Den 17 juni och min 20-åring!

Fredagen den 17 juni …

För 20 år sedan denna dag, som för övrigt var en måndag, blev jag mamma för första, och enda, gången.
Min lilla dotter, Karolina, föddes tio dagar för tidigt. Dock, hon vägde sina duktiga 3,750 gram och mätte sina modiga 52 centimeter.
Jag tyckte det var det det vackraste barn jag sett, naturligtivs.  Jag tyckte jag hade fått en docka.
Peter fick sitta med henne de första timmarna efter förlossningen eftersom den lilla kom till världen genom kejsarsnitt, ett akut sådant.

Alldeles nyfödd.  Bild som tas på BB av det nyfödda barnet.

Så började då livet med flickan med de lysande ögonen.
Vad kan jag säga?
Glädjen har strålat om henne sedan den dagen hon kom till oss.
Ofta har jag undrat vad jag gjort som förtjänat detta barn?
Vi fick en så duktig, snäll, utåtriktad, rolig, påhittig och glad flicka.
Vilken lycka!

Två månader.

Sex månader.

Fem månader.

Åtta månader.

Sex månader.

Alla roliga stunder vi har haft.
Alla resor.
Alla upplevelser.
Alla skratt.
OCH förstås, även bråk, ilska och osämja. Så är det ju i livet.

Att hon skulle bli skådespelare stod klart tidigt. Redan när Karolina var 8 år sa hon: jag ska bli skådespelerska!
Och när Peter frågade om hon ville börja på “girl scouts” svarade Karolina honom; nej jag vill börja på teater.
Så skedde, vi anmälde Karolina till Reston Institute for the Arts, RIA, och där tog Karolina lektioner under flera, flera år för den fantastiska Miss T!

Med Miss T, ungefär tio år.

Sen blev det drama som ämne i skolan, från middle school och framåt. Det var liksom bara så gjutet att det skulle vara så. I slutändan blev det en IB-examen från High School i bland annat drama (och flera andra ämnen förstås).
OCH ja, ni vet ju alla vad hon valde att läsa på college, en BFA in Acting.  
Ongoing. Två år kvar.

OCH så det här med att spela kort.  Tror hon är bäst i familjen på det. Helt makalös.  Nästa år borde hon åka till Las Vegas och på allvar spela poker!  Jag menar det!!

Något som också är fantastiskt är att man kan få ett barn att bli tvåspråkigt, på riktigt.
Det är ingen hemlighet hur man gör. Det är enkelt, man pratar konsekvent sitt modersmål med barnet. Lätt. Peter pratar engelska, och jag svenska. Vi tre tillsammans? Engelska. Vips, ja verkligen vips, är barnet helt tvåspråkigt.
Jag tackar även alla resor hem, varje sommar. Alltid. Innan Karolina började första klass var vi även i Sverige varje vinter.
Långa vistelser gav språkbad galore!
Kan inte vara bättre.

Tre år.

Tre år med kusin Ebba som är jämnårig.  VILKEN gåva det varit/är att ha en jämnårig kusin,

Just det, den gången de varit och botaniserat bland mitt smink, hmmm....Tre år :-)

Flickan med de lysande ögonen är i Los Angeles nu. Hon säger dock att hon vill bo i NYC sedan, inte i LA.
Karolina verkar tycka att LA är för utspritt. “Det är som en massa förorter. Alltihopa”. I hemlighet är jag glad över att höra detta, jag vill ju så gärna att hon ska bo på den här kusten sen. Ja, så att hon inte hamnar för långt bort, som ni förstår.
Andra stora teaterstäder är Chicago och Atlanta, ja förutom NYC då.

Fyra år, tror jag.

Det här är den allra första födelsedagen Karolina firar på annat håll. Jag har aldrig tillbringat den 17 juni utan Karolina hittills. Det känns skumt och lite vemodigt.
Men jag vet att hon firas både ikväll och imorgon av kompisarna därute.

Runt 12 år, tror jag.

Jag har ingen tonåring längre! Jag har en 20-åring. När hon fyllde 10 sa hennes barnläkare till mig:
And, how are YOU feeling? It is usually strange for the parents when their children turn double digits.
Nej, jag kände inte så mycket då.
MEN jag kan säga att det KÄNNS mer att gå från 19 till 20 för en mamma. Iallafall för mig. Det här är mer av en milstolpe än 9 till 10.
Jodå, kalla mig sentimental …

I höstas.

Ja, mina vänner. NU blir det UPPEHÅLL här på bloggen i över en veckas tid.
Jag, Peter och vår goda vän Keith styr kosan mot mitt älskade OBX på söndag! Vi har hyrt hus i Salvo (Hatteras)!
Det ska bli ljuvligt och underbart! Ser fram att komma tillbaka till denna underbara, älskade plats.
Ni kan följa mig på instagram (@skandigirl), men här på bloggen blir det tyst och lugnt nu ett tag framöver.


YOU GUYS, Stay Classy!!

I maj!