Long time no see!

Det är jag!
Jag har återuppväckt den här bloggen igen. Meningen är att jag ska börja skriva “som vanligt” eftersom jag är på hemmaplan igen.
Så jag ska väl göra det? Eller kanske hitta en ny rytm? Jag får se hur jag vill ha det. Återkommer med det när jag “känt efter” ett tag.

Rönnbär fanns det gott om, och de var SÅ röda.  Kall vinter iår alltså?

Hej alla ni!

Jag har återvänt till USA—och hemmet i Reston— igen.
Fem veckor i den höga nord är till ända.
Jag landade på Dulles Airport med SAS-planet i torsdags eftermiddag.
Hur jag haft det? Helt och hållet totalt UNDERBART!
Jag älskar att vistas i Sverige och i Finland och är innerligt tacksam över att jag kan göra sådana här långresor.

Hunden Skrållan var och hälsade på en långhelg.  Skrållan tillhör min brors familj.

När jag kom till sommarstugan i Närpes i Österbotten rådde egentligen mer höst
än sommar.
Det regnade och blåste ganska mycket de där dagarna. Eller, jag var ju där i två veckor. Men, det kvittade, det var lika härligt som alltid att vistas där.  Och självklart var flera dagar enastående vackra.
Nätternas helmörker och stjärnhimmel!
Dagarnas härliga dofter och upplevelser.
Japp, jag kom tillbaka till jordens bästa ställe igen, och det kändes bara SÅ bra.
Lugna dagar med mina föräldrar. Lite jobb här och där, såklart. Mycket skojande och underbar MAT och dryck hela tiden.
Jag har inte vägt mig efter denna semester, men jag VET ju att jag har gått upp i vikt.

Lördagen då Villaavslutningen ägde rum var också tidpunkten för säsongens första höststorm.  OJ vad det blåste, och regnade.  Tursamt nog klarnade det upp framemot kvällen.

En älskad sensommarhändelse är den så kallade “Villaavslutningen”, eller “stugsistan” (som man säger i norra Sverige). Villaavslutningen ville jag INTE missa, den festen är så härlig och stämningsfull.
Villaavslutning (kallas även Veneziad eller Venetiansk Afton i andra delar av svenskfinland) betyder att alla som har en sommarstuga vistas där sista lördagen i augusti, man äter gott och festar. När mörkret börjar falla tänder man eldar i stränderna. Många tänder även marshaller, ljus och lyktor som syns lång väg över vattnet.
Fyrverkerier förekommer också. På något sätt är Villaavslutningen en magisk kväll. Ett fint avslut på sommarsäsongen och ett välkomnande av hösten.
Detta var tredje gången jag deltog i Villaavslutningen, och jag hoppas på MÅNGA fler.

Brasa i stranden är ett måste!

Det är vemodigt också att vistas i skäristugan när sommaren går mot höst.
Borta är den riktiga sommarvärmen, borta är yster fågelsång och måsskrin, vita nätter är endast ett minne blott i mitten av augusti, tranor trumpetar vemodigt någonstans långt borta, flyttfåglar syns dra söderut på himlen, lingonen lyser som rubiner i tuvorna.
Men, jag gillar det där vemodet och avslutet, trots allt.
Det känns helt rätt i mitt hjärta, även om jag kan känna vemod över att jag missat hela högsommaren vid sommarstugan. Det är en helt annan stämning när högsommaren blivit sensommar och förhöst.

Dagen efter höststormen var det så här vackert!!  WHAT a difference a day makes.

Sara, min syster, njuter av den lugna, vackra söndagen.  

Tack, ni som fortfarande läser här trots mitt långa uppehåll (nyttigt och skönt--för mig-- att vila lite från bloglandia).
Vi hörs imorgon igen! Ja, om ni så vill och önskar!

Vackra, lugna höstmorgnar i sundet!

Morgondimma på östra sidan huset.

Utsikt mot havet.

Här inne i viken huserar jag.