Wednesday, March 10, 2021

Dagen då ALLT blev konkret eller Ett år under Det Svarta Paraplyet.




Godmorgon, onsdagen den 10 mars!



Det är ettårsvecka just i detta nu.
För ett år sedan idag fälldes Det Svarta Paraplyet upp med en smäll som lämnade tryckvågor efter sig som ännu inte mattats av.
Det är en sorglig vecka. Ett svart år har passerat.
Visst är det overkligt att det har GÅTT ett HELT år?



För ett år sedan minns jag att jag låg och halvsov på soffan medan vi såg de sena kvällsnyheterna. De handlade väl i stort sett endast om The Novel Corona Virus.
MEN så fick nyhetsredaktioner en så kallad Breaking News Flash och det var att Presidenten stängt gränserna mot Europa. DET var i det ögonblicket allt blev kristallklart för mig, vi var på väg mot något vi aldrig förr skådat under min livstid. I den stunden for jag upp från min halvslummer och RAKT in in i oron. För gissa om jag blev rädd.
Ja, vem av oss blev inte rädd?
Den 10 mars 2020, dagen då allt som dittills varit ganska abstrakt klädde sig i total verklighet.


Dagarna som följde var overkliga … Jag minns att vi hade svennefrulle hos min vän Lotta den 11 mars. Jag vet att vi talade om viruset nästan non-stop.
DET var också SISTA gången jag var hemma och INNE hos någon av mina vänner. När vi ses på frullarna numera sitter vi utomhus. Alltid.
Veckan därpå minns jag att det var min tur att vara värdinna, men jag ställde in. Jag var alltför rädd. Sedan tog det flera månader innan vi började ses en gång i veckan igen.


Den 12 mars, som också är min födelsedag, var det som att vi slängdes rätt in i väggen. DÅ stängde skolorna sina portar med en SMÄLL.
Barnen skulle vara hemma på obestämd tid, ingen visste hur lång.
Folk ombads jobba hemifrån om de kunde.
Guvernörerna i staterna rev sina hår. Lockdowns? Eller inte.
I affärerna rådde kaos. DET var som om vi väntade oss den värsta snöstorm som tänkas kan. ALLT var slut. 
Peter for och panikhandlande en massa konserver och torrvaror den 11 mars. Det fanns inte en toapappersrulle att hitta i någon affär. ALLT hushållspapper slut likaså. Tvål? Rengöringsmedel? och en MASSA stapelvaror? Forget about it. DET fanns INTE att gå tag på. Alla affärer och etablissemang som inte ansågs “essential” stängde. Det var som att dra ner en rullgardin.
Precis allt kändes overkligt.
En dystopi. En mardröm.


New York förvandlades till ett enda epi-centrum under pandemins början. De blev så förfärligt hårt drabbade och bilderna man såg därifrån var som tagna ur en spökstad. 
Under tiden skulle all världens länder hämta hem sina medborgare från jordens alla hörn och vrår.
Min kompis Saras son var då i Nepal där han studerade under några månaders tid. Hans hemresa tillbaka till USA var inte den lättaste att sy ihop.
Samma sak med en annan kompis vars dotter studerande utomlands i Italien. Först flyttades hon till Spanien, och sen fick hon flyga hem med det allra sista flyget till USA som gick från Madrid.



Vilken overklig tid det var under mars, april och maj i fjol.
Mycket, mycket snart insåg jag, och alla andra, att någon vanlig sommarsemester skulle det inte bli tal om. Det blev att ställa in sig på en sommar i DC istället för två månader i Sverige och Finland.


Att åka och handla mat under krisens början var en utmaning.
Peter och jag gjorde för vana att åka tidigt på fredagsmorgnarna. Vi var där när butiken öppnade, vid 6-tiden, ibland tidigare.
Så fort vi kom in i affären delade vi upp oss. En av oss gick till köttdisken och den andra till hyllorna för rengöringsmedel och hushålls-toapapper. Det rådde ransonering vad gällde både kött, pappersvaror, tvål, rengöringsmedel och en del annat.
Det var även så gott som omöjligt att få tag i ris, pasta, ägg, mjöl och andra basvaror i början av detta svarta elände. 
Att åka till affären blev plötsligt både ledsamt och skrämmande.


Vår guvernör slog till med STORSKRÄLL då han utlyste lockdown i Virginia från slutet av mars till 10 juni.
Jag minns att “10 juni” som slutdatum golvade mig totalt. Jag kan än idag tycka att det var hur opsykologiskt som helst att redan i slutet av mars utlysa en total lockdown som skulle vara i över två månader. Det var som att helt och hållet släcka ljuset.
Mänskligare hade varit att utlysa denna lockdown i i treveckorsperioder. I slutändan lyfte han delvis denna lockdown i maj.



Jag begränsade mitt nyhetsintag. Jag "fick" läsa nyheter på morgon och mitt på dagen, men inte på kvällen innan läggdags. Klokt beslut av mig.
Sällan eller aldrig satt vi framför CNN eller andra nyhetskanaler där det enbart, enbart och åter enbart handlade om viruset, nya infektioner och dödsfall. Sådant stod vi helt enkelt inte ut med.


En sak är jag mycket tacksam för, och det är att man aldrig förbjöd oss vara utomhus. Vi slapp den delen, tack och LOV. Vi kunde gå ut och gå närhelst vi ville. Vi kunde vara ute hur länge vi ville.
Än idag har jag svårt att förstå sådana lockdowns. Naturen ÄR helande.
I början av krisen kändes det som om alla utnyttjade detta att vara ute. Jag var ute och gick två gånger om dagen, och på eftermiddagarna var det fullt med folk ute på parkvägar och stigar.



Alla prisade vi det faktum att vi gick mot LJUSARE tider.
Vi rös alla unisont över tanken på hur det hade varit om det varit oktober istället för april. Inte visste vi DÅ att vi i oktober skulle gå en tuff andra våg till mötes. Istället för ljusa, varma tider gick vi mot höst, vinter och mörker.
Jul och advent togs fram tidigare än någonsin förr. DET var smart av oss. Vi behövde det ljuset och myset som bäst då.
Julen blev annorlunda än alla andra jular, ofta inte till det sämre. MÅNGA var vi som prisade detta att vi slapp åka någonstans under helgerna. Somliga gladde sig i hemlighet, andra sa det rätt ut.
OCH vi ska väl tro att det är något vi kan ta med oss i framtiden också, post-covid.



Nu går vi återigen en vår och sommar till mötes. Ett helt år senare.
Ingen vet heller i år hur sommarsemestrar och annat kan tänkas se ut. Det går inte att planera något sådant alls ännu.
Vi väntar ivrigt på att bli vaccinerade. FÖR nu finns ju vaccin, och flera aktörer inom läkemedelsbranschen är inblandade.
Löften finns om att vi alla ska vara vaccinerade till sista maj (USA), vi får väl se …

Det Svarta Paraplyet ligger över oss ÄN idag, ett år senare.
Frågan är, när ska det börja spricka i kanten och när ska det blekna? Kanske är vi där nu? Lite smått iallafall.



Ett år har gått. 
Handtvätt, handsprit och fysisk distans är en självklar del av vardagen.
Det, liksom munskydd.
Samhället har delvis kommit igång, skolorna har öppnat igen efter ett helt år med virtuell undervisning (vilken har gått sådär. Det har varit riktigt illa för somliga).
Självmorden lär ha ökat mycket bland de unga under denna pandemi. 
Våldet i hemmen har ökat enormt mycket. OCH skilsmässorna ökar likaså.


Mycket har börjat “kännas normalt”, annat har det inte.


Hur känner du så här under “veckan då allt hände”?
Känner du dig fortfarande lika rädd som i början?
(Min gissning är att du inte gör det).
Ingen av oss hade väl heller kunnat tro att vi—ÄNNU ett år senare—skulle befinna oss kvar i eländet?
Tycker du att du anar ett ljus bakom Det Svarta Paraplyet?
Tror du, liksom jag, att vi kommer att ta med oss mycket av det vi lärt oss under c-19 även när sjukdomen inte är ett direkt hot mot oss längre?


Med detta önskar vi hett att vi om ett år kan skriva att det är normalt igen.

Låt oss hoppas och TRO!!!

46 comments:

Eva i Dalarna said...

Jag måste erkänna att jag kände mig inte ens rädd i början av coronatiden. Inte ens när jag blev sjuk faktiskt.
Följer restriktioner gör jag förstås och allt sånt och visst har livet förändrats lite, men rädsla har jag inte känt och heller ingen av den panik eller hysteri som många har haft. Inte ens fast jag jobbar "i närheten " av sjukdomen.
Men vore det en pandemi av Ebola så tror jag att då vore nog jag också rädd. För den är så mycket mer dödlig än coronan.
Nu är ju i alla fall vaccinet på gång och man får vara tacksam över alla kloka hjärnor som kan skapa såna mediciner. Till skillnad från de hjärnor som demonstrerar och tror att pandemin är ett påhitt från myndigheter.
Vi får hålla i och hålla ut så blir allt säkert bra till slut. Och observera att jag inte säger att det är fel att vara rädd, man rår inte på sina känslor, men jag har inte varit och är inte rädd. Och det är inte fel det heller...

Elisabeth said...

Det är helt otroligt att det gått ett år! Så overkligt, på något sätt.

Delvis är jag faktiskt räddare nu än i våras; då hade vi distansundervisning på heltid, de enda människorna jag träffade var mina kollegor, och vi satt ju mest i var sin sal/grupprum och pratade in i en dator. Ingen större risk att smittas där. Dessutom var smittspridningen till en början ganska lång i min del av Sverige. Nu däremot är smittspridningen MYCKET högre, vi har elever på skolan och efter påsklovet vet ingen hur det blir. Kanske heltid i skolan? Vem vet, men jag håller det för ganska troligt, och då är det ju som gjort för att smittan ska spridas ännu mer.

För vaccin kan vi ju glömma. Blir GALEN på FHM och deras tjat om att barn inte driver smittan! Så frustrerande!!! Jag läste igår att de inte ens samlar in statistik från skolor, då informationen var "svårtolkad" och att det inte går att fastställa om utbrotten faktiskt skett på skolan, eller någon annanstans. Men från andra arbetsplatser samlas det minsann in information!!! Deras agerande riskerar lärare och elevers hälsa och barn/ungdomars framtid, men det ignorerar både de, politiker och samhället i stort totalt.

Vad jag däremot har lugnat ner mig med är känslan av "undergång". Samhället har liksom inte rasat ihop (än), vilket jag befarade att det skulle göra då. Har dock fortfarande ett lager tvål och annat, som en säkerhet liksom. Dessutom förbrukar jag orimliga mängder tvål, så det är lika bra att ha ett lager, haha.

Jag minns nog framförallt 17 mars förra året, när regeringen bestämde att alla gymnasieskolor skulle övergå till distansundervisning den 18 mars. NOLL förvarning, utan poff, över en natt, skulle undervisningen ställas om. Det gick ju, men helt lätt var det inte.

Ärligt talat ser jag inte mycket ljus i tunneln. Däremot tror jag liksom du att vi kommer att ta med oss mycket av det vi lärt oss det här året. Som noggrann handtvätt t.ex., haha. Hur ofräscha var folk innan liksom? En annan ska jag hoppas att vi tar med oss är hur viktiga de fysiska mötena är, och att de faktiskt inte helt går att ersätta med digitala. Jag hoppas också att folk i allmänhet/politiker tar med sig det faktum att skolan är viktig för barn/ungdomar, inte bara för kunskapen, utan även (och kanske i ännu högre grad) för det sociala och för hur de mår psykiskt. (Jag vet att en del trivs bättre med distans, men de är ändå i minoritet.)

SweFlo said...

Min tidslinje är nästan 1 månad tidigare... genom jobbet som översättare jobbar jag numera med en del "känsligare dokument" sedan jag blev medborgare. Redan i början av februari stod det klart för mig med den informationen jag hade tillgång till att det här inte skulle bli bra. Jag kände lite panik, och inte fick jag prata om det heller (men till maken berättade jag). Jag kommer ihåg att det var dagen efter Alla Hjärtans, så den 15 februari som jag superstorhandlade. Jag försökte tänka vad vi behövde om vi inte skulle lämna huset. Mjöl, jäst, pappersprodukter, comfort foods. Jag skakade nästan när jag gick där i affären. Alla andra gick runt sin en vanlig dag. Jag ville bara skrika att de inte visste vad som skulle komma snart, handla hem! Fördelen var ju att jag inte behövde gå i närheten av en affär senare i mars då alla visste. Och jag hade köpt N95 masks och desinfektionsmedel och allt sånt. Det kändes som jag levde i Twilight Zone. Glad och terrified att jag hade läst mellan raderna och kunnat förbereda tidigt. Sedan blev livet inte så annorlunda. Vi fick såklart ställa in resor, men hemma jobbade jag ju redan. Dottern gick redan på virtual school, maken var "essential worker" och jobbade som vanligt med skyddsåtgärder. Tyvärr, baserat igen på jobbet, ser jag inte så positivt på att detta ska vara över snart. Också pga allvarliga ekonomiska bakslag sin kommer drabba många. Ser många rapporter om food shortages pga missväxt i flera länder. Och Kina har tydligen farit illa vad gäller skördar pga enorma översvämningar i somras, så de har det senaste halvåret köpt upp stora mängder spannmål och annat från många länder. Mycket mycket mer än de normalt skulle göra. Så inte bara pandemin, men ekonomin i landet och internationellt oroar mig. Med hungriga människor kommer uppror och konflikter. Huga, det blev en svart kommentar.

Victoria said...

Jag måste erkänna att jag inte har varit rädd under hela den här tiden, snarare irriterad över allt krångel som Covid fört med sig: svårt (eller snarare omöjligt) att få tag på toapapper, munskydd, handskar och desinfektionsmedel. Trött på folk som bär sig åt som idioter och inte följer de regler som satts upp utan hänvisar till sin rättigheter att ingen ska bestämma över om de ska ha munskydd eller inte. Ledsen över att inte kunna träffa min familj eller vänner. Uttråkad för att inte kunna röra mig fritt ute, gå på bio eller på vår favoritrestaurang.
Men rädd, nej det har jag inte varit.

Anonymous said...

Yvonne said...
Ja, tänk 1 år har gått och vi stampar fortfarande i Covid-träsket. Förra året är verkligen inte ett år man vill ha en gång till, usch och fy!

Så mycket som förändrats för alla, många som sett sin dröm gå i kras och kanske aldrig kan få göra den igen. Så många människor som fått sätta livet till, så många som varit jättesjuka och ff inte blivit helt friska från viruset, och har en lååååång väg att vandra.

Man får vara glad att man fattade med en gång att detta inte var någon lek och rättade sig efter det som rekommenderades. Fattar inte dem som ff inte verkar fatta allvaret, för sådana verkar vi har rätt gått om här hemma iaf.

Alla är ju mer än less på eländet, men nu är det bara att bita ihop lite till och lite börjar man ju se ljuset i tunneln.

Vi har också ett mindre krigsförråd av allt här hemma, gillar det iofs och brukar alltid ha gott om basvaror för alla eventualiteter, dock är det rätt mycket mer av allt nu. Handlar ju bara en gång i veckan så då gäller det att man har en rejäl bas att ta till om man ska laga någon mat som man kanske inte lagar varje vecka.

Rädd är jag inte längre, men är försiktig och tänker noga om vad som är nödvändiga "utflykter" till någon affär. Har alltid munskydd och tunna handskar, ser ut som värsta kirurgen när jag kommer in till ICA, ha, ha, ha.

Jag tror nog många lärt sig ett och annat under förra året, inte bara vad gäller hygien utan att vara glad och tacksam åt det man har, att man inte blivit sjuk, osv. Har väl aldrig tittat så mycket på TV som vi gjort sedan vädret gjorde det omöjligt att umgås ute. Det ser jag fram emot att kunna sitta ute, äta och fika ute och "tjöta" med grannar och ha det mysigt, kunna åka in till stan när man vill, resa vart och när man vill. Ja, listan kan göras lång

Ha en fin onsdag säger jag och skickar en kram till dig och tackar för ett mycket intressant och tänkvärt inlägg idag.

Elisabeth said...

För övrigt tycker jag synd om mina elever, för dem som går i tvåan och trean nu kommer halva eller mer än halva gymnasietiden påverkas av Corona - så tråkigt för dem (eller för de flesta, en del bryr sig säkert inte, och en liten minoritet gillar säkert distansen), för gymnasietiden är en viktig tid i livet för många. 1,5 år för en 17-, 18-åring är ju mycket "mer" än för en genomsnittlig vuxen. Därför kan jag faktiskt bli lite provocerad av kommentarer som "festa kan de göra sedan", "de är unga, de kommer att kunna göra en massa i framtiden". Visst, det ligger det ju något i, men man går också bara i gymnasiet en gång, och att då halva den tiden ska påverkas så mycket av pandemin är bara för trist. Samma sak med studenter på universitet - universitetstiden kommer inte heller tillbaka, och att då inte kunna leva studentliv, det blir ju verkligen tråkigt. (Själv ägnade jag mig inte mycket åt studentliv när jag pluggade, men jag hade t.ex. saknat att kunna plugga på biblioteken, vilket inte är tillåtet nu.)

Annika said...

Eva:
Det är ju bra att du aldrig var rädd, inte ens i början.
Skönt för dig.
Ja, tack och lov för vetenskapen, tack och LOV.
Vad gjorde vi utan den?
Foliehattar som demonstrerat och tror det är en "hoax", saknar ord för de idioterna ...

Annika said...

Elisabeth;
VISST ÄR det overkligt.
Helt och håller overkligt.
VEM hade väl kunnat tro att vi ännu ett år senare skulle sitta i skiten.
OCH ändå, så snabbt året har gått. Det har fullkomligt flugit.

Knepigt som fan det där, Elisabeth. Jag förstår dig och jag kan förstå att rädslan för dig ÖKAT i takt med att du med egna ögon ser infektioner som frodas och hur FHM o regering inte gör ett dugg åt det. "Barn smittar inte".
FHM speciellt, har inte mkt till övers för dem. Vi är ju rörande överens där.
Deras resonemang alltså ...
TÄNK om ni lägre åtminstone fått hög prio vad gäller vaccin, som de fått här. HÄR är all personal på skolan vaccinerad. VARFÖR kan ni inte få!!?? EN gåta.

Nej, just det, den där känslan av undergång vi hade i början. DEN är borta, tack och lov för det!!!
OCH ja, jag har också ett stort laget tvål hemma för det går verkligen ORIMLIGA mängder. Jag märker att jag alltid sneglar på de hyllorna i affären, bara för att försäkra mig att det FINNS där, och det gör det ju. Massor nu. INGET alls i början.

Jasså ja, det var den 18 mars alltså som de gav det beslutet till er på gymnasiet.
Och vilket år du haft med den undervisningen. OCH har.

JA och amen till ditt sista stycke. JUST det sociala med skolan, herregud så viktigt.
Och det märker man ju här där det verkligen varit virtuellt på heltid.
SÅ många som lider, och kunskapsgap. Det blir en socio-ekonomisk fråga, som det nästan alltid blir.
MEn nu har de dragit igång och det är underbart.
HUR snuskiga var inte folk förr, säger detSAMMA.
DET kan vi ta med oss lärdom av detta år. SKÖT handhygienen för det är verkligen a och o!!!

Annika said...

Sweflo:
JA, verkligen!! DÅ när du fattade levde jag fortfarande i en skyddad verkstad. Läste om det, men ville inte ta till mig att det skulle komma hit.
Men du fick ta del av det genom olika översättningsdokument och fattade faran.
DET måste ha varit SÅÅÅÅÅ overkligt för dig att handla medan dina medkunder bara handlade som vanligt. JAG hade kunnat vara en av dem.
OCH jag FATTAR att du skakade av rädsla. FY fan alltså.
OCH så hemskt för dig att inte kunna säga ngt.
Fördelen var att du kunde bunkra som tusan sånt som sen tog slut, rengöring, toa och hushålls, pasta, tvål, ris, munskydd.
Men visst, sååå mkt eländes elände som kommer i kölvattnet av detta, som du säger. Läste ngnstans att vi kommer att se effekterna av detta i tio år minst efter att "det är över".
Så din svarta kommentar är nog väldigt sann :-(

Bloggblad said...

Visst är det trist!
Här kom nedstängning av alla aktiviteter och resor m.m. på min födelsedag ett par dagar efter din. Och då tänkte jag "tur att det inte är i år jag fyller 70 för då vill jag ha kalas"... Men så blev det inte.

Annika said...

Vic:
DU har inte det??!!
SKÖNT!!
Nej, jag är inte rädd längre, per se. Inte som i början, då var det ju nästan domedagskänsla.
Men ja, det var såååå sorgligt och jobbigt att handla i början av detta.
OCH folk, ja ...
Tror nog "de sköter sig bättre" här där jag bor än hos dig. Florida har väl tyvärr blivit ngt slags centrum för förnekare. kan inte säga att jag känner igen det härifrån där alla i princip är sååå noga.
Vi ska tro att allt blir bättre iom att vaccinationerna nu ökar som de gör.

Annika said...

Yvonne:
Nej, kära nån. Jag sa till Peter igår att jag hoppas vi slipper gå igenom en sådan här grej igen under vår livstid.
It is enough. Helt galet vilket år det var/är.

Jag vet, såååå otroligt mkt svärta och sorg. Med sjukdomen, död och förlora älskade.
Sen allt det andra, nedstängingar, ekonomi som rasar, folk ser sina livsverk bara rasa.
ALLT.
Ett sorgeår av sällan skådat slag.

Du har rätt, vi ska vara glada över att vi följde de restriktioner som gavs med råge. När man ser de som inte gör det tror man ju knappt det är sant. OTROLIGT.
TÄNK att det finns förnekare som menar att det är fejk alltihopa. OTROLIGT.
TRO mig, foliehattar finns här i mängd. OCH hos er också. Ofattbart.

BRA att ha saker och ting hemma med besked.
Tror vi alla tagit lärdom där. Jag hade ju också alltid ett bra förråd med toa/hushållspapper och tvål etc.
MEN inget direkt då det kom till pasta, ris etc. Köpt efter hand sas.

Nej, den där domedagsrädslan har bytts ut till försiktighet. Absolut.
TUR att man inte känner den panik som jag faktiskt kände i början.
DEN har bytts ut. Tror inte folk kan leva under den skräck under längre tid som fanns i början.

OCH det där med handhygien och hygien överlag. DET är här för att stanna (tack och LOV). VI ser ju bevis på att det hjäper. OCH hur knappt ngn i år fått den vanliga flunsan eller kräksjukan.

Ser fram emot allt det du saknar också. Snart är jag säker på att vi kan göra det igen.

TACK för att du uppskattar dagens inlägg.

Kramar i massor från mig!!

Annika said...

Elisabeth:
ATT!!
DET
r då verkligen sant. JAG med. JAG MED!!
Och de som går på uni som inte får ta sin examen som vanligt
Det är mest synd om de unga, och de äldre. DET tycker jag.
OCH det här med att de unga måste försaka sååå mkt som tas för givet under gymnasietid (och UNI-tid här) får de aldrig vara med om.
Även i år ställs examen, baler och fester in.
SÅ visst är det SYND om dem.
DET är det.
De unga och de gamla.

Annika said...

Bloggblad.
Otroligt är det, smått otroligt.
Ett helt år senare sitter vi ännu mitt i det hela.
Och ja, så tråkigt det är med alla inställda stora fester i samband med födelsedagar, bröllop, examen ... allt.

Anonymous said...

Tror tyvärr att vi kommer att få leva med detta i många år ännu, detta pga att viruset muterar. Det kommer att krävas vaccin varje år, många branscher kommer att få fortsätta jobba med munskydd. Stora konserter o masstillställningar får vi glömma. Här i Finland görs nu lagändringar så att de ska vara möjlighet att genomföra utegångsförbud om andra åtgärder inte biter. I fredags övergick skolor från högstadiet o uppåt igen till distans undervisning o alla restauranger är stängda i tre veckor. Max 6 personer får träffas. Ser inte ljuset i tunneln ännu. Annah Pessimist

Annika said...

Annah:
Att vi kommer att behöva vaccineras varje år för detta, liksom för flunsavaccinet, är givet. DET kan jag leva med.
Läste att man förmodligen kommer att baka in c-19 i den "vanliga" flunsasprutan precis som man gjort med svininfluensevaccinet.
I sommar tror jag också att alla stora event blir inställda. Men till nästa har jag nog lite hopp.
Vi har kommit längre i vår vaccinering här, vilket märks. Jag hoppas verkligen att EU tar in mer av bla J&J vaccin.
Munskydd tror jag i mångt och mkt är här för att stanna.
Ser kanske liiiiite ljusare på allt än du i dagsläget. MEN, det kan ändras snabbt.

Monica said...

Instämmer helt med både Eva och SweFlo. Redan i januari 2019 kom aningar och info, hade kontakt med forskare som såg allvaret direkt och så tidigt. Det första dödsfallet inträffade här på Huddinge sjukhus 11 mars fast man kan ju inte säkert veta om fler dog tidigare odiagnosticerade. Vi tänkte att det var allvarligt från början, inte någon svininfluensa utan mer av spanska sjukans kaliber. Vi får i Sverige sådan mix av vacciner, redan talas om 7 olika och fler är på gång. Det land som har bäst underlag är Israel, dels mycket kompetens och dels använt samma vaccin till fler än halva befolkningen och de har viktig forskning tillsammans med Pfizer och ligger i framkant. Länder med stor befolkning som UK och USA har ännu då otroligt många miljoner kvar att vaccinera vilket är mer komplicerat. Att ta fram ett vaccin som aldrig tillverkats förut är mycket komplicerat. Jag tänker på hepatit C t ex, det har tagit 50 år och ännu är det mer en behandlingsmetod än vaccinering även om det gav Nobelpris i dec 2020. Tänker också på att säkert 10% och fler inte svarar immunologiskt på vaccinen, då måste ju alla fortsätta med försiktighet för någon möjlighet att testa hela mänskligheten finns inte och varaktigheten är det lite kunskap om ännu. Finns mer om de som haft sjukdomen, ett års data finns om deras antikroppssvar och annan cellimmunitet. Idag kommer info om att de nya mutationerna är mer aggressiva än de ursprungliga och det brukar vara precis tvärtom, virus vill inte döda oss utan spridas till alla. Men nu måste de ta i mer nu för att gå in cellerna och det måste man titta djupt på, jag har min teori om det, van att se orsak, samband och sammanhang, en bra egenskap i mitt yrke under all aktiv tid. Såg också fler och fler som talar om en 10-årig tid av detta virus men ingen vet något egentligen. De som startade först med vaccinet och också givit till alla åldersgrupper från 16 år har mest fakta nu att sammanställa och det är bara ett land. Det som är viktigast för alla är att inte hosta, nysa rakt ut och sprida smitta men det verkar också vara svårast av allt att få folk att fatta. Lite egen forskning, en man nös rakt ut, jag med tätt munskydd och glasögon gick raskt ut i friska luften, hörde samma höst och mys igen från djupet hos mannen, behörigt avstånd men kollade, den varma luften mötte den kalla och ett avlångt tätt moln på en meter gick rakt fram, sen spreds det uppåt och nedåt alla aerosoler och man vet vid test att det räcker till att smitta 300000 människor. Så mänskligheten måste lära sig, ta in info, försöka fatta. Jag har mist en vän sen ungdomen, en man i kö nyste i nacken på honom så det stänkte, han är/var så oerhört trevlig obh omtänksam, en kändis så jag skriver inte mer utförligt men han vände sig om och skojade ändå lite som han alltid gjorde men det ledde till ett slut, inget som går att bevisa just den händelsen men troligt att han blev så smittad då. Och fler i samma situationer som blivit svårt sjuka men överlevt. Vi haft dåligt skydd mellan kunder i livsmedelsaffärer, ni varit så mycket bättre tror jag och inte personals fel, de frågat efter mer säkerhet. Nu får vi se, ett nytt år. Ta hand om er alla.

Anonymous said...

Haha, inget höst och mys, men hosta och nysning, otroligt hela denna långa kommentar gick in��, ha det bra Annika och sett dina fina foton men nu känner jag mig som en mamma, Peter ska inte balansera mer på ett ben, du vet var��/Monica

Annika said...

Monica:
Ja, vi får se ...
Tycker det är fascinerande att somliga, som du och Sweflo, visste så mkt redan innan.
Jag kanske var mer typen som inte VILLE lyssna.
MEN å andra sidan fick ni mkt mer inside info också, vilket vi inte fick.
Trodde ju även i mars att det INTE skulle drabba oss såsom det gjorde, och sen bara flög det in i kaklet. SÅ hemskt.
Israel har verkligen lyckats med sina vaccineringar. EU har det inte, det gäller ju hela EU. Tyvärr.
Här köpte Pence in massor av doser, och det är jag så klart vansinnigt tacksam för.
OCH att nu JJ kommer in på banan också.
Det går hyfsat snabbt ändå här, men ffa märks effekterna i allt färre infektioner. HOPPAS att jag snart ska stå på tur.
Mina föräldrar fick sina första Pfizer-vaccin idag. SÅÅÅ glad för det.
Nej, det är väl just det, att ingen vet.
Tror också vi kommer att se effekter av detta under lång tid framöver.

Ja, har vi lärt oss ngt är det verkligen att att hålla avstånd och att håla god handhygien.
DE effekterna märks nu.
VERKLIGEN!!!
Ingen vanlig flunsa iår, få förkylningar och nästan inga fall av vinterkräket.

Munkydd tror jag är här får att stanna.
Jag tror att vi tar med oss mkt vi lärt oss under denna reva till framtiden.


JA, tänk att det finns galningar även nu som nyser rätt ut bland folk.
OCH sedan smittas många och ngn dör. Inte klokt så sorgligt.

OCH sen alla dessa förnekare som inte precis gör saken bättre.

Nytt år, nytt hopp. Andra året går vi in i. Som sagt, vi får se ...
Hur går det med datorköpet?????
:-DDDD

Ta väl hand om dig Monica!!!!

Annika said...

HAHA, håller helt med dig, Monica. Han skrämmer vettet ur mig, min man.
:-****

Monica said...

Så bra, min kompis äldre bror med fru fick Pfizers och de mår bra båda, varit mycket problem med Astras och är.

Monica said...

Dator väntar, faktiskt lite skönt att strunta i det ett tag. Men får ta tag i det sen.

BP said...

Ni drabbades ju mycket hårdare än vi, men gemensamt med er är att vi fick vara ute och röra på oss.

Minns att jag träffade mina två bästisar för sista gången irl den veckan. Vi har inte setts sedan dess.
Och du har helt rätt. Jag var iofs aldrig rädd, men på min vakt med avstånd osv. Hade aldrig mask på mig då, men rörde mig mindre i mitt shopping center.

Idag rör jag mig mera i centrum, äter/fikar ute och har munskydd på mig ibland. Håller fortfarande avstånd och gynnar restaurangerna genom att låta dom leverera kvällsmat hem till oss.

Alla tror ju att vaccinet är universallösningen. Det tror inte jag. Dessutom är ju vaccinet försenat hos oss, inte ett dugg otippat utan det förutsåg jag från början. Så nja, jag börjar vänja mig - dessvärre.

Tror inte att vi återgår till det "gamla normala" på ett tag. Det "nya normala" kommer innehålla ett förändrat liv med mycket mera distansarbete, mycket mera underhållning på distans och distansundervisning för skolor och universitet. Det är vad jag tror...

marianne.dahl3 said...

Ett år har flugit förbi! Rätt märkligt egentligen. Man tycker det skulle gått så långsamt istället.
Aldrig kunde jag tro det skulle hålla i så här länge. Tänkte förra året i mars, några månader blir det säkert. För egen del tror jag det var bra inte veta då hur lång karantänen skulle bli. Å inte bara för karantänens skull utan för allt hemskt Corona hört med sej. Alla människor som t ex inte finns med oss längre. Alla som blir sjuka o kanske aldrig kommer tillbaka till sin hälsa de hade innan. All rädsla det fört med sej.
Var rädd i början av pandemin men konstigt nog vänjer man sej vid din rädsla och den tonas ned. Överlevnadsstrategi??
Åh om ändå vaccinationerna kunde gå lite fortare. Det är ju dem vi har vårt hopp till nu.
Känns som ett år räcker, men kommer inte stoppa med det. När kan vi få leva normalt? Jag är 74 år och det känns som jag inte har mer tid att ge Corona nu. Den har t ex tagit ifrån mej att få vara med på mitt älskade första barnbarns studentexamen i somras. Det förlåter jag dej aldrig Corona.
Jag har fått första vaccinationen för en vecka sen. Inga biverkningar alls o väntar nu på andra sprutan om 3 veckor. Sen ..........
Kram
Marianne D.

Monica said...

Skrev fel, januari 2020 info och mars 2020 det första dödsfallet, inte 2019 som jag skrev, nej då visste jag ingenting tack och lov, men åren flyter ihop och jag måste kolla bakåt, 2020 bara rann iväg på något underligt sätt. Förra påsken har jag noll minnen av, måste ta fram dagboken.

Annika said...

Monica:
Jag är glad att de inte fick Astras.
HOPPAS att de mår bra imorgon, man vet ju aldrig ...
MEN isf vet de ju vad det beror på.
Karolina fick Pfizer också och mådde bra.

YAY och dator på ingång. HÄRLIGT!!!!!!
Men ja, absolut nyttigt att vara utan det förstår jag.

Annika said...

BP:
Ja, och då drabbades ju ni ändå hårt i Sverige.
Men jag är innerligt glad att de aldrig låste in oss. DET tror jag inte är svaret på ngt.
Så tack och lov för det.

Du ser, du också ... JUST den veckan med vänner. Veckan då allt hände.
Jag har visserligen träffat mina vänner, men inte varit inne hos ngn på ett år. Ja förutom min granne och en vän till som är i vår bubbla.
Annars ingen.

Precis, vi är lite mindre rädda idag. Eller mindre skräckslagna kanske är ett bra ord. I början var det ju nästan paniskt.
Tycker det är bra att du gynnar krogarna.
Planerar också att gå ut och äta mer så fort vi fått vaccin.


Jag hoppas verkligen EU köper in en skrälldus med JJ nu så att de komma igång med massvaccineringar som man gjort här.
DET ska vi verkligen TRO!!

Ja, jag tror att mkt vi vant oss vid nu under krisen är här för att stanna. Somligt på ont, men också en det på gott.

Annika said...

Marianne:
DET har gått så FORT!!
FATTAR det inte, men hela året har liksom bara brakat iväg. DET fast man knappt gjort något alls.
TACK och LOV att vi inte visste då att vi än idag skulle sitta som vi sitter. DÅ trodde man kanske högst en månad. Pfft ...
Nej, det är tur vi inget vet om framtiden.
JA vilket SORGEÅR!!!
ALLA döda, alla som legat sjuka, alla som dras med effekter efter sjukdom. ALL rädsla.
ALLT.
Överlevnandsstrategi ja ... absolut. Ingen människa orkar leva som vi levde i början när vi var spm mest rädda. Till sist lär man sig leva jämte eländet. Det är väl där vi är nu.
Vaccinen är våt hopp idag, och jag väljer att tro på dem. Men somligt vi vant oss vid är här för att stanna för alltid.
På gott och ont.
JAG tycker mest synd om de unga och de äldre. SÅ mkt stulen tid.
Så jag förstår precis hur du tänker!!!
Du fick Pfizer också va??
Låter bra att du inte fick biverkningar. hoppfullt.
KRAMAR i massor!!

Annika said...

Monica:
Idag hade Washington Post en tidslinje. Datum för datum och samtliga dödsfall registerade i världen under pandemins början.
Hemska siffror.
Ja, på ngt sätt rann hela 2020 iväg. MINNS inte heller ngt ALLS av påsen i fjol. Inte ett enda minne ...

Annika said...

Ja, det är konstigt. Jag gick hem från jobbet 8 mars tror jag för sista gången. Sen dess har jag jobbat hemma. Men rädslan kom lite tidigare, kanske runt 2-3 mars. Den riktiga rädslan varade hos mig tills i maj 2020. Efter det har jag fortfarande varit försiktig och en smula spänd men inte den där riktigt stora rädslan. Har ju fått första sprutan nu - andra blir 22 mars. Det ska bli skönt att ha det gjort.

Så, ja, jag tycker att jag ser ljuset även om livet säkert inte blir precis samma som tidigare. Mitt universitet ska även försöka ha graduation på plats för våra seniors. Jag är glad för deras skull trots att det säkert blir med begränsade familjer och mycket avstånd etc. Men det var synd om dom som gick ut college utan någon ceremoni alls förutom på zoom förra året.

MEN det var också någon som skrev på twitter att "vi kanske ska sluta låtsas att hetsen, pendlandet, och det uppdrivna tempot i livet innan Covid var nån slags utopi eller sådär jättebra för hälsan heller." På många vis är jag glad för att livet saktade farten när det gjorde. Jag hoppas att vi INTE återgår till det tempot och att möteskulturen vi har stannar på Zoom så man inte behöver vara uppe på unit långa timmar varenda dag. Bl.a.

Kramar,
Annika

Eva i Dalarna said...

Jag har fått Astras vaccin. Fick lite feber och huvudvärk men det var över på ett dygn. Såna biverkningar kan man få av vanliga influensavacciner också. Det innebär inte att vaccinet är dåligt.

Anonymous said...

Eva, idag stoppar Danmark Astras, efter dödliga blodproppar efter vaccination och samband undersöks. De hade problem här också att 100 av 400 vårdanställda drabbades av komplikationer, ja alla 100 blev sjukskrivna och vissa med 40 i temp. Astra sa då att det var en ny batch, ja de gamla tar slut och alltid så att de nya har lite annat innehåll för kemikalierna som tillsätts tar slut och man ersätter med det man tror är likvärdigt, gäller läkemedel, gäller analysvätskor till patientanalyser och forskning m m och det registreras alltid i våra analyser vilken batch vi arbetar med för att spåra. Och alla medel som sprutas in kan ge biverkningar som du säger men Astras har fem gånger så många i jämförelse med Pfizer och Moderna och det måste undersökas. Och det är alltifrån lindriga på stickstället till mycket allvarliga och drabbat alla åldrar. Och du kan ha fått en "bra" batch och övriga hos er, skönt det/Monica

Annika said...

Annika:
VISST är det märkligt.
Ett helt år. OCH det sitter liksom ristat i sten.
Vad man gjorde. Så lustigt.
TROR faktiskt att min paniska skräck och oro satt i till i mitten av maj också.
DÅ lugnade jag mig, och på den vägen är det.
Med fortsatt rädsla, men inte dödsskräck.

Tycker också ljuset anas. Men mkt kommer vi att ta med oss, somligt blir aldrig som förr. Men visst anas ett ljus.
Hörde att UVA och andra skolor här ställt in sina examenceremenoier i år igen. Så skönt att ni kan ha sådana. Nästa år är jag ganska säker att det på ngt sätt blir "som vanligt"- Tror vi har ett intressant år framför oss där vi får svar på mkt av det vi inte vet idag.

Annika, du tänker lite som jag ... på ett sätt ser jag c-19 som ett tecken på att hela världen bränt ut sig. Attt jorden själv drabbats av stressdepression.
Så mkt av det vi lärt oss nu tar vi med oss.

Tror att hemmajobb delvis är här för att stanna, tror att vi kommer att vara försiktigare överlag. Ingen som går till jobbet eller skola eller hem till ngn om man känner sig risig.
Sånt.
OCH mkt mer.

Kramar till dig Annika

Annika said...

Eva:
Biverkningar kan man få av samtliga vaccin som är ute på marknaden. Det är väl mer regel än undantag att man inte blir drabbad av ngt av dem??
Vanliga flunsavaccinet kände jag inget av öva då jag tog det.
Men vad gäller covid, Astra, Pfizer eller Moderna. OCH såklart JJ.
Biverkningar oavsett. Ingen har väl heller sagt ngt annat?

Annika said...

Monica:
AstraZ är inte godkänt här ännu. Men jag tror att det blir det.
Säkert kan det bli olika reaktioner beroende på "batch" sas. Du kan ju verkligen sånt här, Monica.
Läste i tidningen idag att DK stoppat AZ, som du skriver.
Som jag sa till min vaccinerade granne igår, jag tar det vaccin jag går och blir överlycklig för det, vilket det än är. ja, kanske inte Sputnik, hahahahaha!! Men.
I dagsläget är det Moderna, Pfizer och JJ som ligger på marknaden här. AZ på ingång.
Min syster fick AZ och var trött dagen efter, och hängig överlag. Men annars har hon inte känt av ngt. Hon får sin andra dos i maj.
Mina fldrar fick Pfizer, glad för det.

Monica said...

Tycker du inte Sputnik låter väldigt bra, haha, kollega tänker att det blir sista sprutan ever om hon får den men kan ju testats väldigt väl och vara ett bra vaccin, ja vi vet ju inget. Skönt för dem som fått vad det än är och att det gått bra, vi hör noll här och totalt här i landet är det få ännu som fått full dos, drygt 300000 bara. Ha en fin helg, vi väntar på stormen Evert ... börjat lite ser jag.

Annika said...

Monica
HAHA, neeeej .... eehhh ... neej .... Alltså det är säkert fånigt av mig, men jag vill inte ha det vaccinet. Annars är jag game på allt.
HAHA.
Hur känner du där? Skulle du ta det vaccinet?
Inser att det är töntigt av mig att tänka så här ...

JA; Evert ja ... Under tiden harjag 24 grader varmt ;-)
Nej, men hoppas det inte blir så fasligt för er.

Monica said...

Annika, nej vet inte, men tänker att de har stor befolkning och testat på många, och det är inte aktuellt men vaccinsamordnaren sa att han tittade på det. Är lite undrande över Astras faktiskt men tror det är många aktörer som drar i det och det ska ju ut till många länder men undrar faktiskt över en så dålig batch som hamnade här och vad visste de? Hmmm, lite så och nu tre månader mellan deras inj. Ja de får bli tydliga och jag tror AT behöver hjälp ... Och Evert är här, vilket gräsligt väder, haha, jag dom tänkte ta en kaffe på balkongen bland vårblommorna, ha det bra Annika

Annika said...

Monica:
Svårt det där, så svårt att veta.
Förmodligen, eller jag HAR, fördomar vad gäller det vaccinet.
Dumt, det är är förmodligen toppen.
AstraZ ja, vet ju att det varit mkt snack där om hur bra och effektivt det är ...
SÅ många turer runt så mkt.
Ja, jooo ... vetkligen ... AT behöver hjälp ... det har han behövt länge ...

Nu får du dricka kaffe och se på Everts framfart genom rutan.
Längtar efter att få läsa din blogg igen och se feelgoodbilder.

Monica said...

Tack Annika, vi tittar ut och måste skratta, helt vansinnigt väder. Och kollega lyssnat på AT senaste och blir vansinnig där, vi lyssnar och tittar inte, tar reda på det viktiga och han missar ju alltid det. Och Hallengren på det. Men de säger det de får men allvarligt när det viktiga missas. Njut av våren Annika, ha det så fint.

marianne.dahl3 said...

Ja Annnica, jag fick Pfizer vaccin. Inte känt av något alls efteråt. Tack!
Kram, Marianne

Eva i Dalarna said...

Ja Monica, man får väl hoppas på det bästa. Och jag är fortfarande inte rädd.

Annika said...

Monica:
Vi har TOTALT motsatt väder idag. TOTALT.
26 grader varmt och sol nu.
OCH ni har EVERT!! SÅ olika kan det bli ibland, och så lika ibland.
AT, Hallengren mfl. Say no more liksom ...
TACK Monica!!
Hoppas våren kommer till er snart, men det gör den!!

Annika said...

Marianne:
BRA!!!
Glad för det!
Kram!

Brysselkakan said...

Ja, det har varit ett mycket märkligt år. Men vi har fixat det! Och tyvärr tror jag det är en bra bit kvar tills något som kan kallas normalt igen... Men i förra veckan fick mina föräldrar sina första doser vaccin! Tyvärr lär det, pga av alla förseningar och blockader, ta tid innan alla svenskar vaccinerats. Och det betyder ju inte att vi kan sluta hålla avstånd för smittas kan man ju ändå.
Men livet fortgår och jag tror att vi lärt oss massor under den här tiden och vissa nya vanor är här för att stanna!
Men ibland ramlar jag ner i det där trista svarta hålet och livet känns jobbigt...

Brysselkakan said...

Skrev ett långt svar som försvann...
Men det har varit ett märkligt år, stora förändringar och jag hoppas att vi snart kan gå tillbaka till något som vi kan kalla normalt. Men det är ju inte bara att tuta och köra när vi fått vaccin; vi måste fortsätta att hålla avstånd för smittade kan vi ändå bli.
Sedan tror jag att mycket vi lärt oss och ändrat kan bli kvar för det är inte enbart dåligt som kommit ur denna pandemi.
Mina föräldrar fick sin första dos vaccin förra veckan, det lär dröja innan alla vi vanliga fått vårt, förseningar och exportstopp (vilket gör mig så arg; egoism föds när alla vill ha samma sak).
Men vaccin lär vi få till slut!