Wednesday, August 05, 2020

Tvåspråkighet. Så gjorde jag.





Godmorgon onsdag!!


Slängarna av orkanen Isaias blev det bara regn av. Inga vindar alls att tala om. Skönt det.
Dessutom upphörde regnet mitt på dagen, och sen blev det soligt och hett igen.
Ja, inte för att det var kallt under regnen heller precis, tvärtom.

I förra veckans onsdagsinlägg ägnade jag mig åt en önskerubrik från läsaren Jenny. Det var inlägget om hur jag lyckats rota mig i USA.
Några av er ville då att jag skulle skriva om hur jag har fått min dotter att bli totalt tvåspråkig.
Därmed vikes denna veckas inlägg åt det ämnet.


Karolina föddes för 24 år sen. Mitt första, och enda, barn.
Redan från början— ja innan hon ens föddes—hade jag bestämt mig för att prata svenska med henne.
Svenskan är MITT språk på alla de sätt även om engelskan faller sig lätt och flytande. Mitt känslospråk ÄR svenskan alltid och oavsett, så kommer den att förbli. Det var iallafall det enda språk jag ville prata med min baby på.
För mig personligen hade det känts alldeles galet fel att prata engelska med min bebis. Det hade inte “varit jag”.
Peter var helt med på noterna. Detsamma gällde Peters familj. De satte sig aldrig emot svenskan i Karolinas liv.
För det är jag dem evigt tacksam. För tro mig, det är inte självklart i alla familjer där den ena föräldern har ett annat modersmål.





Karolina och grandma i augusti 1997.




Sagt och gjort, det var inte ens svårt. Nej, det bara kom som den naturligaste sak i världen för mig.
När Karolina och jag var ensamma var det enbart svenska som gällde, och faktiskt ganska ofta annars också. Av självklara skäl blev språket mellan oss alla tre i min lilla familj engelska. Givetvis har Peter endast talat engelska med henne sedan den dag hon föddes.
Han kan ingen svenska, även om han numera, efter alla dessa år, förstår en hel del.


Jag har varit hemma med Karolina också, varit en så kallad stay-at-home-mom. Så våra dagar var fyllda av svenska. Svenska språket, svenska böcker, svenska sånger och svenska videofilmer.
Visst, hon såg mycket på Sesame Street, Arthur, The Magic School bus, Barney och liknande amerikanska barnprogram likaså.
Men vårt språk tillsammans under dagarna var enbart svenska.
Peter har alltid jobbat mycket, och ibland även sent.
Vi kan gott säga att svenskan fick en god grogrund i Karolina.
MEN, hon grejade engelskan lika bra eftersom Peter skötte den biten. När Karolina var liten tillbringade hon mycket tid med sin farmor. Min svärmor brukade se efter Karolina en dag i veckan, då de två hade “sin dag”. Den dagen brukade jag städa, men jag fick också ganska skön egentid.
Jag är glad över att vi har haft Peters familj så nära hela tiden, och att grandma och papa alltid var så villiga att vara barnvakter. På så sätt fick Karolinas engelska fint fäste likaså.





Påsken 1998




När Karolina var tre år började hon lekis. I början var det två dagar i veckan, och sen blev det tre dagar.
Då blev det mer engelska, såklart. OCH där träffade hon också sina allra första kompisar och jag blev invigd i detta med Play Dates. Alltså lekträffar.

Engelskan kom således in i Karolinas liv även via jämnåriga.

Här börjar man skolan när man är fem år gammal.
Kindergarten.
Karolinas skola körde heldagsundervisning. På den tiden var det vanligare med halvdags-kindergarten, men den skolan vi tillhörde hade redan då börjat med heldagskonceptet. Numera tror jag inte ens halvdagsundervisning under det första skolåret finns längre.
Skolan började klockan 9:15 och slutade 15:50.
DET var en omställning, men det gick finfint.
Karolina var redo för skolan.





Att börja kindergarten och äta sin första måltid i skolans cafeteria.  Stort.  




Ganska snabbt knäckte hon läskoden.
I den vevan tänkte jag att JAG samtidigt skulle lära henne läsa och skriva på svenska.
Jag resonerade att hennes hjärna säkert skulle klara av det eftersom hon var så säker på bägge språken, och kunde skilja dem åt.
Sagt och gjort, jag började med lätta böcker, som Max-böckerna vi läst då hon var pytteliten.
Jodå, hon klarade det!
Sedan hittade jag på en lek där vi skulle skriva brev till varandra. Karolina satt i sitt rum, eller i gästrummet eller på toan, haha. Jag skickade brev till henne under dörren. Korta korta meddelanden. Sen skulle hon svara på dem, och på så sätt brevväxlade vi.
DET var verkligen ett effektivt sätt att lära ett barn att skriva på. Genom lek.
OCH med facit i hand är jag SÅ glad att jag introducerade läsning och skrivning samtidigt som hon lärde sig på engelska.
Det var inget jag rådfrågat hennes lärare om, jag bara körde på efter eget bevåg.
Japp, det gick bättre än bra.


När Karolina gick i trean började hon i Svenska Skolan på lördagsmorgnarna. Det var tre timmars undervisning, mellan 9:30-12:30 varje lördag.
Där fanns många barn som precis som Karolina hade en svensk förälder och en amerikansk. Ganska snart insåg jag dock att det talades mer engelska än svenska på skolan.
DET var så ojämnt vad gällde svenskakunskapen mellan barnen där. För att läraren överhuvudtaget skulle göra sig förstådd var hon tvungen att köra massor på engelska under lektionerna.
Jag märkte också att barnen, på rasten (för de hade en rast under de där tre timmarna) lekte på engelska.
Jag tror vi gick på den skolan i ungefär två år innan jag bestämde mig för att det faktiskt inte var värt det. Det var för mycket engelska, jag kunde lära henne bättre själv.
Dessutom skulle vi få våra lördagar tillbaka.
KLOKT beslut av mig, jag har aldrig ångrat det.

MEN, något som jag verkligen ska stryka UNDER nu är alla våra långa sommar, och vintervistelser, i Sverige och i svenskfinland. Innan Karolina började första klass var vi hemma varje vinter, hon och jag. Vi var i Sverige i ungefär en månad efter nyår.
OCH varje sommar vistades vi ju i Norden jättelänge.
Varenda sommarlov styrde vi kosan mot norr.
Medan andra föräldrar runt om mig satt och letade efter sommarläger till sina telningar kunde jag helt slappna av.
VI skulle till det bästa av sommarläger iallafall. Vi skulle till Stockholm, och vi skulle till Närpes.




Med morfar och kusin Ebba på skären.  Högläsning.






Skärisommaren 1998.






Sommarsystrar.








Dessa språkbad i svenska har varit ovärdeliga. Att få vistas på PLATS, att prata svenska aktivt med morföräldrar, min mormor, min moster, mina syskon och inte minst med de jämnåriga kusinerna, GULD!!
Jag kan inte nog prisa detta faktum. ATT vi hade den enorma möjligheten, sommar efter sommar.
Att Karolina längtade och räknade ner dagarna innan vi skulle åka på vår årliga sommarresa. SOM hon såg fram emot det.
Hon fixade svenskan så galant när vi var på plats. OCH hon fick sådana språkbad i levande svenska.
Dessutom fick hon kulturen. Den svenska och den finlandssvenska.
Alla kusinlekar där hon verkligen fick lära sig hur jämnåriga talar, att inte fastna i“vuxensvenska” som det blir när man bara hör vuxna tala ett språk.
JUST att ha fått vara med jämnåriga. Dessutom har vänner till mig barn i samma ålder. Min kompis Anette har en dotter, Emma, som är precis jämnårig med Karolina. Det liksom min syster som har Ebba, som även hon är exakt lika gammal. Det roliga är att Ebba och Emma gick i samma klass under lågstadiet.
Karolina kunde slänga sig med svenska ord och talesätt som jag inte kände till.
DET såg kusiner och andra svenska jämnåriga till.
Dessutom, när vi var på skären bodde hon ihop med Ebba och Erik (Ebbas bror, två år yngre). Så gissa om det blev språkbad deluxe med jämnåriga där. Ibland var min bror Gunnar där samtidigt också, och därmed hans två pojkar som är två och fyra år yngre än Karolina.
Dessa kusinsomrar var nyttiga på mer än ett sätt. Språket ja, men också det att ibland bli osams och bråka. Karolina har ju inga syskon, så jag tror att de där grälen de hade var nyttiga för henne.
Ja, att till och med få bråka på svenska.
Vi brukade kalla dem sommarsyskon.






Kussarna Ebba och Karolina i samma balja. Kusin Erik och moster Sara var också med.






Blåbärsplocking på tomten.









Kvällstandborstningen. 









Så dessa långdopp i svenska språket varje sommar, och vintrar då det begav sig, har gjort underverk.
Att ha lekt ihop, talat med folk ur olika generationer, lärt sig spela kort och spel på svenska, fått böcker lästa för sig.
Att ha vågat ta sig fram, exempelvis vågat köpa glass på svenska redan från ung ålder.
För att sedan bli allt mer säker …
En enorm rikedom. Och en stolthet för mig.
OCH en ännu större stolthet för Karolina. Tro mig, hon om någon är stolt och tacksam över sin totala tvåspråkighet. Det är en riktig fjäder i hatten för henne
För mig med!! Givetvis.



Sommaren 2018 hoppar vi snabbt till.  DET var sista gången Sommarsyskonen träffades.  VI hoppas verkligen att de ska ses nästa sommar.




När Karolina är i Stockholm är hon helt självgående. Hon har fått höra av Ebbas kompisar att man inte kan tro att hon kommer från USA. Att det inte hörs.
Karolina var tjejen som klev in på banken i Stockholm för några år sedan och förhandlade sig till att få byta ut sina femhundralappar, som blivit för gamla. DET efter att tiden för att byta ut dem egentligen gått ut. Karolina klarade dock av att byta dem med bra argument.  Förmodligen var det en snäll banktjänsteman på andra sidan disken.


För att ett barn ska bli tvåspråkigt måste man vara konsekvent. Vill man så går det.
Kör på med svenskan så mycket du bara kan. När du och barnet är ensamma prata 100 % svenska.
Läs svenska böcker, se svenska filmer, skriv till varandra via lappar. Numera finns det ju en massa appar också som alla gånger hjälper ett litet barn med språk.

Så, det var lite … eller det blev väldigt långt … om hur jag gjorde när Karolina blev tvåspråkig.
Ärligt talat, jag sitter här och tänker att jag skulle kunna skiva så mycket mer i ämnet. Men vi avslutar nu.
Det här är redan alldeles för långt.

Ha en fin och BRA onsdag önskar jag DIG!

26 comments:

Eva i Dalarna said...

Och tänk va bra om Karolina får en filmroll där hon ska spela svenska...då blir det perfekt utan den brytning man annars ofta hör i såna roller.
Barn är ju så snabba att lära sig, mina barnbarn som alla har svenska föräldrar och lever i Sverige, har snappat upp engelskan via nåt engelsktalande barnprogram och blandar språken. "Look at that" säger treåringen. För de små är det inte olika språk utan bara språk.
Det måtte allt ha varit en snäll banktjänsteman som bytte ut sedlarna åt Karolina, eller så var det under den övergångstiden. För efter den är det endast på riksbanken som man kan få byta sedlar.
Det var i alla fall intressant att läsa om "språkresan". Du kanske ska börja träna Peter på samma sätt, med brevskrivning, hahaha.
Ha en bra onsdag!
Ps barnbarn nr 7 anlände i måndags. En augustipojke!

Elisabeth said...

Både du och Karolina har ALL rätt att vara stolta över hennes tvåspråkighet, för även om det var självklart för dig att prata svenska med Karolina är det inte alla som "lyckas" (i brist på bättre ord - jag menar inte att det är ett misslyckande om barnet inte pratar ens modersmål perfekt, trots att man har försökt, för alla har olika förutsättningar) lika bra. Så applåder till er båda! Och det är klart att era resor till Sverige/Finland gjort mycket, MEN jag läser ibland om svenskar - framförallt då i engelskspråkiga länder - som åker till Sverige varje sommar, men som inte tycker att det är så viktigt att barnen kan speciellt mycket svenska, eftersom "kusinerna/kompisarna tycker att det är så roligt att öva engelska". Jag kan inte rå för det; sådana uttalanden gör mig provocerad!

Det var kanske (dessvärre) lika bra att du inte frågade Karolinas lärare om att läsa och skriva på svenska, för det hade helt klart funnits en risk att hen inte tyckt att det var någon bra idé, och motiverat det med att det bara hade förvirrat Karolina. Vilket INTE är sant, det går (även enligt forskning) alldeles utmärkt att lära sig skriva och läsa på två språk samtidigt. Barnen kan blanda ihop en del i början, men sedan kan vissa till och med ha lättare än genomsnittet att skriva och läsa även på skolspråket (d.v.s. engelska i Karolinas fall). Många två-/flerspråkiga barn blir dessutom bättre än andra på att lära sig ytterligare språk, eftersom de redan är inne i ett annat sätt att tänka om språk.

Klokt beslut att inte låta Karolina gå kvar på lördagsundervisningen i Svenska Skolan. Det verkar ju inte alls meningsfullt när det ändå blev så mycket engelska.

Modersmål och två-/flerspråkighet (jag har elever som har två förstaspråk; de pratade till exempel kurdiska hemma och arabiska i skolan, de hade alltså två språk med sig redan när de kom till Sverige) ÄR intressant och viktigt, även ur ett Sverige-perspektiv. Jag tycker till exempel att det är fullständigt självklart att barn/ungdomar som kommer hit som flyktingar ska få bevara och utveckla sitt/sina modersmål. Men vissa svenskar tycks bli provocerade av det, av någon för mig outgrundlig anledning. Osäkerhet kanske? Eller avundsjuka på folk som kan många språk, samtidigt som de själva bara kan svenska och halvtaskig engelska (som de själva dock kallar för "flytande").

Tycker förresten Karolina att svenskan är en merit i film-/tv-branschen? Den borde kunna vara det i alla fall!

Anonymous said...

Här kom det återigen, det jag skrev om i onsdags. Det oerhört häftiga med att du har så stenhårt, och på eget bevåg, bestämt över Karolinas vara eller icke vara vad gäller svenskan.
Bra där!
Tror dock inte att du hade fått lärarens medhåll om du frågat :-)
Underbara gamla bilder Annika!
Kram från Anette

Anonymous said...

Yvonne said....
Klart ni ska vara stolta både du och Karolina, helt fantastiskt att få båda språken till 100%, vilken skatt att ha med sig ut i världen. Förstår det är mycket jobb som ligger bakom. Vi har ju barnbarn som har en dansk pappa och de pratar bara danska med honom och svänger sen över till svenska när de pratar med svenskar. De har hemspråk i skolan också, ibland med tveksamma lärarkunskaper i bagaget, ibland bra. Ibland har de "översatt" till oss nåt när de pratat med Joakim, som om vi inte annars skulle förstått, så gulligt,

Vi hade grannar här där hon är svensk och han född i Chile och ingen av deras 3 barn kunde spanska, för de tyckte att de ska lära sig perfekt svenska, vilken miss att inte få ett sånt världsspråk med sig. Nu är de i 15-23 års åldern och jag tror inte de lärt sig spanska än, kanske om de började läsa det i 6:an, det vet jag inte för vi hade ju de på fritids bara till åk 3. Så synd att göra en sån miss tycker jag.

Min brorsdotter är gift med en spanjor och nu bor de i NY för 3:året, men flyttar hem till Madrid nästa sommar. Deras 2 äldsta barn har spanska, svenska och engelska, så häftigt att höra dem. Karin sa att ibland börjar de prata engelska med varandra också och så även med henne, hon svarar och frågar på svenska. Helt fantastiskt att få 3 språk redan i den åldern. De har ju gått på förskola där och nu går den äldsta i skolan (han är 6 år).

Jättekul att läsa om ditt och Karolinas språkjobb och så kul att hon kan svenska så perfekt. Hoppas hon får användning av det någon gång som skådis också.

Så mysigt med sommarsyskon också, kan tänka mig att alla längtar efter varandra på sommaren.

Kramar från Åkersberga

Elisabeth said...

Glömde några saker förut: Det gör mig glad att Peter alltid varit positiv till Karolina och hennes svenska. Så verkar det tyvärr inte alltid vara. Jag minns att jag en gång, för ett antal år sedan nu, läste en bloggtext om tvåspråkighet. Där skrev bloggaren i fråga att hennes man (som var engelskspråkig, minns inte vilket land nu) inte tyckte att svenskan var viktig, för barnen bodde ju inte i Sverige och behövde därför inte svenskan. Vilken inställning! Tyvärr finns motsvarande inställning även i svenska "blandäktenskap" (haha, vilket ord, men du fattar vad jag menar), där barnens pappa inte vill att de ska läsa modersmål i skolan, eftersom de ju bor i Sverige.

Som sagt, jag förstår att det inte alltid är lätt, men att inte vilja?! Nej, jag kan faktiskt inte förstå det.

Ah said...

Här i Österbotten är ju tvåspråkighet jättevanligt, det är ju en gåva för barn att få lära sig flera språk, det går ju automatiskt som barn. Svenska och finska språken är ju inte ens släkt med varandra och ändå går det utan problem för barn att lära sig båda. Hur är det i USA läser man andra språk i skolan? Här i Finland är ju finska/svenska (för svenskspråkiga/finskspråkiga obligatoriskt) liksom även engelska och många läser också tyska eller franska.
Skriv gärna om vad du tycker är annorlunda i Sverige jämfört med Österbotten :-)
mentalitet, samhälle, miljö osv...

Humlan said...

Jag måste gratulera dig för att du verkligen inte bara pratade med Karolina, utan också lärde henne att läsa och skriva, samt att ni har hållit i det så att hon har det kvar nu. Jag har hört flera som har lärt sig prata men inte läsa och skriva, din metod med breven var smart.
Jag har träffat på flera flerspråkiga familjer där ambitionen var att lära barnen bådas modersmål, men sedan orkar inte båda föräldrarna hålla i det, speciellt inte om man som ni, bor i den ena förälderns land/språk.

Ha en bra dag, själv ska jag få fikasällskap, så nu ska jag ut i köket och fixa lite.

Kramar!

Taina said...

VILKET bra jobb ni gjort för att få henne att bli så duktig på svenska! Underbart! Jag önskar jag kunde säga detsamma om Liisa...hahahaha!
Ert sommarställe i Närpes är för underbart och jag hoppas ni kan tillbringa nästa sommar där igen. Det ha nog varit en bra grund för Karolina, både språkmässigt men också socialt och kulturellt. För Finland och Sverige ÄR inte detsamma. Hon har liksom tre kulturer i sig.
I det här ämnet, som du skriver så himla bra om, får du betyget Laudator!

KRAMAR!

Annika said...

Eva:
ELLER HUR!!
DET har jag också tänkt på! DET skulle vara så himla roligt!!!
Sant, barn är som läskpapper. DE suger åt sig allt. Det fina i Sverige är ju att nästan inget dubbas till svenska, så svenska barn lär sig tidigt höra engelska. det är väl egentligen bara Disneyfilmer etc som dubbas?
Kan tro att även treåringar snappar upp ord och utryck.
Det hade gått ett tag, iaf ett halvår med sedlarna. Så ja, förmodligen talade Karolina bra för sig och antagligen var det en snäll banktjej eller kille på andra sidan. Tycker det år så kul att hon lyckades. Minns att vi sa innan att det inte skull gå, men hon provade och BOOM! HAHA.
Kul att du gillade att läsa om detta.
Peter, hahahahaha, tror det är kört ;-))))

OCH stort grattis till nya barnbarnet!! UNDERBART!!!!!!!

Annika said...

Elisabeth:
DET är jag!
Jag är verkligen det. Jag ser det som ngt av det bästa jag gjort. ÄVEN om det inte var jobbigt för mig. MEN jag vet ju också att det absolut inte är självklart.
Jag har sett motsatser på nära håll.
På ett sätt har det nog hjälpt att hon inte haft ngra syskon. Syskon tenderar att leka etc på engelska med varandra samt även ha engelska som sitt språk. INTE alla jag känner, men faktiskt ganska många.
JAPP, JAPP och JAPP ... Jag håller sååååååååå med dig så du anar inte vad gäller de som säger "kusinerna tycker det är så kul att leka på engelska och öva".
Uhu ... sure ... Istället har du berövat ditt barn på ett språk som det hade kunnat få gratis.
Jag har väldigt lite förståelse där. Kanske för lite ibland ...

PRECIS, nånstans kanske jag anade vad hennes KG-lärare skulle säga ... att det skulle förvirra henne. SÅ därför körde jag på mitt sätt utan att andas om det till fröken. HIHI!
Mkt klokt beslut av mig så här efterhand, hehe.
Annars har jag inte stött på patrull av ngn på skolorna eller av hennes barnläkare. Minns att han, barnläkaren ,verkligen uppmuntrade svenskan!
Det var stärkande också.
Det här med att lära sig ett tredje språk ... Hon har läst både spanska och franska. MEN jag tror inte mkt fastnat där. Jag trodde nog att hon skulle ha lättare för att plocka upp ett språk till.
Men nej ... jag kan inte säga att det blev så
Ett tag på lågstadiet fick hon börja skolan en timme tidiagare två dagar i veckan för att gå på spanska. Det gjorde hon utan knot, men jag tror inte hon lärde sig ngt.
Samma när hon läste franska sen på MS och HS. K har en kompis var fldrar är fr Ryssland, så den tjejen är flytande på ryska, men hon plockade upp franskan som ett rinnande vatten tillbringade flera somrar i Paris under HS. Så idag är hon mkt språkkunnig, men för K klickade det nog aldrig. Konstigt nog, eftersom hon är mer språkmänniska än mattemänniska.


Svenska skolan ja ... ångrar ingenting där.
Karolina har varit på mig dock ibland. Man kunde nämligen ta motsvarighet till svensk studentexamen där, och det vet jag att hon gärna skulle ha velat ha som fjäder i hatten också. Men det spelar ju ingen roll egentligen. Det hade betytt lång tid i en skola som faktiskt inte gav ngt alls.


Jag håller helt med dig. HEMSPRÅKSUNDERVISNING är så viktigt- Så otroligt viktigt. DET är bara bra om skolorna i Sverige fortsätter med det.
Fattar egentligen inte att det provocerar.

Ja, på sitt CV har hon svenskan klart noterad, alltså på sin reel. DET skulle vara så roligt om hon fick en chans där.

Annika said...

Anette:
DET har jag.
Och det är jag sååå glad över. OCH K också.
HAHA, nej jag höll det där hemligt med att jag lärde henne skriva och läsa på svenska parallellt . har en känsla av att hennes fröken nog avrått mig.
GLAD att jag inget sa.

TACK vännen!!
STORA kramar!!!

Annika said...

Yvonne:
Tack, ja det är verkligen toppen!!
Jag är så glad för det du anar inte.
Karolina också!!
ÅÅÅ vad roligt med dina barnbarn.
Minns ju nu att du berättat förr att det är svensk/danska!!
Barn är otroliga. OCH med tanke på att svenskan och danskan är så nära släkt är det verkligen SÅÅÅ bra. Inbillar mig att det blir svårare nästan när två språk är så nära besläktade?? Men om det vet jag inget alls.
Tycker bara det är så coolt att de översätter och snackar flytande.
BRA där!!!

ÅÅÅÅÅ neej, neeeej ...
Ja vilken MISS, och SPANSKA också. Vilket rån det ändå är. Förvånande också ... jag menar de är ju i Karolinas ålder och yngre.
Jag känner till folk i min ålder där föräldrarna inte lärde barnen sina språk.
Men ja, vilken bomning att de inte lärt barnen spanska. De hade ju fått språket gratis.

Desto roligare att läsa om barnen som KAN tre språk. SÅ coolt.
Känner en tjej som är fr sverige, pappan från Spanien. Tillsammans pratade de två engelska. Sen fick de tre barn, flyttade till Belgien. Pappan talar spanska med barnen, mamman svenska, franska i skolan och så engelska hemma. DE grejar det. det är helt otroligt!!!
SÅ barn KAN!! Men föräldrarna måste vara taggade.

Sommarsyskonen ja ... nästa sommar hoppas vi verkligen att de kan ses. Planerna var ju denna sommar, men ...

KRAMAR!!!!!

Annika said...

Elisabeth igen:
TACK!
Ja utan hans stora support hade det nog inte gått. Tror inte det. Jag hade inte kunnat jobba i motvind.
Och jag vet att det är vanligt det där. HAR sett det med egna ögon.
Int klokt, men ...
Så jag får verkligen vara glad över den uppmuntran jag fick. FÖR jag vet att det inte alls är självklart.
Jag är helt på din sida. Jag kommer aldrig att förstå den som inte pratar svenska, eller vilket språk de än är såklart, men sina barn. Modersmålet.

Annika said...

AH;
Varmt välkommen hit!!!
KUL med en från mitt älskade Österbotten!!!
GUD vad jag saknar denna sommar, du anar inte!!

Ja, finska skolan har gjort många rätt i världen. Lyter på hatten och niger djupt. SÅ många rätt!!!
PÅ alla sätt och vis.
Precis, finskan kommer in tidigt i de finlandssvenska barnens liv. Lika bra det, eftersom det väl krävs nästan i det dagliga livet även om man bor på en svensk ort. Minns när jag i folk var på R-kiosken i Närpes och skulle skaffa ett wifi. När jag skulle ladda kortet sen uppstod problem. Tjejen i kiosken fick ringa på support. OCH hon sa till mig innan hon ringde, jag kommer att prata finska nu, på det sättet blir jag bättre bemött i telefon ...
Vi sa bägge sen att det ÄR rent sorgligt att det ska vara så.
Men det är ett stickspår.

Ja, man läser språk här också. MEN man börjar senare, i middle school i 7:an alltså. Man måste ha läst ett främmande språk när man ska söka till UNI.
Somliga läser fler än ett språk. Men de flesta håller sig till ett.
Vanligate språket här att välja spanska

Aha, jaaaa .. .jag kanske kan skriva lite om Österbotten vs Sthlm. Reflektioner ...

Tusen tack för din kommentar Njut av Österbotten.
varmt välkommen tillbaka hit!!

Annika said...

Humlan;
TACK!!
Ja, jag är så glad för det. Du anar inte.
Breven var bra. Korta meddelanden. Skicka under dörrar. Både kul och lite spännande för K.
Hon nappede starkt på det.
japp, jag vet ... speciellt svårt är det av ngn anledning om det är fadern som har ett annat språk än landets. Mödrar, enligt egen utsago, är bättre på det.

ÅÅååå vad härligt med fika med en vän!!

Kramar!

Annika said...

Taina:
HAHA, ja det har gått bra.
Aha, så Liisa har gått över mer till det engelska. Och ni snackar ju ändå svenska hemma hela tiden, visst??

Ja, nästa sommar TAINA, då ska vi bara åka. Du och jag!!
Och våra barn till våra resp stugor. LÄNGTAR!!


Det är sant, det är skilnad mellan Sve och Fin. jag har ju aldrig bott i Finland, så jag kan ju inte den biten. Men att svennar och finnar är annorlunda rent mentalt och till sinnet är helt klart.

Stora, stora kramar!!

Unknown said...

Vad imponerad jag blir av att höra vilket jobb du har lagt ner på att lära dottern svenska. Ni ska vara stolta båda två. Jag vet vilket jobb det är, jag har släktingar utomlands, där familjens gemensamma språk är engelska. Där talar äldsta barnet svenska flytande, det andra barnet förstår en del men talar inte. Föräldrarna har berättat om hur mycket jobb det faktiskt är och att den tiden inte har funnits med andra barnet. Det är något dom känner dåligt samvete över.
Så himla konstigt också med inställningen hos många att det blir svårt och förvirrande för barn att lära sig flera språk!!??. Det finns ju jättemånga samhällen runt om i världen där befolkningen är flerspråkig. Det vet ju du som har anor i Finland. Spanien ett annat exempel. Asien, Indien tex. Så varför tror folk att det inte går att lära västerländska barn flera språk. Ännu en gång tar jag mina små släktingar som exempel där den äldsta är trespråking och modern lika så. Sen tror jag man måste släppa på tanken att alla språk måste behärskas perfekt annars räknas det inte. Släktingens tredje språk är definitivt "svagare", men det handlar ju om så mycket mer an det talade språket som du också beskriver. Ett språk rymmer och en hel kultur, och kunskap och känsla för en annan kultur är berikande bara det.
Så skönt att Peter och hans familj har förstått det positiva. Det hade varit jobbigt om dom inte hållt med dig på den punkten.
Tack för ett väldigt intressant inlägg!
Hälsar jennievivi ( jag har problem att kommentera idag).

Annika said...

Jennievivi:
TRIST med kommentarsproblem. DET händer ibland och det är SÅÅÅ tråkigt. HOPPAS det går bättre nästa gång.
DET gick förvånansvärt lätt ändå när jag tänker efter. Förmodligen eftersom det föll så naturligt för mig. Men det viktigaste är att vara konsekvent.
DET är lättare när man är hemmaförälder också. Inget snack om den saken.
Att få två språk med sig från början är en sådan gåva. OCH barn klarar av det.
De är otroliga.
ja, jag tror det blir svårare ju fler syskon det är. Man faller gärna in i det språk i vars land man bor med syskon. Inte konstigt eftersom de ju går i skola där.
Men det är min erfarenhet att äldsta syskonet är bra på sitt andraspråk, sen klingar det av i syskonskaran.
TACK fina du, din ord värmer!
Och så hoppas jag at det ska vara lättare nästa gång du kommenterar.

Äventyret framtiden said...

Att kunna flera språk är en gåva och att få ett par språk med sig redan från födelsen är ju bara toppen.Bra att ni tänkte så och var konsekventa. Det har ju Karolina bara haft det bra av. Underbara bilder av töserna genom åren som gått. Karolina 24 år?
Oj, så tiden går när man tänker på det.
Ha det fint Annika på alla sätt!
Kram

Annika said...

Karin:
DET är det!! En gåva.
Ja, jag är så glad över detta. Du anar inte. Karolina likaså.
Tiden rusar. Ja Karolina 24 år. Ofattbart!!!
Kramar!!

BP said...

Har man föräldrar med olika modersmål är det helt rätt och naturligt - för mig i alla fall - att prata två språk med barnen. Känner flera par där en part inte är från Sverige, och barnen blir tvåspråkiga på ett helt naturligt sätt. Har alltid tyckt att språk är "makt" och få två språk liksom på köpet är ju en bonus.
Helt underbara bilder:-)

Annika said...

BO:
Visst är det så. Håller helt med dig. Att inte tala sitt modersmål med barnet är ett rån. Ja, jag tycker det.
De får ju ett språk gratis så.
OCH visst ÄR språk makt, absolut!!!

TACK, vad KUL att du gillar mina foton!!!

Bloggblad said...

Tänk, du gjorde alldeles rätt, helt spontant! Vilken intuition. Toppen!

Just att kunna få fram sina känslor och få pondus inför barnet (det kanske var så svårt ändå med din Karolina) men jag har kämpat i skolan med det, att övertyga mamma eller pappa att tala på sitt eget språk. Ett barn snappar snart upp det nya språket bättre än föräldrar och att skälla på eller tala allvar med ett olydigt barn som kanske då rättar förälderns uttal och fnyser åt accenten... det går inte. Det är många som inte tänker som du (och som jag har läst mig till).

Extra viktigt som du skriver om att få det levande språket. En tysk mamma berättade att de förstås talade tyska hemma, men när de kom till hemlandet på det årliga besöket, kände de att de pratade ett gammeldags språk och inte hängde med i nya uttryck.

Anonymous said...

Så kul att läsa hur ni gjorde för att lyckas. Mycket bra jobbat Annika!

Annika said...

Bloggblad:
Ja, helt rätt.
Var uppmuntrad av både Peter, familj och barnläkare. Läraren frågade jag aldrig, men hon hade kanske givit sitt medgivande hon också.
Alltså, då jag lärde K skriva och läsa.

Just att svenska är mitt känslospråk har verkligen haft betydelse för mig.
Jag skulle inte har känt igen mig själv om jag pratat engelska med henne. ALLS.
Peter skötte den biten, och sen såklart när vi alla tre är tillsammans är det engelska. VAR aldrig orolig för att engelska skulle bli lidande.
DET är nog många som inte tänker som jag. Sant.
Jag tycker det r såååå bra att du sagt till dina elevers föräldrar att tala hemspråket med sina barn. SÅÅÅÅ VIKTIGT!!

ABSOLUT!! Att åka till landet där minoritetsspråket talas tror jag är viktigt. DÅ blir det ett levande språk, oc inte bara ett vuxenspråk.
Att vara bland jämnåriga, få del av deras uttryck och språk. SÅ viktigt.

Annika said...

Ano:
TACK snälla.
Det värmer!!