När en funderar över smarta telefoner och vad de gör med oss ... Och en smula nostalgi som grädde på moset.
Godmorgon onsdag!
Min iPhone håller på att helt tappa andan.
Det är dags för en ny. Min lur har därmed hållit i dryga tre år. Eller kan det vara fyra? Det är en 5S, så det är nog tre år, trots allt ...
Kort livstid, kan tyckas.
Annat var det förr med de gamla goda mobilerna, som Nokia. De höll. I ur och skur. Men de tålde inte vatten, förstås. Det blev jag varse om en gång när jag faktiskt ramlade i sjön på en brygga jag testade. Komiskt så här efteråt, men mindre komiskt då det hände.
Nokian gick inte att rädda. Den hade fått ett lite för långt bad i bräckt havsvatten.
En iPhone hade varit helt KÖRD! Direkt. De tål inte så mycket.
Nu när min lur sjunger på sista versen laddar den ur på nolltid.
Är det minsta kallt ute så dör den, oavsett hur mycket batteritid det finns kvar. Om jag är online och ska kolla något är det inte alltid den orkar genomföra uppgiften.
Så ja, jag hade tänkt vänta tills åttan kommer, men inser att jag nog får bita i det sura äpplet och skaffa en ny lur redan denna helg.
Trist.
Här i vår nya tid är mobilen alltid med. Den är som en kroppsdel. Den finns alltid nära sin ägare. Alltid.
Folk googlar (jag med) saker man undrar över på en halv sekund. Sitter man i grupp och talar om något är det alltid någon som googlar om det är något man funderar på.
Kind of bekvämt.
Samtidigt är det ju rätt knäppt.
Vi har fortfarande kvar vår fasta telefon, men jag tror att vi snart säger upp den. Det är aldrig någon som ringer på den.
OCH är det någon som ringer på den är det ofelbart en säljare av något slag.
Orka.
Nä, dags att strypa den.
Alla andra ringer ju på våra mobiler.
Eller, de allra flesta numera sänder textmeddelanden. Jag med. Det är så ytterst sällan jag verkligen PRATAR med någon i telefon.
Så sällan—faktiskt— att jag DRAR mig för att verkligen prata i telefon.
Om jag kan så messar jag, eller så mailar jag. Jag gör mycket för att slippa ringa upp någon, det erkänner jag.
Jag kör facetime med familjen och vännerna.
Det är kul, och jag uppskattar det.
Men jag prisar textmeddelanden och grupp-SMS etc.
Något som vi också verkligen vant oss vid är att SE vem det ÄR som ringer INNAN VI SVARAR!
Någon gång under mitten på 90-talet kunde man börja se vem som ringde hem till en. Vi hade en liten dosa vid telefonen, en nummerpresentatör. SÅ skönt.
Eller, om man missat ett samtal kunde man alltid använda sig av något som här i US kallades “star 69”. på så sätt visste man precis vem som ringt sist, även om personen inte lämnat meddelande på telefonsvararen.
Numera ser man direkt vem som ringer.
Det står på displayen. Både på den fasta och på mobilen.
Känner man (jag) inte igen numret så svarar man (jag iallafall, haha) inte. Tänker att de kan lämna meddelande istället.
OCH det lämnas nästan aldrig meddelanden eftersom det är någon säljare, nio gånger av tio. Jodå, jag är med på “do not call”-listor etc.
Förr i världen lyfte man luren, och man hade inte den ringaste aning om vem som var på andra sidan.
Ingen aning.
Det var bara att hoppas på det bästa när man svarade med efternamnet. Det kunde vara ens bästa kompis, eller så var det någon arbetskamrat till föräldrarna eller så var det någon bekant till familjen.
Men, man svarade. Såklart.
Vad hade man för val?
Ingen hade egentligen telefonsvarare då jag växte upp. De kom lite senare, kanske på 80-talet? Minns inte.
Sen var det där att inte sitta och prata i telefonen timme ut och timme in. Då tutade det ju bara upptaget för den som ringde upp. Då fanns ingen signal för väntande samtal. Nej.
Ibland minns jag att man kunde ringa i sinne till någon där det BARA tutade upptaget. SÅ jobbigt. Men satt man själv i telefon med någon kunde det ju hända att man själv ville tala länge också. Då brukade min pappa dyka upp runt hörnet och peka på klockan.
Privat då? Nej, det var inte speciellt privat då man hade telefonen i hallen och ALLA i familjen kunde höra vad man sa.
Fniss.
Ibland brukade vi ta med telefonen, så långt det nu gick, och sätta oss bakom ytterkläderna i vår yttre hall. Men då blockerades toaletten av sladden.
Ja, jösses.
Minns att min moster hade en jättelång telefonsladd så hon kunde dra med sig sin telefon över hela sin lägenhet.
Någon gång under 80-talet fick jag och min syster en telefon på vårt rum. Men det var ju samma nummer som till övriga familjen, förstås. Men lite mer privat blev det ju.
Mina föräldrar har än idag samma telefonnummer som jag växte upp med. Lätt att komma ihåg.
I dagsläget har jag nästan ALLTID min mobil på tyst läge.
Jag har inte vibrationssignalen påslagen heller. Min telefon är alltid tyst. Ja, såvida jag inte väntar på något speciellt samtal som jag måste ta.
Eftersom jag kollar luren i tid och otid ska det mycket till om jag missar ett samtal. OCH missar jag något så ringer jag väl upp, eller ännu hellre, messar . Givetvis.
Jag känner mig halv om jag glömmer min mobil hemma. Oftast åker jag tillbaka hem och hämtar den.
Precis som “alla andra” sitter jag och glor ner i den om jag sitter på Starbucks, i ett väntrum, väntar på någon, står i kö etc etc
Är du beroende av din mobil?
Tycker du att du talar mindre i telefon numera än vad du gjorde förr?
Messar du hellre än ringer?
Använder du factetime och/eller skype?
Svarar du om du inte känner igen numret på din display?
Googlar du i tid och otid via din mobil?
Eller, söker du dig ut på sociala medier när du har en minut över?
Ha en bra onsdag som ju dessutom är INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!
Min iPhone håller på att helt tappa andan.
Det är dags för en ny. Min lur har därmed hållit i dryga tre år. Eller kan det vara fyra? Det är en 5S, så det är nog tre år, trots allt ...
Kort livstid, kan tyckas.
Annat var det förr med de gamla goda mobilerna, som Nokia. De höll. I ur och skur. Men de tålde inte vatten, förstås. Det blev jag varse om en gång när jag faktiskt ramlade i sjön på en brygga jag testade. Komiskt så här efteråt, men mindre komiskt då det hände.
Nokian gick inte att rädda. Den hade fått ett lite för långt bad i bräckt havsvatten.
En iPhone hade varit helt KÖRD! Direkt. De tål inte så mycket.
Det här var rediga grejer det. Bild från Expressen.
Nu när min lur sjunger på sista versen laddar den ur på nolltid.
Är det minsta kallt ute så dör den, oavsett hur mycket batteritid det finns kvar. Om jag är online och ska kolla något är det inte alltid den orkar genomföra uppgiften.
Så ja, jag hade tänkt vänta tills åttan kommer, men inser att jag nog får bita i det sura äpplet och skaffa en ny lur redan denna helg.
Trist.
Här i vår nya tid är mobilen alltid med. Den är som en kroppsdel. Den finns alltid nära sin ägare. Alltid.
Folk googlar (jag med) saker man undrar över på en halv sekund. Sitter man i grupp och talar om något är det alltid någon som googlar om det är något man funderar på.
Kind of bekvämt.
Samtidigt är det ju rätt knäppt.
Bild från CNN
Vi har fortfarande kvar vår fasta telefon, men jag tror att vi snart säger upp den. Det är aldrig någon som ringer på den.
OCH är det någon som ringer på den är det ofelbart en säljare av något slag.
Orka.
Nä, dags att strypa den.
Alla andra ringer ju på våra mobiler.
Eller, de allra flesta numera sänder textmeddelanden. Jag med. Det är så ytterst sällan jag verkligen PRATAR med någon i telefon.
Så sällan—faktiskt— att jag DRAR mig för att verkligen prata i telefon.
Om jag kan så messar jag, eller så mailar jag. Jag gör mycket för att slippa ringa upp någon, det erkänner jag.
Jag kör facetime med familjen och vännerna.
Det är kul, och jag uppskattar det.
Men jag prisar textmeddelanden och grupp-SMS etc.
Något som vi också verkligen vant oss vid är att SE vem det ÄR som ringer INNAN VI SVARAR!
Någon gång under mitten på 90-talet kunde man börja se vem som ringde hem till en. Vi hade en liten dosa vid telefonen, en nummerpresentatör. SÅ skönt.
Eller, om man missat ett samtal kunde man alltid använda sig av något som här i US kallades “star 69”. på så sätt visste man precis vem som ringt sist, även om personen inte lämnat meddelande på telefonsvararen.
Numera ser man direkt vem som ringer.
Det står på displayen. Både på den fasta och på mobilen.
Känner man (jag) inte igen numret så svarar man (jag iallafall, haha) inte. Tänker att de kan lämna meddelande istället.
OCH det lämnas nästan aldrig meddelanden eftersom det är någon säljare, nio gånger av tio. Jodå, jag är med på “do not call”-listor etc.
Förr i världen lyfte man luren, och man hade inte den ringaste aning om vem som var på andra sidan.
Ingen aning.
Det var bara att hoppas på det bästa när man svarade med efternamnet. Det kunde vara ens bästa kompis, eller så var det någon arbetskamrat till föräldrarna eller så var det någon bekant till familjen.
Men, man svarade. Såklart.
Vad hade man för val?
Ingen hade egentligen telefonsvarare då jag växte upp. De kom lite senare, kanske på 80-talet? Minns inte.
Sen var det där att inte sitta och prata i telefonen timme ut och timme in. Då tutade det ju bara upptaget för den som ringde upp. Då fanns ingen signal för väntande samtal. Nej.
Ibland minns jag att man kunde ringa i sinne till någon där det BARA tutade upptaget. SÅ jobbigt. Men satt man själv i telefon med någon kunde det ju hända att man själv ville tala länge också. Då brukade min pappa dyka upp runt hörnet och peka på klockan.
Äkta gammal klassiker som fanns i mitt barndomshem. Bild från Wikipedia.
Privat då? Nej, det var inte speciellt privat då man hade telefonen i hallen och ALLA i familjen kunde höra vad man sa.
Fniss.
Ibland brukade vi ta med telefonen, så långt det nu gick, och sätta oss bakom ytterkläderna i vår yttre hall. Men då blockerades toaletten av sladden.
Ja, jösses.
Minns att min moster hade en jättelång telefonsladd så hon kunde dra med sig sin telefon över hela sin lägenhet.
Någon gång under 80-talet fick jag och min syster en telefon på vårt rum. Men det var ju samma nummer som till övriga familjen, förstås. Men lite mer privat blev det ju.
Mina föräldrar har än idag samma telefonnummer som jag växte upp med. Lätt att komma ihåg.
Sen på 80-talet kom dessa. Man gillade! Bild från Internetstart.se
I dagsläget har jag nästan ALLTID min mobil på tyst läge.
Jag har inte vibrationssignalen påslagen heller. Min telefon är alltid tyst. Ja, såvida jag inte väntar på något speciellt samtal som jag måste ta.
Eftersom jag kollar luren i tid och otid ska det mycket till om jag missar ett samtal. OCH missar jag något så ringer jag väl upp, eller ännu hellre, messar . Givetvis.
Jag känner mig halv om jag glömmer min mobil hemma. Oftast åker jag tillbaka hem och hämtar den.
Precis som “alla andra” sitter jag och glor ner i den om jag sitter på Starbucks, i ett väntrum, väntar på någon, står i kö etc etc
Är du beroende av din mobil?
Tycker du att du talar mindre i telefon numera än vad du gjorde förr?
Messar du hellre än ringer?
Använder du factetime och/eller skype?
Svarar du om du inte känner igen numret på din display?
Googlar du i tid och otid via din mobil?
Eller, söker du dig ut på sociala medier när du har en minut över?
Typ! HAHA!!
Ha en bra onsdag som ju dessutom är INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!
Comments
Jag känner mig för beroende av min telefon, ja. Och dessutom en smula stressad av att den plingar av nyheterna jämt (de är ju alltid dåliga som bekant...). Försöker stänga av den och göra annat på kvållarna - den får inte följa med in i sovrummet eller när jag äter, umgås med folk, jobbar. Ibland får den stå på flygplansläge ett par timmar, speciellt när jag har dåligt med data (har ett ganska begränsat dataprogram). Jag vet inte om jag pratar eller textar mer men antagligen pratar. Skypar mest av allt och chattar på skype eller fb. Ska jag chatta tar jag ändå hellre datorn eftersom jag skriver mycket fortare på ett vanligt keyboard.
Vi har inte haft en landline på flera år. Det går så bra utan. Och som du säger - färre säljare.
Kram - ha en fin onsdag.
Det var en Nokia 3210.
Batteritiden på DEN var ju typ över en vecka! Om man inte satt och maratonspelade "Snake" förstås ;-)
Och de gjordes för att hålla.
Dagens mobiler GÖRS för att gå sönder efter en viss tid.
Speciellt iPhone...
Jag vet precis hur det är att dras med en iPhone som lever på övertid.
Jag har ju som du vet, en iPhone 4S(!) fortfarande.
Den blir 5 år i höst.
Och numera måste jag ha den ikopplad i laddaren för att kunna använda den.
Att ringa kan, eventuellt, gå bra om den är nyladdad. Men att göra något annat på den är inte lönt.
För ett par veckor sedan var jag med om att mobilen var riktigt nyladdad, alltså stod på 100%. Jag skulle göra något (minns inte om det var ta en bild eller gå ut på Instagram), och den laddade ur...
Dessutom kan jag inte ladda ner en enda app längre!
Så fort jag försöker (med vilken app som helst i appstore) så kommer det bara upp "...kräver IOSxx eller senare".
Så jag måste alltså uppdatera telefonen för att det ska fungera. Men jag är så rädd för just det. Tänker inte uppdatera, för då lägger väl hela mobilen av för gott!
LÄNGTAR verkligen tills den dagen jag har råd med en 7:a!
Men då lär väl 9:an eller 10:an redan ha kommit ut...
Så i alla fall just nu kan jag nog inte säga att jag är direkt beroende av mobilen. Jag kan lämna den hemma utan problem.
Men det är antagligen bara för att jag inte kan använda den om jag inte har tillgång till ett uttag för laddning.
Jag svarar inte heller om jag inte känner igen numret.
I dessa fall googlar jag numret först, och till 99% visar det sig (som du skriver) att det är försäljare.
Och jag har också anmält båda mina telefoner till NIX-registret.
Tyvärr finns det ju en massa undantag för detta register, så alla irriterande försäljare har fortfarande en chans.
Jag minns också när man skaffade nummerpresentation någon gång under 90-talet :-)
Tyckte det kändes sååå lyxigt att veta vem som ringde innan man svarade.
Dessutom upphörde ju alla ungars favorithobby -busringning ;-) Eller i alla fall minskade drastiskt.
Och det där med att inte prata för länge ja...! Pga. att det tutade upptaget, plus att det kostade så mycket.
Samma med internet på den tiden. Med de gamla modemen.
Telefonen var upptagen så länge man var ute på internet. Och det kostade multum.
Minns när vi skaffade internet i slutet av 90-talet.
Vi var ju 4 barn, så vi hade 30 minuter internettid var på kvällen. Och inte före 18:00, för att efter den tiden var det lite billigare.
Tacka vet jag nutiden, med bredband :-D
Hoppas du får en fin onsdag!
MVH /Erica
Jo men nog har man mobilen i närheten för det mesta, jag skickar oftare sms och mail än jag talar i den. Skype använder jag med barnbarnen som bor långt borta. Den minsta tror att jag är i rummet och hämtar leksaker till mig....
Jag har varken facebook eller instagram eller nåt annat. Men google är toppen!
Och din blogg!
Ha en bra dag, jag hoppar (eller stupar) i säng nu efter nattens jobb!
Sitter ofta och kollar på folk när vi är på flygplatser och alla sitter ju och håller på med sina telefoner, vad gjorde folk förr i tiden, tex då man hade den fina Nokian du har på bilden?
Ha en fin dag säger Yvonne som är i sitt andra hem i Spanien
Ja, verkligen!!
OCH sladden, alltid som en enda knut. SANT!!
Ja, jag tror att vi alla är beroende av våra mobiler i olika grad. MEN alla är beroende. Tror inte det kan förnekas. Det syns överallt.
Annika, stäng av ALLA notifikationer, vettja!! JAG har inte en enda sådan aktiverad. Inte en enda. Och jag har inte ngn push notice på ngt alls heller.
Nej jag vill inte heller att den ska vara med när jag träffar folk. Men visst åker den upp om ngt ska googlas, haha.
Men annars får sen ligga orörd. Den ska inte kollas i tid och otid om man är med vänner eller familj.
Jag chattar också helst via datorn. Alltid, om jag kan. Om det är iMessage går det utmärkt, om det är what'sapp får jag skriva fr luren.
japp, den fasta ska VÄCK!!! Den bara står där till absolut ingen nytta.
Kramar!!
Ja, de höll och höll och höll den gamla trogna telefonerna. Otroligt!!
Det var kvalitet det.
PRECIS, batteritiden ja!! JUST det, det var grejer det också. Inte som idag när jag får ladda min lut två gånger om dagen.
Visst, samtliga smartphones idag görs för att hålla ett visst antal år, sen slutar de funka. Så är det. Trist.
Just det ja, du har en 4s. Jag vet hur det är.
Dags för dig med en ny också.
Ingen ide att du uppdaterar IOS på din lur. Den är för gammal för att att orka. Du måste nog skaffa en ny. Jag kan inte heller ladda det senaste programmet på min. Vet att den totalt skulle kaja ihop då.
Nej, Erica, du får nog (liksom jag) bege dig ut och köpa en ny.
Hoppas att du snart kan skaffa en ny.
Nej, då förstår jag att du inte kan vara beroende av den.
Nej, ids inte svara om jag inte känner igen numret. Inte.
Ja, det var lylligt när det kom nummerpresentatörer på 90-talet. OCH visst, absolut gick busringandet ner iom det.
Ja himmel ja, när man hade internet som gick via telefonledningarna. DET var ju verkligen ngt det.
DÅ var det lögn att komma fram.
Minns hur otroligt häftigt det kändes så bredbandet kom. Frihet liksom, och sen wifi. HAHA!!
Ah, ja, det där med internet är inte ngt jag vuxit upp med, så det fick jag mig först till livs som vuxen.
Men jag kan tänka mig att tiden i början ransonerades! DET hade den alla gånger gjorts hos oss också om det funnits då, vi var också fyra barn. Tur att det inte fanns, på ett sätt :-)
Ja, tacka vet jag bredband och wifi.
Ha en fin onsdag
Ja, visst minns jag kobrorna. De är coola än idag, tycker jag.
OCH det var väl samma där, de gamla telefonerna hemmavid höll och höll.
"Värsta långa mobilen", hahaha!!! Ja, just det :-)
OCH visst, jag tror alla är mer eller mindre beroende av mobilerna.
Som du säger.
OCH de är ju BRA! OM de används med måtta och inte i tid och otid.
Skulle inte vilja gå tillbaka i tiden.
Gulligt med barnbarnet som kommer med leksaker när ni skypar :-)
TACK för snälla ord,
Sov gott nu!!!
Välkommen till min blogg!!
Tror inte jag sett dig här förr?
DET är nog sant, man ringde längre från sin fasta telefon. Kvaliteten var ju så mkt bättre med den många ggr. OCH är väl kanske, till viss del, än idag. Hos mig härhemma har jag rätt taskig mottagning ibland på mobilen. OM jag inte är på wifi.
Så det ligger ngt i det där.
Precis, ens iPhone är ALLTID med, och den är som en kroppsdel, haha.
OCH den är ju så bekväm att ha att göra med också.
SMS ÄR ju så lätt och bekvämt.
Nej, jag skulle inte heller klara mig utan min dator och min telefon. Så har det blivit.
Ja, vad gjorde folk förr medan de väntade? Kanske läste en bok? Tidning? Satt och såg sig omkring etc.
Det känns så avlägset.
Varmt välkommen tillbaka, Yvonne. Jättekul at ha DIG här.
Ha en fin dag!!
Håller ut så länge som möjligt innan jag köper ny.
Trodde det ja, tre år. Känner igen de där problemen alltså.
Jag med, jag får också radera hela tiden + HELA tiden ta bort det där att jag ska uppdatera till senaste iOS. Det vet jag är kört, därför gör jag det inte. Men jag får hela tiden ta BORT uppdateringen, och det friar upp 1,2 GB på luren. Så gör det du också, ta bort den! Men man får göra det ideligen för uppmaningen kommer tillbaka.
Ja, jag vet...jag skulle också vilja hålla ut längre, men det går nog inte mer nu :-(
Ja vi har fast kvar också och ett bra utlandsabonnemang. Svarar bara i mobilen på dem i min lista, och ingen som sagt lämnar meddelanden idag. Fast en dag ringde det på den fasta och jag hörde inte vad hen sa alls, tog för givet att det var en försäljare men hon lät lite förtvivlad. Då kom en sträng sjuksköterska från ett känt sjukhus i luren, sa att jag genast skulle sätta igång med översättning, för jag var "Språklinjen", vet inte vad det är men nu gällde det "etiopiska".
Lite humor i det men hon ville inte acceptera att hon kommit fel och någon ursäkt var det inte tal om, istället fick jag övertyga henne om att hon borde ringa någon annan:-).
Lite roligt var det med alla telefoner förr och fina modeller.
NEJ!!!
Det har jag inte sett. VAD KUL!!! Läste ngnstans att gamla mobiler fått lite av en renässans!
Just det, lång batteritid hade den. Helt otroligt. Bra för Nokia också om de får till det med den gamla klassikern.
jag tror jag har kvar nästan alla mina gamla mobiler.
Exakt, jag svarar också bara på de samtal jag har in min lista, såvida jag inte väntar ngt samtal etc kanske från ngn läkare.
HAHA, ja men OJ, vad komiskt det blev för dig idag då med de som ringde. DU hade nog iofs kunnat hjälpa dem med den översättningen, fniss. Men fel blev det. Knäppt att de inte bad om ursäkt, verkligen KNÄPPT.
Ha en fin dag!
Bytte från iPhone till Sony för drygt ett år sedan och har inte ångrat det en sekund! Stabilare, inget strul vid kyla, vattentät och batteri som håller. Kommer nog aldrig byta tillbaka.
Vi sa upp fast telefon när vi flyttade till Bryssel, så klart, där hade vi det inte och vi har ingen nu heller. Varför liksom? Kan i och för sig förstå de som har små barn som ska ringa kompisar osv då finns kanske ett behov av något som man når familjen på och inte en specifik person bara.
Idag har jag två sådana där gamla fasta telefoner i rött men de är en inredningsdetalj och givetvis inte ens inkopplade. Och när vi byggde lägenheten där nere sommaren 2015 så drog vi inte ens in fast telefon utan istället stadsnät med fiber och så får väl den som bor där ha IP-telefoni om behovet finns.
Men minns å väl det där med en telefon och alla hörde vad man sa! De sista åren vi hade fast telefon hade vi bärbara och innan dess otroligt långa sladdar, som alltid var otroligt trassliga!
Vi la' av med vår fasta telefon för många år sedan. Den behövs verkligen inte.
Jag tycker inte att jag är så beroende av min lur som många andra är. Skulle tex aldrig ha den vid middagsbordet. På jobbet har jag den i en ficka eller liggande ngnstans men nä, så mkt tittande blir det inte då.
Bytte förresten ut min Iphone för ett tag sen. Det blev en Honour 8 istället.
E gjorde samma sak ungefär samtidigt. Vi är mkt nöjda bägge två.
Kramar från Anette!!
DET är så. jag vänder också. OK, kanske inte om jag ska handla mat. Men annars. YOU bet.
Brukar alltid tänka att ngt kan hända med bilen etc.
Aha, ett byte från iPhone till android.
Vet inte om jag vill göra det, men visst, iPhones har verkligen sina "kinks". Tycker du att det verkar som om din Sony håller bättre?
Nej, den fasta telefonen borde vi häva. Ska göra det också.
Ja, jag kan också förstå att det kanske underlättar om han yngre barn.
Gamla telefoner är rätt så snygga!!
OCH speciellt kobrorna. Visst har du en sån?
VISST var det så.
Man snodde in sig i sladden, haha.
För lite privatliv ville man allt ha.
Haha, jasså ja...du hade också en pappa som pekade på klockan. Frågan är, hur dyra var egentligen lokalsamtalen??? Fniss.
Nääeee...så sant, den fasta telefonen behövs verkligen INTE!!! Klokt att ni sagt upp er.
Åh, ny lur för dig. Får ta och googla på den. Tycker mig inte ha hört namnet.
BRA att ni är nöjda.
Kramar!
OK.
Som en skräpmail ungefär.
Tror inte jag svarat på den fasta luren på flera månader. Det är bara strunt där.
Vet exakt vad du menar, voicemailen på den fasta telefonen blir lidande.
Vet inte hur mkt vi betalar för vår fasta. Men den kommer i ett paket med bredband och kabel via comcast. Tror inte heller den är dyr i drift, bara så onödig.
Ja, vill ngn ringa så ringer de på mobilerna. Så är det ju.
Visst, idag börjar man nästan tycka att det är märkligt om ngn har fast telefon. Så sant.
Kram!
Jo, jag tycker att Sony håller bättre och att Android, när man vant sig, är mycket bra. Men visst, det var en invänjningsperiod och jag svor väl både en och två gånger men nu saknar jag inte min iPhone alls. Rent teknikmässigt, säger min son som har bra koll, får man betala mycket bara för själva märket när det gäller iPhone, man får helt enkelt mer för pengarna med andra modeller!
Trodde väl det ja!!
Tycker mig ha sett att du har en kobra. Hoppas du klurar ut hur du vill ha den sen.
ja, jag kan tänka mig det om android faktiskt, att man vänjer sig. Många vill ju absolut inte ha iphone av olika anledningar.
tror jag det, suck. Lite av Apples problem att de tar liiiiite för mkt betalt.
KRAM Anna
Jag har en nokia, gammal som gatan. Den tycks aldrig ta "slut", haha.
Jag är hopplöst ointresserad av telefoner annat än att ringa i dem och det är inte ofta det heller. Folk har lärt sig hur jag fungerar men faktum är att ett litet frö har börjat gro någonstans inne i mig. Det är ju förstås lite praktiskt att kunna ha sina biljetter och dylikt i telefonen :) Nå, Uffe står för den delen i familjen tillsvidare men kanske jag kastar min Nokia och köper mig någonting nyare.
Den fasta telefonen blir snart pensionerad. Synd nog vill ingen köpa andelen (mycket slantar)...men det är som det är.
Nu ska jag läsa ditt tidigare inlägg, jag missade det när jag tog färjan över havet för att gratta sonen.
Ha en fin torsdag, då är jag också borta, ska gratta dottern. I morgon är det hennes tur.
Så är det ju, vi blir lätt beroende. Omöjligt att inte bli det.
70-talet känns väldigt lagom ja. Sant.
HAHA.
Känns som om det var rätt lätt då, fast det är ju lätt för mig att säga som var 13 år 1979 :-)
Men Iphone 5s kom 2013 ;-)
Har kollat, du vet. HIHI!!
Men, min mamma har min gamla 4s, och den funkar bra för henne. Den måste dock ha fem-sex år på nacken nu.
Vill helst inte heller lämna apple. Man blir van.
SÅ ibland går det.
Precis, det är så lätt att börja leva sitt liv med mobilen, hihi!!
Kramar.
Nokia, det är grejer det. Alltså, det tycker jag verkligen!
Som su säger, de tar inte slut.
Helt otroligt med de lurarna. Måste ha varit de bästa nånsin.
Men visst, smartphones har ju så himla många smarta tjänster, bla de du talar om. Det känns nästan svårt att tänka sig ett liv utan dem, eftersom de HAR så mkt smart, trots all.
Ja, man blir beroende. MEN.
ja, bäst att ge upp de fasta, jag känner också det.
OCH du är ute på vift, så roligt! Många fölsisar!!
Ha så trevligt och BRA!!
Jag är inte beroende av mobilen och glömmer den ganska ofta, går ut och går utan den och så (driver folk till vansinne on de inte får tag på mej haha men jag behöver den friheten).
Helt sant att man pratar mindre i telefon nu, det är sms nästan hela tiden. Eller whatsapp som jag fick lära mej på jobbet haha, can you just whatsapp it to me? Har en för gammal telefon för sånna nymodigheter, fick fråga en kollega :) jag smsar hellre än ringer men det beror lite på vem det är till. Finns en del vänner jag nästan alltid ringer till men de är av en äldre generation :) yngre människor får hjärtstopp om man ringer till dem och tror att nåt hemskt har hänt.
Jag använder FaceTime ibland, tycker det funkar bra. Skype har alltid krånglat för mej.
Svarar absolut inte om jag inte känner igen numret. Fick sota för det igår när en kollega ringde med nytt nummer och bad mej köpa en macka tillbaka för elen hade gått. Blev ingen lunch den dagen! Frusen fisk pie.
Googlar på mobilen gör jag ganska sällan. Mest adresser och sånt. Facebook och bloggen kollar jag titt som tätt. Går så snabbt att göra det.
Nokia är fortfarande mitt favoritmobilföretag :)
HIHI, ja kanske det ?
:-)
Anna, du är ovanlig!! OCH det är ju så toppen!
Är absolut inte lika cool som du, får nästan oro i kroppen om jag går ut utan min lur.
Sant, det är mkt färre samtal numera. Nästan obefintligt för min del.
SMS och mail.
Ja, whatsapp är en bra app, grattis sms över hela världen. Men ja, du måste antagligen ha en nyare mobil. kruxet.
Facetime är toppen!! Du kör det via din dator då? Eller en padda?
Skype har jag inte ens.
Haha; nej det är verkligen en klassiker att inte svara om man inte vet vems nummer det är. Man räknar bara kallt med att det är ngn som vill sälja ngt.
Ja, precis, det är så lätt att kolla blogg och FB från mobilen.
Men det är inte lött att skriva kommentarer via sin mobil. Tycker jämt det strular.