Friday, May 31, 2019

Resebrev med reflektioner från Los Angeles.






Godmorgon denna fredag!

IT’s the HOLIDAY Season, so whoop de do and whoopedy whoop …


HAHA, för er i Sverige ALLTSÅ!!
Inte här.
HerreminJE så många lediga dagar ni HAR just nu.
NAJS!
Kristihimmelfärdshelg,  och så självaste nationaldagen med tillhörande klämdag (just detta år) nästa vecka.
Life is GOOD, y’all!!
Det dröjer tills Fjärde Juli innan nästa helgdag behagar dyka upp här.


TACK för att ni hänger med på mina resebrev från den andra kusten. Det betyder, som alltid, mycket för mig när ni kommer med uppmuntran och hejarop.
TACK!


Resebrev med reflektioner av det kanske “dystrare” slaget …




Det är otroligt att Karolina verkligen bor och verkar i Los Angeles nu. Tanken att hon faktiskt BOR i West Hollywood får mig ibland att känna viss yrsel.
Faktum är att jag har lite svårt att fatta det.
Samtidigt är jag också väldigt GLAD över att hon bor där. Visst, det är tråkigt att ha sitt enda barn på motsatt kust, långt bort och dyrt att ta sig dit.
MEN, å andra sidan så får vi ju sådan bonus mitt i allt det här. VI får en ny plats —och stat—att upptäcka, att resa till och lära oss älska.
På det sättet kan jag bara säga en sak, HURRA!!
Sen att jag oroar mig över mycket annat är en sak. Jag vill till exempel alltid veta var hon befinner sig. Därför kan jag kolla henne via appen Find Friends. Det lugnar mig, även om Karolina tycker det är fånigt.
Men, ja, både Peter och jag vill ha lite koll där. Kalla oss control freaks, eller kycklingföräldrar …













Skulle jag själv kunna rycka upp mina bopålar och flytta till Los Angeles?
Skulle jag trivas?
Låt mig säga så här, jag har aldrig haft någon som helst längtan, eller känt dragningskraft, vad gäller LA. Aldrig.
När jag for som au-pair drömde de andra tjejerna på den kurs vi gick på i Stockholm om just Kalifornien, och framförallt  om LA.
JAG önskade mig inte dit.
PÅ min önskan över städer tror jag att jag skrev Chicago, och  sedan östkusten på stora hela.
Washington DC fanns inte ens på kartan att jag skulle ha tänkt på innan jag fick förfrågan från den familj som sedan blev min värdfamilj.
Sen blev det Washington DC, eller Arlington, Virginia rättare sagt (samma sak).
Nu trivs jag här och känner mig som inbiten östkustbo.








LA är en trendig stad. Kanske den trendigaste i US?
NYC är förvisso trendig på sitt sätt, men den är så “gritty”, oputsad, stinkande, jobbig, sotig och alldeles UNDERBAR!! Gotham har  ALLT. Men, där finns ALLA och ingen. Trender slår inte igenom på det sättet de verkar göra i LA. Folk är inte lika vackra som i LA heller.
När Karolina bott i Los Angeles ett tag sa hon att hon kände sig tvungen att byta stil, till LA-stilen. Hon suckade över att hon inte passade in med sina östkustskläder.
OCH det ÄR uppenbart. NOG finns det en alldeles särskild stil i LA.








Något annat som märks, och är en JÄTTESKILLNAD mot Washington DC, är hur “soligt leende” hela stan är. ALLT, från naturen, husen i alla möjliga färger, arkitekturen, egensinnigheten. LA är så långt ifrån politik, departement och strikthet man kan komma.
Givetvis har stadens "ständiga leende" med klimatet att göra likaså.







Staden är ytlig. Mycket, mycket, mycket, mycket och åter MYCKET mer ytlig än någon stad på östkusten.
Det märks också överallt. Jag har aldrig sett så många modeller trava omkring på gatorna som där, den ena snyggare än den andra.
Aldrig har man väl heller skådat så många som vill vill in i filmindustrin som i LA. Karolina säger att hon kan se vem som är skådis på långt avstånd.
Folk är skitsnygga, det går inte att komma ifrån.
Om jag tycker att jag ibland (vissa sällsynta dagar) ser bra ut på Washingtons gator känner jag mig som “lilla, stackars faster Olga från Sibirien” när jag går omkring på gatorna i LA. DAMN, så trendigt det är där. OCH DAMN så otrendig jag är.








En gång var det en kvinna som sa till mig att hon inte "vågade" åka till Stockholm för att "ALLA" är så vackra där.
Hon menade att hon skulle känna sig ful och hängig som en hösäck i jämförelse med alla snygga svenskar på gator och torg.  Kvinnan som sa det till mig var  expedit på en klädaffär jag besökte här i Northern Virginia. Jag vet ju hur Stockholm är, trendigt och att alla ser lika ut.
Skillnaden med LA är att  där har alla har sin egen stil, dock trendig. OCH vid detta besök fattade jag hur expediten på Ann Taylor i Tysons Corner kände sig.
DET är fascinerande med alla vackra personer, men samtidigt också SÅ jobbigt.
Ärligt talat, jag är glad att det inte är SÅ här i DC-området.
Insåg då jag var i LA hur in i bomben lite jag bryr mig om trender, och hur i i bomben skönt det är att slippa dem här.








Karolina säger att hon känner pressen i LA. OCH min smala lilla tös såg ännu smalare ut när jag vi kom och besökte henne. Ja, sa hon, hon hade gått ner 3 kilo sen hon lämnade Reston ...
Inte bra. Det isade lite i mig, erkänner det.
Gymmen står som SPÖN i backen.
Folk tänker på vad de stoppar i sig in absurdum, tror jag.
Karolina sa också att hon verkligen längtar till skären (alltså vårt sommarställe i Österbotten), att hon VERKLIGEN vill dit i sommar och “bara vara mig själv”. Så livsstilen sliter nog lite på henne också, så ung hon är.








Som jag tidigare skrivit, LA är trafik, trafik och ännu mer trafik.
DET är Washington DC också. DC sägs ha den mest aggressiva trafiken i USA. DOCK, jag köper inte det. ALLS.
I LA är trafiken sju resor värre. Folk är mycket aggressivare än här, de kör hetsigare och det finns en massa konstiga koder i trafiken som jag inte skulle klara av. Här hos mig finns det ofta trafikljus med pilar då man ska svänga vänster. I LA finns inget sådant, bara vanliga trafikljus, och inga pilar.
Den oskrivna koden är att man som bilist kan fortsätta svänga vänster efter att signalen slagit över till rött. TVÅ bilar kan köra då, men inte fler än så.
Detta “vet alla” som kör där. Betänk då alla turister som kör i stan, tänk om DE inte vet. Sjukt läskig tanke …
Stan är omgiven av freeways, och trafiken står ofta still fastän det finns så många vägar. JAG hatar trafiken i LA. Verkligen alltså!
Visst, LA är MYCKET större än Washington DC också, och det spelar givetvis in i ekvationen.








Ska man ut och gå måste man söka sig till vandringsleder. TA bilen dit.
Det finns inte en chans heller, på många ställen, att du kan gå ut och vardagsgå i ditt omedelbara grannskap. Där vi bodde, i The Hollywood Hills, är gatorna smala och vindlande. OCH inte en trottoar i sikte.
Ingen kan gå ut och promenera där. Gör du det är det med risk för livet.






En kväll var vi på Karolinas favoritbar, Come to Mama's, i Hollywood.  Som ni ser är det isande kallt.  Vi stod inte ut med att sitta ute.  Inte ens under filtar.  Så vi satt i den nedre baren istället.




Jag håller visst på att författa en uppsats. Bäst jag avslutar nu.
Jag borde nog skriva om de mer positiva aspekterna också.  I'll do that, one of these days ...







Men hallå!!!  VISST är det LJUVLIGT ändå!!  OKAY i nästa vecka ska jag skriva ner det som jag verkligen tycker om med Los Angeles.  Stay tuned!!





Med detta önskar jag er en mycket fin och trevlig helg!!

23 comments:

Elisabeth said...

Klämdag idag ja! Jag pendlar mellan att tycka att jag faktiskt är värd att vara ledig (jag/mina kollegor HAR ju faktiskt jobbat in den, inte bara fått den "gratis") och att tycka att jag INTE ALLS är värd den (oklart varför...).

Jag hade haft OERHÖRT svårt att trivas i en stad som LA. Det är så trist när allt, eller mycket i alla fall, blir så mycket yta och perfektion. Nu tror jag visserligen inte att jag skulle vilja bo i NYC heller (för stort!), men skulle jag - utifrån vad jag vet om städerna - välja mellan NYC och LA skulle det absolut bli den förstnämnda.

Det är också konstigt, tycker jag, att skådespelarna måste vara så snygga, vältränade och trendiga hela tiden. Varför, egentligen? Vill folk i allmänhet att alla filmer och serier bara ska vara befolkade av personer som är supersnygga och inte alls ser ut som "vanliga" människor? Förstår inte detta, och därför tycker jag att det är rätt befriande att se hur till exempel skådespelare i tyska serier inte alls är lika strömlinjeformade. Jag är inte så naiv att jag inte tror att det finns press även där, men acceptansen för att människor ser olika ut förefaller mycket större.

Hoppas att Karolina får möjlighet att åka till Skären i sommar, slappna av och slippa all press i LA för en stund!

Äventyret framtiden said...

Här tror jag att de som jobbar också har jobbat in möjlighet till klämdag mellan torsdag och lördag. Vi firar inte svenska nationaldagen på samma sätt som svenskarna gör men visst uppmärksammas den och då på det svenska konsulatet i Mariehamn. Däremot har vi snart vår egen dag, Självstyrelsedagen den 9 juni.
Tack för dina intressanta men inte helt oväntade reflektioner om LA. Medaljens baksida finns alltid och jag kan förstå din oro och omsorg om Karolina när hon bor så långt borta som hon gör. Hoppas verkligen att hon kan komma med till skären i sommar, som en skön avkoppling men också som landningsplats i det mera verkliga livet, det mera äkta.
Jag förstår precis vad du menar när du skriver om Olga från Sibirien. Ungefär så kände jag mig när jag var till Rom för många år sedan. Alla italienskor var så chica och trippade på i nätta högklackade skor, när jag kom stampandes i mina rejäla sandaler, haha...Nå, jag trivs nog trots allt bäst med att vara den jag är. De får trippa på de s.k. vackra människorna. Man kan se på skönhet på så många olika sätt.
Tack igen för ett mycket trevligt och informativt resebrev.
Jag önskar dig detsamma, en mycket fin och trevlig helg!

Anonymous said...

God morgon från ett soligt Åkersberga som även har friska vindar ser jag. Ja, i LA verkar mycket vara ytligt och då förstår jag att man måste se till att passa in på alla sätt om man inte ska betraktas som "kusinen från landet". Tycker det verkar jobbigt att leva så, kanske aldrig äta sig mätt utan att tänka på kalorier, hur mycket man måste motionera mm för att passa in.

Förstår ni oroar er för Karolina, i mammas ögon blir ju barnen aldrig riktigt vuxna och man oroar sig alltid för något. Sen visar det sig ju ofta att de klarar sig alldeles utmärkt i alla fall :-) och har säkert fyllt på ryggsäcken med nyttiga erfarenheter.

Hoppas Karolina får komma till Skären i sommar också, behövs nog att få leva lite enklare liv med familj, släkt och vänner och bara koppla av.

Ha en fin helg och tack för ett intressant inlägg. Nu ska jag fixa mig en stor kopp te och äta lite frukost.

Kramar i stora lass kommer här hälsar Yvonne

Humlan said...

Nu har jag läst i kapp och njutit av dina bilder och beskrivningar från de senaste dagarna. Naturen är ju så vacker och mycket av arkitekturen gillar jag också, men jag förstår precis vad du menar med hur människor ser ut och är. Jag skulle definitivt känna mig fel på alla sätt där. Men om jag någon gång åker dit så ska jag komma tillbaka till dina resebrev och använda dem som guide och inspiration till vad jag ska se och vart jag ska åka.
Dagens inlägg är intressant och tänkvärt för alla som drömmer om att flytta till LA, det är inte bara en drömtillvaro och det är inte för alla!

Jag förstår din oro över Karolina och jag kan absolut förstå att hon skulle behöva komma till skären för att bara vara och få släppa ner axlarna och slappna av ett tag, hur ung man än är så måste man få de där stunderna med återhämtning för att må bra. (Sedan kan man ju återhämta sig på många sätt, det behöver inte alls vara i hängmattan.)

Önskar dig också en fin helg!
Kramar!

Erica said...

Jepp! Nu är det en massa såna där roliga veckor här :-D
Ledigt igår. Klämdag idag, vilket betyder att jag jobbat. Det var dock endast 6-8 barn per avdelning (4 avdelningar) så ingen stress direkt.
Nästa vecka samma sak, som du skriver. Nationaldagen på torsdag och klämdag på fredag.
Jobbar dock såklart den dagen också.
Sen är det en hel vecka (skolornas examensvecka) och efter det är det Midsommar!
Sen är det en (1) vecka till och efter det SEMESTER!!!


*****
Jag gillar att få läsa dina reflektioner om det som är mindre bra (dåligt) med LA.
Det är så lätt att få en rosenskimrande och missvisande bild av en stad en bara ser via internet och filmer.
Våra hjärnor BEHÖVER läsa sådant här mellan varven!

Kan verkligen förstå att en oroar sig mycket över sitt barn om hen bor så pass långt ifrån en. SPECIELLT om det är ens ENDA barn! Nu har jag ju inga barn, men jag har absolut inga problem med att se att en blir extra överbeskyddande i sådana lägen.
Och speciellt när det gäller en sådan pass speciell stad och en så speciell bransch.
Jag ser absolut inga konstigheter i det!
Och rent filosofiskt är det ju egentligen en av de största välsignelser en människa har; att veta att en har personer som oroar sig för en. Det låter lite konstigt i skrift insåg jag, men det betyder ju att en har personer i sitt liv som älskar en.


*****
Jag känner också att jag absolut inte skulle vilja flytta till Los Angeles.
Semestra -ja. Kanske stanna ett par månader, typ under en sommar. Men inte flytta dit på obestämd tid.
Kan verkligen tänka mig att klimatet (alltså inte miljö-klimatet) och pressen är HÅRD! Och att det typ är Djungelns lag som råder, i alla fall i mediebranschen (musik, skådis osv).
Oerhört starkt psyke är förmodligen vad som gäller där borta, för att inte brytas ner helt!
Känner att jag får ont i magen när jag läser det du skriver att Karolina känt sig tvungen att byta stil och inte riktigt kan vara sig själv där.
Jag tror inte riktigt jag kan ta in vilken extrem PRESS som följer med livet i LA.
Usch!
Och speciellt för kvinnor. Pressen att vara Perfekt (och vilken människa är det??)
Visst att män också har press på sig, men just utseendehetsen på kvinnor går inte ens att jämföra! Sjukt!
Jag känner dock ändå att Karolina ändå har bra förutsättningar. Hon har så fina föräldrar bakom sig och en stabil grund/barndom att stå på.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla sargade personer, från totaltrasiga uppväxter, som kommer till Los Angeles med hopp om att det ska bli bättre. Jag gissar nu visserligen, med referens från filmer. Men med tanke på branschen så gissar jag att det inte är gripet från luften.


Jag önskar i alla fall Karolina ett stort Lycka till med sitt liv i LA!
Och vad skönt ändå att hon har gamla skolkompisar där. För även om det också blir påverkade av LA-livet så har de i alla fall en gemensam bakgrund. Jag skulle kunna tänka mig att det kan bli lite som en "oas" mitt i all pressen att umgås med barndomskompisar/skolkompisar.


*****
En parentes: Brukar fundera till och från över det här med att "alla" pratar om Sverige som att alla typ ser ut som modeller/att alla överallt här är så snygga.
Jag har alltid haft lite svårt att förstå det; jag tycker att de allra flesta svenskar ser rätt alldagliga ut.
Har dock inte varit till Stockholm sedan 2002, och kan tänka mig att t.ex. Stockholmare är väldigt trendkänsliga. Men ändå.
Jag tycker att vi generellt varken är snyggare eller "fulare" (hittade tyvärr inget annat ord) än invånare i andra länder.
*****


Men som sagt; hur mycket jag än gillar dina bild-reseskildringar (för jag älskar dem!) så gillar jag verkligen den här typen av inlägg också! Inlägg som ger en mer realistisk bild av platsen.



Hoppas du får en trevlig fredagseftermiddag, och en riktigt fin helg!
Kram /Erica

Anne said...

Fasen vad bra du skriver, så reflekterande och jag kom på mig själv att läsa sakta, scrolla ner sakta och önska det inte skulle ta slut. Du vet, som när man läser en bra bok och vill dra ut på det för det är så bra så man vill inte det ska ta slut. Det som slår mig är att hur man än vänder och vrider på det, the good and the bad, så är ju helt klart LA en fascinerande plats och som du skriver nog väldigt olik nån annan stad i USA.
Ytan och trendigheten, ja den finns nog mer där än nån annansans i USA och du bekräftar det. Alla snygga människor, ja men precis det tänker jag mig. Där är "alla" vackra människor samlade. Precis som du säger det upplevdes.
Man "ser" allt det här kanske mer när man är på besök sådär som du, när man lever i den verkligheten är den liksom normen på nåt sätt kanske och man blir lite hemmablind. För "alla" är så perfekta och till slut är man så inne i det här tänket, stilen att det känns helt normalt och man inte ens reagerar på det mer. Men som utifrån gör man det.
Lite som jag hört folk som gått på prestigeuniversitet säga.En mamma jag känner har en son som går på MIT och hur han sagt att det var en chock komma till en miljö där plötsligt alla var så ubersmarta, ambitiösa och hårt arbetande. Under alla sina år K-HS här hemma var han liksom den supersmarta killen som jobbade hårt och hade driv. Men sedan på MIT var han inget speciellt alls, han var precis som alla andra, en i mängden för där var alla precis som han supersmarta och jobbade hårt. Jag tänker mig LA samma sak vad gäller utseendet och ytan, plötsligt är man omgiven av alla andra vackra människor och man blir plötsligt bara en i mängden, en av alla andra skönheter. Men på vilken annan plats som helst skulle man sticka ut som vacker och begåvad, men där är man en i mängden bland alla andra vackra och begåvade aspirerande modeller/skådisar/fyll i valfritt. Ja,du vet.

Jag kan absolut förstå hur etablerade skådisar som inte behöver "hustle" mer (fast det kanske man alltid behöver göra, Jenna Fisher säger ju det i alla fall :) och väljer att bo nån annanstans. Du vet, Julia Roberts och Sarah Jessica Parker är väl alla baserade i New York t.ex. fastän de gör filmer. Men det är klart, den största massan av även etablerade skådisar bor väl kvar i LA förstås.

Det är fascinerande också hur olika platser har sin identitet och vibe på nåt sätt, nu har jag ju inte varit i LA mer än flyktigt kort besök men jag lär mig via det du berättar och skriver också. San Francisco som ju är en annan stor stad i CA är ju såå annorlunda. Så återigen, sanningen att det här landet har sån mångfald och hur det även INOM samma stat kan skilja sig åt så otroligt mycket. Jag upphör nog aldrig förundras över det, tror jag. Och i DC har du ju viben och den tydliga atmosfären av makt, politik. The Government, CIA och hela det här som dallrar i luften (jag kände verkligen det då jag besökte DC själv) som det inte finns nåt av i LA.

Anne said...

Haha, kusinen från landet. Men det är ju jag med, jag hade känt mig precis som du. Visst kan man ju känna det känns lite jobbigt, få lite komplex sådär och känna hur man sjunker ihop lite men samtidigt i grund och botten är det skönt att leva ett liv, en livsstil och på en plats där man inte bryr sig om trender och allt sånt här. Befriande. Apropå trender, blir spännande att se vad som är inne i Stockholm och Sverige i år... Intressant vad kvinnan i Reston sade om Stockholm, jag förstår precis vad hon menar och kan absolut se att många kan känna så beträffande besöka Sthlm. Jag fattar det. Även om jag själv kanske inte känt eller brytt mig då jag bodde där men numera vid besök så kan jag erkänna att jag periodvis kan känna det lite så, hur jag kan känna mig "fel" som kommer där med mina otrendiga kläder och stil...Missförstå mig inte, hehe ifall jag låter som en slusk. Jag månar om mitt utseende och vill vara fräsch jag med. Men trender kan kvitta, jag försöker snarare hitta min stil (som jag vet du känner du gjort), jag är rund och go och ingen skönhet men man får liksom jobba med de förutsättningar man har eller hur, göra det bästa av det man har för att se så representabel ut som möjligt. Det sagt, ingen slav under trender eller perfektion alls och DET är skönt. Jag tror du och jag resonerar helt lika här.
Intressant förresten vad Pettas skrev här ovan om Rom och Italien. Jag har aldrig varit där men mina föreställningar är att italienskorna är väldigt chica, trendiga, petite och inte lämnar huset utan att utseende och klädsel är i perfektion. Som hon skrev hon upplevde det. Vi ska dit i sommar så ska bli intressant att se hur jag upplever det,kusinen från landet i rejäla promenadsandaler, rödflammig av svett efter allt gående i leggings blir jag det.... Frankrike är det väl lite liknande, tänker jag mig. Där det bland gemene man, stad och landsbygd, är viktigt att måna om utseendet?
Amerikaner överlag är ju så avslappnade, ja förutom LA och sånt då, men du vet. Här finns det ju inga koder alls, håret risigt, otvättat och bara i pyjamasen drar man till affären, nemas problemas...

Åh vad jag förstår det är både plus och minus ha K så långt borta. Som du säger klokt, ni får en enorm bonus i att nu kunna upptäcka en ny stad och stat. Dessutom en så intressant, rik och spännande stat. Men visst är avstånd jobbigt och livet i LA som skådis är ju helt klart speciellt och att vara långt från varann i vardagen är ju sådär. Samtidigt, som du alltid säger, så länge barnet har det bra går allting bra. Jag tycker ni är coola, inga control freaks alls. Jag skulle vara mycket värre...extremt mycket mer... Klart man vill ha lite koll...prisa moderna tekniken på det sättet och såna appar som finns. Jag skulle vara sju gånger värre än du, haha.

Kram Annika, ha en fin helg!

Elisabeth said...

Intressant med Ericas parentes här ovan, om att svenskar skulle vara så snyggt klädda. Precis som Erica tycker jag att de flesta svenskar ser rätt alldagliga ut, varken snyggare eller "fulare" än andra. Det sagt bor jag också i en liten stad, och det kan säkert göra sitt till.

Elisabeth (för tredje gången) said...

Elisabeth här ovan är alltså samma person som skrev en kommentar i morse.

Anonymous said...

Hej “lilla, stackars faster Olga från Sibirien”, haha...Annika, you are hilarious, alldeles underbar!!! Har svart för ytlighet och kropphets, stylade människor som säljer falska drömmar och förhoppningar. Varför maste allt vara sa perfekt jämt? Du är en varm och fin person med hjärtat pa rätt ställe, Annika. Pressen pa Karolina maste vara enorm. Hoppas hon kan aka till skären i sommar...och bara koppla av och vara sig själv...förstar att du är orolig för henne. Men samtidigt tror jag att hon har en bra grund att sta pa. Ser fram emot nästa resebrev. Alltid lika kul att läsa dina tankar!
Ha en fin helg!
Kramar, Lisa



Channal said...

Hej finaste vackraste Olga! Jag känner din stress av LA. Tror Karolina snart kommer till N.Y.C... visst var det dit hon ville först när ni tittade på college? LA har nog sin charm men inte slår det skären. Ett andrum! Förstår din oro när hon är så långt bort. Jag har två döttrar 2,5 mil bort och jag slutar aldrig oroa mig. Svarar de inte i telefonen blir jag galen. Får skärpa mig.

Styrkekramar Anna

Annika said...

Elisabeth:
NJUT av alla lediga dagar.
Klart du och ni är värda dem. Ljuvligt.
Är avis på alla era lediga dagar nu.

LA ja, en svår stad på många sätt.
Så leende och glad på ytan-
Men under ytan snackar vi lite annat ...
Kraven är höga. Och det gäller att hålla sig flytande sas, och inte dras ner.
USCH.
Jag skulle inte vilja bo där.
NYC är enklare då, mer "gör vad 17 du vill", mörkare och sotigare.

Visst är det märkligt det där att skådisar ska vara sååå vackra.
Det finns ju en handfull som inte är det, men de är just också bara en handfull ...
ja, jag gillar inte det där. Dessutom kan jag inte låta bli att bli orolig.

HOPPAS att K kan komma till skären i sommar. verkligen.
Hon behöver det.

Mail har skickats till dig :-)

Annika said...

Karin:
Nej, fattar att ni inte firar 6 juni. Men snart är det ER DAG!!
HURRA för den!!
Då blir det nog lite mer firande.

Nej, det var säkert inte så oväntat detta jag skriver.
MEn orolig blir jag. Tycker att jag har ett klokt barn, men även de klokaste kan dras ner.
SÅ visst känner jag viss oro. Inte i absurdum, men jag tänker lite på det ibland.

Olga, det är vi det :-)
HAHA.
Nej, men det känns så då den ena efter den andra modellen svassa föbi. Killar som ser ut som de skulle vara utklippta ur ett modemagasin. Kvinnor i min ålder som är smala som stickor och trendiga ...
OCH så Olga då, som storögt ser sig omkring. HAHA:
Nej, då, men jag vet exakt hur du kände dig i Italien, Frankrike är ju lite likadant.

Vi kör på vi Olgor !!
Stor kram från mig!!

Annika said...

Yvonne:
OCH nu är du i Spanien igen.
Trevligt.
Lite värme också.
LA är galet mkt yta, mer yta än jag sett i ngn annan stad i US.
Det måste vara så fruktansvärt jobbigt att alltid tänka på kalorier, kolhydrater, vikt ...
OCH att gymma, gymma, gymma!!
FASTÄN man är snygg som få ...
Kraven alltså ...

Jag oroar mig lite för henne, men inte galet mkt ändå.
Jag hoppas och tror att hon ser över det här, sas. Men jag vet ju också att det är lätt att trilla dit då man är i en värld där allt är så kravfyllt.

OH well. ALLA är ju inte sådana änddock, tack och lov.

Kramar till dig i Spanien!!

Anne-Marie said...

Hej Olga, ;)
Jag är nog hundra gånger mer en “lantlolla” efter alla år i glesbygden och i mindre städer. Och jag skulle ALDRIG vilja bo i en storstad igen. Det står helt klart för mig. Och absolut inte i en så stor stad som LA.
Självklart är det en stor omställning att ha Karolina på västkusten. Numera går det ju dock att ha en helt annan kontakt - oftare och enklare - än när vi kom till USA.
Minns inte att jag upplevde att det var en sådan påtaglig stil i LA men det kan ju ha ändrats sedan jag var där. Minns mest att alla var sig själva vilket jag uppskattade väldigt mycket.
Självklart blir det en helt annan stil med så många som är med i film- och musikindustrierna plus alla som är modeller. Inget jag längtar efter. Har vant mig nu vid alla kufar i Weed. ;)
Stockholm har gått för långt tycker jag med att de flesta skall vara trendiga och det är samma mode som man ser överallt. Tråkigt och enahanda faktiskt. Jag klär mig faktiskt fortfarande som jag gjorde i Stockholm men jag var aldrig trendig utan hade litet mer tidlösa kläder.
Jobbigt att Karolina känner av pressen - tyckte att hon såg ännu litet smalare ut när jag såg dina foton. Hoppas att hon kan komma till skären.
LA är galet med all trafik. Har åkt på dessa freeways vid alla tider på dygnet och det är precis lika många bilar oavsett tid. Nej tack. Jag föredrar att köra bakvägen till Mt Shasta där det bara finns några få bilar och maxfarten är 40 mph. :)
Tycker du beskriver väldigt bra även “avigsidor” och inte bara det som är bra.
Kramar!!

Annika said...

Humlan:
TACK för att du läser.
Ja, det är lite svårt det där när alla ser så himla BRA ut hela tiden.
Just att man lägger märke till det så otroligt väl. OCH så här mkt har jag aldrig lagt märke till skönhet förr.
Det är både fascinerande och jobbigt på samma ggn. Man kan sitta och titta på folk i timtal.
TACK, blood så glad över att du skriver så om mina resebrev, Humlan!
Drömtillvaro är nog bara LA för den som drömmer om den, eller om man är där som turist, tror jag . Svårt det där.
Men igår hade jag en lycklig K på tråden. Hon trivs rätt bra därute, trots allt.
Fast hon längtar efter att släppa all utseendehets, tror jag.
Kramar i massor till dig!!

Annika said...

Erica:
Ni är mitt i det där nu.
;.)
Kort vecka och allt.

Jamenvisst, då där är det när man har ett barn långt bort. Både roligt och jobbigt.

Ja, det är nog bra att ge en mindre rosenskimrade bild av LA. För det är ju inte det. Det är ingen lätt stad att bo i, tyvärr.
På vissa sätt kan den väl vara det, men om personen ska in i branschen är det verkligen ingen lek.

Mkt bra filosoferat där, Erica. Jag håller helt med dig. SÅ är det.

DET är så skönt att hon har en hel Elon-familj därute som håller ihop. Underbart.
DET gör mig lugnare, och de har alla hela tiden saker på gång + att hon ju har ett par fr HS där också som nu också kommit i Elon-familjen, toppen!!

Svenskar och utseende och deras/vårt trykte i världen vad gäller utseende.
Ja, knepigt det där.
Tror det mest har med trendkänsligheten att göra, och folk tänker förmodligen mest på stora städer då de talar om detta.
Fast, om jag ska vara brutalt ärlig så tycker jag nog att svennar ser rätt bra ut på det hela taget. Vi har tex världens snyggaste pensionärer :-)
Men visst, en viss överdrift är det ju.
OCH att expediten på Ann Taylor var rädd för att åka till Sthlm på semester ÄR ju överdrivet. DET är ju ingen catwalk precis :-)

TACK för dina ord, fina Erica.
De värmer.

Stora kramar!!

Annika said...

Anne:
ÅÅÅÅÅ men TACK!!
GUD vad glad du gör MIG.
Känner mig så generad (på ett bra sätt) över dina fina ord. TACK!!!

Absolut, tror LA är unik på många sätt. IAF har jag aldrig varit i en stad av dess like förr. Har vistats alldeles för lite i Miami för att ha en åsikt (kan tro att den annars kan "tävla" i samma klass, typ).
Men LA, ja den står i en klass för sig. Det har ju givetvis att göra med industrin och allt det där, både film, mode och musikindustrin är ju SÅ förankrade där, så då blir det ju på ett visst sätt sas ...

Jag la verkligen märke till skönheten hos folk. OCH stilen.
K sa att hon inte tänker så mkt på det längre. Men att hon kan se på långt håll vem som vill in i branschen. Japp, japp ...
OCH hon är en av dem, gaahhh!

Precis som du säger, som att komma in på en IVY skola, där alla är smarta och då man själv blir en i mängden som försvinner.
Lite så är det absolut. Som killen på MIT.

Riktigt stora skådisar kan nog koppla bort det, tror jag. Men, det är nog främst the wannabes som utgör den stora kärnan skönhet i LA.
Som du säger, många väljer att bo i NYC eller andra ställen, och sen åka till LA och jobba. De har väl flera hus etc. Alltså de riktigt stora.

JA; SF och San Diego så annorlunda LA. Och som du säger, det är stora skillnader inom staterna också. I VA tex, Northern VA där jag bor är så totalt ANNORLUNDA än södra VA och det VA som ligger i Appalachia. Det går inte ens att jämföra.

OCH ja, visst KÄNNS makten i DC. Det har jag alltid tyckt :-)

Byter ruta nu , jag med :-)

Annika said...

Anne igen:
HAHA, vi är många Olgor från Sibirien, fniss.
DET jag mest tänkte på är hur skönt jag tyckte det var att INTE bo där. Att bo i NoVA där folk inte bryr sig nämnvärt om trender.
GUD vad jag kopplat bort trendtänket genom åren. NU har jag min stil, och gillar den, och kör den. WORKS for me!!
Ingen dömer den, eller så. SAMMA i hemmet. Så skönt att renoveringshets och "rätt stil hemma" etc inte finns här.
LOVE IT!!!!

ATT komma till Sthlm är lika intressant varje år. Vad är trenden?
Hur "fel" kommer man att se ut?
MEn, Sthlm är rätt förlåtande också, även om stilarna syns väl där. Tror nästan det är värre i lite mindre städer.
Dock, det är alltid kul att reflektera. Ska bli grymt kul att höra vad DU tycker sen då då du kommer dit!!!!

Ja, jag har hört det där om Italien förr, och Frankrike likaså.
Chict så in i bomben.
På ett annat sätt än Sthlm. Elegantare och tjusigare.
Inte bara trendigt (det är ju det som kan göra svenskar lite stöniga. TRENDHETSEN).
Japp, jag är som du, blir lätt högröd i ansiktet, kan knappats kallas elegant etc etc. HAHA.
SKA bli kul att höra vad du säger sen :-)


K i LA. på gott och ont.
Trivs hon är jag lugn. OCH hon trivs!
DET gör hon.
Men hon vill nog gärna släppa tänket ibland. Bra att hon kommer till OBX, sen får vi hoppas det blir lite skäriliv också.

TACK finaste Anne för dina kommentarer.
STOR kram!!!


Annika said...

Elisabeth:
Tycker nog att svenskar, men kanske ffa i större städer och mellanstora städer, klär sig enormt trendigt. Många av dem. Inte alla.
Jag brukar själv regga på det då jag kommer hem. Lite som att man gärna vill ha samma stil i hemmen etc.
Visste att det var du :-)
SÅ himla kul att ha dig tillbaka.

Annika said...

Lisa:
HAHA, men det är SANT.
I LA var jag faster Olga direkt från Sibirien, lika off typ ...
HAHA.
Hollywood, ya know!!
LA, Ya know. That's the way the cookie crumbles. Jag är glad att jag inte bor där. MEN jag tror K är väldigt glad över att vara där just nu.
Även om hon också ser fram mot att helt släppa allt ibland :-)
Men just nu är hon nog precis där hon VILL vara.
Ska tota ihop ett lite positivare brev med gladare reflektioner på onsdag :-)
Kramen!!

Annika said...

Channal:
HAHA, det är jag det *räcker upp en hand*.
Ja, hon ville helst gå på uni i NYC, helt rätt. På NYU.
MEn, det bidde inte så, det bidde Elon. DET blev rätt som bara den.
Jag vet att hon vill bo i NYC i framtiden. Hon har alltid sagt det, och det kommer hon säkert att göra ngn ggn också.
DOCK, just nu tror jag att hon tycker att LA är precis rätt för henne. De klasser hon tar, de kontakter hon knyter, klimatet. Trots hetsen tror jag att hon är mer än nöjd i dagsläget. Hon har sagt att hon ska ge stan flera år, det tror jag att hon kommer att göra också.
SEN hoppas jag att hon kan resa till skären, komma till the OBX etc. FÅ andas annan luft och känna mindre stress.
Faster Olga däremot är glad att hon inte bor där, haha. MEN hon besöker gärna stan :-)

Ja, jag är ju likadan. Jag oroar mig också, om jag inte ser var hon är, eller får svar på sms inom en viss tid börja tankarna att gå...
Ja, visst är det jobbigt, haha. Håller med.

Kramar!!

Annika said...

AM:
Nej du skulle nog verkligen inte gilla LA, AM.
Som du säger, du vill inte bo i en storstad igen.
SANT, det där att hålla kontakten idag är ju rätt lätt, mkt lättare än när vi kom hit. PÅ GOTT OCH ONT.
Idag har man nästan för mkt koll (men jag gillar det, hehe).
Det är ju det, såå många modeller, skådisar och musiker därute. Vaggorna för det ligger där, och därmed kommer de vackra och trendiga in.
LA stilen finns, men den syns ju mer i stadsdelar som Hollywood, Melrose, Studio City, Santa Monica och Venice. Andra ställen är alla gånger lugnare.
Sthlms-trenden är annorlunda iom att alla blir så lika. DET är trist. det samma gäller i hemmen, det ska gärna vara lika där också. Stor märkesfixering som jag inte längre kan förlika mig med, eller bry mig om. Däremot är det alltid intressant att spana in nya trender. Har hört att badskor i plast, liknande foppa är stor i sommar. VI får la SE!!!
Kul att trendspana. Det är det i LA också, man kan sitta och glo på folk i timmar.
HATAR, verkligen HATAR trafiken därute. OCH freeway upon freeway. Blir galen. Skulle inte så ut. Visst, trafiken är svår här också, men inte ALLS som den i LA.
Ja, at köra i dina trakter skulle jag gilla :-)
Vacker natur och lite bilar :-D
Absolut, de negativa måste tas upp också.
Kramar!!!