Wednesday, February 06, 2019

Tacos, med sidospår!




Godmorgon kära ni!



Det skiljer ett år mellan mig och Peter.
Han är född 1965 och jag är född 1966.
Peter är född på en Air Force Base i Ajo i Arizona, USA. Pappan var stationerad  militär där då Peter  föddes. Det är en liten, liten ort precis vid Mexikanska gränsen.
“And, he was the only white baby in the hospital”, som hans salig mamma Margaret brukade säga.

Jag är född på Sabbatsberg BB mitt i Stockholm. Precis som de flesta av mina vänner hemma i Stockholm är.
Classic Stockholm.

Peter flyttade runt under hela sin barndom. Från militärbas till militärbas.
De flyttade över hela USA,  de bodde i Tyskland i flera år, i två omgångar. Då på en stor amerikansk flygbas.
Peters pappa var i Vietnam i två omgångar likaså.
Tro mig, det var tufft för samtliga. Peter var fyra år första gången Pete for till Vietnam, och då hade Peters mamma även en nyfödd bebis att ta hand om. Peter fick hjälpa sin mamma mycket, så liten han var.
Så ja, ett smått annorlunda liv än vad jag levde i min Stockholmsförort. Jag bytte inte skola en enda gång under mina grundskoleår. Eller, jo, vi bytte skola när vi började högstadiet, men det gjorde hela min klass. Jag gick i samma klass med samma människor från årskurs ett till årskurs nio (tro mig, det är inte idealiskt det heller).
Peter bytte skola otaliga gånger. Han fick vänja sig vid att skaffa nya kompisar direkt då han kom till en ny klass.
Ibland låg skolorna PÅ basen, men lika ofta utanför basen.
När han gick i skola i Tyskland var det på amerikanska skolor hela tiden. På den stora flygbasen i sydvästra Tyskland ligger USAs största high school utanför USA än idag. Det var på den Peter gick.


Men, ja nu kom jag verkligen bort från det ÄMNE jag hade tänkt skriva om …
DAMN så man kan flyta ut ibland.
DET jag hade tänkt skriva om var något så enkelt som TACOS.
JUST det, TACOS … OCH så förirrar jag mig som jag gör ovan. DO excuse me …

Häromkvällen kände jag för tacos, det gör jag sällan. Peter däremot älskar rätten, och blir alltid lika glad då vi har den. Jag tycker också om tacos, men inte lika mycket som maken gör.
Numera gör jag tacos på kalkonfärs. Har börjat dra ner på nötfärs överhuvudtaget i samtliga rätter.
Faktum är, det blir precis lika gott med kalkonfärs. Jag gör lasagne på kalkon också, och även köttfärssås till spagetti. MUMS.


Bild från hellofresh

Nåväl, Peter är uppvuxen med att äta tacos. Han har älskat det sen han var liten parvel, och det var alltid en bra dag när mamma Margaret fixade tacos.
JAG, jag visst inte ens vad tacos var när jag var liten tös. Ingen hade väl knappt hört talas om dylika  i 70-tals Sverige?
Den allra första gången jag åt tacos var i Stockholm i mitten av 80-talet. På den Taco Bar som låg nära Hötorget.
ÅÅÅÅ himmel vad jag tyckte att det var GOTT, det var en smakupplevelse, minns jag. Tacos och enchiladas.
Frågan är, hur goda var egentligen de där tacosen på den där ganska sunkiga taco-restaurangen?
MEN vi gick dit flera gånger, och lika gott tyckte vi att det var VARJE gång.
Sen kom då taco-skal och tillbehör till matbutikerna. OCH ja, att kunna laga egna tacos hemma! LYLLIGT!
Så när vi slutligen började med det på hemmaplan åt vi (jag och mina vänner, märk väl) så gott som bara tacos varje gång någon av oss bjöd på middag hemma.  Tacos eller paj.  THAT's IT!

Numera är tacos en klassisk fredagsrätt hemma i Sverige. Tacos har blivit husmanskost.
Här i USA är det inte fredagar som är den klassiska taco-dagen, utan tisdagar. Taco-Tuesday är ett begrepp.


Bild från Amazon

I USA har jag ätit galet goda tacos. Men inte på TACO BELL (hell?) och sådana ställen, utan på mexikanska restauranger. De kan vara så himmelskt goda. De godaste tacos jag någonsin ätit lagades av en granne som kommer från Peru. Han gjorde skalen själv, och köttet var långkokat och föll isär. Ingen köttfärs så långt ögat nådde. Istället för isbergssallad var det strimlad vitkål. Inga färdiga taco-kryddor. Inget sånt.
Helt otroligt gott.

Det är inte alls konstigt att man ätit tacos här i US så mycket längre än vad man gjort i Norden. Mexico delar gräns med USA i söder, och influenserna därifrån är jättestora.
Det finns så många mexikanska restauranger, och latinamerikanska, restauranger här. Ibland tycker jag det är supermysig att gå till ett sådant ställe. GOTT också.
Guacamole är en favorit, och den kan göras på tusen och ett sätt. Det finns inget rätt, och inget fel.
Ibland gör jag queso, en ostsås. Galet gott, och galet onyttigt.
Fajitas beställde jag in absurdum ett tag, och vem älskar inte en god quesadilla?


Bild från Gastronomama

Berätta om ditt fösta taco-minne?
Minns du då de kom till Sverige/Norden?
Hur ofta äter du tacos?
Är det månne en riktig fredagsmysstapelrätt i ditt hem?
Vad har du helst för toppings på dina?
Berätta, för det varierar verkligen  från familj till familj.
Peter, min käre make, han har HONUNG på sina! Och det har Karolina också numera. Men inte jag :-)

Ha en bra onsdag!

28 comments:

Monica said...

Godmorgon Annika!

Intressant hur uppväxten kan vara och man lär sig av allt tror jag. Jo det gör man förstås och det är bra med vidgade vyer även om man som barn inte valt dem själv. Och som P växt upp, det är ett stort jobb för hela familjen att få det att fungera och samtidigt många minnen tillsammans.

Men rätt speciellt här i Stockholm också;-), intressant så olika det gjordes under olika tid, nya eller nygamla idéer hela tiden och det du skriver att ni följdes åt kunde på andra skolor vara så bestämt att alla skulle splittras upp totalt, undrar vilka som bestämde egentligen för föräldrar hade noll att önska.

Minns inte när jag åt Tacos först, blir väldigt sällan numera och vi har inte dem som fredagsmys:-), men häromdagen såg jag så små nätta Tacoshållare så jag frågade om jag skulle köpa men det var inget stort intresse. Kanske lämplig gåbortspresent, får se.

Här många minus igen, himlen är rosafärgad och jag tror pendeln rullar. Ska på litet tantkalas, haha, godsaker vankas har jag hört och mycket prat. Ska bli kul. Ha det så fint idag Annika! Låter ju otroligt skönt att kunna sitta ute även om det är märkligt i sig dessa svängningar i vädret men skulle inte ha något emot lite sol som värmer.

Anonymous said...

God morgon från ett -11 gradigt Åkersberga med glashala vägar efter gårdagens töväder. Tänk så olika skoltiden kan vara, är ju många som har det som din man haft det, alla idrottsproffsens barn som stannar ett eller ett par år på ett ställe, sen nytt land, nya kompisar och ny skola. Men man blir säkert en fena på att vara social och öppen för andra kulturer. Båda våra barn har gått på samma skola, 5 min gångväg från vårt hus ända fram tills Åk 9 var avklarat, sen blev det buss ner till centrum där gymnasiet ligger.

Tacos är jättegott, jag gillar det verkligen med alla små skålar med godsaker i. Vi använder alltid hårda skal eller gör nachos de luxe , tyvärr blir det inte så ofta (som jag vill), men tusan så gott när det är dags. Brukar göra det när sonen är här eller vi där. Hos dottern har de tacofredag och det ser alla i deras familj fram emot varje fredag. Minns inte när jag smakade tacos första gången, kan nog ha varit på en provsmakning på ICA eller nåt.

Ha en fin onsdag. Kram från Yvonne

Karin Eklund said...

Jag har inte något direkt Tacos-minne på lager känns det som, men har fixat till ett antal inom cateringen som vi hade tidigare. Ett tag var det vanligt att barnfamiljer anlitade någon att göra sina barns födelsedagar till tacos-bjudningar och ibland anlitade man Pettas (ekologi). Jag gillar tacos på långkokt kött med vitkål, lök osv. Gottigottgott! Hemlagat från grunden är bäst.

Fint att du tog ut svängarna! En annan verklighet skymtar fram; bzrn o familjer som lever i skuggan av krig o militära baser över allt i världen är självklart något som berör väldigt många amerikanska familjer. Tack för den svängen Annika!

Ha det ba!

Humlan said...

Jag kommer inte ihåg var jag åt tacos första gången, men vi var flera gånger på det där stället nära Hötorget i mitten av 80-talet, kanske var vi där samtidigt! :-)
Det var också där som jag ibland fick ont i magen när vi ätit. Snabbt insåg jag att om jag drack kaffe efter så fick jag ont, men snart blev det tyvärr värre även utan kaffe och jag insåg att jag inte kunde äta chili och paprika. Så jag har inte ätit tex-mex ofta efter det eftersom jag alltid får laga egen variant av köttfärs och försöka hitta smak utan sådant som jag får magsmärtor mm av. Tyvärr kommer det inte gå över enligt läkarna, så det är bara att försöka hitta andra alternativ för många maträtter.

Kramar!

Brysselkakan said...

Nä du, det där sidospåret vill jag allt läsa mer om!
Tacos, ja vi åt faktiskt en variant i lördags men innan dess är det nog minst ett år, kanske mer, sedan sist.
Ibland blir det sådan mat när äldste sonen kommer på besök, mest för att han, trots sina 30-år, är den petigaste jag vet när det kommer till mat. Hans tacos består av nacho-chips, nötfärs, riven ost och KETCHUP! Inget mer.
Vi andra har lite olika grönsaker, alltid krossad ananas, tacosåser osv. Jag äter inte nöt- eller fläskkött så köper kycklingfärs men vi tar ibland pulled pork (till sonen då) och pulled turkey till oss andra. Ibland nachochips eller de där "båtarna" eller mjuka bröd. Det jag gillar med tacos är att var och en kan göra sin kombination och det funkar ju extra bra när petig son kommer på besök! Och just det! Hans lunch till jobbet består näst intill dagligen av nötfärs med nachochips och ketchup. I våras chockade han sina kollegor då han åt kyckling i typ tre månader! jo, som jag sa; han är petig!

Anonymous said...

Haha,honung var ngt nytt, aldrig hört förut. Jag åt oxå min första tacos på samma ställe som du. Det var sååå gott och vi åt där varje gång vi var i stan. Minns att min syster var i himlen när hon hälsade på mej och vi gick dit. Ngt sånt fanns inte i Kalmar då! Under flera år var det dit vi gick när hon hälsade på. Vi äter inte ofta tacos men gjorde det då o då när barnen bodde hemma. I MoS finns et mexikanskt ställe där de har jättegoda tacos. Min favorit där är tortillas med pulled beef o het mangosalsa - så god! Kram från Anette.

Annika said...

Monica:
Sant det du skriver.
Peter hade en speciell uppväxt som han delar med många andra militärbarn. Just att flytta hela tiden, börja om etc.
De lärde sig mkt på kuppen, det gjorde de verkligen.
Men när vi fick K sa han att hon aldrig skulle behöva byta skola. OCH så blev det också. Förutom då det skedde från stadie till stadie tas.

Skolan ja, vår klass splittrades inte en enda gång på nio år. Det gjorde ingen av de fem niondeklasser som gick ut då jag gick ut nian.
Idag, när jag sett hur Karolina hade det under sin uppväxt, kan jag tycka att det hade varit klokt att blanda och ge under årens lopp. Men så var det inte, och är kanske inte än idag. Även om jag vet att många klasser splittras hemma också då man ska in på ny skola.
Det är inte så dumt i långa loppet.
Vi blev så fast i våra roller, tror inte det är nyttigt.

Jag skulle inte stå ut att äta tacos varje fredag. Skulle bli tokig. Eller varje tisdag. Inte en chans.

Trevligt med "tantkalas", gillar sådana. Du lär säkert få en massa gott att äta.
Mums.
Ja, jag satt ute i flera timmar igår. Overkligt.

Ha en fin och bra dag nu!

Annika said...

Yvonne:
Godmorgon från ett 10-gradigt och soligt Reston :-)
Ja, det är många som haft det som P under uppväxten, och speciellt här där militären är så stark och det finns så många grenar av den. Eller om man ha jobbat inom amerikanska UD, som ju en del vii känner har gjort, eller gör. Flyttningar hela tiden. OCH barnen får bara hänga med.
Absolut lär man sig mkt på att hela tiden byta skola. Blir fena på att knyta vänskapsband, men samtidigt såååå slitsamt för barn, och vuxna.
Vet att P drog en suck av lättnad då han kom till college och visste att han inte skulle byta skola igen.
Dina barn hade det som jag, och som många andra svenska barn. En stor trygghet i sig.

HAHA, du är som Peter, älskar tacos!!
Jag tycker också om det. Men inte som han.
Ja, många som har tacofredag hemma. Snacka om etablerat. Kan tro att de ser fram emot det varje fredag.

Ha en fin dag!
Kramar!

Annika said...

Karin:
Ja, det kan jag tro, att tacos är poppis på barnkalas eller hos ungdomar.
Verkligen. Lite roligare än pizza kanske. Men också bökigare.
Ja, de hemgjorda tacos som min peruanske granne bjöd på var det godaste jag smakat. Otroligt alltså.
Så lite den stilen körde du med. Härligt.

TACK Karin, ja jag hamnade direkt på ett annat sidospår där.
Så var det för honom under hela hans uppväxt. Tufft så tufft många gånger. P har berättat hur ILLA han tyckte om att flytta när han precis hade fått vänner.
OCH när familjen skulle göra sin andra sväng till Tyskland gick han första året i HS i Las Vegas. OCH mitt där skulle de flytta. DÅ var han inte glad. Inte alls.
Kan nog skriva mer om detta.
TACK Karin för att du uppskattade denna lilla krök.

HA det så fint idag. Hoppas ni njuter mkt.
TACK för att du läser fastän du har semester!

Annika said...

Humlan:
Taco bar!!
HAHA. Minns hur det sig ut. Mörkt, små bås, lite westernstil över stället. Mer Tex-Mex än Mex. OCH så var det såååå gott.
ja, vi kanske var där samtidigt.
nej, men vad tråkigt, Humlan. Det du skriver om magen. USCH vad trist. Ja, eftersom det är så goda smaker.
Förstår att du inte äter det, det är ju inte värt magsmärtor :-(
Paprika, ja det ingår ju i rätt många rätter.
Sådant där suger verkligen.
Stor kram från mig

Annika said...

Bryssekakan:
Absolut, kan skriva mer om Peters uppväxt. den var SÅÅÅÅÅÅ olika min.
KUL att du blev nyfiken.
:-)
HAHA; din sons tacos. Ja, det blir åtminstone LÄTT. Du slipper hacka upp en massa grönsaker etc.
Det fina med tacos är ju att man kan välja.
MEN, det blir sällan av här också att vi äter tacos. Ja, även om P skulle vilja ha det mkt oftare.
Just det, att köra pulled chicken och kalkon etc är ju perfekt till tacos. Verkligen.
Mkt bra alternativ till köttfärs etc.
Din SON är PETIG!!
Minst sagt, haha. Trodde jag hade ett petigt barn, men din som tar priset :-)
Ha en fin och bra dag!

Annika said...

Anette:
INTE jag heller!
Och jag undrar hur P egentligen kom på det där med honung. Måste fråga honom. En unik twist ;-)
Anette, vet att du och jag åt på taco-bar tillsammans!!
Ja, herregud, det stället drog verkligen då när tacos var nytt. GOTT så in i !!!
En sak är bra därhemma, tacosarna har verkligen utvecklats. TUR det!
Och även där, inget rätt och inget fel då det kommer till toppings.
Kramar!!!

Anonymous said...

Kan inte påstå att jag älskar tacos direkt. Och har inget minne av dem i Stockholm. Kanske jag inte älskar mex mat helt enkelt? Jag minns däremot att höjdaren var att åka pendeln in till stan och äta 4 små rätter på nån kina krog vid hötorget. Det älskade jag. Tacos gör vi väldigt sällan här. Men finns ett bra snabb ställe i Herndon som heter Guapos. Men då blir det enchiladas för min del.

SB

Cari said...

Jag åt tacos första gången 1980 då min yngre syster kom hem från New Mexico där hon varit ett år som så kallade utbytesstudent. Då hade hon hårda tacoskal med sig hem och vi åt. Nytt, gott och spännande.
Vet inte när Taco bar på Slöjdgatan öppnade men där åt jag ofta.
Gott med taco men inte för ofta.

Annika said...

Susanna:
Nej, inte jag heller. Älskar. Men ibland är det gott.
Så inget minne av den lite småsunkiga Taco-Bar för dig? :-)
En annan restaurang vi älskade var Pinocchio vid Sankt Eriks Bron. Vegetariskt buffé och sen glassbar. GUD vad vi älskade att äta där.
När vi är ute på mexikanska restauranger tar jag sällan tacos, det blir fajitas eller quesadillas.

Annika said...

Cari:
DÅ måste du ha varit en av de första i Sverige. COOLT!!! SÅ coolt.
SÅ bra att din syrra tog med sig hem!
TACK, Slöjdgatan var det!! TACK för det. Helt rätt. Visst fanns det en till i Sthlm?
Lite skönt småsunkig. Men ack och OOOO så gott!!!
SAMMA med mig, tar aldrig tacos på mex-ställen, utan precis samma som du.

Erica said...

Jag gillar sidospåret! Tycker det är så kul att läsa om andras barndom, speciellt de som levt väldigt annorlunda jämfört med mig själv.

Jag gick också i samma klass i 10år. Lekis till 9:an. Vi splittrades aldrig, utan följdes åt genom hela grundskolan.
Till och med när vi bytte skola till högstadiet fick vi följas åt, precis som du beskriver med din klass.
Dessutom låg min låg-mellanstadieskola granne med högstadiet, och vi hade t.ex. ätit i högstadiets matsal sedan 3:an.
Jag känner dock tvärtom när det gäller splittring av ens klass. Ibland har jag i och för sig önskat att vi hade flyttat i alla fall 1 gång under barndomen, för att prova på att börja om med ny skola och ny klass. MEN! så känner jag inte längre. Då jag hade ett extremt stort trygghetsbehov under min uppväxt (förmodligen för att jag trots allt levde så skyddat) så känner jag att ingenting gott hade kunnat komma från att jag varit tvungen byta klass/skola.
Även om jag såklart kan se fördelarna också med att byta klassuppsättningar.


Vi var två (2) klasser i min årskurs på Norrbyskolan. Jag gick i A (6A när vi gick i 6:an t.ex).
Och min klass fick som sagt följas åt obruten vid övergången till 7:an, medan 6B splittrades.
Det var för att fördelningen på klasserna på min högstadieskola (Hortlax skola) var följande:

A - Hortlax och Bergsviken (från Bergsviksskolan)
B - Hortlax och Bergsviken (från Ljungskolan)
C - "Byarna" dvs Blåsmark, Hemmingsmark, Jävre
D - Hortlax
Min klass hette alltså 1A-6A först och sedan 7D-9D.

Jag ÄLSKAR sådana här nostalgitripper! Både mina egna och andras!! :-D


-------------------------------------


Har inget minne av när jag åt tacos första gången, men skulle gissa att det var något år in på 90-talet.
Däremot minns jag tydligt när det serverades Tacos i skolan första gången!
Det var under läsåret 94/95, då jag gick i 4:an.
Minns detta eftersom ALLA i klassen verkligen var så taggade inför lunchen den dagen!
Kommer också ihåg att det var några som hade tävling om "vem som kunde äta flest tacos"... Barnsligt, jag vet. Killar på tio bast...
Att jag minns detta var för att vi hörde senare att de sista matgästerna (9:orna) hemskt nog blivit utan köttfärs. Bara för att föregående elever haft barnsliga tävlingar samt plockat på sig mer än de åt upp.
Tror nog saker och ting kontrollerades noga nästa gång det serverades Tacos ;-)

Numera är det Tacoservering i förskola/skola 2 gånger per läsår.
En gång strax innan Examen, och en gång strax efter höstterminens start.


Jepp; "fredagsmys" är ju typ synonymt med Tacos i Sverige numera.
Eller... jag tror nog ändå det var ännu mer för några år sedan. Har uppfattat det som att det avtagit lite, även om många fortfarande äter Tacos på fredagar.
Tror nog också att det är lite större variation på innehållet än för 7-8 år sedan. Folk provar på lite andra kombinationer. Speciellt när det kommer till att byta ut köttfärsen; precis som du berättar.
Veganskt är ju så STORT just nu, så jag tycker folk äter Oomph och allt vad det heter, till höger och vänster...
Jag skulle aldrig klara av att bli Vegan! Lakto-ovovegetarian i så fall, men inte vegan...
Jag äter inte Tacos sådär jätteofta, även om jag älskar den maträtten!
Det blir inte varje fredag. Kanske inte ens varje månad, men i alla fall några gånger per år.

När jag äter det kör jag dock fortfarande mest på den "klassiska" fredagsmysvarianten.

Köttfärs med, ja, köpt tacokrydda.
Gurka
Tomat
Lök
Majs (ibland)
Riven ost
Tacosås (Hot eller Extra hot. Inget mesigt "Mild" ;-P)

Andra i min familj brukar även vilja ha sallad och Créme fraiche på sina.
Jag äter helst min tacos i ett mjukt Tortillabröd.
Är inte överdrivet förtjust i de hårda skalen.

Honung på Tacosen lät spännande. Kanske skulle ta och prova det nästa gång.
Kanske blir en positiv överraskning :-)



Hoppas du haft en fin dag hittills och att du får en fin kväll!
Kramar /Erica

Anne said...

Vad spännande att läsa, jag sällar mig till de som skrev att ditt sidospår väckte nyfikenhet och tankar så du får väldigt gärna utveckla det mer framöver.
Alltså, det måste vara fruktansvärt jobbigt att som barn inte ha någon kontroll alls utan rivas upp hux flux och flytta sådär mycket. Just det där att när man etablerat sig, fått vänner och trivs så kommer beskedet att man ska flytta IGEN. Det är nog ett mycket speciellt sätt att växa upp på. Jag tänker mig att många i nåt skede hamnar i ett tänk av att varför ens försöka och anstränga sig, varför öppna upp, varför känslomässigt investera när det sannolikt ska flyttas snart igen. Det måste vara ett mycket speciellt sätt att växa upp på, som barn i en militärfamilj. Även det där med att ha en pappa som aktivt varit med i ett krig, att som barn ha sin pappa i Vietnam som Peter hade. Något som är så främmande för dig och mig och vår bakgrund, hur vi växte upp. Tanken att man som barn skulle haft en pappa som varit aktivt ute i ett krig som det ju är för många många amerikaner och som det var för din Peter. Svårt att tänka sig faktiskt, känns så långsökt och overkligt men här är det ju verklighet. Det måste ju vara en stor oro för de barnen också.
Jag vet de som resonerar precis som din P, att när de blev vuxna och bildade familj så aldrig mer flytta utan ge en helt annan uppväxt till sina barn. Tryggheten av att stanna och bo kvar. Men det finns säkert de som blivit så präglade av den rastlösa uppväxten att de även som vuxna har svårt att stanna på en plats utan mer rotlöst och rastlöst lever ett liknande liv som det de växte upp med, känner inte till nåt annat, kanske de som även får svårt med varaktiga relationer. Kanske det blir lite antingen eller, antingen är man så märkt och spytrött på den ständigt flyttande uppväxten att man lovar dyrt och heligt aldrig leva så som vuxen och inte ge den uppväxten till sina barn. Eller så blir det tvärtom, man lever som vuxen på samma sätt som man växte upp.

Precis som du bytte jag aldrig skola, förutom som det var för dig när man bytte pga man kommit upp i en ålder som ledde vidare (vi hade åk1-6 i en skola, högstadiet 7-9 i en annan och sen gymnasiet) men då bytte ju hela klassen så det var ju inget byte pga flytt och därmed väldigt odramatiskt.
Vet du, jag är på din linje. Jag är numera inte alls förtjust i det upplägget som vi växte upp med och som de väl fortfarande gör utan föredrar så som det var för din K och som jag ser det fungerar för min tjej nu. Visst var det tryggt med den modellen du och jag växte upp med, samma människor hela tiden men det negativa var att man fastnade i roller, man fastnade i mönster som hade mått bättre av att röras om lite. Kanske även mobbing har mindre chans för man bryter en dynamik vid varje skolår så alla får en ny chans börja om och hitta nya roller när nästa skolår börjar. Tror även det varit nyttigt att tvingas försöka få nya vänner, utdvidga sin krets. Så jag föredrar faktiskt den amerikanska modellen, jag tror det är nyttigt och hälsosamt att man rör om varje skolår. Man bor ju kvar och går i samma skola så det är ju ingen dramatisk förändring på nåt sätt. Men nyttigt mixa klasser, helt för det numera. Ibland hör man folk säga hemifrån säga men för de blyga, introverta och försiktiga barnen då som tar tid på sig att värma upp, hitta vänner, de måste börja om varje år och det måste vara tufft. Med en tjej som är just en sån personlighet, en introvert som tar tid hitta vänner tycker jag systemet att mixa varje år funkar jättebra! Vill till och med påstå det hjälper henne, underlättar för henne att bli mer säker och duktig på sociala situationer och hur få vänner. Det är helt enkelt extra bra övning och stärker självförtroende se och märka man klarar av hitta nya vänner och hur man "tvingas" till det. Så numera tycker jag faktiskt det är kanske de introverta som till och med tjänar mest på det, det är bra för dem och jag gillar verkligen systemet.

Anne said...

Taco ja, så gott! Jag tycker verkligen det men vi äter inte heller det särskilt ofta så då måste det ju ändå betyda jag inte är helfrälst eller älskar det...? Men gott är det ju, jag tycker det.
Jag minns inte exakt när det skedde men minns mycket väl hur intåget av tacos i Norden öppnade en helt ny värld och hur magiskt gott det var. Så du gör på kalkonfärs, vet du, du inspirerar mig nu. Jag kör alltför mycket med köttfärs/nötfärs till både det ena och det andra, det är en så tacksam ingrediens för allt möjligt men känner ju samtidigt sådär inför det där med rött kött... Jag måste komma mig för att bryta vanor och göra som du och börja med att ersätta köttfärsrätter med kalkonfärs. Ska tänka på det framöver nu, på riktigt ta mig i kragen och försöka ändra den vanan.
Honung på tacos!!?? Ja men varför inte. På svenska matbloggar och sidor läser jag ofta om toppings som skivad banan och salta nötter. Det verkar vara vanligt toppas så i svenska hem numera. Tycker det är kul med kreativa toppings och hur tacos eller texmex mat överlag är så helt annorlunda än de där torftiga tacosen vi åt förr och då jublade över då som sååå gott. Precis, finns mycket goda tacos, fajitas, quesadillas osv här på mexikanska restauranger. Jag tycker även en vanlig klassisk amerikansk restaurang kan även ibland ha riktigt bra texmex mat, har en helt vanligt amerikansk diner dit vi ofta går för annan mat men som har jättegoda fajitas på menyn som jag tar ibland.

Kram kompis!

Annika said...

Erica:
KUL! Ska skriva lite mer om Peters uppväxt framöver. Hans barndom och tonår är så annorlunda mina också.
Ja, jag tror inte det är så nyttigt att ha samma klasskamrater in nio år. Just det där att man fastnar i roller på ett ganska osunt sätt.
Sedan, visst är det en trygghet också.
Men, jag har ju sett nu på Karolinas skolgång hur bra det var att blanda klasserna varje år. Mkt, mkt bra. Då kommer man in från annat håll, träffar nya vänner och stöps inte om på samma sätt.
Men, som du säger Erica, det finns en stor trygghet i att aldrig splittras också.

TÄNK att ni hade tacos i skolan. Vilken lyx. ALLA ungar måste ha ÄLSKAT det.
Ngt sånt kunde vi bara drömma om. Vi fick heller aldrig pizza eller hamburgare eller ngt sånt under våra år på skolan.
HAHA, köttfärsen tog slut. HAHA, antar att det är mer kontrollerat idag på hur mkt man får stoppa i sig egentligen.

Håller med om att tacos är gott. Men det blir inte av att det görs ofta, precis som hos dig.

Vegan, det skulle inte jag heller klara av. OCH ja, det är stort.
Har ätit en del goda veganska rätter, men att helt och hållet gå den vägen. NEJ!!!
Dina tacos liknar mina tacos. Har på ungefär detsamma. OCH så har vi gräddfil också.

Erica, testa honung!! P och K älskar det!!!

Kram till dig!!

Annika said...

Anne:
TACK min vän!
Lovar att skriva mer om Peters uppväxt vid ett senare tillfälle.
DEN uppväxten är annorlunda.
TRO mig, han har en del att säga om det där med att hela tiden ryckas upp. Att aldrig träffa vänner där man verkligen kunde odla vänskap. Att inte ha det som jag har, kompisar sen jag var 7 år. Han har inget sånt. Han har knappt en enda vän från skoltiden, K-12. Just därför att han hela tiden flyttade :-(
När K kom ville Peter verkligen inte att hon ngsnin skulle byta skola. OCH så blev det inte heller, förutom då det skedde mellan stadierna, du vet.
Så hon har vänner sen KG, ngt som Peter inte ens kan drömma om. DET är ashårt för ett barn i militärfamilj.
ja, gud, det där att ha en pappa i krig. Vet att Margaret hade ångest varenda ngn ngn knackade på dörren. Hon väntade nog ständigt dödsbud ...
USCH.
Han var officer hela tiden, slutade som colonel (övertste).
MEN ute i fronten var han, fastän han hade högre poster hela tiden. OCH han var även POW en tid. Ja, hans berättelser alltså ...
han säger fö att Vietnam är de vackraste land han sett.

P har en del vänner, som han träffat på senare år, i college etc, som hade likadan uppväxt som han. Både i militären och i the state departement. OCH nästan alla dessa säger som han, hur jobbigt det var att bli uppryckt. MEN att de samtidigt hade så KUL med andra ungar som var ute i samma.

Precis samma med mig, Anne. jag gick i en skola 1-6, en i 7-9 och så gymnasiet.
Samma människor i låg, mellan och hög. Nästan bara svenskar. En och annan jugoslav. ADDA bud it. Inte som Karolina, som gått i skolan med barn från hela världen, i princip.

Exakt, det var när K började byta klass varje år som jag såg fördelarna. TRO mig, innan dess kände jag skräck för dessa byten. MEN sen såg jag hur bra det gick, och hur de träffade nya vänner och aldrig fastnade i de roller som man får om man går med samma människor i nio långa år.
FÖR fasiken vad man fastnar i en ROLL.
Visserligen , de klasser som blandades och gavs på Karolinas ES var tre i samma årskurs. De lärde ju känna varandra allesammans med tiden. Men just den där blandningen varje år var BRA.
Jag ser det nu, med facit i hand.
Inte alls dumt.
SÅ vi känner lika där, Anne.

Du ser, du tycker att det är bra för dina introverta lilla tös. Jag var själv blyg som liten, och intro är jag än, det hade varit bra för mig att få blandas upp. NU var vi bara två klasser i den ÅK jag gick i. Så den mixen hade varit begränsad. MEN det är den ju här också. Nyttigt hade det dock varit.
Jag är glad att det går så bra för S på detta sätt.
Min tös var/är ju så extrovert att jag aldrig behövde oroa mig för det här. Hon tog allt med en axelryckning och sa, men det är bra jag träffar nya vänner. OCH sen var det ju alltid ngn bästis som hamnade i samma klass.
ALLTID.

tror som du, det är extremt nyttigt för introverta att byta klass. De får dem att blomma ut på ett sätt man nog kanske inte tror.

Byter fält nu :-)

Annika said...

Anne igen:
Tacos så, haha.
Du är nog som jag, gillar tacos men älskar det inte.
Det är gott när man väl gör det, men att äta det varje vecka skulle jag inte stå ut med.
MEN när man åt det på 80.talet var det en SMAKSENSATION!! DÅ hade jag lätt kunnat äta det en gång i veckan.
JA; kör på kalkonfärs, det blir SÅ bra!!
Testa honung!! Som du säger, jag läser också om ananas etc på tacos i Sverige.
HÅLLER med, de klassiska amerikanska restaurangerna har också supergod mex-mat. De kan sin tex-mex här, minsann!!

Stora kramar från mig!!

bettan said...

Sidospåret Annika, sidospåret, så intressant. Tycker det är spännande att höra om människors uppväxt.

Jag är inte överdrivet förtjust i tacos. Gör det aldrig. Blir bjuden på det ibland hos Linda m familj och då tycker jag det är gott. Har aldrig varit sugen på eller längtat efter tacos. Tycker bäst om de mjuka bröden. (helt plötsligt får jag ännu en påminnelse om att jag är en äldre människa;)...har ingen koppling till tacos). Är ganska säker på att det var hos Linda som jag åt tacos första gången. Skulle aldrig komma på tanken att beställa det på restaurang. Fast vänta, om jag besökte en mexikansk restaurang så kanske jag hade gjort det.

KRAMAR!!

Annika said...

Bettan:
TACK!!
Gud vad roligt.
Ska absolut skriva mer om det eftersom så många är intresserade.

Nej, jag kan förstå det. Tror nästan jag är på gränsen där, Jag var runt 20-22 då jag åt det första gången.
Visst är det gott, men inget jag egentligen längtar efter. Gott då jag äter det. Att äta den en gång veckan skulle jag inte stå ut med.
Ja, mjuka bröd är goda. På ett mexställe som har annat än tacos skulle jag inte välja tacos. Jag skulle hellre ta fajitas. SÅ gott. Klår tacos lätt.

Många, varma och stora kramar till DIG!!

Jane said...

Vilken otroligt trevlig blog du har.
Tack för den!

Nettan said...

Tacos, roligt ämne, första gången jag åt det var på 90-talet, men det är ingen standardrätt här hemma! Vi gör enchiladas ibland och quesadillas, ofta gör vi kycklingenchiladas. Men något som är galet gott är carnitas som vi gör på fläskkarré efter ett gammalt recept som vi fått från en mexikansk vän. Supergott.
Men tacos kan diskuteras tror det är många som har det som fredagsmys!
Häftig uppväxt för Peters del, kan tänka mig att det är många barn/ungdomar som delar den erfarenheten!

Kram

Annika said...

Jane:
Men stort tack!!
OCH välkommen hit!

Annika said...

Nettan:
Tycker om enchiladas. Det kan vara riktigt gott. Funderar på att göra det imorrn, fredag.
carnitas ja, klassiker också. Har aldrig gjort själv, men äter ibland på mex-ställen.
OH ja, det är nog en riktig fredagsklassiker hemma, tacosen.
Peer hade en annorlunda uppväxt, men han delar den med många här. Både bra och dålig.

Kramar