Fru vs. Fru. Eller, sånt man blir MER än less på att höra.

Godmorgon onsdag!


I ungefär en veckas tid var jag så kallad “Washingtonfru”, och det var roligt.
Det var helt klart det roligaste som hänt under denna, annars väldigt deppiga, månad.
Roligt var det att läsa alla snälla--och fina kommentarer--från lyssnare.
En liten boost sådär i största allmänhet för mig, och för oss.
En högst ovanlig sådan ...

Många tyckte det var kul att höra “vanliga tjejer snacka politik” (och det förstår jag).   Några skrev att det var bra att man kan fortsätta vara “normal” fastän man bor i USA.


Ummm….JA!
OCH varför skulle vi inte kunna vara det? Normala alltså?
Är det så illa att många tror att vi svenskor/svenskar som bor i USA är en bunt lallande Hollywoodfruar som inte fattar någonting?
OCH som endast bryr sig om att se snygg ut, vara blond, ha ankläppar och fixade tuttar?
Please, please säg att det det INTE är så!
Att ni inte tror det.
För, ja, det säger mer om DEN som tror det än om OSS som bor här och lever vardagsliv med stort V.
Det är inte guld och gröna skogar. Hur kan någon ens tro det?
Det blir lika mycket vardag här som det blir i Säffle.
Problem och bekymmer har vi alla.
Nej, vi kan inte ösa pengar ur en aldrig sinande brunn.
SÅ är det INTE.
Visst, vi kan leva bra OM vi har TUR (i mitt fall) på en lön.
Och jag kan hoppas på att dra in mindre summor med att sälja någon bild ibland, eller få ett fotouppdrag eller möjligtvis sälja en text. Kanske?
MEN, vi (Peter och jag) kan inte göra om vårt kök på det sättet vi skulle vilja eftersom vi betalar dyrt för ett privat liberal-arts universitet, och skall så göra ett tag till.
Fram tills dess får jag göra det bästa av köket, och iallafall glädjas över att det är mysfaktor i mitt hem (för det ÄR det).

Näee, jag kan inte gå ut och köpa en Gucciväska när andan faller på.
Eller sticka ner till Karibien då reslusten knackar dörr.
OCH jo, jag flyger alltid “monkey class” då jag flyger. En Hollywoodfru skrev en gång att hon inte förstod sig på att folk kunde flyga “monkey class” (ekonomiklass alltså) när man kan flyga “First Class”. Japp, japp…"Kloka ord"  det där. Har hört att Marie Antoinette kläckte något liknande om bröd vs tårta då det begav sig. Ja, ni vet …
Nej, jag är inte lyft och jag har inte en droppe botox i mitt ansikte.
ALLA har inte det. De flesta har INTE det.
Inte här där jag bor.
I Hollywood? Ja, det är en annan värld. Inte den värld jag lever i.
Inte den värld som 99,99% av alla utvandrade svenskor i USA lever i.
Hollywoodfruarna har förstört för resten av oss. Helt obegripligt det också eftersom jag tycker att man måste kunna skilja på sanning och dokusåpa.

Jag är glad över att vi har en bra sjukförsäkring som täcker rutinundersökningar, läkarbesök, oväntade undersökningar (som MR) och eventuella medicinska ingrepp.
Jag är glad över att jag har en tandförsäkring som gör att jag kan gå till tandläkaren och fixa mina tänder. OCH då menar jag inte BLEKA dem eller göra fasader. Nä,då menar jag att laga tänder, häva tandinfektioner, göra rotfyllningar etc. Glad att man får vård SÅ snabbt, och att det går från ord till handling på nolltid.
ALLA har det inte så. Alla har inte försäkring. Kom detta ihåg.

Jag är nog bortskämd på en del punkter, men inte på det sättet som en del tycks tro.

Så här ÄR det, de flesta av oss invandrande svenskor lever ett totalt normalt vardagsliv med bekymmer, jobb inom hemmets fyra väggar, eller jobb utanför hemmet, vardagsproblem och små glädjeämnen än här och där.
Pengar växer inte på träd. Vi betalar dyrt för våra barns utbildningar. Vi måste lägga undan pengar för att hela tiden ha en buffert om något går åt skogen. Man vet aldrig vad som händer, det vet ingen. Här kan man förlora sitt jobb från ena dagen till den andra.
Det dagliga livet, i den del av USA där jag bor, är dyrare än hemma.  Levnadskostnaderna där jag bor är skyhöga.  Kom ihåg att USA är en kontinent. Det skiljer sig vida.  Det går inte att säga att, "i USA är det så".  Eller, "i USA kostar det nästan IIIIINGENTIIIING"
MEN det som inte skiljer sig är att vi svenskor (förutom någon promille) lever vanliga enkla vardagsliv med bekymmer som alla andra som lever nu, större eller mindre problem.  Och även med glädjeämnen. Precis, just som det liv som DU lever.

Jo, jag är glad att jag kan leva som jag lever.  Men ett liv i lyx?  Inte en chans.

Ha en bra onsdag ni alla, och tack för att ni nu läst veckans "urladdning".