...

Eva:
HAHAHA!!
jag vet.
Förstår precis hur du känner.
Sången har inte börjat än. MEN jag lovar att lägga ut en film sen!
Alldeles säkert!!
:-)

Annika said...

Bettan:
HAHAHA!!
DE är äckliga, skitfula. Men helt ofarliga.
Bettan, det har inte ens börjat än. Fler och fler ser jag nu, men sången har inte satt igång ännu. Snart, snart.

DET är ett mkt underligt fenomen, det är det.
Just detta med vart sjuttonde år. En gåta.
Vad jag vet, och jag är inte helt säker, så förekommer denna art bara här längs den amerikanska östkusten.
Måste liksom vara det ultimata klimatet för dem.

DETTA är i sanning ett äkta amerikanskt fenomen!

Annika said...

Humlan:
VAD jag vet har jag inte skrivit om det förr. BARA hintat denna vår.
Nej, jag bloggade inte 2004 om jag gjort det har jag absolut skrivit om det.
Så det är nog inte sannolikt att jag nämnt det tidigare. Minns inte isåfall. DET kan ju hända att det finns ngt gammalt inlägg långt tillbaka så jag nämnt det, kanske?
DN hade en stor artikel om det för inte länge sen.
USA-Podden har pratat om det.
Precis, vi har ju cikador varje sommar. Även en 13-årig sort, men de är inte som Brood x.
Ett underligt fenomen är det.
Ja, redan nu ser jag krossade cikador på marken, som stora blaffor. Minns inte om det luktade 2004. MEN det borde det ju göra.
DET ÄR intressant, och smått äckligt.
Samtidigt är det kul och roligt.
Ja, allt sånt.
Känner mig kluven.
VILL absolut inte att de flyter in i mig, och skulle bli tokig om de körde in i bilen, haha.
VILL inte ha in dem för aldrig det.
Samtidigit är det coolt på ngt märkligt sätt.
LJUDET ja, det lovar jag att spela in. Än har de inte börjat sjunga.
Kramar!!

Annika said...

Bettan:
TACK!!!
Jag är såååå glad att du läser här, Bettan!!!

TACK för dina fina ord. TACK för dem!!!
Det betyder såååå mkt för mig. Sporrar mig.
Jo, jag kan tro att du fått lära mig en del via denna blogg.
OM fenomen, fördomar, USA, bilder, det jag gillar och inte gillar.

Jag har blivit en mkt bättre fotograf via bloggen.
OCH en bättre skribent tack vare sådana som DU!!!!

Bettan, you rock!! TACK för att du är här.

KRAMAR i massor!!!!

PS. jag har aktiverat att kommentarer som är äldre än en vecka ska godkännas. SÅ det är förmodligen så att de gått direkt till det ställe bakom scenen där jag sedan godkänner och lägger ut.
:-)

Humlan said...

Då är det förmodligen i någon bok jag har läst det, vet i alla fall att det var flera år sedan, så det är därför jag inte kommer ihåg var det var. Eftersom jag inte hade någon minnesbild om hur de såg ut så borde det vara i en bok och inte något tv-program.

Ha en bra dag!
Kram

Annika said...

Humlan.
ha det då gott!
Kram!

BP said...

Tack och lov att du varnade för läskiga bilder. De var rent av äckliga om jag ska vara ärlig. Din kamera är - tyvärr i det här fallet - enastående bra. Fantastiska bilder helt enkelt.
Nu avskyr jag småkryp och även större varianter så... ja, vad ska jag säga - yuck, yuck, yuck.
Undrar vilken nytta dessa äckel gör under alla år de är i ide. Naturens under...
Lider med dig redan nu...

PS. Har aldrig hört talas om Brood X (a brooding animal - hahaha), så jag tackar för informationen, trots att insekten är äcklig. DS

Brysselkakan said...

Jo, jag läste ju om dem i DN för ett tag sedan. Inte avis... Minns en sommar på Öland, jag kan varit 7-8 år, och det var nyckelpige-invasion! Minns hur de krasade under skorna och att pappa fick köra med vindrutetorkarna när vi skulle åka iväg, hela bilrutan var full av dem.
Hur länge kan det hålla på hos dig?

Monica said...

Är de inte lite söta ändå, haha. Helt fascinerande och att du bor på "rätt" ställe. Intressant att de "sjunger" så otroligt högt, triggas de av varandra månntro? Men om de landar på huvudet är inte så kul antagligen. Läste om fenomenet tidigare och naturen är rätt ofattbar. Fina foton du tagit på dem. Ha det fortsatt bra nu Annika.

Annika said...

BP:
HAHAHAHA!!
OCH då ska du veta att vi BARA är i början. Det äckligaste är inte här än, men det kommer, hahaha!!!
DET är äckligt. OCH jag är både förväntansfull och äcklad.
TACK, det är min iPhone 12 Pro som är så bra. Den kameran leverar, den gör verkligen det.

Ja, visst är det märkligt att de ligger 17 år under jorden. DET är sååååå konstigt.

Förstår att du inte hört om detta fenomen förr. NU vet du, och fler bilder kommer ;-)

Annika said...

Brysselkakan:
Ja, DN hade en jättebra artikel om dem och det fenomen de är.
Ja, jag kommer också ihåg nyckelpigesomrar. Minns att vi hade en hink som var helt svart inuti av nyckelpigorna. De fanns överallt.
ALLT som det blir mycket av blir äckligt.

Cikadorna sägs ska vara över ungefär till 4 juli.
Men jag antar att de trappas av om ngn månad från idag.

Annika said...

Monica:
ADORABLE!!
HAHA!
ja, ett riktigt naturfenomen är det. OCH jag är fascinerad och äcklad på samma gång.
TACK Monica, min nya mobilkamera leverar bra.
Ha det så gott!!

Bloggblad said...

Nu har jag lärt mig något nytt! Måtte jag inte få med dem i nattens drömmar ... fy sjutton. Jag har aldrig hört talas om detta fenomen. En kväll varje försommar svärmar myrdrottningar vid vår stuga, hur äckligt som helst när de väller ur en stubbe i vedboden och nästan täcker himlen. Men sen sticker de iväg och vi ser dem aldrig mer. Förrän ett nytt gäng kryper upp ur stubben.

Men de är ju baggisar jämfört med dina läskiga utomjordingar, eller underjordingar.... filma! Det ska bli spännande - om jag nu hör dem i mina apparater. Syrsor hör jag inte längre.

Elisabeth said...

Jag hade ju hört om detta på radion, men det blir ännu mer hur påtagligt äckligt detta fenomen är. Så konstig insekt alltså, komma upp ur marken vart sjuttonde år!

Annika said...

Bloggblad:
HAHAHA!!
HOPPAS du slipper drömma om dem!!
ÄN har de inte börjat sjunga, och jag har faktiskt inte sett ngn som flyger heller. Men det kommer, hehe.
Förstår att du inte hört talas om det, det hade inte jag heller förrän jag kom hit.
UNIKT är det.
ALLT som kommer i massor blir äckligt. DET blir verkligen det. Som hos er med myrorna. Vet också att det ngn gång kommit flygmyror i mängd till vårt sommarställe. USCH. De försvinner sen lika hastigt som de kom.
Naturen ÄR märklig.

Absolut, ska filma. TRO mig Marianne, du kommer att HÖRA när de verkligen är här!!

Annika said...

Elisabeth,
Märkligt är det. SÅÅÅÅ märkligt.
OCH snart kommer sången.
IIIHH!!