Friday, June 13, 2014

13 år senare...

Jaha, så kom den då. Den där allra sista skoldagen.
Den dagen då jag för allra sista gången körde mitt barn till skolan.
Jag har kört min dotter till skolan i tretton år. Nu är det slut. Över. Finito. Over and out!
Jag har fixat den allra sista skollunchen. Jag har brett den sista mackan, lagt i den sista frukten i lunchpåsen, några guldfiskar (kex) kommer jag förmodligen inte att packa mer. OCH, i höst kommer jag inte att köpa hem guldfiskar längre.
Körsbärstomaterna som hon älskat kommer jag inte heller att packa ner i en lunchpåse igen.
Det är över nu.



Den allra sista riktiga skoldagen!!  Sista morgonen då det var dags att kliva ur sängen klockan 6!  På väg till skolan.  På väg till det absolut sista slutprovet...Den absolut sista dagen...


Tretton år i Fairfax County Public Schools är över.
Jag kan sluta följa FCPS på Facebook, jag kan ta bort dem så att jag inte längre får “emergency text messages,” och andra meddelanden. Jag behöver inte längre se deras e-mails och veckobrev.
TACK för de här åren.
TACK för ypperlig skolgång och skolor som hållit superhög klass.
Visst, många läxor har det varit.   Många, många, långa projekt. Många sena nätter med pluggande dotter. Tufft så in i…
En del har retat mig med skolan genom åren, men det mesta har jag tyckt varit toppen.
Jag är så tacksam över att Karolina har en så BRA grund och gymnasieskola bakom sig. De allra flesta lärarna har varit mer än underbara (visst har det funnits rötägg också, tro mig. Men de flesta har varit jättebra). De vänner Karolina fått under alla dessa år är SÅ fina! Jättefina ungdomar, helt enkelt. Kloka, artiga, snälla, roliga!
En del av dem har jag känt sen de var fem år gamla.



OCH så var jag en dålig bilförare och fotade vägen till skolan med min iphone. till Karolinas förtret!! HAHA!!  Den allra sista gången jag körde min skolflicka till skolan klockan 7 på morgonen.  De börjar 7:20.
Sista gången i "Kiss and Ride" kön!

Sista gången jag körde upp här för att lämna av!!

Hej då barnet!!


IB-spåret (International Baccalaureate) har varit tufft, och med facit i hand kanske det har varit för tufft. Karolina har rott det i hamn, men inte utan “tutors” (privatlärare) i matte under alla fyra år på high school, och då lämnade vi ändå IB-spåret i matte bakom oss i 10 klass. KLOKT beslut.
Karolinas starkaste ämnen har varit engelska och historia, och i de ämnena har två stora uppsatser för IB skrivits nu på sluttampen. Uppsatser som kan jämföras med dem som skrivs på universitetsnivå. Mastodontarbeten.
IB har också tagits i teater-drama, även där med slutuppsats på otaliga sidor + muntligt framförande på 30 minuter. Karolina kommer inte att ta en fullständig IB-examen, utan hon tar IB-certifcates, i ämnena jag nämner ovan, plus att hon även tar IB-cert i fysik, en lika stor uppsats har skrivits där.
Ska ni välja IB så tänk er för både en och två gånger. Det kräver sin elev. Mer än man anar innan man börjar.


Peter och jag är stolta föräldrar till en tös som fixat sin skolgång, som varit KRAVFYLLD, med fina betyg i alla ämnen.
Fina vitsord i allt.

NU är jag inte längre en high school mamma. Jag är en mamma till en college-unge.
En flicka som lämnat den kommunala skolan i sitt kölvatten.


Himmel och pannkaka vad jag kommer att gråta på onsdag under examensceremonin. Men, jag är inte den enda mamman/föräldern som ska ha gråtfest! VI blir många som snyftar.
OCH alla jag talar med säger SAMMA sak. Vi känner alla lika.


Att gå ut High School är skitstort!! Enormt!
Inte bara det faktum att de klarat av tretton års skolgång.   Vi ska  även "slå igen portarna" till en tid som ALDRIG mer kommer igen.
VI ska låsa barndomens dörr. Den kommer aldrig mer att öppnas. Ja, så känns det faktiskt.
Det är därför en HS-examen är så stor! Det är därför vi föräldrar blir så emotionella.
I höst börjar en ny, rolig tid för Karolina. Kanske livets roligaste tid?

Men, en epok har tagit slut för oss. Bye, bye!
It’s been a blast!




OCH här har vi den femåring som en gång påbörjade sin skolgång.  SÅ länge sedan, och ändå precis alldeles NYSS!

32 comments:

Äventyret framtiden said...

En milstolpe är lagd bakom er alla och nu söker blicken och känslan den följande som står på tur.

Jag känner igen känslorna, de finns fortfarande kvar fastän tiden har runnit iväg och mina vuxna barn har sina yrken klara och sina egna liv.
Som vanligt är tiden oändlig, nära och långt borta, finns egentligen inte, allt sitter i huvud och hjärta.

Ta ett lakan med dig till examensdagen, för alla nostalgitårar som helt säkert kommer .

Varm kram
Karin

Elisabet. said...

Lycka till! såväl till dottern som till mamman. Bra gjort av henne och vilket äventyr som väntar.

Fröken L said...

Ja, det är verkligen en milstolpe. Ett kapitel som avslutas. Motstridiga känslor. Glädje, sorg och lite tomhet men också förväntan över det nya som står för dörren. Bra jobbat Karolina och lycka till på nya äventyren!

Kram Linda

Millan said...

Ah Annika det har inlagget fick mig att fa en stor klump i halsen. Jag riktigt kanner hur melankolisk du kanner dig, stolt och glad over din fina tjej och den skolgang hon fatt, men samtidigt ledsen ju for att just den biten av livet ar over nu. Nu borjar nagot nytt och nar ni alla vant er vid forandringen sa kommer sakert aven den biten funka fint!

Ja IB programmet ja.. min lillebror haller précis pa med det i Singapore och det ar verkligen ingen barnlek. Han som hade mvg i précis allt i sverige har verkligen fatt jobba hacken av sig och har manga ganger kannt for att ge upp. Aven han tar studenten i ar (men i host eftersom han gar pa Australian international school och deras terminer ar olika vara) och har klarat sig fantastiskt bra, sarskilt med tanke pa att han inte studerat pa sitt forsta sprak heller. Men, tuffa ar har det varit! Jag ar dock overtygad om att de kommer ha mycket hjalp av det nar de ska plugga pa universitetet. Studietekniken sitter redan dar tror jag!

Stor kram!!

Miss Marie said...

Stort grattis Karolina! Bra jobbat!

Och mamma Annika, skickar en virtuell näsduk och kram! :)

Erica said...

Förstår att det känns mycket konstigt när något som varit ens dagliga rutin i så många år tar slut.
Nu är ett kapitel (eller milstolpe, som någon här ovanför skrev) slut, och jag förstår absolut att det väcker många olika känslor. Allt från stolthet till nostalgi...
Och ni har verkligen all rätt att vara stolta över er dotter!!
Jag tycker det verkar som att Karolina gjort ett otroligt bra jobb med skolan/skolarbetet!! Hon har all anledning att vara otroligt STOLT över sig själv och sin prestation!
Jag har en känsla att det kommer att gå så bra för henne :-)

Och som sagt; jag kan förstå att det verkligen är en emotionell tid för er föräldrar.

Hoppas att du får en fin fredag, helg och att det blir en fin avslutning av skolåren nästa vecka :-)
MVH /Erica

Christina said...

I dag fick du mig att gråta.... Jag förstår precis hur du känner. Been there, done that.... Och ofta tycker jag våra ungdomar är mer "klara" och ivriga än vi föräldrar när det gäller att gå vidare till nästa steg. K verkar ha gjort ett toppen arbete i high school, hon kommer ha mycket roligt och spännande framför sig! Du och P har gjort ett toppenjobb med er fina tjej. Nu är det dags för nästa kapitel i livet. Det blir annorlunda, men kan definitivt vara annorlunda på ett bra sätt! Rekommenderar vattenfast mascara, solglasögon och en jätte pack Kleenex till avslutningen!
Kram!

Martina said...

Stort stort grattis till fina och duktiga K! Och till dig och din man som stöttat, peppat, hjälp och alltid varit där för er dotter.
Nu hoppas jag att ni far ett riktigt skönt sommarlov och att K's nya äventyr kommer att ga superbra!
Massor med kramar

Mrs Clapper said...

Oj vilket inlägg, blir alldeles rörd...
Men även om denna epok är över så kände i alla fall jag att man i det som kom efter var då man VERKLIGEN behövde sin mamma. Att kunna få komma hem och sova i sin säng, få riktig mat, känna sig "liten" igen.
För att inte tala om när det var dags för riktiga pojkvänner, giftermål, husköp och att skaffa barn! Rutinerna har ändrats men min mamma har aldrig varit viktigare än vad hon är just nu, just den tryggheten verkar det som om ni verkligen har byggt upp hos er dotter!
Hoppas ni får en fantastisk fortsatt resa tillsammans, och njut av stundande sovmornar :)

Maria Nw said...

Nu gråter jag också! <3 <3 <3

Maria Nw said...
This comment has been removed by the author.
Humlan said...

Jag blir ju tårögd bara av att läsa detta! Jag förstår så väl din känsla av sista-gången och att en dörr stängs nu. Klart du skulle fota vägen och stoppet, det var ju sista gången! :-)

Så skönt att det har varit bra skolor, bra utbildning och att K har orkat kämpa på!

Hoppas du hinner njuta av helgen mitt i alla förberedelser inför nästa vecka!

Kram!

Bloggblad said...

Vilken tur hon har haft som har haft så stöttande föräldrar!

Jag har visserligen stöttat och hjälpt till med läxor, men aldrig behövt skjutsa till skolan - och eftersom jag hela tiden medan de växte upp jobbade heltid, så hade jag inte tid att sörja när de slutade skolan.
Jag har sett många barn gråta när de slutar sexan, men jag tröstar dem med att livet inte är slut - de går ju vidare till nåt nytt!!!

Jag har avnjutit min första juni på 55 år utan skolavslutning. En del gamla pensionerade kollegor går dit för att titta och känna stämningen, men inte jag. Det som är slut, är slut, och nu är tiden min.
(Men... jag erkänner att jag kan bli rätt trött på allt hushållsarbete som tillkommit eftersom jag är hemma och äter och stökar till mer...)

Annika said...

Ojoj, det måste kännas väldigt konstigt. .. Att det är över. Väldigt blandade känslor. Men ni kan vara mycket stolta över er duktiga dotter!!!

eastcoastmom said...

Bra jobbat, Karolina! Och du Annika också.
Du har ju också jobbat, glöm inte det.

Charlie sa ... said...

Så full av beundran - vilken duktig tjej ni har och gjort allt så bra. Grattis!

Och mamma Annika....förstår precis <3

The best is yet to come!

KRAM!!!

Cari said...

Vilket jobb K och ni har lagt ner.
Och angående IB ska man verkligen tänka efter, särskilt om man planerar att läsa på svenskt universitet. Då söker man med IB-examn som en utländsk examen i annan kvot. Och översättningen av betygen är hård, inget extra för att IB-examen är svårare. En 7:a = mvg. Dvs du kan förlora i möjligheten att komma in på den utbildning du vill. Sen är det klart att du har ju alltid din kunskap med dig.

Nettan said...

Tänk att åren gått så snabbt och att det nu är dags att avsluta ett kapitel. Minns så väl hur det kändes då för två år sedan då jag skjutsade för sista gången. Det är många sista gången och sen ett härligt långt sommarlov innan höstens utmaningar drar ingång med allt vad den innebär.
Vet precis hur känslorna åker berg och dalbana under sommardagarna innan det är dags att skjutsa iväg sin tonåring till universitet/college.
Hoppas att ni får en fantastisk fredag och helg innan examensveckan drar igång!

Kramar
Nettan

Desiree said...

Denna dag måste kännas vemodig, konstig och väldigt overklig. Svårt att fatta att det var allra sista gången du körde denna väg till skolan då du gjort detta under 13 års tid. Stort stort grattis till Karolina som fixat en sådan tuff utbildning med bravur och fina betyg. Ni kan vara väldigt stolta föräldrar som har en sådan duktig och fin flicka. Hon kommer säkert att fixa collage med alla tuffa studier mycket bra eftersom hon redan är så duktig och målmedveten. En stor milstolpe har klarats av och nu börjar nästa kapitel i livet.
Stor grattis kram till er alla tre men i synnerhet till Karolina.

Anonymous said...

Manga blandade känslor idag...vilken milstolpe! Tänk vad tiden har gatt fort! Ett stort grattis till K & till dig & Peter förstas.
Skickar manga varma kramar
Lisa
PS. Ser fram emot bilder fran graduation ;-)

Esther said...

Men så underbart vackert du skriver, Annika.
Vilka känslor bakom orden.
Lycka till Karolina,
Annika Peter!

L said...

En stor milstolpe, precis som så många sagt. Nästa vecka kommer en till.
Lycka till önskar jag er allihop!

Anonymous said...

Och jag som var gråtfärdig för att sonen slutade elementary school. Jag förstår hur det måste kännas när hela skolgången är avklarad. Wow, vilken grej! Grattis till er båda! Vilka prestationer från både dotterns och din sida! Lycka till!

Anonymous said...

En era är avslutad och en ny tar vid. Många förändringar för er alla i familjen med collegestudier och flytt till en annan delstat för K. Det skall bli spännande att följa er nya tillvaro. Njut nu ordentligt av examen och firande!

Evas blogg said...

Bra jobbat! Både K och hennes föräldrar. Visst är det tufft när barnen flyttar iväg. Det gör ont i mammahjärtat.

Saltistjejen said...

Sötaste Annika!! Jag har inte kunnat kommentera så mycket eftersom jag läser de flesta bloggar på min telefon eller padda när jag ammar, pumpar eller matar bebis... men jag har läst. Och följt dig och dina tankar. Förstår verkligen att det känns vemodigt. Att det för dig och Peter nog är svårare än för Karolina. Detta blir helt klart ett avslut. En tid är över. En epok. Er dotter har nu blivit stor. Officiellt också. Och ni kommer inte ha henne boende hemma längre. Tror mina föräldrar kände lite lika då jag började universitetet. Efter studenten. Jag flyttade ju dessutom till Umeå vilket inte var sådär nästgårds precis till mina föräldrar. Dock ett medvetet val och jag ångrade det aldrig. Inre sn den tuffa tiden då min pappa gått bort och det var långa resor hem. Men det var otroligt nyttigt och utvecklande att inte "bara kunna springa hem till mamma varje söndag för att äta och tvätta tvätt". ;-)
K kommer få en underbar tid nu. Och jag är säker på att du och Peter kommer att hitta en ny balans i er vardag. Självklart annorlunda. Men bra. Nu kommer ni få mer tid för varandra och att göra andra saker. Och DET kan ju faktiskt vara riktigt spännande för er också! Ibland kan jag längta lite dit. Till att ha vuxna barn som man vet har det bra och som man kan få längta lite efter också. :-) Haha men det lär dröja länge för mig eftersom jag ju är en sådan sen och övermogen mor hahaha!!!!
Många många kramar till dig!! Och du, att gråta är inget fel. Så gråt på du!
KRAAMIS!

Channal said...

Lilla hjärtat söt som sockervadd! Vart tar åren vägen! Duktig tjej och självklart stolta föräldrar! Idag har det varit studentfirande överallt i stan. Så festligt och kul men samtidigt en tår i ögonvrån. En ny epok ut i vuxenvärlden!

KRAMAR!! Anna

artfullycarin@gmail.com said...

Åh herre jisses, jag snyftar nästan på dina vägnar! Men jätteduktigt jobbat Karolina, och mamma Annika, i dessa 13 år!

Det tycks förresten vara ett Amerikanskt fenomen det där med att säga att barnen tillhör nästa årsgrupp dagen de har avslutning från den förra. Här säger man det liksom inte förrän dagen de börjar den nya årsgruppen. Inte vad jag märkt iaf.

Freedomtravel said...

Fint beskrivet! En tid är förbi och en annan börjar. Sånt kan ju vara oerhört sorgligt, men också väldigt spännande och roligt! Lycka till!

My kids' Mom said...

Å så vackert skrivet. Jag kunde känna allt…vilken nostalgi.

Jag packade också Goldfish i mina döttrars lunchbag när vi bodde i USA sist :-)

Ha en underbar sommar!

Mvh, Anneli

HeLena said...

Så fint så fint!
Det blir spännande att se bilderna sen från avslutningscermonin:).

Ha det fint!
Kramar!

Annika said...

TACK SKA NI HA!!!
Jag blev så glad, och rörd, att läsa alla era fina kommentarer.
Jag har läst dem flera gånger.
Ni gör mig varm invärtes.
Nu blir det en galen vecka. Det är inte utan att jag längtar till lördag...
Tack och kram till ALLA!!!