Wednesday, June 19, 2019

I midsommartid ...





Det är midsommartid för oss alla. Sommarsolståndet närmar sig med stormsteg. Iår inträffar det på självaste midsommarafton.
Här i US kallas sommarsolståndet för First day of Summer.
Men, sanningen är ju den att det varit sommar LÄNGE redan.

I Norden går man väl in i det som kallas högsommar när midsommaren är över.
Midsommar ja …
Firas den dagen i USA?
Nej, men det gör den inte. Det är verkligen en högst nordisk företeelse.
Här är det ingen som har en tanke på att det råder storhelg av rang i en nordlig del världen.

Finns det något svenskare än midsommarafton?
DET är en dag med traditioner om någon. Egentligen är det ju DEN dagen som är Sveriges sanna nationaldag.
"ALLA" firar ungefär på samma sätt, äter ungefär detsamma och har ungefär liknande aktiviteter.
Man kan nog säga att midsommaren förenar Sverige.


Bild från upplandsbro.se




Numera tycker jag att dagen verkar firas ÄNNU mer än när jag bodde i Sverige.
Midsommar har alltid varit stor, men nu känns det som om den är ännu större.
Numera verkar “alla” börja denna mastodontdag med silllunch med alla tillbehör man kan tänka sig. På eftermiddagen vidtar midsommarlekar och dans runt midsommarstången. Kanske blir det bad (om det är väder).
"Alla" har jättefina kransar i håret. Just kransar i håret är inget jag direkt minns från förr?  Gör ni?   NU ser jag den ena finare än den andra på bild.
Visst är det en nyare grej?
Framåt kvällen grillas det överallt och sen festar man hela natten antingen hemma eller på festplats.
Jordgubbar är lika hett och ett “måste” som när jag var ung.


Bild från Allas Veckotidning.


Det känns för mig, som om pressen runt midsommaren blivit ännu större.
Jag kan mycket väl ha fel, det är här är bara en utlandssvensks funderingar. Därtill en som inte varit hemma en midsommarafton på MYCKET länge.
Jag inser ju också att ju äldre man blir desto coolare och mer avslappnad blir man i sitt firande. Alltså, man bryr sig inte så mycket om stora midsommarjippon och jättepartyn.
Eller, så är det bara JAG som inbillar mig det.
Sanningen är--som sagt den-- att det var länge sen jag var hemma en midsommar. Det var till och med MYCKET länge sedan.
När jag  senast var hemma en midsommar firade vi i Småland, i min svåger Håkans sommarstuga i trakterna runt Ljungby i Småland.  Den gången var det jag, Peter och Karolina.  OCH vårt kära värdpar,  Håkan och Sara.
DET var så härligt, och så underbart “low key” och samtidigt tradionellt. Vi åt supergod silllunch med alla tillbehör. DET regnade hela dagen, kan jag tillägga. Verkligen öste ner och det var KALLT.
På eftermiddagen spelade vi kort och gick ibland ut mellan skurarna.
På kvällen grillade Håkan och Peter i regnet.
När kvällen höll på att övergå i natt upphörde regnet och vi tog en sen kvällspromenad, och då såg jag lysmaskar och naturen VAR verkligen underbart MAGISK.
Jag tyckte det var underbart, trots regn och rusk.


Bild från sve-se.invajo.com



Midsommaren vill jag fira på landet. Vill inte vara i stan när den dagen nalkas.
Jag kräver inga stora fester, inget röj, inget vilt festande och glam.
Nej, ge mig ett litet, kärt sällskap. Ge mig de traditionsenliga rätterna.
Ge mig lugn och fina stunder i den nordiska naturen.
DÅ är jag helt nöjd.

Midsommaren som sådan är ingen helg jag saknar direkt. Förr i världen gillade jag inte midsommaren speciellt mycket.
Jag gillar den mer i tanken ju äldre jag blir. När jag var yngre var det mest krav och press runt dagen. Och numera inbillar jag mig då att det är ännu mer press hos de som är lite yngre än jag.
Men, som sagt … vad vet jag EGENTLIGEN om det?
Dock, det är ingen dag jag då jag drabbas av hemlängtan.
OCH det är absolut ingen dag jag behöver FIRA här i US.
Dock, midsommarfester står som spön i backen bland svenska föreningar i US. Det allra största firandet tror jag sker i New York, i Battery Park på Manhattan.
Sedan har svenska residenset i Washington DC en stor fest också.   OCH sen har många, många svenskar i förskingringen privata midsommarfester.


Bild från mitti.se



Jag tycker inte att midsommaren är en lättflyttad helg. Nej, i mitt tycke går det inte att fira den utanför Norden.  Alls.
Det är så mycket med den som inte “passar in” här, och som bara känns fel.
Tycker jag alltså, men många svennar här håller inte med mig.
Ibland har mina svenska vänner haft midsommarfester här i NoVA, och det har varit kul att bli bjuden. Men iår blir det ingen sådan fest, och jag är såååå nöjd med att bara ha en helt vanlig, enkel fredag.
I och med det kommer jag knappt att tänka på midsommaren, kalla mig tråkig, hehe.


Berätta om DIN midsommar?
Hur ska du fira?
Hur skulle du VILJA fira?
Är det kanske din favorithelg på hela året? Det är min pappas favorit bland storhelgerna.
Om du bor utomlands, kommer du att fira dagen?
Tycker DU att pressen på dagen ökat de senaste 15 åren?
Berätta!!


Ha en fin onsdag, fina ni!!

20 comments:

Elisabeth said...

Jag firar inte midsommar alls! Har NOLL känslor för den dagen, och skulle inte sakna den alls om jag inte bodde i Sverige. För mig är den en överreklamerad dag som det enligt min uppfattning finns oerhört många krav kring. Nu känner jag för egen del inte av dessa krav, men jag är HELT övertygad om att många tycker att det blir jobbigt. Allt ska liksom vara så perfekt.

Håller med dig i din känsla av att pressen blivit större. Eller firandet i allmänhet kanske. Ta bara maten; det ska liksom inte längre vara sill, potatis och gräddfil, nej, det ska vara en hel buffé med diverse olika rätter. Och inte ska det bara vara jordgubbar med grädde, nej, det ska vara en hel rad med bakverk. Ja, och så det du skriver om att firandet håller på hela dagen och långt in på natten.

Tycker för övrigt att det blir rent av komiskt med folks jakt på svenska jordgubbar, och hur mycket många är beredda att betala för dessa! För det första är svenska jordgubbar inte alls så speciella (när en testpanel fick göra blindtest av jordgubbar tyckte de att de belgiska var godare än de svenska...) och för det andra tycker jag att priserna är helt absurda. Såg jordgubbar på Willys i veckan; de kostade 99 kr/kg! Alltså 50 kr för en sådan där traditionell förpackning. HELT galet om du frågar mig.

Äventyret framtiden said...

Vi tar det som det kommer när det gäller midsommar. Tidigare om åren innan vi började med cafeet så drog vi iväg ut på sjön om vädret så tillät, annars hemma med lite god somrig mat och ett glas vin till.
I år firar vi midsommaraftonen troligen här hemma på grund av att konstnärerna som ställer ut här hos oss, behöver så pass mycket tid att fixa det sista inför midsommardagen. Dottern firar med oss i år, hennes egen familj är på Cypern för att hämta äldsta sonen hem till Sverige igen.
Jag skulle vilja fira midsommaren på en klippa i havet tillsammans med Uffe.
Midsommaren är inte enbart svensk, den är också de andra nordiska ländernas midsommar, men med lite olika stuk på firandet. Här på Åland firas den med midsommarstänger som reses i de olika kommunerna, sång och dans, inte så mycket små grodorna som i Sverige men folkdans hör till. Jag tror också att pressen på helgen har ökat, precis som den har ökat på alla större helger. Förväntningarna är stora, grupptrycket stort det också om hur det ska vara för att man ska vara lycklig, vilket ofta medför olycklighet istället. I tidningarna här berättas ofta om misshandel, fyllor och liknande efter att midsommarhelgen är förbi. En sida som tyvärr inte är trevlig men som är en verklighet.

Ha en fin onsdag du med Annika!

Anonymous said...

God morgon, vi har firat de senaste 10 åren här i Spanien och de sista 5 med fastboende svenskar här och de gillar att både ha midsommarstång och kransar i håret och dansa runt stången. All mat som är typisk för midsommar och såklart jordgubbstårta. Jättekul att vara med, men vet inte om man skulle göra så stort väsen av midsommar annars.

I år är vi visst 22 personer så det blir knytis, jag ska göra småköttbullar och västerbottensostpaj och skagenröra. Däremot ska vi fira först på midsommardagen för värdinnan är inne på operation av ögat på torsdag med återbesök på fredagen och den andra värdinnan är frisör och har en "brudklädsel" på midsommarafton så det skulle bli lite för stressigt att ha allt igång då. Vi går väl ut och äter på själva aftonen, inte mer än så och inte på någon av svenskställena som har smörgåsbord med typiska svenska rätter.

Det blir säkert trevligt, brukar vara det så det blir kul.

Jag tror nog också det kan vara en press för många, även för unga att man ska göra nåt, vara bjuden på nåt firande, gäller nog ännu mer nyår iofs, men midsommar kommer nog som god tvåa.

Ha en fin onsdag hälsar Yvonne med en stor kram

jennievivi said...

Nej, för min del tycker jag inte att pressen har ökat. Jag firar midsommar som jag alltid har gjort minus festandet på kvällen! Förr var det samkväm med familjen på dagen; sillunch, fika med jordgubbstårta. Sen for jag iväg till någon fest där det blev grillning av köttbit och korv mot kvällen. Numera hoppar jag festandet och grillar med familjen. Numera börjar vi också dagen genom att åka iväg till dans runt stången med folkdanslaget. Det tycker barnen är roligt. Annat som har förändrats är alla barn som tillkommit genom åren som springer omkring nakna och ömsom badar i lilla poolen, ömsom sitter i knät inlindad i handduk och huttrar. Skrubbade knän, myggor på kvällen, solkräm i håret, att ta en sen sillamacka när alla andra somnat - det älskar jag med midsommar :-).

Annika said...

Elisabeth;
BOOOM, detta minns jag från förr. Precis som kungahuset och näsduksträdet, haha.
Ja du vet ... som vi mailat lite om ;.)
Haha!
Nej, men jag fattar, det är absolut ingen dag jag saknar heller. Men med åren har jag väl på avstånd fått en liten annan syn på den.
JAPP, jag kände så då jag bodde hemma, en dag med press och krav. OCH det var jobbigt om man inte hade nånstans att gå. Var man inte bjuden på en stor fest i skärgården var det bara jobbigt.
SÅ i början här i US kände jag absolut noll för midsommaren. OCH gör det väl inte mkt nu heller, även om ngt inom mig har skiftat. Men då ska var på landet, i litet sällskap.

ABSOLUT tycker jag att pressen blivit större. Jag märker ju det. OCH nu skriver du det också, tack!!
Känns som om det trappats upp enormt.
Just det du säger om maten ... sen kransarna, sen aktiviteterna ... rubbet.

Jaja, jag vet hetsen om jordgubbarna ... haha. DE är goda, de svenska. Men det är andra gubbar också.

Tack för din input!!

Annika said...

Karin;
PÅ Pettas måste midsommaren vara nästan idealiskt. På landet, i naturen, med er som firar low key ...
karin, det låter som en fin midsommar med bara er två och din dotter. PRECIS så vill JAG ha det!
OH ja, jag vet ju att det inte bara är en svensk företeelse, inte alls. Finland firar ju den också. hela norden, tror jag.
Johanne afton ...
Jag skulle också vilja fira på en klippa i havet ... det låter helt underbart.
Kan vi göra det? :-)
Pressen har blivit större, Men du har SÅÅÅÅ rätt, pressen på julen har ju också ökat ENORMT.
OCH förmodligen pressen på påsken också kanske? Känns som om påsken är den mest nedtonade storhelgen.
Karin, tack för din kommentar och ha en jättefin dag.

Annika said...

Yvonne:
Ja, det är jättemånga svenskar som firar som ni utomlands. Överallt, tror jag.
Det har varit roligt de gånger jag varit med på såna fester, även om noll midsommarkänsla egentligen har infunnit sig.
Jag brukar kalla det för sommarfest :-)
Ni lär få en trevlig dag, absolut!!
Ja, vi brukar också alltid fira på midsommardagen de år vi har firat. Fredagen är ju vanlig dag.
Men i NYC vet jag att de kör på fredag.
MMmmm..vad mkt god mat ni ska äta. Perfekt med knytis.

Pressen har nog ökat, som Karin säger ovan, det gäller alla storhelger. OCH se på julen, den har ju blivit helt enorm. Nyår, absolut press. SÅ sant.

Tack Yvonne, trevligt att ta del av ert firande.
Kramar från mIG!!

Annika said...

Jennievivi:
Skönt, jag det kan nog vara härligt att köra på i gamla spår, då ökar inte pressen. OCH det är toppen.
Låter som ett underbart FINT firande hos er.
Kramar!!

Vform said...

Som många, många år i rad så firar vi midsommarafton vid Junkarsgrund!
Där bland våra bästa vänner dukar vi upp och sitter lääänge vid bordet!
Om inga moln skymmer solen sitter vi nästan tills den går ner i norr ... MEN det kan också bli som förra midsommarafton! JUST den kvällen drog ett fruktansvärt åskväder in över nejden med bl.a. strömavbrott hela kvällen! Vi kokade potatisen och senare kaffe i husbilen! Men bra gick det också!
Då var vi tretton stycken .. i år blir det lite mindre antal hungriga magar! :)
Du ska ha en fin helg.
Såg att biljetterna har du bokade! Välkommen!
STOR KRAM!!

Jimmy said...

Det låter som att du hittat ett bra förhållningssätt till traditioner överlag och det låter härligt. Det här blir min första midsommar utomlands och jag har inga svenska vänner eller släktingar här, så vi tänkte bjuda familjen på lite midsommarmat här får hoppas att det blir bra. Tror du att du hade känt likadant för midsommar om du bott i Sverige? Hur är det med andra traditioner?

Annika said...

Vivan:
Midsommar på Junkars är ju int dumt. Tvärtom, det är perfekt!
Underbart att vara där den kvällen.
JAAAAA!! Jag minns ju att det var oväder u fjol på midsommar. Grannarna på Junkars (till era vänner, hihi) var hos Birgit. OCH jag vet att de löste det där med potatisen med gasol.
Underbar tradition ni har!!!
Kramar!!!

Annika said...

Jimmy:
Ja, jag har väl det kanske ...
Tycker absolut att du ska introducera midsommaren för dina nya släktingar. KUL!!
Just midsommar har jag aldrig älskat fullt ut. Ffa inte som yngre. Men däremot tror jag att jag skulle gilla dagen numera hemma, om den firas mer low key.
Vad gäller andra helger så ligger julen mig närmast om hjärtat. ÄLSKAR den och går ALL IN! Du får se sen i dec vad jag fira och har mig.
Påsken har jag slutat fira, mest för att den amerikanska påsken är så sjukt kort. Bara en dag.
Istället har jag lärt mig älska Halloween och Thanksgiving.

Erica said...

Jag gillar Midsommar; men det är mest för att jag älskar den här tiden när det aldrig blir mörkt.
Men jag skulle inte säga att Midsommar är min favorithögtid. Även om det skulle bli så att jag slappar hela dagen så stör det mig inte nämnvärt.
Själva högtiden Midsommar har jag absolut noll traditioner kring. Planerar typ aldrig något speciellt och gör inget speciellt den här helgen.
Jag kanske är totalt ouppmärksam, men jag upplever inte någon direkt press och stress inför midsommar. Förutom att det är fullt hus på matvaruaffärerna den här veckan så tycker jag inte det känns som det är så mycket press.

Jag äter aldrig ens traditionell midsommarmat. En enda gång i mitt 25-åriga liv har jag ätit typ sill och potatis på midsommaraftonen. Det var 2006 i Västerås.
Numera brukar jag käka Surströmming.
Har en burk i kylen just nu. Den riktigt skriker på mig, så det blir nog Surströmmingsmiddag för mig i år också.


När jag var liten spenderade vi dock alltid Midsommarhelgen tillsammans med ett gäng andra familjer.
Vi hade husvagnar allihop, vilka vi ställde upp på en mindre camping strax utanför Piteå. Det finns ett ställe som heter Hemlunda, vilket ligger ca. 6 km söder om stan. På Hemlunda finns en camping som kallas Pottan (o:et uttalas som o).
Vi var så pass många att vi tog upp typ en tredjedel av campingplatsen med våra husvagnar.
På midsommaraftonen dukade vi alla upp till långbord och knytkalasbuffé.
Vi fixade midsommarstång, lekte lite olika lekar, kanske eventuellt badade någon gång (men oftast var det för kallt), köpte glass i den lilla (med betoning på Lilla) kiosken på campingen o.s.v.
Och så alla barns absoluta favorithändelse varje år... Vi åkte lövat släpvagn runt Hemlunda och skrålade sommarsånger.
På midsommardagen grillade vi alltid.
Vi satt fortfarande vid långbord när vi åt, men skillnaden från midsommaraftonen var att alla familjer grillade sin egen mat. Inget knytkalas då alltså.

Någon gång i mitten på 90-talet slutade vi dock med denna tradition.
Fler och fler av oss barn började nå en ålder av tonåring, vilket gjorde Pottan-traditionen liksom naturligt "växte bort".
Skulle gissa att jag var 11-12-13-mågonting när vi slutade fira midsommar där.
Och efter detta har vi inte haft några direkta traditioner runt den här helgen. Bara ta den som den kommer.


Håller med om att Midsommaraftonen är lite grann som Sveriges riktiga nationaldag. Dock skulle jag inte vilja att den blev utnämnd som det.
Jag gillar att nationaldagen är en egen dag.
Midsommaraftonen kan få fortsätta ha statusen som Sveriges inofficiella nationaldag.


Hoppas du haft en jättebra onsdag, och hoppas att du får en fin midsommarhelg även om det inte firas där borta hos er :-D

Kram /Erica

Anonymous said...

Hej! Numera är det verkligen ingen viktig helg för mej, skönt med en extra ledig dag bara. Ofta firar vi med vänner och träffas då efter sillen och går eller åker iväg till ngt mysigt ställe och har gott fika med. På kvällen blir det grillning, med eller utan paraply. En lugn men trevlig dag och kväll.
När barnen var små åkte vi alltid iväg till någon stång och dansade. Just det var viktigt för mej och tjejerna älskade det.
Kram från Anette!

Annika said...

Erica:
Ja, ljuvliga vita nätter. DET är ju det finaste av allt.
Underbart!!
Annorlunda twist, Erica!! Surströmming!!!!
HAHA, ja men det funkar ju det med, hihi.
Jo, pressen har nog ökat. DT får vi som alltid skylla på sociala medier. DE stressar fram den, liksom julen och mkt annat.
Men det är bra att du kör ditt eget race. Blir bäst så. Alltid.

Det låter som om du har jättefina barndomsminnen runt dagen.
Härligt.
Låter precis som det "ska" vara sas. Underbart.


Ja, det är nog den dagen som man egentligen kan kalla nationaldagen.
Nu gäller det bara att få till den riktiga nationaldagen lite kul också.


Du kommer nog att få en midsommar paj ljuset ÄR ju det bästa.

Kramar!

Annika said...

Anette:
Låter så skönt, Anette!!!
Precis sådär som jag skulle vilja ha det om jag firade hemma.
Sådär low key och lugnt.

Förstår att det där med midsommarstång är ngt man egentligen bara gör när man har barn i den åldern. Sedan upphör det.

KRAMAR från mig!!

Monica said...

Ja det är stort här hemma och blir större och större tror jag. Finns mycket i alla affärer som blomkransar i tyg, intill livsmedlen:-), tror när Anna var liten att det mest var barnen som hade kransar och äkta då förstås, det var fullt sjå att få till dem fint.

Nu fick jag sista margueriten med en midsommarstång i, viktigt:-), i måndags fanns en stor hylla fylld, i tisdags en kvar som jag hastigt norpade åt mig. Och alla fina tidningar, särskilda midsommarmagasin, kul att läsa, handlar om midsommaren helt med recept, dukningar och allt piff. Jämför med UK denna tid, ingen tidning handlar om midsommar på något sätt, nej det skrivs om sommaren förstås men ingen fest på detta sätt. Eller hur man ska duka och äta. Där lärde jag mig något nytt också, såg så mycket med tuppar och hönor på som motiv, på dukar, underlägg, porslin och svensk som man är tänkte jag att de inte rear de här påsksakerna:-), nej det är vi som har så tydliga gränser med allt eller strikta kanske? Det var inte alls påskgrejer utan så här skulle man ha det i sin cottage, ja den där ladan som var renoverad för 20 miljoner, ungefär så och då ska det vara lantligt som motsats till storstaden. Så där mysigt, fast jag och du med förstås vet nog bäst hur man ska göra det mysigt:-)

Firat i London en gång och det var väldigt trevligt fast vi undvek Hyde Park med svenskfirande. Och Gotland och Åland har jag fina minnen ifrån annars var vi ofta i tonåren och ungdomen vid ett stort sommarhus och när solen gick upp rodde vi ut på sjön. Innan hade föräldrar som höll sig i bakgrunden fixat mat och fika som räckte ett dygn åt oss alla, vi klädde midsommarstång och dansade, på morgonen kanske vi sov eller inte alls utan fortsatte med frukost och hade sen en baddag, ja för solen sken alltid då:-). Fina kläder hade vi både tjejer och killar, var en nystart på något vis, skolavslutningarna över och nu var det sommar!

Nu i år har vi inte riktigt bestämt oss än vad vi ska göra men det blir säkert bra och det är inte lika viktigt längre med stort smörgåsbord och allt det där. Inte dans kring stången heller men kan vara trevligt att se och höra musiken, alltid så fint.
Ha det så fint du med Annika i midsommartid hos dig.

Erica said...

Jag upptäckte nu på morgonen att jag tydligen råkat skriva "i mitt 25-åriga liv" i min kommentar (slank tydligen igenom korrekturläsningen innan jag publicerade.
Hm... önsketänkande... ;-P
"35-åriga" ska det naturligtvis stå.

/Erica

Annika said...

Monica:
Precis, det har säkert mkt, mkt med sociala medier att göra. Pressen blir liksom större vad gäller allt.
Anna är född på 80-talet, alltså jag tror att det blev mer "kransigt" då, kan inte minnas att vi hade det på 70-talet?
Fast det finns nog ngn bild på mig med krans då jag var runt 4 ...
Nåväl, större HAR det blivit UTAN tvekan.
Precis som julen har blivit.

Nej, nej, det är nog bara i norden man skriver om midsommar och firande och har specialbilagor. Inte ett ord om det här heller.
FAST nu kommer ju en skräckis som heter Midsommar, en amerikansk film som handlar om svensk midsommar i ngt sektliknande sällskap, haha.
Kommer inte att se den.
Men annars, precis som i UK handlar det mest om sommarfester och fjärde juli och sånt.

Jag kan tänka mig att svenskarna i London firar midsommar stort också. Många utlandssvenskar drar verkligen på ordentligt.
Jag har firat på Gotland också en sommar, underbart.
Åland skulle jag gärna fira på!!
Finklädd, ja det tycker jag man ska vara.
Mne så lustigt med allt det påskliknande till sommaren i england. Kan inte minnas att jag sett det här ...
Ja, lite olika är det nog allt.

Ni kommer att få en jättefin midsommar.
SÅ himla skönt att inte ösa på stort.

Jag kanske tar fram min svenska flagga imorgon och sätter på bordet.
HIHI.

Ha det toppen, Monica!

Annika said...

Erica:
HAHA!!!
YOU WISH!!
;-)