Wednesday, March 06, 2019

Tillbaka! Med tusen intryck.




Godmorgon och HEJ igen!



Ja, nu är Peter och jag tillbaka i Reston, Virginia igen.
Ärligt talat, jag vet knappt var jag ska börja. På riktigt. Jag vet knappt vad jag ska skriva, och det betyder INTE att det råder brist på MATERIAL. TVÄRTOM!   Hundratals, om inte tusen,  nya bilder har jag också.
Men ändå, så svårt det känns att ens börja nysta i denna enorma resa jag just varit ute på …


Elva stater!
Av de elva staterna var sex stycken helt nya för mig. Jag hade aldrig förr besökt någon av dem.
Fyra tidszoner.
Elva dagar på vägarna.
5700 kilometer.
En av mitt livs allra bästa resor.
Från Reston till Los Angeles.
From sea to shining sea.

Jag har sett så mycket som tagit andan ur mig. Landskapen har skiftat från stat till stat.
Jag har varit på den vackraste och mest imponerande plats jag någonsin sett. I HELA MITT LIV!
Jag har åkt genom öknar där det varit så öde att inte ens radiovågor nådde ner till oss.
Jag har åkt på ödevägar som varit raka som linjaler.
Jag har åkt på vägar där trafiken varit tung och skrämmande.
Jag har svurit över långtradare.
Jag har travat omkring bland kyrkogårdar i New Orleans.
Jag har insett hur otroligt mycket obebodd ödemark det finns i detta land.
Jag har insett att jag kär i USA. Herregud vilken mångfald här finns!
Jag har sett natur som jag knappt trodde fanns.
Jag har insett att jag verkligen inte är speciellt förtjust i Las Vegas.
Jag har bott på tre olika Air BnBs som har skiftat i kvalitet, från mer än perfekt till ganska sunkigt.
Jag har bott på hotell.
Jag har verkligen varit i Vilda Västern. Den äkta och riktiga.
Jag har kört.
Jag har varit passagerare.
Jag har suttit i baksäte och framsäte.
Jag har insett att USA ska ses från bilen. Landet är som gjort för road trips.
Jag har åkt genom hällregn.
Jag har svettats i sommarvärme.
Jag har frusit i ren och skär midvinterkyla.
Jag har åkt genom snöstorm och is.
Jag har förfasats över trafik och bilförare.
Jag har skrattat så mycket.
Jag har gråtit.
Jag har kissat bakom kaktusar i öknen, haha.
Jag har tappat bort laddaren till min Canon.
Jag har inte köpt en enda pinal på HELA resan.
Jag har ätit gott.
Jag har ätit skräpmat.
Jag har inte gått lika mycket som jag borde (av naturliga skäl).
Jag har lämnat en liten, liten dotter på den motsatta kusten …
Jag har påbörjat mitt liv som äkta "empty nester".


Dagens bilder är bara ett litet, litet axplock från denna resa.  Fler kommer, oooo det kan ni lita på att det gör.  FLER KOMMER!!!



Det tog alltså 11 dagar att köra kust till kust. Vi hade inbokade längre stopp i New Orleans (Louisiana) , i Austin (Texas), I Grand Canyon (Arizona) och i Las Vegas (Nevada).
Annars har vi kört, tagit in på hotell och sedan kört vidare tidigt nästa morgon.
På eftermiddagen den 25 februari körde vi in i Los Angeles. I Los Angeles följde sedan fyra dagar då vi egentligen inte gjorde annat än att installera Karolina i lägenheten. Otaliga shoppingrundor till IKEA, Target, HomeGoods, Ralph’s (mataffär) och Trader Joe’s.
I torsdagseftermiddag for vi tillbaka till Washington DC från LAX. Det som tagit oss elva dagar i bil tog oss nu fem timmar med flyg.
Otroligt det också.
När jag tittade ut på kvälls och nattlandskapet under mig insåg jag, även från luften, hur otroligt mycket mark det inns här som INTE är bebodd. Hur sanslöst mycket natur det finns, öknar, skogar, BERG, sjöar, ängar, åkrar och dalar.
Vi landade i snöglopp här på Dulles Airport efter midnatt den 1 mars.


Houston, Texas.


Jag erkänner, rakt av, att både Peter och jag befunnit oss i ett vakuumliknande tillstånd efter hemkomsten. Det börjar släppa nu, men helgen var nog bland de sömnigaste helger vi upplevt. Vi gjorde inget annat än att släpa våra trötta kroppar och själar genom huset. Många tupplurar blev det.
Kalla det resans baksmälla, blandad med tomhet och jetlag.

Det bästa är nog om jag tar resans gång, dag för dag.
Jag tror det är det enda raka.

TACK till alla som följde vår färd via det privata konto jag fixat enkom för denna resa på Instagram.
DET var i sanning jättekul att driva det kontot i och med att vi fick så fin respons från er följare. Stort tack till alla som hängde med där.
Inser ju nu i efterhand att jag borde lagt ut ännu fler bilder, och berättat ännu mer än jag gjorde.
Men, men …


Arizona


Nu är jag tillbaka här igen, och jag lovar att jag SKA berätta!!!
Ha en fin onsdag!

27 comments:

Anonymous said...

God morgon säger jag som nu är i Spanien igen. Tackar för vi fått följa med på er resa, så kul att se alla fina bilder från er fantastiska resa. Ska bli kul och spännande att fortsätta följa dig på bloggen.

Förstår om det är tomt och tyst nu när Karolina flyttat, men 5 tim med flyg är ju överkomligt, du får tänka så när saknaden dyker upp :-)

Ha en fin onsdag, själv ska jag promenera ner till vår marknad och köpa lite frukt och grönsaker för några dagar.

Stor kram från Yvonne

jennievivi said...

Jag har vänner som gjort liknande resa genom staterna. De säger det är den mest fantastiska resa de har gjort. Ändå sedan jag såg deras foton från resan har jag velat göra detsamma. Så roligt att följa er resa som ju hade en annan dimension eftersom ert slutmål var ett stort avsked.��

Humlan said...

Ja, er resa låter verkligen som en drömresa! Jag njöt av dina bilder på Instagram och jag ser fram emot dina inlägg här. Jag kan tänka mig det tar tid att smälta alla intryck efter de fullmatade dagarna som det måste ha varit.

Ha en fin onsdag.
Kramar!

Taina said...

Vilken resa och vilka upplevelser! Bilderna säger SÅ mycket! Skulle så gärna vilja göra något liknande men just nu finns ingen tid till det. Men en dag vill jag också kissa bakom kaktusar.

Förstår vakuumkänslan. Med så många intryck och sedan komma hem. Poff, liksom. Men det var säkert skönt att komma hem också. Borta bra men hemma bäst.

Tänk att ni nu är äkta empty nesters. Samtidigt har ni ju fått känna av det då Karolina pluggade och sommarjobbade.

Välkommen tillbaka till östkusten. Nu väntar jag med spänning på dina inlägg.

Kramar

Annika said...

Yvonne:
Godmorgon!!
Ser fram emot att lägga ut och berätta om denna otroliga resa som jag älskade så mkt!!
Kul att du hängde med på färden.
Det är så jag tänker, fem timmar med flyg, det är överkomligt :-) Det tog fem timmar att bila till Elon, så ja ...
HAHA.
Ha en fin onsdag.
Kram från mig!

Annika said...

Jennievivi:
Hej! OOO jag känner igen dig från insta. Vad roligt!! Välkommen hit!!
Ja, de är en resa som heter duga. Den var sååååååå otroligt fin att göra, och jag ser fram emot att göra den igen. FAST en annan rutt.
Ja, vår hade lite twist på slutet. Skulle absolut rekommendera ALLA att bila genom USA.
Ha en fin dag!!!

Annika said...

Humlan:
En av mitt livs allra bästa resor. Hands down!!
Tack för att du följde på insta, så roligt.
Ja, mkt att smälta och mkt att vänja sig vid nu vid hemkomsten.
Kramar!!

Annika said...

Taina:
Detta måste nu göra. Det är det absolut bästa sättet att se USA. Helt otroligt roligt var det.
Japp, nöden har ingen lag, så mitt i Arizonas öken i regnet blev det kissande bakom kaktusar.
HAHA.
Jo, absolut skönt att komma hem, att slippa byta boende sgs varje natt. Absolut.
Nu hoppas vi bara att K ska hitta ett jobb därute (inom service då förstås till en början), när hon gör det så kan vi nog koppla av mer.

Absolut, vi har vana vid empty nester livet från de fyra åren vid Elon, så vi vet hur det är.

Stora kramar till dig!!!!

Brysselkakan said...

Ja, visst är det fantastiskt att bila genom USA!?
Och jo, det är öde långa sträckor, vi upplevde det ju i somras och då främst i södra Minnesota, South Dakota, Wyoming och Montana. Så många mil med absolut ingenting. Bara böljande landskap.
Hoppas ni snart är ur bubblan och kan börja njuta av livet som bara ni två, personligen tycker jag det är smått fantastisk! Vet man bara att barnen har det bra så är resten bara ljuva livet!

Annika said...

Brysselkakan:
JA!! DET ÄR DET!!!
Landet är som gjort för det. Vägarna också.
Helt outstanding var det. Från dag 1. Gud vad roligt det var.
Ja, precis dessa oändliga ödemarker alltså. OCH total radioskugga. Overkligt.
Västra Texas var närapå en overklig upplevelse öva. SÅ öde!!!
Ja, vi har ju vana sedan fyra år på Elon att vara empty nesters. Men då visste vi exakt vad hon gjorde. Nu har vi skickat ut henne i arbetslöshet och i en ny stad på motsatt kust. Bara hon får jobb ska det nog gå bra för oss att luta oss tillbaka lite, och då menar jag servistrisjobb etc.
Har inga illusioner om ngt annat i dagsläget.
Att kidsen har det bra är A och O. Har de det, ja då har vi fldrar det också bra :-)

Evas blogg said...

Oj vilken resa ni har gjort! Det ska bli spännande att läsa mer om den.

Ann Rumbleinthearctic said...

Wow kust till kust och 5700 km är inte illa!!
Trodde det var mer än Fairbanks -Madison, men kollade precis upp och det var 7200km!!!! herregud.
Men vad mer intryck ni måste samlat på er. Jag älskar ju roadtrips, precis som du säger så ska USA ses från vägen. Finns så många olika ställen. Vi bilade kort från New Orleans till Florida panhandle då vi skulle på bröllop för ett par år sedan. Men annat än det har vi inte rört oss sådär jättemycket söderut. Bilade ju från Bozeman till Las Vegas via Canyonlands och sedan tillbaka via Missoula en gång också. Och som du känner, jag var inte heller så intresserad av Las Vegas, kände mest att det stället var lite tragiskt. God mat och goda drinkar dock, själva stället är fint men en del av atmosfären känns deppig.
Jag missade ditt instakonto, men får hoppas på bilder och mer text är istället :)

Anonymous said...

Yeah, you are back!!! Ser verkligen fram emot att läsa om the big adventure. Kunde ju tyvärr inte följa pa insta. Vilken resa Annika! Maste ha varit helt underbart. USA är ju som gjort för att bila igenom.
Kramar, Lisa

Annika said...

Eva:
Ja, det har vi, en otrolig resa.
En av de bästa, och en av de längsta :-)
KUL att du läser :-)

Annika said...

Ann:
Det var så suveränt. Ja, jag kan nästan förstå att er var längre, lite på diagonalen sådär och så genom en så stor del av Canada.
Långresa galore. Hur lång tid to det er?
JA!! Detta land är som gjort för road trips, precis som du så älskar jag dem.
Nä, Las Vegas är inte min tekopp. Inte alls.
Har varit där förr, men denna gång kände jag att jag faktiskt inte behöver åka tillbaka igen. OCH ska jag tillbaka så räcker det med en natt, inte mer.
Blir så trött av stan, av casinona, av cigarettröken, att allt är så fejk, att allt är så lika. OCH så folket .. pust.
Fattar inte hur man kan spendera mer än ett par dagar där. Att vara där en vecka skulle vara tortyr. Inte min stad.
NU blir det bilder och text här istället. Insta var kul, så kul, men att skriva och visa lika mkt som jag gör här är det ju inte.
Kul att du hänger med, Ann!
:-)

Annika said...

Lisa:
Det var så roligt!!
Nu får du hänga med här istället :-D
Kram!

L said...

Ser fram emot djupdykningar i denna fantastiska resa!
/Lisa

Erica said...

Fantastiskt! Vilken RESA ni gjort!
Kan sannerligen tänka mig att det varit något i världsklass!!

Kan verkligen också tänka mig att det känns tomt dagarna efter en sådan resa.
Både för själva resan, och att ha lämnat sitt barn på andra sidan ett så stort land.

Jag ser verkligen fram emot de kommande dagarna av reseskildringar :-D

Ha en riktigt bra dag, och Välkommen tillbaka!
Kramar /Erica

Annika said...

Lisa:
Stort tack! Vad glad jag blir av dina ord.
:-)

Annika said...

Erica:
TACK vännen!
ja, det är onekligen en av mitt livs resor. Ja, lite lätt baksmälla har jag nog än, även om det är bättre. Blir bättre dag för dag.
TACK, snälla, ser fram emot att skriva mer om resan nu.
Stor kram till dig!!

Anne said...

Kan lätt tänka mig det är/varit en baksmälla, intryck att smälta och att landa hemma igen efter en så intensiv period, en sort ingenmansland det där också som ni hamnade i hemma igen. Förutom resan i sig och allt den förde med sig men förstås också att ni lämnade av Karolina och kom hem som "riktiga" empty nesters.
Annika, jag skriver helhjärtat under på allt det du säger. Det här landet har så mycket att ge och erbjuda och ödsligheten, glesbygden och den mer orörda naturen är nåt att vara tacksam över och bli lite rädd när det finns krafter som vill bygga, förändra, anlägga dammar, fabriker och gud vet allt i denna fantastiskt fina orörda vildmark som fortfarande finns. Den måste skyddas. Inte för att låta bakåtsträvande eller ens som en rabiat miljöaktivist men den här orördheten och fantastiska naturen tror jag är väldigt viktig behålla och skydda.
Vilken fantastisk resa ni fick, det går inte att säga annat än det. Bättre än så blir det liksom inte, ni gick all in och fick enormt tillbaka. Vilken trip alltså!! Som du vet är jag en big fan av road trips i det här landet, aldrig gjort en kust till kust men många andra så jag håller helt med dig om att bäst att uppleva USA är faktiskt på vägarna, som du säger så är landet som gjort för såna resor också. Enkelt hitta ett hotell längs vägarna, bra vägar överlag, rastplatser, ja det är enkelt resa på vägarna. Låter lite huuu med läskig trafik men sånt hör väl till bilden också, partier och delar där man råkar ut för lite sånt där skrämmande som tunga långtradare och mycket trafik...
Vad jag insett är hur många många "äkta" amerikaner som aldrig sett sitt eget land utanför sin egen delstat. Det är ju en fråga om pengar och avstånd förstås, bristen på ledig tid mm. Men ändå, det kan kännas ledsamt att tänka sig hur många (förstås många många som inte har medlen, ekonomin även om de ville, men även bland de som har det välmående så är det så många som sett otroligt lite av sitt land och inte brytt sig om det) som sett så lite av det här fascinerande landet. Jag har sett en hel del, det tycker jag om jag får vara kaxig men det är ju såååååååå mycket jag inte sett.

Det var så uppriktigt kul följa er på insta, ärligt så var det löjligt och barnsligt roligt. Jag var riktigt uppspelt följa och se var ni befann er. Ser framemot få frossa mer i det nu på bloggen.
Hoppas er fina tjej har det bra i LA, mycket nytt förstås och kanske gäller komma ihåg hur det var första tiden på Elon, att även det som blev så bra sedan tog lite tid i början att hitta rätt socialt osv. Nu är ju det här en helt annan liga, en helt annan svårighet så menar inte att förminska utmaningen i det hon gör nu. Men du förstår vad jag menar, hur allting i början kan kännas jobbigt och man står där med tårar. Det kanske inte är så, men om, så vänder det. A och O för henne och er päron är förstås att känna hon får ett jobb, har det bra så, då kan ni luta er tillbaka på riktigt. Hon kommer säkert mycket snart få restaurangjobb eller liknande, så hon har en början och så är det bara att ta en sak i taget.
Kram Annika! Roligt ha er hemma igen och vilken fin punktlista du skrev där du räknade upp intryck och saker från resan.

Annika said...

Anne:
Precis, så är det.
Mkt att smälta, mkt att vänja sig vid + en ren fysiskt trötthet också, tror jag.
Men det blir bättre dag för dag.
ja, nu är vi empty nesters på riktigt. Utan att riktigt hajja det.
Eftersom Karolina inte har jobb därute än är det en oroskälla. SÅ jag hoppas att hon ska få det snart.
När hon får det tror jag att det blir lite lugnare i oss också.
JAA, Anne, detta land och dess landsbygd och rena ödemarker. DET var fascinerande. VISST har jag sett det förr. Bitvis. MEN inget mot detta. Östkusten är ju rätt tätbefolkad, som du vet.
Men när man sitter i en bil och kör mil efter mil i ett landskap där inga hus synes, där inga radiovågor finns. Total radioskugga. DET är fascinerande.
DET måste räddas!! Må det aldrig dikas ut, bli fullt av vindmöllor eller planläggas på andra sätt. Dessa glesbygder behövs.
Anne, ngn ngn måste ni åka kust till kust. Du skulle ÄLSKA det. Jag vill göra om det, men med annan rutt. Det var så härligt. Landet är som gjort för detta. SÅ coolt.
Hotell är lätt att få(för det mesta), standarden är god om man håller sig till kedjorna, vilket vi gjorde. Vägarna är bra för det mesta. DET finns undantag där också-
Jag vet att ni rest mkt med bil. Så du har ju vana. O ja, det är riktigt otäckt ibland med trafiken. Som när vi körde runt Houston, och även när vi skulle in i LA. DÅ kommer man ju från bergen också så allt lutar neråt och trafiken är enorm. Just långtradare en masse.
Men de är ju proffsiga 9 ggr av 10 och ligger där de ligger. Men man får se upp.
ja, jag skulle önska att ALLA fick göra den här resan- det är så lärorikt och det är först NU jag verkligen fattar hur HIMLA STORT detta land är, och vilken mångfald här finnes. OCH hur naturen skiftar. DET är ju fascinerande om ngt.
USA är ett fantastiskt land, och naturen...den är väl helt OUTSTANDING!!

TACK. gud vad roligt att sju säger det. TACK. Blir så glad. Det var vansinnigt kul att driva det kontot också. Att få vara helt olika skandigirl och göra en helt annan instagrej. Att inte tänka på att alla bilder ska vara snygga, att det ska hålla kvalitet. Utan att bara plåta och lägga ut och skriva. SÅÅÅÅ roligt.
P sa hela tiden att vi skulle lägga upp mer. OCH nu i efterhand ger jag honom rätt, vi borde lagt ut mer.
TACK Anne, dina ord lägger sig som bomull runt mig. Blir så glad att du anar inte.
Nu blir det matiga inlägg här ett tag om den långa resan västerut.
MED bättre bilder och mer text, såklart.

Karolina i LA ... ja det är lite oroligt det är det. Speciellt nu innan hon fått jobb. Hon säker servitrisjobb etc. Imorrn börjar en kurs hon ska ta i improv.
Nu börjar vuxenlivet och allt det där. På Elon var allt så tillrättalagt, det är inte det här. Skriver mer om detta, lovar.
MEN, du har så rätt, det tar tid att finna sig tillrätta i en ny stad. Även om ho tillbringade 6 veckor i LA sommaren 2016 var det annorlunda. MEN trafiken känner hon ju igen. JAG HATAR TRAFIKEN I LA!! Måste vara USAs allra värsta. Folk är ju galna där- OCH mkt riktigt, K har redan bevittnat en svår krock, så svår att hon ringde hem och grät. En van rammade en jeep i en korsning där K skulle svänga vänster. Jeepen voltade och flög in i ett hus.
K var så uppskakad efter det att hon knappt kunde sova på natten.
Sånt händer ju hela tiden, även här. MEN i LA är det liksom så sjukt. Har du varit där, Anne? Kört i den trafiken? INSANE!!
JAG vågar inte köra där. Faktiskt inte. Så att K kör där dagligdags är inte så betryggande. MEN vad fasen, det måste man ju släppa.

TACK för din urfina kommentar, den värmer mig, Anne.
KRAMAR!!

Karin Eklund said...

Jag förstår att det har varit något av en livsupplevelse allt vad du har varit med om . Det ska verkligen bli både intressant och fint att få vara med om resan bit för bit här på din blogg.
Ser framemot det! Tittar in nu och då, kanske inte alla dagar, men läser fast mig vid behov.
Härligt att du är tillbaka igen!

Vform said...

Vilken spännande resa ni har gjort ... och säkert en upplevelse ingen annan kan föreställa sig. Jag väntar med spänning på fortsättningen av din berättelse här på bloggen! Har ju tyvärr inget instagram!
Skönt att höra att allt gått bra .. och som någon nämnde att det 'endast fem timmar' med flyg till Karolina! ;) Önskar henne all lycka i sitt nya land!
KRAMAR från ett iskallt Närpes!

Annika said...

Karin:
DET har det! En av mitt livs allra bästa resor. ALLA kategorier. En sann upplevelse.
Var inne hos dig idag, saknade att du inte skrivit :-*
TACK Karin, läs då du har tid.
Uppskattar det.
TACK igen för dina gulliga ord.

Annika said...

Vivan:
Ja, det har varit så roligt allting. Så spännande och så intressant.
Tack Vivan, imorgon kommer lite mer om resan, och sen lite mer och sen ... :-)
Sant, jag tänker på att hon är fem timmar bort. Det var hon i Elon också, fast med bil. Och tom lite längre än fem timmar bort då, vid Elon.
Det hjälper att tänka så.
TACK, vi ska hoppas att det bär i La La Land.
Kramar!!

Monica said...

En väldig resa på så kort tid! Spännande och intressant att få se och uppleva så mycket. Är ju som att åka genom flera länder i Europa på den tiden, kollade nyss och om jag fattade rätt så är hela Europa ungefär i landyta som USA men har mer än dubbelt så många invånare, ca 750 miljoner så intressant och fint att det finns stora ytor som ni upplevde med natur endast. Hoppas det får fortsätta så.

Och hoppas det blir bra för K med studier, jobb och boende och vänner, så fint att ni kunde hjälpas åt och få i ordning hos henne så att hon kunde "landa" lite lättare i alla fall där på plats.
Önskar henne lycka till med allt.