Friday, June 05, 2015

Snart så...

Godmorgon fredag!

Vi har haft tre dagars regnande här hos mig, och ganska kylslaget.
Det har varit runt 13-15 grader.
Jodå, då fryser jag. Då stängs naturligtvis AC:n i huset av.
Jag klagar inte, för vad är tre dagars regn och kyla mot det väder som de flesta hemma haft under en hel månad?
Så, no…my lips are sealed.


Om ungefär tre veckor åker jag hem till Sverige.
Först ska jag vara i Stockholm en vecka, och sen bär det över till sommarstugan vid sundet i Österbotten.
Jag ser fram emot resan, förstås.
OCH jag hoppas, och tror, att vädret då ska vara BRA på alla de sätt och vis.
Faktum är att jag brukar ta med mig vackert väder då jag kommer, hihi!!


Det är bara jag som reser. Karolina och Peter är kvar i USA fram tills i mitten av juli, då kommer de också.
OCH jag tror att Karolina och jag ska åka tillbaka tillsammans.
Somrarna numera är ytterst luddiga. OCH så kommer det nog att fortsätta vara om somrarna. Luddigt.





De där långa, självklara barndomssomrarna för Karolina är över.
Förr lämnade vi DC i slutet av juni och kom tillbaka igen i mitten av augusti. Klockrent att det skulle vara så.  Ingen diskussion. Så långa sommarlov hemma kommer Karolina troligtvis aldrig mer att få.
Jag är glad att det blev hela 16 sådana somrar.
Tacksam för att jag hade möjligheten att ge Karolina det språkbadet och den kulturinjektionen varje sommar innebar under ca 7 veckors tid.
Samtidigt är jag tacksam och glad att hon fortfarande har samma glada lust att åka till norden under de tre veckor hon ska stanna denna sommar.
Hon har ju så roligt med sina släktingar där, även om alla är i olika åldrar. I år kommer inte de två äldsta kusinerna att ses alls. Ebba, min systerdotter som är jämnårig med Karolina, ska vara i Japan en hel månad i sommar. Trist för flickorna att inte träffas, men så där blir då andra resor, jobb och aktiviteter tävlar om uppmärksamheten under sommaren.

Nu reser jag utan småbarn, och det har jag förvisso gjort LÄNGE!!
Helt solokvist reser jag numera. Inga små ryggsäckar att packa fulla med klistermärken, böcker och ritblock. Inga små händer att hålla under start och landning. Ingen liten person att tala med.
Det var alltid så speciellt för Karolina att titta i reseryggsäcken på flyget, vad fanns med? Vad skulle hon pyssla med?
Ack ja, det var före paddornas tid. Idag har nog de flesta småbarn paddor då de reser, kan jag tro. Karolina och jag brukade också sitta och spela spel ombord. Då Karolina blev lite äldre ville hon spela kort. OCH det gör vi än idag då vi flyger ihop. Vi brukade även ägna oss åt spelen som finns i flygplansstolen på monitorn, memory, poker etc. Karolina klådde mig ALLTID på memory.
Framåt natten ville hon sova, och oftast brukade hon slockna bra då hon var yngre. Idag är hon som sin mor, hon kan inte sova ombord på långflygningar.
JAG skulle lätt kunna sova om jag fick sträcka ut mig, men att sitta i en obekväm, smal flygstol är fasiken tortyr. GAAAHHH!!!





Flyger man mitt under högsäsong vet man ju att det INTE kommer finnas några tomma stolsrader ombord heller. Digga läget, helt enkelt. Men attans vad obekvämt det är.
Om jag vore rik skulle jag flyga Business Class. But, alas, det är jag inte, så det är bara att knöla ihop sig, ladda med bra musik, tidningar och hoppas att det ska bli någorlunda drägligt. Ja, och förstås se till att det finns rödvin som “avtrubbade”.


Jag sneglar lite på småbarnsfamiljerna som är ombord, det gör jag alltid. Tacksam och glad över att den tiden är över, just vad gäller FLYG och långresor. Inte för att Karolina någonsin var svår att resa med. Vissa barn har väldigt, väldigt svårt att klara av långresor med flyg. Jag förstår att vissa familjer är helt slut vid ankomsten.
Det var svårast att flyga med Karolina då hon var runt 18 månader, då var det spring i benen. Inte för att det var svårt att få henne att sitta still OMBORD, men på flygplatserna innan vi gått ombord. Jag minns med fasa på Heathrow en vinter då hon bara sprang, sprang och sprang ifrån mig!!
Jag var ensam, men fick hjälp av en trevlig svensk kille. Utan honom vet jag inte hur det gått. Jag skrev till insändarsidan i Aftonbladet efteråt och tackade honom. Vi var försenade på grund av dåligt väder.  Vi kunde inte landa när vi väl kom till Island, dåligt väder där också. Planet blev omdirigerat till Glasgow, Där skulle vi checka in och få nya biljetter med British Airways. Vi flög med Icealandair.
Vi fick inte heller flyga direkt till Stockholm utan skulle via Heathrow. På Heathrow fick jag sitta så gott som hela eftermiddagen innan vi fick flyga hem till Arlanda. Mardröm. Det var lite före min mobiltid också. Jag hade inte skaffat mobil ännu, det här var 1997. Jag kunde inte kontakta mina föräldrar.
Det är min värsta flygresa, tror jag. OCH den värsta åldern att flyga med småbarn.




Oh well, snart dags att hoppa på SAS-planet igen för ännu en sommar i den höga nord. Lite annorlunda att flyga numera än det en gång var.


Ha en fin fredag alla ni, och en trevlig och SOLIG helg!!!

19 comments:

Anne-Marie said...

Gillar faktiskt ditt väder! :) Ser inte fram emot de temperaturer som meteorologerna "hotar" med här.
Tror att sommaren kommer med dig Annika. Kanske folk borde vänta med att boka solresor tills du kommer. ;)
Det kan vara bra också med litet luddiga planer. Bra att "mix things up" litet grand.
Går inte att sova i en trång och obekväm flygplansstol. Och jag tycker mig ha märkt att de gjort stolarna hårdare jämfört med kanske för 10 år sedan. Tror att det är helt medvetet från flygbolagens håll. Du har trots allt en kortare flygresa än vad vi från västkusten har. Alltid något kanske. :)
Kommenterar också på ditt OBX-inlägg.
Tänk vilka sandstränder och att det är så lätt att hitta platser med knappt några andra människor.
Jag tycker inte heller om att simma och bada i hav med vågor. Michael och jag gjorde det ett par gånger på Hawaii och det var litet obehagligt ibland när det kom större vågor. Det som var mest positivt var det varma vattnet. Är man badkruka så är man. ;)
Kramar!!

Desiree said...

Förstår att det känns kallt men kanske ändå väldigt välkommet eftersom det troligtvis bara är en kort paus i hettan och fukten. Här har vi full sommar nu. Har varit 30 grader hela veckan. 32 grader idag utan AC, pust. Här får man sitta mer persinnerna nerdragna för att försöka hålla så svalt som möjligt inomhus.
Långresor är jobbiga och jag kan tänka mig att det är extra svårt för många små. Man har tråkigt, och känns som man aldrig kommer fram. Kul att K ändå får några veckor denna sommar i norden. Det är nog väldigt mycket tack vare dig som hon har fått så bra band till sina svensk-finska släktningar, har fått språk och traditoner. Vad ska K göra fram tills hon åker till norden? Har hon lite sommarjobb på G eller sommarkurser eller ska hon få njuta av att hänga med kompisar på hemmafronten i USA lite?
Kramar!

eastcoastmom said...

Ja vilken skillnad det är att flyga nu med stora tonåringar! Vi är i Sverige tre veckor i sommar, kortaste nånsin!

Millan said...

Harligt att det snart bar av hemat for din del. Vi blir bara hemma i tva veckor i ar och det ar lite for kort tid. Sedan ska vi ha en vecka med Bens foraldrar i Tenby ocksa sa tre veckors semester allt som allt. Hade garna haft hela sommarlovet ledigt ... nagon gang i framtiden kanske!!
Vi har valdigt forskonade fran jobbiga flygningar med branen. Jag hade en helvetesresa for 5 ar sedan da jag reste sjalv med barnen. Nils fick magsjuka sa fort vi satt oss ner pa planet och spydde ner precis allting. Utan forvarning. Hela sig sjalv och hela var rad av stolar. Sofia var bara runt aret gammal sa jag vet att jag blev valdigt svettig. Vattnet pa toaletten funkade inte heller sa jag fick Evian vatten pa flaksa att anvanda. Nar vi landet i kopenhamn vantade flera timmars vantar dar innan vi kunde satta oss pa taget till Karlskrona. ALlt som allt tog resan 11 timmar och var rent helvetisk! En vecka senare skulle vi ha flygt hem men da hade ett askmoln lagt sig over europa och inga flyg avtog pa en hel vecka!! Sa vi blev rejalt forsenade hem och stackars Ben fick snallt vanta i england for att se om hans familj skulle kunna ta sig tillbaks. Inget roligt minne alls det dar!

Men.. i ovrigt har vi inte haft nagra tuffa resor. Vara barn ar sa resvana nu och jag maste saga valdigt latta att ha med. De laser, kollar film och spelar spel och brukar inte knysta ett ord om att det ar trakigt att resa. Skont!

Nar vi reste till Singapore reste en mamma sjalv med sitt lilla barn som skrek av och till precis hela resan. Jag kande mig sa stressad at mammans vagar. Sa tufft att behova vanka upp o ner i gangen och veta att alla ar lite irriterade pa dig och vill sova utan att lyssna pa barnskrik. Hu!

Kram och ha en riktigt fin helg!

Nettan said...

Mardrömsresor, jodå men inte med flyg men med en 18 månaders på tåg...
Lite lättare att röra sig men med ett otroligt spring i benen som säkert drev mina medpassagerare till vansinne då för 20 år sedan.

Att flyga långt har jag respekt för eftersom jag för länge sedan jobbade just inom flyget, och långa flygresor med barn kan bli precis som du skriver en mardröm men de kan också vara otroligt fina.

Nu är det många år sedan min senaste långresa och nästa lär ju inte bli av förrän den som jag berättade om igår, men det är något visst med att flyga långt. Hoppas att du får en underbar resa hem om några veckor och att du har tur och blir uppgraderad som du blev senast.

Ha nu en underbar fredag och njut. Här skiner äntligen solen!

Kramar
Nettan

Annika said...

AM:
Imorrn är det ett minne blott, detta väder. Då blir det hett igen, och så fortsätter det väl. Så jag orkar inte stressa över lite dåligt väder.
Ja, vi ska hoppas och tro att jag tar med det fina vädret hem. Men de verkar ha fint nu och det är trevligt!!
Nej, det går inte att sova ombord. Fy 17...
SÅ obekvämt. SANT, jag har en kortare resa hem än du har.
GAAAHHH!!
Om jag finge sträcka ut mig så skulle jag sova, men nej...jag vet att det blir knökfullt. USCH!!
OBX ja, totalt underbart. Jag älskar det där. SÅ fina platser därute.
Vågorna ja, dem kan jag leva utan. Lätt. För läskiga.
Kramar!



Desiree:
Helt OK med vädret. Man vet ju här att efter regn kommer alltid sol. Och nästa vecka ser HET ut igen. OCH så lär det väl fortsätta.
Tufft att flyga med småbarn. För många. Jag tyckte nog aldrig det var ngn stor grej. Men jag åkte ju bara med en också.
K ska jobba ja, vi vet inte med vad än. Hon har varit på ngra intervjuer. Men jobb blir det.
OCH hon kommer absolut att hänga mkt med sina HS-vänner också som är hemma från college. Det är kul!!
Kram!!

Annika said...

AM:
Ja, verkligen!! Ingen match i världen.
Sådär blir det nog, somrarna hemma tenderar att bli kortare då man har äldre barn som måste tillbaka till aktiviteter och annat.



Millan;
Ja, det ska bli roligt!!
Men det är bra att ni kommer hem iaf under de veckorna. Då ska vi hoppas att vädret blir det allra bästa.
Låter som trevliga sommarplaner övh.
USCH vilken resa du hade. USCH!! Just då de spyr, det är ju högst vidrigt. OCH sen allt annat därpå.
OCH askmolnet. USCH!! Förstår att du ser tillbaka på det med fasa.
Ja, jag kan tro att dina barn är resvana. DET är bra.
Jag vet, jag tycker också så synd om de flädrar som måste vanka i gången med sina barn. OCH veta därtill att många passagerare är irriterade. STRESS!!!!
Trevlig helg!
Kram!

Annika said...

Nettan:
Just åldern runt 18 månader är SÅ tuff! Tror det är den tuffaste åldern då de är små.
De har så mkt spring i benen, och man kan inte tala med dem, haha.
Ja långresor med barn är svåra för många.
HOPPAS er resa blir av hit. Det kommer att bli så roligt för er alla
Tack, men jag tror inte jag blir uppgraderad igen. Nu lär det väl dröja 15 år tills nästa ggn.
HAHA.
Så glad att solen skiner över er!!
Stora kramar!!!

Anne said...

Vad trevligt att läsa lite om dina flygminnen men fy vad hemskt med Heathrowupplevelsen, blir kall bara läsa om den. I sådana där situationer när en medmänniska "räddar" en, som den snälla mannen som hjälpte en - det betyder så mycket. Ja, se, du minns det tydligt än och känner uppskattningen. Att en så liten gest kan värma en så, betyda så mycket när man är just i en situation som du var. Inte alls en läskig situation a´la din upplevelse se sitt barn bara springa ifrån en. Mer en lite jobbig situation bara. Men jag minns när Stella var baby och vi skulle flyga hem över julen, jag flög själv och det var första gången. På första etappen till Chicago var hon så ledsen, skrek och det var trångt, stimmigt i flygplanet, jag satt bredvid två affärsmän (som inte verkade helt bekväma och sannolikt rätt irriterade), personalen var inte hjälpsam utan snorkig och de brydde sig inte ens om att ge ett extra bälte till mig (bebisar ska ju också ha bälte, som är i mammas famn). Hur som helst, det var lite svettigt där ett tag, samtidigt vad kan man göra...det är som det är. I nåt skede kommer en flygvärdinna fram med dricka och ett Pringles chipsrör och säger att en kvinna längre fram i flygplanet tycker så synd om dig och känner med dig så hon bjuder på lite snacks. Jag har ingen aning om vem hon var, såg henne aldrig och nu efteråt hade jag förstås velat tacka henne personligen och inte bara via flygvärdinnan. Men det betydde mycket, själva gesten alltså och omtanken, att en medmänniska "såg" mig. Långflygningen från Chicago till Arlanda gick sedan jättebra, tycker SAS varit så bra och barnvänliga faktiskt. Förutom den här inrikesflygningen som var tuff tycker jag det hittills varit smidigt resa med henne. Visst, roligt är det ju inte och som du säger man får ha med mutor och ryggsäck med grejer. Överlag var det dock lätt där under året, tyst, snäll och smidigt. Jag reste aldrig med henne under den riktigt jobbiga perioden, men kunde ju se att där runt 18 månader och månader där omkring så hade det varit drygt. Sedan blev nästa gång då hon var nästan 2.5 år och då gick det så smidigt igen. Förra året var hon just fyllda 3 och även då gick det bra. Nu är hon ju 4 och även om det som sagt inte är roligt flyga på nåt sätt och visst fortfarande inte självtändig som en tonåring (hehe, långt ifrån) men det går i alla fall att resonera någorlunda, underhålla och resor blir nog bara enklare och smidigare. Överlag tycker jag det gått bra för mig också, det måste jag säga. Men jag tror det handlar mycket om vad man ställer in sig på, mentalt var ju du och jag är inställda på att det blir en lång flygning, man är liksom mentalt förberedd på att det kan bli tufft med ett barn och man gör det bästa av det. Jag tror det handlar mycket om det, man är inställd på det, man har ju inget val heller (man vill åka hem) så man ser till att det ordnar sig. Jag har tänkt på att det nog handlar om jut de här sakerna då jag kan höra från svenskar i Sverige "oj, att du rest ensam med barn, det skulle vi aldrig kunna göra. bara en flygning ner till Skåne är jobbig och lång för barnen och tuff fixa för oss föräldrar, nervöst". Som sagt, är man i den här situationen att man bor här och "måste" flyga långa resor. Då är det bara så, man ställer in sig på det och fixar det. Alla kan göra det. Men bor man i Sverige och inte behöver göra de här långresorna (speciellt själv) med småbarn så kan det nog te sig jättesvårt och tufft.
Å andra sidan, många reser väl till Thailand också, så många vet väl vad det innebär också. Men överlag tycker jag att jag mött många som är rätt imponerade av hur vi orkar resa från USA till Sverige med barn.

Skräcken i dagsläget är väl i så fall att bli sjuk på en resa, såväl som vuxen eller barn. Millans skräckhistoria här om magsjuk på flyget vore hemskt. Även för en vuxen så klart.

Ha en riktigt fin helg, Annika!
Kram

Annika said...

Anne:
Precis, om jag jag inte haft den där killen på Heathrow vet jag inte hur det hade gått.
Vi satt fast hela em. OCH K var så liten, och jag hade inte ens en vagn. Jösses vilken resa.
Du, din resa med Stella säger ju ett och annat om medmänniskor. Så otroligt snällt av personen att bjuda dig på snacks. Verkligen!
OCH så surt att du fick så lite hjälp av personalen. Sen hjälper det inte att ha två obekväma män bredvid sig heller.
Ja, att flyga med småbarn är verkligen INTE roligt.
USCH ja, Millans historia är vidrig. Vilken mardröm.
Ngt sånt har jag inte upplevt, varit lycklig förskonad. Men fan vilken stress det skulle vara om det hände, även en själv.
USCH!!
ja, många blir impade över att man flugit med småbarn och bebis. Men vad ska man göra? Man måste ju.
Tycker inte det var problem ngn ggn. Lyckligt förskonad från sådant, eller så ha jag förträngt ;-)

Önskar dig en riktigt fin helg också.
Stora kramar!!

Anonymous said...

Långflygningar är vidriga, sova är någon slags dvala man åker in och ut ur och hela kroppen värker. Blir inte bättre av att min kropp inte klarar tryck på samma ställe längre stunder och det går dåligt ihop med flygstolar. Brukar ha en Tempur-kudde med att sitta på men det hjälper inte fullt ut.
Vi flög till Beijing 2010 och då business, jösses vilken skillnad! Kom ju fram efter 11 timmar och kände mig helt OK! Tyvärr inget man har råd med så värst ofta. Men den gången unnade vi oss det och i slutändan blev den biljetten bara något dyrare än ekonomi pga att vi fick boka om den med bara några dagars varsel och då var det sista-minuten pris på de nya biljetterna. Ibland ska man ha tur!
Vi får väl hoppas du blir uppgraderad den här gången med!

Annika said...

Brysselkakan:
Visst är de!
Hatar dem!!
Ja, om min kropp värker, vad ska då inte din göra? FY 17.
Ja visst, herregud vilken skillnad då man flyger business. DÅ kan man ju faktiskt ha det riktigt skönt ombord.
Sträcka ut sig, sova.
Tror inte jag blir uppgraderad på länge nu. TYVÄRR!! Det verkar som om det händer en gång vart femtonde år.
:-)
Skulle önska jag hade råd med business, men det har jag ju inte, buuuhuuuu...

Miss Marie said...

Håller med, det är den värsta åldern att flyga med barn! Nu, när Alfred är 4 år så är det ju a piece of cake att flyga med honom! Och jag saknar inte blöjtiden, att byta blöjor på flygplanstoaletter är ju inte urkul direkt...

Förstår att somrarna blir lite obestämbara numera, men kul att K ändå fått så många långsomrar "hemma"!

Annika said...

Marie:
VISST är det!
Då när de är för små att förstå, och då de har så mkt spring i benen.
Exakt, sen blir det lätt. Jag kan inte minnas att det nånsin var jobbigt, när jag tänker efter. Förutom den där resan.
Ja, somrarna är luddiga numera. Men jag är glad att vi fick 16 låååånga somrar hemma. Så härligt. Och i sommar bär det ju av igen!!
Nice!!
Ha en fin helg!!

Channal said...

Hej fina du! Här har det vänt! Det kyliga vädret har blivit sommarvärme, +21 grader! Hoppas det kommer för att stanna!

Jag tänker ofta på mina barndomssomrar. Det bästa som finns! Det bästa minnet... älskar verkligen dem. När Karolina är som du och jag. Då kommer hon minnas dem med värme och kärlek precis som vi gör nu! De försvinner aldrig!

Ha en fin Helg och kanske du firar Sveriges nationaldag! KRAM Anna

Annika said...

Anna:
Jag såg det.
Jag hoppas också att det kommit för att stanna hos er.
Exakt, jag tror dom du, dessa somrar sitter gjutna i Karolina. Precis som du har jag sååå fina sommarminnen från barndomen också.
Nej, jag kommer inte att fira nationaldagen :-)
Men nästa helg är det svennesommarfest.
Kramar!!

Anonymous said...

Hej Annika: Sa fina minnen du maste ha fran alla underbara somrar med Karolina i Sverige och Osterbotten och sa fantastiska minnen hon alltid kommer att ha med sej genom livet. Barndomens somrar i Sverige har verkligen ett sago skimmer over sej, speciellt nar jag kan minnas tillsammans med bror och alla kusiner. Jag ska aka till Sverige i September och vi ska ha en stor slakt traff ute i skargarden.

Jag minns med sorg de aren vi reste mycket och jag kunde somna innan take off och vakna nar vi landande. Nu ar det en plaga att resa till Stockholm, trangt, besvarligt och langt. Var det verkligen sa trangt for lat oss saja 10 ar sedan? Har i Vermont har det antligen blivit skir forsommar och det ar fortfarande ljust vid halv nio tiden. Vi hade frost for tio dagar sedan, men denna helg hoppas jag kunna plantera min tradgard. Stor kram fran Ann

Andra året i Hjo said...

Välkommen till Sverige! Vädret blir som det blir - det får man räkna med. i hade sommar igår, idag skulle det bli än varmare men det har vi inte sett än. Himla lång och tröttsam flygresa från Staterna och hit. Det är faktiskt något som avhåller mig från en New York-resa.

Annika said...

Ann:
Tack, ja jag tror att Karolina har med sig jättefina minnen från alla somrar i norden. SÅ glad över att ha kunnat ge henne de somrarna. OCH så glad att hon fortf vill komma.
Samma här, barndomens somrar har ett vackert skimmer. Mkt speciellt.
Jag har nog alltid haft svårt att sova ombord på plan.
USCH!!
Det är ännu ljust vid 20:30 här, eller, solen går ner runt den tiden. Ska jag säga...
Så fint med din trädgård. Ingen mer frost ska vi tro för er.
Kramar!!!


Hans:
Jo, sommaren blir vad det blir vädermässigt. Men, jag brukar ta med mig lite värme och sol då jag kommer, haha.
Nej, men vi ska hoppas att det inte blir lika bedrövligt som ni haft det resten av sommaren.
Ja, långa flygresor är inte roliga. Inte alls.