Tuesday, April 21, 2020

A true hike




Good morning!


Week 6
Day 42 …

HOW are YOU?
HOW are YOU feeling?
HOW are YOU coping?



Life goes on under the black umbrella.
We were all hoping for some good corona-news on Friday. BUT, no such things have been delivered, really.
All of us are hanging on, and what else can we do?
One day this s**t will be a memory, but right now we are in the midst of it all.

Keep on going.
Keep on.
Keep.


The weekend has been good.
Good dinners and lots of walks.
Yes, even actually a true hike.


On Sunday, morning we took our car and drove to the trail head of Difficult Run in nearby Great Falls.
We had no idea whether the parking lot would be closed (due to the virus) or if it would be open. LUCKY us, it was open.
BUT, several other trail parking lots were closed along the way.



This is how Difficult Run (the stream) looks at the trail head.  So serene.






AND, at times you have to cross the stream.  You will have to balance yourself and jump from stone to stone.








SO, off we went.
Into the woods on dirt paths.
And, the sun was shining, it was calm and all wonderful.
Actually, true moments of pure happiness.






Here I am hiking away!








It is so nice reaching a meadow every now and then.





It is also so nice that the trail follows the stream all the way down to the river.








Nature is stunning right now. The trees are light green, the dogwoods are in bloom and it is not too hot. It is perfect.
We were hiking along the stream, Difficult Run, and that stream ends by the Potomac River.





Here's another rock jumping "bridge"





The light green nature in April.




Difficult Run merges with the Potomac River.














This part of the Potomac is called Mather Gorge.



The hike took us about four hours all in all.
The trek itself was 9.5 miles (16 kilometers). That included a break by the river where we had a banana, cookies, water and shared a coke zero. Next time we’ll bring a proper picnic.
Because, now I want to venture out again as soon as possible.
It is a true refuge from all the crap surrounding us now.





There were not THAT many people out.  MUCH less than on a regular Sunday, but we still had a lot of encounters.  Most people wore face masks, and most people kept their distance.  MOST people, not all of them.   Especially not the younger crowd  ...





A closed parking lot along the trail.  On a regular weekend this would have been PACKED with cars.





Me balancing the rocks on the way back.






All right, y’all …
Have a safe Tuesday now!

16 comments:

Malin said...

så vacker natur!

Äventyret framtiden said...

Så gärna jag/vi också hade gått den vandringen. Ett litet äventyr i sig själv.
Underbara vårliga bilder, jag blir lite avundsjuk just nu, fastän vi har vandrat rätt mycket redan under året. Nu blir det inte lika mycket på samma sätt, här är fortfarande lite väl kallt för att Uffe ska må bra men snart vänder det. Trädgården rundar vi många varv per dag.
Angående coronan så börjar Finland ( också Åland, vi måste följa grundlagen i de här sammanhangen) att söka möjligheter att öppna gränser (inom landet) för att få hjulen att börja rulla lite lite ...men jag tror att det är imorgon som de ska ta beslut om på vilket sätt och hur. Jag förstår att hjulen måste komma igång att rulla lite...folk går under ekonomiskt annars, många gör det redan. Men risken är att en andra våg av smittan tar över ....ingen lätt match det här. På Åland har vi fortfarande inte flera än 11 bekräftade fall men alla vet att det finns folk som stannar hemma i egenvald karantän för att de är sjuka med symtom.
Ja, det gäller att hålla sig på avstånd och tänka efter före.
Var rädd om dig Annika, om er alla förstås!
Kramar

Ann Rumbleinthearctic said...

Gud så härligt, det är främst det vi saknar. Vi har ju bil, men den är tyvärr på jobbet, och ingen buss går dit nu. Man kan ju alltid ta taxi antar jag. Men här i NYS så har dom (helt förståeligt) stängt många parker utanför stan. Vi tar en lång promenad varje helg, eller försöker iallafall.


Vi går ofta till Central Park...där är det relativt glest på norra sidan, men mer än vanligt på ett sätt. Runt Kennedys reservoir är det fullsmockat förstås. Och nu när man vet att de som springer kan sprida viruset mer effektiv tycker jag att det är så jäkla respektlöst av så många att springa utan något för munnen. Och även andra också förstås, som samtidigt inte håller avståndet. Nu är det ju mandat på att hålla 1.8m avstånd här i NYS och speciellt i stan, och att ha ansiktsmask om man inte kan det. Förvånansvärt många som inte hade ansiktsmask nu i helgen. Jag tycker det är för mycket folk runt reservoiren, men vi är ju också där så. Nu hade det inte varit helt fel att bo i stuga i skogen, eller vår lägenhet/hus med backyard i Madison.

Vi har bollat med tanken om att köra till Bozeman och bo hos Winslows föräldrar, efter karantän förstås, men vi kommer alltid fram till att det är bäst att stanna. Det är för långt. Men vem vet hur länge detta kommer pågå. Vi kommer dock flytta härifrån till jul, och som jag ser fram emot det. Det finns möjlighet att flytta in i ett hus (som Ws nya jobb handhåller) redan i Juli, även fast dom vill göra lite uppgraderingar där. Men nu så ser det ut som mitt kontrakt förnyas i Juli så vi stannar (tyvärr) i storstan. Men ser fram emot att fira jul i upstate NY (Hudson Valley), det är dit vi flyttar :) Så det är bra att ha något att se fram emot.

Annika said...

Malin,
Visst är den.
En ynnest att få vara i den!

Annika said...

Karin:
DU hade älskat den!!
OOO jag önskar att jag hade kunnat ta med dig dit!
Jag är så glad att ni fick era vandringar på Madeira. OCH snart kan ni börja på det sköna Åland också. Underbart!!
Ja, nog skulle ni behöva få hjulen att snurra inom Finland och Åland igen. Absolut.
TYCKER fö att Finland (det inkluderar er också då givetvis) har skött denna kris sååååå BRA!!! Hatten av alltså!
Men det lär ta tid innan Finland öppnar sina gränser mot världen igen, tror jag. Andra vågen ja, den tror jag att vi kommer se snabbt när samhället börjar lättas upp igen.
Nu ska de ju börja så smått här också i vissa delstater. V får se ...
Jag kan knappt bärga mig till det blir som vanligt. MEN de mänskliga liven kommer först, och här tror jag det är på tok för tidigt.
MEN hos er i Finland och på Åland tror jag nog det kommer att gå bra. Vi sk hoppas att den andra vågen blir av lättare sort när den kommer ...
MEN, jag säger bara, Heja Finland så BRA de skött detta!
Kramar!!!

Annika said...

Ann:
Ja, det är synd när de drar igen stora parker och naturreservat. Illa på många sätt. Här är många parker och reservat också stängda, men kommer man dit till fots är det bara att knalla in. Men jag vet ju att stora leder, som Appalachian Trail har bett att man inte alls ska vandra där. Det finns tex inga thru hikers i år. OCH de vill inte ha några dagsvandrare på leden heller.
OM det är ngt vi behöver nu är det att få vara ute i skog och mark. ATT få andas frisk luft, få motion och strärka lungor och kropp. OCH inte minst SJÄL!
Så jag har lite svårt att förstå när man stänger igen naturen.
Men, visst, blir det för mkt folk är det ju inte bra heller.

Ja, Ann ... jag fattar att ni vill ut varje dag. DET vill ju jag med. Men det är också lite körigare för dig som bor i NYC nu.
Norra CP ja, den är ju mindre trafikerad. JA, runt JKO-reservoaren är det ju alltid folk, så jag kan tänka mig att det är ännu mer nu.
HÅLER med, blir förbannad när joggare flåsar förbi utan minsta skydd för munnen. ÅÅÅ jag tycker inte alls om det.
Och i NYC kan jag tänka mig att det är riktigt provocerande faktiskt. OCH ja, alla borde verkligen ha munskydd nu.

Tänkte på dig, från Alaska, till Wisconsin och sen mitt in i NYC.
NOG fattar jag att ni önskar att ni vore på annat ställe.
INTE lätt att hålla avstånden alla gånger i NYC heller.
Samma hos oss, de flesta har munskydd, men inte alla. VET inte varför vissa inte har det? Störigt.


ÅÅÅÅ vad underbart ljuvligt att flytta till Hudson Valley. DU kommer nog att älska det. KAN inte riktigt se dig i NYC. Du är liksom inte NYC-tjej.
:-)

Humlan said...

Era vandringar ser alltid så fina ut, ni har verkligen en fantastisk natur inom räckhåll och jag förstår att ni njuter av att kunna ta er dit.
Min balans är så dålig numera att jag skulle vara riktigt nervös att ta mig över på de små stenarna (övergången på första bild framför allt) utan något att hålla i, annars är det ju ett bra sätt att ordna övergångar utan att behöva bygga en bro som måste under hållas och som blir ett större ingrepp i naturen.

Här går ju våren saktare fram, men denna vecka har vi så varma dagar att risken är att det börjar gå fortare nu. Ännu blommar vitsipporna och scilla, men denna vecka har även gullvivorna slagit ut hos mig. Det är en härlig tid som gör att man kan koppla bort lite av allt som händer runt om.

Önskar dig en bra dag och ta hand om er!

KRAMAR!

Elisabeth said...

Vilka fantastiska foton på underbar natur! Vilken tur ändå att inte alla parker och naturreservat är stängda och att ni har nära till så mycket vacker natur. Jag bor på gångavstånd från en liten skog, och det tycker jag om, även om jag gärna sett att skogen varit större. ;-) Är för övrigt imponerad av ert balanserande över vattendragen! Jag hade garanterat tappat balansen och ramlat i, haha!

Här har ju vardagen annars dragit igång, med undervisning på distans i numera vanlig ordning. Både vi och eleverna är ganska trötta på det, men samtidigt har jag faktiskt INGENTING att klaga på. Så det gör jag inte heller!

Och på tal om skolan fick vi idag våra tjänsteplaner för nästa läsår (d.v.s. vilka kurser man ska ha), och vips fick jag något annat att tänka på. ;-) Ska nämligen ha mer tyska och på högre nivå än jag haft hittills. En normal, sansad människa skulle tänkt: "Vad roligt! Nu får jag ha mer av det ämne som var mitt huvudämne under utbildningen!" Men eftersom jag inte är en normal, sansad människa tänkte jag snarare: "HJÄLP!!! Hur ska jag klara detta?! Det kommer aldrig att gå!!!!!" Nåväl, lite bra oroa sig för något som faktiskt är ganska löjligt att oroa sig för. ;-)

Annika said...

Humlan:
Vi har verkligen det.
Jag är så oändligt tacksam över hur lätt vi kan ta oss ut i naturen.
Både från det egna hemmet, och via andra grönområden i närområdet.
Uppskattar det enormt. Tack vare detta har jag aldrig saknat allemansrätten, det är så lätt att ta sig ut ändå.
De där överfångarna kan vara lite pirriga. Erkänner det. Vattnet är inte djupt, men man vill ju inte halka i ändå.
Svårast och mest tekniskt var slutet då vi klättrade i klippor och höll i oss i rötter och stenar. HUA. Hade vi tappat greppet där har vi ramlat i strömmen.

FINT hos dig nu!!
Underbart.
Just den där fina våren med gullvivor, scilla och vitsippor.
VISST. det är det bästa att sättet att koppla bort coronaspöket på. Att vistas ute.ä

Ta hand om DIG!!!
Kramar!!

Keith said...

All is well in Manassas! Maybe one day I will rediscover the rest of what Virginia has to offer. 😃 Glad you and Peter had a nice hike this past weekend. Was a lovely day to do it.

Annika said...

Elisabeth:
Ja, jag är innerligt tacksam. Vi kan ta oss dit, men parkeringsplatserna kan vara stängda. Vi hade tur dock. OCH denna led slutar i en nationalpark och de är stängda. MEN kan man ta sig dit till fots är det bara att kliva in i dem sas. Men det finns inget som är öppet i form av toaletter, info-center etc.
Men det gör inget.
Längtar tills vi ska vandra där igen.
DU hade klarat av övergångarna. LOVAR!
De är inte så läskiga som de kanske ser ut. Men jag tar det lugnt när jag går över dem. VILL absolut inte trilla i ... hehe.

Här har de ytterligare problem med distansundervisningen hörde jag igår. Strul med uppkoppling och vissa elever som tydligen förstör för andra. SUCK!!
Jag hoppas det kommer underfund med det.
NOG fattar jag att du saknar dina elever och att de saknar skolan.

HEY!! Tyskan kommer du att fixa galant. DET kommer att gå toppen!! Du kommer att få en ny utmaning och klara det med bravur.
Tyska är ju liksom DITT språk.
DET blir toppen!!

Annika said...

Keith:
One of these days, maybe.
Possibly. Hopefully.
;-)

Anne said...

Du bjöd på en teaser via Insta, så roligt se ännu mer bilder från er hike nu. Jag blev helt stormförtjust i alla de här stenarna ni behövde gå på för att korsa floden. Helt fantastisk vandringsled det här verkar varit. Vilken tur ni hade att parkeringen var öppen där ni ville parkera, du skrev och visade flera var stängda. Ja, det är ju vad man hört om nu. Men det går ju komma ut i naturen, det bevisade ni i helgen. Så skönt och bra faktiskt. Visst gick ni alltså rutten så ni kom tillbaka till samma plats där ni började och hade bilen parkerad (ingen Uber)? Var det en loop eller behövde ni vända i nåt skede och gå samma sträcka tillbaka?
Kram!

Channal said...

Tur vi har den vackra naturen runt omkring oss! Den bootsar positivitet i allt det hemska! Blir glad av våren och värmen!

KRAM Anna

Annika said...

Anne:
TACK!! Kul att du gillar!
Ja, det här är en BRA hike. Lång, men inte så krävande.
Precis, även om parkeringsplatser är stängda går det att komma runt det problemet Man kan parkera i ngt grannskap, eller så hittar man ngn plats längs en väg där man kan stå.
DET går att komma ut. Ingen kan bomma igen naturen, som tur är.
Vi gick samma väg tillbaka igen. Ingen Uber hade kunnat komma dit vi var. Denna vandring slutar i en nationalpark, och de är stängda. Så det var bara att vända om igen.
Men det visste vi.
Trodde kanske inte vi skulla vara ute i 4 h. OM vi vetat det hade vi tagit med matsäck. Vi ska snart ut och gå där igen, men en annan rutt, och då ännu mer in i Great Falls National Park. Inte dumt. Längtar!!
KRAMAR!!

Annika said...

Anna:
SÅ är det.
DET är tack och LOV att det är vår nu och inte höst.
Kramar!