Gå i frid ...

Godmorgon!


Igår, den 20 juli dog min svärmor.
Jag, Peter, de två systrarna och pappan stod vid hennes säng hemma i sovrummet då hon tog sitt sista andetag.
Det var så lugnt, så stilla och det skedde utan minsta smärta eller ångest.
Min svärmors död kom inte som en blixt från klar himmel.
Hon har varit sjuk länge. Länge.
I slutet av sitt liv vårdades hon av hospice i hemmet. Men, den som varit hennes huvudvårdare under alla dessa smärtsamma år är hennes make, min svärfar.
Han har skött om henne i åratal, och igår sa han, flera gånger; it has been my pleasure.

Margaret hette min svärmor. OCH hon dog på självaste Margareta-dagen.
Fastän det var så väntat kommer döden ändå som en chock.
Är man någonsin förberedd?
Nej, det tror jag inte.

Men, om det finns “ett bättre ställe” är hon där nu.
Margaret hade ett hjärta av guld. Hon var den som ställde upp som barnvakt direkt då vi behövde sådan då Karolina var liten.  Inget var någonsin för jobbigt eller krångligt för Margaret.
Magaret var också den som såg till att vi hyrde alla underbara hus på The OBX och i Myrtle Beach, SC som vi bott i några sommarveckor genom alla dessa år jag varit gift med Peter.  Hon hyrde, och planerade, fram tills dess att hon inte orkade längre.
Det var stora, stora hus. Alla skulle ha det bekvämt. Det skulle finnas pool och jacuzzis. Så ville hon ha det, och det bjöd hon oss på utan att blinka.
Alltid lika generös.
Aldrig några problem.
Det var min svärmor. Så var hon medan hon var frisk.
Min svärmor och svärfar öppnade även mina ögon för det amerikanska köket.  Att se dessa två jobba sida vid sida i köket var som att se en koreograferad dans.
Och det de skapade smakade gudomligt.
Alla måltider jag någonsin har ätit hemma hos dem har varit fantastiska.
TACK för den fina, fina inslussning jag fick till USA, och amerikansk kultur, när jag var ung och grön i det nya landet.  Ärligt, jag kan tacka min svärfamilj för mycket i den vägen.

Dock, sjukdom har märkt hennes liv till och från sedan den dagen jag träffade Peter.
Hon har kämpat sig igenom flera stora kriser genom åren. Viljan att leva var större. Fram tills att hon inte orkade mer. Fram tills att livet rann ur henne lugnt och stilla.

Margaret, vila i frid!
Det önskar jag dig!
Vila i frid.
Och tack, tack för allt.

Begravningsgudstjänsten sker om två veckor. Gravsättningen kommer att ske på Arlington Kyrkogård. Så blir det eftersom min svärfar tjänade hela sin karriär inom US Air Force och inom den amerikanska försvarsmakten.  Min svärmor var en sann Air Force wife under hela den tid hon fanns vid Petes sida.
Så att hon ska få vila på Arlington Kyrkogård  känns bara så rätt.
Minnesgudstjänsten kommer dock att ske i familjens kyrka här i Fairfax.


Jo, vi åker till Kalifornien imorgon, som planerat. Men vi kommer att åka hem redan nästa torsdag. SÅ vi kommer alls inte att åka till San Fransisco. SF får vänta denna gång.

Med detta avslutar jag dagens text.

Önskar er alla en fin vecka. Jag skriver här igen i början av augusti.