Good morning to you all!
How’s life?
How are you all coping?
Well, what can I say …
Not much, but I am not feeling any better mentally. The black umbrella over our heads seems darker than ever.
It is hard to find any kind of light- or hope- right now.
BUT, I am trying to keep the faith. ONE of these days it WILL get better. The world WILL return to its normal state again. Rest assured.
Keep the faith.
Keep believing.
This shall pass.
Eventually it WILL.
Keep doing what you’re doing. Keep the distance to others while out and about. Wash your hands.
Be smart.
Be wise.
One day we WILL look back on all this.
I have started watching a new show on Netflix that I will recommend to ALL of you. It is a perfect series during these uncertain times.
People, do yourselves a favor and start watching Anne with an E.
Anne of Green Gables, you know how she is. It is so lovely to lose oneself to this beautiful series, so wonderful. Quite frankly, it is a great escape from the black umbrella.
I never did read the books about Anne of Green Gables. I really do not know so much about the story of Anne. BUT NOW I love IT!!
So do yourself a favor and start watching Anne with an E.
Friday night we had a little happy hour outside with our neighbors. ALL of us distanced ourselves at least 6 feet (2 meters) apart.
I like to see my neighbors over a glass of wine, even though our gatherings look strange.
The cherry blossoms are fading, but they are still beautiful even on the ground.
Well, y’all!
Hang in there.
Tell me about how you’re doing!
Comments
Jag följer med i massmedia och ser hur förskräckligt ni har det i dina knutar.
Grymt är bara förnamnet.
Man får se till att inte tappa suget när livet och världen ser ut som den gör just nu, försöka hålla sig på sin kant och köra programmet om tvätta händer, nys i armvecket osv.
Hur som helst så ser det väldigt trevligt ut ert sällskap utanför husen ni bor i.
Att träffa människor om än på längre avstånd är fint.
Allt har sin tid, också det här och under tiden får vi göra det bästa av det mesta just nu.
Var rädd om dig på alla sätt och vis.
Varma kramar!
Ja du det är en förfärlig tid man lever i just nu, svårt att hitta glädjeämnen och man bara vill vakna upp och allt ska vara som tidigare, vilket det nog tyvärr aldrig blir. Blir nog ett före och efter och ett år, 2020, som man aldrig glömmer.
Vi är isolerade här hemma, går ut på promenad, och jag åker till ICA kl 07 en dag i veckan. Funkar bra men det är sååååå tråkigt. Tyvärr har vädret denna vecka inte varit sådant så det bjudit in för några aktiviteter precis. Kallt, ruggigt och blåsigt. Ser ju jättetrevligt att kunna sitta ute som ni gör, det skulle underlätta mycket. Vi slänger några ord på håll med våra grannar då man ser dem. Barn och barnbarn pratar vi med i telefon mest varje dag, men längtar efter att träffa dem irl. Sonen bor ju i Solna - så nära men ändå så långt borta i dessa tider.
Försöker tänka på hur vi skulle haft det om vi varit kvar i Spanien och hade total karantän för 3:e veckan, då uppskattar man livet här fast det är tråkigt ibland. Så här mycket har vi nog aldrig tittat på TV som nu, ser en Isländsk serie som heter "The Valhalla Murders" och en annan som heter "Dead to me", sen följer vi Mästerkocken 2020 på TV4, men det är final imorgon, sen är det roliga slut.
Hur går det för Karolina i LA, hon är kvar där? Såg på nyheterna hur allt gick på knappt sparlåga, måste vara helkonstigt i en sådan stad som LA.
Ha en fin tisdag, så fin det bara går hälsar jag med en stor, varm kram från ett kyligt Åkersberga
Jag såg Anne för ett bra tag sen, gillade den mycket.
I unga år skulle jag fara till Liberia och jobba på LAMCO. Jag gick en förberedande utbildning och fixade med en massa förberedelser.
Någon månad innan det var dags hoppade jag av.
Om jag ångrat mig? Inte nämnvärt. Finns inget som tar ner en som att gå omkring och ångra det man aldrig gjorde.
Jag gjorde annat istället.
Här i Lund går det mesta i mitt liv sin gilla gång. Jag jobbar som vanligt och iakttar försiktighet enligt gällande rekommendationer.
Det går hittills över förväntan bra.
En av mina närmsta vänner är ju sjuk i Covid-19. Hon har haft(och har) en tuff pärs. Tidigare fullt frisk och vid god vigör. Nu har det förhoppningsvis vänt och går på rätt håll. Men ack så långsamt tillfrisknandet går.
Har även ett par arbetskollegor som är smittade och sjuka.
Trevligt att ni i grannskapet träffas och ser ut att ha det fint i en vacker omgivning.
KRAMAR!!
Ja, USA lär drabbas hårt. NYC har det tuffast av alla. MEN andra städer börjar knappa in. HEMSKT är det.
Vi fick striktare restriktioner igår em igen. SÅ, det är bara att hänga med och ta det för vad det är.
Guvernörerna tar saker i egna händer och bestämmer hur vi ska förhålla oss, stat för stat. De restriktioner vi fick igår gäller till 10 juni. SÅ hopplöst det känns. Försöker jobba på det mentala hela tiden.
Svårt, men försöker VERKLIGEN.
Ja, det är bra så länge vi kan umgås ute iaf. TACK och lov att det är vår och går mot sommar, känner jag.
ALLt har sin tid, det är SÅ sant.
Kommer strax till dig och läser
:-*
KRAMAR!!
USCH ja,
Du har nog rätt där. Lite som 9/11. ETT före och ett efter. Helt sant.
Detta är för jävligt.
Ja ni är i karantän. Var glad ändå att du slapp hem från Spanien när ni for. TACK och lov!!!
Är det seniortimmar då på ICA då du åker? DET tycker jag är så smart av butikerna att ha sådana. Det gäller här också.
Vädret hjälper till, antingen hjälper det sociala distansrelationer, eller så stjälper det. En vacker em och kväll gör att folk vill hänga, på avstånd.
Vädret betyder också mkt för psyket nu.
Vet att ni hade riktigt aprilväder igår i Sthlm med omnejd.
Ja, prata mkt i telefon, facetima etc.
DEAD to me!! ÄLSKAR den serien. jag knarkade den. SÅ himla BRA!!
Karolina är kvar i LA, det är hon. DÄR är allt på sparlåga. Hon har absolut inget jobb, hela filmindustrin och nöjesindustrin ligger nere. ALLA restauranger är stängda. Eller ja, kockar är där och lagar mat för utkörning och take out. MEN inga servitriser och bartendrar finns. SORGLIGT allting. SÅ sorgligt.
Detsamma, ha så bra det går.
KRAMAR över havet från mig!
HAHA, bRA där :-D
VAD kul att du också gillar Anne with an E. SÅ söt och så bra i dessa tider!!
HAHA, ja det är knappt jag fattar det själv heller.
JAG, som är en sådan hemmakatt egentligen. Men då var jag ung och ville ut. Idag skulle jag aldrig våga.
HAHA.
SANT!!
SANT, man kan absolut inte gå omkring och ångra det man aldrig gjorde.
OCH ngt annat dyker ju upp iaf. SÅ är ju livet.
Lite som filmen Sliding Doors, du vet.
Bra att livet tuffar på.
Det år så man får ta det , dag för dag.
ÅÅ så du känner några som drabbats. Ja, innan detta är över gäller det nog oss alla.
Karolinas kompis som var med i NO över Mardi Gras (gud hjälpe den stan nu ...) låg inlagd i flera dagar för corona. Hon bor i Boston. Hon är bara 23, nu hemma igen. Anledningen till att hon lades in var att hon har astma.
Men det är otäckt när folk, som din kompis, som inte har underliggande sjukdomar drabbas så hårt.
SÅÅÅÅ OTÄCKT.
Bra att hon piggar på sig igen.
Jävla virushelvete.
HUR mer dina andra kompisar som drabbats?
Kramar och HÅLL dig frisk!!!
För tillfället känner jag lite som Bettan; mitt liv går ganska mycket sin gilla gång. Mina helger brukar normalt bestå av att städa, tvätta, laga mat till matlådor, promenera i skogen, läsa böcker, titta på någon serie i datorn och jobba lite med skolan. Det var också exakt det jag gjorde i helgen! Just på helger träffar jag nästan aldrig folk, så vad helgerna beträffar är det ingen skillnad mot förr. Vardagarna flyter på de också, även utan elever i skolan. Är EXTREMT glad och tacksam för att jag hittills inte påverkats mer.
Själv har jag nog bara allergiska besvär, för det har varken blivit bättre eller sämre de senaste tre veckorna, så nu bekymrar jag mig inte mer med det, men håller mig ändå rätt isolerad för att inte råka på något virus. Jag har faktiskt lyckats knipa en matleveranstid från affären (rätt svårt i dessa dagar) så jag får mat hemkört i morgon.
Så trevligt att ni grannar kan träffas även om ni får sitta utspridda sådär, det blir ju lite avbrott i den enahanda vardagen som man har nu.
Som jag förstår på dina kommentarer så är Karolina också frisk, har tänkt på henne när jag har hört om att det har spridits efter Mardi Gras, hoppas nu att hennes kompis återhämtar sig ordentligt!
Håll er friska och var rädda om er!
KRAMAR!
Självklart kommer det ta slut en dag om inte alltför lång tid! Alla pandemier - även de riktigt jävliga som pesten - tog slut efter ett år eller två. Och i den här om man jämför med pesten (digerdöden) så är ju ändå dödstalet väldigt mycket lägre (det var 50-80% av drabbade i pesten om du kan föreställa dig det!). Däremot vet jag inte om världen riktigt blir densamma igen på länge - ekonomiskt, socialt eller politiskt. Det kan blir dramatiska långsiktiga konsekvenser av sjukdomen i alla de här områdena. Men vi får köra på ett "waiting game". Som du säger - this too shall pass!
Vår dagliga rutin flyter ganska bra. Vi har ju jobbat mycket hemma i många år och varvat med att läsa, pyssla, arbeta på undervisning och artiklar samt lite motion. Ungefär samma som vanligt.
Jag är väldigt tacksam att jag har man och hund med mig den här våren (dvs. att de inte är i Colorado två stater bort)!!! Jag är även djupt tacksam att vi har en inkomst som inte försvinner just nu! Jag trivs med ett lugnare tempo än jag haft i vinter faktiskt! Och har tid för grejer som jag oftast inte hinner med i mitt vanliga intensiva liv. Så det finns guldkanter på så sätt.
Kramar till dig!
Bra med tv-tips också!
Skriver mer och längre imorgon. Kram!
HÅLLER med. DET är komiskt.
Och sorgligt på samma gång. DET känns ju himla knäppt att sitta på det sättet också.
SÅ skönt, Elisabeth. Det är ju det bästa, då det inte ändras får mkt.
I dagsläget har inge mina vardagar förändats mkt heller... Jag är ute och går, jag skriver, jag städar jag fixar, lagar middag.
Det är mest det där att inte ha svennefrulle, eller gå ut och äta lunch, eller kolla i affärer som jag vill som jar ändrats. DET suger.
Men, jag är tacksam över mkt också även i denna konstiga värld.
OTÄCKT!!!
Berätta mer sen när du vet mer om hennes tillstånd, hur hon mår etc.
Nej, inte konstigt att de drabbas som jobbar inom vården :-(
Jävligt är det.
Jo, jag börjar också höra om folk nu som drabbats. Och snart lär det ju vara ngn man verkligen känner. FY fan.
Karolinas kompis fick det nog efter mardi gras, tror vi- Mardi gras var i början av mars. MEN ett är säkert, folk tog med sig smittan till NO då de var där och firade MG-
ILLA:
Ingen aning när jag träffar K härnäst. Ingen aning när jag får träffa ngn alls.
Humlan, detsamma. Stora kramar från mig till dig!
I got so discouraged with Northam's message yesterday. It feels beyond tragic ... WHAT will this do to us human beings?
And to all business and establishments around us?
I is too much to grasp.
Thank god for streaming. And the internet.
I know, it hard ordering online. I shop in the stores, most of the time. Partly since I hear how hard online shopping for groceries is by the moment.
GOSH, make it stop already!
DET är så nedslående allting. Precis allt.
När jag läser Washington Post numera vill jag helst bara blunda.
Och nu när vi har nya restriktioner av vår guvernör. DET suger!!!
JUST det ekonomiska, och folk som går på knäna. DET är så vidrigt. OCH vad slutet av detta ska bli, alltså ekonomiskt. Alla siffror. Arbetslöshet. ALLT.
Orkar inte.
SOM du säger, Annika, vi måste sluta titta på dödssiffror, och börja se på de gröna siffrorna. DE är ju såååååå mkt högre. Och de allra flesta överlever.
Detär så lätt att glömma det.
SÅ lätt.
Men det är medias fel. OCH därför bantar jag kraftigt mitt nyhetsintag.
Exakt, det är ett waiting game nu.
Bara vänta och se, göra det bästa under tiden. Försöka.
Som att se till det fina, som du gör. FÖR det finns ju där. Som lugnare tempo, din hund, att löner landar på kontot. ALLT sånt.
DET är ngt att vara tacksam för.
OCH ja, nu ser vi fram emot att det svarta paraplyet ska blekna.
KRAMAR till dig!!!
Komiskt är det.
Och ibland tänker jag, tänk om man fått en snabb inblick för ett år sen vad mars 2020 skulle innebära. Att se stängda skolor, tomma hyllor, stängda affärer. ALLT.
VAD hade vi då trott och anat.
Jösses.
Kramar från mig!
Vad underbart härligt ändå att ni kan sitta ute med ett glas vin ihop med era grannar. Underbart att ni gör det nu i dessa tider.
Jag själv, börjar konstigt nog anpassa mig till det här. Jag är också en riktigt kamelont. Börjar t o m anpassa mig att maken jobbar hemma. Jag är i motsatt till dig ett stort behov att få vara helt själv. Har alltid varit så i hela mitt liv. Så härligt att träffa mina gamla kompisar hemma i sverige som verkligen vet hur jag är. Redan när jag var ung har jag kunnat se mig gift med en sjökapten, så jag skulle få ha lite ensamtid också. Men nu blev det en ingenjör istället.
Men maken är ba och förstår hur jag är. Jag har också mina resor jag gör själv, som till Stockholm mm.
Det som jag tycker är jobbigt, ja förutom själva viruset nu såklart och alla som blir sjuka mm. Så är det att inte kunna gå ut och äta, ta en drink mm. Sedan att man vet att man sitter fast. Finns liksom ingen stans att fly, inte ens till ett annat land. Världen känns som den har krympt samtidigt inte.
Jag försöker nu se det positiva, att utsläppen, luftföroreningar blir mindre mm och att det inte är någon trafik. Så tomt på vägarna här i The Bay Area.
Väldigt glad och tacksam att båda mina barn inte behöver oroa sig för att förlora jobbet och samma sak med makens jobb. Det gör iallafall att jag slipper oroa mig för det.
Men våran planerade Eurparesa i mitten på Maj, lär bli avbokad med all säkerhet.. Då vi länge planerat att bila i Portugal, Spanien, Frankrike mm.
Hur går det för Karolina? Hur får hon dagarna att gå nu när det mesta är nedstängt i LA? Hann hon byta boende innan Corona drog fram med stormsteg?
Kram min vän och så får vi hoppas att det här snart blir bättre.
Läste i DN idag om några tanter, typ 80+, som fikat ihop genom att öppna sina dörrar till trapphuset och sitta på en stol i varsin dörröppning!
HAHA, ja vi gör det vi kan. Nu har vi fått nya restriktioner, så ...
Ja, vem vet om vi gör detta igen?? Vi kanske inte törs?
HOOOO, jag har också ett stort behov av att vara ensam!!! Väldigt introvert i mångt och mkt.
Mitt dagliga liv under vardagarna är inte speciellt annorlunda mot vad det var.
Med skillnad på att jag inte längre träffar mina svennevänner. Och kan röra mig som jag vill mellan affärer och ställen.
Peter har jobbat hemifrån i 10 år. Inget nytt där.
OCH ensam, det kräver jag att vara. Annars går jag under också. Är absolut ingen extrovert social butterly. Men, visst saknar jag att bjuda hem folk, eller bli hembjuden.
DET gör jag.
DÄREMOT vill jag inte vara ensam nattetid.
Exakt, det är ju friheten som är så inskränkt nu. ATT inte kunna gå UT. ALLS. Inga barer, inga restauranger inga cafeer. INGET!!
Och jag SKANAR det!
Precis som du. SÅÅÅÅ MYCKET!!
jag räknar också det jag är tacksam över, att P har jobb och sitter "säkert" där. Ja, hur säkert det nu är i USA.
Karolina har inget jobb ALLS. Ingen inkomst. Vi sätter in pengar åt henne + att hon lever på besparingar och hoppas få unemplyment ... men men. Hon har en jättefin pojkvän som har sitt jobb kvar.
DET är jag tacksam över, NEJ, hon hann inte flytta.
TA väl hand om dig, Kerstin. SKRIV igen, uppskattar såååå att höra från dig.
Stora kramar från mig!!!
HIHI, vi för det vi kan. MEN det är nog slut med det nu. NYA restriktioner sen igår.
SÅG också artikeln i DN med de två damerna, 80+.
GULLIGT och kreativt.