Tuesday, June 19, 2018

The Appalachian Trail is calling ...




Good morning!!


Another weekend has come and gone.
Another week is here.

I hope you all had a good one.
We did.
Karolina had a fun time in New York, she was in Long Island and in Manhattan.
Peter and I had a good time, too.
It has been a hot weekend. Very humid.


On Saturday Peter and I headed out to The Appalachian Trail, or the AT as you call it for short.
We left at five o’clock in the morning. Because, yes, that is just how nuts we are …
The trail is calling, you know!


This is on our way TO the trail.  A lovely morning!! Time, 6:10.


Peter is ready to take on the trail!  The time, 6:45 in the morning!


We provided some Trail Magic, too.  Trail Magic for the Thru-hiker (a thru-hiker is a hiker who hikes The Appalachian Trail ALL the way from Georgia to Maine.  The distance? 2,200 miles or 3,500 kilometer).  The Trail Magic this time consisted of water bottles, cokes, cheese sticks, crackers, peanut butter and cookies.  If you provide Trail Magic you are called a Trail Angel.  This is true hiker lingo.




It was fairly rocky right off the bat as well.  Uphill.

We headed for Maryland, for Northern Maryland. It took us 90 minutes to drive to the trail head we had picked to start at this time.
Sure, we did pick a perfect day for a hike. At least the beginning of it. It did get very hot in the end of the day. But, we dealt with that just fine.



Here we have reached a big meadow.   I love coming out on open land.


It gets really warm as soon as you get out of the woods.  Time for a water break.


Hiking on ...

The trail was fairly easy in the beginning. After a decent climb we got to the ridge, and once we were there it was OK.
We did have one very tough climb, though. Up to Raven Rock. IF it wasn't for a super nice thru-hiker from California that we happened to ascend with, I would have complained like a nutty person. Peter was lucky in that regard, haha. Now Peter did not have to deal with me cursing and swearing ALL the way up ...
This thru-hiker got peppered with questions from the two of us, and we chatted away almost all the way up to the summit. Once we got up to the ridge, Peter and I had lunch at a shelter. Let me tell you, THAT lunch tasted AWESOME!!!



On the trail.


I love this SO much!



We hiked up a small climb again and got to High Rock.
The view was stunning.
You can also drive up to this overlook if you’d like. And, it is SAD to see that some people take pleasure in destroying natural rocks with graffiti. Graffiti out in nature? On cliffs? What is wrong with people? It makes me MAD to see it.
You’ll never see this on overlooks that you can only reach by foot. Never.
I think the graffiti spoils the overall beauty of this fantastic place.



And, since we've had so much rain this spring and summer the brooks were wide and plentiful.  









High Rock is the highest point in Maryland. After a break there (we shared a coke, drank tons of water and ate some nutella sticks, hehe) it was time for the two of us to hike down ...



Two thru hikers are hiking on.


OH, guess WHAT!!!  WE did see a black bear!!  I think we woke him up!!  He was quite a distance from us, thank GOD!!  This is the second time we've seen a black beer while hiking.  Believe me, they are everywhere along the trail.


The Mountain laurels are passed their peak, but still lovely.


AND at this creek you had to balance on rocks while crossing.  There is a good thing that there are hiking poles in the world.

OH MY GOD!!!
I think this is the hardest descent we have ever made. It was SO steep and SO rocky.
It was boulders and rocks EVERYWHERE. You had to be so very, very, very, very careful on where you put your feet. Every step of the way. At times it was impossible to use ones poles. One had to climb hand over foot.
It was SO tiresome and SO hard.



We enjoyed our picnic at the Raven Rock shelter.  A shelter is a place for hikers to spend the night.  They are all free for use.


Peter's enjoying the view at High Rock.  This is the highest point in the state of Maryland.


The graffiti is more than annoying to me.


I have problems with my knees, as you know. And, oh boy, did this descent take a toll on them.
However, I was super happy that I did not have to climb UP these rocks.
I really do not have any good pics of these ridiculous rocks. Peter and I were too busy just checking where we put our feet, one step at the time.
In hindsight I am very happy that I did not REALLY know beforehand how TOUGH this would be. Sometimes it is better not to know …












So, all in all, this was one of our toughest hikes to date.
But, have to say that my stamina and spirits were super high. Same with my hubby’s. We are getting better and better at this.
Also, we did cross the state line, from Maryland into Pennsylvania. We also crossed over from the Southern states into the Northerns States, Mason-Dixon line, that IS!!!



This is one of the few pics that I have on our trek down from High Point Rock.  This does not even describe how HARD it was.  


Peter snapped a picture of me navigating my steps on the way down.  This is at an easier part ...



I’d rate this hike:
Easy to strenuous.
ONE tough climb. One really, really hard descent. The rest? Easy.

Temperature:
We started at 53 F (12C) and ended at 86 F (30C). Sunny conditions all day long. Fairly humid.

Distance:
14 miles, or 23 kilometers.

Time:
8 hours.

Do I long for the AT now:
YESSSSS!!!



Done and DONE!!  We have reached our goal.  We have crossed from the southern states into the northern states.  OH boy, did this feel GOOD!!  After this we went into the little town, got an Uber and got back to our car.  While sitting waiting for our Uber three cars stopped and asked if they could drive us "anywhere".  They are used to hikers in this little town.  The friendliness of strangers sometimes floor me.  People are really so very nice, most of the time.  Kindness rules.



Have a wonderful Tuesday!

23 comments:

enannanannika said...

Ser helt underbart ut! Fantastiskt vacker omgivning och utsikt! Jag kan tänka mej att man känner sej trött men väldigt nöjd efter en sån vandring!

Nettan said...

Vilken underbar vandring och fina bilder! Här är det planerat en vandring till helgen (midsommardagen) och jag ser fram emot det. Vi har inte haft tid under våren/försommaren då mannen tömmer sina föräldrars hus på helgerna.
Ha nu en underbar tisdag!

Kram

Steel City Anna said...

Oj vilken hajk! Björnar och stup, det var minsann inget för mesar. Jag är glad att kunna titta på håll såhär på dina bilder. Tycker det ser himla läskigt ut och lätt att ramla!

Det där rasthuset såg gulligt ut! Vad synd att de klottrar i naturen sådär. Blev förvisso rätt coola färger mot himlen på dina bilder.

Humlan said...

Vilka bilder och vilken vandring ni har genomfört!
Så vackert men också så tråkigt när en massa kladdigt klotter har fått "förstöra" en vacker natur. Ja, jag kan inte se något positivt med klotter vare sig på byggnader eller naturliga stenar, sedan får folk kalla det konst bäst de vill för mig är det bara förstörelse och förfulning.
Men det ser ut som er vandring mest bjöd på en utmaning som ni klarade av i en vacker natur som till största del har fått vara så naturlig som det bara är möjligt när det är en stor vandringsled. Och raststugan passar ju också bra in i miljön.

Ha en bra dag
Kramar!

bettan said...

Vilken vandring du bjuder på. Blir trött av att titta på de tuffa partier ni tog er igenom. Måste vara oerhört lätt att "trampa fel" Tror mig ändå förstå känslan av att ha fixat det.
Hikefulness.
Härligt att få hänga med er.
KRAMAR!!

eastcoastmom said...

Svårt avis! Ser underbart ut! Vi har knappt vandrat nåt alls häromkring, bara när vi rest, så i Colorado, Arizona, Utah, Oregon mm Jag gillar INTE att gå nerför på klippor, otäckt. Och vad bra med en Uber till bilen!

Sara said...

Vilka härliga bilder, sis! Vattnet! Grönskan! Den söta stugan! Såå trist dock med klottret, helt otroligt att vissa kan med att göra så ute i naturen. Vad högt upp ni var! Ilade det i benen? Bra gjort av er båda (och tur att den där vandraren kom så att P slapp höra dig gnälla, haha):). Puss, kram och älskar

Keith said...

Keep it up! Don't let a border between the states stop you! :-) Down hill can be just as if not tougher than up hill. How come you didn't go pet the bear? I thought that's what everybody does? Haha!

Äventyret framtiden said...

Heja på Er Annika!
Vandringar av den sorten är rätt kämpiga men ack så sköna när man har gått dem. Det gör gott för kropp och själ. Tack för att du tog oss med!

Annika said...

Annika:
Bästa känslan i världen efter en hike. SÅ underbart!!
OCH tack!!!
Kram!!

Annika said...

Nettan:
Tusen tack, fina du!!
Det var härligt.
HOPPAS ni kommer iväg på en skön vandring på midsommardagen. Att vädret ska vara gynnsamt.
Jobbigt att tömma hus!!
Oj oj.
Hoppas det går bra.
ha en finfin dag!!
Kram!!

Annika said...

Anna:
JA!! Björnar finns det SÅ gott om!! Helt otroligt mkt svartbjörn här. DOCK inte i Reston vad jag vet. Men det har funnits i perioder även här. Men i bergen, och ffa i Shenandoah finns de i mängd!!
Det här är nog ändå en rätt snäll del av leden, det finns verkligen otäcka sträckor längs the AT som jag inte vet om jag skulle greja. Har sett många YouTubare, du vet. Så detta var ändå inte så läskigt. OM än jävligt jobbigt med nedstigningen.
HATAR grafitti i naturen. Varför? Sen kan det vara coolt om det är gjort med stil inne i städer etc ...
Ja, många rasthus är fina, och perfekt för dem som verkligen vandrar månad ut och månad in.

Annika said...

Humlan;
DET var en härlig hike. Verkligen.
Kändes SÅ bra. Rent mentalt var det super. Har ont i kroppen nu, i knän och ben och fötter ffa. Musklerna värker fastän det gått tre dagar, haha!!
Graffitin är hemsk, jag avskyr den. I naturen är det förfulning av rang. Jag kan tycka att det kan vara coolt i städerna, som när man kommer in med tåget från NYC och ser otroligt fin graffiti i tunnlarna. Och här i DC å¨vissa ställen. MEN ja, annars är det bara FULT!! Skamfläckar i livet. OCH i naturen, alltså det borde vara straffbart ...
Leden är så välskött, så välskött. Speciellt i Maryland och NOVA. Potomac Appalachian club tar så väl hand om den.
Sen att det kommer skamfläckar som dessa är sällsynt. Det beror ju givetvis på att man kan köra upp till toppen. Inte sjutton kommer klottrarna längs leden. Nej, usch vad jag hatar att se skiten. Tycker det förstör en annars helt maffig utsikt.
Raststugorna och nattstugorna som finns för vandrare är jättefina för det mesta. Man märker att folk verkligen TAR sitt ansvar där. de som bor där en natt. Inget var kvarlämnat, inget skräp ingenting. Och nu är det verkligen vandringstider. Massor av thru hikers på leden.
Ha det så gott!
Kramar!!

Annika said...

Bettan:
Hikefullness!!
Vilket jädra bra ORD!! TACK för det, tror inte jag hört det förr. Men Bettan, spot ON!!! SÅ är det!
OH ja, tänk vad lätt det skulle vara att trampa fel. Att ramla, att vricka foten, att bryta sig. Ibland tänker jag på det. OM det skulle hända. OCH om det skulle hända på ett sånt svårt ställe som nedstigningen var ...
Det händer ju, och folk fixar det.
Men jädrar vilken undertaking sas.
TACK finaste för att du hängde med oss.
KRAMAR!!!

Annika said...

Bettan igen!!!
Googlade upp ordet hikefullness. DET finns! Som hashtag bland vandrare. Men det var du som sa det först till mig!! Så tack fina!!
KRAMAR igen!!

Annika said...

AM:
Du och din man kommer att ge er ut i framtiden, det vet jag. Ni har ju rätt nära till the AT ni också. Men så finns det ju massor, massor, massor med andra leder. US har så otroligt gott om dem. Det är bara att älska att vi har så nära till naturen, och att den ÄR så tillgänglig trots att vi inte har ngn allemansrätt.
VILL ut och vandra västerut också. OCH faktiskt, en dag vill vi verkligen tackla hela AT. En dag, en dröm och ett mål vi har!
Det finns verkligen läskiga partier att ta sig igenom ibland. Just denna var BRANT och så ofantligt stenig. Det är otäckt när man måste börja klättra med bägge händerna, slänga ner stavarna och så hoppas på det bästa ...
Det finns ett riktigt läskigt ställe i Pennsylvania, Leheigh Gap. Ett ställe som jag faktiskt inte vet om jag skulle greja. PÅ riktigt. SÅ otäckt brant och störtande och så ska man klättra upp. För stora stenbumblingar. Det finns lite utmaningar överallt, och sen då man kommer till The White Mountains i NH ... oh BOY!!!
Men KUL är det!!
Och jag älskar det!!!
Uber är det bästa som hänt oss vandrare, haha. SÅ skönt att slippa gå tillbaka samma väg man kom.
Kramar!!

Annika said...

Sara:
Det var helt underbart!
Nej sis, jag törs inte gå ut till kanten då vi kommer till dessa toppar. Det ilar i benen och jag blir yr. Klarar det inte. SÅ jag står ngra meter in och fotar. P kan gå till kanten utan problem. Han kan tom sätta sig och dingla ....
Alltså aldrig. Så nej, jag kollar på avstånd. GÅR aldrig fram till kanten och tittar ner.
JA, vandraren från Kalifornien kom som gudasänd. Skittrevligt ung kille, van vandrare. Han hade redan vandrat Pacific crest trail (leden i filmen Wild om du sett den), och han var snabb som en vessla. Men han snackade så gärna med oss på vägen upp. OCH vi pepprade honom med frågor. Och han svarade så glatt. TUR för P att inte bitchiga hikaren i mig kom fram. Tur för mig också, haha!!
Otroligt vackert var det, och jag njöt för fullt.
Allt underbart, förutom det förbannade jävla klottret. Vad är det för fel på folk? Det skulle vara svåra böter på det.
KRAM och ÄLSKAR!!!!

Annika said...

Keith:
Haha, no I'll keep my distance from the bears. And the snakes. did not see one of them snakes, ya know ... thank GOD!!
Yes, downhill is ROUGH.
But I prefer that anyway. The ascends are hard on me, but I am getting better.
We are checking OFF Maryland now. AWESOME!!!

Annika said...

Karin:
TACK!!
Riktigt härligt alltså!!
Och jag älskar, älskar känslan efteråt. Jag gillar tom min värkande kropp :-)
Du och Uffe som vandrat så mkt vet exakt.
Så glad att du hängde med på färden!!!

Anonymous said...

oj 23 km! mycket bra gjort. Du verkar vara en super-hiker. Har du funderat på att göra hela Appalachian trail? Sover man i tält flera månader då? Hur duschar man och tvättar håret och skaffar mat och sådant? (ber om ursäkt för dumma frågor :)

Annika said...

Ano:
DET är bra, håller med :-)
OCH därtill i oländig terräng tidvis. Nej, jag är ingen super-hiker, bara en "glad amatör med ambitioner" ;-)
Ja, en thru hike tar 5-6 månader i snitt. Du har med ditt "allt" sas. Sover i ditt tält längs leden, ibland tar man "zero days" i ngn by-stad-storstad och där tvättar man, kanske sover på motell ngn natt, duschar etc. Längs leden får man hoppa i ngn sjö, vattenfall, flod eller bäck. Ca 2000 ger sig ut varje år, ungefär 25% fullföljer. Inte alls dumma frågor, tvärtom. Det är verkligen en hel subkultur och halv vetenskap runt detta. SÅ absolut kloka frågor du ställer!!!

bettan said...

Så kul jag var först med hikefullness :) Mycket bra ord som naturligtvis får mig att tänka på dig.
KRAMAR!!

Annika said...

Bettan:
För mig var du först!!! Sen såg jag att det finns. MEN du var först med att nämna det för mig. SÅ det så!! You rock.
Kramar!!