Godmorgon onsdag!
Veckan tenderar att rusa iväg, som vanligt.
Snart är det maj. Ny månad. Försommar.
And, what not …
Om tre veckor styr vi, jag och Peter, kosan mot Elon igen.
Det är då dags att hämta hem vår collegedotter. Andra året på universitetet är då över.
Japp, sen är det då ytterligare två år kvar innan hon tar sin examen.
Att tiden går fort är en stor underdrift.
Karolina fortsätter att älska livet på Elon.
TÄNK vilket lyckokast den skolan blev för henne.
Fast, jag vet att hon hade trivts var hon än hade hamnat.
Först drömde hon sig vimmelkantig om en annan skola, NYU. Elon var alltid en av topp-skolorna för henne, men det var aldrig så att hon direkt hade siktet inställt på den. Det hon visste var att de har en fantastisk dramaskola. Men det var NYU som var nummer ett, och det enda hon såg framför sig. Ärligt talat så var det det.
Att söka in på de andra 11 skolorna var bara något som “måste göras”. Ska man studera drama, eller vad som helst, kan man inte put all the eggs in one basket. Man måste söka till många olika skolor, och (i Karolinas fall) gå på auditon efter audition.
Tufft, men lärorikt.
I slutändan hade Karolina kommit in på sju av de skolor hon sökt in på.
Connecticut blev staten, sist och slutligen. Ja, det var vad vi trodde då.
Efter att vi återigen hade åkt tillbaka till Hartford en andra gång (audition mitt i vintern 2014 var första gången). Andra resan till Hartford var enkom för att Karolina skulle “skugga” en dramaelev på The Hartt School under en dag. Efter den skuggningen var saken biff, här skulle Karolina gå.
Klart. Slut. Bestämt.
Vi betalde in avgifterna och såg framför oss ett pendlande mellan DC och Connecticut. Många flygresor skulle det bli, många bilturer längs östkustens största städer.
Men, det var klappat och klart. Och betalt (anmälningsavgiften).
Sen, under en svennefrulle i början av maj 2014 kommer ett SMS från Karolina. Hon har just då fått reda på, via email, att hon kommit in på Elon Universitys teaterskola, plockats från väntelistan.
Vi hade fyra dagar på oss att tacka ja, eller nej, till den platsen. OCH den helgen minns jag som om den vore igår. Plus och minuslistor fram. För och nackdelar vägdes mot varandra.
En massa samtal med folk som är mer insatta i teatervärlden än vad vi är.
Till sist beslutet, det blir Elon!
Tacka nej till Hartt, förlora hela anmälningsavgiften, mentalt börja om.
Sen Elon, sex timmar söderut istället för 6-7 timmar norrut.
Södern istället för New England.
Konstigt.
Nu har det gått två år, och om bara tre veckor kommer den nöjda studenten hem.
Inte för att hon ska vara hemma länge, i slutet av maj bär det av till Los Angeles för praktik och drama/filmklasser i 8 veckor. Spännande för Karolina, läskigt för oss.
Bo i lägenhet i Burbanks (tillsammans med andra Elon-studenter), hyra bil, ta sig fram längs okända freeways och gator i Los Angeles med omnejd. GULP och STÖN, säger jag.
Karolina bara säger att det kommer att gå så BRAAAAA!
Och det gör det väl, ska vi tro.
Peter och jag har vant oss vid våra liv som empty nesters.
Det är konstigt hur fort man kan vänja sig vid det.
Men, det som gör att man vänjer sig, och finner sig i sin nya tillvaro, är att barnet har det bra.
OM hon inte haft det bra så skulle det vara ett helvete. Ja, det skulle inte vara gångbart.
Trivs inte eleven på skolan måste det ske en “transfer” till en annan skola, ett bök det också, naturligtivs.
Jag är verkligen djupt tacksam att de här två åren har varit så roliga och berikande för Karolina.
OCH för oss också. Peter och jag har lärt oss mycket likaså.
Det ska bli så roligt, roligt att få hem dottern.
Men ack och o vilken ovanlig sommar det ändå blir.
Det ska gå det med, det brukar ju det!
OCH spännande blir det nog, även för oss.
Ha en bra onsdag!
Veckan tenderar att rusa iväg, som vanligt.
Snart är det maj. Ny månad. Försommar.
And, what not …
Om tre veckor styr vi, jag och Peter, kosan mot Elon igen.
Det är då dags att hämta hem vår collegedotter. Andra året på universitetet är då över.
Japp, sen är det då ytterligare två år kvar innan hon tar sin examen.
Att tiden går fort är en stor underdrift.
Karolina fortsätter att älska livet på Elon.
TÄNK vilket lyckokast den skolan blev för henne.
Fast, jag vet att hon hade trivts var hon än hade hamnat.
Först drömde hon sig vimmelkantig om en annan skola, NYU. Elon var alltid en av topp-skolorna för henne, men det var aldrig så att hon direkt hade siktet inställt på den. Det hon visste var att de har en fantastisk dramaskola. Men det var NYU som var nummer ett, och det enda hon såg framför sig. Ärligt talat så var det det.
Att söka in på de andra 11 skolorna var bara något som “måste göras”. Ska man studera drama, eller vad som helst, kan man inte put all the eggs in one basket. Man måste söka till många olika skolor, och (i Karolinas fall) gå på auditon efter audition.
Tufft, men lärorikt.
I slutändan hade Karolina kommit in på sju av de skolor hon sökt in på.
Connecticut blev staten, sist och slutligen. Ja, det var vad vi trodde då.
Efter att vi återigen hade åkt tillbaka till Hartford en andra gång (audition mitt i vintern 2014 var första gången). Andra resan till Hartford var enkom för att Karolina skulle “skugga” en dramaelev på The Hartt School under en dag. Efter den skuggningen var saken biff, här skulle Karolina gå.
Klart. Slut. Bestämt.
Vi betalde in avgifterna och såg framför oss ett pendlande mellan DC och Connecticut. Många flygresor skulle det bli, många bilturer längs östkustens största städer.
Men, det var klappat och klart. Och betalt (anmälningsavgiften).
Sen, under en svennefrulle i början av maj 2014 kommer ett SMS från Karolina. Hon har just då fått reda på, via email, att hon kommit in på Elon Universitys teaterskola, plockats från väntelistan.
Vi hade fyra dagar på oss att tacka ja, eller nej, till den platsen. OCH den helgen minns jag som om den vore igår. Plus och minuslistor fram. För och nackdelar vägdes mot varandra.
En massa samtal med folk som är mer insatta i teatervärlden än vad vi är.
Till sist beslutet, det blir Elon!
Tacka nej till Hartt, förlora hela anmälningsavgiften, mentalt börja om.
Sen Elon, sex timmar söderut istället för 6-7 timmar norrut.
Södern istället för New England.
Konstigt.
Nu har det gått två år, och om bara tre veckor kommer den nöjda studenten hem.
Inte för att hon ska vara hemma länge, i slutet av maj bär det av till Los Angeles för praktik och drama/filmklasser i 8 veckor. Spännande för Karolina, läskigt för oss.
Bo i lägenhet i Burbanks (tillsammans med andra Elon-studenter), hyra bil, ta sig fram längs okända freeways och gator i Los Angeles med omnejd. GULP och STÖN, säger jag.
Karolina bara säger att det kommer att gå så BRAAAAA!
Och det gör det väl, ska vi tro.
Peter och jag har vant oss vid våra liv som empty nesters.
Det är konstigt hur fort man kan vänja sig vid det.
Men, det som gör att man vänjer sig, och finner sig i sin nya tillvaro, är att barnet har det bra.
OM hon inte haft det bra så skulle det vara ett helvete. Ja, det skulle inte vara gångbart.
Trivs inte eleven på skolan måste det ske en “transfer” till en annan skola, ett bök det också, naturligtivs.
Jag är verkligen djupt tacksam att de här två åren har varit så roliga och berikande för Karolina.
OCH för oss också. Peter och jag har lärt oss mycket likaså.
Och numera finns ju en pojkvän med i spelet också. En California-boy som också läser drama vid Elon. Jajamen, de är numera "Facebook official" (HIHI) och allt.
Det ska bli så roligt, roligt att få hem dottern.
Men ack och o vilken ovanlig sommar det ändå blir.
Det ska gå det med, det brukar ju det!
OCH spännande blir det nog, även för oss.
Ha en bra onsdag!
Comments
Sa sota de ar hon och pojkvannen.
Kram!
Spännande med så många veckor i Californien, måste vara en dröm att få komma dit och få lektioner.
Önska henne lycka till i allt!
Kramar
Det är verkligen skillnad mot Sverige med ansökningar och även att det kostar förstås. Sökte in till en enda utbildning i Sverige och kom in och tänkte inte mer på det :) lite mer krångel var det i England, men ändå inga stora beslut direkt. Det är verkligen skönt att det gick bra med Elon och att hon trivs. Nu får hon knyta kontakter i LA.
Verkligen lyckokast, så glad för det.
Jag är så glad att det blev Elon. Så himla glad.
Det är lätt, eller ja, att sig dit. Slipper interstates när vi ska dit tex.
Exakt, hon hade inte fått samma upplevelse på NYU, mitt i stan. Och hon lär väl ändå hamna i NYC till slut, då är det ju bra att ha gått i college på annat håll.
Ja, hon vill ju in i branschen, om hon kan, förstås.
Lättare sagt än gjort. Men det är säkert alla ggr det hon kommer att sikta på efter examen. Vet att hon har andra städer hon är intresserad av också som satsar mkt på teater. men till NYC vill hon. Hon har aldrig varit i LA, så det blir spännande att se vad hon säger om den stan sen. Hon kanske faller som en fura ...
Kramar>
Men TACK! Du gör mig glad!!
J,a gud vilken vinter det var, 2014, vilket rännade på auditons längs hela kusten. OCH kallt som f-n var det, och snöigt.
Kul också, och stressigt.
OCH sen våndan att vänta beskeden. Ja du vet ju hur det är.
Nu ska vi hoppas det går bra för våra telningar, Nettan.
CA blir nog jättekul. OCH läskigt för mig och P att ha henne så långt bort.
Kramar!
Absolut, väldigt kul och spännande och lärorikt!!
OCH läskigt för flädrarna som sitter på motsatt kust, haha!!
TACK för dagens garv!! Ja, hellre den propra OC-pojken än LARRY, for sure.
Tack, nu började jag garva på riktigt.
Som natt och dag med collegeansökningar och avgifter här och i Sverige. TACK och lov att Peter hade hand om det hela, rena rama snårskogen.
Elon blev perfekt.
Nu LA då...
Hon kan ju falla för staden rejält...one never knows...
Ha en fin onsdag, kram på dig!!
TACK gulliga du!!
Det kommer att gå toppen i LA, och hon kommer säkert att älska det.
Absolut, att vara empty nester tycker jag går riktigt bra. Det trodde jag nog inte i början, men det g¨r verkligen bra. TACK och lov för det.
VISST är det så, när K är hemma kommer allt det där tillbaka, du vet att oroa sig då hon ute på kvällar etc. Hon är ju ute på vift i Elon också, men hon är för långt bort för att jag ska orka/kunna oroa mig. Skönt.
Ja, det är fint att ha fina barn, Christina. Vet ju att du har det!
Stora, stora kramar från mig!!
Jag håller med om att somrarna blir konstiga utan barn, ovanliga men helt ok.
Absolut. Hon får det topp. Jag kommer inte heller att orka oroa mig.
Ja, somrarna är lite annorlunda numera. Har en annan struktur. man vänjer om sig, och får börja odla nya traditioner.
Funkar, som du säger.
Visst går det fort.
Snart sitter man där på examen.
Herregud.
Ja, hon lär få det så bra i LA, och för mig och P är det bara att digga läget. Och det ska vi väl kunna, haha.
Ja, bra med kreativa döttrar, det tycker jag med :-)
Anna fick mig att brista ut i dagens morgonskratt idag. SÅ kul!!
Ks pojkvän är en artig ung man. Hoppas jag snart får träffa honom igen och lära känna honom lite mer.
Så roligt att det går bra för Karolina. Ska bli spännande att följa hennes karriär. Och pojkvän har det blivit!
Det blir som att få extra barn det! För dig och Peter alltså.
Jag tackar och bockar. Blir riktigt glad!
Ja, jag skulle önska jag fick lära känna pojkvännen bättre, har bara lunchat med honom en ggn. Sen sett honom agera på scenen (han är duktig!).
Vi ska hoppas att det blir ngn karriär för dem. Oroar mig för den svåra branschen, men å andra sidan väger en utbildning som skådis ganska tungt i andra områden. Och underexamen tar de bägge, klokt.
TACK EVA!!
teatern i Los Angeles! Något som kommer att hjälpa henne
i framtiden. - Är det flera studenter fr Elon, som
ska till LA? Isf, kommer dom att dela lägenhet?
Åh, ja, boyfriend ska man ha på college! :)
Min son var intern på Williams College i Mass. under
den s.k. "summer stock" teaterperioden. Hans intresse
var belysing, högtalaranläggning och set-byggnation. Han
fick inte betalt, men gjorde så bra ifrån sej, att han fick
anställning följande sommar. Men teaterlivet är osäkert; det
går från ett jobb till det nästa, och ibland (ofta) är det långa
perioder utan jobb. Svårt att leva på det yrket.
Ruth i Virginia
Kramar, Lisa
Det är Elon som arrangerar det, som ger de credits hon får via kurser hon tar där etc.
Men hon har själv hittat sina praktikplatser.
Precis, K kommer att dela lgh med andra elever från Elon. Och den är klar och fixad.
Theatre tech, scenarbete och belysning är verkligen intressant.
Kul att din son gillade det under sin sommar.
ummm...precis, teatervärlden är ett gungfly. OCH det är ju det som är inte så lite oroväckande.
Men nu är det nu.
Och vi får ta det andra då det kommer :-)
Roligt att hon trivs så bra på Elon. Som dom säger "det blir inte alltid som man tänkt men oftast blir det bra ändå" :) . Jag tror ju på att det finns någon slags mening med allt som händer, var vi hamnar och vilka vi möter.
Kram.
HAHA, ja det var en tuff vinter det där. KUL också.
OCH Polar Vortex var det likaså. SKITKALLT! OCH snöigt.
Har ni snowmaggedon nu? TRIST.
Är du kvar i Wien?
Känns bra med Elon allting allt.
Jomen, jag kommer säkert att skriva om Elon in LA.
Kramar!
Ja, verkligen spännande.
Jag har inte ens varit där, Annika. SÅ jag vet absolut noll och inget om stan. Förutom det "alla" vet, typ.
Har aldrig haft längtan dit, ingen dragning alls till LA.
Men i sommar ska jag dit, på tiden det också.
Precis, ska man hålla på med film är ju det THE place to be. Det ska bli spännande att se vad hon tycker sen. HOPPAS hon inte bli kär i stan (well, one can dream...haha).
Visst, helt klart, jag tror också det finns en mening i det som sker. OCH Elon var liksom "alla rätt".
Kramar!!
Ja, två år har gått. Så de nästföljande åren lär gå i en hast.
Ja, den där audition-vintern ja...haha. Kul att du minns den.
California boys ja...jomen, proper ung man...Så jag får nog vara nöjd :-)
Ha en fin kväll med din california dude också :-)))
Kramar!
Självklart är det lättare att vara "empty nesters" om dottern har det bra. Och det verkar hon ju ha och nu även en pojkvän som finns med i bilden. Kommer han och hälsar på i Reston tror du?
Det kommer att gå bra i LA. Men visst är det utmanande med denna jättestad som är större i invånarantal än hela Sverige. Jag har varit flera gånger i LA men vill inte dit nu - tycker staden är alldeles för stor - men minns att jag tyckte mycket om den när jag först kom till USA 1985 och 1986.
Och som du vet finns också norra Kalifornien för dig och Peter! :) Hint, hint. ;)
Kramar!!
Ja, nog valde vi alltid. OCH nog kajkade vi runt.
Verkligen lyckokast, så glad för det. Men, jag tror egentligen det hade blivit toppen var hon än hamnat. Tror det.
Åh, ja det vore spännande om pojkvännen kom hit. har inget hört om såna planer. Tror han åker hem till OC direkt efter terminens slut.
Det kommer säkert gå bra i LA, K gläder sig enormt. OCH det är ju betryggande att allt sker via Elon också.
Jag undrar vad JAG kommer att tycka? Jag har aldrig varit där och har ingen längtan dit heller.
Norra Ca, ja det vore en dröm, verkligen. HOPPAS det blir av!!
HOPPAS!!!
Kramar!!
På nåt sätt kan jag tänka mig det, som du säger, varit enklare än väntat vänja sig vid livet som empty nesters. Kanske det är lite på samma sätt som när man får barn, man vänjer sig så snabbt vid att gå från ett liv utan till att ha ett barn (med allt vad det innebär), så kanske man lika snabbt vänjer sig vid att de flyttar ut och blir vuxna också. Ja, det ska ju vara så. Naturens gång, så kanske vi lite är "programmerade" att fixa det utan alltför mycket plåga. Nyckeln är nog som du klokt säger, om barnet har det bra och trivs, då går det lätt för föräldrarna också.
Jag tycker din fina dotter har så mycket go och energi i sig, tycker det låter härligt med den tryggheten och självförtroendet hon verkar i sig (klart det ska gå bra i LA liksom, bara upptäcka och nyfiket ta för sig). Underbart. Bara för föräldrarna att "stänga av" lite. Om man vill kan ju oroa sig till döds för precis allting, sån är jag men jag vet man måste släppa taget bara och inte tänka så mycket för annars går det som sagt oroa sig för precis allting så man blir helt slut.
LA är ingen favoritstad för mig, varit där en gång men kände ingenting alls. Kanske jag sett för lite, vi stannade bara några dagar men den gav mig ingenting på det sättet, men kanske jag dömer för snabbt. Santa Barbara lite utanför tyckte jag dock jättemycket om. Men LA är ju så klart meckat för hennes industri så är man i branschen förstår jag det är jättespännande att ta sig dig. Ska bli kul höra vad hon tycker sen.... Som ung och i hennes bransch skulle jag också tycka det vore helt underbart få spendera 8 veckor där, så förstår på det sättet hon ser framemot det och att det ska bli kul.
Ja, kanske det är så, livets olika faser leder till olika sorters somrar och traditioner. Det funkar det med, som du menar, man anpasar sig och så blir det bra.
Igen, mysigt inlägg!
:-)
TACK vännen!
Hoppas du ser detta, jag vet att jag svarar på det "lite för sent".
Ja, nog skrev jag utförligt om det hela, alltid. Jag vet.
OCH jag är så glad att du gillade och uppskattade de inläggen.
Liksom du uppskattar detta.
Jo, att blir empty nester gick nog så mkt lättare än jag trodde.
MEN det beror ju enbart på att hon trivts så bra hela tiden. GULD!
Kan bara känna tacksamhet för den biten.
ja, man stänger av den där akuta oron, det gör man verkligen.
TUR det.
Sen finns en annan oro som alltid finns där.
Men, jag tror det är som du skriver, man är inprogrammerad på att tiden ska ha sin gång.
LA ja...ingen drömstad ngnstans för mig. HAR aldrig längtat dit. Aldrig.
Men för den som ska in i THE INDUSTRY så är det den stan, och NYC, som gäller. Mer LA än NYC om det är film. men jag tror faktiskt K är mest intresserad av teater, och det är nog tur det på ett sätt.
Nåväl, nu blir det LA och vi får se vad hon säger efter 8 veckor därute.
Jag kan tro att det blir...positivt.
OCH vi ska ju dit också, P och jag, i slutet och se föreställning med eleverna etc. Blir kul.
Tack för din fina kommentar.
Kram!
HAHA, JA!!
TVÅ år!
OM två år tar hon examen. SÅ nog går tiden FORT!!
TIME does fly!!
Det har regnat i tva dagar och det är sa trist. Men som tur är har all snö smält bort. Tyvärr blev mkt förstört...tycker synd om bönderna.
Kramar, Lisa