Wednesday, April 15, 2020

Det här är jag tacksam för ...





Hej onsdag!


Jomen jag vet, jag babblar och babblar om naturen. Hela tiden.
Jag hör det, och jag vet det.
Men sanningen är den att naturen är min lunga och andningshål.
Jag kommer knappt ihåg när jag körde bil sist eller for någonstans "bara på kul".
Den enda gången jag tar bilen numera är då vi åker till affären. Peter har kört de senaste gångerna.
VI kan lugnt säga att vi sparar bensin i dessa tider.
Vi har absolut ingen annanstans att åka annat än till matbutiker eller till byggmarknaden (som också är handelsträdgård).
Samtliga ställen ligger i närområdet.

DET är tydligt hur trafiken minskat sedan Corona-spöket klev in i allas våra liv.
Från gruvlig rusning under vardagsmorgnar och eftermiddagar till glest trafikerade vägar.
DET är en stor, stor skillnad från hur det var för en månad sen.
Biltrafiken har gått ner enormt mycket.
Detsamma gäller flyget. Ja bor ju nära Washingtons storflygplats, Dulles Airport, och gissa om det märks skillnad.
SÅ, vad miljön anbelangar är detta en välsignelse.
Jag hoppas SÅ att vi ska ta med oss en del av detta när världen blir sig lik igen.
Naturen helar sig själv med rekordfart.


Karolina rapporterar om stora skillnader i Los Angeles likaså.
En dag när hon var ute och vandrade på en högt belägen gata (Los Angeles är byggt på berg och i dalar) såg hon HAVET! Det hade hon aldrig förr sett från den platsen. Istället hade det legat smog så tät att hon inte ens visste att man kunde se havet från den gatan.
Men nu kan man det, och det KLART och tydligt och alldeles blått utan att smoggen ligger som en dimridå i luften.
Karolina är ute och går lika mycket som jag är. Hon upptäcker nya gator att ta sig fram på dagligen.
Som sagt, tur att vi KAN gå ut och gå som vi vill.
Jag känner sorg för de länder där man har restriktioner vad gäller den saken.


I fredags grydde en särdeles vacker morgon i Reston-land.
Jag begav mig iväg på min speciallånga runda, den som ger mig 14.000 steg på ett bräde. Jo jag och Peter är besatta vid att få våra 10.000 steg om dagen.
SÅ, ut på den rundan, och den går längs två sjöar, skogen, villaområden, radhusområden, längs golfbanan och genom mitt närmaste köpcentrum. En bra runda när man ska gå långt, vacker också.
I fredagsmorse fylldes jag för allra första gången på en månad av den där speciella lyckokänslan som våren brukade ge mig.
Den kom tillbaka i fredags. Plötsligt såg jag skönheten glasklart igen.
OCH jag fylldes faktiskt av ett inre lugn. Det var så innerligt skönt, och jag blev genuint lycklig en stund.
Det är säkert så att jag arbetat mig igenom vissa faser nu, och nu är på väg in i “acceptans” eller något liknande.






Längs parkvägarna här finns detta att läsa, och ta till sig.






Stillhet en tidig morgon i april.




Soluppgången fångad av mig.  Morgonstund HAR guld i mund.





Mörkrosa dogwoods efter regnet.




Eastern redbud som jag älskar så mycket.



Jag är så innerligt tacksam över att bo där jag bor. Att jag kan gå ut på min trappa och välja varndringsled, att jag har SÅ mycket natur att välja på. Jag har parkvägar, jag har stigar i skogar och jag har leder.
GISSA om jag uppskattar det mer än någonsin i dagläget.
Under mina arla vandringar möter jag inte jättemånga längs min rutt. DÅ vi möts håller vi avstånden, jag har även en scarf som jag drar upp över näsa och mun under de sekunder som vi passerar varandra.
PÅ eftermiddagarna--då jag går ut och går med Peter (när han slutat jobba)-- är det MASSOR med folk i rörelse. Det är både jobbigt och fint på samma gång. Under eftermiddagen kan det vara massor med folk som är ute på parkvägarna där vi bor. Det kan bli ett möten non-stop.
Det är som det är, och det är—-som sagt—-bara att hålla avstånd. Somliga är bättre på det än andra.
Jag föredrar de folktomma promenaderna då det är morgon och lugnt.
TUR att jag är morgonpigg och uppe med tuppen.




Färgen på denna eastern redbud är ju bara så WAWA-WOOM!!






Kwanzan-körsbären, världens vackraste.  I fredags blommade de så vackert, nu börjar de tappa sina kronblad och blommor.








Ännu en sten ....







Ha nu en fin onsdag denna “groundhogens" år.  Alltså, ni vet ju att jag syftar på filmen, Groundhog Day när jag använder det uttrycket.  Den film vars svenska titel är "Måndag hela veckan".

20 comments:

Elisabeth said...

Även här märks det att fler än vanligt är ute i naturen, fast trångt är det inte - det är ju Sverige utanför storstadsregionerna vi pratar om. ;-) Det är roligt att fler upptäcker hur trevligt det är med promenader/vandringar, men ibland kan jag bli irriterad på alla människor. Inte p.g.a Corona, utan för att det i största allmänhet är skönt att gå i skogen utan att möta någon.

Hur lång tid tar rundan som ger 14000 steg? Jag har tänkt tanken att det skulle vara intressant att se hur många steg mina rundor tar, men jag undviker att ha för många appar (speciellt sådana som "bevakar" mig, om du förstår hur jag menar) och gamla modellen på stegräknare finns nog knappt att köpa längre.

Intressant och lite skrämmande att Karolina upptäckte att kunde se havet där hon tidigare inte visste att det gick. Det säger verkligen något om hur mycket föroreningar det varit förut!

Som alltid, jättevackra foton! Eastern redbud är bara SÅ fint.

Angående min kommentar från igår; jo, i förrgår sa MSB att det kunde bli brist på kemikalier som vattnet renas med, eftersom det kunde bli förseningar i transporterna av dessa kemikalier. Helt sanslöst! Dessa transporter måste ju i så fall prioriteras. Nu har de dock tonat ner detta, och sagt något om att det "bara" var en signal till kommunerna att tänka på att ha lager. Men varför då säga det på en presskonferens?!

Tror nog också att den i princip normala tillgången på varor i affärerna beror på att så mycket fortfarande ändå är ganska normalt här. Sedan är det nog lite skillnad mellan småorter och storstäder också, skulle jag gissa på.

Eva i Dalarna said...

Ja det enda vi behöver göra för att jorden ska hela sig själv, det är att ta bort oss själva.
Karolina får njuta av havet så länge hon kan se det..This to shall pass. Inget varar för evigt liksom.

Anonymous said...

Yvonne said….
Dina bilder är sååå vackra och man blir så glad och lugn när man ser dem fast det är så långt från en själv. Det måste vara helt underbart att promenera i den naturen, här väntar jag på att våren ska sätta fart ordentligt. Hur länge har du kvar allt det vackra som blommor så fantastiskt? Jag försöker också gå minst 10 000 steg om dagen, ibland tar det emot och då får man intala sig själv nyttan av promenaden :-) . Brukar inte träffa så många om man går mitt på dagen, på fm och em är alla hundägare ute och så även på kvällen efter Rapport.

Idag har jag varit på ICA och handlat, inte alls så mycket folk som förra onsdagen, riktigt behagligt. Såg att viss sorts mjöl såg ut att vara en bristvara och även i pastahyllan fattades det många sorter. Toapapper finns däremot gott om, så löjligt det blivit att man nästan skäms när man tar ett 18 pack toapapper, men var tvungen idag. Har insett att det blir väldigt mycket billigare att bara handla en gång i veckan, tro vad man ska göra med alla de pengarna man sparat på det, ha, ha, ha

Ha en fin onsdag, själv väntar jag på en leverans av en ny liten frys, då kan jag börja baka ännu mer och behöver inte trycka in grejerna med mindre våld som jag får göra i den vi har i köket.

Stor kram från ett soligt (men med kalla vindar) Åkersberga

Erica said...

Ja, naturen är verkligen fantastisk! Egentligen är det helt otroligt vilken terapi just naturen är. Djur och natur. Och vi gör vårt bästa för att totalt förstöra allt det, genom att spy ut så extremt massor avgaser och föroreningar.
Precis som du skriver; vi ser ju hur SNABBT naturen återhämtar sig nu under den här krisen. Nu när vi håller oss hemma. Håller med: HOPPAS verkligen hela världen tar med sig det efteråt.
Coronakrisen visar verkligen hur bra naturen skulle klara sig utan oss människor...

Jag älskar verkligen att läsa dina texter där du skriver om just naturen. Det är som att min kärlek till utomhus blir större av att läsa det.
Jag kan till och med känna att jag närmar mig att älska snö när jag läser det du skriver om snö (till exempel). ÄLSKAR ditt sätt att skriva!

Såg frågan i första kommentaren om hur länge din runda á 14000 steg tar; jag är också nyfiken på det. Skulle vara intressant att veta :-)
Hur lång är rundan, på ett ungefär?

Hoppas du får en fin onsdag :-)
Kramar /Erica

Humlan said...

Du får så gärna fortsätta att babbla om naturen! Jag håller helt med dig, naturen är så viktig och jag tänker så ofta att jag ska göra som du och gå ut tidigt på morgonen och både njuta och fotografera. Än har jag inte kommit iväg, men jag har inte gett upp tanken att jag SKA.
Dessutom njuter jag av alla dina bilder, de är så fina och gör att jag också vill ta mig ut och se om jag kan börja fånga naturen så fint.

Visst är det tankeväckande att det på denna korta tid verkligen är skillnad när det gäller luftföroreningar, både de som man kan mäta och de som man kan se. Jag hoppas också att detta på något sätt kan bli en start på något, att man försöker se till att det får fortsätta att förbättras.

Att hitta glädjen eller lugnet i det man gör och där man är, tror jag är viktigt. Jag försöker ju göra det i min tillvaro, som ju egentligen inte är så annorlunda nu jämfört med annars. Visst det finns massor som jag borde göra och som inte blir gjorda, men om jag inte tillåter mig att faktiskt koppla bort det ibland och bara njuta av sådant som jag både klarar av och tycker om, då skulle ju hela livsglädjen försvinna.

Så nu ska jag strunta i "borde" och ta en bok som jag länge tänkt läsa och ägna mig åt den resten av dagen. Önskar dig en bra dag, jag hoppas att du hittar de där stunderna när du ser och njuter av allt du har omkring dig, även om det bara är korta stunder så är det viktiga stunder!

KRAMAR!

Annika said...

Elisabeth:
DET kan jag tro, att det märks även hos dig.
Folk måste ut, och speciellt de som jobbar hemifrån vill ut när de är klara med dagens verk.
Jag har fler människor omkring mig än vad du har, alldeles säkert. Så det är inte konstigt om det blir mkt folk framåt em.
Ja, jag blir mest glad över att folk är ute, faktiskt. DET fastän det blir många möten på em.
Men jag vet vad du menar, när P och jag är ute i skogen på vandringar, eller verkligen ör ute på hajk längs tex Appalachian Trail (som är stängd nu, eller de vill inte folk ska vandra den nu under krisen) så brukar jag också känna vis irritation över högljudda människor längs leden, eller om det blir många möten. DET även utan corona alltså.
Så jag vet precis vad du menar.

14000 tar lite under två timmar. Men då har jag fotat också där jag vill fota ;) jag kan liksom aldrig ånga på en hel runda utan att fota. Det är jag det.
Jag är lite besatt av de där apparna, även om de håller koll ;) Speciellt av en stegräknarapp jag har.

VISST är det otroligt detta med miljön och den skillnad som märks. Tror K själv blev paff då hon såg havet istället för smog.

VISST är eastern redbud bara så fin!! Ibland tror jag nästan den är min favorit, men så finns det såååå många andra skönheter också ...
Tur att man slipper välja.
Men eastern har nog en väldigt speciell plats i mitt hjärta, det har den.

PUST!! Ja, jag blev lite orolig över det du skrev igår. Men det om ngt SKA och MÅSTE prioriteras. Överallt.
Vatten är nämligen ngt jag inte köper alls.
VILL inte börja. Noterade idag att det finns gott om vatten på affären. De har det tom utanför i backar (gick förbi min lokala Safeway under dagens runda).

JA! Jag är övertygad om det, Elisabeth. Varor finns som vanligt hos er mkt för att ni inte har våra restriktioner. Så det är ju en guldkant. SKA bli intressant att se vad som händer här då de lättar på våra. Nu tycker jag mest det är bedrövligt.

NJUT av ditt lov. Underbara insta-bilder!!

Annika said...

Eva:
Ligger stor sanning däri. Jösses vad människan har förstört.
Ja, K får suga in det där med havsutsikten, snart är det säkert över när bilar och flyg sätter igång i full skala igen.

Brysselkakan said...

Tur att vi har naturen just nu! Och på något sätt så bara kör den på, den har inte stannat av pga virus utan är precis som vanligt. Tur det!
Tror det ger oss tröst, att det i alla fall finns något som är som vanligt.

Annika said...

Yvonne:
TACK, det gläder mig att höra. Jag dras ju in i skönheten och vill bara fota, fota och fota.
Så det är underbart att höra att du gillar dem!
DET Ä R underbart att promenera i detta. Helt underbart och den bästa medicin för själen jag kan få.
BRA, det är inte lätt att komma upp i 10.000 om man inte går in för det. Jag vet det, och den här månaden vill jag komma upp i summan varje dag. Det funkar ju nu, eftersom jag inte har ngt annat ställe att vara på än just i naturen . I det vanliga livet var det annat jag gjorde, som att besöka ngn, ha svennefrullar, handla annat än mat på andra affärer, gå till frissan, gå till min nagelsalong. Nu har jag inget av det och kan lika gärna gå och gå istället.

Ja, en del pengar blir sparade iom denna kris. DET är då säkert, även om jag tycker att handlingen alltid blir svindyr. Men ändå, man drar in på så mkt annat.
Se där, en guldkant.
ja, ni verkar inte ha brist på toapapper etc alls. GUD så skönt. OCH vettigt.
Pastahyllorna är tomma även här, riset likaså.
Så less på detta!!

ÅH vad bra med en extra frys!!
Gillar, bra både nu och sen.

Kramar från mig!!

Annika said...

Erica:
TACK för dina fina, fina ord.
DET var riktigt fint sagt och jag blir så glad över att höra det.
Terapi, det är vad det är. Och för dig och mig som är fotointresserade hittar man ju hela tiden så mkt att fota. Underbart.

Du vet, jag tror det ligger läxor i denna kris till oss människor, miljön är en av dem.
MÅ vi lära oss av hur naturen nu läker sig själv medan människan ligger lågt.
MÅ vi verkligen fatta det som sker där nu.
Och ja, nog klarar sig naturen utan oss "folks", det är då säkert.

En 14000 stegsdag är runt 10-11 km. Det tar mig lite under två timmar att göra den rundan. Ibland längre, om jag fotar mkt. VILKET jag oftast gör. Den här långa rundan tar jag kanske en gång i veckan. Oftast på fredagar. En vanlig dag, som idag, visar stegen på 10.600 steg och det är 7,2 km enligt min app. Så det är en vanlig dag sas. Men en, ibland två, gånger i veckan tar jag långa rundan. Tar långa rundan lite oftare nu under krisen.

Kramar till dig, fina Erica!!

Annika said...

Humlan;
SKÖNT att du tycker det. Just nu har jag inte så mycket annat att rapportera om heller. Mina dagliga rundor är "vad som händer". Typ.
SÅ det är underbart att höra att du tycker om det. TACK!!
OCH tack, tack för att du gillar mina bilder. DET blir jag så glad över att höra.

HOPPAS att detta blir ngt vi tar med oss sedan, just naturens läkande.
Må alla lägga detta på minnet sen när världen går tillbaka i mer normala former.

Jomen så är det, som du säger, man måste hitta lugnet. Det som gör en glad, och lycklig. DET är livskvalitet, och den ska verkligen ta hand om.
Finns massor man "borde" göra, och som somliga gör nu, lär sig nya språk, städar i sinne ...
Bra om det funkar för dem, men för mig funkar helt andra grejer. Som att just finna lugnet i sig själv, som du ju också gör.

LÄS boken!! Gör det, hela dagen.
Gör precis det du mer bra av.
På ett sätt tror jag att jag är rätt bra på det också. Lär mig iaf.

Kramar i massor till dig Humaln. TACK för klok kommentar och tack för att du läser!!

Annika said...

Brysselkakan:
Absolut. TACK och lov för den. Blommor och träd blommar precis som alltid, fåglar sjunger i kör och allt går sin gilla gång.
DET är fint, och det är helande.

Erica said...

Det låter som en jättehärlig runda! Och med allt det vackra i dina omgivningar kan jag verkligen tänka mig att det tar extra länge när kameran hänger på (speciellt Canon) :-)
Jag tycker det låter som ett sådant härligt sätt att börja dagen på och jag förstår att du älskar det!
Den längre rundan är lika lång som den morfar alltid gick då :-) Kommer ihåg att han började motionera regelbundet när han fick diabetes typ 2 någon gång i början av 2000-talet. Efter ett tag gick han "milrundan" varje morgon.

Känner som sagt igen det där med kameran, hehe ;-)
När jag är ute och Canon hänger med tar det 1 timme att ta mig 2km. Bokstavligen. Jag mätte en gång. Oops ;-P
Skulle förmodligen ta mig hela dagen att komma runt din långrunda :-)
Men OJ vad Canon skulle få JOBBA! :-D

/Erica

Äventyret framtiden said...

Naturen är en ständig källa till glädje, så babbla på du Annika, precis hur mycket som helst.
Nu får vi hoppas på att folk har vant sig av med vissa ovanor och fortsätter följa det nya i sina liv, att inte köra bil, åka flyg osv i samma omfattning som tidigare. Jag är lite skeptisk av naturen men jag hoppas att jag har fel. Det vore toppen om åtminstone något gott kommer av det här eländet.
Dogwoods efter regnet. Jag kunde dö för den bilden. Mildaste väna väsen, så vacker den är.
Ha det gott där borta över haven, här kommer det kramar att ta emot!

Annika said...

Naturen hos dig är så vacker just nu - visst läker det själen! Här blev det äntligen sol efter mycket regn (för oss iallafall) och det blev jag också glad av och tog en långpromenad igår.

Jag känner att trots oron och osäkerheten finns det saker man har att vinna på allt det här. Att livet saktar av är bra. Att folk konsumerar mindre är bra. Jag tror även det är bra - särskilt här i Kalifornien - att folk jobbar hemifrån mer för trafiksituationen är helt klart vidrig i vanliga fall. Hoppas att en del av allt det här blir kvar när de lättar på restriktionerna!

Vad gäller hamstrandet som du skrev om i tisdagsinlägget: tror att reptilhjärnan har kickat in helt och hållet hos många. Den delen av hjärnan känner sig hotad och att ha lager hemma får den att må bättre trots att det inte alls är rationellt. Samma med det här med vapeninköpen. Reptilhjärnorna resonerar som så att man kan skydda sig från ekonomisk kris och ett virus med ett lager soppa och pasta, fyra automatvapen och 270 rullar toalettpapper ;).

Jag ser även hur folk letar efter "fienden" som de kan skylla allt detta på. Nu går ryktena i många grupper att viruset var "inympat" av Kina som ett kemiskt vapen. Man vill hitta en konkret fiende som man kan bestraffa...det känns väldigt typiskt amerikanskt. Man vet inte hur man ska hantera en "fiende" som är osynlig och på sätt och vis en förväntad och naturlig utveckling: vi visste ju att det skulle komma fler pandemier förr eller senare liksom det gjort med jämna mellanrum under hela mänsklighetens historia. Det är en fiende som det inte går att bestraffa - sätta i fängelse - hålla ute med en mur. Det enda man kan göra är att förbereda sig med adekvat sjukvård och adekvata lager. Och sen förstå att vi inte är odödliga förstås. Men som sagt, reptilhjärnan vill ha det till en mer välbekant sorts fiende som vi kan slåss mot och skylla på...

Så - det här blev långt men jag skrev ju om två inlägg så det är därför. Fortsätt gå i naturen och posta vackra bilder! Läkande för både dig och för oss <3.

Kram,
Annika

Annika said...

Erica:
DET är det- Alla mina rundor är fina, men långrundan har BÄGGE sjöarna på sin lott. SÅ det blir extra speciellt då.
OCH därtill stegen ;-)
Erica, jag har varit så dålig på att ta med Canon på sista tiden. Jag liksom prioriterar bort den :-(
OCH det borde jag inte göra. Inget tar så bra bilder spm den. Men jag har blivit lat och gått över till nästan uteslutande iPhone. INTE bra.
Ska fasiken skärpa mig.
MYCKET bra att röra på sig alltid, duktig morfar du hade som tog tag i saken i rejält.

Du får MIG att skärpa mig NU. Innan den vackraste blomningen är över SKA canon med.

KRAMAR!!

Annika said...

Karin:
TACK, så glad på att du inte lessnar på mitt snack. Jag har inte så mkt annat att prata om numera heller, hehe.
Naturen blir min lunga och min tillflyktsplats då jag inte är hemma
Älskar det.

ja, vi ska hoppas att folk verkligen SER till det som naturen har helat nu. MEN, jag tror väl lite som du, att det glöms sen.
MEN jag hoppas att det inte blir så!!

TACK Karin, blir så glad över dina ord. TACK!! Det är ju fotograferingen som är som terapi för mig likaså-
SÅ tack!!
KRAMAR

Annika said...

Annika:
Naturen är en riktigt helare.
För oss alla.
Vilken TUR att vi har den!

Precis, det tror jag med. har sagt det hela tiden, det finns läxor i detta som vi ska till oss. OCH förhoppningsvis tar till oss även efteråt.
Just att gå in i sig själv istället för UT UT UT.
Att faktiskt stanna upp och reflektera. Inte slösa, slösa och slösa. Inte köpa i sinne.

Trafiken ja, oj vad det MÄRKS skillnad där. Och jag vet ju att det verkligen märks i CA.
Fantastiskt vad ändå ett kort uppehåll kan göra med naturen. Otroligt.
Så ja, att trafiken är så gles är det bästa av allt just nu på många sätt.

Så less på hamstring etc.
SÅ less.
Ja, reptilhjärnorna har säkert kickat in, och det är ledsamt för oss alla.
Som tidigare sagts i tråden, det beror säkert på att vi har så strikta restriktioner. Det är ju inte så här i Sverige på långa vägar.
Folk blir mer hysteriska ju restriktivare det blir. Så ja...
Vi får verkligen hoppas på att en viss upptrappning snart kommer att ske.

Ja, att hitta ngt/ngn att peka ut ja...
har hört en hel del konspirationsteorier i detta om 5G master och annat skumt.
Sådana frodas nu.
OCH det du säger, att ha en syndabock.
Men som du ju skriver, pandemier har ju funnits så länge människor gått på jorden. OCH kommer att finnas.
Inget virus kan sättas i fängelse.
Inget virus kan straffas.
45 pekar ju gladeligen ut syndabockar också, är det inte det ena så är det det andra.

Vilken konstigt värld.

Ja, att sjukhusen ska vara välförsedda idag är ett måste. Så om man själv skulle behöva vård är det bara att hoppas att allt finns som behövs. HUA.


Skriv långt du, det är bara trevligt!! OCH klok är du alltid. Så ledsen att jag inte längre alls kan kommentera hos dig.

Kramar!!

Anne said...

Jag tycker det är imponerande och bra disciplin ni båda har som vill komma upp i de där 10.000 stegen per dag, jag har hört om andra som börjat med steg-appar att det blir beroendeframkallande, men på ett positivt sätt förstås. Vad har du för app för stegräkning förresten? Kanske jag också borde börja "mäta" på det här sättet, för att få ytterligare motivation...Du inspirerar mig.

Vad fint förresten med din aha-upplevelsen, den där stunden när du bara kände den där bubbliga lyckokänslan i kroppen och tog in våren. Ja, du är klok. Det är faser det här går i och den där acceptansfasen är väl en del av allt det här. Du verkar ha kommit långt Annika. Jag tror för mig har den också delvis kommit, inte till fullo men delvis i alla fall. Jag har fortfarande svårt att acceptera och förstå att det här kanske ska pågå länge, de säger ju hela tiden nu att även när vi börjat öppna upp samhället igen så kommer det gå låååångsamt, att vi måste vara inställda på en annorlunda sommar även med ett återöppnat samhälle igen som kommer gå i faser. Jag tror jag fortfarande har svårt acceptera det, vill inte, drömmer fortfarande om det "normala" i betydelsen att det ska vara precis som förut när det här är över och mitt tidsperspektiv när det ska vara som vanligt är antagligen inte helt i linje med verkligheten utan jag är antagligen allt för naiv där. Men kanske det är ok att inte vara "där" än. Dag för dag så känner jag dock mer lugn än oro just nu, och det är väl en form av acceptans av läget också. Jag inser än mer nu då det gått över, hur otroligt stressad jag var tidigare och hur det påverkade mig, hjärtklappning på kvällarna då jag skulle lägga mig. Allt sånt borta och jag känner ett lugn (faktiskt varvat med irritation och ilska, som togs upp igår) så en liten form av acceptans blandad med ilska tror jag beskriver mitt tillstånd bäst just nu.

Jag saknar att planera, längta och drömma framåt. Sådär som jag alltid gör den här tiden på året, smider planer för sommaren och ser framemot dem. Allt det här tvingar ju oss verkligen att lära oss leva med ovisshet också, att inte ha så långa framtidsperspektiv utan betydligt kortare och osäkra än vi är vana vid, att leva mer i nuet och inte veta vad som händer några veckor framöver. Kanske det är väldigt nyttigt och positiv erfarenhet, lära sig leva på det sättet också? Antagligen är det väldigt positivt att nu helt tvingas definiera om vad tid är, hur planera och få andra tidsperspektiv.

Haha, apropå begreppet och uttrycket Groundhog Day. Min mamma hade ingen aning om vad Groundhog Day betydde och undrade vad jag yrade på med...

Fantastiskt det där med K och hur hon såg havet från sin vandring pga ingen smog. De här tiderna kommer nog gå till historien för den här sortens minnen och upplevelser också.

Kramar!

Annika said...

Anne:
Jo, sanningen är ju att det är nästan omöjligt att komma upp i 10.000 steg om dagen om man inte går in för det. Så jag gör det till en grej, att varje dag under min runda komma upp i minst 10.000. Ibland fler, då jag tar min långa runda.
Tro mig, min app är beroendeframkallande, haha. Jag älskar att se hur svart färg blir blå. OCH nu vill jag fylla varenda dag med blått, hihi!
Men, har man yngre barn som du har är det ju genast knepigare att ta sig ut på långa rundor.

Det är så skört, Anne.
Den korta lycka jag känner ila igenom mig kan vara bortblåst inom sekunder.
Idag är det ingen höjdardag, tycker jag. Idag har jag inte känt ngn ilning. Tvärtom.
MEN delvis har jag nog kommit in i acceptansfasen, det tror jag. Men det är skört som en silkestråd.
men Anne, du har nog kommit dit du också. Till en lugnare tillvaro. I början av detta kunde jag inte sova, inte koppla av. Inget.
Men där är jag inte längre. TACK och lov. Om ngt stort skulle hända inom familjen eller de närmsta vännerna skulle jag ofelbart hamna där igen. SÅ det är en balansgång. Ja, du känner ju till det.

JAJAJAJA!
Jag saknar också att planera. Att drömma om det man ska gära på semestern, att tänka på det.
Drömmer också om att gå och handla utan mask, haha. OCH att allt ska finnas i butiken. Drämmer om att åka till Home Goods och liknande ställen och bara ströva runt.
Prova kläder på affärer. Klippa mitt hår, gå ut och käka. TA en drink på en bar. Ha folk på besök.
ALLT saknar jag.

Som du säger, det kommer att gå långsamt då de börjar öppna upp. Men att öppna upp, ja det måste de nog snart. Det här är väl nästan ohållbart?

HAHA, just det, jag kände att en liten förklaring var på plats vad gäller uttrycket groundhog day. KAN tänka mig att många inte vet vad vi syftar på. hehe.
Som din mamma, och många med henne. Inte lätt att veta om man inte vet.

NOG kommer denna tid at gå till historen, det är då säkert.

KRAMAR!!!!