This is what 48 looks like!

Jaha, ännu ett jordeår har snurrat.
Det är dags att lägga till ett år. En årsring till.

Idag fyller jag 48 år.
Jag är ruskigt medelålders med småkrämpor.
Ni minns mitt inlägg från en vecka sen, om Att Åldras.
Inga större fel, men lite värk här och där nästan varje dag.
Man vänjer sig.

Tacksam över att få leva mitt liv. Tacksam över att ha ett underbart fint och KLOKT barn och en man som är en av de finaste, snällaste och vettigaste som går på denna jord.
Jag är glad över att ha en fin och underbar familj, även om de är långt borta.
Tekniken prisar jag ständigt, den gör så att vi alla kan hålla kontakten.
Och, ja, självklart är jag så ofantligt tacksam över mina årliga resor hem till Sverige och till Finland.
TACK! Utan de resorna vore jag nog inte en lika glad person som jag är idag. Ärligt.


Tacksam är jag också över mina vänner både i Sverige, och här i USA.
Jag har några riktigt fina vänner som jag träffar, och umgås med, hela tiden.

Givetvis är jag också tacksam över alla vänner som denna blogg har gett mig.
Att börja blogga var guld! Ångrar det inte en dag! TÄNK vilka portar denna blogg har öppnat för mig. OCH tänk vilka fina vänner den gett mig!
Ärligt kan jag säga att bloggarna, både min egen och andras, har gett mig sanna, riktiga och underbara vänner!

48 år alltså…
DÅ min mormor fyllde 48 var hon redan mormor!
Mormor blev mormor som 47-åring. Jag föddes den 12 mars 1966. Mormors födelsedag är den 30 augusti, och hon är född 1918.
När jag tänker på att jag också skulle kunna vara mormor svindlar tanken (Häromdagen såg jag att en gammal klasskamrat från grundskolan blivit morfar, så ja…)
TÄNK, så ungt att bli mormor vid 47! (Jaja, jag vet att det finns mormödrar/farmödrar som är yngre än så, men iallafall: UNGT!!!)
Jag kommer inte att bli mormor på mycket länge (Lika glad för det är jag. FÖR det vill jag INTE).
Nu är jag bara en mamma, dotter, dotterdotter, systerdotter, syster, moster, faster och fru som inbillar sig att hon är mycket yngre än hon är.
Jag är en 48-åring som tror att jag är 26.

Jag är den som gillar att fotografera, att vistas i naturen, att vistas i staden, att skriva, att skratta, att prata, att lyssna, att läsa, att lära mig.
Listan på det jag tycker om kan göras lång.
Jag känner mig helt LOST ibland. Jag kan känna mig mycket O-klok. DUM. Andra gånger kan jag känna mig beläst och kunnig.
Upp och ner, hela tiden.
Men, så ska det väl vara!

Igår var jag ute och träffade en bunt HS-mammor på kvällen.  Så här såg jag ut.  Typiska Annika-kläder.  Nothing more, nothing less…Koftan från Anthro, kjolen från The Limited och stövlarna från Kenneth Cole. Hey, ska det vara en dagens så SKA det :-)

Nu ska jag nog, om det inte regnar för mycket, bege mig på min dagliga PW.
Sen får det nog bli lite godsaker framåt dagen!
Diet idag? SCREW it!!!

Dieter av allehanda slag har följt min väg sen jag var runt de 30. KUL, kul, kul…
ELLER inte. Kampen mot vikten blir inte lättare heller. DET vet vi alla.
Och attans vad trist det är! Varför är vikt och mattänk en evig fotboja?
Detta kan bli ett eget blogginlägg en dag när jag känner mig manad att skriva det.
Diet, ett måste.
Idag, ja idag, då skiter jag i det tänket totalt och unnar mig något gräddigt, sockrigt och sött.
Ikväll blir det lite japanskt, och därmed nyttigare.

Det här är ett par av mina läsisar.  De kommer också från Anthro...

Ja, så här ser alltså 48 ut! Jag har inte redigerat bilderna ett enda dugg. Fair and square, direkt från kamera och iPhone. Att ta selfies är en KONST!! Jag skulle bli matt, matt, matt om jag hade en blogg där jag skulle lägga ut bilder av mig själv varje dag. Tycker det är skitsvårt. FRAMFÖRALLT är det svårt med en systemkamera eftersom det är lögn att få fokus rätt. Hur gör alla selfie-bloggare???


Ha nu en utmärkt 12 mars, hörrni!!!