Godmorgon tisdag!
Vet ni, igår fyllde den här bloggen nio år.
Ja, det är sant. Det betyder att jag har suttit här och plitat ner olika inlägg i nio års tid.
Otroligt när jag tänker på det.
Om jag bloggar ett år till har jag bloggat i tio år! Så, jag fortsätter väl ialllafall ett år till så att jag kan fira ett ordentligt 10-årsjubileum. HAHA!
Jag vet inte hur länge jag trodde jag skulle komma att blogga då jag skrev det där första inlägget den 11 maj 2006.
Kunde jag då ana att jag skulle sitta här nio år senare och forfarande skriva?
OCH, fortfarande tycka att det är KUL (för roligt är det ju, onekligen).
Allvarligt talat, jag minns inte alls hur jag resonerade om saken.
Dock vet jag att anledningen till att jag började skriva Life in the Suburb var den att mina vänner och min familj i Sverige med lätthet skulle kunna följa mitt liv här i USA.
Bloggen skulle vara ett komplement till alla de e-mails jag skrev (och till viss del skriver än).
Redan då jag bloggat i några månader började “främlingar” titta in och kommentera.
OCH med facit i hand så är det ALLA ni, som till en början var okända för mig, som ger den här bloggen energi!
Det är tack vare er alla som jag fortsätter att skriva om mitt liv här i förorten utanför Washington DC.
Kommentarer är en bloggs blod och vitaminer, det har jag sagt många gånger förut. UTAN kommentarer skulle jag INTE blogga!
Inte en chans. Det skulle då kännas som att sitta och gagga för sig själv i ett hörn. Det skulle kännas tröttsamt och totalt ointressant för mig att skriva för "ingen".
Det är tack vare de dagliga kommentarerna jag fortsätter. OCH jag erkänner--ni mina kära läsare har varit mycket generösa med kommentarer till mig genom åren.
ETT tack till er alla ur djupet av mitt hjärta!!
Eftersom jag lägger ner ganska mycket tid på att skriva mina blogginlägg så betyder era tillrop ännu mer!
En blogg skriver sig inte själv, men det vet ni ju.
Jag vill inte heller att kommunikationen mellan er och mig ska stanna vid era kommentarer. För mig är det absolut självklart att svara på alla de kommentarer jag får.
Jag uppskattar det nämligen enormt själv hos de bloggar jag läser. Heja er som tar er tid att svara på kommentarer!!! De gör de flesta av mina bloggvänner, måste jag ändå säga.
Life in the Suburb har gett mig nya vänner! Vänner som verkligen blivit ännu en underbar bonus i bloggandets kölvatten!
Otaliga är de bloggträffar jag varit på! OCH det smått otroliga är att jag ännu inte varit på en enda bloggträff där det “inte funkat” mellan mig och den/dem jag träffat.
Det bevisar bara hur väldigt väl man kan lära känna varandra i cyberspace.
Alltså borde det även betyda att online-dating (för dem som är intresserade av sånt) verkligen borde FUNKA!!! Skulle jag bli singel idag (gud förbjude. GUD förbjude!!) skulle jag absolut söka ny partner på nätet via dating-siter.
Nu har ni följt mig sedan jag var nyss fyllda 40. Nästa år fyller jag alltså 50…
Karolina var 9 år, och en mycket liten tös, då jag började blogga.
Ni har fått följa henne från Elementary School och hela vägen till college. Mina skolinlägg genom åren har varit MYCKET uppskattade av er läsare. TACK för det!!!
Jag har skrivit om nostalgi, vardagslivet i USA, Amerikanska Fenomen, visat er bilder en masse via bildbomber av alla de slag.
Hey, det är faktiskt också tack vare ER, och den här bloggen, som jag utvecklats mycket som fotograf! Det är nog egentligen tack vare den här bloggen som mitt stora fotointresse väcktes från allra första början.
SÅ tack fina, snälla, kära ni för all feedback!
Jag planerar att fortsätta till 10-årsdagen (som sagt) så får vi se sen.
TACK för kommentarer, tack för de mails ni skickat till mig genom åren och tack för fin vänskap. Jag har varit lyckligt förskonad från näthat och elaka kommentarer. Ja, jag är självklart jättetacksam över att ha sluppit sådana!
Det skulle vara så roligt om ni som inte brukar kommentera, utan “endast” är läsare, lämnade ett litet avtryck i kommentarsfältet idag. MEN, bara om ni vill, har lust och tid. Absolut inget tvång, såklart!
OCH det gäller självklart min trogna, trogna, trogna, fina kommentarsskara också!!
TACK från Yours Truly!!!!
Yesterday my blog turned 9 years old!
Yup, true! True dat! Who would have thought!?
Thanks to you guys I’ll go on blogging for at least another year. Gotta have to have that 10-year anniversary, right? Otherwise it’d kind of lame.
I have to thank my English readers for your comments as well. Even though this blog is lacking a bit in written comments from my American friends, haha. But thank you Keith!! You are always commenting every Tuesday when I write in English. So, I’ll go on with my English posts once a week for now, at least.
Thanks guys, and Thanks Keith!!! ;-)
Vet ni, igår fyllde den här bloggen nio år.
Ja, det är sant. Det betyder att jag har suttit här och plitat ner olika inlägg i nio års tid.
Otroligt när jag tänker på det.
Om jag bloggar ett år till har jag bloggat i tio år! Så, jag fortsätter väl ialllafall ett år till så att jag kan fira ett ordentligt 10-årsjubileum. HAHA!
Jag vet inte hur länge jag trodde jag skulle komma att blogga då jag skrev det där första inlägget den 11 maj 2006.
Kunde jag då ana att jag skulle sitta här nio år senare och forfarande skriva?
OCH, fortfarande tycka att det är KUL (för roligt är det ju, onekligen).
Allvarligt talat, jag minns inte alls hur jag resonerade om saken.
Dock vet jag att anledningen till att jag började skriva Life in the Suburb var den att mina vänner och min familj i Sverige med lätthet skulle kunna följa mitt liv här i USA.
Bloggen skulle vara ett komplement till alla de e-mails jag skrev (och till viss del skriver än).
Redan då jag bloggat i några månader började “främlingar” titta in och kommentera.
OCH med facit i hand så är det ALLA ni, som till en början var okända för mig, som ger den här bloggen energi!
Det är tack vare er alla som jag fortsätter att skriva om mitt liv här i förorten utanför Washington DC.
Kommentarer är en bloggs blod och vitaminer, det har jag sagt många gånger förut. UTAN kommentarer skulle jag INTE blogga!
Inte en chans. Det skulle då kännas som att sitta och gagga för sig själv i ett hörn. Det skulle kännas tröttsamt och totalt ointressant för mig att skriva för "ingen".
Det är tack vare de dagliga kommentarerna jag fortsätter. OCH jag erkänner--ni mina kära läsare har varit mycket generösa med kommentarer till mig genom åren.
ETT tack till er alla ur djupet av mitt hjärta!!
Eftersom jag lägger ner ganska mycket tid på att skriva mina blogginlägg så betyder era tillrop ännu mer!
En blogg skriver sig inte själv, men det vet ni ju.
Jag vill inte heller att kommunikationen mellan er och mig ska stanna vid era kommentarer. För mig är det absolut självklart att svara på alla de kommentarer jag får.
Jag uppskattar det nämligen enormt själv hos de bloggar jag läser. Heja er som tar er tid att svara på kommentarer!!! De gör de flesta av mina bloggvänner, måste jag ändå säga.
Life in the Suburb har gett mig nya vänner! Vänner som verkligen blivit ännu en underbar bonus i bloggandets kölvatten!
Otaliga är de bloggträffar jag varit på! OCH det smått otroliga är att jag ännu inte varit på en enda bloggträff där det “inte funkat” mellan mig och den/dem jag träffat.
Det bevisar bara hur väldigt väl man kan lära känna varandra i cyberspace.
Alltså borde det även betyda att online-dating (för dem som är intresserade av sånt) verkligen borde FUNKA!!! Skulle jag bli singel idag (gud förbjude. GUD förbjude!!) skulle jag absolut söka ny partner på nätet via dating-siter.
Nu har ni följt mig sedan jag var nyss fyllda 40. Nästa år fyller jag alltså 50…
Karolina var 9 år, och en mycket liten tös, då jag började blogga.
Ni har fått följa henne från Elementary School och hela vägen till college. Mina skolinlägg genom åren har varit MYCKET uppskattade av er läsare. TACK för det!!!
Jag har skrivit om nostalgi, vardagslivet i USA, Amerikanska Fenomen, visat er bilder en masse via bildbomber av alla de slag.
Hey, det är faktiskt också tack vare ER, och den här bloggen, som jag utvecklats mycket som fotograf! Det är nog egentligen tack vare den här bloggen som mitt stora fotointresse väcktes från allra första början.
SÅ tack fina, snälla, kära ni för all feedback!
Jag planerar att fortsätta till 10-årsdagen (som sagt) så får vi se sen.
TACK för kommentarer, tack för de mails ni skickat till mig genom åren och tack för fin vänskap. Jag har varit lyckligt förskonad från näthat och elaka kommentarer. Ja, jag är självklart jättetacksam över att ha sluppit sådana!
Det skulle vara så roligt om ni som inte brukar kommentera, utan “endast” är läsare, lämnade ett litet avtryck i kommentarsfältet idag. MEN, bara om ni vill, har lust och tid. Absolut inget tvång, såklart!
OCH det gäller självklart min trogna, trogna, trogna, fina kommentarsskara också!!
TACK från Yours Truly!!!!
Yesterday my blog turned 9 years old!
Yup, true! True dat! Who would have thought!?
Thanks to you guys I’ll go on blogging for at least another year. Gotta have to have that 10-year anniversary, right? Otherwise it’d kind of lame.
I have to thank my English readers for your comments as well. Even though this blog is lacking a bit in written comments from my American friends, haha. But thank you Keith!! You are always commenting every Tuesday when I write in English. So, I’ll go on with my English posts once a week for now, at least.
Thanks guys, and Thanks Keith!!! ;-)
Comments
Det är viktigt att ha kommunikation på bloggen, jag håller med dig. Man blir verkligen vänner, känner varandra, läser mellan raderna och så vidare. Också jag har träffat några av mina bloggvänner och det har bara förstärkt vänskapen, men man har också vänner som man inte har träffat och vet att man känner bra i alla fall. Det är så gott som bara fördelar med att vara bloggare och när man slipper anonyma elakheter och annat skräp, så är man lyckligt lottad. Jag fick några sexuellt anonyma påhopp ett tag för några år sedan, men bad dem helt resolut att sluta eftersom jag ändå skulle radera allt de skrev. Konstigt nog så tog det skruv :)och de försvann.
Nu önskar jag dig och din blogg ett gott nästa år och naturligtvis så slutar du inte då Annika. Här ska vi traggla på till näsorna ramlar av eller hur? ;) Ha en finfin dag!
Varma kramar!
Nio års bloggande är en lång tid, bra gjort! Det är en fin dagbok att blicka tillbaka på.
Själv är jag urusel på att kommentera, så din uppmaning behövdes. Din blogg är så trevlig och du delar med dig av din vardag.
Inläggen du gjorde om er resa till Key West var super.
/Kram Christina
Stort grattis and keep going strong!
Kram Mimmi
Är en av dem som är dålig på att skriva kommentarer. Lite bättre på instagram! :) men ville passa på att säga att din blogg är så himla mysig. "sparar" den ofta till sist av de bloggar jag läser - precis som jag gör med det godaste godiset. ;) en härlig start på mina dagar!
Kramar!
I höst har jag följt din blogg i 8 år; nästan från starten (inte riktigt, men nästan).
Det är verkligen otroligt hur snabbt tiden går!
Och din blogg har varit min absoluta favorit sedan den dagen jag klickade mig in här första gången, och än idag är det fortfarande min favorit :-D
Dina blogginlägg andas kvalitet. När man kommer in här känner man verkligen att du lägger ner tid och ansträngning på dina texter och bilder.
Och helt ärligt så känner jag ingen bloggare som är lika bra som du på att svara på kommentarer.
Jag håller tummarna att din blogg fortsätter långt efter 10-årsdagen, då att läsa just den här bloggen är min dagliga vitamindos :-D
Hoppas du får en mycket fin tisdag!
MVH /Erica
Jag tror att just att du ar sa personlig pa bloggen, men inte FOR personlig ar det som gor den sa bra. Du delar verkligen med dig av livet och dina upplevelser, tankar och funderingar men utelamnar anda inga for 'intima' detaljer om dig sjalv eller andra. Det ar inte en latt balansgang det dar men jag tycker du har lyckats perfekt!
Dessutom gor ju alla dina vackra foton sitt till! Jag tycker att det ar urtrist att lasa bloggar utan foton sa det gor jag ytterst sallan.
Stor kram!
Millan
Come to think of it så är det tio år för mig sedan jag började skriva "dagbok" på nätet. De första åren skedde det på ett slutet forum som inte finns längre, men jag har sparat alla inlägg. (Jag blev tvungen att kolla vilket datum jag skrev mitt första inlägg - 16.5.2005, så det är jubileum snart!)
Dystert väder här i dag, men vi ska iväg på lite shopping av nödvändigheter - ny gräsklippare och annat trist.
Ha en fin tisdag! Kramar!
Jag kommenterar ju väldigt sällan. Men idag vill jag göra det för att berätta hur mycket jag uppskattar din blog! Tror inte jag har missat ett enda inlägg sen jag började läsa för 5-6 år sedan. Tack för att du fortsätter skriva!!
Kram från Stockholm
Cornelia
Vi får se hur länge jag orkar blogga, har ju gått in på andra året bara.
Ha en bra vecka!
Grattis på 9-årsdagen!! Puss, kram och älskar!
Keep up the good work!
KRAMAR!!
Miljoner tack för dina jättefina ord.
Ja, det är verkligen en värld som öppnats iom den här bloggen, och andra bloggar.
OCH visst är det fantastiskt med alla goda vänner som kommit i dess kölvatten!!
Så bra, och en verklig extra bonus.
Absolut, visst är det bra att ha kommunikation.
Underbart att ha sluppit näthat och dylikt. Det skulle nog vara svårt att fortsätta om det kom sådant.
HAHA, Karin, vi tragglar ett tag till. Lika bra det eftersom det är så roligt!!!
Tack och KRAAAAAM!!!
Christina:
TACK för din kommentar, och VÄLKOMMEN hit!!
Så roligt med ett avtryck. TACK för det!!
Jag blir så glad över dina fina ord! Du behöver absolut inte känna ngt tvång över kommentarer. SÅ glad att du läser.
Varmt välkommen tillbaka!!
Så roligt at du gillade mina reseberättelser från The Keys!!
Stor kram!!!
Tusen KRAMAR och TACK!!!!
Desiree:
TACK min fina vän!!
Du är ju en av dem som jag verkligen träffat, och blivit riktig vän med via bloggarna.
Tror du kanske började ngt år efter mig?
Åren går så fort, och ibland är det svårt att veta vem som hittade vem etc.
Visst skulle det kännas meningslöst att skriva utan feedback, även om man kanske skulle se i statistiken att man hade läsare. nej, det skulle inte vara roligt, och så oinspirerade.
Ja, visst ska man svara på kommentarer.
Stora, stora kramar till dig och jättestort tack för fina ord!!
TACK snälla för din kommentar!! OCH tack för att du läser.
OCH att du läst SÅ länge.
Stora kramar!!!
Malin:
Tack fina du!!
Dig har jag sett här förr. Jätteroligt, blir glad.
Så roligt att du gillar bilderna, och att du kollar dem på stor skärm!
Tack Malin!!
Kram!!
VARMT välkommen hit!!
OCH tack för att du skickar en kommentar idag!
BLIR så glad. TACK för fina, inspirerande ord.
KUL att vi har barn i samma ålder.
Jag säger grattis till ett jättefint skolsystem där resten av världen har mkt att lära!!
Tack snälla Mimmi!!
Kram!!!
Katarina:
HEJ!! Tror jag vet vem du är via Insta!!! Så roligt att du är här också. Välkommen!!!
Insta är ju lättare på alla de sätt många ggr. TACK, din kommentar gör mig så otroligt glad!!
Tack!!!
Stora kramar!!
TACK!!!
Ja, jag vet att du är ganska ny. Men du är verkligen trogen i detta fält, och det tackar jag dig SÅ otroligt mkt för!
Det är så kul att ha dig här.
Underbar feedback. Du gör mig jätteglad.
Stora kramar!!
Erica:
Men tack!!
DU har verkligen varit trogen och flitig i dina kommentarer till mig, och det är jag så innerligt glad för.
Dina fina ord lägger sig som bomull runt mitt hjärta.
OCH du, du har ju lärt MIG en hel del om foto genom åren. DET var via dig jag lärde mig om långa slutartider etc.
Så det är verkligen givande
TACK för dina urfina ord. Tack för att du är här och läser och kommenterar!!!
Kram och tack!!
Bara älskar dina foton du bombar med, så roligt att se och sitta och drömma sig bort till. Och sedan att få läsa om "vardagsUSA" och skillnader/likheter mellan våra länder. Har min ritual med att läsa 4-5 USA-bloggar varje dag. Dålig på att kommentera i perioder, tycker det är lättare på Instagram.
Fortsätt blogga så länge du orkar, det är så kul att ta del av det svensk-amerikanska livet.
Kram,
Pernilla
TACK snälla, fina du!
Ja, det är faktiskt helt otroligt att VI inte har träffats!!
HOPPAS att det blir av ngn ggn.
Verkligen, Tror det skulle bli ännu ett bra möte.
TACK för att du läser. Precis, personlig men inte privat. Så vill jag skriva, så försöker jag skriva.
Tack för de fina ord du ger mig. Boost för mig!!
Stora bamsekramar!!!
Ingela;
TACK!!!
Ja, jag fortsätter iallafall till 10-årsdagen så att jag kan ha jubileum! YAY!
Haha.
Ja, åren går. Det här är den fösta, och enda blogg, jag haft. Dagbok skriver jag, men den ligger vid min säng, haha!
Här går vi årets hittills hetaste dag till mötes. PUST!!
Lycka till med gräsklippare och annat.
Stora kramar och tack!!
TACK snälla du. Välkommen hit.
Är du den Cornelia som brukade vara au-pair i Great Falls?
Flygvärdinna idag?
Jag följer dig på insta! Tack för dina jättefina ord, du gör mig så himla GLAD!!
Stora kramar!!
Hans:
Du ser, år blir till år.
Kul är det ju!
Man ska blogga så länge det är kul! Jag kör till 10 iaf.
Tack för att du läser!!
Jag vet.
Jag kan inte heller kommentera fr mobil.
Helt hopplöst.
Måste också gå över till webbversionen. Men, jag skriver ju oftast, och läser bloggar, via min dator. Inte via mobben.
Kram, puss och älskar och tack SIS!!
Bettan;
Men tack fina snälla du!!
Jag är så glad att du läser här.
TACK för beröm. Du gör mig så glad, och ger mig inspo att fortsätta.
Kramar i massor!!!
TACK för att du läser och skriver här!!
DET betyder så mkt för mig!
Ja, jag vet, antalet läsare är såååå mkt större än de som ger avtryck i fältet.
Jag kan också tycka det är lite läskigt ibland. Precis, speciellt om man kanske skrivit ngt personligt.
Håller helt med dig om den saken. Man undrar vilka alla är?
Tack för superfina ord. Jag är glad att jag hittat dig, och din mamma!!!
Stora kramar!!
Jättestort TACK till dig!!
Gud vad glad jag blir om jag gjorde flytten mindre läskig.
Nu är du ju veteran på USA själv :-)
Tycker det är KUL att ni är tillbaka!!!!
Tack för att du läser, gulliga Christina!!
Stora, stora kramar till dig!!!
Pernilla:
Tusen tack för supersnälla och fina ord.
Det är så roligt eftersom vi ju mailat lite också.
TACK för att du gillar bilder och text. Förstår att det är intressant med vardagslivet här. Jag gillar ju själv mest vardagsbloggar också!
Ingen fara, inget tvång i fältet vad gäller kommentarer.
Insta är lättare, på alla plan faktiskt. Kravlöst. Bloggen är mer som ett jobb för mig. Ett underbart sådant.
Kramar och stora tack för att du läser!!!
Som du säger själv så lägger du ner mycket jobb i bloggen, med fina texter, bilder mm.
Jag har endast två bloggar jag kommenterar och läser, din och Liz på Okinawa.
Din föll jag för alla vackra bilder på naturen samt dina varma texter till allt, bl a din familj.
Liz hittade jag då får dotter i Stockholm väntade tvillingar för 3 år sen, ville läsa lite mer om hur livet kan vara med 2 små. Nu har flickorna dessutom fått en liten bror som är 4 månader.
Tycker också det är intressant hur livet tar sej ut när man bor i ett annat land. Skillnader och likheter!
Jätteroligt att ni kommenterar också våra kommentarer, då känner man att man finns.
Hoppas du håller på i mer än 10 år, jag är ju ganska ny!!!!
Stor kram
Marianne Dahl i Göteborg
Det var ju den där 'bonnstugan' ... konstigt egentligen :) MEN SÅ KUL!!
Tänkte nog läsa din blogg i måååånga år ännu! Men som sagt nio, eller tio år är en väldigt lång tid, då var man ... hm, yngre ...
I höst firar jag 8-årsdag :)
Trevligt är det när du svarar på alla kommentarer, det borde jag också göra ...
Ha nu en skön födelsedag!
Kramar till dig från mig ;)
Härligt att du bestämt dig för att blogga ett år till, ser fram emot det!
Ha en fantastisk tisdag!
Kramar
Nettan
Så intressant att läsa alla olika sorters inlägg, alltid med en trevlig ton. Du har sådan bredd på det du skriver och det uppskattar jag.
Du förmedlar värme och personlighet i dina inlägg. Att du också tar dig tid att svara den som kommenterar tror jag också är uppskattat av många.
Alltid lika roligt att titta in till dig och det tänker jag fortsätta att göra.
Kram på 9 årsdagen!
Inger
TACK!!
Jag är så glad att du hittat hit via Liz.
Glad också över att du ser att det ligger jobb bakom bild och text. TACK!!
OCH så blir jag så glad över att du tycker att jag skriver varmt om familj och annat. Det kommer naturligt.
Roligt att du hittade Liz via tvillingsöket.
Både Liz och jag uppskattar verkligen dina kommentarer. Jag vet att Liz är jätteduktig på att besvara sina också.
Varmt välkommen hit, Marianne. Du är ju ganska nu här!!
Kramar!!
Sininirina:
TACK, välkommen och TACK för kommentar!!
VISST finns du på insta???
Tycker jag känner igen din signatur därifrån. Tack för uppmuntrande ord. Jag fortsätter så gärna ett tag till.
Kramar!!
TACK för att du hittade mig så att jag hittade DIG!!
Tänk vad ett sök på gamla bonnstugor kan ställa till med :-)
KUL!
Ja, jag fortsätter ett tag till, iaf till 10!! Då kan jag fira jubileum, haha!!
Du har hållit på nästan lika länge som jag.
Men du svarar ju indirekt på din blogg iaf. Vet att det är lite annorlunda kotym på inredningsbloggar etc. Helt OK det med.
:-)
TACK för att du läser och skriver.
Kramar!!
Nettan:
TACK!
ja, tiden flyger.
Absolut, många svarar på kommentarer via kommentarer i andras bloggar. Man ska göra som man själv vill, och det passar. Bara det uppmärksammas sas.
:-)
Tack för att du läser och kommenterar så flitigt. Jag uppskattar det enormt!!
OCh till 10 fortsätter jag, you bet.
Stora kramar!!!
OCH tusen tack för dina jättefina kommentar och häslning. DET betyder massor!!
OCH jag blir så glad över att du uppskattar mina inlägg. Sant, jag försöker bredda dem ganska mkt. Inte sopa in mig i ett hörn.
Roligt om det märks.
Så glad att du läser här.
Stora bamsiga kramar från mig!!
Keith:
There you are, my Tuesday commenter and friend!!
HAHA!
Thanks for reading. I hope you do not google translate ;-) And, also, thanks for liking my pics!!
Men självklart ska du kämpa på så du kan ha tioårs-kalas!
Nog gör den det!!
Trist om du lägger ner. MEN det är fasiken så viktigt med feedback. Utan sådan skulle jag också lägga ner. Det är för trist att sitta och skriva för ingen.
Jag är tacksam över att jag har så många som skriver här, jättetacksam!!!
Utan er alla, no way!!! OCH tack för att du kommenterar och läser så flitigt.
Har sagt det förut och repeterar:
Dina foton är nog de bästa jag sett
på de bloggar jag läser. Hemma eller borta spelar ingen roll. Reston, Georgetown, Elon, Stockholm, Finland, Outer Banks.
För att inte tala om the Keys!
Hang in there, Annika! Har själv inte nog självdisciplin för en blogg -
eller är det åldern? :)
Ruth i Virginia
Tusen tack!
Du gör mig jätteglad!
Och jag känner mig sporrad!!!
Stora kramar från mig!!
Ruth:
TUSEN tusen tack för dina fina ord.
Jag blir verkligen SÅ otroligt GLAD!!
Så roligt att du tycker så mkt om bilderna och texterna.
Den här bloggen har gjort mig till en bättre fotograf.
Men Ruth, det vore väl toppen om du satte igång att blogga. DU behöver ju inte göra det varje dag. En gång i veckan kanske??
Tänk på saken.
Kramar från mig!!!
TACK!!!
Vad glad jag blir!
OCH ja, visst är det viktigt med kommunikation!! SÅ viktigt.
Tror det ibland är det som hjälper eller stjälper en blogg.
Och grattis till dig med och din fina blogg!
LISA:
Aww...tack!!TACK min vän!!
ja, vi hittade ju varandra då du var i Boston.
TACK!!
TACK!!
ett år till iaf. Tio år måste det ju bli ;-)
Tusen tack för fina ord och alla kommentarer du skriver. Du bor på en av världens bästa platser!!
Monica:
Så glad att jag hittat dig och Anna.
OCH TACK, ja om feedbacken och läsarna finns så fortsätter jag. Det är ju väldigt KUL det här med bloggande.
Så roligt att du gillar det jag skriver om, och fotar. TACK snälla
Kram!
ÄNNU ett känt ansikte från Insta!! Vad roligt!!!
TACK för att du läser! Så glad för det!
OCH så känns det so om jag känner dig lite via insta.
Kram!!!
Och tack för alla roliga, tänkvärda, kloka, fina inlägg! Du är verkligen bra på att skriva och jag har lärt mig massor av dina inlägg.
Jag vet att jag är urusel på att kommentera numera, ska försöka bli bättre framöver.
Kram!
TACK snälla du!!
Jag blir så glad över att läsa det du skriver. Det sporrar mig massor.
Inget tvång att kommentera, jag lovar, lovar, lovar!!
Tack igen gulliga Humlan.
Stora kramar!!
Vad underbart att du har bloggat så mycket och man kan verkligen se dag in och dag ut att du lägger ner ett enormt arbete vilket också resulterar i hög kvalitet hela vägen rakt igenom.
Dessutom, vilken fantastisk dagbok som du och familjen kan titta tillbaka i. En verklig skatt!
Blogga på! Det är alltid så kul att titta in här och att bli inspirerad inom så många områden.
Ännu en gång Grattis!
Kram, Anneli
Annika, stort grattis till ditt 9-års jubileum. Och du och jag har följt varandra länge. Din blogg var en av de första jag hittade till från Anne i Oregon och du var en av de första som kommenterade hos mig. Jag är så glad att vi hittat varandra i cyberrymden och att vi fortsatt att följa varandra. Nu fattas bara träffen IRL. :)
Du och jag har ju "diskuterat" det här med kommentarer och att svara på dem. Visst skall man göra det. Tar sig en annan person tid att skriva en kommentar skall den självklart besvaras.
Jag har bloggat sedan november 2006 så närmare mig också 10-års jubileet snart.
Stora kramar!!!
Stort tack!!
Roligt om det märks att jag lägger ner tid på min blogg, för det gör jag!
Blir glad och sporrad av dina fina ord!!
Jag har bloggen som en slags dagbok. Jag skriver också dagbok varje kväll. Så nog har jag och min familj det här livet dokumenterat. Det är jag glad över.
TACK för supersnälla ord!
Kram!!
AM:
JA, så roligt med alla kommentarer idag. Blir ju så glad och sporrad!!
Vi har ju bloggat nästan lika länge, vi två!! OCH jag ser fram emot vår träff IRL. Jag vet att vi kommer att ses!!! Ska bli så roligt.
Så det var via Anne vi lärde känna varandras bloggar. Sådant där har jag glömt, till stor del. Minns bara att det var en sådan massa trevliga svenskamerikanska bloggar som kom där, din blogg, Annes och Desirees och Saltis. SÅ KUL!!!
Kommentarer ja, visst ska de besvaras. Som du säger, har ngn tagit sig tid att kommentera ska det uppmärksammas.
Tusen tack AM!!!!
Stora kramar!!!
Undrar hur många år jag har hängt med dig här...
KRAMAROM!! Love Anna
Tusen tack oh välkommen säger jag!! Så roligt att du tycker om min blogg. Blir ju superglad!!
Tack för snälla ord!!
Kram!
Channal:
TACK gulliga Anna. Detsamma om din blogg!
Så glad att vi hittat varandra därute i cybern. Minns att du och coola anna ramlade in här samtidigt. GLAD att ha hittat din blogg!!! Alltid lika kul att titta in där!!
Kramar i massor!!!
Tack gulliga Helena. Vad roligt att du tycker om den här bloggen! Jag blir så glad.
Hoppas solen snart ska skina över härliga Småland igen!
Stor kram!!
Jag har läst din blogg i nåt år bara, tror jag hittade hit från Anne-Marie (att bo i USA).
Tyckte det var roligt att läsa om hur du kom till USA för ett tag sedan, med tanke på att man inte hängt med från början...-sen tycker jag om att läsa om USA vs Sverige, skillnader, vad som är bra, vad som är dåligt, väder och vind osv.
Precis som alla andra skriver, så tar du fantastiskt fina bilder och man kan verkligen förstå att du lägger ner mkt tid på bloggen.
Ha en jättefin dag, hälsar Sara i Borås:)
Så tacksam att du fortsätter med ditt bloggande för tack vare din blogg och dina fina bilder så får jag uppleva USA fastän jag befinner mig på hemmaplan.Så TACK för din blogg!!!!!!!!!
Massor med kramar från Yvonne i Borlänge.
Malou
Snälla, fortsätt att skriva???
Välkommen hit, och tusen tack för dina fina ord.
Så roligt att du skrev och kommenterade.
Roligt också att du gillade att läsa hur jag kom till USA. Ibland kan det vara bra att skriva om just det titt som tätt.
Försöker ha breda ämnen här, och det är så roligt att det uppskattas.
Tusen tack.
Jag blir också glad över att du gillar kvaliteten på min blogg.
Jättekul att du tycker om mina bilder.
Så roligt att ha dig här!
Ha det bäst!!
Varmt välkommen hit, och tack för din underbart fina kommentar.
Jag blir jätteglad!
Så roligt att du också har den där kopplingen till svenska Österbotten. Ja, det är ju verkligen en del av mitt liv som sitter djupt i hjärtat.
OCH vad roligt med din son.
Karolina har en jättegod kompis som går på U of FLA i Gainesville, där kommer ännu en gemensam nämnare in :-)
Nej, och inte heller jag är intresserad av sport, haha.
Men visst, vad gör man inte för sina barn.
Varmt välkommen tillbaka!!
Kram!
Det är bra det, det blir jag glad över,
Tråkigt om det strular då du ska kommentera,
Brukar du kommentera på mobil eller via dator? Via mobil är det verkligen hopplöst.
Tack, blir så glad över att du gillar bilder och text. Idag har vi det svalare, och det är skönt. Men visst, vädret är oftast bra här.
Jodå, visst förtsätter jag till 10-årsdagen iaf. Sen får vi'la se :-)
Kram!!
Sininirina:
Förstod det. Tycker det är KUL att det är du!
Ja, insta är vrålsnabbt och kravlöst. Älskar insta!! En blogg tar lite mer tid, både att skriva och att läsa.
Så glad att du är här!
Helt fantastiskt! Jag tror inte att vi skulle ha någon svårighet att umgås om vi träffades irl - man vet ju mer om varandra än om sina vanliga bekanta som man träffar då och då. De bloggvänner som jag har träffat har blivit riktiga vänner - tyvärr bor de en bit ifrån där jag bor så jag kan inte träffa dem så ofta.
Jag tycker att det är roligt att man har dokumenterat sitt liv den senaste åren - kul att titta tillbaka på sina inlägg. Det är framför allt roligt för mig att se hur de minsta barnbarnen växer och utvecklas.
Grattis till dina nio år med bloggen och lycka till med de framtida inläggen som förhoppningsvis blir många!
Stor kram från Ingrid
TACK!!!
Så roligt att du känner igen dig. Men så är det nog, får man en blogg som blir väl kommenterad så tror jag att vänner kommer på kuppen. OCH om man själv kommenterar och är aktiv.
Jag har inte varit på en enda misslyckad bloggträff, och vänner har jag fått, verkliga vänner.
DET gillar jag verkligen.
Jag skulle gärna träffa dig, SÅ gärna.
Dagbok skriver jag, men bloggen blir ju lite mer allmängiltig.
Stora kramar och TACK!!
Gratulerar!
9 år är en lång tid - du började blogga ungefär strax efter vi flyttat hit :-)
Här i cyberspace hittade vi varandra och det är jag så glad för. Dina bilder och texter glädjer så många. Du är rolig, varm, omtänksam och känns som en vän. Mina tankar går till radioprogram som man tycker extra mycket om - det handlar om att nå fram och det gör du! Så är du så klok också!
HURRA!!!
Kram!!
Alltså, tack för din genomfina kommentar. DEN värmer.
Jag är SÅÅÅÅ glad att vi hittade varandra, att du hittade mig. ATT du sen började blogga. TACK för det!!
Jag tycker det är SÅ synd att vi inte blir lite närmare varandra. Jag vet att vi skulle ha setts mkt då.
Tack Lotta, du är ju en av dem jag träffat via bloggen som blivit en riktigt vän!!!
Massor, massor med kramar!!!!
Välkommen hit och TACK för din kommentar.
Jag blir så glad över att höra från dig.
Glad att du läser, och glad att du även bott i Kanada, då känner du ju till en hel del om östkusten också.
Tack för snälla ord!!
Så roligt att ha dig här!!