Wednesday, June 24, 2020

Hemlängtan ...




Godmorgon onsdag!


Varje sommar, utom den sommaren jag fick Karolina för 24 år sedan, har jag styrt kosan mot den höga nord.
DET har varit ett lika säkert kort som amen i kyrkan. Somrarna har tillbringats i det gamla landet, och i Finland där familjens älskade sommarstuga ligger.
De här resorna har varit mitt sätt att ladda mitt inre batteri.
Somliga somrar, som när Karolina gick på NUY 2013 och när hon tillbringade en sommar med Elon in LA 2016 , har resorna hem ägt rum senare i augusti. Men jag har alltid åkt. ALLTID.
Varenda år.  V A R E N D A   Å R  sedan den dag jag flyttade hit.

I april eller i maj har biljetterna bokats. Det här året hade jag— tack och lov—inte hunnit boka dem.
När biljetterna varit bokade har jag alltid känt ett inre lugn. Bokat och klääärrrt!!
Då har jag också så smått börjat köpa sådant som jag ska ta med mig hem, presenter.
Alla blivande presenter har samlats i ett hörn bakom ett skåp i mitt sovrum. Där har de långsamt blivit fler och fler ju närmare avresan jag kommit.
I år är det hörnet tomt. Precis tomt.
Det blir ingen sommarresa för första gången i mitt liv.
TACK så in i helsike mycket för det SARS-COV-2. TACK …
Ett osynligt, farligt virus stoppar min resa— och alla andras också—denna onådens sommar 2020.

Hemlängtan ...
Hemlängtan som jag inte brukar ha. Hemlängtan som jag knappt känt av sedan jag “landade i myllan” efter tre års boende här. De rötter jag har fick jag då min dotter föddes 1996. DEN lilla bebisen rotade mig så gott jag nu har rotats.
Anledningen till att jag inte har haft hemlängtan ÄR ju just tack vare alla mina långa, fina och innerliga vistelser i Sverige och Finland varje år.
De har varit så välkomna och självklara i mitt liv.
OCH i Karolinas liv, det är ju tack vare dem alla som HON blivit lika mycket svensk som hon är amerikansk. DET är de som gett henne glädjen och stoltheten över att vara till hälften svensk. Det är dessa resor som gett henne ovärderliga språkbad. Sådana språkbad att hon tas som svensk även bland svenskar i Sverige.
Underbart. Ovärdeligt. ALLT!
Dessa sommarvistelser hemmavid med min dotter gjorde att jag aldrig behövde fundera på sommarläger för henne här i USA. Vi kunde släppa ALL sån sådan stress medan mina amerikanska väninnor började leta sommarläger för sina telningar redan i januari, eller ibland ännu tidigare.
Vi, vi skulle åka till världens bästa sommarläger i allafall. Stugan vid sundet i Österbotten …


I år har jag hemlängtan för första gången på år och dag.
Inte underligt alls.
Det är både konstigt, sorgligt och jobbigt att känna av den. Den kan slå till som en pisksnärt när jag minst anar.
Häromdagen var jag ute och gick och kom till en stig där hundkäx blommande i vägkanten.
BOOM där kom hemlängtan som ett brev på posten.
Jag kan ibland känna små sting inom mig.
Det kan komma då jag scrollar igenom mitt flöde på Instagram.
BOOM, en bild av sommaren i Sverige som går rätt in hjärtat.
Eller så lägger någon från Österbotten upp en bild av solnedgången vid sin skäristuga.
BOOM, here we go again!
Ibland kan det bara vara något så simpelt som att jag lyssnar på ett radioprogram, eller podd, då jag är ute och går. Det kan vara något de säger ...
BOOM, kört igen!
ELLER så kan det vara så att jag hör en viss sång.
BOOM, jaha dags igen …
Mina resor hem har varit ett skönt avbräck i min vanliga vardag, ett långt miljöombyte som jag kommit att ta för givet nästan.
De har varit en respit från Washington DCs långa, heta och fuktiga somrar.
Jag har fått komma hem och prata svenska, vara med min familj och mina svenska vänner.






Peter har fem veckors semester varje år.
KAN han ta ut dessa fem veckor?
NEJ, det är omöjligt. Jag har skrivit om det förr, ingen här i US tar mer än två veckor i sträck. Oftast tas bara en semestervecka. Aldrig någonsin är man ledig mer än två i raken.
Klagar folk över detta?
NEJ, de gör de inte. Istället gör de det bästa av sin semester. Många tar också ledigt på fredagar eller måndagar om de kan under sommaren.
Min egen man har ofta mer än någonsin att göra under juli månad på jobbet. Det blir samma i år.
Det betyder att min vardag går på som vanligt även på sommaren. När jag skriver det här inser jag att det låter bortskämt av mig, och kanske är det det?
Sanningen är ju den att jag verkligen tycker om och älskar mitt liv i USA. Sanningen är också den att en del av den sanningen ÄR att jag alltid kunnat vistas så länge i Norden genom åren som jag gjort.




Det här är inget unikt för just mig. Det gäller de flesta av mina svenska vänner här i US. Ingen av oss kommer att åka hem. I sig är väl det en slags tröst att vi alla sitter i samma båt. Samtidigt är det ännu sorgligare.
Vi får helt enkelt göra det bästa av en jobbig sits.
OCH det går ingen nöd på oss, det gör ju inte det.
Vi gillar att vara här, vi har bra hus och hem. VI får garanterad värme. ALLT sånt.
Men istället för kanske 7 veckors semester får vi istället rikta in oss på par långhelger, och kanske en vecka, på en annan ort.
Annorlunda, helt enkelt, än vad vi är vana vid. DET ska gå det med. Såklart.
Fast vi kan blanda in ett par skopor hemlängtan i vår sommar. Det kan väl vara lite nyttigt det också, kanske?

Missförstå det här inlägget rätt. Jag menar inte att låga som en bortskämd bitch, för det är jag inte. Jag menar bara att det blir så fruktansvärt annorlunda och att sommaren i sig känns extremt lång i år. Jag ska också erkänna att jag redan nu längtar till i höst.
Så. Där. Shot me!


OCH en annan sak är, jag tänker på Närpes och Ledörsundet nästan hela tiden, även när jag inte tänker på det ...
Där ska solen steka över däck och bryggor utan att någon sitter där, där ligger min wifi och kan inte förnyas i år (materiellt jag vet. KÖP en ny nästa år, kvinna), där växer gräset högt, där går solen ner bakom Grytskär kväll efter kväll utan att en enda av oss kommer att se det, ingen kommer att sova i min säng med utsikt över vattnet, inga glada skratt hörs där i sommar, fjärilar och fåglar kan flyga som de vill utan att störas av en enda människa, ingen båt kommer att ligga vid bryggan, inga bilturer till Hallpin för att kolla in Muminmuggar och Arabiaporslin, inga utflykter med båten, ingen dagboksläsning med mina föräldrar, inget systersnack med dingel vid bryggan, inga rågarv med bröderna, inga nattdopp, inga morgondopp. Inget. Alls.



Sant är att vi alla nästan får göra uppoffringar i sommar.
Innerligt hoppas jag att vi kan göra det vi vill nästa år.
Vi måste tro det!

22 comments:

Humlan said...

Det är inte konstigt att du längtar och det förminskar inte på något sätt att du har rotat dig och trivs med ditt liv och där du bor! Att längta till sommarstugan, till ett ställe dit man ofta åker eller att längta efter familj som man sällan träffar, det behöver man absolut inte be om ursäkt för! Du är inte bortskämd!
Dessutom bär jag ju på samma längtan till Österbotten sedan många år, så jag förstår dig så väl. Tyvärr har jag tappat den naturliga platsen att åka till men minnena dyker upp och jag vet ju hur dina bilder från skären har påverkat mig många gånger, jag kan ju nästan kliva in i dem och både känna dofterna och höra ljuden från naturen. Så jag förstår dig så väl!
Är det något jag har tappat så är det finlandssvenskan, så jag hoppas att Karolina följer med dig till Sverige-Finland så ofta hon kan så att hon inte tappar språket! Att förstå brukar finnas kvar, men att prata utan brytning försvinner tyvärr lätt om man inte underhåller det, i alla fall har jag tappat det.
Vi får verkligen hoppas att ni får en bra sommar ändå, trots att den inte innehåller allt ni vill, och att denna pandemi på något sätt klingar av (med vaccin förmodligen) så att vi får en möjlighet att resa och göra det vi vill och behöver.

Här pratar man om att det är för lite med tre veckor semester i sträck, att man inte hinner återhämta sig och samla nya krafter på för kort sammanhängande semester, men i USA (och många andra länder) får man ju sällan eller aldrig chansen till så lång ledighet som fyra veckor. Undrar om det beror på att vi har uppfostrats till att tro att man måste kunna jobba heltid, sköta allt i hemmet och dessutom ha barnen hemma så fort man inte jobbar? Det där är ju väl inte så enkelt att man kan jämföra rakt av, men tanken har slagit mig flera gånger.

Ha en bra dag!
KRAMAR!

Anonymous said...

Yvonne said….
Åh, vad jag förstår din längtan till allt här uppe i nord, ert underbara sommarställe i Finland, föräldrar, syskon, ja allt som du brukar ha som normalläge en vanlig sommar. Varmt är det här också, men inte så fuktigt tack och lov. Min kompis syrra flög hem från Boston i måndags och sitter nu i sin lilla stuga själv i 14 dagars karantän innan hon kan träffa någon. Min kompis vill inte sova i stugan än, utan väntar så syrran är friskförklarad. Usch så det har blivit och inte ger det med sig heller.

Funderade på om Karolina kan svenska också och så är hon så duktig. Hon har ju så perfekt engelska i Youtubeklippen så då är väl svenskan också lika perfekt. Kul att lära sig båda språken. Våra barnbarn har danska som andra språk och de slänger sig mellan språken beroende vem de pratar med. När de var mindre "översatte" de allt som svärsonen sa för de trodde inte vi förstod :-) .

Jag måste säga att jag är dödligt less på den här pandemin och ser inget slut på eländet. Nu blossar det ju upp i Tyskland igen och vissa delar i Spanien och flera län här hemma också för den delen. I Söderhamn var det studenter som lekte gm att man skulle ta en matbit ur varandras munnar, hur korkade får man vara kan man undra?! Uppe i Gällivare skrev en kompis kompis att en gubbe i deras trappuppgång var stolt över sin Corona och skröt för alla i huset om det, var ute i trapporna nyste och hostade till alla grannars förskräckelse. Han som såg det uppmanades att anmäla det till Smittskyddsnämnden för så får man inte göra.

Usch och Fy för detta, hoppas verkligen det snart tar slut, vaccin tror de ju är klart till årsskiftet, men vem vill vara försökskaniner på det, utan att veta biverkningarna och om det öht hjälper.

Så bara 1 högst 2 veckors semester är normalt att ta ut, här klagar folk om de inte får ta ut minst 4 veckor på raken.

Ha en fin onsdag och kämpa på så hoppas vi på bättre tider. Stor kram från ett +30 gradigt Åkersberga

Elisabeth said...

Det är inte alls konstigt att du längtar hem, och saknar möjligheten att resa till Sverige och Finland! För dem som normalt inte åker hem till Sverige varje år blir det ju inte samma sak, men för dig, som alltid varit hemma på somrarna, blir det förstås stor skillnad. Och visst är det sorgligt med stugan som kommer att stå tom hela sommaren. Jag VET ju såklart att stugor inte har känslor, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att er stuga (och alla andra vars innehavare inte får/kan komma till stugan) känner sig ensam utan sina människor.

För egen del är jag evigt tacksam att det inte finns några förbud mot att resa i Sverige, för jag hade INTE varit glad åt att vara tvungen att tillbringa sommaren i min lägenhet och att inte få träffa mina föräldrar. Det hade verkligen inte gått någon nöd på mig där heller, men det hade inte varit samma sak. Gissningsvis hade jag mest längtat efter att få börja jobba.

Det är verkligen så roligt att läsa om Karolina och svenskan. Ibland kan jag, ärligt talat, bli lite irriterad på svenskar utomlands som inte tycker att svenska språket är viktigt. Tvåspråkighet är positivt och ger många fördelar, både på det privata och professionella planet. Så applåder till dig för att du gett Karolina svenskan!

Ann Rumbleinthearctic said...

Förstår att du längtar dit. Vi var ju till Sverige förra sommaren, med Ws mamma och moster också. Såå glad att den resan var planerad för det året. Själv känner jag ingen jättestor hemlängtan dit, men det är ju säkert precis som du säger, för att du brukar åka tillbaka varje år. Jag kände en väldig längtan precis efter jag varit i Sverige och sedan har det liksom runnit ut i sanden. Men jag har ju bara åkt till Sverige vartannat år, om ens det sedan jag flyttade hit, förutom nu på sistone. Vi fick ju till och med in en resa till Sverige i år, i Januari, för att fira pappas 70års dag! Så guld värt.

Ett tips till att bota din längtan (litegrann) kan ju vara att lägga upp gamla bilder på bloggen och skriva om. Du måste ju ha hur mycket bilder som helst :)

Har själv inte lagt upp alla bilder från resan förra året, jag är ju ständigt efter när det gäller min blogg och bilder.

Nu får ni ju RVn snart också? Jag tror det kommer hjälpa :)

Sara said...

Men det är väl inte alls konstigt att du känner så sis? Det är ju inte på något sätt så att du är bortskämd för det. Du har åkt hit så gott som varje sommar sedan du flyttade och behöver energin från Sverige och Finland. Och det som blir så annorlunda är som du skriver att P kommer jobba på ungefär som vanligt vilket gör att ditt liv också matar på som vanligt. Du får inte det välbehövliga avbrottet som du är van vid.

Tro mig, jag kommer sakna ihjäl mig efter allt det du skrev om Skären(dingel!!!!!!!). Fördelen för mig är att jag får min ledighet och kan åka till Småland (känner innerligt att jag behöver den där ledigheten efter denna sjuka vår) och vara där hela semestern. Men det går ju inte upp mot att åka till Skären, det är det inget som gör. Vi får bara göra det bästa av situationen. Och hålla tummarna för nästa sommar. Oj vad det ska handlas på Hallpin!

Fruktansvärd värme här idag som du vet.... inte värdigt att glida omkring och vara svettig. Och sen inte komma undan hemma heller som vi har pratat om du och jag. Du kommer ju ihåg när vi åkte blåa linjen och gick till ICA Maxi för liiiiiite svalka, haha.

Puss och kram sis, kommer sakna sig vansinnigt mycket i sommar:(

Annika said...

Humlan:
Precis, det är ju så- Det beror ju på att det är en helt ny sommar som dyker upp nu.
Ngt jag absolut inte är van vid. Det ska gå det med, men nog fasiken känns det.
TACK tack för att du säger att jag inte är bortskämd. Jag var lite orolig för att det skulle låta så då jag skrev det här inlägget.
Jag är mest bara uppgiven.
Men, det är bara att tugga i sig och göra det bästa av allt.
Karolina, svenskan glömmer hon inte. Inte en chans. Hon är verkligen helt och hållet 100 där. Men Närpesmålet ( dialekten ) var det ju ett par år sedan hon hörde nu, på plats. Så den kan hon nog ha tappat lite ... Inte för att hon talade den, men hon förstår ju mkt av den.
Men till nästa år hoppas och tror jag verkligen att K kommer att tillbringa tid där. Meningen var ju att hon skulle komma denna sommar, men ...
JA, må denna pandemi klinga av, jag säger bara det ...
DET är inte klokt, helt enkelt.

Jadu, amerikanerna och deras semester ...
Jag kan inte förklara hur det blev så från början? Varför man jobbar på så hårt här utan att egentligen ifrågasätta det?
Men det är som det är, folk tar det med jämnmod och gör det bästa av den lilla tid de tar ut.
På de flesta ställen i Europa har ju folk mkt längre ledighet än här. SÅ det ÄR märkligt.
Det intressanta är att man aldrig hör ngt beklaga sig över detta faktum.

Kramar till dig i värmen!!!

Annika said...

Yvonne:
En stor saknarsommar blir det. Utan tvekan.
Längtar just därför till hösten redan nu.
USCH, ibland är det jobbigt att tänka tanken.
AHA så du har en kompis från Boston som faktiskt åkt hem!! Karantän blir väl ett måste då, det har jag funderat på också. VET inte ens var jag skulle bo om jag skulle komma hem och sätta mig i isolering.
Hur länge ska hon stanna??? Det är ju bara värt det om man kan stanna länge.
JA, vilken skit detta är. Nej, inte verkar det vika hädan heller.
USCH!!

Karolina talar stockholmska. Det kan jag nog säga. Hon skulle behöva prata in en video på svenska så att ni alla får höra.
I vårt fall var det ju alltid så att jag talade svenska med henne från bebistiden, Peter engelska. Gemensamt språk alla tre, engelska. Men hon och jag har nog slirat in på svenskan ofta, ofta.
jag var ju hemma m henne hela tiden, och vi kunde ta dessa långa resor hem
Så på så sätt fick hon verkligen språkbad.
Som dina barnbarn. DET är en sådan rikedom att ha två språk från början. JUST att det inte blir brytning. GULLIGT med dina barnbarn som översatte också.

Alltså ja . DET är väl så att man börjar se det som kan kallas en andra våg nu.
Otäckt.
OCH hur in i helsike dumma får ungdomar vara som beter sig så!!
ELLER idioten du berättar om i trappuppgången. VAD är det för FEL på folk????
GALET!

Yvonne, vi får ha is i magen. VARA duktiga och inte slarva. Men jädrar vad det suger.

NI har så varmt. Hoppas det är njutbart ändå!!
KRAMAR från mig som har 26 och sol i skrivande stund. Men fuktigt då ...
:-)

Annika said...

Elisabeth;
SÅ är det ju.
För en som är så van blir allt så konstigt och totalt annorlunda. USCH.
Ja, det känns.
OCH ja, det är en sorglig tanke att huset står tomt. Ingen är där.
Hus har inte känslor, jag vet ... hihi...men ändå tänker jag ju precis som du gör.
Bara min inre syn av hus och plats känns sorglig denna sommar.
JAJA, jag ska gaska upp mig.

Jätteskönt att du kan resa som du vill inom landet.
DET underlättar stort.
NU kan du åka hem till dina fldrar och vara där.
SKÖNT!!
Jag vet, just därför längtar jag till hösten redan nu. KOMMER förmodligen att längta efter september hela sommaren ,hehe.


TACK!!!
TACK, för mig var det bara så självklart att svenskan skulle in. JAG kunde själv inte föreställa mig att JAG skulle prata engelska med min bebis. DET gick inte. OCH jag ska erkänna en sak, jag kan skaka på huvudet av förvåning över de svenskar här som inte gett sina barn språket. VARFÖR?? De har rövat dem på ett arv.
Min K har alltid kunnat prata med alla i min familj utan minsta problem. Hon har kunnat prata med mina kompisars barn redan då de var i koltåldern.
Så jag tycker nog att jag gett henne mer än hon kan ana där. Eller hon VET ju och uppskattar ernormt och hon är så stolt över det.
MEN tack snälla Elisabeth, du gör mig SÅ glad!!!

Annika said...

Ann:
JA vilken tur att det var i fjol, och inte i år, som ni gjorde den resan.
Skönt.
Ja, jag känner nog då här eftersom det är en så stor del av mitt år. OM jag inte åkt hem varje år hade jag inte plågats lika mkt av dessa känslor.
Så roligt också att din mans mamma oc moster fick se Sverige.
Absolut, den där bubblan man sitter i efter en vistelse i Sverige är inte kul. Jag vet vad du menar. Den spricker efter ett tag, men det kan vara tufft.

HIHI, ja kanske ...
Jag har ju oändligt mkt bilder därifrån. Så det kan nog bli ett längtansinlägg senare i sommar.
Ska fundera lite på hur jag ska utforma min sommarblogg också.

DU får berätta om DIN resa på din blogg. DET lär bli uppskattat!

RV days are coming up.
Ska bli kul!!!

Annika said...

SIS!

SANT, så är det.
Mitt liv kommer att gå på som vanligt i sommar. Vardag.
Och det är lite tungt, även om det blir bra det med. MEN jag kommer ju att sakna, tänka och alla gånger drabbas av längtan när juli nalkas.
Det är vad är ...
OCH jag kommer att SAKNA.

Jag avundas dig att du har Småland. DET är ju så mysigt där.
Du får miljöombyte och det är ju a och o + att det ÄR vansinnigt underbart därnere.
Jag vet, inte skären men ...

SIS, jag funderar på maxa nästa sommar. Vara i Sve och Fin hela juni-juli-aug. På riktigt, funderar starkt i de banorna nu.
OCH jädrar vad vi ska till hallpin, dingla, prata och ha roligt.
DET ska VI!!!

LIITE för varmt i Sthlm nu. Helt enkelt inte trevligt. Värme är bara OK om man kommer undan, som jag gör. JA! Herregud, blåa linjen var det enda ställe vi fick svalka i.
Minns hur vi led av det på Hornsberg. OCH därtill strandgängen natt och dag.
OCH du o jag som for till Fjäderholmarna i hettan.
Näpp, jag är inget fan av sådan värme i Sthlm.
Stay cool, älskade sis!!

OCH jag kommer att sakna dig så det känns in i märgen.

ÄLSKAR!!

Annika said...

Oh, inget konstigt alls att du har hemlängtan och hellre skulle vilja vara i ditt sommarparadis! T.o.m. jag som ju åker till Sverige mycket kortare och mer sällan än du känner av av vi inte kan åka. Det är inte det att jag alltid åker men jag vill KUNNA ta mig dit ändå...men för dig är det ju alla dina sommartraditioner i många år :/. Dessutom oavsett hur mycket man tycker om den södra delen av amerikanska Östkusten (och det gör jag!) men den är inte speciellt bekväm på högsommaren med hettan och fukten.

Hoppas att de hittar vaccin och botemedel och att vi kan resa igen så småningom. Tills dess får vi ha tålamod och göra det bästa av situationen.
Kram till dig!
Annika



enannanannika said...

Vet preciiis hur du känner! Jag har åkt hem till Vasa varje sommar sen 1998, utom 2002 när det av olika anledningar inte gick. Semester för mej är lika med Vasa. Det är där jag laddar mina batterier och det är tack vare semesterveckorna i Vasa som jag orkar med resten av året. Semester hemma i Vasa är total avkoppling, en välbehövlig paus från alla måsten och all vardagsstress. I år blir det inget Vasa, och i ärlighetens namn känns årets semester som slöseri med semesterdagar :-(.

Kerstin said...

Förstår precis det du skriver Annika, hur hemlängtan helt plötsligt kan slå till, helt utan föraning. Kan vara en lukt, tanke mm. Jag har en stor längtan till att åka till Sverige, längtar så till Stockholm och Öland, så det gör ont i själen.
Jag trodde att 2020 skulle bli ett år jag reste extra mycket, men tji fick jag. Har fått tillbaka pengar på mina flygbiljetter. Men förlorade en hel del, då Norska kronan är väldigt låg just nu mot dollar.
I höst har jag en resa inbokat med en svensk vännina . En resa som vi tänkt göra i många år. Vi slog till i Februari och bokade. En vandringsresa i Tjeckien med besök i Prag. Vi skulle åka buss så vi hade extra tid att umgås och prata. Men vet i dagsläget inte om resan blir av. Blir den av och att bussbolaget åker, så vet inte jag om jag kommer ta mig till Sverige. Min flygbiljett är redan avbokad av flygbolaget. Men , vad jag längtar till Stockholm , älskar hösten i Sverige.

Jag tycker absolout inte du är bortskämd Annika. Jo, det är du föresten, just att du har ditt släkthus i Närpes. Där hela familjen er samlas på sommaren. Det är inte alla förunnat att få tid med sina syskon, föräldrar mm så länge på somrarna. Där är du lyckligt lottad!
Sedan är det nog inte alla män som är så snälla som Peter, att frun och barn är borta så länge på somrarna. Förstår att han längtar efter er då ni varit i Skandinavien.
Min man har haft turen att han nästan alltid kan ta 3 veckor på raken, ibland även 4 veckor på raken. Men det är nog lite annorlunda här i The Bay area och beror på vilket företag du jobbar på.
Sverige och många andra länder i Europa har väldigt bra semesterveckor. Tycker synd om många unga som har " vanliga" jobb som knappt har någon semester. Då skäms jag för Usa och hur hårt många måste jobba för sina futtiga dagars semester. Har hört att Ups chafförerna tex får jobba otroligt mycket övertid. Att de inte kan välja om de vill jobba övertid som de blir tillsagda att göra. Kan bli 60 timmars veckor för de stackars chafförerna och värre är det nu med pandemin. Då många beställer extra mycket.
Jag hoppas du trots allt får en någorlunda bra sommar. Så får vi alla hoppas att 2021 blir bättre än 2020!

Erica said...

Jag tycker absolut inte det är konstigt att hemlängtan är så mycket större för dig just nu. Och jag tycker definitivt inte det är bortskämt att klaga över att du missar din sommarresa.
Jag tycker det låter underbart att du faktiskt fått ha möjligheten att åka hem varje år och ladda batterierna. Vilken gåva det är!

Och apropå gåva... Det du gett Karolina med den svenska kulturen och svenska språket är ju världens bästa gåva!
Såg att det stod i någon av kommentarerna här ovanför; om föräldrar som bor utomlands och har barn, men som inte pratar svenska med dem.
Jag håller med; jag kan verkligen inte förstå hur sådana föräldrar tänker!
Barn har ju som mänsklig rättighet rätt till sitt ursprung/arv, vilket inkluderar språk.
Vill man inte att ens barn ska kunna prata obehindrat med sina släktingar i hemlandet utan att man måste agera tolk?
Jag har en släkting; han och hans familj bodde i Sverige när äldsta barnet föddes. När hon var 2 år flyttade de till USA, där andra barnet föddes.
Under åren de bodde där pratade de endast engelska, hela familjen (det är pappan som är svensk).
De pratar såklart svenska nu, då de har bott här igen de senaste (kanske) 8 åren (barnen är 17 och 20 idag), men jag tycker absolut att han skulle ha pratat svenska med dem (hemma) när de bodde i USA.
Jag tycker Du är ett föredöme när det kommer hur du gjort med språket!


Men tillbaka till saken:
Jag hoppas djupt och innerligt att 2021 blir bättre än det här skitåret 2020!
Jag håller verkligen tummarna att du får en riktigt lång och underbar sommar i Sverige/Finland nästa år!

Ta hand om dig!
Kramar /Erica

Anne said...

Annika, Annika du är INTE bortskämd och här finns ingen anledning till skuldkänslor för att det känns som det känns. Jag förstår dig till fullo. Bara för att vi alla har det bra, det inte går nån nöd på oss *egentligen* så är vi tillåtna att känna besvikelse, frustration, saknad, längtan och tusen och en känslor för att den här sommaren (rättelse, inte bara den här sommaren utan det här året) blir bara skit och till ingenting. Jag vet att du har en djup inre kärna i dig av tacksamhet över allt du har i ditt liv och du precis som jag har perspektivet och är vakna, och vi "ser" och är medvetna om de privilegier vi har som kan ha annorlunda somrar.
Men vi måste ju för fasen få känna stor frustration, besvikelse, ledsamhet och en massa annat när allt vi behöver, är vana att få inte blir av alls. Det är inte att vara bortskämd. Bara för att man har basic-behoven tillfredsställda och har mat på bordet, ett varmt och tryggt hem samt en trygg inkomst, ska man inte få önska, begära och vilja ha mer av livet och vardagen än sp. Ungefär som du svälter inte och bor i en kåkstad så håll käften och var nöjd, våga inte önska dig nåt mer i livet för då är du bortskämd. Så kan och ska vi inte tänka. Vi ska få sakna allt vi är vana vid, som vi behöver och är vana att få. Det är nåt deprimerande om vi inte "får" känna en massa negativa känslor när allting som vi är vana vid och behöver nu kastats omkull, om vi bara ska vara tysta och nöjda för vi har ju mat på bordet och är friska. Så var tyst och nöjd kanske nån säger. Klart vi ÄR det, vi SER och vi vet vad vi har och värdesätter allt det. Men återigen, vi måste få kräva mer av vårt liv och vardag utan att få skäll att vi är bortskämda bitches... Jag tycker det suger just nu. Så var det sagt.

Ditt liv har inneburit de här långa somrarna i mer än två decennier! Det här är ditt liv, den här cirkeln av somrar i Norden och vardagsliv resten av året här. Klart som fan att det suger detta år. Det är nåt du behöver för att ha alla pusselbitar på plats.
Mina somrar har inte den regelbundenhet och mönster som du har av Nordenresor och upplägg, men jag FATTAR precis och jag känner att även om mina somrar kan variera hur de ser ut, inte påminner om din variant så är de alltid ANNORLUNDA och ett nödvändigt avbrott från vardagen, det är skillnad på min vardag och sommar och det behöver jag för min mentala energi. Jag sticker inte under stol med att det här är skitjobbigt, med en sommar som traskar på i precis samma lunk som resten av året. Egentligen värre för vardagen är ju inte ens normal här, så det är ju inte ens en normal sommar på hemmaplan då så mycket/det mesta är tydligt onormalt. Heck, att gå ut på en uteservering och äta ju inte ens garanterat fungera. Så kontrasten blir ännu större, det är inte ens en "vanlig" sommar på hemmaplan så då blir nog saknadne av det som missas ännu större.
Byter ruta.

Anne said...


Jag ska erkänna att jag känner mig mentalt dränerad. Det har varit en tung vår och försommar, jag känner mig trött inuti. Och here we go again...vad har jag för giltig anledning att gnälla för jag har det ju bra... Men, men du vet. Vi får faktiskt det.
Det finns extra mycket frustration och stress därinne, i oss ALLA pga det som pågår med Corona, oroligheter i landet, osäker framtid och bla bla bla bla, så desto större och viktigare hade nog denna sommar varit för oss att få just en sån där sommar vi är vana vid/önskar/brukar ha för att ladda batterierna. Oavsett hur den ser ut, olika för oss alla men sommaren brukar nog ha det gemensamt för många av oss att vara en tid som ger ett avbrott i vardagen och liksom är en stor kontrast mot vardagslunken resten av året. Men det skiter sig i år.
Jag tycker bara allt är så deprimerande just nu, med allting inställt, allting är så otroligt osäkert och ovisst och det vet vi ju alla att är det värsta; ovissheten.

Vi börjar nå bristningsgränsen här, snacket som går nu är att vi ska åka iväg på en road trip i kanske 10 dagar. Camping är inte min grej men kanske det kan bli om man är tvungen till det.... Men att komma iväg bort och få miljöombyte, bära eller brista. Så börjar det kännas faktiskt. Spendera mest tid i bilen, annars ute i naturen, bort från delstaten. Vi får se.

Kramar Annika och dina tankar och känslor är helt naturliga och normala.

Annika said...

Annika:
Ja, jag förstår. Vi är alla i samma båt denna sommar. DET är både skönt och ändligt sorgligt på samma gång.
Du känner av det såklart. DESSUTOM har du så rätt, det är det där att KUNNA ta sig hem redan samma dag om man vill som inte går nu.
HATAR det faktumet. HATAR!!
Inte klokt detta.
OCH ja, Mid-Atlantic och SE US är verkligen inte roliga på högsommaren med sin enorma hetta och enorma luftfuktighet.
Vill helst bara fly den.

Vi får ha tålamod, det är sant. Ha is i magen.
Göra det bästa.
Så är det.

KRAMAR till dig som ju sitter i samma sits.

Annika said...

Annika:
Men ja. Precis så. Exakt, Annika.
Vi känner exakt lika.
Jag tycker det här är en bortkastad sommar. Jag längtar till hösten. Jag gör verkligen det.
KRAM!!!!

Annika said...

Kerstin:
VISST är det så.
Hemlängtan slår till. NÄR man minst anar det då kommer den!
Så länge sen jag hade riktigt hemlängtan också. Men nu har vi den, så många av oss.
ÅÅÅÅ jag vet ju precis hur du känner. ATT sakna så det gör ONT.
Det kommer att bli mer av det ju längre sommaren lider. Fasar lite för juli, då jag skulle ha åkt. Brukar åka runt den 11, men i år ... nej.
Men efter 11 juli och till 1 sept kommer det att kännas ÄNNU jobbigare.
OCH du, som hade så mkt planerat.
FAN alltså. FAN!
OCH din vandringsresa, den låter extremt mysig. Du får nog ställa in dig på att den är rökt. Så blir det med allt detta år.
HATAR det. Ni får satsa på hösten 21 istället. DET ska bli ett bra år. DET måste det.

Visst är jag lyckligt lottad m vårt familjehus i Närpes, och visst är Peter extremt tålmodig och snäll.
DET är han.
Jag känner nog ingen annan som är så snäll och förstående som han. Mina andra väninnors män har nog inte den förståelse som P har med detta.
HAN är otrolig.
OM Peter skulle ta 4 veckor så skulle han få jobba tre av dem, på distans. Så det skulle gå, men det är ju genast bökigare.
Min svenska kompis svenske man tar med sig jobbet till deras stuga under några sommarveckor. Det funkar ju.
OH ja, amerikanerna jobbar hårt. Därför avskyr jag när man ngn ggn läser om "lata amerikaner", var finns de undrar jag?? JAG har då aldrig sett dem. USCH, okunnigt att utrycka sig så. Men nu var iofs länge sen jag läste ngt sånt.
MEN ja, visst är det konstigt med ledigheten här. ATT det ens FÅR vara så lite ledigt.
Håller med dig totalt.
Men lustigt nog är det ingen som gnäller här.
Kerstin, vi ska tro--det måste--att 2021 blir bättre. JAG längtar dit redan nu.
KRAMAR!!

Annika said...

Erica:
TACK!!
Du gör mig glad när du skriver så. TACK!!
DET är verkligen en gåva jag har, att kunna vara hemma länge.

Karolina så ...
Ja, det tycker jag. Jag har gett henne den finaste av gåvor. Jag har gett henne ett språk, ett arv och en kultur.
OCH gissa om hon i sin tur är STOLT över det.
När hon har svenska turister på krogen där hon jobbar i LA pratar hon svenska med dem. OCH de frågar varifrån i Sverige hon kommer! DET är så fint att höra det för mig.
Så jag har verkligen gett henne en hel kultur och språk. Jag är så tacksam och glad för det.
Ödmjuk för att jag kunnat vara hemma så mkt med henne i Sve och svenskfinland.
Erica, jag känner till ett par fall där mamman/pappan inte pratat svenska med sina barn. De har helt talat engelska med dem,
Jag kan tycka att det är ett rån. När de barnen kommit hem på sommarlov kan de inte tala med kusiner, mormor etc. HUR kul är det?
De flesta i min vänkrets har talat svenska med sina barn, men det finns ett par undantag.
Ja, jag tycker också att din släkting skulle ha talat svenska medan de bodde i US.
Absolut.
HAR man ett språk att ge ska man ge det språket.

TACK min fina Erica.
Vi ska tro att 2021 blir bättre. JAG är tämligen säker på det.
Stora kramar från MIG!!!!

Annika said...

Anne:
Så är det verkligen.
Precis som DU så klokt skriver. Exakt så.
Jag är innerligt tacksam och ödmjuk för mitt fina liv här i US. Jag älskar att bo här.
MEN åååå vad jag känner mig rånad och nere denna sommar. Jag är ju så van vid att åka, att vara med de mina under ett par månader.
Ingen blir yngre heller, vilket är ett bekymmer likaså.
Du har så rätt, Anne. BORT med Luther från axeln. SLUTA känn skuld för att vi klagar lite.
V får känna som vi gör.
SÅ rätt!!
Anne, det suger nu. DET gör verkligen det. OCH värre kommer det att bli. I juli kommer det att suga ännu mer.
FAN, rent utsagt.

EXAKT, du vet precis vad jag talar om. Sommaren går på i samma lunk som resten av året nu. Inget nytt. Inget sånt.
Det blir vardag och kanske en semestervecka. BOOM.
SÅ.
Inte som vi brukar ha det, Anne. Inte alls.
ÅNNU mer rätt har du när du skriver att inte ens vardagen är normal nu. Det är liksom pissigare överlag.
Helt rätt.
Ska också byta ruta.

Annika said...

Anne igen:
Jamen absolut, det har varit och ÄR en dränerande tid. Vi har ju haft våra tunga restriktioner överallt i USA. OCH vi har infektioner som ännu sprider sig.
DET är en jävligt taskig tillvaro helt enkelt.
Sedan upplopp som spårar ut.
Polarisering som aldrig varit värre än idag.
ALLT.
Ibland undrar jag alltså ... var ska det sluta??
Miljöombyte, Anne. DET ska vi fan ha. Både du och jag. Jag får ju lite nu när vi ska ut med vår hyrda RV.
Men det är en långhelg. SEN ska vi väl ta en vecka också ...
DÅ vill jag helst inte vara i Virginia. Vi får se.


TACK min fina kloka Anne.
Kramar från mig!!