Friday, September 11, 2020

Dagar i Rodanthe-Salvo





Fredag!


Det var länge sedan jag sist skrev på fredagarna. Faktum är att det känns lite konstigt att göra det nu efter det långa uppehållet.
Men, är det höst så ÄR det och då blir det även fredagstexter.

Idag ska vi styra kosan mot The Outer Banks igen.
Barriäröarna som ligger långt utanför North Carolinas kust och som jag älskar SÅ mycket.
När vi åker dit numera åker vi alltid till de allra yttersta öarna.
För många, många år sen—då vi började åka till OBX— var det tillsammans med Peters föräldrar och systrar med familjer.
Då vistades vi alltid i Corolla som är den allra nordligaste byn på bankarna. Det tar nästan två timmar att köra mellan Corolla och Rodanthe, där vi vistas numera. Öarna är LÅNGA. De löper längs med hela North Carolinas kustremsa.



Ännu en tidig morgon på stranden för mig.





Jag är inte ensam heller ... Det var en del människor som kom ner till stranden varje morgon innan soluppgången.  








Varje morgon fiskade de här männen.  De hyrde hus, precis som vi.  Hobbyfiskare.





Surftjej och morgonvågor.





En gång-- när Karolina var ganska liten--tog Peter, jag och Karolina en bilutflykt till Cape Hatteras och dess kända fyr från Corolla.
DET var DÅ jag upptäckte dessa yttre öar.
Man kör genom sanddynerna och har hela tiden havet till vänster och sundet till höger då man kör norrifrån. Sundet är som ett öppet hav i sig. Bara hav, hav, hav och sand, sand, sand.
OCH allt så ÖDE!!
Hela Hatteras Island är naturskyddsområde. Det är en så kallad National Seashore.
Plötsligt dyker det upp hus i sandbankarna, och då har man kört in i Rodanthe.
Första gången jag körde denna väg förälskade jag mig i rubbet! Handlöst.





Jag får aldrig nog.  Aldrig.





På väg upp mot huset igen genom sanddynerna.  Det är ganska tungt att gå i den här sanden.  OCH mitt på dagen är den brännande het.





Kvällssolen flödar över Salvo.  Månen har redan stigit ur havet den här kvällen.




Men, Peters föräldrar gillade Corolla och Duck norrut.
Så där hyrde vi med dem så länge de hyrde hus på OBX. Corolla och Duck är mycket mer tillrättalagda, tjusigare och har mer service (affärer, biograf, barer, restauranger etc) än vad de allra yttersta byarna har.
I Rodanthe-Waves-Salvo finns inte ens ordentlig matvaruaffär. Det finns små kvartersbutiker och en Dollar General (en butik som har lite av allt möjligt). Men ska man storhandla åker man till Avon som ligger 14 kilometer bort i nästa by söderut. där finns en stor Food Lion (livsmedelskedja).
DET är för övrigt den enda matvaruaffär som finns på hela Hatteras Island.
Den bofasta befolkningen där vi vistas är inte fler än 600. I samtliga tre byar.
MEN på sommaren väller det in folk.
På gott och ont för den som är bofast. Förmodligen mest på gott eftersom det ju verkligen gynnar deras ekonomi. De är mycket beroende av turism.
Något jag verkligen gillar är att de här yttre små byarna är så rustika. Jag uppskattar att det inte finns något nattliv, barer eller pubar att tala om. Visst, de finns, men det är inte många.


Alltså blev det så att när vi själva började hyra på bankarna så sökte vi oss söderut och långt ut på Hatteras Island.
Under alla år vi hyrt, det är fem år nu, har vi hyrt i Salvo. Vi har alltid hyrt inom området som kallas The Colony, och förmodligen kommer vi att fortsätta att hyra där.
Det har börjat kännas som “a home away from home”.
Jag har väldigt svårt att föreställa mig att vi skulle börja söka oss bort från Hatteras Island.


Dagarna är sig lika under veckan i Salvo.
Jag börjar med att gå ut och gå min långa runda.
Rundan påbörjas alltid på stranden. Mot soluppgången, det är sen gammalt. När jag gått i sanden i x-antal kilometer söker jag mig upp mot byn igen. Ibland får jag kolla på min GPS på telefonen var jag är. På stranden flyter allt ihop. Sanddynerna är sig lika och man ser inga hus då man går på stranden överhuvudtaget. De gömmer sig bakom dynerna.
I byn och går jag tillbaka till huset på asfalterade vägar. Ganska skönt, för det är tungt att gå i sanden även om jag går precis vid vattenlinjen.
Då jag kommer hem dricker jag kaffe på däcket. SÅ härligt.
Vid 10:30 börjar vi söka oss mot stranden.
Där ligger vi tills det var dags för lunch. Då lämnar vi bara kvar alla beach-tält, haddukar och stolar etc.
Efter lunch går vi tillbaka ytterligare ett par timmar.
OM vi hade haft pool hade jag tillbringat eftermiddagen där istället för på stranden.
MEN denna gång hade vi bara en bubbelpool.
Framåt 16-17 är det happy hour på decket. VARJE dag.
Så mysigt.
Middagen följer på det, och jag hade gjort upp menyn innan vi for.
Efter middagen spelar vi oftast spel.
Några kvällar såg vi filmer. OCH jo, en av kvällarna såg vi Nights in Rodanthe, haha!
Givet!!
SE den ni som vill ha OBX känsla och då får ni även se VAR vi vistas.  Filmen finns på Netflix i Sverige.
En annan sak vi gjorde medan vi var där var att titta på stjärnorna. DE syns minsann därute. hela Vintergatan syns
Mike laddade ner en app som visar exakt vilka stjärnor och konstellationer man ser på himlen. Mycket användbar app som även jag laddade ner efter att de åkt till New Jersey. Peter såg ett par stjärnfall, inte jag.
Nu var det ju dessutom fullmåne som lyste upp också som en extra fet bonus.
ÄLSKAR fullmånen!!
Att se den stiga ut havet som en orange apelsin är verkligen något extra.





The Happy Hour crowd!!!





De unga tu!!






Jag på väg upp mot byn efter en morgonpromenad.  De två husen ni ser på bilden är de allra sydligaste.  Efter dessa två hus är det bara natur i ungefär tio kilometer tills man har nått orten Avon.






Beachhus på rad.










HÄR bor en bofast, det är då säkert.  






Landsvägen, highway 12, som går längs The Outer Banks, från norr till söder.  DET är den enda väg som leder till fastlandet.  Efter orkaner, eller när sanddynerna skiftat och lagt sig över vägen efter stora stormar, går det färjor till fastlandet. Då när highway 12 är oframkomlig.
Lugn morgon, som ni ser. Inte mycket trafik i arla morgonstund.  SKÖNT.





Badmänniskor.  Karolina och Mike i vågorna.





HAHA, den här bilden alltså.  Peter tog den när jag satt och läste i strandkanten.  Sekunden efter hade denna våg sköljt ner över mig.  Boken blev väldigt blöt.  MEN, jag lyckades läsa ut den trots allt.  Ögonblicksbild galore.





Nu ska jag avsluta fredagens inlägg.
Jag önskar er alla ett finfint veckoslut!!!

16 comments:

Äventyret framtiden said...

Fullständigt underbara bilder och vyer. Jag förstår att du trivs där och att du mera än gärna far dit igen. Jag kom på mig själv att hålla andan när jag såg på ljuset och färgerna i dina bilder. Det finns inte ord för hur makalöst vackert det är. Jag kan känna saltet, vinden, alltet och blir lycklig av det jag ser. Kan gott tänka mig att vara där längst ute på Hatteras, bo där året om.
Sista bilden bryter av allt det underbara så härligt och livet blir precis så komiskt som det också kan vara.
Tack Annika för ett fantastiskt fint inlägg!
Kramar över haven!

Erica said...

Alltså! Jag FÖRSTÅR att du älskar den där platsen!!!
Jag får ont i huvudet av att tänka på att jag INTE är där när jag ser dina bilder!
Så Jäkla Magiskt!
På riktigt: Jag får ont i huvudet, ont i bröstet och ont i magen (inte på ett dåligt sätt) när jag ser bilderna i detta inlägg! Speciellt det första gänget från stranden.
Jag tänker mig att vistas där borde kunna bota depression! Och stress.
Det är sannerligen något speciellt med just vatten.
Det går knappt sätta fingret på, men det har en speciell dragningskraft.
Att se vågorna sådär i solnedgången... Stor Hjärtemoji.
Men också riktigt spegelblankt vatten. Jag ÄLSKAR spegelblankt vatten! Sådär när det inte en krusar lite grann. Som när man befinner sig i ett lugnt vattendrag (ej havet) mitt i natten runt midsommar.
Du kanske kommer ihåg mina nattbilder från midsommarhelgen? Att befinna mig där kändes precis som om jag fick gratis terapi.

Men tillbaka till dina underbara bilder från OBX...
Måste bara nämna solnedgångsbilden med surfaren vid vattenbrynet. Jag ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR det softade ljuset i den bilden! ÄLSKAR!
Och även bilden efter den; med sandvägen och vassen i förgrunden och havet i bakgrunden. Dessa två bilder ÄR upp-på-väggen-material. I ett stort format.
Jag skriver upp det där stället på min Bucket list! Omgående!

Kan inte skriva så mycket mer; saknar ord, men kan sitta och scrolla upp och ner genom bilderna hur länge som helst.

Måste dock bara nämna sista bilden: Episk!
Vilken helt underbar tajming! Otroligt egentligen att lyckas få till det sådär, när man tänker efter. Sekunderna innan hade inte gett samma effekt, och sekunden efteråt hade varit försent...

Tack för att jag fick börja helgen med att titta på denna magiska bildkavalkad!
Ha en riktig toppenhelg!
Kramar /Erica

Annika said...

Karin:
TACK Karin!
Ja, jag älskar det verkligen. Av hela mitt hjärta. Det är nästan ett måste att åka dit varje år. Eller det är ett måste.
Ljuset ja!! Ljuset är totalt underbart. Jag kan jämföra det med ljuset jag sett på Gotland. Tycker det påminner om det.
Det är ngt med hav och sand och karghet som ger ett mkt speciellt ljus.
HAHA, sista bilden ja, Sekunden efter var jag blöt som en fisk. HAHA! OCH boken också.
Peter lyckades verkligen där.
TACK för dina underbara ord, Karin. DU gör mig SÅ glad.
Den finaste av helger önskar jag dig.
Kramar!!

Annika said...

Erica:
DU hade älskat det.
DET är en fotografs DRÖM!!
MDEn jag har kommit på att min Canon inte är lika bra längre. Fast, vad kan man vänta sig efter 9 år? Snart 10?
Inser att jag måste ha en ny DSLR.
Det är nästan så att jag tycker att min iPhone sköter det bättre.
OCH då är DEN gammal också.
Spegelblankt kan dt nog bli i Pamlico Sound. Men aldrig i öppna havet.
Här i Reston får jag ju spegelmorgnar flera ggr i veckan, MEN det är små sjöar det.
Jag minns dina magiska midsommarbilder. HELT underbara!!!
Havet, sjöar och vatten ... det är verkligen min grej.

Ah, surftjejen i soluppgången. Gillar också den bilden, Erica. Där kom hon så lägligt. Det var bara för mig att knäppa bilden. DET är tom innan solen stigit över horisonten.
TACK, ja jag brottas ständigt med mig själv vad gäller att göra canvas av sådana bilder. Ibland tycker jag nästan de är för insmickrande, om du fattar vad jag menar?

JA; upp med OBX på din lista. DET är ett ställe att ÄLSKA!!!


HAHA, jag VET, Peter är ingen fotgraf heller direkt. MEN ibland lyckas han så in I BOMBEN bra. Som den bilden på mig innan vågen kommer. Gillar den verkligen.


Nej, jag säger TACK till dig, Erica. Dina ord värmer och gör mig så GLAD:
TACK vännen!!!

Ha en fin helg nu,

KRAMAR!

Erica said...

Förstår att din Canon kan kännas seg när den är så pass gammal.
Slutaren i en systemkamera har ju så att säga ett "bäst före-datum". Den är konstruerad för att hålla ett visst antal exponeringar (hur många en slutare klarar skiftar såklart från kamera till kamera).
Kan vara typ 30-40-50-60-tusen exponeringar, och när kameran börjar närma sig den punkten, når den eller passerar den känns slutaren segare och segare för att till slut ge upp.

Jag vet att man kan byta Slutare, men jag tänker att med en gammal kamera får man mer för pengarna att köpa en ny kamera :-)

Jag tyckte min 400D kändes trött "mot slutet", och då var den ändå bara 4 år när jag uppgraderade till min 5D. Så jag kan mycket väl förstå hur din känns.
Är dock lite rädd för när min kära 5D´s slutare börjar ge upp (peppar peppar). Den är trots allt 8 år. Den blir 9 nu i januari 2021.
Och såklart känner jag att den inte riktigt har den 100-procentiga kapaciteten den hade när jag köpte den.

Hoppas du får möjligheten att köpa en ny kamera; den känslan är sagolik!

Humlan said...

Jag tittar och tittar på dina underbara bilder! Färgerna i strandbilden där du skriver "Jag får aldrig nog. Aldrig." är magiska. Alla dessa mjuka skiftningar i de finaste av pastellnyanser.
Jag upptäckte att en nackdel med att förstora texten är att bilderna blir avskurna så jag får bläddra i dem separat eller minska ner texten för att njuta hela bilden. Men nu vet jag ju det (har inte tänkt på det innan men i dag ökade jag förstoringen och då blev det uppenbart att bilderna var konstigt avskurna) så då behöver jag inte missa något.

Så bra att det finns flera olika typer av ställen att hyra på. De som vill ha lite mer uteliv kan bo där det finns sådant och de som vill ha mer lugn och stillhet, kan hitta det. Jag kan inte tänka mig att det finns ett bättre ställe för mig än där ni bor nu, att döma av din beskrivning, men är man en familj med olika åldrar och intressen så passar det kanske bättre med närheten till affärer, restauranger och annat. Jag kommer ihåg att du har haft bilder på sådana ställen, har ett svagt minne av en pir eller brygga med serveringar av olika slag, det var nog från den tiden när ni hyrde med Peters familj.

Den sista bilden är verkligen ögonblicksbilden, man ser ju precis vad som ska komma (även om kameran ibland ljuger om avstånden). Livet vid havet. :-)

Hoppas du har en riktigt bra dag och får en bra helg!
Kramar!

Annika said...

Erica
Jag har också hört det.
Det ligger alla gånger sanning i det. Jag har använt min såååå mkt också. Du med, det vet jag.
Ja, den känns trött.
Kommer inte att byta ut slutaren utan köpa en ny, när nu det blir? Vet inte.
Min iPhone är också trött, men jag tycker nästan den är bättre i dagsläget.
Jag hoppas att din håller länge till.
DEN är dyrare, mkt dyrare än min, och jag tror nog att det ligger till din fördel.
Kanske önskar jag mig en julklapp :-)

Annika said...

Humlan:
TACK snälla gulliga Humlan!!!
Nej, jag får verkligen aldrig nog. Kan inte slita mig ibland. VILL bara ha mer och mer och mer hav.
Trist det där med text och förstoring. Jag har per default gått tillbaka till gamla blogger. Kommer att fortsätta att publicera där tills det inte längre går.
Så det borde vara som förr med bilder och text nu.
ja, om du klickar på en bild kommer de upp i stort format, och då blir det nog en ganska bra upplösning på dem, tror jag.
Trist ändå att det skär av då du förstorar texten.
MEN du kanske löste det nu?
HOPPAS


Ja, jättebra att det finns ngt för alla. Ingen av dessa byar, från norr till söder, är partyplatser. Inte en Kitty Hawk etc. Även om KH är mest kommersiell är det iaf inget emot andra beacher.
Men jag gillar att vara i lugnet där vi är. Passar min personlighet.
Du har rätt, när vi hyrde i Coralla fanns där en grill som vi åkte till ibland, en slags pir. Ngt sånt finns inte i Salvo.
Det gör inget.

HAHA, sista bilden lyckades P verkligen med. SÅÅÅÅ himla BRA!!
Sekunden efter var det kört. HAHA!!

Kramar i massor o trevlig helg!!!

Elisabeth said...

Alltså, vilka UNDERBARA bilder! Och vilken fantastisk plats det verkar vara att tillbringa sin ledighet på. Jag hade också lätt varit uppe till solnedgången - är morgonpigg normalt, och på en sådan plats KAN man ju bara inte missa soluppgången. Era dagar låter sköna. Så bra dessutom att ha samma "schema" varje dag, det känns på något sätt extra ledigt då.

Vågbilden på dig är onekligen komisk. ;-) Den på Karolina och Mike gör mig däremot nervös. Tänker bara på underströmmar och annat, men så är jag också expert på att oroa mig/vara nervös å andras vägnar, haha. ;-)

Annika said...

Elisabeth:
TACK!!
Vad roligt att du gillar dem. JA, det är en helt otrolig plats. en plats jag verkligen älskar.
Nej, det går inte att missa soluppgången där. Jag kan inte. Det fullkomligt drar i mig. Men jag är inte morgontrött heller.
Ja, en skön sköööön ledighet. Precis vad ALLA behövde. en lugn lunk.
HAHA, jag vet, Peter lyckades verkligen med den bilden.
USCH ja, jag känner mig alltid orolig då de är ute i vågorna. De är i så länge också. Det gäller Peter också. DE kommer inte upp efter några minuter. De ligger i ca 30 min.
OCH jag kan inte släppa dem med blicken. Nej du, jag gillar det inte, vågorna. HUA!!!

BP said...

Det är lätt att förälska sig i Salvo. Vilka härliga stränder och höga vågor. Det måste ha varit en dröm för surfare. Så helt olika jämfört med ministränderna på öarna i skärgården.
Helt fantastiska bilder igen och igen.

PS. Gamla Blogger fungerar fortfarande. Det är bara klicka på "knappen" som frågar om du verkligen vill återgå till gamla Blogger. Det har jag gjort. DS.

Annika said...

BP_
Vekligen. Älskar platsen.
Ute vid Cape Hatteras ligger de verkliga surfarna. Där vid udden där vågorna blir enorma.
Inge för mig mao.
TACK, blir så glad över dina ord.

Jomen jag kör gamla blogger :-D
Har gjort nu i två dagar, Inga problem. Kommer att göra det fram tills att det inte går längre.
hehe.

Channal said...

Vilken härlig semester och vilka dramatiska vågor. Blid nr3 är magisk! Ikväll blir det ”Nights in Rodanthe”! Skulle gärna vilja komma dit en dag!

KRAM Anna

Annika said...

Channal:
TACK!!
OCH ja, vad härligt att se Nights in ...

Kramar!

Yvonne Löfvall said...

Hej
Så fina bilder och härligt inlägg. Måste se den där filmen nu.

Annika said...

Yvonne:
Tack Yvonne!!!
Blir glad!
Ja, se filmen. Den är fin!!!