Och så stod hon återigen i den amerikanska myllan ...

Godmorgon! Hej! Jag är tillbaka!



Nu har det gått över två månader sedan sist jag skrev här. Men idag är det faktiskt dags att återuppväcka bloggen igen.
Så till er (få?) som inte gett upp vad gäller mig , och som fortfarande läser här, säger jag VARMT  välkomna till ett nytt bloggår hos mig.
Det är ju så att jag--mer eller mindre sedan länge-- följer skolans terminer. Ja, det bara råkar sig så eftersom mina sommarsemestrar verkar bli allt längre.


Peter och jag återvände till Reston i måndagseftermiddag. DÅ var min semester slut för det här året. Peter kom till Sverige under mina sista tolv dagar i landet.
Så trevligt.

När jag skriver detta har jag inte vistats på amerikansk mark i ens 48 timmar.
Jetlagen is a BITCH!! Den får jag alltid tampas med HÅRT då jag reser i västerled. Underligt nog hade jag ingen jetlag alls då jag anlände Finland för det som nu känns som mycket länge sen …
Då jag tänker efter har jag inte haft jetlag i österled under de senare åren … Jodå, tacksam för det.

Samtliga bilder i dagens inlägg är tagna under den sommar som just passerat.

Inte bara fysisk jetlag förpestar mina dagar och nätter. 
Nej, jag befinner mig likaså i det vakuum som är Ingenmanslandet, eller Bubblan. Ni vet, det där ofrånkomliga tillståndet som ofelbart slår till efter en längre semester.
Ingemanslandet är en plats där man väntar på att själen ska komma ikapp kroppen.
Ett underligt tillstånd där inget riktigt är sig likt. Ett tillstånd då jag egentligen bara vill gömma mig under en sten och inte träffa någon.
Ingemanslandet kan vara allt från ett par dagar till en vecka.
Egentligen har jag inget val, det är bara att tugga i sig det hela.
I sinom tid har jag landat igen.

Då man kommer hem efter över två månader på annan plats förlorar man sina rutiner. Det är heller inte helt lätt att hitta dem igen.
Jag märker att jag får fundera över lösenord och koder.  Jo, i sanningens namn fick jag till och med fundera en halv sekund över hur jag sätter på diskmaskinen ...
Erkänner också att jag fick tänka efter en kort sekund på hur jag laddar upp bilder till bloggen.
Dagsens sanning, småsaker man glömmer bort efter en LÅÅÅÅÅNG vistelse på andra sidan jorden.
Saker och ting ser annorlunda ut runtom en också, både i huset och i trakten.
Något har ändrats. Man märker det direkt.

Ändringar iår består av att Peter har målat om på mellanplanet. SÅ fint!
Inte nog med det, han har målat golvet i vårt förråd/tvättstuga i källarplanet också. Det var en gång ett brungrått och mycket mörkt betonggolv. Nu är det ljusgrått och hela förrådet har fått en helt annan känsla.
Underbart.

Då jag lämnade Stockholm i söndagsmorse var det höstlikt. Det blåste utav guds nåde och det regnade på tvären.
Dagarna innan var vädret härligt soligt och klart. September i Stockholm har under senare år varit en månad som varit mer sommarlik än höstlig. Jodå, jag vet, jag har tillbringat tillräckligt många år där nu under den tiden på året för att veta.
HELLRE 15 grader och sol än 25 grader och sol i Stockholm i september. Staden är inte lämpad för höga temperaturer. AVSAKNADEN AV AC är påtaglig. Dessutom tenderar Stockholm att bli mycket luftfuktigt. Ja, givetvis inte som Washington DC och den amerikanska östkusten, men FUKTIGT är den.
Så vad gäller mig, och många andra jag talat med i sommar, föredrar vi lite kyligare temperaturer framför de hetare. Ärligt talat, jag tror folk skrämdes inte så lite av hettan i fjol somras. Jag har inte träffat en enda en på hela sommaren i år som vill ha en repris av fjolårets sommar.

Vädret i sommar var lite ostadigare. Eller, bör jag nu använda termen “i somras”? Sommaren 2019 lär ha varit en högst normal nordisk sommar.  Så BRA där.
Lite ostadigt väder, en värmebölja här och där (men inget som kan mäta sig med fjolårets).
En BRA sommar vädermässigt, måste jag säga. Det var lite för varmt ibland.  BUT HEY, that works too!

De närmaste veckorna kommer jag att blanda reseskildringar med det som händer här och nu.
Det blir, helt enkelt, lite blandat konfekt framöver.

Idag, onsdag, tänker jag ge mig av på min första power walk för säsongen. DET är dags att bita tag i de vanliga rutinerna och tvinga sig mot gränsen av Ingenmanslandet.
Det är ännu full sommar hos mig, och lär så vara en månad till.
Personligen är jag helt klar med sommaren 2019, och skulle gärna ta HÖST nu. MEN, det är bara att hänga med på färden och göra det bästa av det hela.

Till er läsare som tittar in efter detta oändligt långa uppehåll säger jag, DET ÄR SÅ ROLIGT ATT HA ER KVAR!
Likaså är det så kul för mig att bli en bloggande människa igen.  Jag känner inspiration att skriva igen efter två månaders bortvaro och icke skrivande.

Ha det bäst kära ni, så hörs vi återigen imorgon!