Godmorgon denna onsdag!
Resebrev från Grand Canyon, Arizona.
Idag ska jag ta er med till den vackraste platsen jag sett i hela mitt liv. Hittills.
Fast, jag har svårt att tro att något kan toppa det här?
Osvuret är bäst. Men fram till dags dato är detta platsen som knockat mig mest.
Grand Canyon. Givetvis …
Grand Canyon är en sådan där plats man hört talas om hela livet. Det är en plats folk skriver om, folk pratar om och som folk fotograferar och filmar.
Det finns otaliga tv-program, filmer och dokumentärer som handlar om den här nationalparken.
Ja, man förstår ju redan innan man kommer dit att det ÄR något speciellt med platsen …
Så, jag kom dit …
En isande, klarblå morgon i slutet av februari kom jag till Grand Canyon. Det var -22 grader den morgonen. Bistert alltså.
Massor, massor med gnistrande snö låg på marken, isen glimmade i träden och iskristallerna låg som diamanter på den torra snön..
Det var inte speciellt mycket folk vid the south rim denna morgon. Det var nog många som blivit skrämda av vädret och kylan, men inte vi!
TACK och lov för det. TACK OCH LOV!!
På en av vägarna i Grand Canyon National Park. KALL morgon. Isande, isande KALL.
Vintrigt, isigt och VACKERT!
Framme!! Framme vid denna magiska plats i världen!
Från parkeringen går man ett kort stycke, och så plötsligt ligger den där. Den stora, stora ravinen i marken.
OCH det är som att översköljas av skönhet då man ser den, och dess storhet. Ja, det kan väl faktiskt närmast kallas för en religiös upplevelse.
Jag SKREK till då jag såg den, ja det gjorde jag. Det gick inte att LÅTA bli.
Sedan fick jag tårar i ögonvrårna som la sig som en dimma över mina ögon.
Det är det vackraste jag sett.
Utan konkurrens. Det mäktigaste och största.
Snön gav en extra dimension åt den enorma skönhet som mötte oss. Snön och de röda bergen ... oslagbart!
Det är så mycket större än man tror. SÅ mycket större. Jag har bara sett en del av denna plats, en liten del.
Det är så mycket mäktigare och djupare än man tror likaså.
Svårt att förklara. Det är bara STORT och SUPERMÄKTIGT allting. Mina ord kommer aldrig att räcka till när jag ska berätta om denna plats.
Kolla granarna som växer längs ravinens vägg.
En av utsiktsplatserna. Bilden är tagen från den vandringsled som går längs the south rim.
Vi gick omkring på en av vandringslederna som går längs den södra delen av GC, stannade och fotograferade. Stannade och förundrades.
DET sög i kroppen då jag tittade ner i denna avgrund. För en person med svindel är det en svår plats att besöka. Tursamt nog finns det bra avgränsade utsiktsplatser.
Alltså, dagen kunde inte ha varit klarare, blåare och vitare. SMASH ME!!!
Som ett julkort.
Det var KALLT, och vi hade INTE kläder för denna kyla. Det blev att improvisera. Jag gick köpa ett varmt pannband (herregud heter det så? Alltså ett headband) för att stå ut. Det köpte jag kvällen innan på bensinmacken i The Village. Jag fick köpa vantar också. Keith fick köpa en hoodie, Peter tog på sig allt varmt han hade + att han också fick köpa vantar. Karolina improviserade med tjocka tröjor och hon tog en tjock tröja som “sjal”. Det var lite si och så med allting. Vi såg nog ut som ett rätt sorgligt gäng, men ...
Jag hade bara med mig två par skor på resan, ett par sneakers och ett par ankelboots. Jag hade på mig mina sneakers, och de är gjorda i tyg!!
DET blev KALLT! Men lustigt nog, i denna kyla värmde solen gott. Riktigt gott.
Dock, fötterna blev kalla ganska snabbt. Men, nej, vi frös inte speciellt mycket kylan till trots.
Det var säkert så att vi ALLA blev så tagna av det vi såg att vi inte ens tänkte på kylan. Jag tror nästan det.
Yup, yup nuff said ...
DET hisnar när man befinner sig vid the Grand Canyon, tro mig! Det är så brant. Det störtar ju rakt ner. Vandringsleder och gångvägar är väl utmärkta, och man ska INTE gå utanför dem eller för nära kanten.
Det gör ju många ändå. Denna morgon kunde vi se på flera spår i snön att någon tagit sig ut till kanterna för att fotografera. GALET, speciellt när ALLT är täckt av säkert 40 centimeter snö.
Folk är tokiga.
Det sägs att ungefär 22 personer dör vid Grand Canyon varje år. De störtar ner.
Ofta är det unga killar som ska utmana sig själva, de ska ta “coola” bilder och visa att de törs. Ibland går det inte så bra …
Faller du över kanten går du en säker död till mötes.
Keith halkade i sina gympadojor efter att han gått ner för en stig som sluttade en del, plötsligt halkade han, fick tag på ett träd som stoppade honom, men bra nära kanten var det.
Usch, kan knappt tänka tanken ut …
Solen strör diamanter på snön ...
Jag vill BARA tillbaka igen. Jag vill tillbaka så fort det bara är möjligt.
Hela Arizona vill jag återvända till.
Jag längtar efter att få besöka Sedona.
Jag längtar tillbaka till Grand Canyon. Jag vill se the north rim, och flera andra platser vid ravinen. Jag vill vara där när solen ger upp, och jag vill se när solen går ner.
Jag skulle vilja gå ner i ravinen. Det kan man göra, en vandring som tar många timmar. När man väl kommer ner kan man övernatta vid Colorado River (som ju rinner genom ravinen. Colorado River har också SKAPAT denna ravin) i tält eller små stugor.
Nästa morgon knatar man upp igen.
Grand Canyon bara måste jag få se igen. Jag kan knappt bärga mig till nästa besök, och gläder mig åt att det inte är alltför långt dit från Los Angeles. Okej, det är nästan 80 mil, haha. MEN det är närmare från LA än det är från DC iallafall.
Istappar som heter DUGA!
Ni som läser min blogg borde åka dit. Det är inte förrän man ser det själv som man förstår HUR mäktigt och HUR storslaget det ÄR!
Vi lämnade Gand Canyon denna perfekta vinterdag och for mot vårt nästa mål. Japp, det är Las Vegas det …
Vegas, baby!
Mer om det i nästa inlägg.
Ha en fin och bra onsdag alla ni!!
Comments
Här kommer just solen fram så det passar bra för vi ska bort på em och äta en Norrländsk specialitet som heter "Parisare", en slags rejäl korvskiva som man grillar och äter som typ en hamburgare.
Kram Yvonne i Spanien
Lisa
Höjdrädd som jag är vet jag ju inte om jag vågar titta ner .. nåja jag kommer väl aldrig dit heller!
MEEN, TUUSEN TACK för allt du delar med dig!
Ha de gott!
KRAM!
Men vilken kyla när ni inte hade vinterkläder med er! Men jag förstår absolut att det var värt det att få uppleva detta mäktiga landskap.
Jag skulle gärna följa din uppmaning och åka dit, jag misstänker att det aldrig kommer att bli så, men jag skulle verkligen vilja.
Ha en riktigt bra onsdag!
Kramar!
SB
TACK!!
ja, det är lätt att fota där, men svårt också eftersom det är så svårt att få med "storheten" och djupet..
Jag tycker alla borde åka dit, för det är så värt DET!!
Det fina är att om man är höjdrädd så finns det mkt bra utsiktsplatser ändå. JAG kan inte heller gå fram till kanten, kan inte stå och titta ner som tex P och K gör på sista bilden.
Funkar inte.
Parisare vet jag vad det är :-)
SMAKLIG måltid.
Kramar!!
JA!!!
ÅK DIT!!!!
TACK för bildberöm!!
HAHA, ja det är sant. Jag har slutat skicka julkort, men om jag skulle så skulle dessa vara perfekta :-D
Det var som julkort där, allting. SÅÅÅÅ fint.
Jag vet, har tänkt på att jag borde ha en av dessa på väggen, men det är så svårt det med. Vet inte vad jag ska välja och hur jag vill ha det.
Men ja, det var som en dröm allting. Jag tycker alla borde åka dit.
Precis, snön blev en stor, fet bonus.
DET trodde vi inte.
Kram och tack!!
tack Vivan, dina ord värmer.
OCH ändå kan jag md bilarnas hjälp bara skrapa på skönheten. Kan inte få med storheten och "alltet". Det måste upplevas.
Jodå, det fina är att du kan åka dit fastän det svindlar. De har såååå bra utsiktsplatser. OCH så kan man undvika de mer öppna ställena. För tro mig, det sög i mig också då vi gick på lederna som går ganska nära kanten.
TACK för dina ord, blir så glad.
KRAMAR!!
Tusen tack, fina du. Det är ett sant nöje för mig att visa dessa bilder.
Att få se GC i snö är nog inte alla förunnat, tror jag.
MEN TACK!!!
Ja, snön tog det till "the next level". Förstår att vi hade tur som såg det hela i snöskrud.
OCH även att det ar så kallt, luften blev som kristall.
Kontrasterna blev som utristade, och det var så helt och hållet LJUVLIGT allting. Inte mkt folk heller, och det gjorde bara saken ännu bättre.
Jag vet, det är inte gjort i en handvändning att ta sig till GC. Inte för mig heller, och frågan är när jag återkommer?
Jag tackar dig ur djupet av mitt hjärta för dina fina, fina ord.
Stora kramar från mig!!
TACK!
Det är en otrolig plats på denna jord. Ett underverk, det kan man nog kalla det.
Helt sagolikt.
Nej, det går inte att återge dess storhet, varken i ord eller bild. Måste upplevas.
Ja, jag var också orolig när vädret bråkade SÅ med oss. Vi tvekade ju, men tack och lov att vi for. Det blev en av mitt livs största upplevelser.
Exakt, den är så stor, och jag har bara sett denna del av den. Har hört att North rim är helt outstanding, hur det nu är möjligt att det kan slå detta?
Japp, tillbaka ska jag. Ser det som en möjlighet eftersom jag vet att vi kommer att tillbringa en hel del tid i CA framöver.
ja, ni måste dit igen också. Kanske inte på er västkustresa just denna sommar, men en annan gång.
Arizona for the WIN!!!!
Min favoritstat i USA!!
Fnissar när du beskriver hur ni byltat på er. Snacka om lager-på-lager. Sen kommer ett foto där du ser fullständigt smashing ut, pannband och solglasögon i perfekt match:)
Jag har ju en handikappande höjdrädsla men den får jag utmana om jag någon gång hamnar i Arizona.
Och nu, Vegas nästa!
KRAMAR!!
Jag har varit där två gånger, men aldrig på vintern, tycker det ser ännu finare ut med snö!
TACK och TACK!!
JA, vilken evinnerlig TUR!! Det gick ju så bra också, tack och lov.
Vyerna är inte av denna värld. Det går inte förstås, det måste upplevas.
Ja, vi fick bylta på oss. Och jag hade yogapants på mig, och min gamla mockajacka :-)
OCH tygskor. HAHA!!
Höjdrädsla går där, för de har så bra platser som är så bra avgränsade.
Men visst, det sög i mig också då jag gick på stigen vid kanten. HUA!!
Vegas, inte som detta. Not even close.
Kramar och TACK fina!!
Det måste ses för att förstås, tror jag.
Ja, snön tog det nog en dimension högre, tror jag.
SÅ glad att få ha sett det i snö.
Vilken upplevelse det måste ha varit med tanke på snön som kanske inte är så vanlig där.
Förstår att du vill dit igen!
Ha nu en skön onsdag!
Kram
Att det snoar i Arizona ar ju trots allt inte ovanligt vintertid. Upp mot Flagstaff och mer norr ar det alltid sno pa vintern, att ni rakade hamna mitt i snoovader ar ju valdigt typiskt, men tack och lov behovde ni inte vanda om. Roligt att du tyckte sa mycket om Arizona, det ar en fantastiskt vacker delstat som manga inte vet om, att det ar stora kontraster fran oster till vaster och fran soder till norr. Dock- Yuma ar inte sa vackert...haha!
MEN, om ni aker dit maste ni bara bila fran Yuma till San Diego, och aka forbi sand dynorna strax efter gransen till CA efter Yuma. DA kan vi prata om annorlunda landskap och om oken! Det ar alltsa BARA sand, inte buskar, kaktus eller annat som vi ar vana vid i AZ och CA oken, utan har ar det fantastiska sand dunes hoga som berg! Vi akte forbi dom nu nar vi kom tillbaka till USA och aven om det var i slutet av Juli och samsta tiden att stanna till dar, vi hade shorts och flipflops och hettan fran marken var sa stor att man inte kunde sta still lange. Det var in och ut pa 10 minuter for att ta bilder, det uppmatte 122F.
Kande igen det dar med att man maste vara forsiktig med att inte ga utanfor kanten i GC. Nar vi var dar var tvillingarna valdigt sma, tvaaringar som ville ga sjalva hela tiden och inte sitta i vagnen...Jag som alltid hatat dessa sma ryggsackar med koppel till barn var SA glad for att jag kopt till bada barnen sa att vi kunde halla i dom ordentligt. Jag hade varit sa radd for att ga runt dar utan dessa med barnen! Men sa vackert och maktigt i GC att man nastan blir religios..:)
En annan sak fran tidigare inlagg dar du tog upp granskontroller. Som sagt, jag har bott dar och det var vardag da och som du skrev det gar smidigt och vi hade dessutom dekal pa fonsterrutan fram for att ha pass till att komma in pa basen och med den dekalen och Chris som oftast korde, och hans militar harklippning sa var det aldrig nagra problem forstas. MEN, nagot som jag vill beratta som man kanske inte tror ar sa allvarligt. Du skrev att granskontrollanten fragade om alla var fran USA i bilen och ni svarade ja. Det maste man vara forsiktig med. Nar jag var i processen med att gora mitt medborgarskap sa tog jag en liten kurs och hon kursledaren sa att det var en stor grej, troligen da vi bodde vid gransen men anda. Saken ar den, om du nagonsin utger dig fran att vara US citizen och dom far for sig att kolla id kort och du inte ar US citizen, sa kan du fa problem. Har man utgett sig fran att vara US citizen, maste dom notera detta och DET kan gora att du kan fa avslag pa din ansokan om du vill gora ditt medborgarskap(det ar aven en fraga pa din ansokan). Jag sa till Chris varje gang vi akte in i en granskontroll att fragar dom, sa maste du saga nej, och visa vara GC. (Jag satt ofta bak i bilen mellan bilstolarna med tvillingarna). Kollar dom bara in och viftar vidare sa ar det ju inte nagot att oro sig for, men fragar dom, maste man papeka att man inte ar det och visa sitt GC.
Forlat, langt utlagg, men nagot att tanka pa da du ju som du sager kommer vistas mycket i CA och aven tillbaka till AZ nu nar Karolina bor i LA. Hur gar det for henne??
Du skrev att du vill tillbaka, manga tar ett flyg fran Vegas till GC vilket ar smidigt och gar fort. En vaninna till mig flog over med litet sportplan och wow vilken upplevelse det maste ha varit och hon sa att det ar helt otroligt vad stort det ar! Jag skulle helst vilja rida pa botten av GC, det blev inte av med sma barn nar vi bodde dar, men nagot jag vill tillbaka att gora. Jag missade ocksa soluppgangen nar vi var dar, da vi bodde utanfor parken och med barnen blev det svart att komma ivag till det, men vi kom pa sen eftermiddag och stannade till solnedgangen. Maktigt!!
Ser fram emot fler inlagg fran er resa!
Stora kramar!
Men gud så läskigt med Keith som halkade, lätt gjort i det vinterlaget ni hade och även om man inte gör nåt crazy. Sorry jag tjatar Annika men sätt på listan att göra en road trip i Utah också, naturen där är makalös den med.
Haha, roligt det där med kläder eller bristen på det men fattar precis. Jösses ja, varför skulle ni packa med värsta vintergarderoben. Jag lekte ju själv bror duktig och besserwisser när du skrev packning och tyckte ni skulle packa lätt och tunt.... Makalösa bilder Annika och du inspirerar att faktiskt besöka Grand Canyon vintertid för snön gör platsen om möjligt än vackrare. Tror faktiskt inte jag sett Grand Canyon i vinterbilder på det här sättet, som de du visar. Så klart det finns tusen och miljoner men har nog inte sett platsen i snö på det här sättet du visar. Tack!!
Vegas imorgon och du, jag kan tänka mig kontrasten blev än större komma dit från naturens eget religiösa Mecka som Grand Canyon och sensory overload i Vegas. Ser framemot mer rapport imorgon!
TACK!!!
TACK vad glad du gör mig!! Jamen det var LÄTT ändå att fota, men ändå kan jag aldrig få med den storhet som ÄR GC.
ÅK dit!!
Du kommer aldrig att ångra det.
Men jag vet hur det är med listor som börjar bli för långa, haha.
JAG ska dit igen!!
CANNOT wait.
Kramar!
Vi hade verkligen TUR!!!
Vad jag förstår var det en historik snöstorm de fick den här gången. Ngt extra. Men jag har också hört att man i de delarna av AZ får snö varje vinter. Läckert.
Snön gav en extra skönhetsdimension till det hela. Förhöjde hela ekvationen, kan man nog säga. JUST färgerna, det klarblå mot det vita och sen de röda bergen.
ÅÅÅ det var ljuvligt.
Jag älskade det jag såg av AZ och har utsett den till min favoritstat :-)
MEN, jag gillar nog den nordliga delen mer än den södra.
Absolut. CANNOT wait for Sedona och Flagstaff, dit kom vi ju inte just pga snön.
Peter är född i Ajo, som jag tror ligger rätt nära Yuma. Vid gränsen. Vi for aldrig dit, fastän vi tänkt det innan. Men vi gjorde det inte, det blev för långt.
På tal om sandöknar missade vi ju en sådan RADIKALT, White Sands i NM. Vi var så nära den, och missade den. FAN. Såg en kille som varit där på YouTube, och jäklar vad P och jag bannade oss själva för att vi inte åkt in i den nationalparken. Det såg så vansinnigt vackert ut, alldeles vit sand. Som den du berättar om säkert.
Gränsen så ...Ja, de frågade ju, men inte tänkte jag börja hålla på och säga OH WAIT --NOW--IM SWEDISH ... bla bla. Dumt kanske? Men inget hände, så jag får väl ta lärdom av det tills nästa ggn. OM jag kommer in sådana trakter igen
På stället i AZ var det bara en hälsning och en snabb titt i bilen.
Inget jag funderar på idag, men förstår vad du menar.
Living on the edge, haha.
Berättar mer om K sedan i ett annat inlägg, men det går efter omständigheterna bra.
Tillbaka till GC ska jag, och till AZ , men kanske främst till den norra delen.
Tror nog vi kommer att bila igen. Men jag vet ju att det går många plan från Vegas, såg den lilla flygplatsen i GC, eller i Williams är det ju.
En gång flög jag över GC, på väg till San Diego. Men det var från en jet. Kan tänka mig hur läckert det måste vara att flyga över GC i ett litet plan. Först då fattar man nog hur enormt stort det är.
Så till GC ska jag igen, och pricka in både solnedgång och uppgång. Vandra där vill jag också.
Ja, vilken plats på denna jord.
Fler inlägg kommer!
:-)
Stor kram!!
TUSEN TACK ANNE!!
Ja, det blev ju extra ALLT det där. SÅ läckert och så fint. Snön blev nog liksom kronan på verket.
JA där har naturen fått in en Royal Straight Flush.
Herregud vilket landskap. OCH vilken plats. Ett underverk får man nog kalla det.
Utah, det står på listan ska du veta.
Zion och de andra nationalparkerna där. Risken/chansen finns att jag kommer utropa den till vackraste staten, haha.
Men gud vad jag älskar the southwest, på ett sätt jag inte trodde att jag skulle älska det. Inget trodde jag att jag skulle gilla öknen tex.
MEn ack och OOOO vad jag gillar den!!!
Du bor i en sådan vacker del, Anne.
Du har the Pacific NW. OCH så the SW nära.
Tycker naturen hos er är så mkt maffigare än på denna kust, om du fattar vad jag menar.
Här är den ju mer lik den vi är vana vid hemifrån sas. Vackert på det där idylliska sättet.
Hos er är det så IN YOUR FACE vackert, stort, mäktigt, höga berg, karga landskap, extra allt. Jag älskar det!!!!!
JAAAA!! GUD ja, gissa om jag ska fånga sol nedgångar och uppgångar nästa ggn. Det är ju alltid vackrast då, men allra helst DÄR kan jag tro ---
ÅÅÅ cannot wait.
OCH nog förstår jag att DU kände som du gjorde i den stunden. För det är ju då man är allra närmast det som "är större" tycker jag, högre makter eller what not.
Men så känns det verkligen. Så jag VET hur du kände det.
Det är ju fantastiskt det där. Att kunna KÄNNA så.
HAHA, våra kläder ja---näääeee, inte hade vi en susning av att vi skulle hamna i en av Arizonas historiska snöstormar, haha.
Vi hade lite tjockare jackor, men inga skor för det hela, inga mössor, vantar ... MEN vi improviserade. Det gick det med, haha. OCH solen värmer där, det gör den!!
TACKAR så mkt för ditt bildberöm, blir så himla GLAD.
Keiths snubbling ja, fy faaan.
I LA lunchade vi med Karolinas x-pojkvän Austin. Han berättade att när han var liten trillade han nästan ner i GC!! Du vet, småpojkar som springer och knuffas. Hans mamma skrev om det på min insta också, du vet Go West-kontot. HEMSKT!!
Bara tanken på att ramla ner i GC får det at ila i hela mig.
K har en kompis på Elon som förlorade sin storasyster under en vandring, I Smokey mountains tror jag det var.. Familjen var ute en helg och vandrade, de två barnen ganska små. De kom till ett stup, och barnen lekte, Plötsligt föll lillasyster ner för kanten och dog ...
Tänk dig, fy faaaan. Kan man nånsin förlåta sig själv?
NEJ, barn ska verkligen hållas stilla, och sitta stilla, vid stup och på bergskammar. Jag har själv sett många ungar under våra vandringar som lekt vind för våg- FATTAR det inte.
En kort tid efter att Karolinas kompis på Elons syster dött blev mamman gravid igen, och den som föddes då är Karolinas kompis.
SÅ ja, jag tycker det är klokt att ni väntar med GC tills Stella är lite äldre.
Vegas, downer efter detta, haha.
Kramar och tack!!
Och förstår att ni frös!
Kram
Men nu ikväll är jag på hemmaplan och ska göra nåt litet inlägg tänkte jag.
Det är helt fantastiskt vilken resa ni gjorde! En stor upplevelse förstår jag med fast man inte fattar vidden av den förstår jag också:-) om man inte är på plats själv. Såå underbart vackra foton från denna plats, sååå fina att se. Och lite fattar jag av storheten tror jag.
Glad att ingen halkade utför och att ni inte frös er fördärvade:-), ser kallt ut men så vackert och i det ljuset dessutom.
Hoppas allt är väl med Karolina och att det fungerar med boendet och annat, att hon mår bra. Och du med. Ha det så fint Annika, kram Monica
Ja snön förhöjde allt. Det blev som en underbar bonus på en redan magisk plats.
ÅK DIT!
Det går inte att förklara dess storhet och magi.
Ni kommer inte ångra er.
Ja så mkt snö som vi hade är nog ytterst ovanligt där. SÅ glad över det!
Frös inte så farligt trots allt, haha. Solen värmde och jag tror att vi blev så spattiga över att vara där.
TACK!!
Jag med, saknar egentligen ord.
Ord kan inte nog beskriva. Inge bilder heller.
Måste SES!!
Kram!
JAG MED!!
Det var magi och trolldom nästan. Och snön höjde allt. Precis allt.
Alla gånger kommer jag dit igen, men då under en varmare årstid, skulle jag tro.
TACK, det är bara roligt att få visa er :-)
GUD vad länge sen sist jag såg dig. Välkommen tillbaka!!!
JAG har saknat dig!!!
Road trip. KUL!!
Ska komma och läsa, såklart!!!!
Ja, denna resa alltså ...
En resa jag aldrig glömmer. Och så GC som kronan på verket. Helt underbart.
Ja, att ramla ner där, det är det sista man gör.
Så det var allt tur, haha!!!
Ska berätta om Karolina i nästa vecka.
Stor kram!
Glad att ha dig här igen!!! :-)
Någon svensk tidning borde haffa dig direkt.
Du kan både skriva målande läckert och fotar som ett proffs.
Lyfter på hatten.
Fantastiskt. Förstår att du vill tillbaka. AZ har många vackra platser men GC är bäst/vackrast/mest imponerande.
Men om du ska gå ner - stanna en dag där nere. Kroppen kan behöva vila och man kan göra dina vandringar där nere.
Men det är så värt jobbet!
Jag förstår att detta var mäktigt och nästan svårt att ta in och att du vill tillbaka.
Snön ger ju GC ett helt annat utseende än man vad är van vid att se. Otroligt vackert!
Ja, det där med varma kläder var ni ju självklart inte riktigt förberedda på med så låga temperaturer men det gick ju trots allt. :)
Usch vad otäckt med Keith som halkade och det du berättar om att så många dör varje år.
Jag skulle själv ha svårt att riktigt njuta tror jag pga min svindel - fick nog stå rätt långt från ravinerna och inte titta ner utan bara rakt fram.
Vet inte om jag kommer att komma till GC så tack för att jag fick följa med dig! :)
Kramar!
Awww ... tack!
Du gör min dag!
Blir glad!
Det var både lätt och svårt att fota detta.
OCH jag kan aldrig med ord beskriva GCs skönhet.
TACK för fina ord!
Tack!!
Det var ju helt otroligt att se det i denna snömängd, och även i den kyla, tror jag. Luften var alldeles särdeles klar.
OM jag nånsin tar mig ner där (höjdrädd är jag, och hatar leder som stupar) så kommer vi absolut att vara kvar därnere en natt eller mer.
KUL att du gjort det.
Vi hade en enorm tur. Just med kylan också, tror jag. den gjorde nog luften ännu klarare.
Ja, att se det en mulen regning dag är inte som det här. MEN det är säkert speciellt på sitt sätt det också.
GLAD att vi fick den här genomlyckade kombinationen.
Snön förhöjde allt, tror jag. Just dessa färger som uppstod.
Ja, det var som en dröm, en saga. Jag vill tillbaka, och ska tillbaka!!
Precis, inte hade vi trott att vi skulle hamna i kyla och snö, inte en tanke på det hade vi. MEN det gick bra ändå :-)
Keith ja, då han föll. SÅ läskigt. TUR att trädet fanns.
Jag har också höjdskräck, så inte ens chans att jag gick och kollade vid kanten, som K och P gör vid sista bilden. Inte en chans. OCH jag skulle aldrig gå utanför de utmärkta lederna. Inte en chans.
Jag hoppas du kommer dit en dag, AM. Du bor inte så långt bort. Det är sååååååååååå innerligt värt ett besök.
Kramar!