Tuesday, April 07, 2020

Life, as it is.




Good morning to you all!


HOW are YOU?
How are you feeling?
How are you coping?



I shot this picture Friday morning.  My walks are necessary, they are essential for my well being and existence.   May they never, ever take our right to nature and walks away from us during this craziness that is called Corona and covid-19 ...



Life goes on under the black umbrella. Here in the US they are telling us, “Brace for a painful week”.
So yes, that is what we’re doing.
Bracing and hoping that it will not be as bad as the experts are predicting it to be.





Apple blossoms and sunrise.  Pic taken Friday morning.




I am so tired of this.
I am longing for some light in this never ending tunnel of darkness. Longing for the black umbrella to start fading and falling apart.
I cannot wait for the day when we can start feeling “cautiously optimistic”.
But, when on earth will THAT be?
Please, please higher powers, make this stop!






Peter's out and about on Sunday.  The authorities now want us to wear masks while out walking as well.  Peter and I use bandanas and scarves while out to cover our mouths and noses when we're passing people we meet.




Nature, so green and crisp.




This is the meadow right next to where I live.  Pic taken yesterday morning.




I love these trees SOOO MUCH!  This is an eastern redbud!


The weekend has come and gone.
Since we no longer can have people visit us, or visit people, we decided to have a virtual happy hour with our good friend Keith on Friday.
THAT was actually fun!
It is not the same as getting together in real life, of course.
But, it works.
We’re also having Zoom-chats with Peter’s family online. It works, too.
And, I am Facetiming my parents and my aunt a lot. IT feels so good to SEE them and talk to them.
PRAISE the technology. I am so grateful.





Peter on our deck Friday evening. 



Peter and I have taken long walks over the weekend.
Nature is so incredibly beautiful now. Like a dream.
And, thank god we are still able to roam outside however, and whenever, we want.
That is golden!
I’m out and about every day. Sometimes several times a day.



Out walking in Lake Fairfax Park here in Reston.  Let me tell you, I am beyond thankful to live at place with so much nature, so many paths, so many places to roam.  Happy to live right here.  













Lake Fairfax.




Three ladies out on a social distancing walk. 



I hope YOU had a good weekend despite it all!




I shot this pic yesterday morning around 7:20 by Lake Thoreau. Serenity.

25 comments:

Anonymous said...

Yvonne said….
God morgon denna mörka tisdag, man vaknar varje morgon och hoppas på det bara var en mardröm, men tyvärr är det verklighet. Vi ringer vår gode väns man varje dag vid lunch och kollar läget, sen ringer andra goda vänner honom på kvällen och så meddelar vi varandra om läget. Henne själv pratar vi inte med för att hon ska slippa anstränga sig. Läkarna är försiktigt optimistiska, har fått hostan att bli lite lättare och diarrén hon haft i över en vecka är i schack och för tillfället är inte IVA aktuellt. Känns lite lättare och man är glad för alla positiva svar.

Idag har jag varit på ICA och gjort min veckohandling, man bara känner att här vill jag inte vara så jag försöker snabba mig på. Idag var med mer folk än vanligt, säkert sommargäster som redan kommit ut. Inte alla håller avstånd heller så på vissa ställen var det till att själv bereda väg genom att artigt påpeka att man vill fram. Väl hemma, sprita händerna och sen in i duschen och tvätta hår och skrubba kroppen, man lär väl inte ha mycket skinn kvar när detta är över, när nu det kan bli.

Helt underbart att se dina vackra bilder, de underlättar så mycket. Här hemma har ju inget riktigt satt igång än så det är ganska tråkigt att promenera även om jag gör det varje dag i alla fall. Längtar till tussilago, vitsippor, blåsippor tittar fram.

Nu dags att ta itu med något nyttigt, tänkte baka frönknäcke, fixa lite köttbullar till påsken.

Ha en fin tisdag och stor kram kommer från ett regnigt Åkersberga

Ulla said...

Det är härligt att se dina vackra bilder. De är en lisa för själen. Vi som bor så att vi kan gå ut i naturen i dessa tider är lyckligt lottade. Bara tanken att bo i en lägenhet och kanske inte ens ha en balkong. Jag tycker så synd om alla som nu lever i ofrivillig isolering.
Vi får kämpa på och hoppas att det snart vänder.

Äventyret framtiden said...

Tur att covid 19 inte påverkar din talang för att ta så vackra foton och äppelblommen, suck och stön, som du gör. Njutbart i kubik! Tack för dem Annika.

Läser vad Yvonne kommenterar och hur hemskt det än är så måste jag småle. Vi blir skinnlösa efter det här, så så man skrubbar och tvättar sig, spritar händer och har sig. Det skulle inte vara så stort problem om folk förstod att det är viktigt att vara i karantän efter resa hem, att man ska hålla avstånd och gärna ha plasthandskar och någon slags munskydd på sig när man är ute och handlar. Men så är det ju inte. Här vet vi om att flera som kom hem direkt från Spanien, Thailand osv helt skrotar i rekommendationerna och far och hälsar på vänner och bekanta. Men huvudparten tänker med huvudet tack och lov.
Här ska jag också baka fröknäcke idag, liksom en av dina andra kommentatörer.
Fröknäckedag?
Ha det gott Annika, var rädda om er och håll humöret uppe! Det är bra för immunförsvaret. Kramar!

Annika said...

Yvonne:
Japp, jag vet ...
OCH innan jag öppnar nyhetsapparna tar jag ett djupt andetag för att liksom samla ihop mig själv innan jag läser.
USCH!!!
ÅÅÅ, men vad fint ändå att läkarna är försiktigt optimistiska. Låter lovande, och vi ska hoppas och tro!!!
Fasiken vad viruset kan slå hårt.

ATT handla mat är verkligen inte roligt. DET är så jobbigt. Jag ska inte handla alls denna vecka. Det bestämde jag i söndags då jag var på Safeway (en annan affär än den jag visade i fredags). Så det känns bra att ha bestämt det.
Antar att många handlar inför påsken nu också, så det blir extra mkt folk.
Jag vet, det är svårt ibland med avstånden på affären. JUST att handla mat är nästan vidrigt nu. Just det där då man kommer hem och får skrubba sig själv i sinne. OCH sen köksbänkar och annat.
GUD, kan det slut ngn ggn!!!

Här är naturen drömlik. OCH det är tur det, även fast jag inte kan njuta av den fullt lika mkt som vanligt.
Men det är bra att du är ute och går varje dag.
SÅ viktigt, tror jag.

KRAMAR från ett soligt Reston!!

Annika said...

Ulla:
Varmt välkommen till min blogg!
Trevligt att ha dig här.
JA, jag brukar säga till Peter att vi är så lyckligt lottade att bo där vi bor. Just att ha lättheten att komma ut, och att ha så mkt att välja på.
Att ha suttit i en lgh just nu mitt i en stad hade jag inte velat.
DET är synd om så många nu!
Ulla, varmt välkommen tillbaka hit!!

Annika said...

Karin:
ÅÅÅ tack!!
Jamen det är så, att jag får fota är nog lite av terapi för mig. Att alltid vara beredd med kameran, mobilen då. Det är härligt. OCH jag är så tacksam över att ha denna natur så lättillgänglig för mig.
Innerligt tacksam.


Ja, jag vet, Yvonne har så rätt!!
Detta enorma skrubbande efter ett besök i mataffären. Jag är så trött på det. Och även då jag varit ute. OCH hur ofta jag tvättar mina scarfer och min jacka och annat numera som jag har då jag går ut.
MAKE it STOP!!
ALLA borde göra som du och Yvonne, sitta i karantän efter att man återvänt them igen. THAT goes without saying, men jag vet ju att det inte är så för alla.
En del verkar tro att de liksom står över bestämmelser. SÅ förbannad jag blir!!
De flesta tänker dock, och gör rätt, men rötäggen finns.

OCH du och Yvonne kör bägge på fröknäcke. SÅ GOTT!!

Kramar till dig!!!!!

Monet said...
This comment has been removed by the author.
Elisabeth said...

Jag har sagt det förr, men säger det ändå igen: Naturen är verkligen SÅ vacker för tillfället! Den där skira grönskan och de blommande träden - helt underbart är det.

Annika said...

Monet:
DET är jag, mkt lyckligt lottad.
Nej, jag tror det ska mkt till innan de stänger igen som de gjort i sydeuropa. Det är ju farligt för folkhälsan det också.
På många, många sätt. Skriver mer om det imorgon.

Vad gäller Sveriges agerande?
Time will tell.
I dagsläget vet ingen vad som är rätt, och vad som är fel. HÖG dödlighet här också, som du vet. OCH det med förbud.
Så ...
Ja, ingen vet väl. OCH samma i de länder där de verkligen lever under kontroll av militärer. Höga, höga dödssiffror. Så vem kan säga vem som gör rätt?
Jag lämnar det därhän tills vi vet mer.
SEN att man ska ägna sig åt social distansering. Ja, det är ju självklart.
DET gör folk också, här. Jag hoppas att man gör det hemma också.

OCH tack, jag vet att folk i min ålder drabbas.
TROR du inte jag funderar på sånt ... ???

Vet inte om jag känner mer obehag än andra i dessa tider för mathandling? En universal känsla jag delar med de flesta nu..
Nej, jag kommer inte att handla online. Inte än.
Vill framförallt välja mina egna produkter vad gäller frukt och grönt.
men kul att handla? DET tycker väl ingen att det är idag.

Jomen snälla du, jag vet ju allt det här Jag bor i USA, ett land som är svårt drabbat, och som går en väldigt kritisk vecka till mötes.
Vi har också guidelinjer på hur vi handlar i butik, det finns plexiglas framför kassörerna här också nu, och riktlinjer på hur vi ska köa.
Och gissa om CDC (vår folkhälsomyndighet) pumpar ut information om vad man ska göra, och inte göra.


Minns du 9/11? Klart du gör.
Med det i åtanke kan jag ju tala om att det du skriver om preppning är gammal skåpmat.
Jag bor i ett land som verkligen varit utsatt, och som verkligen inte blundar för hemskheter. Ibland blir det nästan för mkt ...
Tänker inte ens kommentera om jag har toalettpapper och annat nödvändigt på lager. Orka.

Du tror väl inte att jag sitter här och känner rå-ångest dagarna i ända?
Då känner du inte mig. Alls.
Skulle jag göra det skulle jag inte gå ut, då skulle jag inte kunna leva alls.
Då skulle jag inte sitta med en granne och fika, eller dricka vin med grannar under en vårkväll på två meters avstånd.
Medvetna?
Jag tror varenda en jag känner är medveten.
OCH, en annan sak?
Fotoalbum? Fotoböcker? Släktforskar?
Vad vet du om vad jag gör när jag inte sitter och kör min blogg?
Alltså, jag förstår inte ens den delen av din kommentar till mig. Vet inte vad du vill ha sagt med den.
Om du läst här ett tag borde du nog känna mig lite bättre ...

WOW, just WOW!
Ja, jag är faktiskt lite mållös över din tondöva kommentar till mig.

OCH klart som fan att jag längtar tills jag får träffa vänner, krama min dotter, mina föräldrar, min moster, min syster, mina bröder.
ATT kunna gå ut på barer, att kunna göra allt jag gjorde. DET tror jag jag delar med alla just nu.

Annika said...

Elisabeth:
DET är det, jag njuter av den så mkt jag KAN!!

Humlan said...

Så fina bilder på en underbar natur! Precis vad man behöver nu när världen är som den är. Här har vi inte kommit så långt med våren, men några försynta vitsippor kikade på mig genom fjolårsgräset när jag var ute på promenad i dag, och knopparna sväller och det skiftar lite i grönt här och var. Så vad gör det då att vinden viner och regnet hänger i luften?

Jag tar en dag i taget och försöker att inte oroa mig över hur länge detta ska fortgå och hur det ser ut när vi kommer ur det, jag har fixat matleverans till i morgon och är nöjd över det (det kan vara svårt att hitta leveranstider även om jag kikar både på ICA, Coop och Mathem) och gläds när jag kan sitta ute i ett soligt hörn och läsa en stund på dagen. Men visst känner jag mig ensam och visst saknar jag mycket, men förhoppningsvis så går detta över.

Hoppas du har en bra dag, trots allt!
KRAMAR!

Brysselkakan said...

Ja, tänk att vi har den vackra naturen att glädjas åt just nu!
Man måste försöka se det som är glatt och roligt just nu annars orkar man inte. Min syster och jag smsade bilder mellan oss i går på de där duschmössorna vi hade på 70- och 80-talet, de som var som en upp å nervänd "burk" med "fönster" att se genom. De skulle funka bra som skydd just nu. Skrattades hysteriskt både i Strängnäs och Hjärup!
Hoppas du får något glatt att skratta åt idag, eller i alla fall att le åt!

Ulla said...

Monets kommentar vill jag inte kommentera ;-), annat än att jag skulle definitivt vilja se och köpa en fotobok skapad av dig som visar upp Reston för resten av världen. Det är ju ett speciellt område, med en speciell tillkomsthistoria. Robert Simons vision var verkligen fin.

Keith said...

Seeing your pictures of nature on display are very helpful in getting through the isolation! Going somewhere is pretty limited to picking up groceries. Who knew I'd be so excited to receive toilet paper from my online order! :-) Guess I have to cherish the little things in life! I also am grateful technology gives us the ability to keep in touch with loved ones no matter where they are located.

Annika said...

Humlan:
Naturen är så fin just nu.
Precis vad kropp och själ behöver. Jag är så glad över att ha den. OCH så mkt av den runt hörnet.
Det börjar våras så smått runt dig också. Vi ligger ju alltid före er. OCH i år är det rekordtidigt.
Men det är så fint då det börjar på att sticka upp hemma. GILLAR det.

Så bra at du får mat hemkörd, och beställer online.
Jag vet att det kan vara lite kämpigt med att få det på rätt dag etc. Det lär det vara här också för dem som beställer online.
Men jag är glad att du får en leverans imorgon

Annars? ja vad kan man göra?
Ta det dag för dag, is i magen och sen bara hoppas att det viker hädan snabbt!!

Kramar till dig!!

Annika said...

Brysselkakan:
TACK och LOV för det!
TACK och lov!
det betyder mkt i dessa tider. ATT vi får komma ut, att vi inte har några regler på när och hur vi går ut. Tacksam. DET kan ändras, men än då länge får man ta det och uppskatta det för allt vad det är värt.
JAAAA!!! DUSCHMÖSSORNA ja!!
KUL, vi skulle ha varsin sådan idag. Komiskt!!
Älskar ett gott skratt i dessa tider.
Jag ska snart ha facetime-fika med en av mina bästa vänner. DET ska bli sååå mysigt.
:-)

Annika said...

Ulla:
TACK, vad snäll du är. Ja, det är verkligen en speciell plats det här. Så glad att jag bor här just nu.
Jag har gjort fotoböcker, men för privat bruk.
Men din kommentar gör mig SÅÅÅÅ glad!!
Så roligt att ha dig här!
OCH Robert E Simon fick till det, det fick han!!
:-*

Annika said...

Keith!
TP!! Now, there is something to cheer about. Let us toast that on our VHH on Friday, yay!!
And, thank you technology! WHAT would we do without it?
Yes, it is triangle between the house, my walks and HT, Safeway etc.
ADDA BUD ID.
:-D

Anne said...

Jag ryggade tillbaka då jag läste en av kommentarerna här från en läsare. Går inte in på detalj nu men tondöv var den och lämnade en besk smak i munnen. Jag tror du vet vilken jag syftar på så lämnar det därhän. Men I have your back! Always!

Jag är också så less på allting, ja vi är förstås alla det och man ska väl försöka finna nån tröst i det. We are all in this together och allt det där. Jag tycker språkbruket, retoriken och allting skruvats upp dock, blivit ännu värre hur man officiellt uttrycker sig och ja det sägs ju att vi har några tuffa veckor framför oss. Vad händer sen, efter dessa veckor och i slutet av månaden. När är det här över och vad menas med "över". Det funderar jag mycket på just nu, jag hörde just Fauci säga att förvänta er inte att gå tillbaka till nåt före-pandemin-normalt, även när vi går tillbaka till det gamla normala så kommer det gamla normala vara helt omdefinierat. Oklart hur och vad han menade med det men det oroar mig...

Läser om siffror som nått toppen i Italien och det tar jag med mig som positivt. Längtar efter att vi ska få läsa "toppen är nådd" och känna en vind av optimism dra förbi. Vår delstat som låg risigt till precis i början, i och med det första utbrottet i WA state, har det just nu lindrigt. Vår guvernör säger att vi väntar nå peak inom 2 veckor och betydligt bättre och lindrigare än vad som först trott. Har för mig samma är sant för CA och WA state också. Områden som först såg ut att bli hot spots, men nu verkar ha läget under kontroll. Någorlunda. Om jag fattat det rätt. Ingenting är över eller redo gå till det normala, men det är just nu i alla fall bättre än de värsta scenarion som utmålats.

Läste också att Italien tillsatt nån grupp som ska förmedla mer "nyanserad" info för det finns så mycket falska rapporter som sprids.De var trötta på bilder och raporter som spritts utomlands där mycket är falskt och överdrivet (sanna saker också, men onyanserat) Det tror jag absolut, det har piskats upp och rädslan är stor, vad ska och kan man lita på, vad är sant av det man läser, ser. Unga friska människor som dör som flugor osv. Ja, du vet. Klart man blir påverkad.
Jag läste en krönika av Jennifer Wegerup i Expressen just som gått igenom siffrorna i Italien och hon skriver att 95% (tror jag det var) av de som dött är över 60 år. 83% över 70 år. Går man ner på det ännu mer så är de absolut flesta 80 och 90-åringar. Dessutom, alla åldersgrupper, förutom några få undantag hade minst en allvarlig underliggande sjukdom, många betydligt fler sjukdomar i botten. Så gamla och multisjuka. Det är ju en tragedi och ingen önskar döden till någon och visst blir yngre sjuka också, men jag tror vi måste fokusera på de här siffrorna igen, och skydda den gruppen förstås. För folk till höger och vänster, som är "unga" och friska dör inte som flugor. Tror och hoppas jag att sanningen är i alla fall.

Anne said...

Vet du annars, jag har fått en oförklarlig hosta. Du kanske minns jag nämnt Stella haft en hosta i ett par veckor nu. Den har främst besvärat henne på morgonen och kvällen, hennes energi och välmående har varit precis som vanligt. Men en märklig hosta. Men hon har inte på något sätt känts sjuk. I fredags fick jag en hosta, helt ur det blå. Inga andra symptom, ingenting. Jag har levt precis som vanligt, pigg och med samma energinivåer som vanligt och känner mig helt frisk. Ute och gått långt och mycket, inte trött men har en hosta. Jag vill kalla den mild och få episoder per dag då jag hostar, men den finns där och de gånger jag känner jag behöver hosta (återigen, få attacker per dag) att den går "djupt" då jag hostar. Återigen, den är mild och besvärar mig inte, inga våldsamma hostattacker per dag alls. Så... Men man undrar ju, Corona? De flesta sägs ju ha noll symptom eller milda. Så varför inte. Å andra sidan, kan ju vara ingenting också. Om det här inte utvecklar sig och blir värre så är det, oavsett vad det är, extremt milt. Av nånting. Vi får väl se. En dag i taget och det går INTE att börja fundera på detta nu utan leva som vanligt. Knaprar extra vitaminer och tillskott nu...

Kramar!

Annika said...

Anne:
TACK Anne, det värmer.
Verkligen!!

Visst är man less. SÅ less. SÅ less på hur snabbt det gick, hur det stängdes ner i samhället på nolltid och vilken ny verklighet vi alla förvirrat blev försatta i.
Helt galet allting.
Och givetvis vill vi alla gå tillbaka till det som var.
Faucis ord ja, vad blir det nya normala? Alltså på riktigt, vad blir det nya normala som kommer efter detta?
Att samhället ska öppnas med buller och brak igen tror jag inte på. Har en känsla av att det kommer att gå långsamt och mycket kommer att bli "på prov".
Allt blir väl ett experiment i vad som komma skall, gissar jag. Och vi hänger med, för vad har vi för val?

JA! ALLT ljus som silar igenom tar jag också till mig. Jag läser sådana nyheter som ett törstigt barn. Just att det faktiskt verkar plattas ut i det arma Italien nu. Kan vi ens hoppas?
ÅH Anne, ni har det lindrigare nu än i början då ni och WA var SÅ drabbade.. INGET gör mig lyckligare i dagsläget än att läsa det. Jag följer en graf varje dag, säkert du med, där man ser stat från stat, kommun till kommun. Den grafen talar sitt tydliga språk västerut.

JAJAJAJA, det du skriver om överdrift. herregud vad det förmodligen överdrivs på alla håll och kanter. ÄVEN om Italien, klart de vill ge en mer nyanserad bild av verkligheten och inte den som media gottar sig i och kablar ut till oss därute.
Media, skyller sjukt mkt på dem. Hur de gottar sig i siffror, i ond bråd död, bara skriver om dödstal, gravar etc. Skriver de om överlevande är det då endast om hur sjuka de varit, hur de trott att de ska dö. Inget skrivs om den stora massan, den största massan, som får lindriga problem eller så svaga att de knappt vet att de varit sjuka. Sånt säljer inte.
På en podd jag lyssnar på talade programledarna om hur en person intervjuats som legat i respirator (för ngt annat än corona, innan coronaspöket kom). DET var ord och inga visor som skrevs om den upplevelsen. Behöver vi ens läsa om den skräck denne man upplevt då han legat i respirator? Vem gagnar den vetskapen??
Blir så oändligt trött.

Min sifferälskande finansman till make räknade ut procenten på dödsfallen i USA, så lågt och så befriande att ändå här honom säga det till mig.
V i måste tänka m er på att de allra flesta som insjuknar KLARAR det.

Lite perpektiv, tack.

Anne, byter ruta!!!

Annika said...

Anne igen:
GULP!!!
Jamen jag minns ju att du berättade om Stella. LÄSKIGT!!!
Torrhosta ...
Tänk om ...
Tänk om du skulle gå och testa er?
Du vet ju, jag har nog vänner som haft corona också. De är övertygade.

Anne, var nu uppmärksam, kära, kära du!!! OCH om du kan, om det finns minsta chans, gå och få ett test.
Som vi sa, de allra flesta, det stora stora stora stora flertalet får ju sjukdomen i mild form-

Anne, de största och varmaste kramarna sänder jag till DIG!!!

Monet said...
This comment has been removed by the author.
Annika said...

Monet:Detsamma, kan jag säga.
Jag blev extremt ledsen över din kommentar till mig.
Men, det kanske var missförstånd då?
Från bägge håll.
Tycker du ska läsa om det du skrev igår.
Om det är ett missförstånd från två håll, det händer ju.
Men vi sak nog alla läsa om vad vi skriver i dessa i dagar.
Kom gärna tillbaka så startar vi från scratch.

Freedomtravel said...

Jobbig och tråkig tid! Vi är tacksamma att vi bor i ett land där man får gå ut, så vi spenderar mycket tid i naturen. Man oroar sig förstås över vad som kommer hända framöver, i världen. Önskar oavsett en fin påsk!