Hejsan och godmorgon!
När jag var hemma i Stockholm i september fick jag jättestor lust att besöka min gamla låg och mellanstadieskola. Den lusten har jag haft i flera år, men det var först NU som jag befann mig i Stockholm under skolåret.
Sagt och gjort, jag och min mamma gick till Blackebergsskolan (skolan där jag gick i åk 1-6) och jag beredde mig på en nostalgitripp.
Skolan är sig lik på utsidan, och skolgården är sig ganska lik också.
Jag vandrade in genom den dörr jag så ofta gick in igenom under alla mina år då jag var elev där. Dörren var lika olåst idag som den var då jag var liten skolflicka iklädd v-jeans, träskor och silkespolo!
Det var bara för mig, och min mamma, att trava omkring i korridorerna. Kika in i klassrummen, och stå och hänga i “stora hallen” (aulan).
Vi gick till och med in i skolmatsalen, där jag själv intagit x-antal skolluncher. Som vanligt kunde jag konstatera att skolmaten hemma i stan ser GOD ut!! Salladsbar! GUD vilken lyx! Allt såg gott ut. ALLT!
Svenskar klagar gärna på skolmaten, men för mig som i 13 år, mer eller mindre (ibland åt Karolina på skolan, men det var YTTERST sällsynt), gjort en skollunch till dottern varje morgon finns det inget att klaga över vad gäller skolmaten i Stockholm (jag tror säkert den är lika bra, och bättre, i övriga Sverige).
Under Karolinas tretton är i Public Schools på denna sida pölen kan jag bara beklaga skolmatens kvalitet, blä. Sunkig pizza, mjuka tacos, lessna hamburgare i svampiga bröd, skolsule-kyckling, grådaskiga chicken nuggets. Trist, trist skolmat som man dessutom betalar för. Nej, det fanns inte en chans att min petiga unge åt av den maten. Istället gjorde jag samma gamla trötta skollunch åt henne år ut och år in, mackor, guldfiskar (små kex), frukt, lite ost på sidan om, en kaka ibland, körsbärstomater och gurka. Samma sak, dag ut och dag in. Närapå iallafall.
Så hatten av till svenska skolluncher. DE är bra!! Mångsidiga! Nyttiga! MUMS!!
MEN, det var inte skolluncher detta inlägg skulle handla om då jag började skriva. Skolluncherna råkade bli ett sidospår.
DET som slog mig var hur LÄTT jag och min mamma vandrade runt på skolan. Ingen sa något åt oss, ingen undrade vilka vi var. Jag sa inget heller, för ingen tilltalade oss. Mamma och jag gick omkring precis som vi ville i min gamla skola.
Fritt fram för vem som helst att gå in och ut på skolan.
SÅ är det INTE här.
Karolina har gått i skolan nästan enbart efter 9/11. Hennes USA är endast det förändrade USA. För ja, USA ändrades radikalt efter 9/11. Nej, jag tror aldrig att det någonsin blir som det var innan terrordåden den där kristallklara dagen i september 2001. Dagen som ändrade ALLT.
Innan 9/11 kunde man även HÄR gå in skolorna utan att legitimera sig. Dörrarna stod öppna. Jag vet det, Karolina hann gå i Kindergarten EN vecka innan den där tisdagen kom som numera går under det ödesmättade 9/11. OCH under den veckan kunde jag gå in och ut i skolan som jag ville. Jag kunde besöka henne på lunchen, jag kunde gå in i klassrummet efter dagens slut. Dörrarna var olåsta och alla var välkomna in på skolan.
Efter de vidriga och omskakande terrordåden var skolan stängd i över en vecka, och då den åter öppnade var det HELT andra regler som gällde.
Ingen skulle längre kunna komma in utan att visa leg, dörrarna skulle hållas låsta under dagen. Om man volonterade i klassen skulle tydlig namnskylt bäras. Då man kom in i skolan ombads man skriva in exakt klockslag för ankomst, och exakt klockslag då skolbyggnaden lämnades.
OCH så fortsatte det.
OCH så är det ÄN idag. Idag är det mer datoriserat än det var under tidigt 00-tal, men principen är EXAKT densamma, och kanske är det ännu mer kontrollerat nu?
Det var iallafall vad jag tyckte mig se under de 13 åren Karolina gick i tre olika skolor (ES, MS, HS) inom Fairfax County Public Schools. Och visst, inte kan det tas chanser, jag förstår ju det.
Skolskjutningar har närapå blivit en del av den sjuka vardagen eftersom INGET görs åt vapenlagarna i detta land.
Terrorhot vilar egentligen ständigt över oss. Det är inget man direkt tänker på, men det är ett faktiskt ett kallt faktum, så är det
Lockdowns.
Alltså när skolorna låses totalt och högsta beredskap vidtas, ja sådant kan inträffa närsomhelst.
I alla, alla, alla år har Karolina och henne skolkamrater övat på lockdowns. VAD gör man OM det värsta inträffar?
OM en galning börjar skjuta? Om ett terrordåd sker?
Eller, ja, även om en naturkatastrof inträffar, tornado, jordbävning eller dylikt?
Jo, det övas. Eleverna får lära sig hur det ska agera, sätta sig under bänkarna. Inte öppna dörrar för någon, vara helt tysta etc.
Sådant har Karolina övat på sen hon var fem år gammal, och hela vägen upp till sista året i high school. Det är vardag för henne att ha genomgått dessa övningar.
Jag har ingen aning OM de övar lockdowns i college, jag måste fråga henne.
Skolskjutningar har varit min mardröm under alla år. Ända sedan Columbine High School (som var den fösta skolskjutning jag kom i kontakt med i USA år 1999. Den skakade mig in i märgen. Sedan Columbine har det skett flera, flera vidriga. Bland annat en jättestor i Virginia, den på Virginia Tech University år 2007. Fasors fasa). Skolskjutningar är en av mina stora, STORA rädslor än idag.
Så fort jag hör utryckningsfordon i massor under dagen, eller ser helikoptrar över området, börjar mina tankar att gå…
HAR det hänt något på skolan???
Har någon vettvilling börjat skjuta?
OCH, som vi alla är väl medvetna om, skolskjutningar är inget ovanligt i riket där jag bor, inte ens små barn som kindergarten-elever går säkra från sådana, det vet vi sedan massakern på Sandy Hook år 2012. Fy tusan alltså…Jag vill bara SKRIKA!
Nu efter Trollhättan kan jag tänka mig att reglerna hemma kommer att ändras också.
Jag tycker inte det SKA vara så lätt att ta sig in på skolan som det var för mig och min mamma. Vem som helst ska inte få vandra i korridorer, trapphus och matsalar.
Lite koll måste det nog finnas på skolorna hemmavid också. Det vet vi nu.
Tragiskt, men jävligt sant.
Visserligen, visserligen…en galning tar sig in iallafall, vare sig det är LÅST eller inte. Men lite mer uppsikt måste skolorna ha.
När jag var hemma i Stockholm i september fick jag jättestor lust att besöka min gamla låg och mellanstadieskola. Den lusten har jag haft i flera år, men det var först NU som jag befann mig i Stockholm under skolåret.
Sagt och gjort, jag och min mamma gick till Blackebergsskolan (skolan där jag gick i åk 1-6) och jag beredde mig på en nostalgitripp.
Skolan är sig lik på utsidan, och skolgården är sig ganska lik också.
Jag vandrade in genom den dörr jag så ofta gick in igenom under alla mina år då jag var elev där. Dörren var lika olåst idag som den var då jag var liten skolflicka iklädd v-jeans, träskor och silkespolo!
Det var bara för mig, och min mamma, att trava omkring i korridorerna. Kika in i klassrummen, och stå och hänga i “stora hallen” (aulan).
Vi gick till och med in i skolmatsalen, där jag själv intagit x-antal skolluncher. Som vanligt kunde jag konstatera att skolmaten hemma i stan ser GOD ut!! Salladsbar! GUD vilken lyx! Allt såg gott ut. ALLT!
Svenskar klagar gärna på skolmaten, men för mig som i 13 år, mer eller mindre (ibland åt Karolina på skolan, men det var YTTERST sällsynt), gjort en skollunch till dottern varje morgon finns det inget att klaga över vad gäller skolmaten i Stockholm (jag tror säkert den är lika bra, och bättre, i övriga Sverige).
Under Karolinas tretton är i Public Schools på denna sida pölen kan jag bara beklaga skolmatens kvalitet, blä. Sunkig pizza, mjuka tacos, lessna hamburgare i svampiga bröd, skolsule-kyckling, grådaskiga chicken nuggets. Trist, trist skolmat som man dessutom betalar för. Nej, det fanns inte en chans att min petiga unge åt av den maten. Istället gjorde jag samma gamla trötta skollunch åt henne år ut och år in, mackor, guldfiskar (små kex), frukt, lite ost på sidan om, en kaka ibland, körsbärstomater och gurka. Samma sak, dag ut och dag in. Närapå iallafall.
Så hatten av till svenska skolluncher. DE är bra!! Mångsidiga! Nyttiga! MUMS!!
MEN, det var inte skolluncher detta inlägg skulle handla om då jag började skriva. Skolluncherna råkade bli ett sidospår.
DET som slog mig var hur LÄTT jag och min mamma vandrade runt på skolan. Ingen sa något åt oss, ingen undrade vilka vi var. Jag sa inget heller, för ingen tilltalade oss. Mamma och jag gick omkring precis som vi ville i min gamla skola.
Fritt fram för vem som helst att gå in och ut på skolan.
SÅ är det INTE här.
Karolina har gått i skolan nästan enbart efter 9/11. Hennes USA är endast det förändrade USA. För ja, USA ändrades radikalt efter 9/11. Nej, jag tror aldrig att det någonsin blir som det var innan terrordåden den där kristallklara dagen i september 2001. Dagen som ändrade ALLT.
Innan 9/11 kunde man även HÄR gå in skolorna utan att legitimera sig. Dörrarna stod öppna. Jag vet det, Karolina hann gå i Kindergarten EN vecka innan den där tisdagen kom som numera går under det ödesmättade 9/11. OCH under den veckan kunde jag gå in och ut i skolan som jag ville. Jag kunde besöka henne på lunchen, jag kunde gå in i klassrummet efter dagens slut. Dörrarna var olåsta och alla var välkomna in på skolan.
Efter de vidriga och omskakande terrordåden var skolan stängd i över en vecka, och då den åter öppnade var det HELT andra regler som gällde.
Ingen skulle längre kunna komma in utan att visa leg, dörrarna skulle hållas låsta under dagen. Om man volonterade i klassen skulle tydlig namnskylt bäras. Då man kom in i skolan ombads man skriva in exakt klockslag för ankomst, och exakt klockslag då skolbyggnaden lämnades.
OCH så fortsatte det.
OCH så är det ÄN idag. Idag är det mer datoriserat än det var under tidigt 00-tal, men principen är EXAKT densamma, och kanske är det ännu mer kontrollerat nu?
Det var iallafall vad jag tyckte mig se under de 13 åren Karolina gick i tre olika skolor (ES, MS, HS) inom Fairfax County Public Schools. Och visst, inte kan det tas chanser, jag förstår ju det.
Skolskjutningar har närapå blivit en del av den sjuka vardagen eftersom INGET görs åt vapenlagarna i detta land.
Terrorhot vilar egentligen ständigt över oss. Det är inget man direkt tänker på, men det är ett faktiskt ett kallt faktum, så är det
Lockdowns.
Alltså när skolorna låses totalt och högsta beredskap vidtas, ja sådant kan inträffa närsomhelst.
I alla, alla, alla år har Karolina och henne skolkamrater övat på lockdowns. VAD gör man OM det värsta inträffar?
OM en galning börjar skjuta? Om ett terrordåd sker?
Eller, ja, även om en naturkatastrof inträffar, tornado, jordbävning eller dylikt?
Jo, det övas. Eleverna får lära sig hur det ska agera, sätta sig under bänkarna. Inte öppna dörrar för någon, vara helt tysta etc.
Sådant har Karolina övat på sen hon var fem år gammal, och hela vägen upp till sista året i high school. Det är vardag för henne att ha genomgått dessa övningar.
Jag har ingen aning OM de övar lockdowns i college, jag måste fråga henne.
Skolskjutningar har varit min mardröm under alla år. Ända sedan Columbine High School (som var den fösta skolskjutning jag kom i kontakt med i USA år 1999. Den skakade mig in i märgen. Sedan Columbine har det skett flera, flera vidriga. Bland annat en jättestor i Virginia, den på Virginia Tech University år 2007. Fasors fasa). Skolskjutningar är en av mina stora, STORA rädslor än idag.
Så fort jag hör utryckningsfordon i massor under dagen, eller ser helikoptrar över området, börjar mina tankar att gå…
HAR det hänt något på skolan???
Har någon vettvilling börjat skjuta?
OCH, som vi alla är väl medvetna om, skolskjutningar är inget ovanligt i riket där jag bor, inte ens små barn som kindergarten-elever går säkra från sådana, det vet vi sedan massakern på Sandy Hook år 2012. Fy tusan alltså…Jag vill bara SKRIKA!
Nu efter Trollhättan kan jag tänka mig att reglerna hemma kommer att ändras också.
Jag tycker inte det SKA vara så lätt att ta sig in på skolan som det var för mig och min mamma. Vem som helst ska inte få vandra i korridorer, trapphus och matsalar.
Lite koll måste det nog finnas på skolorna hemmavid också. Det vet vi nu.
Tragiskt, men jävligt sant.
Visserligen, visserligen…en galning tar sig in iallafall, vare sig det är LÅST eller inte. Men lite mer uppsikt måste skolorna ha.
Comments
Men jag tror mycket kommer förändras i takt med att samhället ändras.
Kramar
Nettan
Förresten gjorde jag min lärarpraktik på Blackebergs gymnasium, för längesedan, men där kanske inte du gick? / Åsa
Det dar med skolskjutningar ar valdit laskigt. Kanns som det kan handa précis overallt I varlden numer efter detta med Trollhattan. Dags for de svenska skolorna att ta tag I sakerhetstanket mer och etablera en plan.
Kramar!
Det måste nog ändras, det bara är så. Hemma alltså.
FÖ håller jag med dig i dina funderingar om skolskjutningar. Så tänker jag också. Det finns massor med forum på nätet som ngn kan hitta. OCH där talas det, och där planeras det. Det är nästan alltid ngn missförstådd kille som skjuter. Nej, aldrig har en tjej skjutit. Inte än iaf.
Ja, och rapporterna blir så stora, och ngn kan då få idéer i huvudet. Otroligt läskigt är det. OCH hur många skolskjutningar SKA behöva ske innan vapenlagarna här ändras? Efter Sandy Hook trodde jag det skulle bli en ändring, men inget skedde då. Nu tror jag aldrig det kommer att ske.
Skolmaten, yes indeed!!! Var glad över den hemma. Tror den är unikt bra!!
Ja, det måste ändras. Jag blev faktiskt lite förvånad över att jag och min mamma kunde trava omkring som vi gjorde.
OCH vi var bara nyfikna, men en helt annan person med onda uppsåt kan också ta sig in, lika lätt.
Lockdowns ja, lika bra att öva på dem. Nu har det vidriga hänt, och det kommer säkert att hända igen nånstans. Det har ju en tendens att göra det, vidrigt nog.
Absolut, jag tror också att man måste ändra regler efter hur samhället utvecklas.
Kramar!!
Då är det ännu mer inlåst hos er än här!
Här kan man vandra omkring utanför skolorna som man vill. Men, som sagt, lika bra att ta det säkra över det osäkra.
Vilken FIN skolmat de får!! WOW!! Säkert god som bara den. Ja, vad BRA!
Här kostar det väl 2 dollar också tror jag. Mer nu kanske? Men det de får är fasiken bedrövligt.
JO, jag gick på Blg Gymnasium!!! HAHA!! Kul va!! Men sista halvåret flyttade min del av skolan in till Katarina Västra på söder.
Desiree:
DET är riktigt, riktigt roligt att gå in på sin gamla skola. Verkligen en konstig nostalgitripp. Sen är det SÅ ändrat. SÅ mkt finare och mysigare nu än när jag gick i skolan. Tyckte faktiskt det verkade vara ordning och reda bland ungarna också. De gick i led, verkade lyssna, det var ganska tyst.
Så jag blev positivt överraskad.
Skolmaten, aldrig att vi hade salladsbarer. Det enda vi fick ta fritt var knäckemackor, allt annat portionerades ut av mer eller mindre sura mattanter.
Idag ser skolmaten såååå god ut. Måste ta och kolla in den lite mer online, vad som serveras i Sthlms skolor.
Ja, vad gäller säkerhetstänket tycker jag absolut att svenska skolan måste tänka om. Det är inte OK att vem som helst ska kunna kliva omkring i en skola.
Kramar!!
VISST och ABSOLUT!!
När man kommer in på skolan här går man direkt förbi receptionen, det går inte att komma in osedd. SÅ skulle det vara hemma också! Utan tvekan.
Ja, jag blev också SÅ förvånad då jag läste om Trollhättan...
WHAT liksom??
Dags att göra ngt.
HAHA, det här inlägget ger mig inspo till att skriva ett mer lättsamt inlägg, om skolmat!!!
Jag gick på skolan på 70-talet och till mitten av 80. Minns en hel del med fasa, fniss!!
Intressant.
Reglerna kommer säkert att ändras i Sverige också med tiden. Tyvärr tror jag att vi kommer att få se fler dåd här också.
TACK, vad glad du gör mig!
Ja, jag tror tyvärr att du har väldigt rätt i det du skriver.
Men det var ju en otrolig lyx att leva i ett så säkert samhälle som det vi växte upp i. Att kunna vara fem, sex, sju eller åtta och gå ut själv och leka i skogen, i lekparkerna, utan uppsikt - att kunna ha en helt egen barndomsvärld där vuxna inte var en del. Om man tänker på hur få barn i världen den friheten och frånvaron av hot och kontroll är förunnad - en otroligt liten grupp. Nästan overkligt - och sorgligt att den världen kanske inte kommer finnas mer. kram.
När jag jobbade på en invandrartät högstadieskola var vi väldigt noga med det, och även om vi inte direkt körde ut dem, anmälde vi direkt till exp om vi såg någon.
Trist om vi ska behöva hålla skolor låsta. Bevakade är de mycket mer nufötiden - av personal. Inga raster utan flera vuxna ute.
Jag tycker också att föräldrar som lämnar sina barn i en byggnad så måste det vara så stor säkerhet och mycket ansvar som möjligt där. En reception tycker jag är en bra idé, alla får legitimera sig och tala om varför de besöker skolan.
När det gäller annan koll så borde det finnas fler vuxna som rör sig bland barnen, mobbning har ju förekommit jämt, nu går Morgans Mission i TV1 där vuxna berättar, ja alla kan inte berätta själva, de lever inte...
När det gäller vapenlagarna så visst är det vansinne, men även här hittar polisen vid besök i annat ärende ofta olagliga vapen hos folk, och många har ju lagliga som faktiskt använts i brott. Och numera verkar kniv bli mer och mer vanligt, händer ju minst något varje dag.
Och att alla arbetsplatser ska vara låsta är självklart tycker jag, är ju hemskt hur lätt det är att ta sig in även på sjukhusen här. "Viktiga" områden som forskningslab. är låsta och skyddade med både livrem och hängslen men människor som är sjuka måste förstås skyddas lika väl och vara trygga. Lite kul i sammanhanget, jag jobbade inom cancerdiagnostiken och det hörde till patologi och även obduktion fanns inom samma avdelning. Då fanns en "ytterdörr" för att lämna prover, innanför en alltid bemannad reception med hög disk och larm, många som kom med transporter, kunde vara taxiförare, stod kvar utanför och trampade, ringde inte ens på, när vi undrade varför så sa de att de var rädda att se ett lik:-), så det verkar effektivt som skydd.
Ja nu låg ju inga sådana innanför dörren men de skrämde upp varandra med historier:-)
Och när det gäller hat och våld så undrar man ändå hur det låter i hemmen?
Hur barnen uppfostras och hur ska de få normala sunda värderingar om föräldrar vräker ur sig fördomar och mycket annat värre än så, som tur är kan barnen vara vettigare annars såg det ännu värre ut i samhället. Det tänkte jag också på idag, så många fantastiska barn och unga som finns, kloka, begåvade, rara, både pojkar och flickor men de hörs ju nästan inte alls i allt det högljudda.
Absolut! Övh ja!! Samma så jag var liten, rastvakter ute varje rast + att vi hade parkfröknar som enbart jobbade på skolgården, två stycken!! De fanns där hela dagarna, på varje rast. Otroligt. Det tror jag inte förekommer idag, man kunde låna bollar, sparkcyklar etc av dem. När det var iskallt, eller regnig, satt vi i deras lokaler inomhus. SÅ lyxigt.
Ja, när vi växte upp var det verkligen en annan värld. Vi kunde vara ute i timmar, ingen telefon hade vi med såklart. Vi cyklade överallt. Tog t-banan sen när vi blev stora nog till Vällingby, och senare till stan.
Bloggblad:
Nej, men då är det underligt att man bara kan knata in, som jag gjorde. Inte en fråga. Ingen som undrade.
Märkligt. jag var ju nyfiken så jag var ju bara tacksam. OCH jag hade ju NOLL ont uppsåt.
Ja, det är himla sorgligt med de nya tiderna, och hur det har blivit :-(
Tycker den ser så GOD ut hemma. Jag bara baxnade då jag stod och tittade på den. Blev sugen. Så fint med salladsbarer, och att man (efter vad jag kunde se) fick ta sin egen mat.
Härligt.
FÖ kan jag hålla med dig om det du skriver om statlig/kommunal skola.
Precis, fler vuxna ute på rasten. Mobbing har alltid förekommit, ja. OCH kommer förmodligen alltid att förekomma, men man skulle nog kunna göra mkt mer än vad som görs idag. Precis, fler vuxna ute på rasterna!!!
Ja, det där med sjukhus slår mig också. ÄVEN här. Det är bara att knata in på sjh. Ingen som kollar, ingen som frågar. JO, bara en enda ggn har jag gått in på ett sjh och blivit stoppad, det var när Ebola härjade för ett år sen (och min svärmor fick en stroke i den vevan). DÅ fick man visa ID då man kom in + att de kollade om man hade feber. Det är enda ggn.
Precis, i de flesta kontorsbyggnader är det mest bara att knata in. Men sen är det väl så att man måste ha sitt ID för att kunna ta hissen tex. Men det är ju bara att hänga på ngn annan så är man ju inne.
Ja, visst är det underligt med hur vissa uppfostras. Så läskigt.
Jag undrar också hur snacket går i många hem, både här och där. Hua!
Vi ska väl vara glada att det har kunnat vara så men det är kanske dags att inte vara riktigt så naiva?
Jämför jag med Bryssel, där vi ju bodde under hela yngste sonens High school-tid, så var det helt annorlunda där. Hög säkerhet, staket och grindar, vakter och alla som vistas på skolområdet var tvungna att bära skolans id-kort. Så vår J har också gått igenom Lockdown drill. På den skolan går många barn till ambassadörer mm och under våra år bla USA:s ambassadörs son och Israels.
Svårt att veta var gränsen går och bäst vore ju om ingen säkerhet behövdes men jag tror svenska skolor måste bli lite mindre naiva.
Eller hur?
Det var ju bara för mig och mamma att gå in på skolan också. Ingen sa ett enda dugg. Det var bara fritt fram.
Nej, som sagt, vi ska vara glada för att det har varit så snällt som det varit i Sverige vad gäller vidriga saker som skolskjutningar, men nu har det ju HÄNT. Inte en skjutning, men ngt lika vidrigt. Så, dags att se över säkerheten NU.
Kan tro att din son fick öva lockdown drills på sina skola i Bryssel. OCH att det var säkerhetspådrag i övrigt. Tyvärr måste det väl vara så, på de allra flesta ställen.
Missade totalt detta inlägget. Här i England, i de skolor jag besökt och mina barn går i, finns det höga murar och/eller staket runt skolorna. Grindarna låses under hela skoldagen. De öppnar en halv timme innan skoldagens början och öppnas ungefär 10 minuter innan skoldagens slut. Det finns en öppen grind in till receptionen, men dörren är låst, så man måste ringa på en klocka innan man går in. Sen får man märke som besökare. Enda gången man kommer in utan märke är när ens barn ska ha class assembly och då kommer man in med barnen på morgonen. Detta gäller på nursery/preschool och primary school. Eleverna kan komma och gå lite mer på high school, men vet inte hur lätt besökare kan ta sig in på de skolorna.