Weekend

Godmorgon måndagsläsare!

Hoppas att helgen varit god emot er alla!
Det har min.

Jag kan ta det i en slags lista denna helg också!
Det är ju effektivt, haha!


Helgens film:
Det blev American Sniper.
På bio, där film ÄR bäst!
OCH, vilken film sen…
Jag har inte lyckats smälta den. Den “tog på mig”, kan jag säga. Jag kunde knappt röra mig ur fläcken då den var över.
Fruktansvärd på så många plan. OCH den gav mig verkligen något att tänka på. Hur man till exempel tar hand om sina krigsveteraner då de kommer tillbaka efter sina vidriga uppdrag. Hur de glöms bort, hur folk bara tycks tro att de ska gå vidare…
Vad kan jag säga? Se den! SE DEN!!!
Jag visste ABSOLUT ingenting om den här filmen då jag såg den. Inte visste jag att den är baserad på en sann historia. Slutet gjorde mig totalt yr i huvudet.





Helgens mat:
Beef Wellington på lördagkvällen. Alltid gott, alltid!!
OCH som jag älskar att göra goda middagar i hemmets lugna vrå en lördagkväll!
Det finns inget mysigare.



Helgens DVD:
Haha, en klassiker, Groundhog Day!!
Ja, den som går under namnet Måndag Hela Veckan hemma.
Alltså, den håller än. Fortfarande asgarvar jag åt den! Underbar!!
OCH IDAG, den 2 februari ÄR det Groundhog Day!!! Det är då det lilla murmeldjuret i Punxutawney i Pennsylvania ska avgöra om det kommer att vara vinter i sex veckor till, eller om vi kommer att få en tidig vår.
Jag tror det blir en tidig vår, men det är bara vad jag tror. Phil’s the GROUNDHOG, after ALL!!!





Helgens vin:
Blev med grannen Ingrid som kom över och snackade med oss sent på fredagkvällen.
Älskar sådana mysiga spontana träffar.



Helgens temperatur:
Kallt, hela tiden. Jag fryser, JÄMT.  Både ute och inne.
I lördags var tempen i vårt källarrum mot golfbanan 10 grader. TIO sjuka grader. Man blir ju rädd!!
Varför? Ja, jag tror att det beror på att det blåste väldigt hårt, och kallt. När det är sådant väder blir källaren som en isbox. PLUS att det kommer in mycket kalluft från den öppna spisen + att rummet har två stora dubbeldörrar, och ett stort fönster, som vetter mot den öppna golfbanan. Det där källarrummet är ett rent skämt.  OCH jo, fönster och dörrar är relativt nyinsatta...go figure...
För att inte få upp alla kalluft i huset måste vi ha extravärmen på i källarrummet hela tiden. Tröttsamt.



Helgens Partaj:
Super Bowl!
Den stora finalen i Amerikansk Fotboll.
OM jag bryr mig? Mohohahaha, NEJ!!!! Inte det minsta. Fotbollen är så trist att alla klockor stannar. MEN, att gå på en rolig sammankomst och äta god mat det passar mig som hand i handske. Maten, det är mest junk, förstås. Men god sådan.
Sen är det kul att babbla med alla.
OCH de flesta gillar ju fotboll, så det är jag (OCH några till) som  är den udda. Men, det kan jag stå ut med. Amerikansk fotboll och jag kommer aldrig att "bli kompisar".



Önskar er alla en fin måndag!

Comments

Anne-Marie said…
Har faktiskt inte hört talas om American Sniper-filmen.
De som varit ute i krig och som kommer tillbaka till USA har en mycket tuff tillvaro. Och tänk så många veteraner som alltid har olika symptom och stresskador som i stort sett aldrig läker. Man behandlar många veteraner väldigt illa tycker jag. R var med i Vietnamnkriget och har PTSD.
Groundhog Day - ja, det är en bra, gammal klassiker. Phil måtte bara förutspå vädret på öskusten. Har aldrig stämt här. ;)
Spontanträffar är trevliga!
Amerikanska hus och deras dåliga isolering. Man upphör aldrig att förundras.
Kramar!!
Desiree said…
Vad kul att ni var iväg och såg American Sniper. Den vill jag se! Vi pratade om att gå och se den då vi var i Florida om det var dåligt väder men sedan blev det bättre väder den dagen så det blev inte av.
Ground Hog day gillar jag också. En gammal god klassiker som är kul att se ibland.
Trevligt med mysiga spontanträffar, sådant är uppskattat.
Ja just det Superbowl måste varit det största denna helgen. Det är ju så mycket förutom att kolla in matchen runt omkring som är trevligt med mat och umgänge.
Just att laga något gott hemma en lördagkväll är något jag också uppskattar mycket.
Ha en bra start på veckan denna måndag Annika.
Vilken trevlig helg ni verkar ha haft :-)
Vad mysigt att gå på bio. Jag håller absolut med; film ÄR bäst på bio!
Bara så tråkigt att det är så dyrt, annars skulle jag gå betydligt oftare.
Speciellt nu, när Bio 3:an (Piteås biograf) är nedläggningshotad -igen. Och den här gången är det så pass långt gånget att de sagt upp kontraktet med Småstaden (gallerian där bion ligger) och de ska vara ute våren 2016.
Försvinner bion här så måste vi till Luleå (5 mil) för att gå på bio :-(
Usch, ibland avskyr jag verkligen att bo i en småstad!

***

Och usch, vad jobbigt när det är sådan kyla inomhus!
Vet hur det känns att sova i 10 grader; det var så pass kallt i våra rum första natten på vandrarhemmet i Belgien.
Brrr.
Hoppas det blir lite varmare snart; eller i alla fall inte blir kallare :-)

Helgen verkar som sagt ha varit trevlig i alla fall :-)
Låter som en härlig blandning av lugn och sammankomster :-)

Hoppas du får en fin start på veckan!
MVH /Erica
Annika said…
AM:
Den har sex oscarsnomineringar. Jag rekommenderar den verkligen.
Nej, det verkar som om de flesta tror att en veteran ska komma hem "och vara som vanligt". Och många veteraner drar sig för att söka upp VA etc. Mkt komplex film. SE den, AM! Den ger nog en mkt bra bild av "livet efter", och även livet under brynande krig.
Groundhog day är bra. Idag har Phil spått 6 veckors vinter till. HAHA. Vi får väl se...
Här ösregnar det dagen till ära.
Min källare är under all kritik. Kana knappt tro mina ögon då jag kollar temperaturen därnere. Sjukt.
Ja, amerikanska hus och dess isolering...
Galet.
Kramar!!!



Desiree:
Se den!
Så sevärd, och tänkvärd!!
Groundhog Day är verkligen en klassiker!! SÅ KUL!!
SB är stort, så stort!
Som vanligt kollade jag noll, men babblade desto mer :-)
I köket, inte i vardagsrummet där tittarna satt.
Ja, god mat en lördag är verkligen mys!!!
Kramar!!!
Anonymous said…
Jag har sett trailer på American Sniper och har tänkt att vi ska gå och se den. Det där med att laga mat är inte min melodi jag älskar att äta om någon annan fixar till det så det är tur att jag har en i huset som gillar det annars skulle det inte bli mycket till mat. Det är verkligen mysigt när det blir oplanerade sammankomster. Ha en fin måndag. Kramar /Anita
Annika said…
Erica:
Nej, fy om bion försvinner.
Filmer hemma på Tvn blir aldrig samma sak. Det är ngt speciellt att se film på en stor filmduk, i mörkret med en massa andra. Älskar det!!
HOPPAS er bio får vara kavar. Att åka fem mil för att gå på film är inte ett alternativ, tycker jag!!
Ingen som vistas i det där källarrummet nu, men det är galet kallt. I mitt eget sovrum, som också har en öppne spis och mkt högt i tak, är det också kallt, kanske 17 grader. Dock, det är Ok att sova i den tempen.
Ha en fin måndag!
Annika said…
Anita:
jag kan verkligen rekommendera den. Jag var liksom stel efteråt. Mkt. tror jag, eftersom jag inte förrän DÅ fattade att det är baserat på den bok han skrev.
Se den!
Jag älskar också då andra lagar mat åt mig...HIHI!!
DET är det bästa!!
Ha en riktigt fin dag idag.
Kramar!!
Miss Marie said…
Har hört mixade reaktioner om American Sniper, får nog vänta till dvd för min del.

Kalla hus... det kan jag skriva under på! Vår ytterdörr är som ett såll, vinden blåser rätt igenom! Som tur är kan vi stänga dörren till hallen och det håller ute det värsta!
Annika said…
Marie:
Jasså, nej jag har inga invändningar emot den. En film som verkligen får en att tänka efter. Den är nog bäst på bio. Tror inte den gör sig lika bra på dvd.
kalla hus är överjävliga. HATAR att frysa i mitt eget hus. Vårt är värst då det blåser, hua, hua!!!
engelska och amerikanska hus är nog rätt lika.
Liz said…
Hej Annika,
lange sedan jag kommenterade, men jag laser!

- American Sniper. Som du sakert forstar en film som vi sett och som jag tyckte var valdigt bra. Jag kande ju till Chris Kyle och hans historia tidigare, vet att jag sag pa TV nar vagarna i Texas kantades av veteraner och tusentals manniskor som hyllade honom under hans kortege till begravningen. Sa fruktansvart att han skulle behova do pa det sattet, men det gor det ju sa verkligt och tankvart hur det ar med PTSD. Som militarfamilj har vi ju hort manga historier och manga oden...Att bli skjuten av nagon som man vill hjalpa bli battre, nagon som fortfarande var sa dalig att han trodde att Chris Kyle var en fiende..

Som sagt, en film som jag tycker ar sa bra, och jag blir bade illa berord och ledsen av alla negativa kommentarer och recenssioner som denna film har fatt. Men som alltid, nar det galler krigsfilmer antar jag. Manga forstar inte, manga satter skyggslappar pa och vagrar se det for vad det ar. Manga politiska kommentarer som vad skulle militaren dar och gora etc et c. Blir sa trott pa dessa krititker som aldrig kommer forsta. Manga tycker att han blir glorifierad over att han mordade manga, MEN ser det inte for hur det egentligen var, att pga att han var en fantastisk sniper, kunde RADDA sa manga liv. Jag tycker att Bradley Cooper gor rollen sa otroligt bra, att han bade formedlar hur hard och avtrubbad han var nar han var tillbaka, att han var hemma men anda inte hemma...att han inte alls pa nagot satt tyckte det var latt att ta barn och kvinnors liv..Nej, jag tycker att dom som ser och ger den sa dalig kritik inte alls har forstatt filmen. Att han lag pa hustaken in Fallujha gjorde ju inte filmen lattare att se for mig direkt, da det var dar som min man var stationerad storsta delen nar det var som varst dar...Att aven se den privata sidan av honom, och hur hans fru reagerade, hittade ju givetvis hem hos mig...

Och som min man sa efter uppdaterade uppgifter pa sin senaste tranings vecka han hade nu i Januari, endast 1% av dom som blivit diagnostiserade med PTSD kan aterga och jobba inom militaren. Medical discharge..De flesta blir mer eller mindre utkastade fran militaren, och far det samre stallt an vad dom hade det tidigare, plus att dom nu har stampeln pa sig att dom har PTSD, vilket inte riktigt later sa bra pa arbetsintervjuer i det vanliga livet eller hur?! Sa det ar ju inte konstigt att sa fa "vagar" soka hjalp..DET ar nagot som ar en skandal att det ska vara sa daligt for vara veteraner!

Usch, forlat langt inlagg om detta, men som du forstar, nagot som ligger mig varmt om hjartat.

- God mat lagad hemma - perfekt lordagskvall!

- Fy for kalla hus. Forstar att alla fonster gor det annu kallare, och sa golvet, och spisen..trottsamt ar nog bara fornamnet! Hoppas pa mildare vader for er!

- Partaj! Ja, herregud, Superbowl, nej, inte nagot for mig nar det galler sporten! Men att borja med John Legend var ju inte fel! Sen tyckte jag val att hon som sjong national sangen tyvarr gjorde den lite for mycket egen version, aven om hon har en kanon rost. Jag var inte sa imponerad av forra arets halftime show, men arets!! WOW vilken show, verkligen jattebra tyckte jag! Annars sag jag inte nagot av alla reklamer eller liknande, da jag holl pa och hjalpte Cassie att fardigstalla sitt science project. Men jag kan tanka mig att dom var bra som vanligt.

Det var ju lite kul att det var i Phoenix, sa spelarna och publiken behovde ju inte frysa iar iallfall! :)

Ha en fin fortsattning pa veckan Annika, har ar det en hel del i agendan! :)
Kramar
Saltistjejen said…
Å äntligen har jag lite tid att kommentera! Jag läser ju hos dig varenda dag Annika, men tid att kommentera har jag sällan nuförtiden. Jag läser ofta på telefonen eller spaden och då kommenterar jag inte.
American Sniper har jag hört mycket om. Vissa älskar den andra tycker den är otroligt "ytlig" och inte tar själva "kriget på allvar" utan gör det till en Hollywoodsk hjältehistoria i svart.vitt. Har ingen aning eftersom jag inte sett den, men jag tror jag skulle tycka om den. Det är Clintan som regisserat väl? Eller var han producent?
Superbowl såg vi också. Fast med ett halvt öga bitvis. Det blir ju så med en Oskar som tar det mesta av ens fokus. MEN jag tyckte matchen var toppenbra! Jag är ingen fotbollsfantast heller men denna match var ju såååååå spännande!!!
:-)
Sedan måste jag kommentera parenthood också. Jag vet att du skrev om den efter sista episoden. Jag såg sista episoden i förrgår kväll på NBC appen. Ojojoj! JAG kommer sakna den otroligt! Minns dun att jag skrev till dig för länge sedan att du skulle se den! Att jag trodde du skulle älska den!? Och det har du ju gjort! Så roligt! Jag började se den för ett par år sedan och jag har varit lika glad varje år då de sagt att det blir ytterligare en säsong. Men nu är det slut. Snyft!
I will miss the Bravermans....! :-(
Det enda jag inte gillade på slutet var det där typiskt "amerikanska" då man får glimtar av framtiden serverat. Hm, me not like! Jag tycker det är för mycket. Jag tyckte baseballmatchen kunde ha fått avsluta det hela utan framtidsglimtar. Men men... Det var iallafall inte ett katastrofalt dåligt slut som sista avsnittet av Battlestar Galactica som jag såg för ett par år sedan. Älskade serien men slutet var det sämsta jag sett på länge! Haha!
Hoppas nu du får en fin vecka och att ni får upp värmen!!
KRAM!!!!
Annika said…
Liz:
Hej igen!!
Fattar ju om du har totalt fullt upp med allt ni gör nu!!!
Kul att ha dig här igen!

American Sniper---trodde inte jag skulle gilla den. Men, se, det gjorde jag.
Hela filmen berörde mig djupt.
OCH jag inser hur dåligt man tar han om dem som kommer tillbaka med PTSD.
De förväntas leva livet som om inget har hänt.
OCH att vi under tiden här går och tror att allt är som vanligt, Ja, det tog på mig, kan jag säga.

Chris Kyles historia kände jag inte ens till, Liz.
Ja, kalla mig helt borta. Det kom som en chock för mig på slutet.
Peter hade inte talat om det för mig. Han har läst boken.
Så otroligt sorgligt slut, att det skulle gå så. Av en instabil hemvändare.

Tycker också filmen förmedlar hur avtrubbad BC var dp han kom hem.
Han spelar verkligen så oroligt, otroligt BRA!!!
Scenen då han sitter i vardagsrummet och hör vapen fastän det är tyst. Och scenen då han håller på att slå ihjäl hunden på kalaset.
STARKA.
Ja, jag förstår att ni verkligen ser på den här filmen på ett klart vis.
OCH jag kan nog hålla med er.
Försökte tänka i glammiga hollywoodbanor och god bless the USA och allt det där...Men jag kom fram till att det var ju just så här för dem! OCH att det var SÅ de upplevde kriget, och speciellt Chris Kyle, eftersom det är baserat på hans bok.
Tycker också att filmen väl beskriver hur en äkta redneck, trångsynt, utvecklas i hela sitt tänk.
Ja, jag tycker verkligen filmen var bra, om man nu kan säga det.
Jag ger den full pott!
Och jag skulle gärna se om den.
Precis som du säger räaddade han en massa liv, det gjorde han verkligen. OCH det är KLART att han såg till de sina. Men självklart.

Och Liz, jag förstår att denna film hit you damn close to home. FY fan.
Var din man i frontlinjen då han var där?
Usch Liz:

Jag vet ju att Peters mamma dealade med det frun delade med. Precis som du.
Tycker nog de beskriver hur det är för er fruar också.
Peters pappa gjorde två turer i Vietnamn, dock inte i fronten, men han såg ju ändå. OCH var med om.
OCH han vill inte tala om det än i denna dag.

Yes, indeed, agreed...håller med om Idina M och nationalspången. Den har framförts så mkt bättre.
Hon gjorde den för mkt till sin egen, håller med.

Stor kram, och tack för KLOK och bra kommentar om filmen.

Annika said…
Salits:
Hej på dig också!!
KUL att ha dig här igen,

Läs Liz kommentar ovan om filmen. JAG håller med henne.
OCH jag känner som jag skrev i svaret, det var ju sett ur Chris Kyles ögon allting.
HAN var där i ett enda syfte, att skydda sina egna till varje pris. Krypskytt som har var.
Stark film.
Se den!!
Ja, der är Clintan som både regisserat och producerat.

Parenthood.
Jadu---
Visst, det var sirap och sentimentalitet i massor i sista avsnittet.
OCH jag grät när Zeeke dog, och grät då de spred hans aska.
Sen var det sirap i slutet så det hette duga. Kändes så hastigt också. Att de liksom var tvungna att ge alla ett rosenslut.
På ett sätt är jag glad för det :-)
På ett sätt är det ju typiskt.
Sista säsongen var sådär överlag, även om jag ÄLSKADE den!!
Jag visste ju att Zeeke skulle dö, och när Amber fick sin son var det liksom gjutet att han skulle heta Zeeke också.
OCH det där med The Lunchonette, det var också så gjutet.
Men, aaa och OOOOO vad jag älskat den här serien. OCH vilka rollfigurer!!
OCH så bra den berört svåra, svåra ämnen.
OCH vilken underbar familj.
Ja, jag kommer verkligen att sakna The Bravermans!!!
DET var kvalitets-TV det.
Känner lite tomhet nu då den serien är slut.
Ja, tack för det tipset. Det var du och Liz ovan och Anne som rosade den så.
Jag lyssnade på er.
TACK!!!

Kramar!!!
Liz said…
Annika,

Tack for ditt fina svar pa min kommentar, och jag forstod nar jag skrev den att du skulle forsta. Ja, min man var storsta delen av sin tid i Fallujha. Nar det var som varst. Han var i fronten - hela tiden.

Det finns en bok "No true Glory" A Frontline Account of the Battle for Fallujah, by Bing West.

Den ar otack, men beskriver precis vad som hande. Alla dagar i Fallujha var som att befinna sig in hell, som han uttryckt sig, men det finns en speciell dag som min man aldrig kommer glomma, den 26 April 2004. Det var en fruktansvard dag och hans unit var i en av de varsta fighterna dar. Han sager sjalv att det ar ett under att han overlevde den dagen, aven om han egentligen aldrig vill prata om det. Men det var Marines till hoger och vanster om honom som foll i fighten, och min man fick springa tillbaka ut pa taket in open fire, med kulor vinande runt honom for att bara ut andra. A Marine never leaves his own behind...

Han sprang ut pa det taket och fick ut 3 stycken som var svart skadade. Att han kom darifran var ett under. Det var hemskt. Att datumet lyser sa starkt i minnet av alla dagar som var sa hemska dar, var att det var hans 31 fodelsedag. Hans 30 fodelsedag, tillbringade han ocksa i Irak.

Sa ja, att se dessa hustak och byggnader (aven om det var staged for filmen) sa blev det extra starkt. Han vet ocksa vilken otrolig hjalp dom fick av sina snipers nar dom gick pa patruller fran hus till hus..

Det ar extremt svart att tanka tillbaka till den tiden och den oron man standigt bar med sig. Aven om manga tror att man alltid kan ringa hem etc darifran, sa var inte alltid fallet. Det berodde helt pa var man var och hur det fungerade med linjer. Nar det var kaos, dvs nar det var manga skadade och manga KIAs sa stangde dom avsikligt ner alla opppna linjer sa att man kunde rapportera till next of kin forst innan rykten spreds..Eftersom han var pa ett stalle dar det standigt var "kaos", fanns det nastan aldrig nagra mojligheter att ringa. Sa, fran att han akte i slutet av Januari 2004- slutet av Oktober, pratade vi inte med varandra en enda gang...Enstaka mail har och dar, vanliga brev gick nastan aldrig ut till honom, jag skrev manga som aldrig kom fram. Alltid hora rapporteringen fran och runtomkring Fallujha pa nyheterna, men aldrig veta om han var safe och oskadd. Det var minst sagt ett tufft ar! Man fick verkligen tanka hela tiden - "No news are good news". Men, det ar inte nagot vi pratar om egentligen, precis som din svarfar, det ar nagot dom inte garna oppnar upp om.

Tack for att du fragar och bryr dig, jag skriver aldrig om dessa saker pa min blogg, dels pga barnen da dom kommer lasa den, ja Cassie laser ju redan ibland, och dels for att jag inte vill prata politik pa min blogg. Har trottnat pa att "forsvara" min mans jobb och det liv vi lever. Det ar valdigt manga som aldrig kommer forsta eller uppskatta militaren eller vad det innebar.

Nu, tillbaka till packning! Stor kram!!
Annika said…
LIZ:
OMG, så close to home denna film måste ha varit för er.
Alltså, jag kan knappt föreställa mig.
OCH jag kunde verkligen förstå Chris Kyles fru, och hennes eviga rädsla.
OCH så kände du, och så KÄNNER så många. OCH många kommer aldrig hem, de kommer i kistor istället.
När jag läser dina kommentar så blir jag alldeles tjock i halsen.
Jag kan nästan känna er rädsla.
OCH jag kan förstå hur NI kände då ni såg filmen.
Jag säger bara, din kommentar ovan KÄNNS.
OCH det gjorde filmen också.
Just det, utan snipers skulle ännu fler vara döda idag. De ligger ju inte där och skjuter på allt som rör sig precis.
De som har de har Hollywood-åsikterna om filmen kanske borde tänka ett varv till. Detta var Chris historia, hans bok.
OCH naturligtvis var det så han upplevde det. HAN skulle skydda de sina.
Hatten av, Liz. Ja, nog har de som varit i krig upplevt sådant som vi andra knappt fattar ett uns av.
Och ni fruar...words cannot even begin....
Förstår att du ligger lågt med att skriva om detta. OH jag förstår.

Stora, stora kramar från mig!!!!
Liz said…
Tack for ditt fina svar Annika, uppskattar det verkligen. Som sagt, filmen var verkligen close to home for oss, kanns bra att hora att andra ocksa forstar filmen. Inte bara tycker det ar en "bra" film, utan ocksa verkligen tanker till och forstar filmen!

Som sagt, tack for fint svar och stor kram!