Soluppgång vid Lake Anne




Hej fredag!


Idag ska vi dyka ner i blomningen igen.
En kille jag följer på Instagram som är fotograf i Richmond i centrala Virginia (Richmond är för övrigt Virginias huvudstad) skrev något om att han är rädd att han spammar för många blomsterbilder i dessa körsbärstider.
Han frågade om vi var trötta på bilder av körsbärsträd i blom? Han sa att han själv kände en viss trötthet inför dem, bad om ursäkt för att han nu skulle komma att  “spamma” ännu mer.
Men, jag säger bara (och det skrev jag i en kommentar till honom också), hur kan man tröttna på något så vackert som bara blommar i typ tio minuter … ?
För så ÄR det ju. Blomningen är över på nolltid.
Så fort körsbärsblomman nått sin höjdpunkt går förfallet snabbt.
När trädet mist sina blommor är det bara ett ganska tråkigt träd bland andra träd.
God damn it, the truth HURTS. HAHA!!


Så, jag ska “plåga” er lite mer idag.
IDAG, torsdag (mina inlägg skriver jag alltid i förväg, som ni vet. Dagen innan de läggs ut), står grannarnas körsbärsträd i sin vackraste skrud. Jag ser dem från min plats i köket där jag sitter.

Igår tog jag bilen till en sjö här i Reston som heter Lake Anne.
Lake Anne ligger på andra sidan den tullvägg som delar in Reston i norr och söder.
Jag bor i den södra delen.
Lake Anne är jättefint, och det händer att jag och Peter går runt den sjön ibland. Den är inte lika stor som “mina” bägge sjöar här i South Lakes, men stor nog.
OCH vacker nog!!





Lake Anne i det tidiga, skira och underbara morgonljuset.








Det ÄR något alldeles speciellt med hängkörsbär.



Vid Lake Anne ligger en bro som heter Van Gogh Bridge. Vid den bron finns det hängkörsbärsträd, de träden är överjordisk vackra.
Jag ville pricka in soluppgången så jag for i god tid innan solen gick upp. Japp, jag fick SKRAPA bilrutorna från ett tjock lager frost först.
Det var en minusgrad och absolut vindstilla.
Perfekt fotoväder, med andra ord.





Van Gogh bridge.  Ett mycket älskat fotomotiv bland Restonbor, och särskilt då dessa träd blommar.





Alltså, morgnar ... 






På den där bron drattade jag på ändan ... hehehe ... (så lagom kul förresten).





Jag var den enda fotografen som var där i onsdagsmorse.
Allt var så fantastiskt vackert. Helt otroligt.
Drömlikt var det.
Men en påminnelse om att det inte var en dröm fick jag då jag druttade på ändan mitt på bron. HAHA, den var täckt av frost, och jag halkade. Nej, jag slog mig inte. Tursamt nog alltså.
Jag har inte "råd" att slå mig med mina dåliga knän.  Evigt tacksam för att jag föll så mjukt, eller vad jag ska kalla det för ...







"Långt bort i soluppgångens land"---man får japanska vibbar här.









Jag är glad att Canon får arbeta lite också.
Det är bekymmersamt (för mig själv) att jag gått över till att plåta så mycket med min iPhone.
Bättring, Annika. Därför är det så BRA att dessa blommande perioder kommer varje vår. Inget slår en systemkamera då. Inget.
Vår och höst, då arbetar Canon som mest hos mig.
Min gamla Canon börjar bli trött, och det ÄR dags för en ny. Men än hänger gamla Bettan med.











Kameliorna blommar ännu ...




Det här är Robert E Simon, Restons grundare.  Här sitter han för evigt på platsen han skapade på 60-talet.  Reston heter Reston efter honom.  RES, hans initialer och så ton, som ju är en förkortning av stad eller "sta", som i Bålsta, Kälevesta, Tensta etc ...You all get it ;-)




Igår fick jag mig en semla till livs.
Den var ju givetvis bakad av den kära Lotta. Ska man få sig en semla till livs är det Lotta som ska fixa, annars blir det ingen. Jag trodde inte att det skulle bli något av det hela i år eftersom jag var på resande fot under veckorna runt fettisdagen.
Men se där fick jag mig, jag fick en semla NU istället.
Bättre sent än aldrig.





:-)  Tack Lotta.


Ha en fin helg alla ni!!

Comments

Anonymous said…
God morgon från ett än så länge mulet Spanien, ja iaf Torrevieja där vi befinner oss. Vilka tjusiga bilder du visar oss, helt fantastiskt. Tror att t om jag som är morgontrött skulle ge mig ut på promenad på morgonen om jag hade så vackra omgivningar. Vi har iofs havet rätt nedanför oss, men inte denna blomsterprakt som du har, så lite avis är jag nog :-) .

Så gott med en semla, har ätit 2 semlewraps totalt i år, båda från Tösses på Karlavägen, såååå gott.

Såna fina kaffemuggar har jag också, fast mina är blåa, tyvärr använder jag inte dem så ofta för de måste handdiskas och lat som man är så blir det inte så ofta. Har även assietter, sockerskål, mjölkkanna och äggkoppar och 2 små ljushållare som man har ett värmeljus (helst de i plastkopp) och då lyser de sååååå fint. Ljuset går genom porslinet så hela ljuskoppen lyser så fint.

Ha en fin helg, här väntar vi på våra grannar, tillika goda vänner, hemifrån som kommer ner 10 dagar så planering på vad vi ska hitta på pågår för fullt.
Stor Kram från Yvonne
Brysselkakan said…
Ja, nog blommar det allt hos dig! Måste fråga sonen i Pullman, WA hur det är hos honom, vet att för två veckor sedan låg det fortfarande snö där men förra helgen var det bara de skitiga högarna kvar.
Och TUR att du, nåja, föll mjukt! Att falla när man är 50+ är inte kul (inte kul någon gång) för man läker sämre, tyvärr.
Och så semla på det!
Sara said…
Ljuvliga bilder, helt underbara! Jag tror inte att jag har sett hängkörsbärsträd tidigare, otroligt vackert. Helt klart värt att gå upp och möta soluppgången och fotografera. Lätt för oss morgonpigga människor att säga , eller hur;)?
Asså semlan ser så god ut! Mycket mandelmassa, ser jag, mums.
Puss, kram och älskar
Eva i Dalarna said…
Körsbärsblommor är ljuvliga!
Funderar lite på hur det är med din arm nu för tiden, den du hällde the på?
Ha en trevlig du med Annika. Här snöar det!
Annika said…
Yvonne:
Godmorgon från ett Reston i regn.
Du ska se att det klarnar upp framåt dagen.

TACK!!
Ja, det är MAGI i luften nu. Allt är så strålande VACKERT att det inte är klokt.
Jag är ju morgonpigg så för mig ÄR det inga problem att komma ut och upp i arla morgonstund. Det är då jag vill gå, och det är då det är så fint.
Ja, jag vet, blomsterprakten här ÄR unik. Jag minns hur jag reagerade på det när jag var ny här. OCH mkt yngre än idag, haha. Minns att jag redan då tyckte att allt var som en DRÖM!!

KUL att du och Lotta har likadant porslin. De är goda att dricka ur också, de där kopparna.

Yvonne, ha en riktigt fin och Bra helg!!

KRAMAR!!!
Annika said…
Brysselkakan:
En enda dröm i mitt hörn av världen. Men det är förgängligt och passerar fort.
Anne i Oregon sa att vi ligger rätt lika, så det kanske gäller i WA också.
USCH, det är hemskt att ramla. Jag ör glad att jag inte tappade kamera och iPhone i fallet ... GAAHH!
Kan inte ens tänka på det. Men jag föll så bra jag kunde, bara drattade på ändan då jag skulle kliva av bron, kände ju hur FROSTIG den var, och ändå DRATT!!
Jag har så dåliga knän, och leder övh.
PUST,
Old age ...
Ha en fin helg.
Annika said…
Sara:
Just dessa är ju bara såååå vackra. Just för att det är hängkörsbär. Det blir som en saga. OCH speciellt då när solen går upp eller ner. Du vet, när ljuset är som ALLRA vackrast.
Det är LÄTT för mig att masa mig upp för att möta en soluppgång. Inte lika lätt för den som är morgontrött. Lucky us, sis.
Semlan var GOOOOD!!
Kramar och ÄLSKAR!!!!
Annika said…
Eva:
Min arm, andra frågan jag får på den på två dagar,
Viker ett inlägg åt den framöver.
Här regnar det.
Trevlig helg!
Mera körsbärsblom åt folket! Det kan man ju aldrig få för mycket av!
Så himla vackra bilder du bjuder på idag! Himmelskt vackra! Wow! Ser förstås dig dratta omkull på bron och sprattla runt ett tag. Får lite roligt samtidigt men blir sedan skamsen för tänk om du har ont där bak nu och stora blåmärken. Tröstar mig med att du säkert stod ut med det för att kunna ta dessa vackra bilder.
Njut av körsbärsblommorna i ditt liv, här tar det tid ännu men då kommer jag med bilder i min tur.
Annika said…
Körsbärsblommor och blommande träd kan man absolut inte få för många av! Jag är nöjd nu 😊. Och som du säger, vårblomningen är ju otroligt kort.
Kram
Stockholmsbo said…
Mästerfotografen in action!
Vilka foton du tar, Annika. en dröm säger du så är det.
Jag får också Japanska känslor av dina vackra bilder.
Du kan du, både fota och skriva.

Hälsningar från mig i din gamla stad
Annika said…
Karin:
SANT, man kan inte få för mkt av det. Deras tid är så kort, de måste fotas. Deras skönhet så förgänglig.
Inte kan man nånsin trötta ut ngn med sånt.
TACK Karin, det var som att vara i ett drömlandskap. På riktigt. Just ljuset, kylan, stillheten och skönheten. OCH så dratten, tur hade jag. TUR!!
NEJ, jag fäll så bra, eller vad man ska säga. Liksom gled ner på ngt skumt sätt. HAH. Svårt att förklara.
Van Gogh var snäll mot mig.
Har inte ont, inget sånt. Då var det värre då jag snubblade på Elon då jag fotade i maj. Gick och kollade in blommor och snavade på en gren och slog upp hela mitt dåliga knä, skrubbsår galore + att det gör ont än idag. DÄR led jag. Men i onsdags var det ett snällt fall, tack för det!!
Jag njuter medan det varar, Karin. På måndag tror jag det är över. OCH du har ditt fina kvar.

Karin, ha ett jättefint veckoslut!!!
Annika said…
Annika:
Du såg väl onsdagsbilderna från DC också, hoppas jag? Om inte, scrolla tillbaka, hihi.
Man kan inte få för mkt.
OCH efter körsbären kommer fler ljuvliga ljuva ...
Det är bara att dränka allt i blomsterbilder nu.
Medan det varar. Snart blir de alla fulla med löv och den djupa grönskan kommer. Magi? Over and out.
Kramar!
Annika said…
Stockholmsbo:
TACK, du är alltid lika snäll.
Uppskattar dina ord.
Ha en fin helg!
Anne said…
Håller helt med dig, det går inte att överdosera den här sortens bilder. Så sant det du säger, tiden är så kort så det är bara att ösa på medan det varar. Magiska bilder idag (igen), alltså seriöst. De hängande körsbärsträden över bron och ljuset, det spegelblanka vattnet.Ååååhhh. Seriöst kompis, förstora och upp på väggen. Fantastiskt vackra bilder. Jag säger det igen Annika, gör du en fotobok med blandade bilder av alla dina fantastiska foton så kommer jag PÅ RIKTIGT att köpa och ha den som min coffee table book.
Annika said…
Anne:
Visst gör det inte.
De blommar ju en sekund, en försvinnande vacker sekund. Efter det är det över.
Min gulliga fina Anne. DU gör min dag.
Du gör mig SÅ glad.
TACK finaste.
KRAMAR i massor och ha den bästa av helger!!!
Monica said…
Så vackert! Och tycker att det var fint att du for iväg, bestämde dig bara för snart är det över och så roligt att ha sett all skönhet i stillhet så där som du gjorde, förutom fallet då:-), verkar som att det är lite som skyddar där på baken, haha och jag har då med haft tur, aldrig brutit en handled som är så vanligt fast jag reflexmässigt tar emot med den. Men som du säger, slå i hårt i ett fall med knät, min knäskål sprack för det blev mot en vass trottoarkant och jag tror faktiskt sånt aldrig blir bra, jag har ont än efter många år.

Härliga semlor, hon kan hon din kompis Lotta, så fint det ser ut allt och gott!

Ha nu en jättefin helg Annika och kanske du har blomning runt omkring dig också än.
Annika said…
Monica:
Det var ett lätt beslut :-)
Den här bron och dess träd är bland de most fotade i Reston. SÅ jag ville ju också, och eftersom jag är morgonpigg var det bara att dra.
SÅ glad att jag for. Det tar inte lång tid att köra dit. Tio minuter kanske.

Jag hade tur i fallet.
Min mamma har brutit sin handled i ett sånt fall. Jag bara drattade ner, som en unge typ. HAHA!
Ja, mina knän har jag inte råd att ramla på mer.
Jag föll så ILLA på Elon i maj att jag har ont av det än, och det var mitt opererade knä. Slog upp hela knät då jag fotade och inte såg mig för.
USCH och fy så hemskt det var.
Men du, din knäskål SPACK!?? Himmel vad hemskt. Jag kan inte ens tänka tanken ut. VAD gjorde man då? Gipsade?


Lotta kan hon.

Ha en fin söndag.
Jag ska köra Peter till Dulles :-(

Kramar!!
Monica said…
Annika, inget gips, och dagen efter var jag på jobbet som vanligt, var så mycket akuta fall som väntade på resultat så att vara hemma var alldeles otänkbart, du vet det där med viking;-) och en kvinnlig chef vi hade lassade mängder med jobb på mig och struntade fullkomligt i min skada, ja så är det att jobba inom landstinget. Fast kvinnliga mellanchefer har varit värst enligt min och fleras erfarenheter, tyvärr. En spricka rakt igenom får läka fast man antas gå med kryckor, hmm, haha, var inte så och är det småbitar opereras det och skruvas. Men som sagt ont och jag har alltid ont i det knät. Tränade upp mig mycket med det som omger knät så det är okey. Och du vet som också föll på knä:-), jag hade fullt i båda händerna och hann inte ta emot mig, väjde för en cyklist som kom farande på gångbanan och det var isigt och jag föll mot en kant, hu.
Annika said…
Monica:
Otroligt Monica. Alltså bara tanken på att få en spricka knäskålen.
HUA!!!!
Tänk att du själv tränade upp ditt knä. MEN visst fattar jag att du har ont än idag.
USCH vilket vidrigt fall.
Det låter verkligen inte som om du hade en bra chef. Inte kul.
Alls.