Wednesday, February 19, 2020

S**T happens!





Hej onsdag!


Karolina är hemma, som jag berättade om igår. Hon stannar tills på fredag. Då sätter hon sig på planet mot New Orleans där hon ska tillbringa helgen och fira Mardi Gras. Just det, den allra största festen och karnevalen på året i den staden.
Party galore.
I New Orleans möter hon upp med fyra gamla vänner från Elon. Tjejerna lär få så KUL.
Galet lär det bli, och jag hoppas de tar det lugnt (who am I kidding).

Karolina hittade en väldigt billig flygbiljett till DC i höstas, och bestämde sig för att komma hem en sväng innan hon åker och firar in fastan, haha.
SÅ, igår for Peter och jag iväg och hämtade henne på Reagan National Airport som ligger i Arlington, Virginia. Den flygplatsen ligger så gott som i DC, och det är en inrikesflygplats som är hårt trafikerad.
Karolinas plan landade hela 40 minuter för utsatt tid, så det var ju gott och väl och vi styrde glada kosan mot Tysons Corner där vi hade tänkt äta middag.


Fastän det var President’s Day i måndags (federal helgdag) var det gott om trafik på vägarna. DET är det alltid här i DC med omnejd, ska jag tillägga
Inne i bilen började det stinka avgaser —mer än lovligt—medan vi satt i bilkön på väg från Reagan National.
Vägarna runt flygplatsen och runt DC har enorm trafikvolym.  Vi lämnade iallafall flygplatsen och började köra mot vårt mål. Plötsligt säger Peter, this car is going to die. IT has lost all its powers.


MAN, oh MAN!
Han lyckades köra in åt sidan och då kände vi en mycket konstig, bränd lukt i bilen, från motorn.VI hoppade snabbt ur bilen.   Jodå, det rök ur motorhuven.
Vi stod så ILLA till man bara kan. Precis vid två påfarter--och i en trafik som fullständigt ven förbi oss. Bilar tutade, och jag tror faktiskt att någon gav oss fingret.
SOM om VI ville stå där. SOM om vi valde att bilen skulle gå sönder.
People alltså …

Peter ringde AAA, en service vi har och betalar för just om något sånt här händer. För nej, bilen var stendöd. Bärgare behövdes.
Där stod vi på George Washington Memorial Parkway, precis vid Potomacfloden, med Georgetown University på andra sidan floden. Allt medan måndagsrusningen var i full gång. Klockan var 16:30.
JAG hade inte brytt mig om att ta med en jacka. På mig hade jag endast en ganska tjock kofta, en scarf och mina ganska högklackade boots. HAHA, jodå jag hade klänning och tjocka strumpbyxor också, tro inget annat.
Det dumma är att jag TÄNKTE innan vi for att jag borde nog ha jacka med mig, för man vet aldrig …
Men alas, nej …
Bärgaren som var närmast var upptagen på annat håll just då, men de skulle komma så snart de kunde.
Grejen är den att trafiken var såååå otäck, vi hade ju varningsblinkers och triangel, men bilarna kom i full karriär och de strök nära vår bil att jag var säker på att det skulle ske en olycka. NEJ, vi vågade inte sitta i bilen, utan stod på sidan om hela tiden.




Karolina tog ett par bilder.  Här en på Peter medan han ringer ...


OCH jag bara önskade att en polis skulle komma. Men ingen kom.
FYRA bilar stannade på 40 minuter och frågade om vi behövde hjälp. Samtliga var unga män.
Andra bilar bara blängde, andra tutade.
OCH ja, vi ringde faktiskt 911 (nödnumret) efter ett tag och en parkpolis kom. Han tyckte att Peter skulle föröka starta bilen igen för att se om vi kunde köra upp den på sidan av vägen.
OM inte det skulle gå skulle vi knuffa upp den med gemensamma krafter.
Bilen startade faktiskt, och Peter körde upp den på gräset.
AAA ringde igen och sa att de var 25 minuter bort. Det mörknade också. Den snälla parkpolisen skjutsade mig och Karolina till ett säkert ställe där vi kunde beställa en Uber.
Peter väntade i bilen vid vägen. Jodå, när den VÄL stod på gräset vågade han sitta i den.
SÅ nu har Karolina och jag åkt polisbil också. HAHA. EN ny upplevelse i våra liv.
Vi hoppade ur polisbilen och beställde färd hem.
Ubern kom som alltid på nolltid och körde oss till Reston.
Peter kom hem en timme efter oss, då hade han först varit på verkstaden och ställt bilen där.


Det sura och jävliga i denna historia är att veckan innan hade vi servat bilen, och reparerat delar på den för väldigt mycket pengar.
OCH nu dog den alltså. I skrivande stund står den på verkstaden, och i skrivande stund vet jag inte vad utlåtandet blir.
Fasiken vad jag är trött på bilar som strular. Vår bil har inte strulat SÅ här tidigare, men den är inte direkt ny heller. Lite småskavanker har absolut dykt upp de senaste åren, men …
Hur gammal den är? Den har 10 år på nacken, men speciellt många mil har den ändå inte gått.
Trött har den förstås varit en längre tid.
Tror att det snart är dags att ta farväl av den, faktiskt.

Bilar de bara SKA funka.
Allt som har med bilar att göra är dessutom så stressigt, och man vet att det alltid slutar med stora utgifter.

När vi stod på sidan om vägen i måndags, på sämsta tänkbara ställe, medan bilar vrålade förbi oss i en aldrig sinande ström sa Karolina att, det bara att ta det jämnmod. Ingen ide att bli  uppröd eller arg, det är som det är.
Bäst att bara garva åt det och tänka att det kunnat vara värre.
Det sa polisen också, att det ju kunnat gå så mycket värre. OCH det hade det onekligen.

Jaja, i skrivande stund är vi billösa, och det är inte det lättaste där vi bor.
Förmodligen har vi väl en hyrbil eller dylikt då ni läser detta.

Det hade kunnat gå så mycket värre. Men ack och OOOO vad det är stressande då det sker.


Ha en bra dag önskar billösa jag.


24 comments:

Anonymous said...

Ah, vilket elände!
Håller med dej, en bil ska tankas o köras, inget mer. Det ska liksom bara funka. Minns när vår dåvarande bil, förra många år sedan, gav upp mitt i Vällingbyrondellen när jag skulle åka hem. Inte bra ställe alls. Inte på länga vägar så mycket trafik som hos dej men tillräckligt ändå. Mitt i rondellen så jag kunde inte gå ur bilen heller. Bilar tutade, "fulfingret" visades men inte en enda försökte hjälpa. Minns att jag i panik ringde polisen. "Knuffa bilen in till kanten" sa de. Visst inga problem, här ser du superkvinnan nr 1!! Till slut fick jag tag i maken som kom cyklande och hjälpte mej.
Hoppas det löser sej med bilen.
Ha så mysigt med dottern!
Kram från Anette

Elisabeth said...

Vilken otur med bilen! Tur att det ändå gick bra, för det kunde ju absolut gått värre. Värst är är dock folks uppförande. Det borde inte ha varit så svårt att sänka farten lite när de körde förbi er. Och att blänga och tuta?! Som sagt, det var inte direkt så att ni ville stå där. Snällt av de som stannade och av poliserna dock - det finns hopp om mänskligheten. ;-)

Roligt att Karolina kom förbi innan New Orleans. Om man tycker om lite "galenskaper" (alla dessa utklädnader och liknande) och att festa måste Mardi Gras där vara lite av en dröm. Inget för mig dock, inte ens när jag var 23, haha.

Anonymous said...

Yvonne said…
Men fy så läskigt, vilken tur ni till slut fick hjälp av snälla poliser. Hemskt när bilen lägger av där man minst av allt vill det. Jag har aldrig råkat ut för mer än en punktering och det räckte bra för min del. Vi hade 2 bilar ett tag och jag älskade min Ford, men på slutet började reparationerna gå upp mot 10 000 kr/år så då gav jag bort den till en väninnas son. Då hade ABS-bromsarna gett upp och den skulle inte klara besiktningen sa de. Tråkigt var det, men vi behövde inte 2 bilar längre heller så det var rätt att göra sig av med den.

Härligt att ha Karolina hemma några dagar kan jag tro. New Orleans har jag också sagt att jag vill åka till, musiken och deras goda mat lockar mig :-)

Ha en fin onsdag och hoppas det löser sig med bilen. Stor kram skickar jag från Åkersberga

Humlan said...

Men så typiskt att en nyservad bil ska klappa ihop sådär! Dessutom på ett sådant otäckt ställe. Jag håller verkligen med om att bilar och andra maskiner ska bara funka!
Att dessutom bilister inte kan ta hänsyn till en stillastående bil med varningsblinkers! De borde väl fatta att man inte stannar där för att bara sträcka på benen lite. Skönt att det gick bra och att du inte behövde stå där och frysa alltför länge (visst är det typiskt att man inte tar med jackan just den gången!) innan ni fick hjälp.

Ha nu en bra dag och njut av att ha Karolina på besök!

Kramar!

Sara said...

Usch och fy vad trist. Som du säger, en bil ska bara funka! Och speciellt om den är nyservad. Trist och dyrt. Lite som tandläkaren. Och att folk inte bara kan bete sig, vad är det för sätt att tuta och visa fingret? Gulligt ändå av de som stannade och frågade om ni behövde hjälp. Snöplig hämtning av Karolina.

Nu får ni njuta av lite tid med henne (hon skickade en "fin" bild till mig igår btw;) PoK, älskar!

Karin Eklund said...

Vilken upplevelse! En sådan man inte vill vara med om.
Undrar vad bilverkstaden egentligen gjorde? Gjorde de något överhuvudtaget? Annat än tog betalt. Spontana funderingar.
Kostsamt blir det med bilar som inte fungerar. Ujj.
Hoppas att det ordnar sig för er på bästa sätt.
Det är sällan en tröst men det gick trots allt bra. Ni är oskadda, det viktigase av allt.
Styrkekramar! Njut av tiden med Karolina!

Annika said...

Anette:
Absolut. Bilar SKA bara funka. MAN ska hoppa in dem, starta och köra iväg. DE ska inte strula.
USCH, och nu vet jag att det är en jäettdyr grej som måste fixas ...
SÅ ---
Anette, din situation var vidrig. SÅ vidrig. Jag var SÅ glad att Peter var med, och att det inte bara var jag som hämtat K.
HUR kunde polisen föreslå att DU ensam skulle knuffa upp bilen??
FY tusan vilken MARDRÖM!!
Tack Anette, har en hyrbil nu, så ut kommer ju både K och jag.
Kramar!!!

Annika said...

Elisabeth:
DET är absolut så man får tänka, det hade kunnat gå såååå mkt värre. Det gick bra, den hade lika gärna kunnat lägga av mitt på motorvägen, och då hade det varit etter värre.
OCH ingen skadades, och allt det där ...
Vi stod så olyckligt, precis där två påfarter möts. OCH jädrar var bilarna ven, och som sagt vissa gav fingret och andra bara blängde. Men de fyra killarna som stannade ska ha alla heder.
Polisen var superschysst, inga problem för honom att skjutsa oss till närmare säkra plats där vi kunde beställa en Uber.

Mardi gras, tror det är helt galet. Minns ju fjol då vi kom dit då de hade en stor parad som inledning till d tre veckor de festar innan mardi gras. Helt sjukt var det DÅ!! OCH jag kan inte ens föreställa mig hur det ska festas i helgen.
INGET för mig heller, inte ens då jag var 23, precis som du!
:-)

Annika said...

Yvonne:
Ja, när Peter sa, NU dör bilen. Precis då vi skulle köra ut på den här hårt trafikerade vägen. DÅ dör den, men vi hann åka lite åt sidan, om än olyckligt precis där två påfarter möts.
USCH:
Blir så sur, vår bil gick igenom besiktningen, sen reparerades den för ett och annat. OCH vi klagade på att den är lite seg i växlingen.
Hur kunde de inte SE det fel sim gjorde att den dog?
OCH nu ska vi ut med ännu mer pengar.
Vi måste göra oss av med den i vår. Det har vi bestämt. Man måste ju ha en bil man kan lita på.
Precis som du med din Ford är det ju ingen ide att ens fortsätta betala dyra pengar i rep på dem. Jobbigt och trist.

Nu har vi hyrbil ett tag framöver, för felet på bilen tar ett par dagar att åtgärda.

MEN mysigt är det att ha K hemma.

Mardi gras ja, det lär bli kul.
NO är en jättehärlig stad, sååå levande och så mkt kultur. Maten var god också.

Kramar

Annika said...

Humlan;
VERKLIGEN!!
Det gör mig betänksam över verkstaden vi går till också.
USCH,
OCH nu blir det ännu dyrare, för det var inget litet fel heller ... GAAAHHHH!!!!
Förstår mig inte på folk som ger fingret och annat när man står där i sin nöd.
Tack och lov för de fina som stannade, för det var ingen lätt plats att stanna på. Man får vara glad att det inte regnade.

Tack Humlan, mysigt med K hemma.

KRAMAR!!

Annika said...

Sara:
USCH ja, och nu ska vi punga ut med lika mkt till! Orkar inte ens skriva om hur mkt ... jag blir bara arg.
Ett stort fel vilket involverar fläktremmar som bränts av etc.
GAAAHH!
Klixo tog det lugnt, och vi kunde inte låta bli att garva lite där i stod också. Vi hade solglajjerna på också trots att det skymde. Kändes lite mer gömt då, haha.
Nu har vi en hyrbil härhemma ett tag. En snygg minivan, hahahaha!!!

JOOO, hon visade bilden ho9n skickade. HAHA. Snygga var vi ...

Kramar och älskar!!!!

Annika said...

Karin:
MYCKET tveksam till verkstaden. OCH Karin, det var förbannat dyrt. OCH lika dyrt är det de ska åtgärda nu.
Jag sa till P att vi nog måste börja gå till ett annat ställe.
OCH sen önskar jag att vi visste mer om bilar. Jag kan NOLL. Peter också.
Nej, vet du, vi måste skaffa ny bil. Men först ska denna säljas. Blir så trött ... TRÖTT.
OCH ffa på verkstan.
Glad och tacksam ändå över att det gick bra. Vi hade lika gärna kunnat bli påkörda när bilen började sacka in och även där vi stod på sidan av vägen.
Tack Karin, stor kram till dig på den gröna ön!!

Brysselkakan said...

Stackars er... Det är så surt att lägga pengar på bilar. Och varför upptäcktes detta inte på servicen?
Jag har ju turen att ha en man OCH en son som är utbildade bilmekaniker (även om de inte jobbar som det längre) så det mesta fixar T själv. Men inte plåtar som ramlar från himlen...
Ja ja, din K och min T har rätt; det kunde gått värre!
Vi får tänka så.

Annika said...

Brysselkakan:
DET är för trist, som du ju också vet eftersom du själv sitter i samma sits nu. Men det här är så dyrt att det är löjligt. Orkar inte skriva hur mkt, för då får väl folk dåndimpen ...
OCH JA!! Varför såg man det inte på rundsmörjningen. DET undrar jag också.
NY VERKSTAD måste vi HA!!!
TUR och BRA att du har en man som kan lite om bilar, och son som är mekaniker. UNDERBART.
Tror nog vi blivit lurade mkt i våra dagar, rent krasst.
DET kunde ha gått värre, vi tänker så! Får så ÄR det ju!!!

Annika said...

Ojojoj! Läskigt! Men skönt att ni kom tillrätta med alltihop. Jag vet precis hur det känns för jag hamnade i en sån situation förrförra sommaren i Albuquerque. I mitt fall exploderade ett däck på min truck (min kollegas) och jag förlorade kontrollen över bilen på en sexfilig motorväg och började zigzacka men lyckades ta mig in till vägrenen. Stod på en motorvägsbro - kunde inte ens öppna dörren för att gå ut på förarsidan. Och bilarna visslade förbi utan att ge något som helst utrymme så hela bilen skakade. I vårt fall dök det faktiskt upp en polis och ställde sig bakom med blåljusen till AAA kom. Han var snäll och sa att folk i Albuquerque var superdåliga på att ge utrymme när det hänt olyckor och sånt. Men det kunde gått hur illa som helst.

Vi får vara tacksamma att vi klarade oss så bra och att vi hör till den delen av den amerikanska befolkningen som har råd med bilar som strular och går sönder! Att vi har råd att fixa och att vi klarar att ta oss till jobbet (dvs. Peter då) även när bilen går sönder.
Kram!

Monica said...

Fy så jobbigt Annika, usch, vet precis hur det är och tycker synd om er. Är så obehagligt och man är så utlämnad innan det dyker upp någon hjälp. Vet ju, var inte så länge sen då en mo(bil)-tjej körde in i oss och bilen måste skrotas helt. Nej fy, jag blir upprörd bara att skriva om det igen. Hon satt och kollade telefonen för hon tyckte det var tråkigt med alla stopp i Stockholmstrafiken och hjälp vilken smäll bakifrån och det tog hårt i Annas och min rygg, Anna som var här då och skulle fixa pass och sen åka igen till UK från Arlanda. Och Anna var cool som er K, fotade och hemma skulle man rita in händelsen på datorn till försäkringsbolaget, ja det gjorde jag. Och så mycket jobb att ordna ny bil, få ut försäkring och allt sånt, mo(bil)-tjejen samarbetade noll så allt blev så fördröjt. Fast det var hon själv som sa att hon tittade i sin telefon, inget vi kunde se eller veta. Sen fick inte bilen skrotas eller avregistreras där vi köpte en ny så den skulle föras flera mil iväg men det fixade bilförsäljaren, en äkta söderkis, helt toppen var han i hjälpsamhet.

Och en annan gång för länge sedan mer som ert, då var det bilens "fel", vi kom från Uppsala och jag och Anna lyckades ta oss till en pendeltågsstation och hem och maken fick lämna bilen, den gången hade vi också bara tunna sommarkläder och det var sent och mörkt. Vi hann med sista pendeln. Tänker på det alltid nu, har mössa och vantar med vintertid och alltid någon tröja extra i bilen. Och bilassistans behövs verkligen, numera har vi att hotell ingår om vi är för långt hemifrån med skjuts dit, känns bra.

Och tar det med, en kompis och jag var på Gotland och i nån uppförsbacke började bilen brinna så vi slängde oss ut, hur vi kom hem har jag förträngt:-). Usch, men kunde varit värre förstås alltihop men tråkigt för er och det tar sån tid och sedan efteråt att ordna en ny, så mycket jobb med allt. Men tur ni träffade snälla poliser, och roligt att Karolina är hemma hos er några dagar. Hoppas det ordnar sig med bilen också.

Erica said...

NEJ! Fy usch vad trist!! Precis som du skriver så är just bilar en sådan sak som bara SKA fungera!
Speciellt när man bor på en plats där bilen är ett måste, som hos er. Samma här hos oss uppe i Norrbotten. Utan bilen stannar livet. Bokstavligen.

För nej precis! Det är ju aldrig direkt billiga historier, de där att reparera dessa fordon. Inga problem att dra upp i femsiffriga belopp... Bara det är ju en enorm stressfaktor (om man inte nu är miljonär och skiter pengar).
Helt sjukt egentligen.
Speciellt när ni så nyligen haft in bilen.
Konspirationsdelen av hjärnan kan inte låta börja spåna om det är verkstaden som gjort något (eller struntat i att göra något) för att få in extra mycket pengar...
Och gjorde de det inte med flit måste de ju nästan vara inkompetenta. Ett stort fel måste det ju ha funnits tecken på, när det var så pass nära i tid.

Jag har en sådan tur som kör min lilla pärla från 1993 (Shit! Min lilla Toyota är 27 år i år!). Om det är något med den så kan ofta pappa hjälpa mig med det. Han har haft mååånga gamla bilar i sina dagar, så han är van att fixa med dem.
Gamla Toyotabilar är ju dessutom erkända att "bara gå och gå och gå" (de är egentligen som ALLA bilar borde vara... ;-))
Nyare bilar är ju så jobbiga att man typ varken kan eller får fixa med dem själv, utan måste in på verkstaden för minsta lilla. Kanske därför de vet att de kan ta ockerpriser... :-P
Min syster och hennes man var tvungen byta vad-det-nu-var i sin bil nu under 2019.
15000 spänn tror jag det gick på...
Då kan man ju enkelt hålla sig för skratt, så att säga.

Har också så svårt att fatta hur man är funtad att man argt tutar och gestikulerar åt en bil som står på det sättet vid vägen.
Har man mer än två hjärnceller borde man väl ändå fatta att något hänt.
Lika korkade som människor som tutar i en bilkö...

Men vilken tur att det gick bra för er i alla fall och att ni kom er hem oskadda :-)
Och vad roligt att ni får ha Karolina hemma i veckan.

Lycka till med bilen, och hoppas ni får en fin vecka trots allt :-)
Kramar /Erica

Annika said...

Annika:
Mkt otäckt.
USCH.
Men Annika, det som hände dig var ännu värre. Alltså jäklar, det had ju verkligen kunnat sluta ILLA. Vilken skräck och panik!!
Vilken änglavakt ni hade ändå.
folk i allmänhet är usla när det kommer till detta, tycker jag. OJ vad de fullkomligt svepte förbi bilen med bar några få cm emellan. DET var flera ggr jag trodde att det skulle smälla.
Polisen vi fick var också så snäll. Tur det iaf.
DET du var med om är KUSLIGT!!!


Ja, jag vet du har rätt.
Långt ifrån alla kan renovera sina bilar. Riktigt sant.
P jobbar hemifrån, hehe. Han behöver ingen bil i jobbet. Så vi är några a v de ytterst få som just nu klarar oss med en bil.
Kramar!!

Annika said...

Erica:
Jamen verkligen. DE ska bara rulla. När de strular blir det genast jobbigt.
Som du säger, precis som hos dig så måste vi ha bil. Det är väldigt svårt att klara skivan utan en bil.
Ja, dyrt är det. Orkar inte ens tänka på det faktiskt.
Verkstan ja ...
Japp, jag kan inte låta bli att släppa dem heller. HUR kunde de inte se detta? De var ju inne under huven och bytte ut ett och annat. OCH vi hade klagat på att den var seg i växlingen. Alltså vi har automat, men den växlar ju också ...
FATTAR inte detta. OCH sen de pris de ska ha för det nya felet ...
Jädrar alltså. Blir så trött.
OCH du har haft din sin 93!!!
DET är länge det, och en HÅLLER!! WOW!!
BRA!! Toyota gör bra bilar. Inget snack där!!!
Klart att det hjäper med en pappa som är duktig. Avundas dig där.
Tror också du har rätt i att det var lättare att fixa bilar förr. Numera är det komplicerat och datoriserat etc.
ja, vårt pris övergår din systers, kan jag säga. SATAN, det suger.


Ja, folk som blänger och ger fingret ... de tror väl inte på fullt allvar att man stannat där av ren vilja. SJUKT.
Det är mysigt med K hemma :-)

Kramar!!

Annika said...

Monica:
JUST det ja, det har du berättat om.
VIDRIGT. Speciellt då det är ngn som suttit och fipplat med mobilen.
UGGGH, det brinner i mig. OCH jag vt hur vidrigt det är när ngn kör i n i en. OCH de ggr det hänt mig har det inte varit md ngn fart.
HUR ska det då inte kännas med fart och så att bilen blir kvaddad?
Hemskt Monica, hemskt.
OCH whiplash!! Verkligen. Det är ju det som är så farligt. Tur ända att det gick OK, men usch oh fy.

Precis, gissa om jag ångrar att jag inte hade jacka med mig, för det blev kallt då vi stod där.
Så dumt. NU har jag lärt mig en läxa.
Det skumma är att jag tänkte på det.
OCh du lärde dig den ggn ni fick lämna och ta sista pendeln. Man ska alltid räkna med att det värsta händer.

Bilen på verkstan, dyrt som krut. stort fel med uppbrända fläktremmar etc etc.
Hyrbil har vi.
Karolina är glad ändå, såklart. Vi med, det kunde ju gått så mkt värre.

Ha en fin onsdagkväll nu Monica!

Erica said...

Tillägg:
Kom att tänka på en sak gällande bilar...
Sedan pappa tog körkort har han hunnit ha typ nästan oräkneligt antal bilar i sin ägo. Alla är köpta begagnade såklart. De har väl varit bättre och sämre, men för det allra mesta sådant som han kunnat fixa själv.
Men så för kanske 10 år sedan hade han möjlighet att köpa deras allra första (och enda) splitternya bil direkt från fabrik.
En Citroën C4 med automatlåda.
Och de har ALDRIG haft så mycket problem med en bil som de hade med den!
Det var i princip konstant något problem med den bilen, och det var som sagt den enda av alla pappas bilar som var ny.
Till slut gjorde de sig av med den, då den aldrig slutade krångla.

Den BÄSTA bilen de någonsin haft var en Toyota Camry årmodell typ -97 eller -98.
Jag övningskörde med en Toyota Previa årsmodell -96.
Nu äger jag en Toyota Corolla kombi årsmodell -93.
Märks det att jag älskar japanskt när det gäller bilar ;-P

Dock gissar jag att dagens Toyotabilar gått lite samma väg som alla andra, med tanke på att varenda bil är som en stor dator idag...

/Erica

Annika said...

Erica:
Trist. SÅ trist. Med den Citroen han köpte som strulade så.
Toyota, de får nästan alltid bäst i test. BRA bilar är det. Vi hade också en sådan en ngn, men sålde den. Inget fel på den per se. BRA var den.
Vi har en Nissan Murano, och den var bra. Fram tills nyligen.
Som du säger, varenda bil är som en stor dator idag.

Bloggblad said...

Fy fasen! Tack och lov att ni inte blev påkörda!

Vi kör med privatleasing och ”får” ny bil vart tredje år. Min ekonommake påstår att det inte skiljer många kronor från att köpa och förlora pengar vid inbyte. Men... hans rallyförare till fru har varit ute och slarvat, så vi måste ha hyrbil medan bilen är på sjukhus... Fast den går att köra med tills det blir en plats ledig, det är mest skönhetsfel som kostar som en liten ansiktslyftning... Försäkrad förstås, men hög självrisk.

Varför är inte alla bilar som små pansarvagnar som tål lite tuff behandling?

Annika said...

Bloggblad:
USCH JA:
Vi hade tur där, för de fullkomligt ven förbi på några cm avstånd.

Leasing, vi har funderat på det vi också.
Inte så dumt alltså.
HAHA, jasså du har varit vild och galen i trafiken, haha. IT happens!!!
Jaa, höga självrisker ÄR det.

Precis, bilar ska TÅLA och de ska INTE gå sönder. PUNKT. :-*