Tuesday, May 10, 2016

Back on The Appalachian Trail and loving it!

Hello people!

Well, as you all know Peter and I were hiking along The Appalachian Trail on Saturday.
It was lovely, yes it really was actually DOWNRIGHT lovely.
We drove to Frederick in Maryland and entered the trail from the South Mountain State park.

Our goal was Annapolis Rock.
This hike was our easiest hike on The AT to this date.
It was a pleasure, true pleasure.
Sure, we had a hefty incline at first. Inclines are always rough, and you deal with them all the time along The AT.
You walk up a mountain, you walk down a mountain. So it goes. Over and over again.
You are rewarded in terms of stunning views and lovely nature.
This time, after the climbing, we did what is called ridge walking. You walk on the mountain’s ridge, and this time it was SO flat (it really usually is NOT), and the path was VERY wide for being The AT.
A true joy. Thank you Maryland for being o kind ;-) !

We wandered to Annapolis Rock, and yes the views were indeed stunning!
The weather was perfect for hiking. It could not have been better, actually,
The temp lingered around 70 F, or 20 C midday.
When we started out it was only 51 F, or 11 C.
The sun was shining most of the time.
After Annapolis Rock we decided to hike even further, to Black Rock. We were greeted with very stunning views there as well over mountain ridges and over the valley.


The condition on path itself was, WET! After 12 days of rain it sometimes reminded us of a brook more than a hiking path.
Our shoes were wet and more than muddy after this hike.


Yes, it is early summer where we live. The leaves are green and plentiful. Up on the mountains in the Mid-Atlantic it is still early to mid spring.
The leaves are new and light green. It is a BIG difference between mountain and valley right now.


Peter and I so enjoyed this wonderful hike. SO easy, after the steep incline, so lovely! We cannot wait to hike The AT (our beloved AT) again. Maybe we’ll get to do it this up coming weekend, before it is time to pick the girl up from Elon.

And, we are so grateful and happy that we have The AT basically in our backyard. I love it.
Our closest entry point is a mere 35 minutes away, in Bluemont here in Northern Virginia. And, then we have Shenandoah and all the entry points there + of course Maryland and southern Pennsylvania. I am so thankful that we have so many points of entry nearby.
I am also very happy that we have so many other hiking trails surrounding us.

Go hiking people, you’ll love it!!
I am slowly, but surely, turning in to a hiking nerd.
Who the hell knew? HAHA.

Have a good Tuesday, peeps!




Peter is climbing up South Mountain.


Wet trail.  SO wet!


The white blazes on the trees confirm that you are indeed on The A.T.


An early Mountain Laurel.  They will be in full bloom in a week, or so.


Another climb!  These parts ARE hard!


I am climbing. 


And, since I am an observant girl on the trails, I did notice this!!!  Orchids in the woods.  So, so pretty!!!


People are tenting, camping.  Maybe thru-hikers?


This is how light green the trees are up on the mountain.


A log book for thru hikers!  Interesting!


Annapolis Rock!  Peter took this picture looking straight down!


Lovely view!!





Unknown day hiker is hanging out on the rocks.





Yours Truly in the woods!





Black Rock!  





Peter's brave sitting like this over the edge.  I would NEVER!!


Light green and green!!





These climbers were about to repel down the mountain.  Again, I would NEVER!!! 


Prettiness!


The trail is a creek!


Or a brook!  




The Appalachian Trail crosses I-70 in Maryland.

23 comments:

Anne-Marie said...

Det är ju helt fantastiskt att ni har så nära till AT. Och så många entry points.
Vilken utsikt ni hade och så vackert det är. Att jämföra detta område med västra USA går inte ens. Det ser så mjukt och behagligt ut på något sätt.
Inga dåliga kullar man får bestiga. Förstår att man måste ha riktigt bra vandringskängor. Och sådana som kanske också är vattentäta.
Herregud att sitta så där som Peter gör! Skulle aldrig våga det. Vilket häftigt foto han tog rakt ned i ravinen.
Ser att ni har vandringsstavar. Det är bra och praktiskt. Jag har en också även om jag inte använder den direkt.
Tror du att en person som är höjdrädd skulle kunna vandra där? Jag får känslan av att jag dras nedåt när jag står vid en brant.
Ja, att vara vandringsnerd är väl inte det sämsta! :)
Jättefint ser det ut att vara och vilken grej du om ni skulle vandra hela leden!
Kramar!

Nettan said...

Åh nu har jag massor med frågor så jag tar några av dem nu, du skriver att ni har flera entry points till AT, är det ungefär som här hemma att du kan välja en etapp och vandra (enda kruxet när du vandrar tex Skåneleden här hemma så vandrar du sällan så att du kommer tillbaka till samma utgångspunkt utan du vandrar sträcka A-B där B kanske är en mil från A där du ställde bilen).
När vi vandrar blir det ofta att det utgör en del av en led men ändå har samma utgångs/målpunkt så att man slipper lifta/åka buss tillbaka till utgångspunkten.

Hur höga är stigningarna uppför bergen? Här hemma hade vi 97 höjdmeter sist vi vandrade och det är säkert en baggis jämfört med vad true hikers fixar men jag gillar stigningarna även om de är urjobbiga så är det alltid värt det när man kommer upp på höjden och får njuta av den fantastiska utsikt som oftast erbjuds.

Kan ni tänka er att vandra tex en hel helg med övernattning? Vi har pratat om att göra det här hemma, att ta två etapper med vindskydd och övernatta. Jag har ju vandrat så tidigare innan barnen och under min tonårstid och speciellt uppe på Kungsleden, det är magiskt.

Hur långa är etapperna på AT?

Och du att bli vandringsnörd är ju inte helt fel. Det är något bra.
Kramar



Desiree said...

Sa himla vackert sa har ars med gronskan. Helt perfekt temperature ocksa. Jobbigt om det ar for varmt att hika. Hi hi joda ni har blivit helt hooked on hiking. Det ar underbart haller jag helt med om. Det ar toppen bra motion och man far chansen att njuta av naturen pa ett harligt satt. Jag ska ta och skaffa en vandringsstav till den hike vi ska gora I sommar med vara vanner fran SF. Sa underbart att ni har sa nara till narmsta entry point. Det finns manga fina vandringsleder runt om I varlden ni kan njuta av nu nar ni fatt upp intresset. Nagon gang far ni komma hit och vandra I alperna. Du far gora delar av Santiago de Composetella leden I Spanien ocksa nu nar du sett filmen.
Vi kommer ju prova overnattning for forsta gangen I sommar och som jag skrev pa bloggen ar jag lite nervos infor den aven om det sakert gar bra. Gillar egentligen dagsturer bast. En av dagarna for var del blir ocksa en stigning pa 1200 hojdmeter som blir lite av en challenge. Jag vet ifor sig att jag fixat ca 1000 hojdmeter en gang innan nar vi hikade I Spanien.

Kram!

Steel City Anna said...

Himlen ser lite hotfull ut :) men ni verkar ha klarat er från regn om man bortser från de stora pölarna. Hiking boots är verkligen ett måste när man går på branta och leriga stigar. Ser att du har vandringsstav också, så nördig är jag inte än ;) men ibland har jag tänkt att det vore rätt bra att ha en! Vi har Stanage Edge här som är en väldigt brant klippvägg men på andra sidan är det ganska platta hedar hela vägen mot Sheffield, så man kan säga att vandringsleden är flera kilometer bred men ÄNDÅ är jag livrädd när jag tittar ner :) ni är modiga! Härliga bilder!

Annika said...

AM:
Tack, jag vet. SÅ himla TACKSAM att vi har så nära till denna led.
Så vi kan ge os ut på den när helst vi önskar.
Visst är det ljuvligt.
Precis, en skillnad från hur bergen är hos dig. Samtidigt är dina berg mkt mer dramatiska, och högre. OCH du har PCT hyfsat nära.
Exakt, de som verkligen hajkar har ju riktiga skor sas, vattentäta etc. Vi har bara våra vanliga gympadojjor. Men skulle vi ut på riktigt sas skulle vi ju få köpa helt andra skodon.
Vet du, det stavar vi har är mina Nordic Walking sticks, haha. MEN de duger sååååå bra som stavar på leden. Återigen, skulle man ut på riktigt skulle det vara lite annat. Men utan stav på ngt sätt skulle jag inte vilja vandra. De är SÅ bra att ha, känns toppen att gå med dem.
Absolut, en person med höjdrädsla klarar detta. Jag är ju också höjdrädd, men jag skulle aldrig sitta som Peter. Jag får inte fram till kanterna, jag sitter lite längre bak, hehe. Sen finns det andra delar av AT som jag inte vet om jag skulle klara av, riktigt branta partier. Så jag vet inte om jag skulle klara av vissa ställen i tex VA, PA och senare i VT, NH och ME blir det riktigt tufft emellanåt. Sådana partier skulle vara en stor utmaning för mig. Du vet när det bara är en smal stig på en bergskam och det störtar på bägge sidorna.
HUA!!!
Men när den är så snäll som den var i MD är det verkligen så ljuvligt!
Kramar!!

Annika said...

Nettan:
Åh just shoot me med frågor.
:-)
EXAKT, så är det. Väljer du en etapp så måste du tillbaka till utgångspunkten igen. Det är trist. Du kan inte gå i cirkel tex. Andra leder kan ju vara så, men inte AT, den går norr till söder.
Så P och jag funderar på att ta två bilar och ställa ena bilen på en plats kanske 15 miles bort, och sen köra till utgångspunkten. Så att man slipper gå tillbaka.
Eventuellt skulle man kunna ha ngn kompis som släpper av en också.
South Mountain är ca 550 m ö h.
Alltså, dessa stigningar när man vandrar ÄR tuffa som fan. Det känns, och de bränner och man blir totalt utpumpad innan man är uppe, och då är det ofta många sk false summits innan man nått den verkliga kammen sas.
Det är tufft, och ofta blir jag helt slut.
Ofta är det sk switch backs då man man går upp för ett berg, lite som zig-zag stigar. Att sen gå ner för berget är också slitsamt för knän och fötter.
Det är verkligen tufft att vandra, och jag beundrar dessa thru hikers ngt enormt. Vilken stamina och ork de får och har.
Jo, jag kan tänka mig en weekend-tripp, att ha med tält och testa. Peter och jag leker med tanken på att ta en vecka också.
etapperna är exakt hur långa du vill ha dem själv.
Du bestämmer. Vi knatade 14,8 km i lördags. Men det var mkt tack vare att stigen var så platt och det kändes så lätt. Vi har vandrat kortare och det har tagit längre tid, men då har det varit mkt tuffare upp och nedstigningar.
Sant, jag blir gärna nörd då det kommer till detta. Det börjar krypa in i blodet hos mig och maken. Så härligt!! AT är ju så lång, den är 3,500 km.
Kramar!!

Annika said...

Desiree:
Tack, ja grönskan var så otroligt vacker!
OCH jag blev så förvånad när jag såg hur skir den var på berget. Vilken skillnad mot hos oss.
Perfekt temp för hike, kunde inte varit bättre.
Ja vi är HOOKED for sure!!
Och det är himla kul!
Skulle gärna göra Santiago de Compostela. OCH den är ju överkomlig också!! AT är så utmanande, om S d S tar fem veckor att vandra tar AT fem månader. Du vet, vilket livsprojekt. SÅ jag vet inte om vi nånsin kommer att kunna vandra den.
Men S d C ÄR ett rimligt mål!
Många som vandrar the AT har vandrat C d S.
Desiree, jag har också lite avog till det här med att campa längs vägen, men vet ju att jag borde utmana mig själv.
Så jag tror det blir superbra för er. OCH vilken grej!
ordentlig stigning där för er, oj oj!!
Det är mkt att vandra i sådant motlut. Men det betalar sig sen. SÅ ljuvligt!!!
Ser fram att läsa om din hike sen!!
Kramar!!!

Annika said...

Anna:
Vi klarade oss, inget regn!
Yippey!
O vandringstav är ett måste för oss, den hjälper till så bra vid stigning och verkligen då man ska ner igen. Det är mina stavar för stavgång, haha. Så inga pro-grejer precis, hehe.
Ja, många som vandrar har kängor, men väldigt många har gympadojsliknande skodon också, men för vandringar då. Vattentäta. De som thru-hajkar har flera olika utrustningar som de byter längs vägen, får dem skickade till olika destinationer längs vägen. Man vandrar ju genom alla årstider, rent krasst. Vinter då man börjar i mars, vår, sommar, och sedan höst, som det är när man kommer till Katahdin i Maine och avslutar. Så de byter sovsäck och annat under vandringen. Vet inte hur många par skor man sliter ut under fem månader.
Ja vilken GREJ!!!
Åh Anna, jag är inte modig när det kommer till dessa branta stup. P är det, inte jag. Jag håller mig på tryggt avstånd. HAHA.
Så jag vet ur du känner!!

Keith said...

Beautiful views! Good thing the rain held off. You definitely can tell how wet the weather has been. A slight break in the rain brings a nice reward for you and Peter!

Annika said...

Keith:
Thanks!
Yes, so thankful that we did not get rain.
It was very rewarding, Keith!

Äventyret framtiden said...

Sååå, du kan ju vandra levada du också Annika! Så där ser många vägar/stigar ut som vi vandrar i bergen, fastän lite mera på kanten vid vattenkanaler på Madeira. På Teneriffa ser det nästan likadant ut som hos er. Och jag förstår precis vad du menar med hard :). Det är tufft att gå på liknande stigar uppför och också nedför. Ljuvliga, vårliga, spröda grönskande bilder.
Härligt!

Kramar!

Annika said...

Karin:
Tvivlar. De bilder du visat får det att isa i mina ben. Tror faktiskt inte jag skulle greja levadorna hur lockande de än ÄR!! Även om jag skulle VILJA!!
Exakt, ni är verkligen ute på kanten när ni går. Vet inte om jag grejar det.
Ja, du vet ju hur det är att vandra. DET frestar verkligen på benen och lederna. OCH jobbigt att pustigt att ta sig upp för et berg, men också ett kämp när man ska ner.
MEN underbart ÄR DET!!!!
TACK gulliga Karin.
Kramar!!

Annika said...

Jättefina vyer!! Ser ut som en härlig dag helt enkelt. Och med den skira vårgrönskan också.
Kram

Anonymous said...

Nu måste jag också säga hej - har sett dina kommentarer på flera bloggar jag läser så nu har jag varit in och läst en hel del hos dig i omgångar! Jättefina bilder, att vandra är verkligen superhärligt. Vi vandrade i White Mountains, NH förra helgen, inte på en del av AT men den går genom det området iaf. Hälsningar från Karin i Boston!

Annika said...

Annika:
Visst är det underbart fint!!
Ja, det var en finfin vandring. OCh grönskan så skir!
Kram!!

Monica said...

Så härligt att vädret var vandringsvänligt så ni kunde göra detta! Är så vackert det du visar! Som vackrast nu i den skira grönskan, det är något speciellt när den kommer varje år. Och förstår att utsikten var underbar där Peter sitter:-), när jag var yngre kunde jag göra nåt liknande men inte nu:-), har väl blivit förståndigare med åren men tycker höjder är härliga med allt som ligger framför eller nedanför:-), så jag förstår honom och dig med:-) men det är något speciellt med att se långt iväg. Så fina foton på naturen där.

Annika said...

Karin:
Men varmt välkommen hit!!!
Så roligt.
White Mountains går man igenom längs the AT ja. SÅ coolt.
OCH så utmanande del av AT.
Vilka bloggar läser vi gemensamt, undrar jag nyfiket???
Visst är det härligt att vandra.
Jag har fått det i blodet.
TACK för snälla ord och välkommen tillbaka!!

Annika said...

Monica:
Ja, vi fick verkligen bästa tänkbara väder. Perfekt för vandring
Det kunde inte ha varit bättre egentligen.
Jag vet, jag fixar inte heller att sätta mig med benen över kanten som P gör. OCH du skulle sett ngra killar i 10-12 årsåldern som var där med sina flädrar. Som de hoppade och sprang. Jag fick ont i magen av att se dem...
älskar maffiga utsikter, men går inte fram till kanten.
Hehe.
Tack för snälla ord!!!

Cari said...

Tack för info och fantastiska foton.
Funkar det bra att gå med en stav? Det behövs inte två?
Du är stark - bär ju med dig kameran också.

Annika said...

Cari.
Åh varsågod.
Det går utmärkt fint med en stav.
Jag är en stark kvinna, ja, haha!!
nej, men det är jag på riktigt. Iaf fysiskt.
Kameran var med, som du ser.

Channal said...

Vilken härlig vandringsled! Vi gjorde något liknade i lördags. Fast i södra Alperna. Underbar att få komma nära naturen och se den vidunderliga naturen. Härliga bilder du bjuder på.

KRAMAR Anna

Annika said...

Channal_
Ja, den är klassisk. Detta bara en bråkdel av den nästan 3,600 km långa leden. Älskar den.
Visst är det härligt att vandra, Anna?
Älskar det.
Kan tänka mig att er vandring var guld.
Tack för fotoberöm, blir glad.
Kramar!

Anne said...

Underbara bilder, min absoluta favorit är där P har foten i ena hörnet och fotar nerför klippan. Så cool! Att foten syns i en hörnet är det som GÖR den bilden!
Attans vad biten du blivit alltså, det märks du blivit en passionerad vandrare och bara älskar det här. Jag älskar när sånt här händer, när man plötsligt gör saker eller upptäcker saker som inte tidigar varit ett intresse eller något som tagit särskilt stol del (om ens någon) i ens liv. Som jag skrev i jubileumsinlägget, bland det roligaste under de här 10 åren har varit att följa ditt liv och livsfaser, hur fokus skiftar, förändras, nya saker upptäcks, läggs till. Nu är det vandringen som kommit in i ditt liv och det är en fröjd läsa och se bilder om det.
Kramis!