Wednesday, February 24, 2016

Nostalgi-Annika: Sjukdagar och skol-TV ...

Hej och godmorgon onsdag!


Idag tänkte jag att vi skulle bita tag i ett nostalgiinlägg igen.
Vad säger ni om det?
Jag hoppas att ni är med på noterna.

Nu är det förkylningstider och flunsatider. Många är däckade. Inte jag (PEPPAR, PEPPAR!!) och inte min make (som tar flunsavaccinet varje år. Det gör inte jag, tar flunsavaccinet alltså).
So far so good, vi är ännu friska från förkylningar och flunsor.

När jag var liten drabbades jag, och mina syskon, ofta av halsfluss på vintern. Det kunde betyda många dagar hemma med antibiotika och viss sänghållning.
Numera är det länge sen jag åkte på halsfluss (knock on wood, igen då …).
PÅ den tiden då jag var barn, alltså sent 60-tal, hela 70-talet och tidigt 80-tal, fanns inga paddor, datorer och smarta lurar. Nej, absolut inte. Hade vi fått höra om sådant hade vi trott att det var ett skämt och lite av en önskedröm. För vi brukade ibland fantisera om hur det skulle vara om ALLA hade en bärbar telefon som de alltid hade med sig.
Sjukdagarna tillbringades med att läsa böcker, serietidningar eller kanske kolla på morgon-tv …

Minns ni morgonprogrammen under veckorna på 70-talet?
Det gör jag. Iallafall minns jag vissa program.
Det var dem man fick titta på om man ville se på TV. Några barnkanaler fanns ju INTE på den tiden. Istället fick man snällt förlita sig på att UTBILDNINGSRADION sände något program, och det har jag för mig att de gjorde ganska ofta.
Det var UR och TRU som sände skol-TV på morgonen. Någon skol-TV kan jag aldrig minnas att vi tittade på i skolan, utan det var något man tittade på då man var sjuk.
Naturligtvis var det bara ettan och tvåan på tv som gällde, några andra kanaler fanns inte.

Man tog sitt täcke, eller la sig under en filt, på soffan i vardagsrummet. TV:n fick man knäppa på för hand (glöm fjärrkontroller), och sen var det bara att hoppas på att det skulle visas något som åtminstone var lite roligt.
Jag minns att jag brukade gilla att se Klotet som gick på skol-TV. Minns fortfarande signaturen till det programmet:
Jorden till månen hallå, hallå.
Klotet var kanske favoriten på UR. Tage Danielsson och Ulla Danielsson (ej gifta).




Minns också att det var en hel del “Språka” på morgonen. Minns ni de programmen?
Språka på finska.
Språka på Serbokroatiska.
Språka på italienska.
Språka på grekiska.
Jag brukade bara se på de programmen om det inte fanns något annat att titta på. Måttligt intresserad, med andra ord.





Åh, sedan fanns ett program där man lärde sig engelska. Äkta brittisk engelska. Men korrekt uttal, övningsdel och rubbet.
Det brukade jag titta på, och härma uttalet, förstås. Och den skolengelska vi fick lära oss var ju givetvis den brittiska också.
Numera är den bortslipad hos mig, den brittiska. OCH jag talar amerikansk engelska (med svennebrytning), och får anstränga mig lite extra för att höra vad de säger i engelska serier och filmer, hihi.



Sen fanns OM också, och det är nog klassisk sjukmorgon a la 70-tal! MINNS ni detta? Jag minns signaturen här också!
Komiskt.





Bara att se dessa hallåor är en nostalgitripp i sig.
Somliga av dem minns jag än idag.





Sjukdagar förr:
Morgon-tv med UR och TRU.
Serietidningar.
Böcker.
Målarböcker och pysselböcker.
Bafucin för halsen
Strepsils för halsen.
Vicks Blå.
Honungsvatten (som jag avskydde).
Läskiga stora penicillinpiller som skulle sväljas hela.
Varm svartvinbärssaft
Halv-Fem barnprogram som sändes varje veckodag klockan 16:30.
Lite läxläsning (när kompisarna kom över med skolböcker, eller mamma hade varit i skolan och hämtat skoluppgifter från fröken).
Det var så himla TRIST att ligga i sängen, och jag undrar hur mycket jag egentligen höll sängen?

Kommer ni ihåg den här asken?  Bild från Tradera.

För sju år sedan hade jag och Karolina influensan samtidigt. Det var sista gången jag hade den vidriga åkomman. HOPPAS innerligt det dröjer LÄNGE tills nästa gång.
Vad jag minns orkade vi bara ligga i varsin soffa i vardagsrummet och glo. Jag brukar vilja lämna sängen då jag är sjuk, klä på mig och lägga mig på soffan istället. Inbillar mig att jag känner mig mindre sjuk då. Vi hade så ont i kroppen, och var så sjuka, febriga och hostiga.
Bedrövligt.
Minns att vi knappt orkade hålla i fjärrkontrollen och byta kanal på tv:n, om vi ens orkade titta. Jag kommer iallafall ihåg att vi inte orkade läsa vare sig böcker eller tidningar.
USCH!
Vidrigt.
Men kanaler (och filmer på dvd) en masse hade vi haft att titta på om vi hade velat, och orkat. Då kändes 70-talets skol-TV väldigt långt borta.


Vad har nu för minnen av skol-TV?
Hur minns du att du tillbringade dina sjukdagar under barndomen?
Vad gjorde, och orkade du göra då du var sjuk under uppväxten?

32 comments:

Nettan said...

Åh hög igenkänningsfaktor! Minns speciellt ett år 78-79 då jag som var hemmabarn hade börjat förskolan, det året fick jag alla barnsjukdomarna, började med påssjuka på hösten och avslutade med mässlingen på våren, det året var det mycket morgon Tv och UR, minns språka och tecken till varandra! Lärde mig teckenspråket under det året. Fem myror ör fler än fyra elefanter så klart och sedan den där läskiga Vilse i pannkakan. Men det fanns ju guldkorn, vi på Saltkråkan, hem till gården som jag fick titta på tillsammans med mormor.
Av medicinerna minns jag bafucin bäst tror aldrig jag köpt det som vuxen, blä, däremot strepsils det är barnen uppväxta med här.
När jag var hemma och var sjuk så var det oftast sängen som gällde tills jag började känna mig bättre, mellan 1976-2012 har jag sluppit influensa hade det som barn flera ggr och fick väl bra immunförsvar men 2012 fick vi det hela familjen och så sjuka vi blev. Dottern och jag fick akut bronkit som komplikation och var hemma i totalt tre veckor innan vi kunde komma tillbaka till jobb/skola.

Att bli så dålig som vuxen inget kul alls men immunförsvaret torde vara boostat i varje fall!

Kram
Nettan

FREEDOMtravel said...

Vi hade en svartvit TV med träben i köket. När jag blev lite äldre fick jag familjens lilla svartvita TV att ha på mitt eget rum. Lyxigt tyckte jag! Så då kunde jag titta på film (i svartvitt) när jag var sjuk. Det var tider det! ;(

Steel City Anna said...

Väldigt rolig film om engelskan. Man kan tro att det är en stereotyp men jag har sånna konversationer om te och vädret dagligen :)

På åttiotalet hade TV 3 kommit med smurfarna och allt vad det var. Språka från UR kommer jag ihåg. Och Bafusin! Undrar om det finns fortfarande? Det hade jag i fickan jämt.

Anonymous said...

Heej Annika! Tack för en bra blogg!
Kan du inte skriva inlägg om hur du upplever hur det är att inte leva med svenskan längre? Nu har ju du bott många år i USA, men tog det lång tid att komma in i engelskan? Kan du sakna att prata svenska dagligen? Känns engelskan numera naturlig att tala?
Kram

Anna, Fair and True said...

Jag har en sådan ask med knappnålar i som jag fått av mamma eller farmor :)

Anonymous said...

Vilket minne du har Annika!
Minns inte alls dessa skoltvprogram. Det enda skoltv jag minns var att tvn rullades in i klassrummet när Ingemar Stenmark skulle åka.. :-)
Tror att jag blandar ihop mkt med lillsyrrans program, hon är ju 8 år yngre men vi tittade tillsammans.
Drutten o Gena, Fablernas värld, Manne (som min syster var livrädd för), Vilse i pannkakan bl.a.
Jag var ett halsbarn så mkt sjukdagar blev det.
Det lyxigaste dessa ggr var när mamma köpte en serietidning, det var lycka. Och så halstabletter upplösta i varm mjölk. Och så alla dessa hemska gigantiska penicillintabletter....
Kramar från Anette!

Ingela said...

Hög igenkänningsfaktor här! Jag tillbringade alltid mina sjukdagar i soffan i vardagsrummet, och tittade på samma usla tv-program. Det fanns ju liksom inga alternativ. Så långsamt de dagarna masade sig fram. Strepsils kunde jag äta, Bafucin icke, för de smakade så vidrigt.
Kramar!

Annika said...

Nettan:
AHHH, kul att du känner igen dig.
JUST det, tecken till varandra!
Helt rätt! Hade glömt det, tack för påminnelsen!
Precis, många barnprogram från ffa kvällstid man minns!
Och just de du nämner. Vilse i Pannkakan ... OH yesss....spooky ;-)
Bafucin gillade jag.
Strepsils minns jag, röda!!
Ja, alltså fy 17 vad SJUK man blir av flunsan alltså. Vad vidrig den ÄR!!!
OCH jag minns att det tog sådär en fem veckor innan jag kände mig 100 igen.
KUL att du gillade inlägget. Blir glad :-)
Kramar!!

Annika said...

Helena:
DET var himla LYLLIGT!!
Verkligen!
Tider :-))

Annika said...

Anna.
VET!! SÅ komiskt!!
Minns det så VÄL. Det är nästan som en parodi, faktiskt.
Engelskaprogrammet.
HAHA!!
Ja, du är lite yngre än jag så jag förstår att du har lite andra program som du såg. För mig var det 70-tals TV för hela slanten.
TROR att bafucin finns...??
Jag gillade dem, hihi.

Annika said...

Anonym:
HEJ och tack för att du läser.
Absolut ska jag skriva om svenska och engelska och hur det är. Har nog gjort det förr, men det tål att tas upp igen.
Jomenvisst, jag kan verkligen sakna att prata svenska.
Det är mit modersmål och känslospråk.
TRO mig!!
Lovar att skriva om det.
TACK för din kommentar och varmt, varmt välkommen tillbaka!!

Annika said...

Anna FT:
Visst är de coola!! OCH nu säljs de på Tradera! Tror kanske att mina flädrar har ngn kvar...
HOPPAS!

Annika said...

Anette:
HIHI, tack...Jadå, jag har hyfsat minne :-)
Jamenvisst, Stenmark i klassrummet.
TACK, nu fick jag förslag om ännu ett nostaligi-inlägg.
TACK för det, vännen.
Ja, du var också halsbarn, som jag. Inte kul alltså. URK vad otäckt det var med halsfluss.
OCH när jag fått det som vuxen har jag bannemig varit mer död än levande.
Vilse i Pannkakan, sann klassiker. Gillade inte Manne heller.
Vet , det var verkligen lylligt med serietidningar när man var sjuk.
OCH de där penicillinpillren...fy fan...
Men det är ju inget om man jämför sas ...
KRAMAR från mig!!! I massor!!

Annika said...

Ingela:
HIHI, jag TROR dig.
Life for a sick child in the 70's...
OCH halstabletterna. Jag kanske är den enda som gillade bafucin, kunde typ äta dem som godis...
SAY WHAT!!??
Kramar!!

Äventyret framtiden said...

Ja, nog minns jag hur det var på den tiden.
Då var mina barn små...nu 42 o 39 :)(ser ut som skonummer)
Utbildningstv-n brukade jag se på när de var i skolan, kopplade av på det sättet efter nattjobbet i bageriet.
Och en sak har jag funderat på rätt mycket...varför måste man svälja penicillinet i en bit. Tabletterna var ju stora. De borde ju ha samma verkan även i två bitar och två svälj på varandra.

Tack Annika för nostalgitrippen du bjuder på idag.
Kram

L said...

Haha, älskar dina nostalgiinlägg! Kanske beror igenkänningsfaktorn på att vi är precis lika gamla.
Dennis Gotobed, visst var det så han hette denne engelsman på TV?

Annika said...

Karin:
Skonummer, hihi!!
SANT :-)
OCH min är en bebisstorlek, 19!
Ja, på den tiden fanns ju inte den morgon-tv som finns idag. Så jag förstår att även du fick ta till UR när du ville koppla av efter en baknatt.
Jadu, det där med tabletterna ja...märkligt...varför skulle man svälja hela? Varför fick man inte dela dem? Eller krossa.
BEATS me ..
Min egen man kan inte svälja tabletter, så han krossar, eller delar. Han har inget val. Han bara KAN inte.
Sen får väl läkarna säga vad de vill om den saken.
TACK, så roligt att du gillade det här inlägget!
Blir glad.
Kram!

Annika said...

Lisa:
TACK!!
KUL! Ja, säkert beror det på att vi är i exakt samma ålder.
Menar du?? Hette han Dennis Gotobed?...MEN gud!!
GARVAR!!!

marianne.dahl3 said...

Är så härligt med din blogg,du väcker så mycket roliga minnen! Ja, kanske inte att vara sjuk,men däremot vad man gjorde hemma då.
När jag var barn talar vi om 50-talet..... då hade vi ingen tv ens en gång. Böcker och tidningar var det som stod till bjuds och så mamma som skulle sitta och prata helst hela dagenmed en. Pappa var ju på jobbet!
Jag brukade få en flaska läsk när jag var sjuk, en glasflaska, kanske 3 dl, det var ingen vanlighet annars. Saft, vatten eller mjölk. Åh vad jag tyckte det smakade gott och sparade den så länge som möjligt. Låter säkert konstigt nu när det finns läsk i 2-3 liters flaskor!
Men har inga tråkiga minnen från när jag var sjuk, kanske var lagom sjuk då!
Kram
Marianne D.

Annika said...

Marianne:
TACK Marianne, och du gör mig glad!!!
Nej, du hade ingen morgon-tv alls då du var barn och sjuk.
Precis, just det, inte så dumt att sitta och prata med sin mamma heller. Samma här. Min mamma jobbade halvtid, så hon var hemma mycket också.
Lyxigt det måste ha varit med läsken!! OJ oj!!
Jag har inte heller direkt tråkiga sjukminnen. Även om jag minns att halsfluss var jobbigt.
Men åkerjag på en sådan idag blir jag däckad. Det var nog ingen sjukdom som direkt däckade mig då jag var liten.
TACK för fina ord!!
Kramar!!!

Desiree said...

Vilka minnen du vacker. Alla dessa ganska trakiga program pa tv:n. Minns att jag brukade bli ompysslad och kanske fick valja en serietidning for att ha nagot trevligt att ligga och lasa da jag var sjuk.
Ligga I soffan och kolla pa tv minns jag ocksa att jag garna gjorde.
Kram!

Anne said...

Annika, du har hästminne! Vilket långtidsminne du har och för detaljer. Så roligt!
Så ni har varit förskonade den här vintern, vi också faktiskt (knock on wood och allt det där...). Som du vet brukar det bli mer skit och baciller med mindre barn men hittills i år har vi sluppit. Jag tror det gör skillnad att de numera är så noga med att barnen hela tiden ska tvätta händerna, på morgonen då man kommer, sedan tvättas det före snack time och kanske någon mer gång. På min tid, min barndom, inte tvättade vi händerna så ofta eller på det sättet. Men så enkelt och billigt, enkel handtvätt hjälper verkligen. Jag kan tycka att om man väl får nån förkylning undet höst/vinter, så känns det som man blir mer mottaglig dra på sig fler, som en ond cirkel att har man en gång haft en så kommer det fler... Sommarförkylningar är dock vidriga, mycket värre än vinter. Händer extremt sällan tack och lov men för nåt år sedan drog jag på mig en sommarförkylning och den var så fruktansvärt seg att bli av med, samt att det är jobbigare vara sjuk när det är hett och man VILL vara på gång (var hemma på besök dessutom och ville ju vara aktiv).
Flunsan ja, så du och K hade den för en del år sedan. Ja, det är att hoppas den inte kommer igen. Har hört om så många som haft lunginflammation i år, friska och starka människor som inte är i nån riskgrupp men blivit däckade av lunginflammation. Läskigt tycker jag.
Strepsils, jaaa det minns jag tydligt. Min mamma använde tomma sådana för nålar och annat i syskrinet.
Ja men varför dessa jättetabletter, jag har också så svårt för tabletter, såna där stora går bara inte. Det måste delas eller krossas. Läste i en kommentar du skrev din P har svårt också. Vi är nog många.
Det där med att byta rum när man är sjuk, precis så känner jag också. Det känns på nåt sätt bättre ligga i soffan istället.
Det där med brittisk accent och uttal, numera tycker jag också det är svårt/svårare förstå den brittiska och jag måste skärpa mig, men före flytten till USA var helt klart den brittiska engelska enklare att förstå, som du säger, den vi växte upp med och hade i skolan. Men nu känns det tvärtom. Naturligt förstås. Vet att svenska gäster brukar säga att den amerikanska engelskan är så otydlig och svår, att den brittiska är mycket enklare förstå. Tycker inte så mera, men har ju gjort det en gång så förstår vad de menar.
Min egen sopiga engelska är nog en väldig blandning av typisk svenne-engelska, amerikansk engelska men även brittisk engelska. En häxblandning.
Kram!

Annika said...

Desiree:
Synd bara att jag knappt kan komma ihåg mitt eget telefonnummer på mobben ;-)
Ja, idag skulle nog alla de där programmen klassas som tråkiga. Ungar skulle fatta noll, haha.
Ja, det var trevligt att få en serietidning då man var sjuk.
Kram!

Annika said...

Anne:
TACK vännen!
Just nostalgi kan jag "naila" ganska bra. SÅ roligt att du gillar det, TACK!!
Jag är säker på att vi inte dragit på oss så många baciller mkt tack vare att vi inte har småbarn.
Vi jobbar bägge två hemifrån.
Tror att sånt hjälper till.
TA i TRÄ, som sagt. Herregud, en förkylning eller äckel-flunsan kan ju slå till imorrn, god forbid!!
PLUS ja, jag är sjukt noga med att tvätta händerna.
Verkligen NOGA!
Så fort jag kommer hem tvättar jag dem, så fort jag hämtat posten, så fort jag varit ute. Mina händer blir tränade.
OCH nej, inte 17 höll jag på så när jag var yngre.
Sommarförkylningar tycker jag ofta känns värre än vinterförkylningar av ngn anledning, precis som du också säger. På vintern är det väl så att nan accepterar dem på ett annat sätt.
Sant, Peter kan inte svälja tabletter, han kan inte ens svälja advil. När han hade lunginflammation fick han sitt PC intravenöst.
Och när han sedan tagit pc så har han bitit sönder tabletterna i munnen. Han kan för sitt liv inte svälja. Ja, många som har det problemet.
Eller HUR!! Om jag är sjuk så duschar jag, tar på mig ngra myskläder (sitter inte i nattlinne hela dagen), byter rum, bäddar min säng (om jag orkar. Eller så får P göra det). Inbillar mig att jag mår bättre om jag byter om och byter rum ..
Att ligga i sängen en hel dag skulle nog göra mig sjukare, haha.
Absolut, amerikansk engelska är lätt att fatta, haha. Tydlig och bra :-)
MEN vet du, jag har skitsvårt för sydsstatsengelskan. KAN inte förstå den, för det tycker jag är en enda "draaaaawl" och så nasal. Alltså, the deep south. SVÅR!!!
Min engelska har verkligen svenne-bananaccent också, tro mig. TRO MIG!!
Karolina brukar säga att jag talar brittisk engelska då jag talar med ngn jag inte känner i telefon!!??? HAHA, säkert är det så, till viss del.
Komiskt.
Låter nog som en smärre häxblandning det också.
Tack för det ordet, det var BRA!!!
Kramar!!

en annan annika said...

Alltså, jag minns inte ett enda av de tv-program du nämner... Jag är ju visserligen några år yngre, kanske det är därför. Jag minns inte heller vad jag gjorde när jag var sjuk - jag tror faktiskt inte att jag var sjuk och hemma från skolan så värst ofta. Men jag minns när jag hade påssjuka, då låg jag däckad i sängen och orkade ingenting. Nu blir ju ungarna vaccinerade mot alla barnsjukdomar utom vattkoppor. Antibiotika/penicillin har jag aldrig ätit, varken som barn eller vuxen. Våra tjejer har aldrig ätit det heller. Jag antar att vi har haft tur. Som vuxen har jag varit hemma från jobbet en enda gång med influensa och det var 6-7 år sen. Då låg jag däckad en vecka, orkade inte ens titta på tv. Sen dess har jag inte varit hemma från jobbet för egen sjukdom. Förut var jag tvungen att stanna hemma när jag fick migrän , då låg jag däckad ett dygn, mer död än levande. Men nu finns så bra medicin som funkar mot migrän. Jag brukar bli småförkyld ibland men inte så jag stannar hemma (peppar, peppar). Nu härjar visst en hemsk influensa (vissa säger att det är svininfluensan) - Ida sa att en av hennes lärare ligger på sjukhus för tillfället, med just svininfluensa. Jag har hört talas om flera andra som ligger hemma med 40 graders feber. Jag hoppas innerligt att vi klarar oss, eller får en mild variant.
Kram!

Annika said...

Annika
Ja, du är ju lite yngre än jag.
Bra att du slapp vara sjuk :-)
Ja, nu är de vaccinerade mot barnsjukdomarna, stämmer. Här vaccinerar man även mot vattkoppor.
WOW, tänk att du gått ett liv utan att äta antibiotika. DET är coolt, och ytterst ovanligt tror jag.
Jag år kur på kur ett tag som liten då det var halsfluss på halsfluss.
I vuxen ålder har jag inte behövt så många kurer, bra det.
Flunsan är grym då den slår till.
Gud, den kan däcka en totalt.
Migrän jar jag tack och lov sluppit i livet, så glad för det. Förstår att det är ett helvete. Bra att det finns bra mediciner mot det numera.
SÅG att svinisen är i omlopp igen. USCH!!
Ja, en influensa kan ju bli jättefarlig. USCH och fy att fröken ligger på sjukhus.
HOPPAS också att ni klarar er från den. Min syster hade den, och en granne har haft den (förra gången svinisen var i omlopp). DE var SÅ sjuka.
Kramar

Taina said...

Så kul att läsa nostalgitrippen. Älskart! Själv var jag mest i sängen och ritade när jag var sjuk, hahahaha. Mamma borstade av suddgummi"smulorna" från sängen efter en hel dags ritande. Ibland hände det att jag tittade på TV. Men då kunde jag sitta och titta på reklamavbrott och ugglan med "jatkuu..." hahahaha!

Kram på dig!

Saltistjejen said...

Hahaha! Vilken tid! Sådan förändring! Men själv minns jag inte de höår programmen så mycket. Jag är ju ett par år yngre så kanske var det andra program när jag var i samma ålder.... Plus jag kollade nog aldrig TV på dagtid när jag var liten. Minns att jag mest läste eller ritade om jag var hemma och var sjuk....
:-)
Sedan var det såklart barnprogram kl halv sex men det var typ det enda hahaha!
Kram!!!

olgakatt said...

Jag var sällan sjuk som barn och man skulle vara väldigt dålig för att få stanna hemma, mina föräldrar var stränga. TV hade vi inte förrän jag var 13-14 år och inga program började förrän på kvällen. Än idag tittar jag nästan aldrig på TV förrän efter kl 19! Det liksom bara går inte.
På 1970-talet hade jag flera brittiska kollegor och en av dem hade små barn. De hade tittat på engelsklektion på TV med stora runda ögon.
"Daddy, why do they speak so slowly?"
Helst skulle jag vilja prata brittisk engelska, tycker den låter mycket vackrare, men är klart bättre på amerikansk. Min moster, som bodde mer än halva livet i USA pratade med utpräglad hälsingborgsbrytning och det hände till hennes förtrytelse att folk i NY vände sig till mig när de inte förstod henne. "But I AM the njujårker" protesterade hon.

Annika said...

Taina:
KUL att du gillade att läsa detta. DET var kul att skriva också :-)
Ritade! Det gjorde jag med. Men satt nog vid bordet.
Haha, jag kan se dig med alla suddigumssmulor i sängen. OCH din mamma som suckar :-)
Jatkuu ugglan!! CLAAAAASSSSIC!!!!
Kramar!!

Annika said...

Saltis:
Kan absolut tänka mig att du har andra minnen :-)
Du är ju 7 år yngre, och tiderna förändrades ordentligt på 80-talet!
Aha, ingen skol-tv vid sjukdom? Ovanligt :-)
HIHI!!
Ja, sen var det barnprogram både halv-fem och halvsex. Saltis, det var tider det...
Dagens kids har väl plattor och så när de är sjuka? Visst?
KRAAAM!!

Annika said...

Olgakatt:
Så skönt att du slapp vara sjuk.
Vi fick SÅ ofta halsfluss, jag och mina syskon. SÅ inte roligt. Det var under ett par år som den verkade gå runt och runt.
Vi fick inte heller stanna hemma för snuva och sånt, men halsfluss var ju en annan sak.
Samma med mig, när jag sätter på tv:n för dagen är det till 18-nyheterna. Står inte ut med att ha på TV:n under dagtid. Får krupp. Ser inte morgonprogrammen heller. Och jag missar säkert ett och annat där, men det får vara så då :)
Ja, jösses, haha...de där engelskaprogrammen!! Så komiskt.
Måste visa det klippet för Peter. Det är mer som en parodi än ngt annat.
Brittisk engelska är fin, men jag tycker amerikansk flyter bättre. Gillar den nog bättre, trots allt. MEN jag bor ju här, så det är inte så underligt.
KUL med din moster och njujårker :-)
Haha, ja m¨nga tror nog att de har bättre amerikansk/brittisk accent än de har. Jag däremot vet att jag snackar med svenneaccent, och inbillar mig inget annat, fniss!!