Läget nu...

Godmorgon på fredagen!


Så har det gått många dagar sedan sist jag skrev.
Det blir så ibland då vissa situationer ställer tillvaron på sin spets.

Peter, jag, hans pappa och Peters systrar har tillbringat mycket tid på sjukhuset denna vecka. Peters pappa har tillbringat i särklass mest tid där.
Så hårt det är för en make/maka när något dylikt händer. Livet är verkligen grymt ibland.

Vad kan jag säga?
Det är status quo, mer eller mindre.
Bara tiden kan visa hur framtiden, och hälsan, kommer att bli för henne.

Mina svärföräldrar hade förberett sig för en vinter i Florida. De såg fram emot att bli “snow birds”, att fly vintern här.
Att få slippa snö, kyla, snöröjning och allt som följer i vinterns fotspår.
De gladde sig så åt att få bo i Florida från januari till i mitten av mars.
Nu blir det absolut inte så.
Det var bara för min svärfar att avboka boendet. Jag hörde samtalet då han ringde till mäklaren, så sorgligt…
Jag vet att min svärmor tolererar vintrarna här allt sämre. Hon avskyr snö, kyla, gråa dagar, kala träd och mörker (allt är relativt, det blir ju mycket mörkare på vintern även här).
Jag tror till och med att vintern påverkar min svärmors psyke. Det hade varit så underbart för dem om de hade kunnat få vara i Florida denna vinter, det hade varit dem så väl förunnat.

Nu blir det nog istället en livslång rehabilitering.
Min svärmor är inte heller den starkaste personen i universum. Hon har länge haft olika problem med sin hälsa.

Jag observerar sköterskor, läkare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter och beundrar dem så för det jobb de utför.
De flesta är så bra, och har så fin hand med svärmor.
Men en sköterska brakade in på rummet och tittade ut över vädret (det var oväder till max då) och sen på svärmor, som sov.
Sköterskan säger då;
-Lyckliga henne, tänk den som ändå kunde få sova som hon just nu…
Jag trodde knappt mina öron. Snacka om att säga fel sak till fel personer.
Jaja, fort och fel, antar jag.
Förutom den fadäsen har jag annars bara gott att säga om intensivvården.
Nu har svärmodern lämnat intensiven och flyttats till en närbelägen enhet på sjukhuset. SÅ, det ÄR ett steg i rätt riktning.


Fredag idag.
Det blir en resa till sjukhuset om en stund igen.

Karolina är tillbaka på Elon.
Det blev ju så tråkigt avslut på hennes höstlov. Men jag är SÅ glad att vi träffade farmor på söndagen, innan hon blev sjuk. Det känns som om Karolina och hon hade bra samtal då. Tacksam och glad för det.
Vi ska hoppas att de även i framtiden kan ha fina samtal.


Vi vet verkligen ingenting om det som ska ske i våra liv, och bäst är det.
Livet kan verkligen ändras på en sekund.

Nu tar jag helg, och på måndag räknar jag med att komma tillbaka med full styrka igen.

TACK så innerligt för fina kommentarer, mails och hälsningar via Instagram! Det betyder mycket!


Önskar er en fin och lugn helg. På alla plan!