Wednesday, May 13, 2020

Life in the Suburb har blivit FJORTIS!




Hej onsdag!



I måndags, den 11 maj, fyllde den här bloggen hela 14 år!
Sant, Life in the Suburb har blivit fjortis med allt vad det innebär.
Inte trodde jag väl då jag började skriva denna blogg för 14 år sedan att jag skulle fortsätta att driva den anno 2020. MEN det är ett faktum, jag skriver och driver den ännu med stor glädje.

Att jag skriver den med nöje beror givetvis på er, mina kära läsare.
Det ÄR NI som ger mig inspiration och skrivlust via era kommentarer och tillrop.
TACK till er som alltid, alltid ger er tid att kommentera det jag skriver. UTAN er, INGEN blogg. SÅ enkelt är det.
Jag skriver bloggen, men det är NI läsare som ger den blod, näring och vitaminer.

Jag började skriva min blogg för att min familj, och mina vänner, därhemma skulle kunna hänga med i det jag gör på ett lätt sätt.
Sedan blev det extra bonus när allt fler "okända" började titta in, och kommentera.
När jag började författa här hade jag själv läst en del bloggar ett tag.
Den 11 maj 2006 tog jag mod till mig och la ut mitt allra första inlägg.
ÅÅÅ vad jag är glad att jag gjorde det.
Idag är den här bloggen lite av en självklarhet för mig, nästan som ett jobb. AND I like it. I like it a lot!
Vi har avhandlat otaliga med ämnen genom åren.
Jag har skrivit, och ni har kommit med massor, massor, massor med kommentarer och tyckt till.
Det är så enormt roligt och jag är så in i bomben TACKSAM för alla de kommentarer ni gett mig genom åren.





Life in the Suburb har öppnat dörrar för mig. Den har gett mig vänner från när och fjärran. Många av dessa före detta bloggvänner återfinns numera endast på Instagram. Men vänner är vi likafullt. Många av dessa bloggar saknar jag jättemycket. Here’s looking at you Charming Lotta, Anne (som alltid skriver initierade kommentarer här på det klokaste vis), Saltis och Desiree, MISS YOUR BLOGS. Men alla dessa före detta bloggande kvinnor finns på instagram idag.
Mitt eget konto på Instagram är inte alls personligt egentligen. Det är bara en rad av naturbilder som är nischade för den som gillar sådana foton.
Det är här på bloggen jag blir personlig. Tycker än idag att en blogg är det allra bästa mediet.
Läsare har kommit, och läsare har gått. Numera är min bloggcirkel liten, men ack så kär.








Mitt fotointresse växte enormt mycket när jag blev med blogg.
Så även min utveckling inom det området—fotograferingen—kan jag tacka den här sidan för.
Det är ju så roligt för mig att visa er bilder.
Numera tar jag nästan samtliga bilder med min iPhone. Det är lite ledsamt eftersom Canon ju faktiskt är överlägsen. Men, som jag skrev tidigare denna månad, det är ju så lätt att bara ha med sig en liten mobil istället för att släpa på en tung systemkamera.







Genom alla dessa år har ni fått lära känna Karolina från det att hon var en liten tjej på nio år som gick i fjärde klass. Ni har funnits med längs vägen genom hennes tid i middle och high school.
Jag tog er med under hela collegeprocessen och genom samtliga auditions.
Sedan fick ni hänga med genom alla fyra år på undersköna Elon University i North Carolina.
En bilresa genom hela USA fick ni ta del av likaså när samma lilla Karolina tog sitt pick och pack och flyttade till Los Angeles i fjol.
Den käre Peter har ni fått lära kännas likaså som den trygga klippa han är.





Ibland frågar någon mig, hur får du idéer till det du skriver?
Sanningen är den att en ide kan hoppa på mig då jag minst anar. DÅ gäller det att snabbt skriva ner den, annars glömmer jag bort det hela ganska snabbt. Jag har en lista på ämnen i min dagbok, men det allra mesta skriver jag ner direkt i min mobil. Det är är lättast.
Ämnena kan handla om allt möjligt, från grå vardag till nostalgi och amerikanska fenomen.
För tillfället är det mycket som har med Det Svarta Paraplyet att göra. MEN, det ska väl passera det också vad det lider ...
Skriver mina inlägg från mobilen gör jag dock ALDRIG!
Nej, jag sitter framför min trogna MacBook Pro som nu har sju år på nacken, men fortsätter att vara en EXCELLENT dator (oj, oj vilken JINX, i och med att jag skrivit detta ska ni se att den kraschar eller så. PLEASE don’t, kära dator). Att blogga från mobil är verkligen inte min grej. Jag vill ha min rediga dator.







Jag är en utlandssvensk i USA, men så långt ifrån Hollywoodfruar, coolhet och trendspaningar man kan komma. En medelålders kvinna med tilltagande rynkor och gråa hårstrån utan minsta skönhetsingrepp. Jag, en dam med lätt övervikt, artroser och ett visst haltande när jag går på grund av dåliga knän och leder. MEN går, det gör jag ändå både fort och långt.
Klädstilen är klänning eller kjol. Alltid (förutom vid vandring och power walks). Ser man mig i byxor är det högst ovanligt. Jo, jag har hittat min stil och den kör jag på och trivs ypperligt med.
Ständigt spanandes på snygga skor som egentligen inte ALLS passar fötterna …
Ständigt med läsglasögonen på skulten eller på nästippen.
Alltid intresserad av vad som pågår långt borta och nära.
Det är Yours Truly det.




Den sista vettiga selfie jag tagit.  OCH den är från den 25 januari!!  Mitt hår var nyfixat hos frissan.  NU ser det inte alls lika tjusigt ut. För, det var nämligen sista gången jag var hos frissan innan krisen bröt ut.  Borde väl ta mod till mig och publicera en nyare selfie.  Fast, ni har ju i och för sig sett mig på vandringar och så ... 


ETT rungande tack till DIG som läser här.
OCH till dig som kommenterar, TACK så in i bomben. Utan dig skulle inget bli skrivet på denna blogg, det vet jag.


Idag skulle jag så gärna vilja höra ifrån dig som läser här, men som inte kommenterar vanligtvis.
Det skulle vara så roligt för mig att höra vem du är, och hur ofta och länge du läst här.




Nu ska denna medelålders fjortis snöra på sig sina träningsskor och gå ut och gå!
En riktigt BRA onsdag hojtar jag till just DIG!!

36 comments:

Kerstin said...

Grattis till 14 år som bloggare, Annika!

Jag önskar att jag skulle kommentera oftare än vad jag gör nu för tiden.
Jag läser din blogg på kvällen i sängen och då ofta lite för trött att kommentera.
Sedan är jag på språng tidigt på morgonen, till stallet eller och gör ärenden.
Så vips har den dagen gått.
Läser ofta din blogg, som du kanske anar. Har också läst den i många år.
Glad att du fortfarande känner glädje att blogga!
Grattis igen till 14 år!
Kram

Eva i Dalarna said...

Grattis till de 14 åren Annika. Hoppas det blir minst 14 år till!. Jag började läsa då när Karolina började på Elon. Jag var i ungefär samma situation då, på väg mot Empty nest. Min son kom tillbaka efter några år på skolan, men han har en funktionsnedsättning och därför lite andra omständigheter. Jobbar idag men bor hemma.
Här i min del av Dalarna skiner solen nu, är på väg ut på morgonpromenad, men det är bara 3 plusgrader så det blir till att klä på sig.
Kram på fjortisdagen!

Sara said...

Hipp hipp hurra till en underbar fjortis! Vilket bra beslut att starta bloggen. Och som du säger, tänk vad mycket fina människor som du kommit i kontakt med. Och fortfarande gör.

Och att fotointresset kom på kuppen är fantastiskt, då får vi alla njuta av dina vackra bilder.

Jag kommenterar i omgångar, det handlar mycket om tid. Kommentaren måste ske från dator, och då måste jag ha den tiden på jobbet för hemma öppnar jag aldrig min dator. Har helt slutat kommentera från mobilen, det är alldeles för krångligt. Men jag läser ALLTID din blogg, alltid.

Ha en riktigt fin dag, sis! Älskar:)

Taina said...

Annika!!!! Jag tittade in här för första gången 2008 och varit trogen läsare här sedan dess. Älskar din blogg och tack vare dig så började jag blogga 2009. Inte like frekvent som du dock och med långa uppehåll då och då.Jag fick modet från dig att slänga mig ut i bloggosfären och ångrar inte en sekund. Jag har följt ditt liv med allt vad det innebär och älskat variationen i dina inlägg. Att fått följa Karolinas skolår, examen från både high school och universitetet och sedan hur hon kastade sig ut i den tuffa branschen har varit som den bästa TV-serie man kan tänka sig!
Jag är en av de lyckliga som också träffat dig IRL!
Ack så jag saknar de bloggar du nämnde. Tänker dessutom på Anna M och Peter i DC. Själv är jag inte SÅ aktiv på Insta. Får liksom inte till det.
GRATTIS till världens bästa FJORTIS!!!
KRAMAR!!!!

Anonymous said...

Yvonne said…
Stort grattis till de 14 åren. Din blogg är verkligen i topp av de bloggar jag läser. Kan säga att jag läser ca 10 st och din är på 1:a plats. Så intressanta inlägg att läsa varje gång och kul att få "damma av" engelskan på tisdagar också. Dina bilder är ju helt outstanding. Hur jag halkade in på din, ja det vet jag faktiskt inte, blev lite "plötsligt händer det" som de säger i TV-reklamen här :-).

Det är så kul att läsa om livet i USA, man har ju en bild när man är där på semester och vet ju inte alls något om hur vardagslivet är när man bor där. Just nu är såklart allt annorlunda med det här svarta paraplyet över sig, men förhoppningsvis så återgår vi nog till det nya normala om inte allt för lång tid. Jag gillar också att se bilder från affärer, såväl matvaruaffärer som julpyntsaffärer. Ni har sååå mycket mer i den vägen än vi har känns det som och alla är så mycket större än vad vi har. Alla bilder från dina promenader gör ju en helt salig att titta på, så mycket vackert du ser på dina promenader.

Slutar med att säga att jag hoppas du fortsätter blogga många år till, en stor guldstjärna till dig. Kramar kommer från ett snöblandat regnigt Åkersberga

Malin said...

Grattis till 14 bloggår! Jag har läst din blogg från och till säkert de senaste 8 åren (kanske längre, kommer inte ihåg hur eller när jag hittade den), men bara kommenterat ibland. Jag är en 40-årig mamma till två små tjejer, och gillar att läsa din blogg just för att den känns personlig och bilderna är så härliga. Otroligt vackert i området där du bor.

Anonymous said...

Har läst din blogg sedan 2010 men bara kommenterat någon enstaka gång. Roligt att kunna känna igen sig i allt det amerikanska efter att ha varit au-pair i NC för 16 år sedan.
Du har en härlig blogg med otroligt fina naturbilder och som är väldigt lagom personlig. Hoppas du fortsätter många år till!
Grattis till fjortisen :)
Hälsningar
Emelie

Humlan said...

Jag är så glad över att du har blivit Fjortis och inte hamnat i dvala som jag gjorde för 6 år sedan!
Visst läser jag andra bloggar, men av de som är intressanta och läsvärda så är du den enda som uppdaterar regelbundet.
Det bästa med bloggarna var redan från början kommentarsfälten, jag började ju med att kommentera hos andra bloggare och det var de som tjatade på att jag också skulle starta en blogg ... så min blogg hade aldrig något egentligt syfte, men jag trivdes bra med den ändå. Då jag lever ett stilla och enformigt liv, så blev det tyvärr för svårt att hitta något att uppdatera min blogg med, men jag har ju inte stängt den helt.

Du har alltid haft en blogg där jag både har läst texterna med intresse och njutit av bilderna, vi har ju som sagt fått följa Karolinas uppväxt och stora delar av skolgången, följt med er både i vardagen och på resor, fått lära oss mer om den amerikanska vardagen, men också funderat över hur det kan vara att rota sig och hitta hemkänslan på en ny plats, i ditt fall på en ny kontinent. Tyvärr har jag fått svårare och svårare att skriva, det tar lång tid för mig att formulera mig numera och vissa dagar går det inte riktigt, därför kommenterar jag inte alltid här hos dig, men jag läser!

Grattis till din fjortonåriga skapelse och må du fortsätta minst fjorton år till!

KRAMAR!

Äventyret framtiden said...

Aha, se där, du är faktiskt äldre än vad jag är, mitt i allt. Så där bara. Jag är faktiskt inte riktigt säker på när jag började men tror det var 2008. Jag dribblade till det på något vis och lät bli att skriva på ett tag och sen visade det sig att jag inte alls hade dribblat bort mig. Nå, jag har raderat en hel del sedan dess, dock sparat allt på hårddisk, eller nästan allt, men därför är jag inte helt säkert på när jag började blogga men det vet jag att min blogg är yngre än din.
Stort GRATTIS Annika, du hör verkligen till min värld och har gjort det så länge redan. Man lär sig ju varandra mellan raderna, lever med varandra över haven. Man upplever tillsammans om än på avstånd, som nu med det svarta paraplyet t.ex.
Jag har följt Karolina genom åren och förstår faktiskt inte att hon är en vuxen kvinna nu. Fint är det och fint har det varit och fint ska det fortsätta vara eller hur?
För mig är bloggandet också det som ligger högst i prioritet. Jag kom till ett vägskäl där jag funderade på att lägga av antingen fb eller bloggen. Jag har inte lagt av varken det ena eller det andra men känner att bloggen är viktigare, skrivandet är viktigare. Här blir man mera vänner på riktigt i mitt tycke.
Ha en fin dag du bästa Fjortis! Var rädd om dig!
Kramar över haven!

Anonymous said...

Grattis till 14 år som bloggare! Jag har inte följt dig från start men det är i alla fall si så där 7-8 år som jag har läst din blogg. Vet att jag sökte på jul i usa och ramlade på din blogg och fastnade direkt då jag tycker vi har liknade tycke och smak 😉. Din blogg har blivit frukost läsning för mig, en härlig start på dagen! Att få följa Karolina och er genom hennes college auditions var otroligt intressant. Det är ju så annorlunda mot hur det går till här i Sverige. Min dotter Vanja har ett år kvar på gymnasiet sedan är det dags för henne att söka in på högskola. Drömmen är att läsa till veterinär. Vi får se hur det går då konkurrensen är stenhård så topp betyg krävs. Just nu läser hon ju på distans då gymnasieskolorna är stängda här i Sverige pga detta hemska virus.

Jag hoppas att du fortsätter att blogga i många år till så att jag har något intressant att läsa till frukosten 😉😀🙌🏻

Kram Elaine (Lajnus på Instagram)

Annika said...

Kerstin:
KUL att du läser, och TACK!!
Blir så glad.
Jag vet ju att det är jätteknepigt numera att kommentera från mobil. KAN själv inte göra det heller.
Så dumt, vet inte vad som hänt där?
ROLIGT att du hängt med så länge, och hänger med, YAY!!
Det är tack vare ett aktivt kommentarsfält som det ÄR roligt att skriva.
Om inte hade jag lagt av. DET är faktiskt sant.
KRAM och TACK!!!

Annika said...

Eva:
TACK!!
Så GLAD att du gillar vad du läser här. SÅ roligt att höra.
Ja, vi försöker väl i 14 till, hihi!!!
Ah, så du har varit med sedan Elon-tiden, roligt!!
OCH att vi kanske då har barn som är ungefär jämnåriga.
Ha en finfin dag därhemma nu. Skönt att solen skiner.
Stora kramar från mig

Annika said...

SIS:
TACK älskade sis!!
Jag är så glad att du kommenterar ibland. Jag vet att du endast gör det från jobbet.
OCH jag fattar inte varför blogger gjort det sgs omöjligt att kommenterar från mobilen. Märkligt.
Ja, älskade sis, det var ju mer för er skull jag en gång började. OCH roligt är det.
ÄLSKAR!!!!

Annika said...

Taina:
DET är ju bara SÅ kul!!
TACK!!
Ja, och att du började kommentera här så att jag hittade dig. PLUS att du är en av de få som verkligen bloggar än idag. DET är ju toppen!!!
Ja, jag vet sporadiskt, men ändå. DU driver din blogg än!! ROLIGT!!
Vad fint du skriver, blir nästan rörd. Eller jag blir rörd.
TACK!!!
Jag är så glad att jag tom varit hemma hos dig en SNÖIG dag medan vi var på audtitionsrunda galore den vintern. Underbart att komma hem till er den snöiga kvällen.
Jag hoppas att vi ska kunna komma upp till 1000 Islands också. DET är ju ett drömställe!!
Anna ja!! Så trevligt blogg. OCH Peter i DC, ja vore det inte för honom så hade jag nog aldrig kommit i kontakt med Ginna L. Så otrolig bloggvärlden ändå ÄR!!!
Taina, tack för dina fina, fina ord.
Kramar till dig och jag r sååå glad att du håller din blogg sjudande iaf.
KRAMAR!!!

Annika said...

Yvonne:
TACK du kära trogna Yvonne för dina FINA ord.
DET gläder mig enormt att höra. DU som en av mina absoluta toppkommentatorer också.

HIHI tisdagar ja ... hihi... det är bra att vi tränar lite engelska då. Även om jag tror att din ÄR topp utan träning.
Ja, det är säkert annorlunda att läsa en vardagsblogg än att vara här på besök. DET förstår jag.
Det blir annorlunda i allt då.
Det Svarta Paraplyet ska väl vika hädan en av dessa dagar, tänker jag. Men nu är det ju så aktuellt, och då blir det mkt om det. ÄVEN om jag försöker tona ner det.

STOR guldstjärna till DIGm fina Yvonne,
Skickar en stor kram från ett mkt vackert och soligt Reston.
MÅ snön bara vika hädan hos er. BLÄ!!!

Annika said...

Malin;
TUSEN tack för att DU läser här.
Blir så glad över dina ord.
Fortsätt att läsa här.
Så roligt också att höra lite om dig!
TACK för dina fina ord!!

Annika said...

Emelie:
Tusen tack!! Jag känner igen dig från ngn kommentar från förr.
TACK för att du tog dig tid för att kommentera idag. DET betyder massor.
Just det, au pair i NC. Du känner säkert igen MKT av det jag skriver om. Då blir det säkert ÄNNU roligare.
Kramar i massor till dig!!!

Annika said...

Humlan:
TACK HUMLAN!!
Blir ju så glad över dina ord. DU är dessutom så himla flitig här i fältet och det är jag SÅ glad för. TACK för det.
Ja, jag hittade dig via Lisbeth, tror jag. OCH vi har ju alla setts IRL, så roligt!!!
Det är så många som en gång bloggade som HAR lagt av, du är en av dem. Just kommentarsfältet är ju det som gör en blogg levande. Utan ett sådant är det inget roligt, det blir lite dött.

Du är sp snäll, och jag vet ju att du har lite kämpigt vissa dagar, Humlan.
Så glad att ha dig här i gänget.
Dina ord lägger sig som bomull runt hjärtat. Kommentera bara då du orkar.

Kramar, kramar i MASSOR!!!

Annika said...

Karin:
TACK!!!!
TACK!! Du hör till min värld också. OCH det är verkligen SÅ enormt roligt. Du skriver ju också så flitigt, ja förutom då du reser. MEN på resor skriver ju inte jag heller!!! OCH det är HELT OK.
Du ligger ett par år efter mig. Alltså, på ngt sätt tror jag att jag minns att du la ner en blogg och startade nästa????
Undrar hur vi hittade varandra? Vem som hittade vem sas?
Det är så roligt att ha dig där på Åland. Ibland känns det som om jag vet hur Pettas ser UT. Det fastän jag aldrig varit där.
En dag vill jag komma på riktigt. ÅÅÅÅ vad roligt det skulle VARA!!
Tycker också att man lära känna varandra mellan raderna. HELT klart är det SÅ!!
Nu har vi verkligen en gemensam nämnare över länderna när vi alla befinner oss under Det Svarta Paraplyet. Men det ska väl försvinna och blekna och spricka det också. Blåsa bort.
Karin, bloggar är bara världsbäst. Klår FB och Insta o annat vilken dag som helst.
JAG är så inaktiv på FB att det är sorgligt. Visserligen är jag där varje dag. men lägger väl nästan aldrig ut ngt själv.
Bloggen däremot, guld. OCH det tycker både du och jag.
DET ska vi fortsätta med.
Det blir ett community, en gemenskap!!
Stora, stora, stora kramar till dig och massor med TACK!!!!

Annika said...

Elaine:
TACK snälla!!!
ÅÅÅ vad KUL att du hamnade hör via den sökningen. ROLIGT!!!
Ja, julgalningar är vi bägge. SÅ roligt!
Pssst, i höst tror jag att jag drar igång den ännu tidigare än vanligt. DET är delvis coronas fel.
Men just nu känns det som om jag vill göra jul INNAN T-giving. MEn vi får se, först ska en sommar och en höst gå.
Men jag tycker det är SÅ kul att du hittade mig på det sättet!
OCH nu känner jag ju dig mkt tack vare INSTA!!!
Ja, vad roligt att du gillade hela Karolinas process med college. MKT, MKT annorlunda än Sverige. Jag vet.
Men jag hoppas att din flicka kommer in där hon vill. Min systerdotter drömde om samma yrke, men nu läser hon på en masters inom ett helt annat ämne. Det kommer att bli rätt för din flicka. På ngt sätt känns det som om det alltid blir det.

Elaine, jag fortsätter mitt bloggande :-) HAR noll planer på att lägga ner.
KRAMAR OCH TACK!!!!!

Elisabeth said...

Grattis till dig och bloggen! När man tänker på allt som hänt under dessa 14 år förstår man verkligen hur lång tid det handlar om. Jag började nog läsa din blogg 2007, hade sedan ett uppehåll på ganska många år från ALLT vad bloggar hette (tänkte då att jag var trött på bloggar - såhär i efterhand har jag insett att jag snarare var trött på hur min tillvaro såg ut då, inte för att det var något fel på den egentligen, men jag trivdes inte så bra med den), så jag läste ikapp flera års bloggande. Det tog ett tag. ;-)

Nåväl, det är i alla fall ALLTID lika trevligt att läsa din blogg! Jag tycker om blandningen, och som lärare i svenska tycker jag förstås att det är bra att inläggen är så välskrivna. ;-) Dessutom uppskattar jag att du ser flera sidor av saker och ting - det blir mycket intressantare att läsa då. Det har även varit roligt att följa Karolina genom alla dessa år.

För övrigt, på tal om kjol: det senaste året har jag förvandlats till en person som i princip aldrig hade kjol, till en som har kjol oftare än jag har byxor. För bara ett år sedan ägde jag en kjol, nu har jag elva (!) kjolar i garderoben. Visserligen är en del av dem kjolar som bara passar på sommaren alternativt vintern, men jag undrar ändå vad som hände.

Annika said...

Elisabeth;
TACKAR!!!
Jamenvisst, när jag ser det på hur Karolina vuxit är det verkligen LÅNG tid.
JA du hade ett långt uppehåll. Och jag saknade dig.
Därför var det då roligt när du en dag dök upp igen. SÅ kul!!! Och nu är jag SÅ glad över att ha dig tillbaka här. YAY!!

ÅÅÅÅ tack kära svenskalärare!! DET tar jag till mig. TACK så in i!!!
Nej, men jag slarvar inte. Läser om och redigerar. VILL inte slarva.

SÅÅÅ roligt, det där med din stil!!
SÅ kul!
För mig är det verkligen så att jag tycker kjol och klänning är bekvämast. OCH snyggast.
KUL att du nu gått från en till elva.
Me likey. A lot!!!

Anna said...

Grattis till 14 år! Tror att jag började läsa din fina blogg 2008. Tycker det är så roligt att läsa den men att kommentera är jag dålig på. Ska försöka bättra mig. Kram

Emma said...

Hej! Emma här och läser din blogg troget! Vet inte riktigt när jag började men måste varit typ när Karolina började High school. Är 31 år och bor i Karlskrona. Antikvarie på en myndighet och gillar ekonomibyggnader, tegel, rödvin och natur. Du är så himla bra på att skriva! Tack för allt jobb du lägger ner och så kul med 14 år!

Brysselkakan said...

Minns inte när jag började läsa din blogg men det är många år sedan.
14 år! Ja, det är bara att köra 14 till då! Blir en riktig pensions-blogg! Haha!
Vem vet, kanske det stämmer.
Men du har så rätt: utan läsare vore bloggen inte lika kul (vilket gör att jag ofta ifrågasätter varför jag själv fortsätter blogga men men).
Ha en fin blogg-födelsedag!

Vform said...

JA jag kan bara säga TACK, jag har lärt mig SÅÅ mycket tack vare Dig och din blogg! SÅ mycket om Amerika och dess historia och alla platser!
Om dig och din familj ... Är också .. som jag sagt mååånga gånger .. evigt förvånad över mig själv att jag hittade dig p.g.a den där bondstugan ... österbottniska bondstugan!!
Det var i april 2011 som jag kommenterade din blogg för första gången! OCH hur många gånger sen dess!?
Stort GRATTIS .. jag fortsätter att läsa ...
Ha det gott!
KRAM!

Stockholmsbo said...

Annika, du är en så bra skribent.
Det är ett nöje att läsa det du skriver, tack för det.
Du har ett sällsynt flyt. Skriva en bok kanske?

Tack från en i Stockholm som alltid läser och kommenterar då och då.

Annika said...

Anna:
TACK snälla rara för att du läser.
Jätteglad för det. OCH vad länge du har hängt med! KUL!!!
Numera känner jag ju dig via insta, så KUL!!
Kramar!

Annika said...

Emma:
VAD KUL att du läser här, och tack för din kommentar idag blir jätteglad.
OCH i fina Karlskrona också!
TUSEn tack för dina snälla ord. Vi delar en del, som rödvin och natur, haha. OCH för all del tegel också!!
:-D
Tack Emma!!!

Annika said...

Vivan:
OCH jag säger OCKSÅ tack till dig. SÅ roligt att du läser här. Jag vet ju hur du hittade hit, via gamla bondstugor. DET tycker jag är sååå KUL!!!
Så glad att jag hittat dig också.
TACK och TACK för dina genomsnälla ord.
DE värmer.
KRAMAR!!

Annika said...

Brysselkakan:
Inte jag heller, försöker tänka tillbaka på vem som hittade vem?
Men kul att vi läser vandrans bloggar är det!!
Penisoblogg. Just det, gud om jag skriver denna i 14 år till är jag för tusan 68!!! OMG!! DET vore ngt det.
Kommenterar ÄR verkligen a och o. Tror man måste blogga för att fatta.
Tusen tack snälla!!

Annika said...

Stockholmsbo:
ÅÅÅÅ tack snälla du!!
Vilka fina ord.
Bok? vem vet ...
;-)
TACK för att du läser här!!

Monica said...

Grattis Annika! Och det är så roligt att du skriver och fotar! Tycker alltid det är så fint med dina promenader också i ur och skur och i sol:-). Ha det så bra i fortsättningen av veckan som snart går in i helg igen. Ta hand om dig och er!

Från Glam till Damm said...

Grattis, grattis!

Vad härligt att ha en sådan gedigen dagbok om livet i den amerikanska förorten.

Min blogg fyllde just tio år. Tänk vad tiden går.

Stor varm kram, Anneli

Annika said...

Monica:
Tackar!!
Roligt att du gillar. Mina promenader är verkligen guld. Älskar dem.
En bra torsdag önskar jag dig.

Annika said...

Anneli:
Tack tack!! Ja, tiden den går. Det är roligt att ha bloggen som ett komplemnt till den dagbok jag verkligen skriver.
OCH så roligt att göra det tack vare så aktiva läsare.
Grattis till din tioåriga blogg.

Stora kramar!!