Tuesday, March 17, 2020

A new reality for all of us




Hello!


We're facing a new reality out there.
Everything feels like a never ending nightmare right now, I admit that.
From the moment I wake up until the moment I go to bed the new virus is stuck in my thoughts. I am trying not to think about it constantly but it is impossible not to.
I cannot help but worry.
I worry about my parents, my aunt, Peter’s dad. I worry about Peter and I worry about Karolina. Karolina won’t get any income since the bars and restaurants in Los Angeles will be closed for the time being.
Neither can she do background work, or anything along those lines.
SO, I worry about her not getting any money, and I worry about her being sick and being so far away. One can say, I worry about everything right now.

The black corona cloud above us is thick at the moment.
We are all under the same black cloud right now. We are ALL together in the same reality.
Never would I have thought that something like this would happen in my life time. Sure, call me naive, but really … NO, I never, ever could have imagined this scenario.

HOW are you ALL doing?
HOW do you feel?
HOW are you coping?
Do you have everything you need at home?


It will be impossible for me NOT to write about covid-19 as we are going forward.
The virus occupies my thoughts all the time. The same goes for all of you, I am sure.
I will try to write about other things as well. I. Will. Try.


On the brighter side, nature is tremendously beautiful right now.  I am thankful for that, at least. Nature is totally unaware on what’s going on in the human world.
The birds are chirping, the trees are blossoming, the spring is springing and the deer are grazing.





Saturday walk in Reston.  Cherry blossoms and forsythias.





Pretty soon these pink magnolias will be in full bloom.




This tree is already at peak!  How lovely.



Yesterday morning here in my neck of the woods.  So lovely.  Thank you nature for being there.



Peter and I spent the weekend taking walks.
And, we were doing some food shopping as well.
YES, we do have plenty of toilet paper at home ;-) Plenty of food and that is good.
The store was OK both Friday and Sunday.

I am trying to find solace in nature. I am also trying to watch a lot of light weight shows on Netflix, HGTV and the likes.
If I start to watch the news, I get into a funk.
SO I avoid that, I get that info online. From my favorite sources, CNN, Washington Post and the Swedish daily paper, Dagens Nyheter.
I try to avoid reading too much about this on Facebook.


















The Bradford peer trees are majestic by the moment.  I love these trees!!



We have all learned some new sayings over the weekend.
Words that did not mean a thing last Tuesday. What a difference a week makes.
But these have now come to be words to live by:

-Social Distancing. Avoiding being in bigger groups. And no, you will NOT find me at a bar or in a restaurant any time soon (they will probably close down soon anyway). Neither would I attend bigger  private parties or the likes. Social distancing IS the new reality.

-Flatten the curve. You should do everything you can in order to stop the virus, stay at home, avoid crowds, wash your hands, help the elderly, help people in need. IF you feel like you’re getting a cold, do not go outside AT ALL.
In other words, do everything you can to flatten the curve.

-Stay the fuck home. Yes, that is a new saying, and hashtag on social media.  Self explanatory, stay the fuck home.
Goes the EFF without saying these days.

People, THIS TOO SHALL PASS!!


I am ending this post with,
WASH YOUR HANDS!!!

20 comments:

Elisabeth said...

Den enda gång jag INTE tänker på detta, eller åtminstone kan tänka sansat, är när jag har lektioner/pratar med mina elever. Inser att den möjligheten snart inte kommer att finnas, vilket ger mig extremt mycket ångest. Tanken på att i flera veckor/månader sitta ensam hemma i min lägenhet och inte få träffa någon eller knappt ens gå ut är MYCKET skrämmande. Men, är det så man måste göra för att stoppa detta ska det såklart göras.

Jag har börjat köpa på mig en del varor också; tvål, schampo, balsam, diskmedel, såpa, toapapper (haha!), tandkräm, en del pasta. Varför, kan man undra? Jo, av flera anledningar: 1) Jag litar INTE på myndigheterna när de säger att det inte finns någon risk för brist på varor. 2) Vi har INGEN ANING om hur länge detta kan fortsätta. 3) Alla stängda gränser, allt som stängs ner, ekonomin som totalkrascher - det är klart att det påverkar leveranser och produktion av varor. Och när/om det blir varubrist/ransoneringar är det bra att ha ett litet lager.

För övrigt kan jag skriva under på meningen "I worry about everything right now", för det finns verkligen ingenting som inte oroar mig. Nya tankar dyker upp HELA TIDEN. Har ganska länge oroat mig för huruvida jag kommer att kunna åka till mina föräldrar i påsk, vilket jag inte längre tror kommer vara möjligt, men nu har jag börjat fundera på om jag verkligen BORDE åka dit, ens om det går. Min pappa är 78, har vissa problem med hjärtat - borde jag inte skydda honom från en extra social kontakt (mig)?!

Tycker SÅ synd om alla som är beroende av gäster för sin inkomst, som Karolina. Jämfört med att vara i den situationen är min inte så illa. Jag får i alla fall lön... än så länge. Har allt film-/TV-arbete helt stannat av i LA? Antar att det är så.

Jag har bestämt mig för att inte följa rapporteringen alls mycket, inte ens i tv/radio/tidningar. Alla siffror, alla länder som stänger gränser, stänger städer - det ger mig bara ännu mer ångest. Länge tyckte jag att mer information gjorde mig "lugnare", men nej, det är inte så längre.

ÄLSKAR i alla fall dina bilder! Så vacker naturen är hos dig nu! Naturen är som sagt helt omedveten om alla kriser... När jag gick hem igår hörde jag till exempel koltrasten för första gången i år. Det var minst två som satt på olika platser och sjöng så vackert.

Nej, nu ska jag sluta sprida min ångest över detta. Och så ber jag ursäkt för att jag använder ditt kommentarsfält som min privata psykolog, haha. ;-)

Malin said...

Jag känner mig fortfarande inte särskilt orolig för egen del. Har svårt att förstå paniken och den märkliga bunkringen av toalettpapper, mjöl och pasta som folk håller på med.
Jag åker till jobbet och barnen går i förskolan och skolan som vanligt. Jag håller dem inte hemma så länge de är friska. Jag tror det är bättre för barnen att det mesta är som vanligt. Men visst märker man av det, i stora barnets klass var hälften frånvarande igår.

Sen tycker jag det såklart är ett kollektivt ansvar att se till att smittan inte sprids, särskilt inte bland de som tillhör riskgrupper. Man får ställa upp för varandra och hjälpa de som behöver.

Jag är nog mest oroad över konsekvenserna i samhället om allt stängs ner. Det känns som det kan bli en ekonomisk situation som blir riktigt svår för många. Särskilt om folk dessutom blir uppsagda. Själv har jag ett jobb som hittills inte påverkats, och jag har möjlighet att sitta hemma och jobba om jag vill. Men tänker på alla som inte har den möjligheten. Tufft, helt klart.

Nu till något trevligare. Dina bilder. Älskar dem, det är så vackert i området där du bor. Vill nästan flytta dit. Du gör bra reklam för Reston, haha :)

Anonymous said...

Yvonne said….
Ja du, jag är också väldigt orolig för hur detta ska sluta, inte bara med smittan men med företag, människor som jobbar där och blir utan jobb, börsen kraschar över hela världen vilket verkligen inte är bra. Det värsta är ju att ingen kan ens ana när detta är över.

Vi är ju totalt i karantän här i Spanien nu, min man stod på trottoaren utanför vårt hus då en civilbil med militärer vinkade/pekade att han skulle gå in genom grinden och inte så där (helt ensam på hela gatan) och en kille som joggade här i backen blev stoppad, om han fick böter (från 300 euro) eller bara tillsägelse vet vi inte.

Vi har ju biljetter hem på lördag om nu SAS flyger, men de har sagt att de ska ta hem alla från södra Spanien så jag hoppas vi räknas till dem trots att vi bor i mitten av landet. Vi känner att det är lättare att vara hemma med ett större hus, skogen nära inpå som man kan gå i, en liten trädgårdsplätt som man kan ta tag i och att man får gå vart man vill. Vi kommer iofs hamna i karantän där hemma i 1-2 veckor, smitta kan ju finnas på flygplatsen eller på flyget som vi kan få med oss, men det visar sig. Än har vi bara kommit hem på det mentala planet.

Förstår dig fullkomligt att du oroar dig för dina föräldrar som är äldre och så Karolina som är i LA och så fort som alla förutsättningar ändras så vet man ju inte vad man ska göra.

Tusen tack för alla vackra bilder, det lättar verkligen upp framför allt nu när vi inte får gå ut själva och se vad naturen bjuder på. Stränderna är ju stängda och det har de varit i över en vecka, varför? Jo för att Madrid där smittan och sjuka är väldigt stor fick för sig att åka hit till kusten där många har sommarhus och se det som en extra semester utan att bry sig om att de drog hit smitta, så dumt, så dumt. Tog ju ngn dag innan myndigheterna i Madrid kom på att spärra/kontrollera på motorvägarna vart folk skulle. Här tänkte de att om är stränderna är stängda så lockar det inte folk att åka hit.

Ha en fin tisdag säger jag och skickar en stor, varm kram från ett idag småregnigt Spanien.

Sara said...

Sis, dina bilder är magiskt fina! Och som du säger, man får vara glad så länge det är ok att gå ut och promenera. Och om det är något som mår bra av detta så är det just miljön. Folk rör sig inte på samma sätt som tidigare med flyg och bilar vilket är positivt gällande föroreningar. Men såklart förödande på så många andra sätt. Förutom risken för speciellt de äldre och de med nedsatt immunförsvar så går ju ekonomin åt skogen. Börserna faller. Folk blir av med jobben. När jag går ute på den allt tommare trottoaren ser jag tomma restauranger och barer. Sorgligt på så många sätt.

Nä, nu skrollar jag dina bilder igen och försöker glömma all skit:)
PoK, älskar!

Ann Rumbleinthearctic said...

Här stänger dom ju alla resturanger och barer från och med igår klockan 8. Nu kan man bara få take out från resturanger. Alla museer, bibliotek, broadway osv är ju redan stängt.

Columbia University (och alla andra universitet) har bett alla som kan att flytta ut från deras dorm och inte komma tillbaka resten av terminen. Ute på vårt campus hade vi ett zoom möte om situationen igår och alla labb stänger, så jag kan inte riktigt göra mitt jobb som labb manager utan ett labb. Jag var ute igår och gjorde lab ramp down, mothball it som dom säger. Men det finns lite andra saker jag kan göra förstås, protokoll osv. Men de pratar om minst 6-8 veckor.

Min man gör ju hans jobb via datorn och han har även ett nytt jobb som väntar i Januari (vi flyttar igen, upstate NY), som han redan skrivit kontrakt för innan allt detta hände. Men klart man är orolig för det med, att det håller. Vi får hålla tummarna.

Min bror i Amsterdam säger att hans jobb har pratat om att jobba remotely i 5 månader... Känns helt galet. Vet inte vad vi gör om det blir över hela sommaren. Kanske tar vi bilen och katterna och kör till Montana. Vi får se. Jag väntar bara på att de ska stänga GW bridge och alla andra vägar ut och in från Manhattan.

Men mat säger dom ju att det inte ska vara några problem med på affärerna. Vi brukar ju ha lite extra av det och det andra. Kanske något som blev av tiden i Fairbanks då jag inte åkte till affären så ofta. Vi hade redan toapapper och papertowel från Costco. Så vitt jag förstår så får ju även folk i länder som Italien osv, även i Kina då de hade det värst, gå ut och handla. Men vi får väl se hur det blir med det med. Läste kommentaren som Yvonne skrev om Spanien....och då känns det ju lite mer oroligt..

De säger ju nu att detta kan be on par med the great depression. Scary times ahead.

Keith said...

Nature will never let you down! Very lovely outside right now. Blooming everywhere! Enjoy your walks!

bettan said...

Underbara bilder!! En njutning att scrolla fram och tillbaka.

Ja det är i sanning en tillvaro full av oro. Oroar mig allra mest för min dotters skull. Hon har ju näst intill inget immunförsvar. Ytterst få vita blodkroppar. Det är hennes bromsmedicin som slår ut hennes försvar.

En av mina närmsta vänner är smittad och har covid-19. Hon mår hittills förhållandevis bra, och vi hoppas det får fortsätta så. Resten av hennes familj är sannolikt också smittade.
Du vet sen tidigare att jag har en mycket bisarr humor och så även en del av mina vänner och familj.
Därav har vi nu firat min vän med ett fång blommor, grattis och hurra över att hon vann. Hon blev "1:a" och den första av oss som testades positiv.
Nu tillhör hon inte en riskgrupp vilket möjligtvis kan vara en förmildrande omständighet när man skämtar på detta respektlösa vis.

Jag är förstummad och förbannad över alla dessa amatörtyckare som florerar på sociala medier. De tror sig besitta kunskaper om precis allt.. Att de har noll självinsikt hur de härjar och gör bort sig. En självpåtagen uppgift med "goda" råd i parti och minut.

Ja mycket virus-babbel blir det från de flesta av oss. Men så är det också världsomvälvande.

KRAMAR!!

Annika said...

Elisabeth;
Läser nu att gymnasier och högskolor stänger hemma.
SÅ nu börjar din nya verklighet. ja, med onlineundervisning.
Det är helt otroliga tider nu. OCH saker och ting ändras timme för timme.

Lyssnade på Agnes Wold som var hos Mia och Anna (skäringer mannheimer) och det var nyttigt och bra att lyssna på.
Agnes menar att det är omöjligt att hålla människor isolerade en längre tid.
OCH det tror jag med. Visst, till en början går det. Men sen ...
OCH ffa vad gäller barn och unga, det går inte.

Tycker gott du kan köpa på dig ett lager, det gör ju jag med,
MEN undviker att hamstra i sinne. DET är fel, och det är en läxa jag tror att vi alla tar med oss NÄR detta är över.
Att vi ska tänka på andra, att vi lär oss.
Ja, vilka osäkra tider vi har framför oss nu. DET är så OTÄCKT.

JAG VET! Nu säger de ju att man inte SKA hälsa på äldre släktingar ALLS. Att det medför fara.
SÅ jag förstår dig. Å andra sidan, om det skulle bli en lång skolstängning skulle du säkert vara till mer hjälp hos dina fldrar. Du skulle vara den som skötte alla ärenden utanför hemmet etc.
Så det kan vara en tanke också ... frågan är bara, hir kommer du dit?
Har du ngn vän som ska åt dina trakter i påsk?
Har iofs läst att på tågen vidtas social distansering mkt bra. SÅ .. ja ... frågan är förstås, hur länge kommer tågen att gå?
OCH hur länge kommer skolorna att vara stängda?
Vilet dilemma!!!
Har dina fldrar ngt gästhus etc där du skulle kunna bo som karantän ett tag?

Allt står still i LA.
De sänder live shower utan publik. Inga auditons äger rum, och ALLA restauranger och barer har nu slagit igen. Hon får ingen lön.
DET stressar mig sååå mkt. VILL helst ha hem henne. Men, hon har sagt att hon i dagsläget stannar där. Iofs tror jag att man snart kommer att stänga statsgränser inom US också. DÅ är et kört. Då kan hon inte komma. OCH CA är en drabbad stat.

Vi är alla i samma båt, Eliabeth, Du får gärna uttrycka din rädsla här. Det gör mig ingenting.
Tvärtom. Blir mer bekymrad över sånt som bara lallas på. Du vet, som du och jag var för två veckor sen. Good times.


Naturen är en lisa. Så länge jag kan vistas där är det hyfsat.

Och ja, jag tittar inte på TVs nyheter. DÅ stressas jag sönder. Tar min info online.

Kram till dig. EN dag är detta över.

Annika said...

Malin:
Ja, många menar ju att det är bra att köra just så. Barn blir inte sjuka etc.
men jag antar att det bara är en tidsfråga även hemma innan skolorna stänger. Nu har ju gymnasie och högskolor slagit igen sina portar i Sverige.
det är svåra tider.
DET är det.
Nej, hamsringen är mkt svår att förstå sig på. OM nu alla tänkte på alla skulle det inte bli som det är nu med brister på toapapper, tvål och annat.

Jag tror att läxan vi lär oss nu är att tänka på andra, att vi lär oss slösa mindre och att vara mindre ego.

Vi får tänka, This too shall pass.

TACK snälla du, ja naturen är iaf en tröst nu mitt i eländet.

Kramar!!!

Annika said...

Yvonne.
JAG med!
Följderna detta får i världsekonomin. OCH alla som just nu inte får lön alls.
Börsen.
ALLT.


OCH ni sitter under total isolering. DET måste vara så enormt overkligt. Så kan det bli här också.
Militärer på gatan.
Vilken overklig tid, och overklig syn.

HOPPAS att ni kan ta er hem till Sverige.
HOPPAS det.
Karantän i två veckor kan ni leva med.

Ja, jag är orolig, för allt och för alla.
Får väl magsår innan detta är över. JAG och alla andra, iofs.

Hang in there, Yvonne.
En dag är verkligen detta över. OCH jag håller alla tummar för att ni kommer hem på lördag.

Stora kramar över Atlanten till DIG!!!

OCH tack för dina fina ord om mina bilder.
TACK!!!
Än så länge få vi gå ut iaf. TACKSAM för det.

:-*

Annika said...

SIS:
Tack snälla. Naturen är ett plåster på allt nu.
Att naturen är så himla vacker nu står i bjärt kontrast till verkligheten. Jag är tacksam så länge vi inte sitter i isolering, som i sydeuropa. DET kan bli så här också, och det blir inte roligt.
Men skulle det bli så får man ju ta det också.
SÅ mkt sorgligt och hemskt nu. PÅ alla plan.

ÄLSKAR!!

Annika said...

Ann.
Scary times ahead. DET är det verkligen!
USCH.
Blir helt matt av att tänka på konsekvenserna som detta för med sig. Både NU och sen.
Men det ligger väl läxor i detta också för oss.
Så kanske blir det lite vänligare på många sätt både UNDER och efter.
Time will tell.

Ja, så märkligt på alla unis som nu slår igen sina portar. Tycker så synd om alla elever, ffa de som går ut nu.
Vilket avslut på skoltiden. Rätt in i corona.
Förstår att det inte är lätt för dig att göra det du ska. Bra dock att du kan göra lite av det du ska utomhus iaf.
Bra att din man kan göra sitt jobb ändå.
MEn ni är alltså på väg till upstate NY.
ÅÅÅ det är ju sååå vackert där- Underbart fint.
JAG håller alla tummar för att det ska gå i lås.

Sommaren känns som ett stort frågetecken nu. Känns som att det inte ens går att planera den.
Bara att vänta och se.
jag har inga biljetter bokade till norden än. Brukar inte boka dem tidigt ändå, men ...

Affärerna, ja vi har ju köpt en del nu, men alls inte så att vi skulle klara oss i månader. Så vi får verkligen hoppas att det kommer att finnas mat i butikerna.
Yvonnes kommentar är verkligen oroväckande, håller med.
SÅ hemskt. HOPPAS att vi inte kommer dit här, men man vet inte.
Vi vet ju heller inte om de kommer att stänga gränser mellan stater etc.

GAWD! Må det blåsa över!!

Annika said...

Keith;
As long as we are allowed to go outside I will surely treasure my walks.

Annika said...

Bettan:
Tack fina du!

Ja, det är ju omöjligt att INTE prata om det här. Det är ju ngt vi aldrig förr varit med om, och inte heller trodde att vi skulle få uppleva.
helt overkligt är det.
När ska vi vakna ur denna mardröm?

Så mkt oro. OOO ja, gud nog förstår jag att du oroar dig för L!
Bettan, usch ja.

Alltså, man måste få skoja om det. Det går ju inte annars. Det finns många roliga memes därute som handlar om corona. Lite galghumor är aldrig fel :-D
P och jag sa nyss, jag undrar hur många vi kommer att känna som får viruset? FÖR det lär vi ju göra. Vi kanske blir de som drabbas också.
Låter bra att din kompis inte är särskilt sjuk. Jag är mest orolig för de äldre i min familj. OCH precis som du är för L. Just de tankarna kan äta upp en.

Sociala medier, och ffa FB, ska nog undvikas nu.
Det finns så många "experter" därute att det inte är klokt. OCH väldigt många som tar på sig rollen som allvetare och hur vi ska LEVA våra liv.

GAAAHHH!!

Stora kramar till dig!!

Brysselkakan said...

Vackra vårbilder! Naturen exploderar hos dig nu!
Och resten... ja, detta virus finns i mina tankar hela tiden. Och jag tycker fortfarande att hela världen överreagerar men det kantänkas att jag är naiv. Vill bara spola tillbaka tiden till slutet av februari och starta om detta. Men det går ju inte.
Hoppas K hittar något att få in pengar på, tuffa tider tyvärr.
Att ha en son i USA känns så där men han mår bra, är inte orolig (mer än att han var upprörd över att all lök och mycket mer var slut när han handlade i lördags) och nu ledig en vecka och sedan blir det att undervisa online.
Orolig för mina föräldrar lite grann; de är 80 år och har andra problem (pappas lungor funkar inte så bra och mamma har hjärtproblem) och får de detta ja, då går det nog inte så bra. Men varken syrran eller jag kan göra så mycket, vi bor ju också båda långt ifrån dem. Men de verkar ta det lugnt och är hemma mest.
Och mellansonen blir troligtvis permitterad från nästa vecka, nu är de arbetsbefriade resten av veckan ut och han får som tur är lön fortfarande.
Det här kommer bli tufft för hela världen och lär ta många år innan den ekonomiska smäll detta är har återhämtat sig.
Men nu ska jag krypa upp i soffan bredvid min man och titta på någon kul på TV och försöka att inte tänka på virus en stund!

Elisabeth said...

Förstår SÅ väl att du helst vill ha hem Karolina! Denna osäkerhet om vad som händer gör att man helst bara vill vara nära de som står en närmast. Jag känner mig väldigt långt bort från mina föräldrar och önskar att jag bodde lite närmare. (Jämfört med Karolina bor jag ju dock NÄRA, haha!)

Tyvärr har mina föräldrar inget gästhus, annars hade det varit en bra idé med lite karantän i ett sådant! Mamma är tio år yngre än pappa, och har inte några sjukdomar, så hon skulle kunna åka och hämta mig om tågen inte går. För nu börjar de ju dra ner rejält även på sådant. Inte så konstigt heller, när det knappt är någon som åker.

Ja, nu blir det undervisning på internet. Kan nog bli bra det också, även om det känns lite som att mitt huvud ska explodera av alla tankar kring detta. Än så länge (den här veckan i alla fall) ska vi vara på plats på skolan och bedriva undervisningen därifrån, och knäpp som jag är är jag glad för detta. Men så bor jag nära, behöver inte åka kollektivt och tillhör inte någon riskgrupp. Hade säkert tänkt annorlunda annars. Imorgon ska eleverna (som inte var i skolan idag eftersom vi hade studiedag - vilken studiedag det blev!) komma och hämta sina böcker och datorer. De får inte röra sig fritt i skolan, utan ska slussas runt i lagom stor (små) grupper. Alltså, det är ju helt absurt! Ska man skratta eller gråta liksom!?

Såg att du skrev om de stackars eleverna som går ut skolan i sommar, och det är det verkligen. Den tiden kommer ju aldrig tillbaka, och att få den förstörd av Corona måste vara jättetråkigt. Vi får bara hoppas på att det i alla fall kan bli studentavslutningar.

Annika said...

Brysselkakan:
ALLTID ngt, eller hur?
Att det är som en dröm ute. Tyvärr kan jag väl inte supa in dess skönhet så som jag skulle vilja. Försöker, men ...

JA, jag vet ... det går ju inte att sluta tänka på det här. DET går inte.
Tycker det är svårt att veta vad som är att överreagera. Märker att jag själ dras med, och måste hela tiden påminna mig att SANSA mig.
OCH att ändå komma ihåg hur det slår. DET är ju inte ebola vi har över oss.
kam vi bara starta 2020 från scratch? DET skulle jag vilja.
Vilket jävla skitår. Får oss ALLA.

Karolina får nog inget nytt jobb i en handvändning, hela stan är stängd. nej, vi får hjälpa henne så gott vi kan. Helst vill jag att hon kommer hem. Men hyran ska förstås betalas ändå.

JAG fattar så väl att du är orolig för din son i WA. GUD jag vet hur du känner. OCH ja, affärerna är utplockade, men det är de ju hos sdig med.
Det är bäst att handla tidigt på morgonen.
Hittade själv igen potatis häromdagen. Har inte varit på affären sen i söndags, tänker gå på fredag igen. Vi får se då ..

OCH ja, jag vet ... samma med mina fldrar, 79 och 86. De är inte pjoskiga måste jag säga. Hoppas de inte är för tuffa och tror att det inte hoppar på dem. pappa har värk och lite annat tjafs, så han går inte ut mkt. Men mamma handlar ju. Pratar med dem varje dag nu. Känns liksom bra att se dem då jag pratar med dem. SÅ att de inte ljuger om de är lite förkyla eller så, hehe.
OROLIG.
Har en moster som är rörelsehindrad efter en stor ryggåkomma. Så henne är jag orolig för också. Inte helelr hon gnäller. Vill bara inte att de ska bli för sturska.
ALL denna oro, den kommer att ge mig magsår. Give me a xanax already!! HAHA.

Ekonomin oroar mig massor. Smällen, blödningen.
Allt.

B, vi får fasiken leva i våra bubblor nu. Göra det så fint vi kan för oss här och nu. Det är allt vi kan.

Hang in there!!!

Humlan said...

Ja, på något sätt så går jag bara och väntar. Väntar på vad som ska hända, hur fort det går över och hur fort (och hur bra) kommer samhället att återhämta sig? Det är så många frågor som surrar runt i huvudet.

Jag vet inte om jag borde vara orolig för att bli smittad, men jag är ju ganska isolerad så risken är väl inte så stor. Men det känns verkligen som vi går och väntar på vad som ska hända.

Tack för dina fina bilder, man behöver verkligen fina bilder nu, något att njuta av mitt i allt man läser om och hör om på nyheterna.

Hoppas du haft en fin dag, trots alla nyheter och allt som händer!
Kramar!

Annika said...

Elisabeth;
DET vill jag. Pratade med henne igår igen, men hon tänker stanna. Hon har Mike och hon har vänner, så jag vet att hon tas om hand. Men ändå. KLART jag skulle vilja få hit henne.
Hon menar att ett flygplan och en flygplats skulle vara farligare nu, och så tänker hon på oss. Lite som du tänker på dina fldrar. Vi är ju mkt yngre än dina fldrar, så det går inte riktigt att jämföra. Men K har det som argument.
Så ja ... så är det nu.


OCH sen du då ..
Finns det ngn källare etc du skulle kunna vara i under tiden, typ en vecka eller så?
Eller om du idkar distansering från din pappa? Jag vet, det är skitsvårt. Helst skulle jag ju hojta till dig att ÅK HEM!
Men så lätt ÄR det inte nu,
Jag har sett att folk tar stor hänsyn i lokaltrafiken, så jag kan tänka mig att det är samma på fjärrtågen. Ja, inte lätt detta. INTE alls.

Just det, nu börjar er distansundervisning. Antar att du skulle kunna bedriva den fr dina fldrars hus också?
Om de har bra wifi etc.
En helt ny tid börjar. Nya utmaningar för dig, och för dina elever.

Här skulle eleverna få hämta sina saker, låna datorer och annat i måndags. Nope, det fick de INTE.
Lite överdrivet det, kan jag tycka.
Ett coronafall upptäcktes hos en lärare på en lågstadieskola i södra delen av vår kommun, och vips drabbade det samtliga skolor i vårt stooora upptagningsområde.
Så nu finns det många barn som har det lite mindre bra ställt utan lånedatorer hemma, och utan böcker etc.
TUFFT.
Vet inte hur de ska lösa det?
Förstår att det var absurt att se det där när eleverna slussades runt.
Som en dålig film.


TYCKER SÅ SYND OM ALLA ELEVER som får sin sista skoltid förstörd, de som ska gå ut nu. På både gymnasiet och uni. DET är INTE roligt.

Hang in there, my friend!!

Annika said...

Humlan;
JAG MED!!!
JAG MED! Jag bara väntar tills de ska säga att det nått sin topp.
Det är med fasa jag öppnar mina nyhetsappar på morgonen. Orkar inte ha tv-nyheterna på. Inget sånt.
DÅ blir jag tokig.
Man blir nojig om man nyser, hostar eller känner lite i halsen.
Vilken skitkonstig tid vi lever i,
NÄR får vi vakna ur denna kollektiva mardröm?
KRAMAR!!