Hej torsdag!
DEN veckodagen igen!
Alltså dyker vi rakt in i det vanliga …
* Att frysa
KUL att höra om era vinterbarndomsminnen igår. Att frysa efter aktiv lek ute verkade verkligen vara så vanligt.
HUA.
Idag är sannerligen overaller, vantar och mössor så mycket bättre än de var då vi (läs jag) var små. Alla som är yngre än jag hade så mycket bättre vinterkläder. Och de som är äldre … Ja, ni hade sämre, utan tvekan.
Jag skrev att jag inte frusit så mycket i vuxen ålder som jag gjorde som barn. Vad jag menade ÄR att frysa utomhus. Jag leker förstås inte i snön längre, så det är en viss skillnad. Åker inte skridskor heller längre, inget sånt.
Däremot fryser jag inomhus mer än någonsin nu i vuxen ålder. Jag har temperaturen på 20-21 grader i huset, men det är som förgjort. Jag fryser nästan hela dagarna. Speciellt på eftermiddagarna av någon skum anledning.
Peter säger samma sak. Vi går här som två genomfrusna eskimåer på eftermiddagarna. Peter har ett mobilt värmeelement på sitt kontor. Jag har också ett som står där jag befinner mig.
Patetiskt, haha.
Huset är ju inget vidare isolerat heller, som jag berättat om många gånger förr. Kylan söker sig in via golvlister och eluttag.
Häromdagen då jag skulle slå på ett mobilt värmeelement i källaren mätte jag tempen nere vid golvet i hörnet där det står, 7 grader. SJU!
Det är så inte OKEJ.
Den gången jag frusit mest i vuxen ålder, eller kanske till och med frusit mest i hela mitt liv, var när Karolina och vi var i New York City vintern 2014. Ni minns, när Karolina gjorde sina auditions för olika universitet. Vi var i NYC i en knapp vecka den vintern. DET var den kallaste veckan på hela året. OCH bara resan dit från DC med tåget var som att färdas genom Sibirien, tåget helt täckt av is och snö. Snö och is och frusna floder och vatten HELA resan upp.
I NYC ven kylan mellan husen och längs gatorna. Det var som tortyr. Det gjorde fysiskt ont och jag minns att vi knappt kunde tänka, haha. Vi vek in på affärer titt som tätt bara för att få värme.
Vidrigt. DEN råa kylan som rådde där har jag inte känt vare sig förr eller senare.
Det blir jädrigt rått i DC också, och i Stockholm. MEN i NYC var det i en klass för sig ...
DET tar nog fryspriset i mitt liv.
Från gårdagens kommentarsfält tar jag med mig: Vivan som beskriver hur det var att gå till skola och söndagsskola iklädd hemstickade ribbade strumpor i yllegarn som stacks något infernaliskt. Jag tar också med mig det om hur hennes mor under de riktigt kalla vintrarna satte ullsockor utanpå skorna.
Jag tar med mig Ericas berättelse om -42 grader, -42!!! En kyla som jag aldrig har upplevt. Faktiskt en kyla som jag inte ens kan föreställa mig. Däremot har jag varit med om -30, och däromkring, hos min mormor och morfar en vinter. Isrosor på fönsterna och en kyla som på riktigt gjorde att det knäppte av köld i stugan.
Men, -42? Nope.
Bild från MSN.com
* Att oroa sig
När jag är ute och går lyssnar jag alltid på radio, eller på poddar. Det är så roligt att ha dessa program som sällskap längs min väg. Nyligen pratades det om oro i något program jag lyssnade på.
Hur man alltid oroar sig för sina barn. Det spelar liksom ingen roll hur gamla de är, oron sitter där ändå.
Man pratade också om hur vi föräldrar idag “håller koll” på våra barn via appar av allehanda slag. DET var ju inget som våra föräldrar gjorde under vår uppväxt. De visste inte var vi höll hus, inte vad vi gjorde. Ingenting. Vi hade säkert någon överenskommelse om när vi skulle vara hemma, och den höll jag nog oftast. Somliga vänners föräldrar jag minns från min uppväxt fick sitta och ringa runt till barnets kompisars föräldrar för att kolla om deras telningar höll till där.
Då vi blev äldre och började gå ut och roa oss kan jag nog förstå oron på riktigt. Att inte veta då vi skulle komma hem.
Ligga vaken, vänta och undra. Kanske kolla fönsterna med jämna mellanrum på natten, kommer hon inte snart … Jag vet att min pappa (min mamma var inte fullt så orolig som han) inte kunde somna förrän han hörde nyckeln i dörren. Jag är likadan, jag erkänner det utan omsvep.
Det lustiga är, jag oroar mig mer för Karolina när hon är hemma i Reston än när hon är i LA. Visst är det knäppt?
Det är som att jag måste släppa oron, att jag inte “orkar” oroa mig när hon åker till LA. Samma sak var det på Elon, hon var för långt bort för att jag skulle känna den där närvarande oron.
NU är jag orolig då hon är hemma, om hon är hos någon kompis som bor i närheten till sent på natten. Jag är orolig då hon kör iväg med bilen. DET trots att jag borde vara mycket oroligare då hon rattar sin bil i LA där trafiken är helt och hållet galen.
Men, oron är värst när hon är på hemmaplan.
Visst, jag oroar mig för hennes körning i LA, för det hon gör och inte gör, när hon går hem på natten från sitt jobb. ALLT SÅNT. Men det är inte samma akuta oro som jag känner då hon vistas på hemmaplan.
Konstigt det där.
OCH så har jag ju appen, där jag kan kolla henne. Hon vet ju om det, att jag kollar. Karolina skrattar lite och suckar, JAG vet att du kollar mig.
Jag erkänner, jag kollar var hon är varje morgon när jag vaknar. Så fort jag ser att hon är hemma, eller hos pojkvännen, kan jag pusta ut lite.
Men det här med att kunna kolla via app var någon är? Jag vet inte vad jag egentligen tycker om det? I sanningens namn har jag nog väldigt blandade känslor vad gäller den saken.
Jag följer Peter, Karolina och några få familjemedlemmar via app. Inga vänner. Inget sånt. VILL inte det, vill inte heller att vänner ska ha koll på var jag är. Jag vill inte veta var de håller hus heller. Men jag kan tycka att det är bra att min syster till exempel vet var jag är.
VAD tycker du?
Har du koll på dina barn, eller din partner, via app?
Vill du själv bli kollad?
HAR vi för mycket digital koll på “de våra” idag?
De här två apparna alltså ...
* Att känna nostalgi för Nivea
Skrev ju om Nivea igår också och hamnade i lite nostalgistämning bara av det. Nivea finns ju kvar, men jag vet ärligt talat inte om de blå, klassiska burkarna med den vita krämen ännu existerar? Kanske gör de det?
Jag ska kolla nästa gång jag är i affären. OCH om de finns kvar, då jag ska banne mig köpa en burk, for old times sake.
MINNS iallafall dessa söta burkar som kom på 80-talet och som jag och mina vänner köpte. De var ganska små, och de fick lätt plats i handväskan.
Mest minns jag hur otroligt fina jag tyckte att det var. OCH det tycker jag än idag. Skulle med nöje ha dessa små burkar som prydnader härhemma.
Bild från Pinterest.
Med dessa tre punkter—varav två är LÅNGA— önskar jag alla en fin och bra torsdag!
Comments
Ja du, tycker nog jag också är mer frusen nu än jag var tidigare. Hatar att frysa både inne och ute. Här hemma har vi ju välisolerat och ännu bättre blir det från imorgon då vi får hit en firma från Täby som ska spruta 3 dm cellulosagrejs på vinden, då vi, sen vi tömde vinden på prylar, har fått ett kallras från vinden.
Orolig, ja det är man ju ff fast båda barnen är vuxna och hur jag klarade av att inte "ha koll" gm mobilen då dottern var i den åldern begriper jag inte. Det enda man hade som riktmärke var sista nattbussen från stan. Jag har alltid varit vaken när de kom hem på natten och vare sig dottern eller sonens kompisar (vi hade väldigt ofta övernattare här eftersom kompisarna bodde utanför Å-a dit det inte gick några bussar) tyckte det var ett dugg konstigt att jag öppnade dörren vid 03-tiden när de kom. Fixade mackor och mjölk el juice till dem och hade bäddat så de kunde krypa i säng när de ätit sig mätta. Sen frukost innan de tog bussen hem. Känner verkligen att jag har igen det idag, då ff allt sonens alla kompisar vill vara "kompis" med mig på FB och träffar man dem så får man stora kramar och de alltid stannar och pratar med en när man springer på varandra. Så kul
Fortfarande ber jag dottern skicka SMS när de är hemma igen efter att de varit iväg någonstans på lite längre tur, våra 2 b-barn tävlar ju i judo så de åker halva Sverige runt på helgerna och då är det skönt att veta de är framme.
Jag har faktiskt inte den där appen, brukar bara kolla om de är aktiva på sociala medier nyligen :-) . Men har släppt mycket så klart när de inte bor hemma längre sen många år, men sluta oroas gör man nog aldrig och snart börjar väl oron för när b-barnen ska börja gå ut och roa sig :-)
Så söta de där små niveaburkarna är.
I NY har vi aldrig varit vintertid, verkar ha varit ett bra beslut, har hört flera sagt att de aldrig frusit så mycket som där.
Ha en fin torsdag, själv ska jag träffa en väninna från Norrtälje i stan och så ska vi gå på Tösses och äta en semlewrap efter lite spring i affärer.
Stor kram från ett duggregnigt Åkersberga hälsar Yvonne
Men den kylan var ändå inte den värsta, den var torr och hemma på Åland är kylan råare. Så det är skillnad på var man befinner sig. Mellan hus i storstäder är det verkligen kymigt. Skitkallt. Ända in i benmärgen.
Nivea hör till min barndom. Min mamma var själv som en enda Niveaburk, haha.
Det hör nog till att man vill veta var man har sina familjemedlemmar. Självklart. Men jag har inte samma koll som du har, men en något kontinuerlig kontakt hålls bara för att vi alla ska veta att allt är som det ska vara. Omtanke kallar jag det.
Torsdagskram
Lustigt det där alltså.
Kanske får man sämre cirkulation? På dagarna kan jag verkligen frysa, frysa, frysa. PÅ nätterna kommer det en och annan värmebölja istället och ställer till det, suck.
SÅ ibland känns det som om man går mellan två olika poler.
Men under dagtid, ständigt kall. En del av mina vänner har på sig kortärmade tröjor eller går barfota inne, jag fryser bara jag ser dem.
Svenska hus är bara så tipptopp då det kommer till isolering och värme. Här är de bara SÅ usla.
Lycka till idag då ni ska få ert hus ännu mer isolerat :-)
Jaa, Yvonne ... eller hur?
Sista nattbussen från stan ... KAN tänka mig att den blev som ett enda mantra för dig då du väntade.
Yvonne, gud vad fint, det du gjorde för dem då de var i den åldern. Som du säger, det är sådant barn och tonåringar aldrig glömmer. Sådant man som vuxen kan glädja sig över hela livet, och ständigt ha en sådan kompis förälder som en god vän. SÅÅÅÅ FINT!!
Jättefint.
OH ja, SMS är så viktiga. Samma med mig. Jag vill alltid att ska messa. Flyger hon håller jag koll på planet via Flighradar och sådana siter. haha.
ACK JA!!
SM är ett bra sätt att kolla koll också ja, speciellt på DM via Insta. HAHA.
OM det är kallt är NYC en pina. Som det var den KALLA vintern 14. USCH och fy, det var som tortyr. Helt otroligt.
Kylan gjorde ONT.
Sommaren dessförinnan var vi där då hon gick på NYU på summer intensive. P och jag bodde i stan en vecka. Det rådde stark värmebölja över östkusten. Det var det hetaste, fuktigaste och vidrigaste jag varit med om. SÅ det var två motpoler det också.
MYSIGT med shopping och GOTT med Tösses. MUMS.
Kramar från -3 här i Reston :-)
HerreminJE!!!
DU vinner internet idag :-D Nej men käre tid!!!
Alltså den KYLAN. När jag läser det ryser jag. WOW. Du frå nästan länka till det inlägget, Karin. Om du har lust, lägg in det här bland kommentarerna om du läser detta. Alltså, rent krasst, kunde de ens gräva graven? Eller täcka den? OCH att bilarna rullade ... ja det är en gåta. OTROLIGT.
Som du säger, det är stor skillnad på torr kyla och rå. Precis som fuktig och torr luft på sommaren.
Ja, vilken historia, Karin!!
Ja, fy tusan. Den kylan jag kände i NYC den gången tog alla rekord. Minns inte hur kallt det var, inte så svinkallt ändå, -15 kanske? Men det var vindarna, och råheten. VAD hemskt det var alltså.
Sthlm är ju rått så in i också ...
OCH DC med. Har bara bott på råa och fuktiga ställen i mitt liv.
Nivea, ja så klassiskt!!!
Omtanke ja, det är bra. DET kunde ju verkligen vara tvärtom också.
KRAMAR till dig på den varmare ön där du är NU!!!
-42 grader låter sanslöst kallt. En gång när jag gick i högstadiet hade vi runt -25, och när temperaturen sedan steg till -10 tyckte alla att det blivit så varmt, haha.
*Jag har varken barn eller partner, men känner mig VÄLDIGT tveksam till att använda appar som visar var folk är. Det är svårt att säga hur jag tänkt kring detta om jag hade barn, men med tanke på att jag skulle få högsta betyg i kursen "att oroa sig" (jag skulle för övrigt även garanterat bli kurs-etta, haha) skulle jag nog tänka annorlunda än jag gör nu.
Och visst var det annorlunda förr i tiden. Om jag gick till en kompis efter skolan lämnade jag alltid en lapp på köksbordet, där jag skrev något i stil med "Jag är hos X. Kommer hem klockan Y." Minns jag rätt skulle jag vara hemma senat 18 på vardagar när jag var barn, troligen senare på våren när kvällarna var ljusa. Jag var aldrig ute och festade som tonåring eller som student, så den biten slapp mina föräldrar.
*Nivea - helt klart en bra produkt. Den är liksom "rejäl" på något sätt.
Att frysa utomhus är egentligen en sak; det går ju alltid gå in och värma sig. Men om det då är kallt även inne... Usch och fy!
Man kan inte fokusera på någonting annat än att typ sitta så ihopkurad som möjligt.
Jag har aldrig förut frusit inomhus, då jag i regel ÄR väldigt varmlivad och fryser nästan aldrig.
Men för något år sedan frös till och med JAG här hemma. Jag satt med en filt omkring mig hela den vintern. Det var 17-18 grader inne då, och det var värst under en minus 30 grader-vecka i januari.
Efter det har det varit bättre.
Erat hus låter fruktansvärt på vintern! Sju(!) grader vid golvet! Usch! Håller med; det är verkligen inte en human innetemperatur!
Tror nästan jag ska berätta om det för vissa medlemmar i min familj; de som fryser så extremt lätt ;-)
Hemma hos mina föräldrar går temperaturen inne aldrig under 25 grader...
Dock är ju husen här väldigt bra isolerade, men något annat hade ju trots allt inte fungerat.
* Jag kan mycket väl tänka mig det; att man som förälder aldrig någonsin slutar oroa sig för sitt/sina barn.
Det är ju som det där ordspråket: "Att få barn är som att ha hjärtat springande utanför kroppen resten av livet".
Jag har inte riktigt landat i vad jag tycker om sådana där hålla-koll-på...-appar.
På ett sätt gillar jag dem. Speciellt gentemot, som du skriver, familj/nära och kära. Speciellt föräldrar och barn. Kan tänka mig att det verkligen är en trygghet för föräldrar att kunna veta var barnen är.
Och för barnet blir det ju på något sätt ett "kvitto" på att man är älskad.
Nu menar jag självklart inte att det är det enda, men jag hoppas du förstår hur jag menar :-)
Även för Polisen i deras arbete är de garanterat en fördel.
Så länge apparna används med måtta och sunt förnuft, och att man vet var gränsen går för invasion av privatlivet (gäller även föräldrar vs. i synnerhet tonårsbarn).
Det enda jag kan tänka på är hur mycket den typen av appar kan missbrukas av t.ex. kontrollerande och misshandlande människor. Män (ja, mest män) som misshandlar sin kvinnliga partner har fått nya verktyg för att kontrollera henne 24/7, oavsett om han är på jobbet eller var de än är.
Så som sagt; jag tycker absolut de är bra, men samtidigt kan jag inte hindra mina tankar från att gå till dessa scenarion...
* Nivea har jag ingen relation till. Det var ingenting vi smörjde in oss med innan vi gick ut och lekte. Kan inte minnas att vi smörjde in oss med något alls innan utelek.
Nej, sådana burkar med dekorationer har jag aldrig sett. Det är bara vanliga blå burkar med namnet Nivea mitt på. Alltså som de på bilden, men helblåa.
Hoppas du får en jättebra torsdag!
Kramar /Erica
Direkt när jag publicerat min kommentar här gick jag in på Facebook, och GISSA vad som dök upp som första "sponsrade inlägg"...?!
Nivea.
Jepp, jag vet att det inte är konstigt, men var bara tvungen göra till tilläggskommentar om det då det bokstavligen handlade om Två sekunder då jag gick mellan flikarna i min webbläsare.
Vi behöver nog inga övervakningsappar trots allt ;-) Vi är ständigt övervakade ändå ;-P
Och då kan jag passa på att lägga till att jag tydligen hade fel också; var nog ett tag sedan jag såg på Niveaburkar i butik, för i annonsen var burkarna i plast ;-P
/Erica
Ute har jag varit med om -38 och det var verkligen kallt! Det kändes som hela världen hade frusit. Jag lovar att jag inte var ute längre än nödvändigt då!
I Vasa kommer jag ihåg att vi fick låna filtstövlar när jag var barn, de var rymliga, varma och väldigt bekväma. Oftast var de för stora och man kunde få plats med flera lager strumpor och sockor vilket gjorde att man höll värmen. Dessutom var de roliga att ha (när man inte hade gummisula under!) för man kunde åka ner för backarna eller glida fram på plogade gångvägar om man sprang upp lite fart. Tyvärr fungerade de inte i Stockholm med allt slask som vi hade där, så jag fick bara låna dem när vi var i Vasa och hälsade på.
Jag kommer så väl ihåg hur du frös när ni var i New York den där vintern, var det inte då du var tvungen att köpa en ny mössa också?
Jag har för mig att Niveas blå burkar finns kvar, men jag har inte använt dem sedan jag var barn. Men doften kan jag känna fortfarande!
Hoppas du har en fin dag!
Kramar!
SKÖNT att slippa frysa inomhus, jag hatar det. Det är vidrigt.
Kan tro att din lgh är skön och varm, och välisolerad. Hos dina fldrar kan jag tro att det är helt annorlunda. Men ja, visst får man klä på sig, helt klart. Som jag är hemma, jämt varmt klädd.
Jag vet, helt sjukt hur kallt det kan bli. HUA!!!
Jag kan inte ens föreställa mig den kylan.
Är också kluven till det där med "hålla koll" appar. De är bra, men dt är också ngt så konstigt över dem.
Visst, de ger mig lugn, det gör de. Abolut. Så jag gissar att de är bra då.
Men jag vill inte följa vänner, och vill absolut inte att de ska följa mig.
PRECIS, lappar ja. DET skrev man många.
Lade dem på bordet så att de skulle synas. Tror heller aldrig att jag var sen ngn ggn.
Just det där när tonåringar börjar ränna ute är lite jobbigt. DET tycker jag.
Men innan K började college hade jag nog inte den appen, tror jag. Så då messade jag nog mer, NÄR kommer du HEM?
Stackars K, haha.
Ha en fortsatt fin kväll nu!!
DET är så hemskt att frysa inomhus. Det är det vidrigaste. Ja, förstås också om det är för hett inne. Ingen höjdare det heller.
17-18 grader är kallt. Gillar inte att ha det så kallt, förutom nattetid. Men på dagen? NEJ!!!
Sju grader i källaren är inte OK. Alltså vidd golvet där, sak mäta tempen i själva rummet också. Men det är säkert 16 grader eller ngt, hua. En gång när det var svinkallt här var det 11 grader i rummet. FY fan.
Så vi har mobila element därnere som vi sätter på. Vi har ett mobilt element på varje plan.
PRECIS, era hus är såååååååååå mkt bättre . vi kan inte jämföra.
VET, jag är också så kluven över apparna. Å ena sidan är de bra, skitbra. Men om jag nånsin sett K vara på ett ställe jag inte känner igen, på natten eller morgonen, blir jag genast lite orolig. Inte bra.
Försöker att inte messa henne, utan brukar vänta ngn till morgonen eller fm. OCH då är hon nästan alltid hemma igen, och det visar sig att tillbringade natten hos ngn kompis.
Men, visst, för det mesta ÄR de där apparna bra.
MEn jag vill inte bli följd av ngn annan än familjen.
Verkligen, nog kan e missbrukas. Just av tex män (för visst är det oftast män som är sjukt svartsjuka med galet kontrollbehov) som bevakar sin fru/tjej och ibland ex. LÄSKIGT.
När du var liten var det säkert så att man hade slutat smörja in med Nivea. Kan tänka mig det.
Vi smörjde aldrig in ngt dagisbarn, vad jag kan minnas. Och tror inte att det var ngn flder alls som ens frågade om vi kunde.
Annat var det på 70-talet, haha.
ERICA!!! KUSLIGT!!! Då hade du inte ens GOOGLAT på det, utan skrivit det HÄR. DET är faktiskt otäckt och läskigt.
NÄPP, vi är så bevakade ändå, som du säger. SÅ ja ....USCH.
Tack för att du berättade för mig.
Stor kram från mig!!!
Yngre än jag :-)
Så du hade bättre don.
Jag vet, fryser mkt mer numera som vuxen.
HUA
Låter intressant med podden om oro, jag är en sån som alltid oroat och oroar mig. Så det är bara... Men försöker släppa taget om mycket och har i mångt och mycket blivit bättre men ränderna går ju aldrig helt ur och jag har helt enkelt den här läggningen. Men oro gör ju ingenting vettigt alls. Har en kylskåpsmagnet med texten "Worrying is like a rocking chair, it will give you something to do but it will not get you anywhere". Sant eller hur.
Men jaa, visst är det så att föräldraskapet ingår oro för barnen. som du säger, hur gamla de än är. Det bara är så. Den bara ändrar form, vad man oroar sig för. Intressant det där med din oro, hur den är mindre då K är i LA men större när hon är nära, på hemmaplan och mer inom din kontroll så att säga. Samtidigt så förstår jag precis vad du säger och när hon är långt borta orkar du inte med att vara uppkopplad till ständig oro, ingen kan ju leva så, det är ett måste att släppa taget då. Men när hon är hemma är det annorlunda, då ligger du vaken tills hon kommer. Du, jag fattar faktiskt och kan se mig själv reagera likadant. Nu är Stella lite för liten än för att vara ute på vift på egen hand, hon har ingen mobil heller men den dagen är ju här väldigt väldigt snart och du kan ge dig på att jag kommer vara den där som har koll och följa med i appar. Men nej, precis som du har jag noll behov och noll lust att ha koll på vänner eller annat blandat folk. Det här kontrollbehovet gäller bara barnet och mannen. Tyvärr kanske man borde säga...jag har dubbla känslor samtidigt. Minns du avsnittet i Black Mirror som handlade om den ensamstående mamma som desperat hela tiden följde sin dotter via nätet, appar och teknologin. Man fick se dottern växa upp, i olika åldrar och faser hur det hela eskalerade. Du vet säkert vilket avsnitt jag pratar om. Det är ju en väckarklocka också, jag menar sååå extrem vill jag ju inte bli men koll vill jag ha... Haha, jag får nog lägga band på mig så jag inte blir FÖR jobbig...
Kram!
Varenda dag, samma sak!
SÅ less på att frysa i eget hus.
VET vad du menar med kvalmigt. Vill inte helle ha det så. ABSOLUT inte, för då blir man bara trött och dulmig. USCH.
men att hitta en gyllene medelväg verkar kört. Huset är så dragit också, så det spelar givetvis in.
DITT citat om oro är KLOCKRENT. PREACH!
Så är det verkligen. DET tjänar ingenting till att oroa sig.
Ja, det r underligt det där med oro. Den byter form hela tiden vad gäller barnet. OCH jag tycker också det är underligt att jag inte oroar mig så mkt då hon är i LA. Eller under åren på Elon ...
Mina vänner säger samma sak, de oroar sig mest då barnen är på hemmaplan. MYSKO!!! Men ja, missförstå mig rätt, jag oroar mig, men inte på ett sånt där kvävande sätt som då hon är här.
Har Stella börjar prata om mobil? Har henens kompisar mobil?
När tror du att ni kommer att skaffa henne en? Hon är liten än, ja.
Tror säkert att du kommer att ladda ner en KOLL-app. Herregud, det skulle jag också göra hur litet mitt barn än är.
Det är barnet man vill kolla, för att man oroar sig. OCH maken med ;-) Som när han flyger, eller åker bil sent etc etc.
ja du vet.
Vänner. NEJ. Vill inte se var de är. VILL inte att de ska se var jag är.
OOOO ja, jag tog åt mig av det avsnittet av Black Mirror. Fick en riktig tankeställare av det. Det är j u draget till sin spets. MEN jag vet att K hade en och annan åsikt om det, haha.
NYTTIGT avsnitt, precis som SÅÅÅ många andra avsnitt av den serien. Brukar tänka på avsnittet med kvinnan som återprogrammeras varje morgon också. Som upplever sitt livs värsta dag om och om igen medan folk står bredvid med sina mobiler och filmar. Brukar tänka på det när jag hör om olyckor där folk inte ingripa och istället filmat. Biir så sjukt illa berörd av det.
Ett sidospår. Du vet vilket avsnitt jag menar.
DU blir ALDRIG jobbig.
Kramar från mig!!!