Tuesday, August 18, 2020

A little of everything ...





Hello Tuesday!


Isn’t it strange how fast time flies after all?
We’ve been in crisis mood for over five months.
Five months!!
OK, I am not as freaked out as I was in the beginning of all this.
I am not losing sleep over it anymore. I am not checking the news online time and time again.
I guess that we all have come to be a bit adjusted.
A human being cannot live in constant fear.

I am very careful in my every day life.
To wear a mask is a given MUST!
We cannot even enter any stores—or establishments-- without a face mask. I have a bunch of masks here at home, all made out of fabric.
As soon, as I have been to the store, or elsewhere, I immediately throw them in the laundry bag in the basement.
My mask will protect you and you will protect me as you are wearing one.

I’ll bring a mask along on my daily walks as well.
I am not wearing it the entire time I am out. BUT, when I pass someone on the trails I put it on.
Easy.
However, I really do not think you can catch Covid from a person you pass outside for a split second.
I don't think so whatsoever.

But I am careful. So is Peter, and so are all the people I know.
However, I am not overly scared anymore. I do not fear the grocery stores like I used to a couple of months ago.
I go shopping anytime I feel like it.
With a mask on. Yes, of course.
And, I wash my hands like a maniac once I get home.  I have hand sanitizers in my purse and in the car.
There is no shortage of anything anymore at  the stores. Well, I take that back, it is hard to find Lysol sprays and clorox-wipes. But, the rest? NOT a problem.
THANK higher powers for THAT, that phase really was beyond ridiculous.
No, I do not think we’ll see that kind of craziness again, the empty shelves, the lack of paper products, no soaps anywhere, no chicken, no ground beef.
No pasta or rice.
NO that part is over with, and that is nothing but good.
As I said, I do not think we’ll reach that point of madness again.

The weekend was good.
My father- in- law was here for dinner Friday night.
We had drinks on the deck, but we ate inside.
Pretty soon we all have to start seeing one another inside our houses again. In smaller groups. One person, or one couple, at the time.
I am fine with that.
Peter and I took long, local hikes as well both Friday and Saturday.
We went to my mother-in-law's grave at Arlington Cemetery.
We were hanging on the deck when we could. Weather wise it’s been a gray weekend, rainy at times. Mostly overcast. Boring weather, in other words.





Nature is lush.










Karolina moved into her new apartment over the weekend.
YAY!!
It was sweltering hot in Los Angeles on Saturday, so the move was on the burning hot side.
ON top of everything else, the AC in the new apartment did not work. OH boy, but that problem is fixed now.
Anyway, Karolina is as happy as a clam.
She’s so glad that she has left her old apartment . We are happy, too. This is a much nicer place in every way. And, her flatmates seem to be a lot more committed as well.





You can almost tell how humid it is here.  Sticky.  Kind of gross.  The worst kind of summer weather, overcast ... ugh.







SO, that were some thoughts from me this very Tuesday!
I hope you all are having a good day and that your weekend was GOOD!!

16 comments:

Elisabeth said...

Roligt att Karolina flyttat in i sin nya lägenhet! Skulle gärna se bilder från den, om Karolina har tagit några sådana. :-)

Din helg låter trevlig. Jag gjorde inte så mycket i helgen förutom att jag lagade en del mat, ägnade mig åt lite planering och gjorde klart slutuppgiften på min sommarkurs ägnade jag mig mest åt att läsa böcker och lösa korsord på balkongen.

Corona orkar jag inte ens kommentera. ;-) Undviker att ha detta i fokus så mycket som möjligt när jag kan.

Äventyret framtiden said...

Vi har lärt oss att leva med Covid-19 på ett ungefär, skulle jag tro. Dagarna blir lättare att använda igen när man har lärt sig att hålla nödvändigt avstånd, att tvätta sig och nysa i armvecket. Här har vi fortfarande inte många bekräftade fall alls, bara 21 sedan början och tillsvidare har det hållit bra. Inget svårt fall heller, bara ett sjukhusfall som förflyttades till sin hemstad i Österbotten. Men också här fortsätter vi att vara försiktiga trots allt. Vi har ju trafiken till oss som kan ha med sig coviden och det är den som också har skaffat oss de fallen som är bekräftade, de flesta från Sverige. Många av våra ungdomar studerar ju där.
Skönt att du känner att du kan leva som förut men med alla direktiv som ska hållas. Förstås. Munskydd har vi inte här . Ännu. Ålands slapp rekommendationen av den orsaken som jag redan skriver om här ovan.
Så skönt det måste vara att veta att Karolina nu har en annan lägenhet och lägenhets situation än tidigare. Man är ju alltid med de sina i tankarna, även om avståndet är långt emellan. Kanske ännu mera då än annars.
Vi har också haft en skön helg, i lagom tempo.

Kramar över haven!

Anonymous said...

Yvonne said....
Kul med en ny lgh för Karolina, flytta i den värmen är ingen höjdare, men nu är hon väl på plats med allt sitt och när de fått AC:n att funka så har väl det mesta fallit på plats.

Coronan fortsätter men som du säger, man är inte lika "hysterisk" som i början, man har ju vant sig på något sätt och fortsätta vara försiktig sitter nog i ryggmärgen nu. Mask har jag inte på mig, men handskar och handsprit när jag handlar tidigt på onsdagsmorgon, dessemellan slinker jag in på vår närbutik om något fattas, då är det bara handsprit som gäller.

Vi har ju medelhavsvärme här för tillfället, ja hela augusti hittills har ju varit jättevarmt och det er ut att fortsätta ett tag till, iaf här i Stockholmsområdet.

Idag ska vi åka upp till Norrtälje och titta, länge sedan sist, var nog när sonen övningskörde, då körde vi ofta dit och han skulle sen köra upp där och det gick bra. Nu är det ju lugnare vad gäller turister även där kan jag tänka mig, så nu ska vi googla på något bra lunchställe.

Skickar en stor kram från Åkersberga

Bloggblad said...

Samma här. Ingen panik längre, som i början. Vår duktige Tegnell anser att man inte smittar så väldigt lätt bara av att någon går förbi, såvida man inte blir nyst eller hostad på. Så nu handlar jag själv i affärer, fast jag går inte i så många affärer, inga nöjesturer in till stan längre.

Vi träffar familjen - inte ofta och inga kramar - men utan rädsla.

Ingen mask - här tror vi som Tegnell, att man kan lura sig själv att allt blir säkert. Men handtvätt och avtorkning av kundvagnshandtag, scanner och sen ratt, växelspak... Försiktighet kostar inget extra.

Annika said...

Elisabeth:
Lovar att visa vad det lider.
Hennes lgh-kompisar har inte flyttat in ännu.
De kommer i helgen.
Karolina Facetimade oss och visade allt. DET är jättefint. Mkt finare än jag trodde. Köket är snyggare än mitt.
Lovar att visa foton!

NU har du börjat skolan!!
IIIHH!!!!
Hur känns det?
Såg ju på insta att du har fullt upp.

Coronaskiten ja ...
Jag hör dig. Ska fasiken sluta skriva om det också, hahaha!!
Känner ju som du, PUST!!!


Ha en jättefin dag!!!

Annika said...

Karin:
Japp, du har rätt.
Corona har liksom lagt sig tillrätt hos de flesta av oss. Tror vi måste lära oss att leva med det. Det kommer ju att vika hädan mer och mer, men säkert aldrig försvinna. Läste att det kan bli som säsongsinfluensan.
Så det är väl bara att rätta in sig i leden.

SÅ sant, det hjälper ju verkligen att vi lever efter restriktionerna.
Hygienen har ju blivit så mkt bättre överlag. Ibland undrar man hur snuskiga somliga var innan detta?? HAHA.
jag har ju alltid varit en person som tvättat händerna i sinne.
Så just det blev inga ändring för mig.

Finland har ju skött detta strålande. Ja, jag kan inget annat säga. De gick från ord till handling, gjorde det de skulle och det gav utslag.
Så det är jättebra.
Glad att ni på Åland och Finland har så få fall.

Jo, jag har nog sjunkit in i ett lull nu tror jag. Superförsiktig men inte längre rädd.

Ja, jag är så glad för Karolinas skull. Tänker ju mkt på henne, precis som du på de dina.
Mer så när man inte bor nästgårds. Precis som du skriver.

KRAMAR över hav och vatten!!

Keith said...

You're right, people aren't as panicked as when the pandemic first started. People know what to do now, and most are following guidelines. You just have to watch out for the people who have seemingly no regard for others. But, we will all get through this together.

Glad Karolina is in her new apartment! Hopefully she will enjoy living there!

Annika said...

Yvonne:
JA!
Nu är hon där. Installerar sig och tycker om det. Njuter av att inte bo på markplan. DET vande hon sig aldrig riktigt vid. Att ha sängen precis vid en bakgata, eller bakgränd snarare.
Nu får hon alla gånger mer ro.

YES, tror som du. Försiktighetsåtgärdena sitter i ryggmärgen nu. Man bara gör ...
Boom.
Lever i skräck gör vi inte längre, tack och lov för det. DET gjorde jag verkligen i början.

Jag vet att ni har superhett. Tycke du om det?
Eller är det jobbigt??
Mina förälder lider verkligen av det. Tycker så synd om dem. de har en fläkt, men skulle önska de hade AC såklart.
Jobbigt, jobbigt.

JAAA! Jag vet att du är i Norrtälje nu!! HIHI, tack för det Insta. SÅÅÅ mysigt.

Kramar!!

Annika said...

Bloggblad:
Nej, man lär sig leva med det parallellt.
Nej, det gäller mest att var försiktig och vara klok. Hålla avstånd.
Allt sånt.

Alltså, man måste ju får träffa sin familj. Absolut. Utan att kramas, men träffas måste man. Allt annat blir ohållbart.
BRA att ni ses.

JO, jag känner till vad AT säger om masker.
Håller alls inte med honom.

Annika said...

Keith;
AND thank the lord for that, hehe ...
We have learned to co-exist with the virus, I believe.
We'll get thru this.
The virus will go away, if not completely. But, it will not be as it is right now.

Karolina is sp happy with her new place. Lovely.

Anne said...

Så roligt med Karolinas nya lägenhet, jag glädjer mig åt alla fina, positiva nyheter över saker som händer i hennes och folks liv, positiva nyheter piggar upp. Såg i en kommentar att du skrev hon nu slipper markplan, men åh så skönt och tummen upp för det. Markplan är läskigt tycker jag faktiskt....så glad vi har sovrummen på övre våningen (även om det kan bli ruskigt hett på övre plan pga AC:n är mindre effektiv, men ändå, det är det värt för känns mycket tryggare inte sova på markplan). Jag sällar mig till den skaran som gärna ser bilder från hennes nya hem nån gång!!

Du har så rätt, visst har vi vant oss och på nåt sätt anpassat oss. så känner jag också. Därmed inte sagt vi börjar yra på om det nya normala, eller hur ;) Det här är fortfarande inte så vi vill leva för evigt och jag längtar efter den dagen vi faktiskt är ute ur det här, men det är ju så sant det du säger att ingen människa klarar av att leva i det där paniktillståndet hur länge som helst utan man anpassar sig. Det går inte stanna i den där förlamande oron. Inte ens under krig orkar nog människor gå omkring i ständigt alarmläge. Det är skönt att den där väldiga rädslan släppt, jag hör ju att det är samma för dig. Jag minns månader i vintras, varje kväll lade jag mig med bultande hjärta och skenande puls. Det var vidrigt. Jag känner några som fortfarande är fast i den där rädslan, som fortfarande mer eller mindre knappt lämnat lägenheten (speciellt en familj jag tänker på, de bor dessutom i lägenhet utan balkong) sedan mars och de är fast i den här rädslan, den nivån du och jag var i tidigare men nu lämnat. Det bryter ner. Jag är glad jag kommit ur den fasen, mycket glad.

Men som du säger, försiktiga är vi ju och onödiga risker tar vi inte, men det är ändå annorlunda i huvudet, det finns ett annat lugn där. Jag tror det känns och märks, att vi inte utstrålar samma rädsla som tidigare. Häromdagen på Costco, jag stod vid en hylla och läste nåt på ett paket när jag hör ett äldre par ställa sig nära och kvinnan säger till sin man att nu står du för nära, kom ihåg social distancing, you may scare that woman sade damen till maken och syftade på mig som kvinnan som kunde bli rädd. Jag tittade upp och hörde mannen säga nä, jag tror inte hon är sån som bryr sig, hon känns rätt avslappnad och cool. Jag bara log och gjorde tummen upp, mumlade nåt bakom masken om att you got that right. Jag är bara glad om jag inte längre förmedlar den rädsla och panik jag vet jag kände och förmodligen sände ut i vintras också.

Precis, småningom är det inneväder och umgås-inne-årstid igen, får se hur det blir men jag tror det går bra. Jag hör folk prata om att ha sin egen klick där man umgås men ställer upp regler inom klicken vad som gäller. Vet att familjer gjort det med sina barn redan nu, alltså att man har en överenskommelse att umgås vi med familj A och B så kräver vi att familj A och B inte ränner runt och är vårdslösa med vilka de träffar, så vi alla känner det är lite "exposure". Familj A och B förväntar sig detsamma av oss. Det är samma som pratas om för hösten i skolan, hur vissa nu bildar "study pods" och man gör det i små grupper där man inom gruppen sätter upp regler så att alla som är i den gruppen kan känna sig trygga med att de inom gruppen följer samma uppsatta sociala regler och vem man får träffa.

Anne said...

Ooops. Rutan tog slut, byter så jag får med det sista som inte kom med.
Masker. Jag lade mig till med en ovana då vi gjorde vår road trip som hänger kvar, nämligen då användes masken många gånger samma dag. Det gick liksom inte att byta mask och tvätta den för att man varit och köpt en kaffe, kommit till bilen, tagit av den. Sen senare när det var toastopp nånstans kom samma mask på igen, tillbaka i fickan för att återvändas när det var dags ta hämtmat från nån restaurang och äta på hotellrummet (inga restauranger hade dine in då vi var på vår road trip). Det här är väl inte idealiskt förstås, men det blev att göra så då och nu sparar jag faktiskt masken och använder den fler gånger men men jag vet det inte är det bästa.
Jag har svårt med masken, inte av några som helst "statements" skäl, inte så att jag har nåt behov av att signalera nåt med masken. Absolut inte. Jag använder mask och lyder men jag mår inte bra av den, jag känner det är tungt att andas, jag blir yr och känner mig tung i huvudet efteråt. Kanske det sitter i huvudet, kanske inte. Men likväl och oavsett, den påverkar mitt välmående så jag är ingen fan. Men jag bär den ju och följer råden men jag mår inte bra i den. Jag skulle ha svårt att kunna bära mask en hel dag på ett arbete, så glad jag inte behöver utsättas för det.

Fina bilder, ja du har rätt, man ser den tunga, heta fukten ligga över bilderna och det går att "se".
Ha en fortsatt fin tisdag och vecka, Annika. Kramar!

Elisabeth said...

Börja skolan igen ja... På många sätt är det roligt, jag gillar att planera och tänka ut (förhoppningsvis) bra uppgifter. Träffade en del gamla elever idag också, även det roligt. Men samtidigt känns det sisådär med antalet människor i samma byggnad, 30 elever i samma sal etc. Ska skriva ett mail till dig om detta!

Annika said...

Anne:
TACK vännen!!
Jag blir glad över dina ord. Det du skriver om Karolina etc. Ja, alla nyheter piggar upp som ligger på den positiva skalan.
Jag är så glad att hon lämnat sitt lilla rum vid bakgränden.
Nu bor hon högst upp. Tror det är en enorm lättnad för henne.
SANT, jag med. Så glad att ha sovrummen på övre planet i huset. När vi hade en riktigt dräpande värmebölja i juni eller juli gick vi ner i källaren och sov. Kändes så FEL i hela kroppen att gå NER och lägga sig, och ligga precis vid de stora glasdörrarna mot golfbanan.
Det var en lättnad att flytta tillbaka upp igen efter några dagars tid. MEN ACn orkar inte med övervåningen som den ska, det är sant. HAR ni funderat på att skaffa en AC till enkom för övervåningen? Vet ju att många har fler än en.
Jag kör på med fläktar däruppe, är OK. MEN man känner ju hur kvavt det är däruppe då man kommer från mellanplanet på kvällen.
Jaja. det var ett sidospår. Karolina är nöjd och glad över den biten.
Absolut, lovar att visa bilder lite senare! Blir kul!!

EFF NO!! HÄR snackar vi inte om dt NYA Normala. BARA ordet får mig att rysa. USCH!
Vi ska tillbaka till det som är normalt. VI ska . Något annat finns inte på kartan.
JAG med, jag längtar så jag blir tokig tills den dagen vi bara kan leva på som vi gjorde fram till mars.
Var hos min kardiolog idag på min årliga koll. Pratade med sköterskan om covid, om de haft fall, hur det känns etc. HON sa som vi, att hon bara vill tillbaka till det normala. Slänga masker all världens väg (jag med). Hon sa att jobbet är OK (de jobbar i ett stor läkarhus bredvid sjukhuset här i Reston). Hon sa tt det känns säkert på jobbet, men hon själv är mest rädd för att handla mat. Ingen på den stora praktiken jag går till har blivit sjuk.
Men make this shit stop. vi sa det bägge två.
Vi sa att det är helt onormalt att höra att man "have a cute mask". WTF.
SÅ nej, vi ska tillbaka til det gamla.
Min läkare frågade om covid stressar mig. Nej, inte längre , sa jag. DET gjorde det i början. Numera har jag lugnat mig och är inte livrädd.
Jag kände ju precis som du. Kunde vakna på natten och bara tänka på covid.
Men det är sant som du säger, inte ens folk som bor i krigszoner lever i paniktillstånd hela tiden.
Människan orkar inte det.

Anne, jag har en granne som är precis som den familj du berättar om. Sorgligt. Jag vill bara skaka om grannen, såga att NU får hen skärpa sig. SÅ farligt som hen tror att det är är det INTE.
Hens livsstil just nu är mkt farligare än viruset.
Precis som den familj du känner. Ohälsosamt att vara SÅ skräckslagen. Och i lgh, stackars dem ...

Så sant, jag tror att vi lugnat oss i huvudet. Vi kopplar av mer, men är noga med allt.
Jag är som du, jag är cool numera. OM ngn kommer lite för nära med mask på tar jag det lugnt. OCH jag märker att jag själv kan gå nära också.
Min andra granne var en riktig Karen häromdagen. Hon handlade mat, och en tjej sträckte sig för att hämta yoghurt i kyldisken samtidigt som grannfrun stod och valde sin yoghurt. Grannfrun fick spel och började skälla ut tjejen. Sen kom hon hem och berättade för mig hur arg och upprörd hon var. Jag och hennes man bara garvade och kallade henne Karen. Hon tog det bra, haha. Men såna som min granne kan reta mig mer än den som ev tränger sig lite dumt. Ja du fattar.
så jag har kommit långt i mitt lugn, mkt längre än min granne. Känns bra. Precis som du på costco.
Vi måste lära oss det om vi ska leva sida vid sida med det här viruset.

Tror exakt som du vad gäller hösten och vänner. PRECIS så!!
Och study pods. SMART!! Jag och min kompis S pratade häromdagen om unga collegestudenter. DE skulle kunna tjäna en rejäl hacka nu med att undervisa, tutor, skolbarn. I poddar. Skulle jag ha en ES unge skulle jag med nöje betala en college-grad eller college stud för att hemskola mitt barn i en podd.

Byter ruta!!!

Annika said...

Anne igen:
Masker igen.
Just det, jag förstår. MINNS det från vår egen road trip. Jag hade visserligen med ett gäng, men visst återanvände jag också.
Ibland måste man. Precis som du.
Inte det bästa, men vad GÖR man???

Min mamma har börjat med mask i Sverige då hon går och handlar, vilket hon gör ibland när hon ska fredagens Aftonblad (för korsordet) + ngt litet under veckan. Annars handlar min snälle bror åt dem. Hon säger att hon får panik under masken. Att hon inte kan använda den utan att få svettningar. JAG förstår henne. Och jag tror att många känner så- Jag fick lite av den känslan idag på läkarhuset. Kanske var jag nervös? Kanske var det för att jag var just på ett läkarhus fullt med baciller. vet inte, men då kände jag lite lite panik.

ANNE, en dag slänger vi maskerna all världens väg. Den dagen då vi lämnar detta somliga kallar THE new normal. Det som du och jag kallar det onormala.
GUD vad det ska bli skönt den dagen.

KRAMAR!!!
Så jag förstår, Anne!!!

Annika said...

Elisabeth:
Förstår att det är n mkt dubbel känsla.
Verkligen.
Ja skriv mail!!!