Hej och godmorgon så här på onsdagen!
Nu går jag snart in i ett blogguppehåll som kommer att räcka en bit in i mars.
Imorgon skriver jag februaris sista inlägg, och sen blir det tyst från mig ett par veckor och lite till.
Varför frågar ni er förmodligen nu?
JO, för att vi beger oss iväg på en riktigt lång bilresa med start fredag morgon.
Ja, som ni kanske förstår är det Karolina som nu flyttar ifrån oss. Det är hon som nu tar sitt pick och pack och slår ner sina nya bopålar i LOS ANGELES, i West Hollywood närmare bestämt.
Där ska hon bo och verka framöver. Precis, NU är det DAGS!
DET är nu vi blir EMPTY NESTERS på riktigt. Vår fina Karolina hamnar så långt ifrån oss, men det har vi ju vetat hela tiden.
DET är nu hon kanske, kanske, kanske ska få skörda lite av det hon är utbildad för. Men, som ni ju också alla VET mer än väl är det en av världens hårdaste branscher hon vill in i.
Tror ni mig om jag säger att jag är orolig?
Jo, för det är jag. Peter också …
Gissa om vi ÄR! Kalla oss ängsliga just nu, för det är just det vi är. Med separationsångesten som ständig följeslagare …
I LA kommer hon att dela lägenhet med två andra tjejer. En av tjejerna gick på Elon, hon drömmer om att bli regissör. Den tredje tjejen i lägenheten jobbar som manusförfattare.
Hyran är skyhög för det lilla rum Karolina hyr i den här lägenheten, försäkringen på bilen är även den skyhög och allt annat som tillhör vuxenlivet kostar SÅ mycket.
Karolina får tackla massor direkt, men hon är en klok tjej och jag vet att just den biten kommer hon att ro hem. Om det sedan är så att hon tycker att lägenheten blir för dyr så kan hon alltid flytta.
Bild från flixbus.com
Min tös har sagt att hon tänker ge livet i Los Angeles många år, för det tar flera år för de allra flesta som vill in i branschen att “lyckas”, om de någonsin gör det …
År av slit, besvikelser, törnar och falska löften ligger framför den som söker sig in i de slingrande bikupor som kallas för “The Industry”.
LA är ingen snäll stad, det är en stad där vassa armbågar gäller, en stad där det gäller att bita ihop när det blir, “DON’T call US, WE'LL CALL you” och kalla handen.
Det blir att gå på audition efter audition. På casting call efter casting call …
KANSKE blir det en call back, och sen händer inget mer …
Att hela tiden visa sig från sin bästa sida för folk som “could not care less”.
Det är en så svajig och osäker framtid därute i LA-LA Land …
MEN, vi ska hoppas och TRO att allt ska gå bra. Detta måste göras, Karolina är taggad och överväldigad på samma gång. Peter och jag har alltid uppmuntrat Karolina och hon har alltid haft vårt stöd. Nu har hon vårt stöd och uppmuntran mer än någonsin.
Karolina hamnar så långt ifrån oss hon bara kan i kontinentala USA. Det tar ungefär fem timmar att flyga från kust till kust, men det går många plan mellan våra bägge städer varje dag. Tro mig, det är lite av en tröst.
En annan rolig grej är ju att Peter och jag alla gånger kommer att vistas mycket i Kalifornien framöver.
NEJ, jag har NOLL och ingen önskan att bo i Kalifornien, och har aldrig haft, men det är ju en underbar stat att besöka.
ALAS, innan bopålarna slås i marken väntar en ROAD TRIP GALORE!
Just det, vi bilar från Northern Virginia till Los Angeles. I Karolinas bil, för bilen ska ju givetvis hänga med dottern. Utan bil i LA står man sig slätt.
Från början hade vi tänkt att köra två bilar kust till kust. Vi hade tänkt hyra en van också. Då skulle vi vara fyra som for, inkluderat allas vår vän Keith, som ju är något av en “uncle” för Karolina.
Sen bestämde vi oss för att skicka en massa grejer i förväg, skeppa ut dem till Kalifornien. DET har vi gjort. Vi är fortfarande fyra som åker, men nu i samma bil. Fyra chaufförer som kommer att turas om vid ratten.
Det känns bra.
Rutten då?
Japp, den går från Reston ner längs västra Virginia (genom bergen), ner genom Tennessee, Alabama. Mississippi och in i Louisiana. Vi tillbringar en natt i New Orleans, ingen av oss har varit där. DET ser vi fram emot!
Sedan går rutten mot Austin i Texas där vi vi hyrt en Air BnB i två nätter i downtown Austin. Karolina har en kompis från Elon där som hon ska bo hos.
Efter Austin kör vi genom Texas upp till El Paso, det blir en av våra längsta dagar bakom ratten. Karolina och jag har aldrig varit i Texas, och jag ser FRAM emot det. Jag ser fram emot att se landskap jag aldrig förr sett, öknar, bergformationer och kaktusar jag bara sett på bild. Spikraka vägar på väg ut i ingenstans.
Sen kommer vi in i New Mexico, Arizona och så bär färden mot Nevada och Grand Canyon. Dessa stater och dess natur gläder jag mig åt att få se. Vi ska bo över natt vid Gran Canyon, och gissa om jag känner mig barnsligt glad över att få se den mäktiga platsen.
Las Vegas ska vi också tillbringa ett par nätter i.
OCH sen bär det av till Los Angeles.
Som sagt, ROAD TRIP GALORE!!
Ungefär så här åker vi ...
När allt är sagt och gjort har vi kört ungefär 3,500 miles, eller 5630 kilometer.
Att vi tar den södra rutten beror givetvis på årstiden. Vi vill undvika snö och is så gott vi bara kan.
Visst, det är något av en dröm att bila över den amerikanska kontinenten—cross country—och det SKA bli roligt och spännande.
Vissa dagar kommer vi att lägga en enorm mängd mil under bältet. Andra dagar är lediga dagar då vi ägnar oss åt sightseeing och turistar.
Vi beräknar att bilresan kommer att ta ungefär 10 dagar.
I Los Angeles har vi också hyrt en Air BnB, i West Hollywood nära Karolinas lägenhet.
Möbler och husgeråd kommer att köpas på plats. TACK och lov för IKEA, Target och Bed, Bath and Beyond och Homegoods.
Det blir bråda dagar på plats i LA. Ingen tid för nöjen direkt. Vi ska handla möbler, skruva ihop dem, besöka DMV (trafikverket) och registrera bilen och så småningom få California-plåtar på den, körkoret måste också göras om till Kaliforniskt. SÅ, vi har att göra innan vi sätter oss på planet tillbaka till DC igen sent på eftermiddagen den sista februari.
För ja, vi flyger tillbaka.
Jag har absolut inte landat i det här nya, det är tvärtom väldigt svårt att förstå vad som håller på att hända.
Faktum är att jag inte tror att jag kommer att fatta det förrän vi är tillbaka här igen, Peter och jag.
Men, ett ska ni veta, och det är att det KÄNNS i hjärtat, hela tiden. PÅ samtliga plan.
Det känns i magen också. Jag går omkring och är konstant ängslig i dessa dagar.
Peter också.
Karolina med.
Nu byter Karolina den gråa, beiga, råa, bruna, kala Mid-Atlantic-vintern (vilken hon aldrig har gillat, förutom då vi har snö) mot blå himmel, palmer, Stilla Havet och sol.
Vi hörs imorgon en stund igen!
Comments
Förstår dig och er så väl, alla oro, all ovisshet och detta enorma avstånd som ni har. Fast ni kommer att hälsa på och även om K är upptagen med jobb då så kan ni göra så mycket själva och hjälpa till och bara att veta att man är nära är så skönt. Sen avsked var väldigt jobbiga men blev bättre och bättre trots att man inget visste om tid till nästa gång men det blev ett sorts lugn, vi ses igen. Och med detta avstånd är det ju inte enkelt precis för K att resa heller till er, att hinna det.
Önskar er all lycka och välgång och att resan blir fin på alla sätt, låter så bra med fyra chaufförer och intressant och roligt allt ni får se och uppleva också på er stora kontinent. Och fint i allt detta att P kan vara ledig och göra detta och låter bra med en vän som kommer med. All lycka till Karolina och de är otroligt målmedvetna och djärva men också kloka våra ungdomar, det är roligt att det är så. Önskar innerligt att det blir bra för Karolina! Ha det så gott allihop, kram!
En rejält lång resa ni åker på, men sen när ni ska hälsa på så är det ju inte sååå farligt långt med flyg iaf, ni får tänka så att hon är på bekvämt flygavstånd iaf. Har bekanta här hemma vars dotter flyttade till Nya Zeeland och det är ju inte direkt ett stenkast bort från Stockholm om man säger så. Tur det finns internet med facetime, whatsup och allt vad det heter.
Önskar stort lycka till till Karolina och till er alla i bilen inför den långa bilresan.
Kramar kommer i stora lass från Yvonne i Åkersberga
Sedan Karolinas flytt, så långt bort, till just den staden och till det livet som vi alla, mer eller mindre, har hört talas om. Hoppas verkligen att allt ska gå bra för henne och att hon lyckas få jobba inom yrket, helst verkligen slår igenom. Men jag förstår att det är nervöst för både henne och er nu och det blir ju så mycket större än om hon bara hade flyttat en timmes bilresa från er.
Ha en riktigt bra resa och jag önskar Karolina all lycka framöver!
Kramar!
en kontinent att köra över!
Otroligt lång bilresa, går knappt att fatta det heller.
Precis, ibland är det bra att ha mkt att göra och fixa med. Resten tar vi sen ...
:-)
Just det, pysslet och logistiken tar ju sin tid i det hela. Just nu är hallen full av väskor och saker ..
Vi andra får anpassa vår packing efter det.
Ja, vi har verkligen ingen aning om hur länge K kommer att vara i LA. Det är inte som i college då det man exakt visste hur året såg ut. Gud vad annorlunda det är nu.
Det är ju det. Ovisshet. OCH det är jobbigt. kommer att må lite bättre då hon har jobb etc ordnat, för det har hon inte nu. MEN det oroar henne inte, hon är säker på att hon får jobb. OCH det får hon ala ggr också.
PUST!
Men jädrar vad dyrt det är alltså. För den som ska dra in rätt låga löner till en början iaf. Jaja, det ordnar sig ...
Avsked, hatar dem. SÅ mkt.
Tycker det blir värre och värre för var gång. Den nu är det bara att se till det som är bra och roligt, som att ha en ny stat att besöka då och då.
Peter kommer att jobba under resan också. Till och från. Det är verkligen toppen att vara fyra som kör. Känns som en slags säkerhet.
Det är ju en sådan lång resa och den går genom så mkt ödemark dessutom. Sträckan i Texas tex, den blir intressant.
Ja, det är duktiga ungdomarna. SÅ drivna och kloka. Ambitiösa och fyllda av vilja.
Tack fina Monica. skriver lite mer imorgon också.
Stor kram till dig och TACK!
Bilrutten låter ju fantastiskt intressant och spännande. Så mycket ni får se och uppleva och jag hoppas din kamera får gå varm, inför kommande inlägg.
Så spännande, roligt och lite hemskt att Karolina nu beger sig till LA. Makalöst driv er fina tjej har och jag är säker på hon kommer klara sig jättebra. Nu känner jag inte Karolina men hon framstår som en person som står med fötterna på jorden. Hon har visat/visar att hon inte bangar för att jobba och ta i. Guld värt att ha föräldrar som backar upp en i sina drömmar och beslut.
Men och åter men...förändringar är ju härliga men också lite hemska. Tankar och oro över hur allt kommer bli. Det tar aldrig slut när man en gång blivit förälder.
Nu önskar jag hela bilgänget god tur och all lycka till Karolina framöver.
Mental support till föräldrarna över tankar och känslor av allehanda slag.
Varma KRAMAR!!
Visst HAR hon!!
Verkligen!
Och detta måste hon få göra, det har hon ju velat sen hon var sju år. Så nu ska det ske. Så får vi helt enkelt se vad som händer.
Så tänker jag också, Helena, även om inget händer så lär hon sig massor på detta. OCH så kommer hon säkert på vad hon vill göra istället. Karolina har ju alltid sagt att hon mest och helst vill bo i NYC, och det kommer säkert att ske också.
Tack Helena!!!
Lycka till, hela familjen! Klart att Karolina ska följa sin dröm!
Precis hela tiden i dessa dagar går jag med en oro i kroppen. Hela tiden. Vad jag än gör.
Det är ju en så stor flytt ut i ett liv av fullkomlig osäkerhet.
MEN, det är ju så. Detta måste prövas nu.
HAHA, ja Karolina tycker nog att vi håller på lite väl mkt. Precis som du tror jag inte de fattar förrän de själva får barn.
SANT!
SANT också, allt är relativt. DET är inte NZ, haha. Det är samma land. OCH det är en stor tröst att det går otaliga plan mellan DC och LA varje dag.
Mkt skönt.
Men tro mig då jag är avis på Karolinas HS-kompisars fldrar vars barn kanske flyttat till en lgh inne i DC. Easy peasy... Blir avis på sånt.
Fast å andra sidan har många i hennes kompisgrupp tagit sitt pick och pack och börjat jobba i andra städer, en i NYC, en i Boston och en i Florida. Så visst rör de på sig, många av dem.
Tusen tack Yvonne.
Stora kramar skickar jag dig!
Bilresan blir spännande!
SÅ spännande. OCH jag ser också fram emot att se de landskapen och staterna. Ser fram emot att ta bilder in absurdum. Att stå på en spikrak öde väg i öknen och ta bilder. Sådant.
Det blir en rolig del av resan.
Det blir bra att åka fyra i en bil,roligt också. OCH jag vet ju att K kommer att sova bort morgnarna i bilen, hon är sååååå morgontrött. Så de passen får ngn annan av oss tre ta. Så visst är det bra att inte dela upp sig två och två.
Tack, ja livet i LA ja ...
I cannot even ...
Men vi ska hoppas att det går toppen. OCH gör det inte det, ja då sker ngt annat istället.
Rent krasst tror jag det blir ASSVÅRT!!
Tusen tack, gulliga Humlan.
Det blir så bra det går.
KRAMAR!!!
Bilresan blir så intressant, och en process också. Allt sker ju liksom långsammare då på alla sätt.
Tror jag får se väldigt coola landskap, sådant jag aldrig förr sett.
OCH kameran ja.. HAHA, gissa om den ska brinna!!
YOU BET!!!
Karolina är cool och klok. Hon är inte rädd för att ta i, inte rädd föra att tala om vad hon tycker heller.
Så vad gäller den biten är jag inte så rädd.
Vi backar henne till 100 och mer därtill!!
SANT, oron kommer som ett brev på posten då man blir förälder och den lämnar en aldrig ... SÅ sant.
Just nu är jag mer orolig än nånsin tror jag.
PUST!
Well, it shall pass ...
TACK fina Bettan, skriver lite imorrn igen!
TACK så himla mycket.
Stora, stora karmar till dig!!!
Att köra cross county USA är en dröm!
SÅ himla mkt att se, ett sådan enormt stor land. OCH så olika natur.
KUL att du kört denna resa, fastän annan rutt. Ja, jag hoppas att vi ska kunna göra om den, ngn sommar. OCH så köra route 66 från Chicago till LA.
Men nu på vintern är ju den allra sydligare rutten det enda raka.
JA!! Karolina ska ABSOLUT följa sin dröm!
Så glad för det.
Kram!!
Det kommer nog att gå bra. Det kommer att gå bra.
Tänk så mycket ni får se. Vilda Västern ju! På riktigt.
Karolina är så duktig, driven.
All lycka till er. Antar att du kommer köra på instagram under resan?
POWER till er.
En road trip it IS :-)
Vilda Västern åker vi ju helt klart igenom också. Ska bli kul (hoppas den inte är så vild, hehe).
Instagram kommer absolut att få jobba :-)
Tusen tack för dina ord!
Den där roadtrippen är jag så avundsjuk på. Blir säkert en underbar upplevelse. Trots att jag varit både här och där, så lyckas jag sällan uppleva något annat än mötesrum. Ska bli så kul att se bilder från er resa. För du laddar väl upp på Insta????
Gratta Karolina och massor av lyckönskningar från oss.
Kramar!!
Det är det här jag är ängslig för, och det är det här jag tänker på HELA TIDEN!!
Absolut stolt över henne. Över hennes driv, kraft och vilja. Hon gör slag i det hon säger att hon ska göra.
SÅ ja!! Så stolt över henne.
Resan i sig blir säkert bra också. COOL och annorlunda.
Insta is gonna BURN!!!
Funderar på att öppna ett konto enkom för denna resa.
Men vi får se ...
KRAMAR!!
Förstår verkligen att alla möjliga känslor huserar inom er alla tre just nu!
Kan tänka mig att det blir lite som att collegetiden känns lite som en "provperiod" (gällande att flytta hemifrån), och nu är det dags för "the real thing".
Och precis; det är ju inte direkt "neråt gatan en bit".
En hel kontinent... Jisses!
Kan förstå att ni kommer behöva lite tid på er hela familjen att "ta in" flytten även när ni kommer tillbaka till DC.
Jag vill önska Karolina ALL Lycka med sitt nya liv i Kalifornien!
Jag har en känsla att det kommer gå fint för henne, oavsett hur skådespelarkarriären går.
Hon verkar verkligen ha fått typ alla bra egenskaper en kan få!
Framåtanda. Drivkraft. Utåtriktad. Jordnära. Arbetsam. Målmedveten. o.s.v.
Hade jag hälften av allt detta hade jag varit mer än nöjd!
Ni har verkligen ALL anledning att vara stolta över er dotter!!
Vad roligt också att bila över till LA! Vilket äventyr!
Kan sannerligen tänka mig att det kommer bli en resa att minnas!
Ser fram emot bilderna sedan... :-)
Kom avslutningsvis på en sak som jag har det för att jag läst tidigare på bloggen.
Visst hade Karolina pojkvän? Kommer han flytta med/efter henne till Kalifornien?
Till sist vill jag önska hela familjen en Riktigt Underbar Road Trip!
Ha en fantastisk resa!
Och igen så önskar jag Karolina ett riktigt stort LYCKA TILL med livet på västkusten!
Fingers crossed att vi i framtiden får se henne på vita duken (om det är film hon vill göra)! :-D
TREVLIG RESA!!
Kramar /Erica (som bara är liiiiiiiite avundsjuk ;-P)
Och jo, ditt hjärta kommer gå sönder lite när du ska lämna K där, tro mig jag vet. Trodde inte att det kunde göra så jäkla ont både fysiskt och psykiskt som det gjorde när vi lämnade J där, ensam utan en enda vän, inte en enda person som skulle se om han började må dåligt (han har ju ändå en diagnos som spelar in) men när vi var där i somras var det betydligt enklare att lämna för vi vet att han mår bra och trivs och att det finns de som ser om han inte mår bra.
Det är så fantastiskt när ens barn har en dröm och lever den drömmen! Klar K kommer få kämpa men det är en del av livet och jag tror man blir starkare och en bättre människa om inte allt går enkelt.
Så ha en härlig resa, njut av att göra den ihop!
Jag vet att det är så annorlunda när det är ens barn, det blir liksom på ett helt annat sätt då och man kan känna avundsjuka när man ser hur andra har sina barn i samma stad, stadigt förankrade i åtminstone närområdet där de växt upp och återvänt till efter studieåren. Men som utomstående betraktare så tycker jag det här är så otroligt inspirerande höra om Karolinas driv och mod att vilja vidare och bort. Det går inte annat än att beundra er tuffa tjej, hennes driv och mod är helt underbart och jag vet ni också är mycket stolta över hennes vilja och driv att faktiskt vilja 100% satsa och pröva på det här, det som är hennes passion och utbildning. Hon är tuff alltså, hon kommer fixa det och få ihop en vardag som funkar ekonomiskt i väntan på att kunna försörja sig på skådespeleriet. Även om jag förstår man blir mörkrädd se och höra utgifter för att bo i LA med låga löner och kanske en massa extra lågbetalda jobb som inom barbranschen osv. hjälp! Men det fixar sig, det gör det vet du. Samtidigt, det praktiska och den biten fixar hon. Det är antagligen det hon är minst nervös för, medan ni som föräldrar är väldigt nervösa över den osäkerheten. Den här världen hon ger sig in i är ju så speciell, så hjärtlös på många sätt men samtidigt när man lyckas och för de som kan leva på det så är den ju kantad av sällsynt rikedom, framgång och upphöjelse. Vilka kontraster i den staden egentligen, allt från hårtjobbande, illabehandlade skådisar, manusförfattare, redigörer osv som jobbar hårt för att slå igenom och har det tufft, till de som sedan gjort det och bor i miljondollarvillor och tjänar astronomiska summor på sin konst.
Men det händer ju sällan över en natt... Nu får ni bara peppa henne och finnas där som det fina stöd ni alltid varit. Vilken familj ni är, ni har gjort henne så här trygg och modig (och så är hon så av sig själv också förstås, men ni föräldrar har ju gett henne den bas och foundation av trygghet som hon har inom sig).
Oavsett hur framtiden blir så kommer ju dessa år i LA vara OTROLIGT nyttiga, bra och viktiga för henne. Det är ju så mycket som kommer hända, så mycket hon kommer att lära sig och de erfarenheter att pröva lyckas i denna extremt tuffa bransch kommer ju vara sån enorm nytta - även om hon i framtiden skulle välja en annan karriär och yrkesframtid. Du vet vad jag menar, det som de kommande åren kommer lära henne blir ovärderligt och är nog nåt att vara tacksam för på sikt. Det här kommer liksom aldrig kunna bli ett "misslyckande". Ingenting i livet är ju det. Allt hon kommer lära sig - oavsett hur framtiden blir - kommer vara henne helt ovärderligt. Hon kommer ju ha roligt också, jag är säker på att det här kommer bli en tid i hennes liv då hon kommer ha fantastiskt roligt också.
Återigen, hon är modig och det är beundransvärt att följa sin dröm. Det är något man "måste" göra tror jag om man som hon närt den här drömmen i så många år, sedan hon var litet barn. Hon är skydig sig själv det och det är NU hon ska göra det, inte när hon är 50 och "fast" i en massa andra åtaganden...
Men du, road trip GALORE som du säger. Wow!!! Jag är uppriktigt avundsjuk, precis en sån där road trip från kust till kust är ju nåt jag så innerligt gärna skulle vilja göra. Texas har jag aldrig varit i heller, att åka igenom den delstaten låter fantastiskt. Har ju sett en del av southwest som du vet, härliga platser. Men aldrig Texas och den här grejen med att BILA från kust till kust, liksom få känslan på ett helt annat sätt hur stort landet är, hur det hänger ihop, förändras osv, det är nåt jag blir avis på höra ni ska göra nu. Jag förstår kroppen är full av alla dessa känslor nu, men jag hoppas verkligen att ni kan göra resan till LA till nåt roligt och spännande äventyr som ni alla kan njuta av. Att det liksom inte mörkas av ångest, oro och ledsamhet över att snart skiljas åt och veta att det är på riktigt. Utan faktiskt slappna av och njuta av resan tillsammans, det är ju onekligen en unik grej ni gör. Det känns nästan som på film, hur familjen bilar tvärs över landet för att lämna sin dotter, en sån där klassisk coming of age story....
Och du, som du klokt sade, det går dagligen direktflyg från DC-LA så även om hon är så långt borta geografiskt hon kan i detta land (kontinentala USA) så är hon faktiskt inte mer än ett direktflyg bort. Ni kommer kunna åka över ganska ofta skapa traditioner av det, det är ju alltid jobbigt inte veta när man ska ses...usch.. så säkert bra att ha lite hållpunkter inplanerade att kunna ses och träffas, som att i maj åker vi över eller vad som helst. Du vet vad jag menar,det där med att få tröst av att veta när det blir att träffas, även om det är månader fram i tiden och långt borta men att ha nåt konkreet att se framemot, det är ångestframkallande bara ha det ovisst och inte alls veta när nästa gång blir.
Många många kramar Annika. Skriv gärna mer om allt det här. Jag önskar er all lycka till nu och omfamna det här nya med så mycket glädje du kan. I grund och botten är det ju nåt otroligt spännande och upplyftande, att er tjej vill och vågar dra till stora LA för att försöka uppfylla sina drömmar. Man kan inte tänka att oddsen är svåra och hur tufft det är, visst vara beredd på det och inte ge upp när motgångarna står som spön i backen men kämpa på och inte ge upp. Jag håller alla tummar jag kan för henne, att hon ska lyckas. Skickar all min positiva energi och kraft jag har.
ÅÅÅÅ. säger du det?
Kanske för att mina nerver ligger utanpå kroppen nu, haha. Nej, men det ska bli riktigt roligt. OCH riktigt jobbigt.
Men jag försöker koncentrera mig på det roliga först, själva resan. OCH allt det nya jag kommer att få se.
NU när jag har allt i backspegeln inser jag hur himla lätt collegeåren var egentligen. för mig och P.
Vi visste var hon var, vad hon gjorde under dagarna och kvällarna. Att hon skötte sin skolgång. OCH vi visste EXAKT då det var lov och då hon skulle komma hem.
Det här känns som en helt ny verklighet, vilket det också ÄR.
Mkt att ta in, mkt att fatta.
OCH som jag inte har fattat än.
Exakt, Erica, du har rätt. Tror att P och jag för processa mkt när vi väl kommer hem till ett tomt hus igen. Det är nog då det verkligen kommer att slå oss.
TACK Erica, jag önskar också att jag hade häften av det driv K har. Tack för dina superrara ord.
Erica, hon har en pojkvän. En kille som varit här hos oss jättemkt. Det kommer att ta slut nu, och tom jag tycker det är sorgligt.
Han gick också på Elon, men har en helt annan utbildning. I business. SÅ han kommer inte med. För honom finns det bättre möjligheter på den här kusten och runt DC.
Så mkt uppbrott runt om mig nu.
TACK igen, fina Erica. Kommer kanske att skapa ett privat resekonto på insta. Enkom för resan. Men har inte bestämt mig än.
Jag kommer att lägga ut bilder på insta och fejjan.
OCH sen ska det bloggas!! YOU bet!
Kramar i massor till dig, Erica. Skriver lite mer imorrn igen.
ÅH ja!
Jag tror det blir superkul!!!
Just i bilen, det man ser. Att kunna dela det. Absolut, poddar ska vi lyssna på. Vi har också gjort om vårt abonnemang på våra mobiler, så nu har vi obegränsat med data. Perfekt för just den här resan där man kanske inte vet var man får WIFI och där vi ska ut på en hel del ensliga sträckor.
Vi har skickat stora lådor med USPS, posten alltså. I dem har K packar skor, kläder och en massa böcker. Tunga som bara den. Vi skickade i de största lådor de har på posten, det blev 3 stycken och det kostade lite under 300 dollar.
Ja, det var BRA att vi skickade med USPS. UPS, en anna tjänst, tog dubbelt så mkt betalt ... så valet mellan dem och posten var lätt.
Inom US är det hyfsat OK med porto. MEN ska du skicka utomlands är det äckligt dyrt.
Nu står Karolinas packing i hallen, och P och jag anpassa oss efter det. Tänker resa så lätt som möjligt.
Jag har ju lite vana från college med att lämna och vara ifrån. MEN college är en sak, och detta en annan!!!!
Det här blir värre på alla plan. Just för att det är SÅ långt bort. OCH för att hon i dagsläget inte HAR ett jobb därute- För att film och tv-branschen är så SVÅR. Allt. OCH ja, det där med vänner ja ... hon har ett litet gäng från Elon därute, bland annat den förre pojkvännen. Men jag tror att hon själv är oroad över att det här med vänner och nätverk också.
Ja, ni lämnade verkligen er J också. OCH är ännu längre bort.
SÅ himla GLAD att det finns bra människor som ser till J! OCH att han tänker ge sig på en post doc!! Jag kan förstå om de här åren har fått honom att växa som person.
heja honom!!
TACK snälla, snälla B!!! TACK!! Ja, jag tror på det här. Det här måste hon få göra, det är det hon laddat för. Sen får det bära eller brister. OCH brister det finns vi här, och så tar vi plan B och gör den till plan A istället.
Tusen och ett tack!!!!
HAHA!
NU sker det!
Jag har inte velat yppa ett ord om det innan så här dagarna innan. Men NU, nu händer det.
Det är det här som får min redan neurotiska själ att gå upp i 180 ...
Men det är blandade känslor. Känner både djup glädje och sorg. OCH allt däremellan.
Ser fram emot resan i sig. Vi 4 kommer så otroligt bra överens. Keith är som en bror för mig, och en jättefin farbror till Karolina- Peters collegevän och frat-bror. Så det är en lättnad att veta att vi som åker är så coola med alt, även att bli osams ibland.
Jag får skylla mig själv som inget sagt innan nu, jag vet ju att du hade uppmuntrat och stöttat. Liksom alla andra finingar härinne.
MEn det har väl kanske varit bra på ett sätt också att ha legat lågt. Vi har vetat avresadatum sedan innan julen. OCH att hon skulle till LA har ju varit klart sen hon bestämde sig för det redan på Elon.
Så nu sker det då.
Du är så klok. Ja, det är just det, det är vi gamlingar som oroar oss mest. När jaghör om hennes höga hyra ryser jag (det är ett litet, litet rum hon har, inte ens en Queen size får plats). När Peter ringde om försäkringen på bilen och fick veta att den kommer att kosta 250 dollar i månaden för henne därute ... ja då dör jag lite ...Sen allt det andra, mat, klasser, bensin, räkningar ...
MEN, som jag också ser det, om det inte funkar i West Hollywood (som är dyrt) så får hon flytta längre ut, helt enkelt. Det där ska nog greja sig.
OCH vi är ju curlingfäldrar av rang, P o jag. JA jag erkänner det utan krusiduller, så ska vi nog fixa det här också.
Hundår blir det. OMG om det blir. Jag undrar hur många smällar och nekanden hon kommer att få?
Det gäller att inte ta det personligt.
Går det inte så är hon så varmt välkommen hem igen. OCH sen tar vi plan B, och det är väl NYC det. DÄR hon egentligen vill vara. Så är det, det är NYC hon drömt om i alla år. INTE LA.
Men alas, i LA ligger filmens och TVns vaggor. Det är där det sker ...
I LA finns allt och ALLA. Du har så rätt. SÅ är det. OCH det känns som om så många mer eller mindre jobbar för "the industry".
NU byter jag också ruta :-)
TACK vännen.
ETT ska du veta, hon har alltid haft det här inre drivet. När hon tidigt, vid 7-8 år, sa att hon skulle bli skådis då förstod jag att så skulle det bli.
När Peter föreslog Girl Scouts vid 7 årsålder sa hon att hon bara ville spela teater. OCH så blev det, det blev dramaklasser redan från späd ålder, med en jättefin lärare och en jättefin grupp.
Hon ÄR modig, och har alltid varit.
När hon fick på KG-orentation med oss då hon var fem år gick hon upp till oss och sa att vi kunde gå hem! Det här kunde hon göra själv, haha.
Så har det alltid varit.
Som jag skrev till Erica ovan är K min motsats. Så tuff har jag aldrig varit. OCH absolut inte som barn. Inte nu heller.
Jag vet inte varifrån hennes mod och driv kommer ifrån. Men jag är sååå stolt över henne.
Som du så klokt säger så kommer hon att lära sig SÅ mycket på detta. VAD som händer.
ÅÅÅ så mkt matnyttigt att ha med i bagaget.
OCH att bo långt borta lär man sig såååå mkt av, det vet jag ju själv också.
OCH jag tror som du, är man 22 och flyttar till LA ja då får man KUL. Det är ju en så rolig del i livet. SÅ nog får hon jättekul!!
Byter ruta :-)
ROAD TRIP GALORE it IS!!
Och det ska bli kul.
En riktig dröm för mig att bila kust till kust.
PRECIS, att nu verkligen få KÄNNA på och SE vilket enormt land vi bor i. Så många olika kulturer, landskap och upplevelser. The South West har jag sett såååå lite av. Bara varit i Las Vegas, och kan det ens räknas som SW?
NU ska jag få se det. OCH jag tycker det ska bli GRYMT!!!
Å den här resan har jag förstått att så många skådisar som idag är kända gjort med sina fldrar. Jenna F tex. Hon har ju verkligen en liknande bakgrund som K.
Under hur många som rullar in varje dag?
Bara det får mig att bli tårögd. OCH hur många av dem som rullar in, hur många lyckas?
Ens en promille??
Nåja, vi får se.
OCH ja, bilresan blir KUL. Vi ser alla fram emot den. Den blir en process!! TÄNK om vi hade åkt till flyget med henne på fredag och lämnat av henne. Jag gör hellre det här. Mkt hellre!!!
Absolut, det går flera plan mellan DC och LA varje dag. Det är en tröst. OCH ja, vi kommer nog att vistas mkt i CA framöver. OCH jag hoppas att K kan komma hem snart, om inte annat tills vi ska till OBX. Men det beror ju lite på VAD hon gör då.
Byter ruta :-)
DU kan nog ha SÅ rätt, det jobbigaste är NU. När hallen är full av väskor och kassar.
INNAN man beger sig.
Sen har vi resan och des upplevelser. I LA blir det SÅ fullt upp med allt praktiska att vi inte kommer att ha tid att tänka direkt.
Sant, att Peter och jag klarar empty nester livet utan problem vet jag. Det övade vi på i fyra år.
OCH jag säger som då, bara allt blir bra därute så kommer jag att koppla av. OCKSÅ.
JAG tackar DIG ur djupet av mitt hjärta för dina fina och innerliga kommentarer. TACK fina Anne. Måtte jag få träffa dig IRL en dag!
Du är verkligen en fin vän i cybern.
Stora, stora kramar från mig.
PS, jag skriver lite mer imorrn om allt .
KRAMAR!!!! igen!!!
Njut nu av resan!
Vilket avstånd ni får till Karolina. Jag hoppas att Karolina lyckas bra! Det unnar jag henne verkligen! Det kommer att kännas tomt, men det vet ni ju redan.
Jag som har känt att Linnea är långt borta när hon flyttade till Göteborg och senare Malmö. Dit kommer vi i alla fall med bil eller tåg på samma tid som ni flyger, och endast 50-60 mil. Nu i månadsskiftet maj/juni flyttar hon tillbaka till Göteborg, när hon är klar med sin utbildning.
Kram
/Malde
UTAN tvekan!
UPS är alltid löjligt dyrt. där de skulle ha 300 dollar för EN låda tog USPS 130 dollar! Så om ni ska använda er av frakt av ngt slag så kör via vanliga posten.
Vi har försäkrat lådorna, och det var inte dyrt.
Vi tar all den där shoppingen på plats. OCH så beställer vi från Amazon så att det finns där då vi kommer. Idag är ju allt sådant rätt lätt gjort, som tur är.
Tackar, ska nog försöka njuta.
Ja, en riktig drömresa är det ju på många sätt.
På andra sätt är det en jobbig resa.
Jaja, det ska nog gå det här med.
tomt blir det sen, och en osäker tillvaro i LA.
Men så fort hon fått ett jobb ska det nog gå bra.
Önskar att mitt barn bara var 50-60 mil bort. SÅ hade vi det på Elon, och det var helt OK.
Kramar!
/Antje
TACK fina du!!
Kramar!
Det är en tuff kall bransch som våra esteter valt! Här hemma har jag is i magen då äldste ger musikproduktion/ housmusiken sitt första riktiga år, några produktioner är släppta, en har gått riktigt bra men oh så skakigt och osäkert allt är! Men de är unga och de ska göra sin grej! All lycka Karolina till ditt äventyr! Vem vet kanske ni stöter på varandra i LA då sonen åker dit i juni igen för produktion!
Kram
Wow - vilken resa och vilka nyheter!!! Visste ju att Karolina hade planer (som jag förstått på tidigare inlägg du gjort) att vara i Los Angeles. Men att det skulle bli permanent var en stor nyhet.
Hon är megamodig tycker jag. :) Men vill man följa sina drömmar och planer måste man ibland ta mycket stora steg.
LA är ju något helt annat än Reson kan jag tänka mig. Har besökt LA 2 eller 3 gånger och det är en enorm stad som du ju också vet. Jag skulle själv aldrig vilja bo i LA men om man vill få kontakter inom branschen som Karolina kommer att jobba inom är det nog nästan nödvändigt.
Förstår verkligen att du har tankar, känslor och allt annat i berg- och dalbana just nu. Jag är övertygad om att det kommer att gå bra och skulle hon inte trivas eller känna att det inte fungerar kan hon ju alltid åka tillbaka till Reston. Men självklart skall hon ge detta en rejäl chans.
Och du vilken roadtrip!!! Ni kommer att se mycket. Så spännande!!! Självklart följer jag dig hos Insta - skickade också förfrågan om ditt nya Instakonto.
Du, det här kommer att bli bra!!!
Stora kramar!!!
Och så roligt med road trip. Det är så häftigt att bila långt i USA. Hoppas ni får en fin och intressant resa.