VAD är det första du ska göra sedan?




Hej fredag!


Tiden går fort.
Tiden går långsamt. På en och samma gång.
Helst vill jag att den ska rusa nu. Rusa fram till den dagen då coronakrisen är över.
OCH kom nu inte säg till mig “ATT DET KAN TA LÅÅÅÅÅNG TID”.
Jag vet det, men jag vill inte höra det.
SÅ. Ja. Nu. Vet. NI :-)


Samtliga bilder är, som alltid, tagna under veckan som gått.  Låt er inte luras av de soligare bilderna, för det var KALLA morgnar.  KOLLA här vilken läcker clematis.




Gillar stort, även om husnumret kunde vara vackrare. Ingen kommer se på 2020 med blida ögon någonsin i framtiden.  DOOMED!



Lake Thoreau i tidig morgonsol.  Ja, ni ser ju hur grönskan djupnar.




Rosor efter regnet



Vad längtar du mest efter just nu?
Vad längtar du efter att göra när krisen är över och vi kan leva som vanligt?
För jo, jag väljer att tänka på att det ska bli (nästan) som vanligt när det är över.
Jag väljer också att tro att vi ska lära oss saker längs vägen.
På något sätt tror jag att denna kris ger oss alla läxor.

Själv längtar jag mest efter friheten igen.
ATT kunna göra det jag vill när jag vill.
ATT kunna beställa flygbiljetter till norden och träffa alla de mina igen.
ATT träffa Karolina
ATT kunna strosa in och ut i affärer.
ATT äta på restaurang och sitta i en bar.
ATT gå till olika favoritaffärer och botanisera bland grejerna.
ATT kunna åka och handla mat utan att ha på sig munskydd och handskar.
ATT allt ska finnas i matbutikerna, så som det var för två månader sen.
ATT jag ska kunna resa till Kalifornien, eller vart jag vill, utan att behöva ens fundera över ett j-a virus.
ATT kunna ta emot folk i mitt hem igen.
ATT besöka andra.
ATT få vara NÄRA mina vänner.
ATT slippa hålla avstånden när man är ute och går.
ATT kunna krama om någon som innerligt behöver det.
ATT denna skräck ska försvinna.
ATT alla äldre återigen ska kunna gå ut som de vill och att de ska kunna göra saker de vanligtvis lätt kunde göra innan krisen slog till.
ATT ett vaccin ska komma snarast. Givetvis.
ATT slippa höra talas om “det nya normala”.
ATT folk ska få sina jobb tillbaka.


Men nu är det nu och det ser inte ut som på önskelistan ovan alls i skrivande stund.
Som alltid är det bara att göra det bästa av rådande situation.
Eftersom det är helg ska vi alla göra det extra mysigt och ombonat för oss, tycker jag.




Regn igen ... och lite dimma. Rått, rått!!




Bedagad dogwood.  NU är deras saga all.





Onsdagmorgon vid Lake Audubon.  Samma gråhet och råhet samt regn ...





Blodlönn i regnet



På söndag är det Mors Dag här i USA (och i många andra länder). Det var länge sen jag träffade mitt barn, tre månader sedan snart. Jag vet inte när vi ses igen. Ingen aning, kan inte ens sia.
Men, Peter och jag ska väl fira lite på söndag. Det ska vi.
Det är viktigt numera att fira det som firas kan.




Torsdagsmorgonen var visserligen solig, men KALL.  SÅ kall.





Okänd häcksort för mig med underbara blommor!






Vi ses på tisdag igen, hoppas jag.
Ha en riktigt fin majhelg!!






Comments

Eva i Dalarna said…
Det jag längtar mest efter är att träffa mina barn och barnbarn. Det är det enda viktiga.
Annars är inte mitt liv särskilt förändrat. Jag jobbar som vanligt, handlar som vanligt. Självklart håller jag avstånd och gör allt annat som det blir påbud om. Och trots att vi inte har lock down här i Sverige så håller sig folk för sig själva ändå. Vi gör oftast som myndigheterna säger här...
Det blir ingen resa till Gran Canaria på semestern förstås, det får bli ett annat år.
Allt kan jag ha och mista. Förutom mina barn och barnbarn. Och i sommar kommer sjunde barnbarnet...hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag får träffa den lille!
Min önskelista ser ungefär ut som din.
Jag har inte träffat min dotter med familj sedan 18 november och ännu längre är det sedan jag träffade sonen och hans familj. Det kommer att dröja ännu, men tack och lov så kan vi titta på varandra, prata med varandra digitalt. Men visst suger det och det rejält.
Ljuvliga vackra bilder igen Annika, tack för dem. Klematisen är otroligt fin. Passar så bra bredvid postlådan.
Ha en fin helg ni också!
Varm kram från ett kylslaget Geta.
Anonymous said…
Jag tror att de flestas önskelistor ser ut ungefär som din Annika. För mej är det inte att jobba igen som är det viktigaste även om det känns väldigt märkligt att vara hemma utan att vara "sjuk".För mej är det först och främst att slippa rädslan att bli sjuk och vad som kan hända då. Att kunna krama mina barn och föräldrar, som vi inte träffat sedan i julas, att ha vänner här på middag utan att ens fundera över det. Det längtar jag efter. Så mycket. Hela tiden.
Kramar från Anette!
Anonymous said…
Yvonne said…
Wow, dina bilder gör en så bra start på denna fredag, känns som hopp att allt blir som vanligt snart.

Jag kan hålla med dig på de flesta punkterna, längtar sååå efter våra barn och barnbarn och just denna helgen skulle vi varit nere i Skåne och hjälpt dem flytta till sitt nya hus, men av det blev inget. Sonen pratar vi med varje dag och är då och då i Solna när han är på jobbet, längtar efter att ses i verkligheten, men även det är pausat. Usch och Fy vilket år första halvan av 2020 är, hoppas andra halvan blir bättre. Helt normalt blir det nog inte men iaf bättre och lite lättare.

Nu ska vi åka till Växtförsäljningen och hänga på låset när de öppnar och köpa jord och lite kryddväxter. Ska få en tomatplanta av en granne som visst heter ampeltomat som hon odlade förra året och det var de godaste tomaterna jag någonsin ätit och vilka mängder hon fick, så jag hoppas på detsamma.

Ha en fin fredag och helg och skickar en stor kram över haven till dig
Taina said…
Annika, du har så rätt. VI VILL INTE HÖRA om hur LÅNG tid det här kommer att ta innan det är över! Vill INTE! Så, puts väck ditt jäkla virus!
Listan över vad jag ska göra är lång men en sak vet jag och det är att jag ska inte jäkta igenom livet. Reflektera mera. Uppskatta de små sakerna här i livet. Stanna upp och känna efter helt enkelt. Jag tror också att det blir en del förändringar, så som i skolan (som måste vara det äldsta orörda systemet i världen), jobbresor och möjligheten att fler jobbar hemifrån osv. Absolut har detta fått mänskligheten att ta ett steg tillbaka.

Vackra bilder och det ser varmt ut, men ni har det likadant som vi, dvs kallt. Få se hur det blir för mig att köra hem imorgon då de lovats SNÖ!!!! WTF?

Ha en skön helg och stora kramar och grattis på morsdagen!
Christina said…
Oh, jag kan kopiera din lista rakt av. Jag längtar så efter mina barn och barnbarn. Det är jobbigt att inte veta när vi kan ses. Vi har varit långt borta i många år men alltid vetat att det går med kort varsel flyga hem. Nu går inte det och det tar på humöret! I september ska vi bli farmor och farfar och jag hoppas så att vi kan resa hem då och träffa vår nye lille prins. Håll tummarna! Och om det nu är så att viruset minskar vid varmare väder så jobbar Moder Natur för högtryck just nu för att lära oss en läxa. Så kallt! Och snö i helgen??? Hur som helst så är dina bilder en ljuspunkt, så vackra! Det är bedövande vackert ute just nu, en tröst! Ha en fin helg och Glad Mors Dag till dig!
Elisabeth said…
Fem saker jag längtar efter för egen del, utan inbördes ordning:
1. Att ha normal undervisning igen, i en skola MED elever i.
2. Att kunna resa inom Sverige utan att känna sig kriminell. (Är förstås oerhört tacksam för att man ens FÅR resa inom Sverige, men som sagt, det vore skönt att göra så utan att känna sig kriminell.)
3. Att åka buss och tåg utan att behöva tänka på virus. (Inte för att jag åker buss och tåg för närvarande, men ändå.)
4. Att i största allmänhet inte behöva tänka på risken att bli smittad av detta virus.
5. Att slippa sanera min mobil VARJE DAG när jag kommer hem från jobbet!

Sedan är det mycket annat jag önskar för samhället i stort, allt det som du har med på din lista till exempel. För egen del har jag dock inget emot detta med att man inte ska kramas; slipper gärna det även i normala tider. ;-)
Elisabeth said…
Glömde att skriva att dina bilder som ALLTID är underbara!
Annika said…
Eva:
DET förstår jag . ATT du längtar efter det.
Må det ske snart.
SNART.
OCH må viruset vika hädan snarare än vi anar. VACCIN!!
Ja, det verkar lite si och så hur folk lyssnar till myndigheterna hemma. Men de flesta gör det ju förstås.
Ha nu en fin helg!
Annika said…
Karin:
Kan tro att våra listor liknar :-)
OCH jag hoppas att du SNARAST kan se din dotter igen. MYCKET snart ska vi hoppas.
TUR att vi kan se de våra, som vi älskar, om än på skärm. MEN det betyder mkt att vi kan se dem!!
Prisa tekniken!!
TACK KARIN!!
VISST är klematisen där vid postlådan SÅÅÅ fin!!!
Ha en fin helg.
OCH kram från ett KYLIGT Reston!!
Annika said…
Anette:
ALLT det där. Precis allt.
OCH jag förstår dig. MEN jag är sååå glad att du ÄR hemma och inte utsätter dig. DET är det viktigaste.
OCH ooo vad jag vi alla längtar efter att få träffa de våra på riktigt igen.
Kramar till DIG!!!
Annika said…
Yvonne:
TACK snälla rara du!!!
Vad glad jag blir!!
VI ska TRO att det mesta snart ska bli BRA!!

VI måste tro att andra halvan SKA bli bättre. Det måste den. Inte kan det väl bli lika illa då? Vägrar tro det.
OCH ni skulle varit i Skåne, men det är uteslutet.
Solnasonen borde ni kunna få träffa SNART. JAG hoppas verkligen det. SÅ sorgligt, att bo i samma stad men inte kunna ses.
MAKE it STOP!!!

Mysigt med handelsträdgården. DET är fint att besöka dem, och sen få jobba med blommor och blader.
Som ni med tomater och annat. MUMS dså gott.
Hoppas att skörden ska bli jättefin!!
Kramar och TREVLIG helg!!
Annika said…
Taina:
Eller hur!!!
BARA försvinn nu.
Sluta prata om andra vågen, tredje etc etc.
HERREGUD det måste ju mattas AV!!!

Taina, vet du, där tror jag en av läxorna ligger. Mitt i denna skit. JUST att stanna upp, gå in istället för ut.
Att lära sig det. Att vara just här och nu. DET tror jag kan vara ngt av det vi verkligen lär oss nu.
Så är det.
OCH däri ligger det vi ska med oss.
Övertygad om att det är "meningen" med detta.
OCH jag är inte religiös. Agnostiker.
Men detta tror jag stenhårt på.

Ja, de må se varmt ut, men det är skitkallt.
OCH jag rä så less.
NI lär få snö. Övertygad. Vi lär ska få se flingor också.
VAD är detta????

Kramar till dig, fina Taina!!!
Annika said…
Christina:
DET tror jag, och det förstår jag av HELA mitt hjärta.
Du vet ju verkligen inte alls när ni ses igen.
OCH de längtar lika mkt efter er.
Så sant, det där att man alltid vetat att man kan ta nästa flight hem gäller inte längre. OCH jag hatar den känslan såååå mkt.
Måtte detta skit få ett slut snarast.
ÅÅÅ vad jag hoppas att ni kommer att kunna åka hem i sept. VI måste tro på det.
Jag vet, det är verkligen som om naturen kämpar för att vi inte ska få varmt. OCH den lyckas. GUD så kallt det är, och blir i helgen.
TACK vännen- Åtminstone är naturen fin nu, det är den. Onekligen.
Glad Mors Dag till DIG och stora kramar!!!
Annika said…
Elisabeth:
SANT och SANT. Skriver såklart under på ALLT.
Jag vet hur min svägerska kämpar på och SVÄR över hur jobbigt det är med distansen i undervisningen.
Må det få en ände iom hösten.
Det här är inte bra, för ngn.

HAHA, jaaaaa.... du har iofs en poäng med krameriet, I give you that. Håller delvis med. HEHE.
Jag är inte den kramiga typen heller, men nog ser jag fram emot att ge somliga kramar nu förstås. MEN jag hör dig. Jag hör dig mkt väl!!

OCH tack för bildberöm. SÅ glad att jag har detta innerligt fina att fota.

Den bästa av helger önskar jag dig. JA, så bra den nu kan bli i denna tid ... men du fattar ;-)
Humlan said…
Ja, vi har nog alla liknande listor, vi längtar tillbaka till hur det var tidigare helt enkelt!

I dag har jag träffat en vän för första gången på två månader! Hon kom förbi på en fika, vi satt ute och snackade någon timme, så trevligt och härligt att känna på hur det är att umgås med folk igen. Det var soligt och rätt varmt, som tur var!

Ha en skön helg och mors dag!
Kramar!
Anne said…
Som väntat skriver jag under 100% på din lista, den hade kunnat vara min. Jag förstår precis vad du menar och skriver under på allting. Jag var i en text-konversation med en bekant i veckan, det handlade förstås om Corona och vi tyckte så olika. Hon menade att vi måste acceptera och förlika oss med att allting kommer se annorlunda ut när Coronakrisen är över, att det nya normala är bara att acceptera och lära sig leva med. Helt seriöst Annika, jag är en balanserad och lugn person men WTF. Jag blev faktiskt irriterad och chockad hon tyckte så, vi messade fram och tillbaka en hel del och det blir ibland "fel" i text när man uttrycker sig och läser in saker. Likväl, vi tyckte helt olika och jag undrar hur många amerikaner som tycker som hon, för som vi nuddade vid igår i kommentarerna, mycket av det beteende som nu sker är så oamerikanskt. Jag vägrar att acceptera och förlika mig med att vi ska leva i nåt nya normala (som ju här definieras som en framtid med mycket begränsningar i den vanliga vardagen).
Klart som fan vi ska ha som mål och ta för självklart vi ska tillbaka till det vanliga, som det var innan.

Sedan är det en helt annan sak att vissa saker kommer förändras, både på folks personliga plan och på större plan vad gäller hur olika länder förändras. Men då tänker jag mer på saker som inte är negativa utan kanske saker som att man upptäckt nu att man inte bara kan vara beroende av Kina för all läkemedelsimport utan att vissa saker måste tillverkas och finnas inom landet. Bara för att ta ett exempel på landsnivå som kan bli en lärdom och förändras. Eller på det lilla planet hur folk kanske fått mer insikter i hur de vill leva sina liv, kanske arbetsplatser inser att de kan jobba mycket mer med Zoom och onlinemöten än vad de trodde och faktiskt inte behöver skicka anställda på den och den affärsresan som de gjorde pre-Corona. Ja, du fattar vad jag menar. Såna reflektioner och förändringar kommer säkert hända, lärdomar vi alla tar med oss. Men inte fan att vi ska acceptera att leva i nåt sorts skrämt, inskränkt, låst och begränsande samhälle som ger vibbar till Sovjet eller Kina...

Jag saknar så att planera, det går ju i fas med din lista. Om så bara att planera in att gå till Home Goods på fredag för att strosa. Eller planera in en lunch med kompisar. Eller planera in en utflykt till havet. Eller, ja du fattar. Alltså PLANERA och SE FRAMEMOT saker. Du förstår och känner likadant, jag vet.

Förstår att det förstås kommer till en längtan att få träffa din älskade K. Att kunna planera in möten med människor, alla de som man älskar. Det är ju hemskt egentligen när man tänker efter, att vi plötsligt kastats in i ett tillstånd när vi faktiskt inte vet nästa gång vi kan träffas.

Byter ruta.
Anne said…
Ekonomin som blomstrade för bara ett par månader sen och över en natt slagits i spillror och är värre (säger de väl?)än 1930-talets depression. Jag var tvungen ta bilen på service, det borde ha sketts tidigare men pga Corona har ju allting blivit inställt/uppflyttat. Gjorde detta förra fredagen, det var så klart en surrealistisk erfarenhet, det mesta var stängt, en liten del av verkstan öppen, lokaler ekade öde och tomt. Verkstan är vägg i vägg med själva bilförsäljningsverksamheten men den var förstås helt stängd. Tejp som visade var man skulle gå, stå osv. Tystanden, tomheten var talande. Som sagt, normalt är det busy och sjuder av liv här. Det var deprimerande, jag textade lite med killen (vi kunde ju inte stå och prata länge, social distancing du vet...) och det blev att handla om mer saker än bilen. Om det som pågår. Hur de redan gjorts sig av med folk, hur få de har kvar och hur rädda de är för att överleva, både kort och lång sikt. Alltså, det gjorde mig så ledsen och blev så konkret hur många kämpar nu.

Oj, vad det här blev långt och neggo nu. Förlåt för det. NU är det fredag i alla fall och jag ska iväg på en "utflykt", smaka på den du. Hade det härvarit två månader sedan hade jag inte definierat det som en utflykt förstås utan en normal aktivitet. Jag ska åka till en "market" som ligger hela 7 miles bort så det blir äventyrslystet värre det här... Denna market är i en stor lada, nyöppnad och enligt Nextdoor superfina omdömen och de lär ska sälja närodlat kött och ägg. De har öppet och uppmanar kunder komma (de gör ju det vanliga med social distancing, regler för hur man för sig och allt det här jag är SÅÅÅÅ trött på) så det ska jag göra. Det blir första besöket till nånting nytt och annat än de sedvanliga Safeway-rundorna. Det behövs inte mycket för att få igång en just nu...Kanske det här kan liva upp mig en smula.

Kram!
Annika said…
Humlan:
Så är det. Vi längtar till den tid som så nyss flytt.
Vi vill tillbaka dit.
Men vad TREVLIGT med en distansfika på några meters avstånd. ÅÅÅÅ vad roligt, Humlan. Förstår att det var uppiggande på ALLA sätt.
Humlan, mer sånt nu när vädret blir varmare. DÅ ska vi absolut börja träffa folk på distans igen.

Trevlig helg.
Kramar!!
Annika said…
Anne:
Trodde nog det, Anne.
:-)
Mmm...faktiskt, det är lätt att bli oense i dessa tider, det är det. Jag vet.
Det är som att gå på äggskal. Jag tycker rätt annorlunda än mina grannar. En av dem (amerikanska) är så rädd att hon inte ens vågar gå in i en affär. Henne jag brukar handla åt ibland, du vet. En tuff dam, självständig som få med liberala kloka idéer. NU är hon som förbytt, tycker jag.
Det gör mig beklämd.
Pratade med en annan granne igår, hen var mer på min sida. Vi var överens om att det är dags at börja släppa lite på allt nu. Lugnt och fint, men öppna upp nu.
OCH ja, allt är galet oamerikanskt. FATTAR det inte. Gör faktiskt inte det.
Det här liksom förvrider alla.
JAAA, herregud, tycker ju att alla borde ha som mål till att återgå till det normala ASAP. Ingen halvmesyr. VILL folk verkligen leva så?
Jag fattar, viruset. Men snälla, väg lite ...

Exakt, jag vet ...
DET ligger ju lärdom i detta. För oss alla.
Just att verkligen stanna upp i tillvaron. Se inåt, inte utåt. Kanske man inser att det går att leva ett lugnare liv och inte flänga som en galning. OCH detta med att jobba hemifrån, tror många nu upptäcker fördelar. Både anställda och arbetsgivare, de ser att det går.
Sådana lärdomar tar vi med oss.
Sen också att slösa mindre, uppskatta det vi har.
Sånt.
Stor poäng där med läkemedelstillverkningen. Som du säger, man upptäcker att det går att framställa den och den medicinen i det egna landet. Bra där.
Sånt.
Bra där.
MEn en polisstat ... vad fasiken, jag är sååååå paff över hur folk reagerar i USA. SÅ paff.
Kära tid alltså.

Planera ja, det lägger jag till på min lista.
OCH HOmeGoods, gissa om jag saknat den affären. DET är en av de affärerna jag saknat mest. OOOO vad jag hoppas för allas skull att de snart öppnar igen.
Att åka runt mellan de affärer jag brukade besöka. WORLD MARKET en annan!! DSW!
SAKNAR!!!

HATAR att inte veta när jag kan se de mina. KAN inte ens sia. Kan inte boka en enda biljett.

Byter ruta jag med.

Annika said…
Anne igen:
Ja, ekonmin har störtat.
Från blomstrande till spillror.
DET är så otroligt sorgligt. Det går nästan inte att tänka på.
OCH visst är det beklämmande att se verkstäder som brukade sjuda av folk. Jag vill bara att alla ska få jobba igen, få sina löner, leva sina liv. SOM alltid drabbas de mest utsatta hårdast.

ÅÅÅÅ vad HÄRLIGT!!
Jag vill också åka till en market som ligger lite längre bort. VILL!!
HOPPAS att det var riktigt mysigt och att du kom hem med massor av grejer. MYSIGT.
Jag blir avis.
Jag hoppas det blir riktigt bra.

Själv var jag på fucking Safeway idag. ALLT annat än kul. Sure, ingen brist på dasspapper längre. MEN på mkt annat. Blev så arg att jag tog ut det på Peter. ORÄTTVIST.
Men krisen gör oss knäppa.

MAKE IT STOP!!!


KRAMAR!!!!!! Ha en fin helg ända, och en BRA Mors Dag!!!
Monica said…
Så otroligt fin clematis! Och härligt att se dina andra foton också, naturen sköter sig bra:-).

Vad less man börjar bli mer och mer nu, det går ingen nöd på oss men urbota tråkigt. Brukar tycka det är skönt att vara helt ensam några dagar ibland, fixa och göra saker och jag är en sån som tar tag i grejer direkt, inget ligger ofärdigt. Men nu har jag fått nog, saknar vänner, Anna att träffas normalt och spontant. Och att det finns kanske tusentals foton eller nåt sånt att fixa i de gamla albumen, ja där de fattas lite och ska ordnas till, nej har absolut ingen lust fast tiden finns. Fixade till alla tusentals i datorn och sorterade in där de hör hemma men var urtråkigt tyckte jag och lite, varför hålla på med detta?

Och allt fordrar mer planering, handla tar sin tid och bra ändå att se vad som finns, man får ju ofta tänka om när det fattas som är tänkt och bra att se frukt och grönsaker och välja själv. Se erbjudanden som plötsligt kommer upp. Jag har sett en del matkassar som levereras och undrar vad folk äter egentligen:-). Och lite funderingar har jag när jag ser bilarna, de tar en kasse, springer upp för trappor eller tar hissen, ut igen, går till nästa o s v. Många vändor i portar, dörrhandtag, ledstänger och så andra som plockat ihop först alltihop. Men har man inget val så är det ju så här. Hos andra kan man hämta i ett skåp men alla kan ju inte det.

Ta hand om er Annika i helgen och förstår så konstigt det är att inte kunna träffa Karolina. I normala tider dröjer det med men då vet du ju att ni kan resa iväg om ni skulle vilja eller hon göra det, men denna ovisshet, är väldigt jobbig. Och hur det ska bli. Ja det vet ingen.
Freedomtravel said…
Jag ser fram emot att kunna träffa andra utan att hålla avstånd och känna oro. Jag ser också fram emot att kunna resa igen. Tror inte att det kommer bli riktigt "som vanligt" dock. En fråga: Jag gillar att läsa din blogg, men har svårt eftersom bokstäverna är så små. Kisar och kämpar ;) För det kan väl inte bara vara på min dator, eller är det så? Bara en fråga, vill gärna läsa :)
Elisabeth said…
Måste bara kommentera detta med att bli oense i dessa tider, för jag känner också igen det! När fortfarande i princip alla var på plats i skolan bestämde vi till slut att det var lika bra att sluta prata om corona, alla visste ändå vad alla tyckte, och att det skulle sluta med att vi blev osams. ;-) Vi som fortfarande är kvar nu tycker ungefär likadant, så vi skulle kunna ta upp ämnet. Det gör vi dock inte i någon större utsträckning, för alla är bara trötta på det.
Channal said…
Det första jag ska göra sedan är att KRAMA min mamma! Längtar ihjäl mig efter henne!!!

KRAM Anna
Brysselkakan said…
Bara att kunna att åka handla utan att känna olust och försöka undvika att komma nära folk, det ser jag fram emot.

Att kunna planera för när vi ska träffa sonen i Pullman, WA igen, vi har inte setts sedan vi reste hem i början på augusti 2019 och har ingen aning om när det kan bli möjligt att ses igen. Han vågar ju inte lämna USA med risk för att inte bli insläppt igen vilket är högst troligt scenariot just nu.

Bara att kunna åka iväg någonstans; shoppa, övernatta eller träffa någon.

För även om vi inte har lock down så är livet så annorlunda.

Och så önskar jag att ekonomin i världen återhämtar sig fort. Kan låta sniket men utan god ekonomi påverkas vi alla på ett eller annat sätt.
Annika said…
Monica:
TACK fina du!!
Ja, naturen sköter sig fint!
TUR det!!

Det är just det, hur länge kan man hålla folk isolerade?
VAD gör inte det för folkhälsan?
Det kommer inte att gå i långa loppet.
Jag har heller ingen lust att ta tag sådana där projekt under den här tiden. Känner inte för det.
NOLL inspo för sådant.

Det där med att köpa mat online och få det levererat är inget för mig.
Jag vill helst gå till affären själv och se vad som finns. TROTS risken.
Men jag tar den.
För som du säger, de killar och tjejer som levererar är ju på åtskilliga ställen hela tiden.
Tycker därför att att jag lika gärna kan göra det själv. Känns bättre.
Har hört att det är lättare att få leveranstider online igen nu. Men det är som sagt inget för mig.
OCH inte för dig heller.

Ovissheten är det värsta med detta.
USCH och fy.

Hoppas du hade ett fint veckoslut!!
Annika said…
Helena:
JA!! Verkligen.
Det ska bli så härligt den dagen man slipper tänka på sånt.
Och resa ... ja ... hela den biten är ibland så tung att jag inte orkar tänka på det.
Vi ska nog sträva efter att det ska bli så son vanligt det bara går att få det. Det där med nya normala tycker jag mest känns som en halvmesyr.

Kan du inte förstora min text på din dator?
Vet att ngn annan också påpekat detta. Ska se om jag kan göra ngt åt min text, men jag tror nog att du kan förstora upp den också.
MEN; jag ska se om jag kan fixa ngt själv också.
Lovar att kolla det.

TACK för att du gillar och läser :-)
Annika said…
Elisabeth;
Det är så konstigt det där.
Man känner det direkt. OCH ja, det är lika bra att ligga lite lågt med åsikter och annat i dessa tider.
Det är det.
Sen är det ju ett jävligt tröttsamt och gammalt ämne nu också ...
Suck liksom.
Annika said…
Anna:
JAAAA!!!
Men jag fattar det!!
Snart, Anna, snart!!!!
Kramar!!!!
Annika said…
Brysselkakan:
Jag med!!
verkligen.
OCH att allt ska finnas som man vill ha i butiken. Längtar!!


Jag förstår, nej fattar att han inte vågar åka hem. För risken är mkt, mkt stor att han inte får återvända. SÅ som det ser ut u dagsläget. Han gör nog bäst i att stanna på plats.
OCH ni kan inte komma hit :-(
Tiderna är verkligen JÄVLIGA.
Men en dag tar det slut. OCH vad jag längtar till den dagen!!!

Jo, ni lever ju väldigt lika oss fastän regeringen inte utlyst lockdown. Ni har rekommendeationer ni följer, och vi har restriktioner.
Ibland önskar jag att vi hade rekommendationer. Har fått för mig att de är lättare med sådana, mindre panik.
Tycker det blir såååååå panikartat här. De kloka i Sverige följer ju rekommendationerna och lever efter dem. Tror att de gör att det inte är lika illa i era mataffärer som det är här.
Så klokt av Sverige där, kan jag tycka. Ibland iaf. AT är inte min hudgud direkt, haha.

Krasst, men så är det onekligen. JAG känner precis som du. Vi står och faller med den,
Det är därför vi i US måste börja öppna upp igen. Vi måste.
Det här går inte.
Arbetslösheten är nu på samma nivå som på 30-talet under depressionen. Förfärligt.
Men, jag vet, en vågskål.