Friday, March 15, 2019

En av de vackraste vägar jag åkt ...




Hej och godmorgon fredag!


En veckas resebrev haro blivit nedpräntade.
Idag ska vi fortsätta på det temat, och "breven" kommer att fortsätta att trilla in även i nästa vecka.
Hoppas ingen har tröttnat och sitter och himlar med ögonen åt detta …
HAHA.
Well,  people, this too shall pass. I sinom tid. Håll ut, kära ni, snart är allt tillbaka i vanliga Reston-gängor.
MEN, jag hoppas ju givetvis att ni tycker om mina resebrev från det stora landet USA.


Ja, alltså som jag skrev igår var vädret INTE på vår sida.
Vi hade väldeliga våndor över om vi skulle KUNNA ta oss till Flagstaff och Sedona. Alas, det kunde vi INTE!
Vi slapp såsmåningom att ens fundera eftersom vägarna dit var stängda. Det snöade som bara den i de trakterna, tydligen av rent historiska mått ... Det kan man också kalla typiskt.
Arizona har mycket, mycket bra webbsidor över sitt vägsystem, vädret och eventuella vägstängningar.

Frågan var nu, skulle vi kunna ta oss till Grand Canyon?
De var ju också hårt drabbade av denna stora vinterstorm? Väderappar och Arizonas väg-webbsida gick varma, och uppdaterades ideligen, på våra mobiler.
Skulle vi?
Skulle vi inte?
Vad skulle hända om vi for dit på stränga vintervägar med våra sommardäck?
Skulle vi köra fast i snön med vår tungt lastade bil?
Skulle isen bli för svår?
HUR skulle vi göra?
Peter ringde ett hotell i Grand Canyon Village och frågade hur bokade de var? Inte alls, det var bara att dyka upp.
Kvinnan på hotellet sa också att vägarna dit var bra underhållna och att de plogades med jämna mellanrum.


På väg igen ...



Regnet upphörde efter ett tag, mycket tacksamma för det.  




Två fotande killar vid bilen, och jag plåtar från min kissplats (haha) bakom en kaktus.


Det klarnar alltmer ...


Till sist bestämde vi oss, vi skulle åka. Det fick bära eller brista …
Men, vi kunde inte åka via Flagstaff, utan vi skulle ta alternativa vägar. Det var det enda hoppet.
SÅ, det blev en resa längs väg 93 som löper i nordvästlig riktning, mot Nevada, för att sedan hoppa på Interstate-40 österut. De vägarna var öppna, men det varnades för drivande snö, snörök och snövallar även där.
Arizona har verkligen ett toppensystem för sina vägar. Apparna uppdaterades hela tiden.



Öken!







Efter en stadig frukost på IHOP (international house of pancakes) lämnade vi Phoenix.
Ut på väg 93.
OCH det regnade, och det blåste.
Det var kallt.
Vädret var på riktigt dåligt humör. Fast givetvis var vi glada och lättade över att det inte snöade.


GUD vad jag gillar detta landskap!







Kaktusar!

Sedan, då vi kört någon timme började det klarna bland de tunga molnen.
OCH snart blev denna väg en skönhetsupplevelse av RANG!
Jag kan ärligt säga att det är en av de allra vackraste vägar jag någonsin åkt på. SÅ annorlunda, så kuperat och sådana himmelskt vackra utsikter att det kändes som om naturen skulle visa oss hur in i helsike vacker den kan vara!
Öken var det ju som blev allt med “nordlig” ju längre norrut vi kom.
Till en början var det bara kaktusar och enar som kantade vägen, sedan blev det bara enar och så dök fler och fler barrträd upp.
Denna bilresa i denna öken var nog kanske den allra finaste delen FÖR mig under hela resan.
Det var den här vägen som fick mig att utse Arizona till den ALLRA vackraste staten!
Helt otroligt fint.





Snötäckta berg är ju SÅ vackert!






Här fanns det inte många bensinstationer utefter vägen, och det var ödsliga trakter. SÅ, det var här vi fick köra in på en liten ficka så att vi alla kunde kissa bakom varsin kaktus, haha!!
Så nu har man gjort det också. Det var där Peter påminde mig om skorpioner och sådana gulliga djur som skallerormar och annat trevligt.
TACK för det, käre make.
Nej, jag såg inget sådant. Förmodligen var det för kallt även för skorpionerna.
VI såg att det snöat tidigare. Det är märklig att se snö i öknen.










Det här blev en mastig bildag för oss också, både tidsmässigt men också för att koncentrationen hos föraren låg på max hela tiden. Speciellt under den andra halvan av vägen, den på I-40. Men den historien får vänta till i nästa vecka …








KOLLA!! ETT hus!! WOOT!!

Ha en fin helg, alla härliga läsare.
Ha det riktigt gott tills vi hörs igen på tisdag!

16 comments:

Anne-Marie said...

Vilken vilda västern-stad ni besökte! Hade inte möjlighet att kommentera igår.
Och det där med checkpoints inne i landet känner inte alla till så bra att du bekräftade det. Det jag har läst tidigare är ca 100 miles in i landet från USAs yttre gräns så går det som en “inre gräns” med dessa checkpoints och man kan bli stannad såsom ni blev.
Vad kul att du fick en så positiv upplevelse av Arizona. Jag har ju bara besökt Quartzsite i den sydvästra delen men det är ju en rätt stor stat med många områden att besöka. Att det har varit en mycket ovanlig vinter kan jag bekräfta via Robert (han som bor i sin husbil). Han har varit i Quartzsite-trakten varje vinter de senaste kanske 15-20 åren och så kallt och blåsigt har han aldrig upplevt vintern som i år. Att se snötäckta berg som du visar tillhör nog inte vanligheterna vad jag har förstått.
Antar att nästa resebrev handlar om Grand Canyon och all snö. ;)
Kramar!!

Anonymous said...

God morgon, hann inte heller med igår, men vilka ställen, kändes som att man såg en gammal västernfilm på TV med dina bilder och nu idag så vacker natur och ha kisspaus bakom kaktusar, jättekul. Verkar inte så mycket trafik på vägarna eller är det en tillfällighet?

Synd inte vädret var med er hela tiden, blir ju ännu bättre då. Spännande att få fortsätta läsa dina resebrev nästa vecka också.

Kram från ett soligt Spanien, idag blir det middag med goda vänner från Island imorgon ska vi på besök i en likörfabrik en timmes bilväg härifrån, 43 heter likören, ganska söt historia men kul att göra utflykter i goda vänners lag, tror ingen eg tycker om likörer öht, men trevligt sällskap, god lunch och provsmakning av likör är en bra grej en lördag hälsar Yvonne

FREEDOMtravel said...

Åh, nu blir man ju sugen på roadtrip! :)

Karin Eklund said...

Ni var tuffa som bestämde er för att trotsa vintrig väderlek på sommardäck!
Bra gick det ! Grattis och mera grattis till underbara vyer och skorpioner som höll sig undan skyfall (kiss) från ovan. ;)
Snart är det tisdag igen! Härligt!
Ha en fin helg Annika!

Annika said...

AM:
Ja, Tombstone. äkta vara! Ett eldorado för den som verkligen gillar västern.
Tur att jag läste på innan resan om checkpoints. Inte för att det blev ngt problem. Men de finns verkligen på både små och större vägar. Vägen till Tombstone är inte vid, inte bred, inte stor men där finns en checkpoint då man åker i nordlig riktning.
ALLA bilar blev stoppade i dessa checkpoints. Varenda en, men snabbt gick det. Den snabb blick in i bilen, och så var det klart.
Men jag är glad att jag visste det innan.
Ja, historiska mått på den snöstorm som drabbade delar av AZ då vi var där. Fick också för mig att det var ovanligt som bara den, men sen förstod jag att man har en del snö vid Grand Canyon trots allt. OCH kallt. Men det vi var med om var nog ytterst ovanligt.
Ja, GC is coming up in a few :-D
Kramar

Annika said...

Yvonne:
Morning girl!!
Ja, att ha kissat bakom en kaktus är nog inte så vanligt, haha. Brukar vara granar och annat man kissar bakom. Förresten, det är sällan och aldrig jag ens kissat i naturen här i US. Detta var nog bland de aööra första gångerna. Jo, på vandringar gör man det ju ibland. MEN det var nog första gången pp en bilresa jag kissat i det fria, HAHAHAHA!!!
Jadu, på den här vägen var det väl inte så jättetrafikerat. Det är landsbygd galore, samma som i Texas, men där var det ödemark sgs.
Sen kom vi ut på I-40, mer trafik där, men inga mängder, många långtradare dock. MEN vädret var ju så PISSIGT att inte många gav sig ut. I AZ var det sådana enorma snöstormar, så folk var nog rädda för dem.
Likör 43!! CLASSIC!!
CLASSIC!!
KUL att ni ska dit. Älskar ditt liv, Yvonne. Det är så det ska vara när man är pensio!!


Ha det toppen och ha en fin helg!!
Kramar från mig!

Annika said...

Helena:
Ni och en RV i detta land.
Säger bara, go for it. Landet är som gjort för RV-ägare som kuskar runt hela nordamerika.
Kör på.
Bara gör't! You'd love it!!

Annika said...

Karin:
JA! OCH min lust att se Grand Canyon var så stark. De andras också. Tror det var det som drev oss. Vi hade back up planer om det skitit sig. Små samhällen finns längs vägen, och vi hade ett par hotell där vi hade tagit in om det blivit för svårt.
HAHA, ja skorpionerna fick lite blöta där. HAHA. SANT.
TACK gulliga fina Karin, ha en jättefin och BRA helg.
Ni är hemma igen nu va???

Humlan said...

En spännande resa på många sätt! Skönt att ni kom fram trots problemen med vädret.
Jag håller helt med dig om att naturen är fantastisk och jag skulle gärna titta närmare på den, men så tänker jag på de där ormarna, skorpionerna och andra otäckingar, och undrar om jag skulle våga kliva så långt bort från bilen egentligen. Jag är en riktig fegis!

Påminn mig inte om att de här resebreven snart tar slut! Jag tycker de är så roliga och intressanta att läsa och se.

Hoppas du får en riktigt bra helg!
Kramar!

Annika said...

Humlan:
På så många sätt, ja!!!
HAHA, ja du hade vågat. Tror inte de är så aktiva på vintern, men vad vet JAG!??? Såg inget farligt iaf.
TACK för dina fina ord, blir SÅÅÅ glad!!
Kramar och trevlig helg!!

Anne said...

Jättefina bilder Annika och så så glad att ni bestämde er för att köra till Grand Canyon, bära eller brista. Men förstår ni gick fram och tillbaka, jag inser själv att det här är nåt jag kanske skulle fegat ur på, sedan ångrat att varför försökte vi inte...så glad ni faktiskt gjorde det. Såg du skrev i en kommentar här att ni hade back-up planer om det inte gått att komma ända fram. Men så bra att ni valde att försöka och prova, bevisligen gick det ju bra och ni fick uppleva Grand Canyon. Vad super med så bra vägappar och system, det underlättar ju enormt. Det är väl samma med åskovädeer och risk för flooding som kan hända på somrarna hux flux, den delstaten och de andra närliggande med sådana problem har säkert bra online uppdateringar för det med. Minimerar riskerna och man kan vara förberedd på vad som väntar och vad som går/inte går köra med sånt bra system som ni fick känna på nu. Måste vara väldigt speciellt se snö i öknen... Ja, öken och landskapet i AZ (du måste åka till Utah nån gång och se de 5 nationalparkerna som finns där - den delstaten får nog dela 1:a platsen med AZ som så vacker) är magiskt och visst är det underligt hur öken kan vara så vackert och betagande... Det var INGET jag trodde före jag besökt sånt landskap, säkert samma med dig. Trodde inte ett sånt landskap skulle tilltala mig och det var inget landskap jag drömde om eller var fascinerad som yngre eller under lång tid närde en dröm att upptäcka men när jag väl gjorde det första gången så tog det tog mig med storm faktiskt, misstänker det är lite lika för dig?
Hihi, kissa bakom en kaktusbuske är ju ett minne som går till historien. Skorpionerna och skallisarna låg nog och sov nu som du skrev, det tror jag också. Jag minns hur vi på några rastplatser och toaletterna där, du vet såna här stora, fina rastplatser där det samlas mycket bilar för att pausa, hur det fanns skyltar med texten varning och se upp för skorpioner. Tyckte det var lite olustigt för det här var ändå fräscha inne toaletter men det är klart, det är ju mer öppna dörrar och även om det är byggda hus så ligger de ju mer i naturen så jag antar att de kommer in. Huuu.
Fint inlägg igen Annika, ha en fin helg!
Kram!

Annika said...

Anne:
Tack, kul att du tycker det!
Ja gud vad vi rådbråkade det hela, du anar inte. Ena stunden skulle vi åka, den andra var det ngn som tvekade.
MEN tack och LOV att vi for eftersom det gick så bra. Jag hade blivit tokig om jag inte kommit dit. Det ar GC jag såg fram emot mest av allt.
Hatten av till AZ som har så fint uppdaterade appar och webbsidor. Fantastiskt.
Gissa om jag vill till Utah!!
OMG, det är nog etta på min lista just nu. ATT åka dit.
Öknar och dess karghet, jag är helt betagen av det landskapet. Det är så tilltalande att det inte är klokt. Älskar karga platser, så det är väl därför det ligger mig så kärt. SÅ vi känner lika, du och jag. Kan det vara för att vi vistats så mkt vid havet? Där råder ju en viss karghet. Jag älskar Gotland, och där är det kargt. När jag var på Aruba föll jag som en fura över kargheten där. Så ja ... det kan ju vara det som gör att vi gillar så mkt, sans havet då.
Skorpioner ÄR läskigt. Inget snack om den saken. USCH!!! Skallerormar får jag hålla reda på även här, de finns i bergen även på östkusten. OCH jag vill INTE möta ngn. GULP.
Ja, visst är rastplatser och toaletter ofta så fina här. DET tycker jag också!!
TACK för att du gillade detta.
Trevlig helg och KRAM!!!

bettan said...

Läser ikapp dina resebrev och är glad och tacksam över att du så generöst delar med dig. Det är lustfyllt att få följa med er på denna road-trip.
Makalös natur och så häftigt det måste vara att uppleva det.

Tombstone påminner en del om Smålands utflyktsmål för familjen, "High Chaparall". Nu vill jag se lite landskap från "Lilla huset på prärien". Högläste hela serien för Linda när hon var liten. Ja se det var en familj det;))

I söndagens Sydsvenska Dagbladet var det ett fyra-sidors reportage om Mardi Gras New Orleans. Läste det med behållning och tänkte på dig. Ditt inlägg (ja alla dina inlägg) skulle platsa som reportage i vilken tidning som helst med självaktning. Det är verkligen en fröjd här inne.
Ser fram emot kommande resebrev.
KRAMAR!!

Annika said...

Bettan:
TACK fina rara du. Gud vad gullig du ÄR!!!
TACK!!
Det är BARA roligt att skriva om detta, och ett bra sätt för mig att återuppleva resan.
SÅ dina ord är verkligen fina att läsa.
Tombstone är äkta vara, det var där de hängde, mkt historia där.
Älskade Lilla Huset!!!
Läste och de böckerna och ÄLSKADE serien.

TACK ännu en gång för det du skriver till mig.
Stora, stora kramar!!

Bloggblad said...

Nu har jag scrollat och tittat och läst. ,Rena drömresan! Fantastiska bilder! Tack för att vi fick åka med utan vare sig packning eller biljett!

Annika said...

Bloggblad:
OCH jag tackar dig för din fina kommentar. Blir jätteglad.
Imorgon fortsätter resan!!
:-)