Thursday, March 07, 2019

Den stora bilresan, dag 1!





Hej och godmorgon torsdag!


Ja, nu verkar det som om gamla trogna rutiner börjar falla på plats igen.
Det tog allt några dagar av återhämtning.
Nej, jag är inte “återställd” riktigt ännu, men det är på god väg.

Den 15 februari började vår resa.
Tidigt på morgonen packade vi klart bilen. Karolinas Nissan Altima, den trogna bilen som hon döpt till Lucy. Lucy var packad. Välpackad, men inte överpackad.
Vi for till Starbucks innan vi lämnade Reston. Kära gamla Starbucks i South Lakes. På vägen dit passerar man Karolinas gamla high school. Jag vet att både hon och jag kände ett sting inom oss just då. JUST då kändes det så tydligt att vi var på väg bort. LÅNGT bort.
Samma sak på Starbucks--där Karolina hängt så många eftermiddagar efter skolan-- nu kändes det nästan lite sorgset att göra detta besök där.  Liksom så avslutande, svårt att förklara att något så banalt kunde kännas så, men ...



På Starbucks i South Lakes innan vi lämnade Reston.


MEN, sen var det full fart till nästa hållplats, där vi skulle hämta upp vår vän Keith. Keith är som en farbror för Karolina, och har alltid varit. Tillika är en han en ytterst god vän till Peter och mig.
Att ha honom med på resan var för övrigt så bra. ÄNNU en förare (för jag är inte så förtjust i att köra bil på tunga interstates), resekamrat och kumpan under veckan. SÅ glad att vi hade Keith med, och han var så glad över att dela detta med oss. Att han sen visade sig vara en whiz på att skruva ihop IKEA-möbler visade sig vara ett stort bonus.


Därpå var det bara att köra genom hela Virginia. Vi bor ju i dess allra nordligaste del, och staten är stor.
Vädret var regnigt och GRÅTT då vi for. Riktigt tråkväder.
Efter att ha kört genom Virginia i sex timmar, längs interstate-81, var det dags att köra in i delstaten Tennessee. YAY!!
One state down, ten to go!
I TN åt vi lunch, och i den staten tillbringade vi också natten. Tyvärr vräkte regnet ner då vi kom till Chattanooga i sydöstra TN.
Jag tror till och med att det snöade lite. Vi såg inget alls av omgivningarna som nog är väldigt vackra där det ligger på gränsen mot Smokey Mountains.
Jag kunde dock konstatera att den tidigaste våren kommit till Tennessee, träden var smått ljusgröna på sina ställen och flera träd blommade.
Som sagt, om vädret varit vackrare hade jag kunnat ta bilder.
KALLT var det också, vi frös då vi packade ur våra personliga pinaler vi skulle ha över natten. HUA.



En ganska öde sträcka på I-81 i Virginia.  Det är en väg som annars är starkt trafikerad.  Som ni ser är vädret under all kritik.


OCH så kör vi över gränsen, in i Tennessee!


I Chattanooga första kvällen.


When in The South ... Fried Green Tomatoes.


Karolina gjorde det till en grej att bada i pool och bubbelpool på varenda hotell som hade dessa under vår resa västerut.
Där satt hon och språkade med andra hotellgäster i bubbelpoolen medan vi föräldrar inte ens haft en tanke på att ta med badkläder. Då Karolina hängde vid de pooler som fanns under resans gång hängde vi “gamlingar” på hotellrummet, haha.
Tro mig, vi var trötta då kvällen kom efter de långa dagspassen i bilen.



Utsikt från hotellet i Tennessee ... oj oj vad mulet ...

Dagen efter lämnade vi Chattanooga tidigt med sikte på New Orleans i delstaten Lousiana.
Under lördagen for vi genom Georgia, Alabama och Mississippi.
THE DEEP SOUTH.
Våren började visa sig mer och mer ju längre söderut vi kom.
Vädret var ömsom hällregn, ömsom genommulet.
Det bergiga landskapet blev allt plattare ju längre söderöver vi kom.
Vi åkte vilse i Birmingham, Alabama och hamnade i inte alltför trevliga kvarter innan vi var ute på motorvägen igen.
Tur ändå att GPS finns, jag säger bara det.









Desiree, en gammal god bloggvän som numera lagt ner sin blogg, bodde utanför Birmingham i flera år medan hon och hennes dåvarande man gjorde sina post-docs i USA. OCH jag minns att Desiree brukade klaga på vägarna i Alabama. DET fick jag ge henne rätt för, det var inga höjdarvägar där. ALLS. Slitna och fulla med sprickor och så kallade “pot holes”. Tror att vi hade de ALLRA sämsta bilvägarna i Alabama faktiskt.


Framåt kvällskvisten rullade vi in New Orleans. Den första natten i NO bodde vi på en Air BnB, och den andra natten på hotell.
New Orleans, vilken spännande stad! Mer om den i nästa inlägg ...







Den här kartan skickade jag till min mamma medan vi var på resan.  Det är ganska otroligt att det här landet är indelat i fyra olika tidszoner.   Ja, till och med fler då man räknar med Alaska och såklart, Hawaii.



Tack för att ni läser mitt “resebrev”, det betyder mycket.
En bra torsdag önskas alla!

24 comments:

Anne-Marie said...

Verkligen roligt att vi fick följa med på resan via Insta.
Och vilken resa! Så mycket ni har sett och varit med om.
Kan tänka mig att det har varit litet “vakuum”-känsla sedan ni kom hem igen. Och det blir ju helt annorlunda nu med Karolina som boende permanent här på västkusten.
Kul att ni och Keith har en sådan fin relation och att han kunde följa med och hjälpa till. Sådant är guld värt.
Ingen av de stater du visar skyltar från har jag besökt. De hör ju till södern, eller hur? Och jag kan tänka mig att de skiljer sig en hel del från hur det är här på västkusten. Inget ni kanske hann uppleva i detalj men jag har förstått att södern och bibelbältet är helt annorlunda.
Jättekul att vi nu får “gotta oss i” ;) ännu fler bilder och litet mer berättelser kring era upplevelser.
Jag har faktiskt inte skrivit på min blogg sedan du åkte iväg. Har varit väldigt mycket på jobbet och dessutom hållit på med förberedelser inför min komplicerade deklaration.
Ser fram emot fler reseinlägg! :)
Kramar!!

jennievivi said...

Å stekta gröna tomater, den filmen kommer jag ihåg. Jag har förstått att det är riktigt gott. Paneras de först och sen steks? Eller friteras? Vilka exotiska stater ni körde igenom. Har ni besökt dessa förr? Désirées blogg minns jag och uppskattade mycket. Men hon avslutade den abrupt, nästan så att man blev lite orolig. Ser fram emot resten av reseberättelse!

Anonymous said...

God morgon från ett soligt Spanien. Vilken resa och så kul att ha dokumenterat hela resan både i ord och bild, ett oförglömligt minne. USA är större än man ens kan tänka sig, passera så många tidszoner och stater, så häftigt. Minns när vi flög från Chicago till San Fransisco, tror det var 6 tim flygresa om jag inte minns fel.

Mysigt att ha er bästa vän med och en extra chaufför är ju inte fel det heller. Blir ju ett fantastiskt minne för honom också.

Kram Yvonne

Nettan said...

Så kul att få läsa dina resebrev och vilken resa det blev! Så klart är jag ju så nyfiken på hur det går för K där borta långt västerut?

Kramar

Taina said...

Fasiken vad kul att läsa! Och att få vara med från början och era upplevelser. Synd på vädret bara för jag kan bara föreställa mig att du var laddad upp till tänderna med din kamera. Well, well, man kan inte få allt här i världen.

Ja, det är verkligen ett nytt kapitel för både er och Karolina men ett spännande sådant!.

Tennessee och smokey mountain är så fint! Jag har varit där och blev väldigt impad. Kul att du fick se Desirees gamla tillhåll.

Nu är jag ännu mer sugen på en riktig road trip.

Väntar ivrigt på nästa inlägg.

Kramar!

Humlan said...

Jag tycker det är så roligt att läsa dessa resebrev! Tack för att du sätter ihop dem och låter oss följa med på er resa.
Jag kan tänka mig att det tar tid att landa igen nu efter resan. Dels att ni har upplevt mycket och är fulla med intryck och sedan att Karolina har flyttat "på riktigt" nu och dessutom så långt bort. Det är ett stort land ni bor i, tidszonerna på kartan visar ju det tydligt. De skyltar ordentligt när man byter delstat i alla fall.

Jag ser fram emot kommande resebrev.
Ha en bra torsdag, du med!

Kramar!

Ann Rumbleinthearctic said...

Härligt. Och påminner mig att vi verkligen måste köra söderut, och se lite mer av de staterna.
Jo då när vi körde Fairbanks-Madison tog det bara typ 11 dagar tror jag, inklusive två nätter i Bozeman :)
Ska bli spännande att se nästa del. Påminner mig även om att jag måste fullfölja mina delar på bloggen också haha.

Annika said...

AM:
TACK!
SÅ himla kul det var att driva det där instakontot. OCH så roligt att folk var så engagerade där! Jag borde ha lagt ut ännu fler bilder där. Men, men ...
JA, en underbar resa har det varit. Helt outstanding. Peter och jag drabbades absolut av ngn slags baksmälla då vi kom hem, enormt trötta var vi bägge två. Det börjar släppa nu, men lite av den sitter nog kvar. Vi har varit hemma en knapp vecka, så jag hoppas det släpper snart.
Ja, det är också så osäkert för K nu när hon söker jobb etc. Vet att jag kan slappna av mer då hon fått jobb, men nu söker hon för fullt.
Ja, det är underligt att ha henne på motsatt kust.
Just det, Södern var det ju de där första dagarna. OCH the deep south. Louisiana är nog annorlunda än tex GA, AL och de ställena. Bibelbältet är det onekligen.
Inget jag märkte av iofs, men visst är det DET. Just den biten kan jag inte riktigt förlika mig med, men det är som det är. Glad att jag inte bor där iaf, hur vackert landskapet än är. Ganska trångsynt är det nog, den om folk är sååå gulliga mot en där.
Keith ja, han är en sådan GOD vän. Glad att han hängde med.
KUL att du ser fram emot fler inlägg. Aj och usch med din deklaration, tänk att det är så komplicerat år efter år.
Må du snart ha rett ut det.
Kramar!!

Annika said...

Jennievivi:
Underbar film, eller hur?? Borde se om den.
Jag har kört igenom TN en gång förr, GA har jag varit i (både på landet och i Atlanta), AL har jag aldrig varit i, och inte heller MS eller Louisiana. Så det var nytt. MEN av dessa for vi igenom så många av dem utan att stanna.
Fried green tomatoes är friterade. Det är gott. Det är det. Brukade beställa dem ofta då vi var i North Carolina, i Elon där mi dotter gick på uni. De serverade dem där på ett ställe. SÅ gott!
Äkta södernmat!!
Desiree hade en jättefin blogg. Saknar henne också i bloglandia.
TACK, vad roligt att du ser fram emot nästa inlägg.
:-)

Annika said...

Yvonne:
Godmorgon från ett kallt Reston!
Ja, det var verkligen roligt att dokumentera resan, och roligt NU också då jag får skriva mer om den.
Ett enormt stort land är det. Och det fattar man nog inte riktigt förrän man börjar köra igenom det. Iaf inte jag. Fastän jag åkt över landet flera gånger.
Nej, jag tror inte det tar 6 h från Chicago t SF, men kanske 4? Långt nog. Kust till kust tar det ungefär 5-6 h med flyg.
ja, jag är glad att vi hade med Keith, bra sällskap och perfekt att vara lite fler på denna låååånga resa.
Kramar!

Annika said...

Nettan:
TACK!!
Det kommer flera de närmaste dagarna.
K ja, inte så mkt att förtälja i dagsläget. Hon söker jobb med ljus och lykta. Idag börjar hon en kurs i improv. Annars försöker hon mest landa i sin nya verklighet.
Kramar!

Annika said...

Taina:
TACK! Gud vad roligt att du tycker det!
Nu kan jag berätta så mkt mer än jag kunde på insta. Det är ju ändå ganska begränsat där. OCH jobbigt att skriva från mobilen hela tiden.
Så detta är bättre :-)
Vädret har sugit rätt rejält, måste jag säga.
Verkligen alltså, över hela resan.
Men, det är inte idealiskt att göra en sådan här resa i februari även om man tar den allra sydligaste rutten, vilket vi gjorde.
En av de platser jag verkligen vill åka till är The Smokey Mountains. Hyra en stuga och vandra och uppleva. Det ska bli av!
Ja, det var kul att se Desirees gamla hoods, men hamnade lite fel där bara. I de absolut värsta delarna. Kände mig lite som Clark Griswold, haha!!
men det gick bra, och det var ljust.
Vägarna i Bama ÄR under alla kritik, på riktigt.
JAAA Taina, gör denna tripp ngn ngn om ni kan. SÅ himla KUL!!!
TACK för att du ser fram emot nästa inlägg.
Kramar!!

Annika said...

Humlan:
TACK!
Alltså, jag blir verkligen GLAD över att höra att du gillar det.
det är ett nöje för mig att skriva ihop dessa inlägg. På så sätt återupplever jag resan själv också, och kan bearbeta den.
SÅ tack!!
Jo, så är det ... eftersom det är så nyt för K därute är det lite oroligt. OCH ffa så här innan hon fått jobb. Det är tufft.
Men det ska nog bli bättre allting när hon fått det.
Precis, tidszonerna visar hur stort det är. JA; det är såååå roligt när man kommer in i en ny stat. Alla dessa skyltar som välkomnar en. Älskar det!!
TACK för att du ser fram emot nästa resebrev.
Kramar!

Annika said...

Ann:
JA, gör det!!
OCH jag vill åka norröver nästa gång.
Ni körde er långa resa på lika många dagar som vi.
Den bilresan skulle jag gärna göra!!

Anonymous said...

Hej Annika!
Jätte roligt att följa med på eran resa på insta och nu på din blogg. Min man och våran dotter gjorde en liknande resa tillsammans. Till Raleigh i NC. De har så många fina minnen tillsammans och våran dotter gjorde en liten fotobok i julklapp efter resan till sin pappa. Jag fick inte plats i bilen , haha. Jag och hon shoppade innan hon flyttade, så det tog en hel del plats i hennes bil. Sedan tyckte jag det det skulle bli en minnesvärd resa för dem två och det blev det verkligen. Därför är det extra kul för mig som inte följde med den gången att få följa med dig och K och din familj med vän på eran resa. Mer eller mindre nästan samma stater och ställen.
Jag tänkte passa på att fråga om du sett Venice beach på Tv4? Den handlar om några unga svenska tjejer i LA. Den ena tjejen som är med verkar samla ihop ett gäng med bara svenska tjejer lite då och då för att byta info och kontakter. Kanske något för K? Jag hoppas och tror K snabbt hittar ett jobb i LA och att hon kommer trivas bra. Men son trivs väldigt bra i LA, har fått många nya vänner.
Imorgon flyger jag till LA för att träffa sonen över helgen. Hade sett fram emot lite soligt väder, men även de har haft en regnig och kall vinter.
Ser fram emot nästa reseinlägg från dig!
Kram/ Kerstin

Karin Eklund said...

Det måste snudd på ha varit bara skönt att lämna det gråtrista vädret bakom er. Lite historia skriver ni ju med tanke på att ingenting blir som det har varit. Ett vägskäl har korsats, en ny tid skrivs. Nu håller jag tummarna för att K. får ett jobb som hon gillar och trivs med.
Självklart ni har lite baksmälla! Vilken resa ni har gjort både kroppsligt och andligt!
Desiree följde jag också och har saknat henne märker jag nu då jag påminns om hennes blogg.'
Ses här igen endera dagen
<3

Annika said...

Kerstin:
Ja, just det, din dotter gick NC State, minns det.
TACK, vad kul att du gillade att följa resan på Insta. DET var jättekul att skriva där under resans gång.
Aha, de tog sgs samma rutt alltså, din man och dotter. Då kan jag förstå att du tycker det är extra kul.
jag kommer också att göra en bok över denna resa. Så roligt att din dotter gjorde en. Sådant är ju så roligt efteråt.
Har inte sett Venice Beach på fyran. Vill jag?? Tycker sånt kan vara lite läskigt att se de som kämpar för inget i Hollywood. Min flicka är en av dem ... just nu.
Hon har en del vänner därute från Elon bland annat, men även från HS. SÅ glad för det.
Ja LA hade inget höjdarväder då vi var där heller. Och K har sagt att det regnat till och från sen vi for.
Kul att din son trivs. Det är en inkörstid nu för K, det tar tid att vänja sig.
Kerstin, det är roligt att ha dig här igen!
TACK för att du ser fram mot morgondagens!!
Kramar!!

Annika said...

Karin:
Tyvärr blev vi lätt förföljda av det vädret under hela resan. TRIST.
Men inte heller tiden såklart, men dåligt väder överlag.
SÅ är det, precis som du skriver. Ett nytt kapitel, ett gammalt är stängt. DET KÄNNS!!!!
JA håll tummarna för jobb. Hon får ju så småningom, och då först tror jag att hon kan koncentrera sig på vad hon EGENTLIGEN är där för, du vet att arbeta som skådis. Men degen måste in, och jag hoppas verkligen att hon får jobb snart.
Baksmällan har nog inte helt tappar greppet än. MEN vi jobbar på det :-)
Ja, Karin, kika in här igen snart för det kommer nog att handla om det här ämnet ett tag framöver nu.
Kram!!

Erica said...

Så rolig läsning!
Ett stort Tack för att vi får följa med på er stora resa; både på Instagram och nu här på bloggen :-D

Kan verkligen förstå att det kändes när ni passerade skolan och de gamla välkända tillhållen hemma. Jag, som är en otroligt sentimental person, skulle garanterat känna exakt samma sak.
Typ "sista gången jag gör ...", "sista gången jag är ..." o.s.v.

Och vad skönt att vara så mycket som fyra personer som kan dela på körningen. Speciellt när det blir så otroligt mycket tid i bilen.

Jag önskar Karolina ett stort lycka till där borta i Kalifornien! Med jobb, karriär och allt annat :-D


Kramar /Erica

Anne said...

Mmmmmm, jag gnuggar händerna av förtjusning. Så mysigt läsa dina reseskildringar. Alltså, jag vill verkligen VERKLIGEN bila kust till kust, ett svep sådär för jag är helt övertygad du har rätt om att när man gör det så, får man en ännu större insikt i hur stort landet är, hur det förändras varteftersom och ja, nån form av speciell upplevelse. Fatta vad ni gjort egentligen, jag menar, det här är ju på mångas bucket lists. Resa tvärs över landet. När tror du att bästa tiden är? Vår och höst kanske? Mitt i sommaren och all hetta är nog ingen hit alls tror jag för den här södra rutten i alla fall. Tar man en mer norröver rutt så kanske sommaren trots allt är bäst? Jaja, du triggar igång många drömmar och jag märker du är inspirerad själv för framtiden också.
Vad intressant att ni märkte vägarna i Alabama stack ut på ett negativt sätt och att du minns Desiree berättade det för länge sedan. Hehe, lite roligt läsa tt ni körde fel och hamnade i lite ruggiga kvarter och platser men förstår det inte var särskilt kul när ni var mitt i det.
Är Keith någon du och Peter lärde känna tillsammans eller går Keith till och med så långt bak i tiden att det är nån Peter kände före ni träffades? Vad mysigt ha en sådan kär vän, låter för mig som han är som en sorts familjemedlem till och med.
Inte varit i delstaterna alls ni körde igenom här första dagen som Tennessee.
Apropå din kommentar igår om LA och trafiken, fy fasen vad läskigt och förstår Karolina var omskakad efter att ha sett en sån krock.
Jättekul att läsa, tack Annika för att du så generöst bjuder på resebrev.
Kram!

Monica said...

Såå roligt att du är tillbaka Annika! Och förstår att det tar tid att landa! Mycket att tänka igenom som också sparas privat när ni gjort en sådan resa tillsammans och minnen som finns där och att ta in allt om det ens går. Och så sortera intrycken och skriva om dem här, bra med att få det samlat och så har ju du fler "bilder" runt om det du skriver än dem vi ser och det är också bra för en själv.

En otrolig resa och så mycket vackert och intressant ni sett och upplevt. Och så oerhört skönt att allt gick bra. Var nog mycket bra med ännu en chaufför som ni hade med er och kul att han var proffs på Ikeamontering, är ju så kul att skruva och mixtra, på fullt allvar tycker jag det med.

Och tror Anna skulle gjort precis som er Karolina, hoppat i poolerna och simmat medan jag inte haft en tanke på det. Man får ur sig stress och får röra sig ordentligt, vatten är skönt och bär en.

Roligt att höra alla namnen på städer och nu har du varit där!

K har säkert snart ett jobb så hon får en inkomst, är tryggt när det ordnas, mycket annat som att kanske uppträda i olika sammanhang är mer att jobba gratis, jag menar att ha lite event för barn eller unga fast sånt borde ersättas med ordentligt. Önskar henne all lycka till och förstår dig med, svårt att ta in allt än. Så mycket hänt på kort tid. Ha en fin kväll Annika!

Annika said...

Erica:
TACK! Det värmer mitt hjärta.
SÅ roligt att du gillar denna läsning.
TACK för att du följde på Insta. OCH här såklart.

HAHA, jaaa ... det kändes, fastän det är så fånigt på ngt sätt. Det där då vi förbi gamla skolan och allt det där. Jag menar, vi åker ju jämt förbi där. MEN just den dagen kändes det in i själen.
Lite töntigt, men sant ...
BRA att du kan relatera :-)

Jättebra att vara fyra i bilen. SÅ bra.

TACK Erica!!

Kramar!

Annika said...

Anne:
ÅÅÅÅÅ, tack och DU värmer mitt hjärta. SÅ roligt, så roligt att du gillar att läsa det här. Blir så innerligt GLAD över dina ord.
TACK!!
precis, det är först nu när jag bilat kust till kust som jag fattar hur himla stora landet ÄR. Visst, har väl fattat det för också givetvis, men inte tagit in det på det sätt jag gjorde iom denna resa.
Fantastiskt.
Ja, jag tycker alla ska försöka resa kust till kust med bil ngn ggn.
Jag kan tro att den bästa tiden för en sådan här resa är på hösten. I okt kanske. Sommaren är utesluten, tror jag. FÖR HETT. Slutet av september och oktober skulle nog vara den ultimata tiden. Eller i maj.
Mitt i vintern går det bara via den sydligaste rutten, och till och med den är svår. Vi fick ju vår beskärda del av snö vi med fastän vi inte trodde det. OCH så regn, regn och regn ...
Minns att Desiree ofta klagade över vägarna i Bama. SÅ sant som hon skrev, otroligt dåliga.

Keith och Peter var i samma frat på college. Så det är därigenom de känner varandra. Keith var Peters bestman också.
Han är som en i familjen, helt sant.

Ja, krocken i LA skakade Karolina i grunden, tror jag. Hon var så rädd efteråt, och hon sa sen att hon haft svårt att sova på natten då hon tänkte på det. har försökt leta efter info om den krocken online, men inte sett ngt.
SÅ jag hoppas att hen i jeepen klarade sig.

KRAM Anne och TACK igen

Annika said...

Monica:
TACK Monica, du gör mig GLAD!!
Att skriva som jag gör nu är bra, jag återupplever resan i och med det.
SÅ många fina minnen har jag med mig.

Ja, en sådan lång resa med så mkt att se och upptäcka. Med väder som inte alltid varit bra, och med en bil som inte bråkat med oss.
Mkt trafik, speciellt vid städerna. TUNG trafik, och hetsig. Tänkte mer än en gång hur lätt det är att hamna i en olycka.
men vi hade tur, tack och lov.

K ja, ja hon hoppade i poolen, snackade med andra gäster. Kom tillbaka till oss och berättade om dem, och resorna de var ute på. HAHA.
Ja, funkar det inte i Hollywood kan hon ta sin underexamen och spinna vidare där, journalistik.
;.)
Sen brände hon nog stress i poolen också. Så det var bra att hon gjorde detta då hon kunde.

TACK; just ni fokuserat hon allt på att få ett jobb. Som bartender eller servitris, eller ngt annat i servicebranschen. Tror också hon kommer att göra en del gratis i början, alltså som har med hennes utbildning att göra.
Men nu tror jag att hon lägger allt krut på jobbsökandet.

P och jag landar så sakat i tillvaron ...

TACK fina Monica!!!