Mot Skandinavien!

Godmorgon!

För exakt två veckor sedan idag klev jag av SAS-planet på Dulles Airport efter min årliga sommarsemester till Sverige och i Finland.
Nöjd och glad med den sommar som varit. Nöjd och glad över att vara tillbaka på den amerikanska östkusten igen.

Idag sätter jag mig återigen på SAS-planet och gör samma resa tillbaka till den Höga Nord igen.
NU ska jag göra den där resan jag SÅ många gånger har tänkt på, och vetat att den kommer. NU är det dags. Jag ska ta farväl av min högt älskade mormor.
För första gången åker jag härifrån för att gå på begravning.

Som alltid hoppas jag, och nu mer än någonsin, att det ska gå smärtfritt och bra.
Jag kommer till Arlanda imorgonbitti.
På onsdagkväll åker jag, min syster Sara, hennes man Håkan, min systerson Erik, min bror Staffan, min svägerska Lisa och mina brorsbarn Ella och David till Finland. Min bror Gunnar och hans fru Kinn kommer från Umeå sent torsdag kväll.
PÅ fredag är det begravning. På lördag är det "villaavslutning", i Sverige heter det "stugsista". Man firar "sommarens sista helg" i sin sommarstuga. En trevlig festkväll.
Vet inte hur mycket vi kommer att fira just villaavslutningen iår,  men lite blir det nog.
PÅ söndag ska vi återigen gå i kyrkan och ta ett allra sista farväl av mormor under högmässan.
Söndagen den 30 augusti skulle min mormor ha fyllt 97 år!
Mina syskon med familjer åker hem på söndageftermiddag igen. Jag stannar kvar i Närpes ett tag till med mina föräldrar. Vi tre åker sedan tillbaka till Stockholm tillsammans.


Visst, det är jobbigt- rent fysiskt- att göra denna långa, jobbiga resa igen.
Jag har knappt kommit över jetlagen från förra resan. Nu ska jag börja om på ruta ett igen.
Inget roligt. Tror den biten blir asjobbig.
Jag är samtidigt så innerligt tacksam över att jag KAN resa hem. ATT jag KAN VARA MED! Jag hade mått SÅ dåligt om jag inte kunnat deltaga  på denna begravning.

Så, gott folk. Det blir tyst på min blogg nu ett bra tag framöver. Jag tar inte ens med mig min dator hem denna gång. Life in the Suburb återväcker jag igen i slutet av september.
Jag kommer att vara aktiv på Instagram, jag heter skandigirl där. Säkert kommer jag också att göra vissa inlägg på Facebook. Dock, bloggen får vila igen. Det är bäst så, känner jag.


Vi hörs här igen runt den 21 september.


Avslutar med lite bilder av älskad mormor. De bilderna kan få möta er, och mig, när vi klickar oss in här. Det känns bra för mig.

Kram och tack för allt stöd!!!

På det här fotot är min mormor nästan 92 år.  Lika glad och pigg som alltid.

Min mamma och mormor i kortspelartagen!  2010

PÅ Karolinas dop 1996.  Mormor, 78 år!

Mormor och Erik runt 2001.

Dags att spela kort igen!

Fjortis-pose för en 14 åring och en 93-åring.

Älskade mommen med Ebba och Karolina i Kristinestad.

Sommaren 2012, nästan 94 år. Mormor med sina döttrar, min mamma Ann-Mari och min moster Lisbeth.  Tänk att de fick behålla sin mamma tills de var 75 resp 73 år gamla.  Mäktigt.  Jag fick ha min mormor i livet tills jag blev 49 år.  Min pappa fick ha sin kära svärmor tills han blev 82.  Nog är det fantastiskt iallafall!!

Gitermål 1939, 20 år gammal.

Mars 1969.  Mormor 50 år.  Jag var  tre år, och min lillasyster nyfödd.  Vi sjunger, förstås.  Kan tro att det är "Tryggare kan ingen vara" vi övar på inför Saras dop.

Så är glad var min mormor, ja nästan alltid.  Fotot från 1994.