A walk in the woods




Good morning!


How about starting up these Tuesday- English-Blog-Posts again, shall we?
I hope it is OK with you guys if I go on with them?
Old habits die hard, and all that …


The weekend has been a HOT one, people! You might think that we might have some Fall like temps here now. Especially considering that it is officially FALL now (first day of fall yesterday. Höstdagjämningen). WELL, that is NOT the case.
It is like summer here, the only differences are that the nights, mornings and evening are a bit colder. Also, of course, it is darker in the evenings and in the mornings now.
In the middle of the day, the temps reach up to 90 F (33 C). Sure, what you might call HOT weather.


Peter and I went for a fairly easy, but still long, hike on Saturday.
It was nice being out in nature again.
We went to a nearby state park in Clifton here in Northern Virginia.

The trail itself winds along the Bull Run River.
It is always nice to walk along water sources of all kinds.
Sometimes there were some climbs, but at a whole it was an easy hike.
And you know— that is good— my knees are not my best friends these days.
Sad, to quote a certain someone …
But, I’ll make the best of it and push thru the pain.





It's like walking on a dried up river bed, or in a canyon ...




Bull Run River in the early morning sun.






All in all Peter and I hiked 8 miles (12 kilometers).
At times it got really hot, especially when we were out in open (pretty) fields.
The sun was BAKING on us.







Well, you guys, don't you think that these mushrooms look exactly like chewy, sugary, fruity sweets??  I do!!!  Yummy looking.  But, I am not SURE they'd taste like sweets, haha.














Every time I am out hiking in nature here I keep on thinking about the olden days. You know, when the Native American tribes ruled this area.
I think everything must have looked  kind of similar to what it looks like today.   The same trees, the same river and probably almost the same path along the river and over the hills as we hikers hike on in present time.
I like that thought.
A lot.






Sure, at times the path got really technical with jagged, hard rocks.  At these times one really had to watch ones steps.






I LOVE seeing open land, like these meadows.  














Oh well, my dears, I will hopefully see you all here tomorrow again.
Until then, have a very good Tuesday.







Comments

Anonymous said…
Åh, vilken fantastisk natur att få vandra i, magiska bilder som vanligt. Att ni orkar gå så pass långt när ni har så varmt och fuktigt, det är strongt.

Här i Spanien har vi fortfarande sommarvärme, +30 i går i skuggan, så skönt att förlänga sommaren lite. Här började ju hösten igår med höstdagjämning, men det kändes inte som höst :-). Nu försvinner badvakterna från stränderna, deras säsong är slut - oavsett vad termometern visar

Ha en fin tisdag.
Stor kram från Yvonne
Tack för den här vandringen Annika!
Som vanligt fångad så vackert av dig med både bilder och text.
Vilka träd! Wow, jag skulle känna mig som en myra där ibland.
Det var strongt att gå 12 km i sådan värme! Men allt går om det finns lite skugga någonstans och en vattenflaska att panta på :)
Ha en fin tisdag! <3
Annika said…
Yvonne:
ÅÅÅ tack, vad gullig du är!!
Jodå, vi orkar. Det är mkt skugga där bland träden, men svettiga blir vi!!
Ja, ni har lika varmt som vi. Precis som hos dig är alla pooler stängda nu, badvakter finns inte heller vid stränderna vind havet längre.
Höst på pappret iaf.
Förstår att du njuter av Spanien och den förlängda sommaren.
Kramar från mig!
Annika said…
Karin:
TACK för att du hängde med på den!!
OCH tack för dina snälla, fina ord!! De värmer.
Ja, jag vet, på vissa ställen är verkligen träden höga. Vatten är verkligen ett måste, men vi gick ju mestadels i skuggan i skogen.
DET hjälper.
Ha det bäst, fina Karin!!
Elisabeth said…
De där svamparna SER verkligen ut som godis! Giftiga ser det ut att vara - inget jag skulle plocka med mig hem direkt. ;-)

Härligt med vandring! Jag tycker bäst om så att säga enkla vandringar, där det inte är en massa rötter och sten man måste kliva över. Lyckas ofelbart ALLTID snubbla om det är för mycket av den varan. Visst är det fascinerande att tänka på hur mycket som trots allt är sig likt nu och förr i tiden. Som med gamla ekar, och allt de har "sett" genom åren.
Annika said…
Elisabeth:
VISST gör de!! Det var det första jag tänkte på ,GODIS!!!
MUMS!!
Tycker inte de ser direkt aptitliga ut för att vara svamp, haha.

Ja, det är verkligen så att man måste se upp (eller ner) när man är ute och går. Det är så lätt att snubbla över rötter och stenar.

Precis, jag gillar verkligen tanken på det som en gång varit, och hur lika vissa platser måste vara än idag.
En bra tanke!!

:-)
Keith said…
You mean those things on the tree were fungi and not candy corn? :-) Glad we have gotten to fall, but the weather needs to cooperate! Looks like you had a lovely hike.
Erica said…
Först: Inläggets andra bild, samt första bilden efter svamparna: Jag SKREK rakt ut när jag såg dem! Wow, wow, wow; DÄR vill jag vara och fota!!! Wow WOW WOW!

Och naturen längst den där vandringsleden verkar ju vara i överlag Amazing! Förstår att det var en härlig dag (trots värmen).

Håller med om att de där svamparna verkligen såg ut som godis :-)
Dock får jag en känsla att de kanske är gode giftiga... Ofta brukar ju saker i naturen som ser extra festliga ut vara giftigast...


Som jag skrev på min blogg så hatar jag ju hösten; därför är jag så glad för din blogg. Den är liksom "ljuset i mitt höstmörker" :-)
Den gör liksom att jag för en liten stund kan koppla bort hur det mörknar ute när jag sätter mig ner för att läsa dagens inlägg.


Ha en ToppenTisdag :-D
Kram /Erica
Annika said…
Keith:
Candy corn. Yes, those shrooms do look like those, too.
More fall like weather, please.
But Pretty Boy has predicted a warm fall ...
Annika said…
Erica:
Det var en fin dag ... måste scrolla upp till andra bilden ... Ah floden i morgonsolen, ja det var en dumt.
TACK söta Erica!!
Det är ju så tacksamt att fota vid vatten av alla de slag.
Du skulle ha älskat det. Dock, jag hade inte canon med. Orkar inte riktigt släppa på den när vi ska vandra, så allt är fotat med iPhone via Camera+.
Exakt, tror du har rätt, de där intagande svamparna kan säkerligen vara gifta även om de ser ut som gott godis, haha.
Erica, här är det ingen höst i sikte än, så här kan du kolla in utan att bli nedstämd :D
Nej, men jag vet att hösten inte är din tid på året.
Tack för gulliga ord, som alltid.
Kramar från mig!
Channal said…
Härligt att ni redan har kommit igång med era fotvandringar. Vacker natur! Grönt med inslag av höstfärger på vissa träd. Svamparna ser giftiga ut men fina.

KRAM Anna
Humlan said…
Ni har verkligen fantastiska vandringsleder runt er, men jag förstår om ni föredrog att hålla er i skuggan under träden och inte i den gassande solen. Trist att dina knän bråkar, men bra att du i alla fall klarar av lättare vandringar.

Den där svampen såg verkligen ut som godis, men jag skulle inte våga smaka på den. Men fin var den!

Kram!
Annika said…
Anna:
Mkt härligt.
Glad att vi kommit igång.
Svamparna ja, vi ska nog inte smörsteka dem :-)
Kramar!
Annika said…
Humlan:
VI har det. Jag sa just det till Peter, vilken tur vi har då vi har SÅ många leder och skogar att välja mellan överallt. Det är just därför jag aldrig behöver sakna allemansrätten.
Knäna är inte så snälla, men jag fixar detta.
Visst är svamparna coola!!!
Kramar!
Brysselkakan said…
Gillar dina tankar kring hur det var där förr! Så tänkte vi ofta när vi i somras korsade USA. Tänk att sitta där på sin häst, mitt på prärien, och bara se enorma vidder och veta att om x antal dagar är jag framme. Kanske!
Hissnande!
Eller nu ska jag över det där bergsmassivet, inga stiga utan bara sten och träd.
Det var tuffa människor som gjorde dessa resor på den tiden!
Annika said…
Brysselkakan:
Ja, jag brukar ofta tänka så på platser där jag är.
JA herregud, de första som korsades USAs kontinent alltså. VAD de måste ha utstått. Tänkte också på det då vi for över landet. Floder, berg, raviner, sjöar, brännande hetta, isande kyla ..
TUFFA var de!!!