Tuesday, December 19, 2017

Wreaths across America




Good morning!





I hope you all had a good weekend.

Peter and I did something for the very first time on Saturday. I really hope that this will be a new tradition of ours.
We went to Arlington Cemetery to participate as volunteers in the annual “Wreaths Across America” wreath laying.

We decided to metro in. Wise decision.
As we boarded the train in Reston, we realized that almost ALL the people onboard the train were going to Arlington.
And sure enough, when we exited the train it was a given thing. The platform was PACKED with people.
Peter and I decided to walk from the metro stop Rosslyn to the cemetery (instead of switching trains to the blue line).
Another wise decision.
Sometimes we do make wise decisions. It happens every once in a while.

Arlington Cemetery, and its surroundings, was packed with volunteers. PACKED!
SO. MANY. PEOPLE!!!
Heart warming. And actually, it did not take a very long time to get into the cemetery at all. Going thru security, that is.  Because, yes, eventually they had to give up on the security check points and just let ALL the people in.  It took too long to screen us one by one.
Wise decision on the behalf of the cemetery.



Peter's on his way to Arlington Cemetery ...


Washington DC as seen across the Potomac River in Arlington, Virginia.




Look at the crowds waiting to help out.  All volunteers.



There were truck upon truck at the cemetery.  ALL filled with Christmas wreaths.  You walked up to a truck, collected a wreath and then you placed said wreath on a grave.


We headed straight for Peter’s mother’s grave.
Peter got to lay down the wreath by her stone.
We started to place wreaths on the surrounding graves. Instructions were to say the name of the deceased person, and then place the wreath on his/her grave. I said the name of the person, thanked them for their service, I wished them Merry Christmas and then I patted the stone. It felt right.



Yes, it was special that Peter got to place a wreath on his mother's grave.




Do you see the little Christmas bird peeking out from the wreath.  We placed it there :-)


The morning was beautiful weather wise as well.
A thin layer of snow had been falling the day before. So, the cemetery was just stunning in the early morning sun.



The president flew over ... yup...



You can place ornaments in the trees near the graves.  So we did hang these two in a magnolia tree.  We will return to the cemetery on Saturday again, by then the trees will probably be filled with ornaments and notes from loved ones.
M is for Margaret and Mom.  


Peter is ready to place some wreaths.




After a while Peter and I headed up to another part of the cemetery. By this point you could tell that most of the graves already were decorated with wreaths. Actually, we had a hard time finding stones without a wreath already placed on it.
Peter and I got to an older part of the cemetery, a part where unknown soldiers rest. There we found a few empty stones.



LOOK at ALL the volunteers!  Just look at the amount of people!







It was remarkable to see all these volunteers come together. And, to be one of them. I can honestly say that I wish I could have placed more wreaths than I did. But, it was simply not possible due to the amount of people.
So, at 10:40 Peter and I headed back to the metro stop and home we went.



It's getting there ...





Iwo Jima Memorial, right outside the cemetery.

A good Saturday, a good Saturday indeed!




Have a good Tuesday!!

20 comments:

Äventyret framtiden said...

Ett väldigt fint inlägg! Fantastiskt och härligt att se och läsa om. Jag blir rörd in i hjärteroten.

Hörde på tv-n igår om en tågolycka i dina trakter, tänkte på er och höll tummarna! Förstår att allt är som det ska vara, tack och lov!

En fin tisdag önskas!

Monica said...

Åh vilken vacker dag! Och då menar jag inte främst att himlen är blå men det förstärkte allt det vackra. Så fint att göra detta tillsammans med alla människor, vilken vacker och varm handling, värmande på alla sätt. Och så vackra kransar!
Så fint Annika! Och ha en fin dag idag!

Humlan said...

Vilken fin tradition och vacker tradition. Och så många människor, jag kan förstå att man ganska snabbt fick gå och leta efter gravstenar utan kransar.

Önskar dig också en bra dag!
Kramar!

Anonymous said...

Blir tårögd av din berättelse, så fint att låta
volontärer lägga ner kransar.Måste kännas väldigt stort!
Fina bilder!
Kram/Helena

bettan said...

Jag blir så rörd och berörd. Vilken fin tradition. Så vackert i all sin enkelhet. Mäktigt att få se engagemanget.
KRAMAR!!

Anonymous said...

En fin upplevelse. Americans at their best!
Vet inga människor som volunterar så mycket och på så
olika sätt, som amerikaner - sjukhus, bibliotek, skolor,
ålderdomshem, osv., osv.

Arlington är speciell! Tjusiga foton som alltid, Annika!

Ruth i Virginia

Keith said...

A great thing to do! Amazing with the number of people involved. Very nice that Peter got to lay a wreath at his mom's grave.

Annika said...

Karin:
Tusen tack snälla du!
Jag är så glad att jag var med om detta. Jag hade önskat att jag hade fått lägga fler kransar, men det var så mkt folk att gravarna fick sina kransar på nolltid.
Fint det också.
Tågolyckan igår var i Washington State, på västkusten. Långt från Washington DC. MEN jag vet, det är svårt att hålla reda på Washington och Washington.
Hemskt med tågolyckor, usch. Ryser.
Ha en fin tisdag!

Annika said...

Monica:
TACK, ja den var fin på ALLA plan. Vädret, folket, syftet. Allt.
Det var värmande att se alla dessa som ville hjälpa till.
Flera gånger fick jag en klump i halsen medan vi la ut kransarna.
Tack Monica, ha en toppenfin dag!!

Annika said...

Humlan;
JÄTTEFIN!! OCH det är först nu vi börjat göra det. Önskar vi hade gjort det i åratal redan. MEN, nej. I fjol skulle vi gjort det, men då var jag nyopererad och det gick inte.
Ja, det gick väldigt fort att lägga ut kransarna med den folkmängden. Fantastiskt.
Kramar till dig!!

Annika said...

Helena:
Det var jättefint.
OCH så fint att se så många som vill hjälpa till.
SÅ glad att vi gjorde det. Det blir ny tradition nu för oss.
Massor av kramar till dig!!

Annika said...

Bettan:
Det var det. SÅ vackert och stort i all sin enkelhet. Det är ju så vackert när alla gravar har blivit smyckade med kransar. SÅ fint.
Stor kram!!

Annika said...

Ruth:
Inte jag heller, Ruth. Amerikaner är otroliga med sina hjälpinsatser. Helt otroliga. Vad det än gäller, insamlingar, go fund me, meal trains ,volonterande etc etc ... USAs absoluta framsida.
Arlington är verkligen en speciell kyrkogård, och det märks.
Tack Ruth, blir glad av dina ord!!
Ha en fin dag!

Annika said...

Keith:
It was such a great thing to be part of.
Next year again.
VERY happy that we got there in time for Peter to lay a wreath on his mother's grave.

Anonymous said...

Fin ny tradition för er och förstår att det var extra speciellt för Peter.

Annika said...

Brysselkakan:
Det är det. SÅ glad att vi hann till min svärmors grav innan ngn hunnit lägga en krans där.

Steel City Anna said...

Vilken fin ceremoni, och jättevackra foton. Tack för att jag fick följa med! :)

Annika said...

Anna:
Superfint är det. OCH tack för dina snälla ord, så glad att du hängde med på färden!

marianne.dahl3 said...

Tack för att du lät oss ta del av denna upplevelse! Så underbart vackra bilder på olika sätt!
Volontärarbete är inte lika vanligt här i Sverige, men tror det kommer mer och mer även här.
Finaste arbete man kan göra!

Önskar dig och din familj en riktigt God Jul!
Åker till Stockholm imorgon och firar jul där i en vecka, sedan nyår med min familj här i Göteborg. Ser framemot allt väldigt!

Stor julkram till dig!

Marianne D.

Annika said...

Marianne:
SÅ roligt att du gillade det hela. TACK!!!
Ja, det är mkt vanligt med volonterande här i alla former. Överallt nästan, på sjukhus, på skolor, med hemlösa etc etc.

Marianne, önskar dig en riktigt god och fin jul!!!
Förstår att du gläder dig massor!!!

Kramar i massor!!!