Hej och godmorgon onsdagsmänniskor!
I min del av världen råder världens absolut sämsta och vidriga vinter.
Vad sägs om regn och sådär en sju grader varmt dag ut och dag in denna vecka? Den här vintern får betyget F av mig, F som i FAIL!
Värsta tänkbara.
Inte kommer jag ut på mina promenader på morgnarna heller för regnet behagar att bara ösa ner.
OK, inget mer vädersnack nu. LOVAR!!
Idag ska vi ta ta oss en titt på del två av IGÅR och DÅ!
Del ett skrev jag förra onsdagen och den som vill hittar det inlägget i mitt arkiv som finns i marginalen till höger.
* IGÅR: OKEJ, vi kan prata en kort stund varje söndag. Eller kanske inte varje vecka, men två gånger i månaden då? OCH oj, JÖSSES , vi har pratat i HELA 20 minuter. VI måste sluta nu!!!
När jag kom till USA 1990 som au-pair var det mest brevskrivning som gällde som kommunikationsmedel med nära och kära. DET skrev jag om i förra veckan.
Ibland ville man dock verkligen PRATA i telefon också. Det kunde kännas som om att det nästan fanns ett inre driv inom mig som gjorde att jag ville tala med med min familj och mina vänner.
Min värdfamilj betalade inte mina telefonsamtal hem. I efterhand har jag förstått att jag skulle ha fått en viss summa av dem till sådant, men det fick jag reda på först efteråt. Jag ska inte klaga ändå, för de var BRA mot mig hela tiden.
På telefonräkningen—som kom en gång i månaden—stod det precis hur länge man talat, och med vem, exakt tid och telefonnummer. Ibland hände det att jag just därför inte fick någon lön alls på fredagen. Den gick till räkningen. Eller så fick jag mycket mindre betalt just den veckan av den anledningen— räkningen. OCH då ska ni veta att jag inte talade telefon ofta, eller länge.
Det var helt enkelt SVINDYRT.
Lika dyrt var det att ringa från Sverige till USA.
Telefonlinjerna var det inget fel på, det hördes alltid bra.
Ibland ringde jag hem via så kallade “collect calls”. Det betyder att mottagaren betalar. För att ringa collect tryckte man in “00” på telefonen och därmed kopplades man till telefonbolagets internationella telefonister. De tog uppgifter om telefonnummer, land och sedan kopplade de samtalet. DÅ kunde man inte säga något förrän telefonisten sagt “This is a collect call from the USA, will you accept the charges?”. OCH det gjorde de ju alltid, tur för dem!! HAHA.
När jag träffade Peter jobbade han för telefonbolaget MCI, och han hade ett visst antal “long distance minutes” som PERK via sitt jobb. Han brukade ge mig de minuterna så att jag kunde ringa hem, sååå snällt.
Vem det än var som ringde upp så var det alltid en strid mot tiden. Klockan gick alltid så fort vid telefonsamtal.
Bild från futurefive
* IDAG: OKEJ, vi hörs via FaceTime. KUL, ska vi bara snacka eller ska vi koppla in kameran också? AHA, du har inte FaceTime, men då kan vi köra via WhatsApp? Perfekt. Jamen vi kan lugnt tala i två timmar …
NU, jag kan snacka med de mina så ofta jag vill. OCH gratis. Ja, det har ju skett en otrolig utveckling där. Vi kan till och med SE varandra medan vi talar. DET som lät som en utopi för bara 10 år sen är nu vardag.
Även via den fasta telefonen är det mycket billigt att ringa numera. Det kostar en marginell summa att prata en timme med Sverige. En spottstyver.
Men mest pratar jag med mina föräldrar, syster och vänner via Facetime. Med de som inte har iPhones kan jag prata via WhatsApp. OCH via Facebook. Men mer om det sen …
Det är väldigt skönt att bara kunna prata utan att ens tänka på någon kostnad.
Pratar jag numera massor i telefon med de mina?
Inte hysteriskt ofta precis, vilket är så dumt. Vi brukar alltid säga det, vi måste prata mer frekvent. För det är så trevligt. Min mamma brukar säga att det är som att ses en stund, och det är det.
Jag och en kompis till mig, Monika, brukar prata med varandra och fika samtidigt. Vi kan prata lääääänge när vi väl börjar. Faktum är att vi har en sådan FT-date i eftermiddag.
SÅÅÅÅÅ, bye- bye svindyra telefonräkningar, och HELLO Facetime!!!
Bild från 9to5mac
* IGÅR: ROAD TRIP! Studera kartan noggrant nu innan vi åker. Förresten, har vi en bra vägatlas? Vi lägger atlasen i framsätet så får du vara kartläsare. DET är tricksigt då vi kommer till den korsningen …
DET var då det. Innan vi skulle ut med bilen tog vi reda på exakt hur vi skulle ta oss till platsen. Ibland fick vi allt nedskrivet till punkt och pricka av någon. Eller så studerade vi kartor och vägar.
OM det var mycket trafik på någon väg hade vi ingen aning om detta innan vi for.
Det var karta som gällde, punkt slut.
Bild från Amazon.com
* IDAG: Jamen, koppla på Waze eller Google Maps så sticker vi. Vi kan ladda in slutadressen på bilens GPS-karta också. Glöm inte laddaren, för Waze slukar batteri på telefonen. OK, det är lugnt. VI DRAR!!
Som vanligt i dessa dagar, din mobil är din bästa vän på resor. Knappa in destinationen på till exempel Waze och den talar om exakt hur du ska köra. Den talar om vilka vägar du ska undvika, hur mycket trafik det är. OM det är poliser på span, om det skett olyckor etc.
Den räknar ut vilken tid du bör vara framme.
ALLT SÅNT!
Min egen dotter förlitar sig helt och håller på Waze. TOTALT. Hon kör blint efter den appen. Jag och Peter gör det inte.
Vi använder visserligen inte vägatlas längre, men vi kör en liten kombo mellan att studera kartan innan vi åker, och sen kör vi efter bilens GPS och karta. IBLAND kör vi efter Waze eller Google Maps.
Karolina sa till oss innan vår mastodontbilresa i fjol, INGEN läser kartor längre. INGEN! Alla kör efter GPS och Waze.
KAN vara nog så sant för dagens unga. Men å andra sidan lär de sig heller inte att tyda kartor, det är ett stor och fett minus i min bok.
Jag tycker nog att man ska lära sig studera en karta. Vi kan inte alltid förlita oss på tekniken.
Bild från myfirstcarguide.com
* IGÅR: Vad ska vi se på TV ikväll? Kan du kolla i tidningen vad som går. OOOH nej, vi missade förra avsnittet av vår favoritserie. Fasiken! NÄR går reprisen?
Så var det, och framförallt för oss som är uppvuxna i Sverige under 70 och 80-talen. Det fanns två kanaler att välja på. Någon gång på 80-talet kom fyran.
Missade man ett program på den tiden fick man vackert vänta på reprisen. OM det ens kom någon sådan.
Det roliga var att alla tittade på samma program, så man kunde alltid stöta och blöta med vänner och bekanta om vad man tyckt om gårdagens avsnitt av till exempel Dallas.
När jag kom till USA upptäckte jag ett enormt utbud av kabelkanaler. Jag hade aldrig förr sett dess like.
Jag började storgilla “late night talk shows”, och speciellt då Arsenio Hall. OM jag var vaken—och orkade hålla mig vaken— tittade jag alltid på Arsenios talkshow som började efter 23-nyheterna.
Jag fick också uppleva reklam-tv i SINNE. Reklamsnuttar hela tiden. FÖRE programmets början, efter att signaturen gått. MITT i programmet, och precis innan programmet skulle sluta. JAG blev less. SNABBT.
Den första slogan jag minns från USA och reklamen på TV är, NOT only a VISA, Citibank VISA. HAHA. DEN sitter.
Med tiden lärde jag mig hata reklam.
Torsdagar på 90-talet och början av 00-talet var MUST SEE TV!!! Det var Friends (som ALLA, inklusive Peter och jag älskade. ÄLSKAR för den delen än). Därpå sändes Mad About You och klockan 22 var det dags för ER (Cityakuten), och den serien ville vi aldrig missa. Vi kunde ju spela in på VHS, och det gjorde vi med jämna mellanrum också.
SEN kom hårddiskarna, som TiVO och liknande tjänster, men det är en annan historia …
Bild från Reddit
* IDAG: Okay, vad ska vi knarka för serie? Vad ligger på Netflix som är bra? Vad har HBO? Amazon Prime? BINGE watching galore these days, people. OCH Apple TV kan vara det bästa som finns …
JA, ni vet … vi är alla där.
Utbudet är enormt. TV har aldrig varit bättre, eller mer högkvalitativt än det är idag. VI har allt vid våra fingertoppar. DET som är bäst på TV idag strömmas av olika strömningsjättar, som Netflix, Hulu och Amazon. Kvalitet en masse kommer ständigt från HBO, Showtime och liknande betalkanaler.
Som tittare är det bara att tacka och ta emot.
Svårigheten är, VAD SKA MAN SE??? Det finns så oändligt mycket att välja på att man blir YR. Borta är 70-talets och 80-talets samtal om gårdagens avsnitt av Dallas. NU ser alla olika program, på olika tider och när de vill och passar just den personen. Det finns något för alla. Ständigt.
Reklam slipper vi hos de stora jättarna, för vi betalar för att komma undan den. OCH vi pröjsar för att få BRA TV. Att se vanlig TV kan vara lite av PAIN idag eftersom det är denna eviga reklam. Visst, man kan pausa och sen vänta en stund och på så sätt spela över reklamen. Men ändå …
OCH Apple TV—och Smart TVs med alla sina appar? DET är guld. ÄLSKAR det!!
Sen har vi YouTube … och dess likar. MEN det är också en annan historia …
Bild från engadget.com
* IGÅR: ÅÅÅÅ kom hem till mig och fika ikväll så ska jag visa er bilder från i somras. Jag har precis framkallat ett gäng bilder som jag precis klistrat in i album. KUL, ta med era album också så kan vi kolla tillsammans!
Ja, så var det. Jag var fena på att klistra in bilder i fotoalbum och skriva bildtexter. Det var så roligt att syssla med sådant. Roligt att visa upp dessa album för intresserade vänner och familj. OCH det var också jättekul att se andras bilder! Andras foton, och album.
Jag hade det största intresse för det. Jag hade/har verkligen det. En del suckar och stönar och har verkligen inget till övers att höra om andras semestrar eller se deras bilder. Jag? Jag har alltid gillat sånt.
Bild från pfile.com
* IDAG: Nejmen, nej … alla mina bilder ligger i datorn. Nej, jag har inte tryckt ut fysiska bilder. MEN kolla FEJJAN, där ligger några …
Just det, dagens album heter Facebook och Instagram. PÅ gott och på ont.
DÄR lägger många upp sina bilder från semestrar och annat.
Allt blir digitalt, och jag vet inte om det är roligare? Nej, det är det nog inte. För grejen med de gamla albumen var att man såg bilderna tillsammans. MAN satt ner med sina vänner och man tittade ihop och pratade om det man såg.
Idag vet jag inte vem som ser de bilder jag lägger upp på Facebook. Samma sak här på bloggen förstås.
Men, det är så vi visar våra bilder idag.
PÅ gott och på ont. Såklart.
Vi får förlita oss på kommentarer, kanske svarar vi på dem (jag svarar, men alla gör det inte). Inte heller ser vi minerna hos dem som tittar på våra foton.
Ett snabbt like så är det klart.
Instagram samma sak.
OCH det är gott och väl i sig. Och TREVLIGT och roligt.
Men alla de hundratals och tusentals bilder som bara ligger på en hårddisk?
Det är INTE samma sak att se någons bilder via en dataskärm. ELLER ännu värre, via en liten skärm på mobilen.
Det är rätt bra att man kan ordna bildvisning via sin Apple TV, kan jag tycka. DÅ kommer bilderna i storformat.
EN annan sak man borde göra mer av är FOTOBÖCKER!! Jag har gjort flera stycken, men borde fixa så många fler.
Fotoböcker skulle kunna bli dagens fotoalbum.
DET är KUL att titta i sådana. Ofta är de så proffsiga också, och bara det gör det till en fröjd.
Dyrt är det att göra en fin, inbunden bok. MEN det är så värt det.
Jag är dålig på att göra sådana böcker. DET var så länge sen jag gjorde en bok nu.
Men de jag har gjort är SÅ fina.
Jag borde göra en fotobok efter varje kvartal. Min svägerska, Lisa, är specialist på detta. HON skapar verkligen fotoböcker med jämna mellanrum. Jag ska ta lärdom av henne.
Bild från Shutterfly
PEOPLE, det här blir för långt igen. Det kanske till och med blir del tre? Vem vet.
Vad tycker ni mer att jag ska ta upp? Vi har CD-skivor, DVD-filmer och mer därtill. Vad säger ni? Del tre?
HA nu en riktigt fin och bra onsdag önskar jag DIG!!
18 comments:
Det här är så roligt att läsa och det väcker många minnen för mig.
Vi brukar ju prata om hur mycket som har ändrats under föräldrars eller far- och morföräldrars liv, men det har ju hunnit hända en hel del även under våra liv.
Det är lätt att glömma hur det var med telefonsamtal, att man alltid (även vid lokalsamtal) fick tänka på hur länge man pratade. Dessutom fick man som tonåring inte prata för länge för att man blockerade linjen så att ingen annan kom fram på familjens telefon.
Visst är det bra med direktinformation i trafiken och hur man ska köra för att komma fram (och jag kan tänka mig att det är räddningen för Karolina när hon flyttade till en så stor stad och med tung trafik där man inte har någon tid att läsa på skyltar eller kolla anteckningar), men jag gillar verkligen kartor och att titta på dem både när man ska resa, när andra har rest eller när man läser om någon plats som man inte känner till. Fördelen med kartor är ju att man får en översikt och ser vad som finns i närheten och hur olika ställen ligger i förhållande till varandra. Fördelen med apparna (förutom direktinformation) är ju att man kan gå ner på detaljinformation som alla smågator i ett samhälle) som man sällan har i en kartbok.
Jag blir alltid så förvånad över att alla inte kan läsa och förstå kartor och ritningar, till en del är det träning och att lära sig, men jag har också insett att alla inte har förmågan att förstå och tolka dem. Men jag gillar dem verkligen.
Det är tråkigt, både för en själv och för andra, att man har de flesta fotografierna i datorn eller telefonen, men innan dess så gjorde jag inte album av mina pappersbilder, så de flesta ligger i kuvert och det är ju inte bättre det. Det borde göras både album av pappersbilder och fotoböcker av de digitala här, men jag får väl se om det blir av.
Nä, nu är det dags för mig att resa mig från datorn och göra lite här hemma. Jag hoppas att du får en fin dag och att regnet äntligen har gett med sig.
Kramar!
Yvonne said….
Så kul att läsa ditt inlägg och minnas hur det var förr. Tänka sig så mycket som har hänt genom åren. Idag är det knappt någon här hemma som har fast telefon längre, alla har mobil känns det som. Min gamla moster ringde (88 år) och de hade skaffat mobil och sagt upp fast telefon, blev imponerad !
Tycker också det är lite trist med att inte ha "riktiga" foton längre, är ju inte samma att ha dem på en dator eller telefon. Ibland går jag ner till fotoaffären och ber dem framkalla några kort som jag vill ha på "papper" som man kan rama in.
Vi har inte AppleTV (än), känner inte direkt något behov av det. Netflix är guld, just nu har vi snöat in på en till spansk serie som heter Mar de Plastico som är såååå spännande, började med säsong 2 igår. Har även en säsong kvar av Casa de Papel om när ett gäng tar sig in i Riksbanken, tar gisslan, trycker Eurosedlar i mängder osv. Riktigt bra den med.
Reklam på TV gör mig inget, bra att kunna fixa te, gå på toaletten eller vad som faller en in :-) . Är man dessutom, som jag är, och blir sömnig framför TV:n är reklamen bra så man kliver upp ur soffan och rör på sig och piggnar till.
CD-skivor och DVD låter ju klart intressant.
Stor kram från mig i Åkersberga. P.S ska in till stan och luncha med en kompis, sen på em blir det en semlewrap från Tösses vid Karlaplan, vilken dag va?
Ja shit vad dyrt det var att ringa förut. Där har det ju verkligen bara blivit bättre. Skype, FT, Whatsup och allt som finns. Fantastiskt! Och allt i ens egen lilla mobiltelefon. Tänk vad sårbara vi är med våra mobiler, om den skulle försvinna skulle jag bli helt ställd tror jag. Ingen telefon, inget sätt att meddela sig på, ingen väckarklocka, ingen bank mm. Jag har dessutom bankkort, åkkort och körkort i fodralet som alltid är med runt mobilen så jag är beroende av den. suck..
Jag kan faktiskt sakna kartböcker, haha. Tyckte att det var mysigt när man satt tillsammans med bilatlasen och planerade från A till B. Men visst är det skönt att ha kartan i mobilen, använder det mycket när jag ska ut på hembesök och inte vet vart jag ska. Otroligt praktiskt! Kommer ihåg telefonkioskerna förr i tiden. Först att det alltid behövdes mynt såklart. Men sen att Gula sidornas kartdel alltid var utrivna för att folk behövde dem just då.
Det var kul när alla kollade på samma TV-program och pratade om dem. Men visst är det fantastiskt idag. Att inte behöva vänta en vecka på nästa avsnitt. Och att slippa vara upplåst under en viss tid under veckan.
Mmm, kan verkligen sakna foton. Vad roligt det var när man hade framkallat en rulle och stod och tittade på dem i butiken. En helt annan känsla än idag. Då var man rätt försiktig med sina 36-bilders rullar, inget klickande i onödan inte. Så både för- och nackdelar där också såklart. Fotoböcker är väldigt trevligt! Jag tycker att både du och Lisa är bra på det.
Trevligt inlägg, sis! PoK, älskar!
Grym du är, Annika.
Stor-gillar när du skriver om sånt här. Världsklass.
Minnen vaknar.
Jo skriv en tredje post också. Det är ett nöje att läsa dina ord.
Humlan:
HAHA, vad glad jag blir att dessa inlägg väcker minnen. TACK för det!
OHHH ja, det har hänt så mkt sedan 1966 då jag såg dagens ljus. DET är inte klokt egentligen. Inte konstigt att de unga tycker att vi är stenålders.
:-P
JAAA! SÅÅÅÅ sant, även vid lokalsamtal fick man begränsa tiden. oCH inte visste vi heller då om det var ngn som försökte nå oss. Idag har vi den där "samtal-väntar tonen" som kommer om ngn ringer. Men förr världen fanns inget sånt.
Minns att min pappa brukade komma och peka på klockan om jag pratade för länge, haha!!!
Absolut, I LA är Waze nog lite av ett måste. Här med, om man ska ut då trafiken är som värst. Men jag vill inte helt förlita mig på det.
Precis som du så gillar jag kartor. Får så mkt bättre förståelse om jag ser kartor.
Dessutom tycker jag att man ska lära sig kartläsning. Vilket de säkert har gjort i skolan, men jag kan lova dig att ingen använder sig av det.
Jag tänker precis som du, Humlan. OCH älskar verkligen kartor, kan sitta och studera dem länge. Helst de fysiska, inte så mkt online. Även om det funkar också.
Det var det som jag verkligen gjorde en grej av förr, att klistra in bilderna direkt då jag fått den från fotohandlaren. Jag gjorde det samma dag ibland. Då blev det aldrig korthögar. MEN jag vet ju hit många som bara hade bilderna liggande i högar i ett skåp.
Absolut.
Idag har vi dem på datorn, och det är så där kul att ha bildvisning via mobil eller dator. På TV kan det gå bra, men det är ändå inte samma sak.
Bildböcker däremot, det är nog det man ska satsa på.
Idag kunde jag gå ut och gåÅÅÅÅ!! Äntligen, men regnet kommer tillbaka i em. SUCK.
Kramar och ha en toppendag!!
Yvonne:
ÅÅÅå tack, jag blir så glad över att du tycker det!!
Det är ju kul att minnas och jämföra.
Samma här, det är knappt ngn som har fast telefon här längre heller. Men vi har! :-)
P använder den en hel del i jobbet, och det kostar knappt ett skit i drift, haha. Sådan skillnad det hr blivit där också.
WOW, tänk att din moster sagt upp sin fasta lur. JA! DET är faktiskt imponerande!!
Tycker det är bra att du framkallar bilder. DET är det. Det är ju de bilarna som blir roliga att visa upp. Ibland då jag ser bilder via mobil blir jag nästan trött.
Så fram för framkallning och fotoböcker.
I somras gick jag till fotoaffären och framkallade bilder som min mamma och moster ville ha. Det gick ju så lätt och bra. Borde göra mer sånt.
Casa de papel har jag hört om!! KUL, ska lägga den på listan. Ja, Apple TV eller Smart TV är fantastiskt. Gillar att ha apparna där, till olika kanaler.
Neflix ja, det är ju en helt otrolig tjänst. Älskar den!!
HAHA, du har en poäng där med reklamen, fniss. SÅ snart, man kan gå och kissa då, eller gå ut och ta luft om man är trött.
Sant, Yvonne :-)
ÅÅÅ mysig dag för dig. Blir avis på Tösses, mums!!
ha det bäst!!
Kramar!
SIS!
JA, det var det. SÅ skitans svindyrt. Hela tiden en kamp mot klockan, och sen veta att en sur räkning kommer, gaaahhh!!!
Sant, SIS, allt ligger i mobilen. Precis allt. Nästan hela ens liv. DET är inte bra, v i blir sårbara som tusan om den försvinner. ELLER om systemet brakar ner.
Allt finns i den där mackapären som inte är så mkt större än ett tuggummipaket.
NOG är det sårbart.
Gillar också kartor, massor!! DE är härliga, och man får så bra översikt.
JUST det, gula sidornas kartor ALLTID utrivna i telefonkioskerna. ALLTID, haha. Och alltid mynt att ringa. Herregud, det tål också att tas upp ...
NU finns det ju inga sådana längre. Eller väldigt få iaf.
Idag är dt verkligen tv on demand som gäller. Man tittar när man kan och har lust.
Ingen ser ngt samtidigt, utom möjligtvis Oscars, mello, ESC och sånt. Annars är det hej vilt när du vill!!!
Kan också sakna det där "Vad tyckte du om Sue Ellen igår?" haha.
Foton ja, inte samma sak idag som det var då.
DÅ var det en högtidsdag då man stod hos fotohandlaren vid t-banan och tittade igenom sina bilder.
Valde bor dem man inte ville ha.
OCH inte knäppte man i sinne å heller, som idag.
Om jag kommer hem efter en fotorunda kan jag ha över 100 bilder. OM jag kommer hem efter en vanlig PW kan jag vissa gånger ha 20.
Inte klokt.
Lisa är bättre än jag på fotoböcker. har inte gjort ngn sådan efter att jag gjorde min sista till K då hon gick ut college 2018.
Måste bli bättre.
ÄLSKAR och stora kramar till DIG!!
Stockholmsbo:
Men TACK!!
KUL att du gillar detta.
Trean kan absolut komma. TACK!!!
Ha en toppendag!!
*Vi kommer aldrig att bli överens om vintervädret. ;-) Hade jag satt betyg på vintern endast utifrån min egen uppfattning om hur en bra vinter är hade den fått A. :-D Dock är det ju inte så man sätter betyg, så den hade nog hamnat på ett ganska svagt E.
*Ja, nog är det stor skillnad på telefoner nu och förr. När jag bodde i Österrike fanns fortfarande inte Skype och annat, så då lär telefonräkningarna blivit dyra för mina föräldrar! Och jag minns fortfarande att mamma nästan alltid ringde till mormor efter 18, eftersom det var billigare per minut då. Jag använder sällan appar eller Skype för att ringa. Facetime är väl bara Apple, och WhatsApp vägrar jag p.g.a. deras användarvillkor. Så tråkig är jag. ;-) Pratar dock nästan bara i telefon (alltså mobil, fast telefon har jag inte haft på 12 år) med mamma, d.v.s. inom Sverige, och då kostar det ju ändå ingenting extra utöver det jag ändå betalar för surf etc per månad. Men det är förstås en helt annan sak med utlandssamtal!
*Kartor - absolut annorlunda där också. Jag brukar skriva ner vägbeskrivningar från Eniro eller hitta.se. Mina föräldrars bil har ingen GPS (och jag själv har inte ens körkort), så då krävs bättre koll. Eftersom jag är en kontrollperson av rang skulle jag dock aldrig förlita mig bara GPS, även om möjligheten fanns.
*Det bästa med TV nuförtiden tycker jag är att man kan välja när man vill se något och slippa tänka på repriser om man missat något. Däremot har jag ingen av strömningstjänsterna. Känner inget behov av det, och vet inte heller hur jag skulle kunna titta så mycket att jag faktiskt fick valuta för pengarna. Min TV är en "normal TV", inte det minsta smart! Känner inget behov av det heller faktiskt. I ärlighetens namn har jag inte ens riktigt koll på vad man kan göra på smarta tv-apparater, haha.
*Ja, det är lite synd att fotografier är annorlunda nu än förr. Samtidigt är det ju roligt också, precis som du skriver. Jag brukar fota ditten och datten och skicka bilderna till mamma. Om jag köpt något klädesplagg till exempel, då får hon det via sms. Förr hade jag naturligtvis INTE fotat av plagget i fråga, framkallat filmen och skickat det med brev...
*Vill GÄRNA ha en tredje del! Det är alltid lika roligt med dessa inlägg. :-)
Haha! Ja, det var dyrt att ringa, även inom Sverige. T och jag bodde i olika riktnummerområden när vi träffades så det var RIKSSAMTAL! Japp, dyrt och pappa klagade ofta. Sedan blev det samma avgift att ringa till riktnumret bredvid men T bodde bortom det...
Älskar hur det är idag! Vi ringer via Whatsapp till sönerna i Sverige när vi är utomlands och så via Skype varje söndag med sonen i USA (dock utan bild för det vill han inte ha). Nu behöver vi bara tackla tidsskillnaden på nio timmar. Tänker ofta hur mycket jobbigare det hade varit att ha honom så långt bort utan de samtalen, nu är det ju som han är här på besök ett par timmar varje söndag.
Men du glömde ett par saker med telefoni: att vi numera slipper sitta fast med en sladd i väggen när vi pratar! Och att vi SER vem som ringer innan vi svarar, förr var det ju en mer eller mindre positiv överraskning!
Du vet att jag kör papperskarta. Och Google maps eller liknande. Tycker man får en mycket bättre överblick på papperskartan och så ritar jag alltid in var vi kört och var vi stannat. Men Google maps är suveränt när man snurrar runt i städer och måste hitta snabbt pga trafiken.
Här har vi Chromecast och diverse play-tjänster. TV är så mycket smidigare idag och så mycket mer tillgängligt. Och utbudet! Ingen panik om man missar starten av ett program med tio minuter, bara att se det ändå! Just nu har vi nästan lite för mycket vi följer så vi har svårt att hinna med! I-världsproblem!
Så kul! Som du vet ÄLSKAR jag nostalgi, och speciellt sådant här som jämför förr och nu. Man inser liksom hur LÅNGT vi kommit på ändå ganska kort tid. Jag menar; 20-30 år är ju egentligen ingen tid alls i sammanhanget...
* Åh! Jag kan verkligen tänka mig att alla moderna möjligheter till kommunikation är guld värt när man bor utomlands! Kan tänka mig att det var dyrbara minuter förr när man ringde hem till sin familj och vänner.
Jag har ju själv ingen erfarenhet av det, men jag minns Rikssamtal. Kommer ihåg att det var så mycket dyrare att ringa till någon utanför sitt eget riktnummerområde.
Dels gjordes dessa samtal så korta som möjligt, och dels ringde man riks efter klockan 18 på kvällen, då det var lite billigare.
Sådan extrem skillnad på nutiden, då vi ringer gratis/ i princip gratis runt hela världen. När som helst på dygnet.
Här har vi verkligen en utveckling som enbart är positiv!
Saknar verkligen INTE rikssamtaltiden.
* Kartor ja. Minns jag också.
Vi har ju åkt en hel del bil runt om i Sverige under min uppväxt, eftersom vi alltid semestrade med husvagn. Det låg alltid en atlas i handskfacket på våra bilar.
Dagens GPS är ju verkligen guld värd!
Dock håller jag med om att det är synd om det är så att de yngre generationerna idag inte lär sig att läsa kartor. Det är ju otroligt bra att kunna, för som du skriver så vet man aldrig när tekniken bestämmer sig för att krångla/sluta fungera...
Jag tror verkligen på att det är BRA att ha analog kunskap i ryggen (när det gäller allt det finns teknik till) ifall något skulle hända.
Vem vet; någon katastrof kanske händer som slår ut hela telefonnätet/internet...
Jag tror definitivt att vi förlitar oss FÖR MYCKET på tekniken idag.
Vi skulle bli försvarslösa om något hände...
* TV ja! Det är en till sak som blir "jag hör till sista generationen som..." för mig.
Sista generationen som minns hur det var att endast ha två TV-kanaler.
Jag minns när vi bara hade 1:an och 2:an.
Man såg Björnes magasin klockan 18, och det var typ det enda man såg på TV. Förutom någon film ibland, men det enda på själva kanalerna.
Jag minns tydligt då vi fick en tredje kanal. Jag minns då 4:an kom.
Det var 1990 (kanalen TV4 är lika gammal som min yngsta syster).
Och JA! Alla serier man följde slaviskt under 90-talet! Minns att jag följde typ alla svenska serier som fanns, nästan!
Följde Rederiet, Tre kronor, Skilda världar, Vita lögner och Nya tider.
Sedan alla dessa fredagsmysprogram som typ Småstjärnorna, Sikta mot stjärnorna, Fångarna på fortet, På rymmen m.fl.
Plus de amerikanska serierna jag följde: Sunset beach, The nanny, Days of our lives...
Jepp, den sistnämnda är riktigt pinsamt att erkänna ;-P
Nu när jag radar upp alla serier funderar jag över hur jag ens hade tid till läxorna hehe. Kanske inte så konstigt att jag varit "utbränd" på att följa serier under hela 2000-talet... ;-P
Vänner var min favoritserie ungefär när jag flyttade hemifrån, men idag klarar jag inte ens av att se den. Tyvärr gäller det de flesta sitcoms från tidigt 2000-tal och bakåt. Klarar inte att se förbi all HBTQ-fobi, fettförakt och cementerade könsroller.
Samma gäller t.ex. The Nanny. En serie jag älskade förr, men som retar gallfeber på mig idag.
Dagens streamingtjänster älskar jag. Det passar mig som hand i handske att se serier och filmer precis när det passar mig. Och typ maratontitta genom serier om jag någon gång hittar någon jag gillar :-)
Jag sade upp mina TV-kanaler för två somrar sedan, och jag har inte saknat dem en enda gång sedan dess.
Tror jag avslutar här, så inte min kommentar blir lång som ett helt inlägg ;-)
Ja, du vet ju hur jag är när det är något ämne jag är särskilt intresserad av... ;-P
Hoppas du får en fin fortsatt onsdag!
Kramar /Erica
Elisabeth:
SÅ sant, det är bara att inse faktum där. VI kommer aldrig att vara överens :-D
KAN tro det, att det var superdyrt för dig att ringa hem, och för dina fldrar att ringa till dig.
DET var vanvettsdyrt.
Sant, jag minns också att det var ngn gräns vid 18, att det blev billigare då. OCH det utnyttjade man givetvis.
FT är det bara Apple som har . Ska man snacka med ngn som inte har en sådan telefon är det annat som gäller.
Måste nog läsa på lite WhatsApp gissar jag. Jag bara laddade ner appen en gång för länge sen och gillar den ...
Men, de är ägda av Facebook, så jag kan tro att det är irrgångar där.
Kartor är bra, och jag tycker nog att alla borde använda sig av dem ibland. Inte lita helt på appar och GPS. Mina fldrar har heller ingen GPS i sin bil, så där får man gå efter kartor och skyltar och annat. Funkar det med.
DEn dag kan systemet rasa, och då står alla kiddos där och funderar hur man ska ta sig från a till b. hehe.
Play är bra, det är så smart att man kan titta i efterhand. Gillar det.
Nä, känner du inget behov av Netflix och strömning så är det ju bra :-D
OCH med Play kommer man långt, inget snack om den saken.
Smart tv är en sådan TV där apparna syns då man slår på den, och man klickar sig sen in på det man man vill se, vanlig tv, YouTube, netflix, play etc.
Visst är det lite trist med dagens foton, det att det gamla albumen försvunnit. Visserligen finns det ju såna som kör med scrapbooks, men det blir ju lite annorlunda ändå.
Böcker är dyra att göra.
AH, kul, ja jag har lust att skriva en del tre, så det kommer :-)
Brysselkakan:
DET var det. HAHA
OCH även lokalsamtal fick man hålla kort. MINNS hur min pappa stod och pekade på klockan och menade att jag skulle prata. HAHA, kan tänka mig att det blev dyrt när du o T pratade förr i världen. PUST!!
RIKS skulle hållas kort. DÅ hade jag alla mina vänner i samma stad, men jag minns att mina fldrar inte satt allt för länge då det var rikssamtal. Ja, vad tiderna har förändrats ändå.
Och ja, 9 timmars tidsskillnad är inte kul att deala med. I somras var det så mellan mig och K, tom tio i då jag var i Finland. Så nog fattar jag att det är ett pussel för er.
Gillar att det är så lätt att hålla kontakten numera. Helt otroligt.
Vi kan bara slå signaler via appar, och inte bekymra oss om kostnader etc. Älskar den aspekten.
Det är bra att man kan koppla bort det där kameran då man pratar. När vi pratar med K är det oftast utan också. Hon ringer då hon är ute och kör, och då blir det utan kamera alltid.
DU har så rätt, INGEN sladd som man drog så långt man kunde.
Vi kan sitta var vi vill.
OCH sant, vi ser vem som ringer INNAN vi svarar. Inte som förr då det kunde vara vem som helst då man lyfter luren, haha.
Numera sållar jag bort varenda nummer jag inte känner igen.
Men visst, papperskartor är överlägsna. Man får en helt annan överblick med dem. Jag föredrar också sådana. Sen kan dagens unga säga vad de vill.
Absolut, google maps o Waze fyller sina funktioner. Ibland. P och jag kör sällan efter app. Medan K kör efter app jämt. OCH iom det så fattar man också varför man har wifi i bilen. Ja, och när man kommer till ställen med absolut radioskugga, som både du och jag varit med om på roadtrips.
DET är bara att älska nya tidens tv-tittande. AAAHH!! SÅ lätt för oss!
Samma här, vi har också en massa vi följer, haha.
Erica:
KUL Erica!!
TACK!!
VISST, när jag tänker oxå hur mkt som har hänt sen jag föddes är det otroligt.
Fort som f-n går det också, allting. Så snart kommer vi väl inte att hänga med längre.
Det blir de unga som får hjälpa oss, som vanligt. haha.
Jamen ja. Riks ringdes inte i onödan. MINSANN. OCH även lokalsamtal bevakades.
INTE klokt vad det gått framåt. Helt otroligt.
Bara postiv utveckling, som du säger!!
PRECIS, det är BRA att ha analoga kunskaper i ryggen. OCH det borde dagens bra och unga få lära sig. HUR man läser en karta, hur man slår upp information i böcker och mkt annat.
Vi bor i ett sårbart samhälle som kan slås ut lätt.
Då är det bra att veta hur det går till om man inte har en app i fickan.
Så alla borde få lära sig det vi fick lära oss.
DU som åttiotalist är verkligen sista generationen som minns det där md vanliga kanaler. OCH hur det var då det begav sig. Min egen dotter har ingen aning om hur det var då, haha. OCH det är 12 år mellan er två.
Så fyran kom 1990!! WOOOO ... och jag var så säker på att den kom på 80-talet. Men där ser man, såååå sent. Oj oj.
Då hade jag redan åkt som au-pair.
Trean kom säkert före, därav namnet. Men den hade vi aldrig på det ljuva 80-talet.
Tack Erica, bra att veta.
Såporna ja, minns dem så väl, Rederiet, Varhuset, Goda grannar.
OCH sen 90210. Men du kanske var för liten för det? Men för oss som var unga då var det en riktigt kultserie. Sen kom Melrose Place, men då var jag i US redan. Så hela den serien såg jag här.
THOSE were the days.
The Nanny, den minns jag från mina tidiga år här. LOVED IT!!!!
Du får se serierna för vad det är, en produkt av sin tid. Jag älskar fortf Friends även om mkt där är lite mossigt, men jag tycker den håller än. Lätt.
Det är ju mkt i deras vänskap som är så fint.
Alla serier på den tiden, och äldre, har ju aspekter som inte är OK idag. Man får se förbi det.
OCH detsamma gäller serier som görs idag, om 20 år kommer de inte heller att vara OK för dem som ser dem då.
Produkter av sin tid, som allt annat.
streaming ja, det är bara att älska och tacka och ta emot. HELT groundbreaking blev det ju!!
TACK för din kommentar, Erica. Uppskattar massor. FICK ju lära mig ngt nytt också tack vare dig.
Stora kramar från mig!!
Så roligt att läsa dina inlägg.
Håller med i det mesta men karta använder vi. Hur planerar man annars resor? Och hittar vad man ska besöka.
Men sen använder vi gps för att köra framförallt i städer.
Jag älskar kartor.
/Cari
Jag blir så imponerad över hur välskrivet ditt inlägg är och så mycket jobb du har lagt ner på det. Wow!
Ja, nog har allt verkligen förändrats, på gott och på ont, beroende på hur man ser på det. Det gäller att hänga med i svängarna, men alla svängar vill jag inte vara med på. Tänker närmast på hur inrutat allt ska vara och det enligt den makt som t.ex en bank har. De styr många till att göra sånt man inte vill, men det får nog bli ett framtida inlägg om det hela.
Det finns mycket jag gärna kommenterade positivt i inlägget men just nu hinner jag inte med.
Ha det bäst!
Kram
Cari:
Tusen tack snälla du!
Du gör mig GLAD!!
TACK!
Jag med, kartor är ett måste. SÅ får man verkligen överblick.
GPS är absolut bra att till.
Karin:
TacK!!
Haha, det är sant, det tog lång tid. FFA att redigera det.
SÅ det är så roligt att du ser det, att det faktiskt är ett inlägg det ligger mycket jobb bakom. TACK Karin!!!
Allt förändras verkligen hela tiden.
Till det bättre i mångt och mycket. MEN inte allt, verkligen inte allt.
Jag uppskattar verkligen din ord.
Kramar från mig till er på ÖN!!
Post a Comment