Tuesday, March 25, 2014

This is really, really THIS week!

I live in a very affluent area. The county where I happen to reside is the second richest county in the entire United States, Fairfax County. The richest county is next door, Loudon County.
My own old, rickety, drafty, small house is of higher value than big luxurious houses in other cities. It is actually quite sick!
We never really noticed the recession. Everything was business as usual, the stores busy, the restaurants packed.
Every day life just went on.
That is the Washington DC suburbs for you.
There are more people with college degrees here than anywhere else in the country.
The pressure is ON as soon as you’re born.
As soon as you leave the hospital with your baby, you may already have signed said baby up for the pre-school, and school, where you want your baby to start in 3-5 years. And, yes, those schools have WAITING LISTS that goes on for years!
You have a PLAN from the DAY your kid is born!

IF you are not putting your child into a private school (that can easily cost as much as a college education) you have got to move to a county where the public schools are top of the line.
And, since it is a rich and affluent area, the public schools ARE bound to be good.
That is the way it works. Unfair? YES.
VERY MUCH SO! Very crazy indeed.

Competition starts early on.
And, in order to keep your sanity it is best to take a step to the side. Watch from a distance, and take everything in stride.
You have to cool it, not sign your kid up to a hundred activities a week. Just, sort of, go with the flow.
Pretty soon you’ll learn what to avoid.


The kids get pressured early on to go to college. Right away, they all know that they are college bound.
College saving plans are set up from the day they were born (yes, guilty as charged), early on parents start to tell their kids about the good schools, the Ivy’s, the Premiere League schools, the highest ranked public universities. The list goes on...
A very young child might have pressure to get into Princeton.

A young child is pressured to make good grades, to get in to Advanced Academics in third grade. To take ALL honor classes in Middle school, and in High School. In HS, the kids are stretched to their limits.
AP classes, IB classes, college courses in HS.
No wonder they are exhausted. They have to perform well ALL the time. The pressure is pushing them from EVERY level; teachers, parents, family, friends and colleges.
BE. YOUR. BEST. GET. IN. TO. THE. RIGHT. COLLEGE.
DO not slack off for even a minute.



WHAT would happen if the parents, teachers and colleges stepped aside?
How would the high school kid perform then?
Good?
Good enough?
I have a feeling that they would, indeed, perform well even without all this insane pressure.

It is a rat race.
Facebook, and other social media, was bursting at their seems over the weekend when three big, top-of-the-line, Virginia universities sent out THE letter (it might be in a form of an e-mail, but you get what I mean). And, this week all the Ivy League schools will send out their letters.
Happy kids posted Saturday and Sunday! PROUD parents screamed out their joy!
Sure, sure, I SO get it. BUT for every over joyed kid there are three devastated kids that did not get in. Yes, most of them have good grades, good GPA’s and so forth. BUT, no, they did not get in.
I know them all; the kids that got in to these schools, I also know the kids that did NOT get in.
Plan B has to take form for the ones that did not get in.
And, it will probably be JUST as fine at “Plan B”, maybe even better! Only, the kids (and their parents) do not know it yet.




It is a crazy area I live in.
Here are three articles that were published in The Washington Post recently.
They, pretty much, say it all.

Admissions

On the "regular madness"

Parent pressure 


And, guess what?
We’re getting snow today!

36 comments:

Annika said...

Ja du Annika - intressanta tankegångar. Först, så är det ju så att utan föräldrastöd och en bra grundskola så, nej, då kommer barnen inte långt. Inte in på ett hyfsat college, inte in i AP kurser, osv.

Det finns forskning som visar hur stor fördel barn med högutbildade föräldrar, stöd hemma och bra skolor har utbildningsmässigt och hur många av de som INTE har dessa fördelar som "missar tåget." Man önskar verkligen att det fanns en grundläggande bra kvalitet i ALLA grundskolor i hela landet och inte bara i vissa skoldistrikt medan barn från de andra distrikten knappt lär sig läsa eller skriva…men det är en önskedröm...

Samtidigt så är det som du så klokt funderar inte slutet på allt om man måste ta till "Plan B." Det går mycket väl att få bra jobb och bli lycklig här i livet med en B.A eller B.S. från ett college som inte är rankat bland de 20 bästa i landet! Och man kan samtidigt gå på ett ivy league, vara fullständigt självdestruktiv och må skit (tro mig, jag känner många som gjort det!). Ett andrahandsval som inte är fullt lika prestigefyllt kan trots detta göra ett fantastiskt jobb att ge de studeranden en högklassig utbildning. Dessutom på ett universitet på mellannivån har fakulteten mindre tryck på sig att publicera (i en vanlig utbildning snarare än dramautbildningarna vill säga) vilket kan betyda att de kan ägna mycket mer tid och energi åt att stötta, undervisa och jobba med studenterna.

Hetsen i sig själv och det faktum att de amerikanska studeranden hamnar på universitet med höga krav ofta utan att riktigt veta vad de vill göra där och med sina liv gör att ganska många mår dåligt i college. Karolina har tur på så sätt att hon vet vart hon vill komma - en hel del hade mått bättre av att å ena sidan vara hemma lite längre och å andra sidan resa, jobba och komma på vad det verkligen var de ville göra med sitt liv innan de börjar betala svindyr college tuition.

Ranking och perfekta betyg är inte allt, det är väl det det handlar om i slutändan. Visst spelar det roll för resumen/cv:n/framtiden vart man gick på college men "fönstret" på colleges och unis som kan tävla på arbetsmarknaden och ute i stora världen är mycket större än de här som krisar på facebook nu tror. Och det kommer de säkert inse själva när det hela lugnat ner sig lite. Hoppas att Karolina och alla hennes kompisar får en underbar tid på college och får ut vad de vill ha av de där åren.

Anne-Marie said...

Nu får det bli dubbelkommentar. :)
Vilken Harry Potter-skola ni besökte den gånga helgen. En så främmande värld som jag inte ens vet om den finns här på västra sidan av USA.
Tänk vad ni har rest och "legat i" de senaste månaderna. Standing ovation tycker jag till er alla. :)
Hoppas att det kommer positiva besked snart.
Och det du beskriver om hur det är i din kommun. Också en totalt främmande värld jämfört med Siskiyou County. Där fattigdomen är utbredd, många lever på bidrag och ingen tycks ha någon särskilt stor ambition.
Fairfax låter litet som Danderyd. Att växa upp i Enebyberg/Danderyd och sedan bo här i Weed är som natt och dag. Går inte att jämföra på något sätt. Jag blir nästan litet matt av att läsa hur hård pressen verkar vara i din "kommun".
Kramar!!!

Sahra said...

Ja du. Trycket är inte riktigt lika hårt här hemma, men att fundera på var man vill placera sitt barn gör många redan under graviditeten. Vi ansökte om grundskola redan när killarna låg i magen. Sedan flyttade vi and the rest is history. Vi sökte direkt till SSHL som är ett likvärdigt alternativ till det vi tänkt oss från början och vi har haft tur som fick plats trots kort kötid. Det beror uteslutande på att sonen var så jäkla duktig i engelska att han kunde söka in i engelskaklassen. Så nej. Det är kanske inte lika hård konkurrens eller att vissa skolor innebär större prestige att komma in på som i USA, men det är fan inte lätt att få in sitt barn på någon av de bättre och mer populära skolorna. NU väntar vi med spänning på Luddes placering. Det är nervigt som tusan. Kram

Nettan said...

Ja den pressen du talar om upplevde jag bara under tidigt nittiotal då vi bodde i Stockholm, min K blev tidigt registrerad för Adolf Fredrik, men eftersom vi flyttade blev det vanlig kommunal skola de första nio åren, pressen kom först när det var dags att välja gymnasie och dåbkev det privatskola med kombinationen Natur/Musik en bra kombo, att det sedan ska vara så svårt att komma vidare ja det går det ju inte att göra någotåt mer än vad vi redan gör.
Tycker pressen ni har är otrolig och det är faktiskt lite synd om barnen som kanske vill nått annat men inte vågar säga det!
Men visst i dag handlar allt om utbildning och det viktigaste är ju att den är bra och leder till något positivt!

Att utbilda sig till något för att någon annan vill är det sämsta man kan göra det har jag testat och det var inte bra alls.
Hoppas nu att ni snart får era besked!

Kramar
Nettan

eastcoastmom said...

Ungefär samma här. Vi bor också i ett av de rikaste kommunerna i USA, Fairfield county kallas för The Gold Coast...

Anonymous said...

Känner igen den där pressen från J:s tid på HS i Bryssel. Elevr som hade panik inför betyg och föräldrasamtal... som mådde pyton. Och för mig är det märkligt. Vi har aldrig pressat våra söner utan istället uppmuntrat dem (och så tror jag ni gjort med K med). Det är ju inte föräldrarna som ska nå sina mål utan barnen. Vad föräldrarna vill ska inte spela någon roll, däremot kan man rådge och stötta vilket är en helt annan sak ju!
Håller tummar och tår för K nu, så hon når sina mål!

Annika said...

Annika:
Hoppas du läste länkarna. De är talande. De säger ungefär allt.
OCH visst är det så svårt iom att skolsystemen haltar SÅ otroligt mkt. rik kommun-bra public schools. Fattig kommun-dåliga public schools. Det är SÅ orättvist.
OCH sen dessa fldrar som pressar, det ska vara fint som snus. Endast det bästa är gott nog.
Jo, jag känner också till Ivy Leagues och deras självmordsstatistik. Fy fan.
Saken är ju den att man måste låta telningen styra valet.
Jag känner ju flera i min närhet som hetl stoppat upp BFAs, tex. Inte en chans att fldrar betalar för en BFA. Så då får barnet lida för det.
Just nu är det jobbigt att vara flder till en college bound unge. Just detta att vänta, vänta o vänta. OCH sen se sorgen hos de som inte kommit in på tex UVA, eller högre.
USCH, man riktigt känner deras nedstämdhet.
Fldrarna är värst, de fullkomligt vrålar ut på Facebbok!
Ja, jag kommer också att posta Karolinas skola där, men inte förrän jag VET!!
Ja, det är galet race det här. Just denna magsårsperiod kanske har varit den värsta under hela skoltiden?
Jag tror det.
Du vet ju vad du talar om, Annika. Du som ser det med egna ögon varje dag!


AM:
Jamen visst!!
Arcadia går inte av för hackor! Snacka om sagoställe. Jo, men det finns vackra, vackra skolor hos er också!
Ja, de allra flesta kommuner i NoVA är så välmående, och flera i Maryland också. Just runt DC finns så mkt pengar.
Det är för och nackdelar med det. Mpnga nackdelar, som sagda stress, keeping up with the Jones's etc.
GAAH!!
Sen finns det mer eller mindra fina områden inom kommunen. OM du kommer hit kan jag visa dig de verkligt svulstiga förorterna i kommunen, som Great Falls mm
Pressen på skolbarnen här ÄR sjukt hård. Jagär glad att vi fixat det ganska lätt. Men det har kostat på för oss också, på många plan.
Kram!!

Annika said...

Sahra;
nej, det är int alls lika hprt hemma, även om det ju finns där också.
skolorna är inte lika hårda, och inriktade, hemma som de är här.
Folk är ännu så länge lite lugnare. Ofta tar ju eleverna en paus mellan gymnasie och högskola. Det gör de oftast inte här, utan det är rätt in från HS.
Jag vet att det är press hos er med rätt gymnasium, om än inte som här, men jag minns när min systerdotter ängsligt väntade på besked om hon kommit in på sin drömskola mitt i Sthlm. DET gjorde hon.
Men jag minns, som sagt, att det var nervigt.
jaja, på måndag bör vi veta också. SATAN, tror jag fått magsår på kuppen. FOR REAL!!!!
Kram!!


Nettan:
Ja, jag vet att pressen på AF är hård, och på alla de skolorna.
Inte lätt.
Lät som en bra kombo på gymansiet för din son.
Ja, jag vet, pressen att komma in på en högskola med konstnärlig inriktning ÄR Så galet HÅRD!!
Inte mkt man kan göra heller än att bara göra sitt allra bästa, sen kan man inte göra mer.
Exakt, man måste följa sitt inre kall, jag är övertygad om det. Fldrarna måste inse det.
Ja, det är synd om många kidds här. Verkligt synd om dem!!!
Kramar!!

Annika said...

AM:
Så är det, det finns många rika ställen i detta land. OCH många fattiga.
men, jag vet att vi bor i mkt likvärdiga kommuner.


Brysselkakan:
Ja, jag minns då du skrev om det, och vad du berättade för mig.
Ni har ju varit coola fldrar, verkligen!!
Precis som de ska vara. Stöttande, men inte pressande.
EXAKT, det är inte VI som ska gå på skolorna. De är våra barn. Vi måste fatta det!! Vi fldrar!!

Anonymous said...

I can feel the pressure...wow!"Failure" is not an option. Stackars alla barn som inte kommer in & har föräldrar som inte är förstaende. Ni är ju helt underbara föräldrar! Haller tummarna att det blir Ks drömskola.
Förresten, var kan man se vilka counties som är "affluent" i USA? Finns det nagon lista? Kan tänka mig att de allra flesta runt om DC omradet är välmaende!
Kramar, Lisa

Annika said...

Lisa;
Pressen är enorm.
Ja, stackars de som inte kommer in, och som kanske får fldrars besvikelse över sig.
Plan B brukar dock funka bra, och ännu bättre kanske ibland.
Du kan bara googla det, det finns många listor på det. Forbes, olika tidningar etc.
Släng bara in frågan i google.
Ja, alla förorter i DC är otroligt välmående. Tror att 6 av tio av de rikaste kommunerna i USA ligger runt DC.
Ngt liknande. try highest income counties in the United States tex.
Kram!

L said...

Jag känner mycket väl igen det du beskriver. Hade faktiskt en diskussion angående detta nyligen med mamman till en av sonens kompisar.
Newton är ju också en välbärgad högpresterande kommun där alla har höga förväntningar på sina barn. Det senaste året suiciderade 3 high school-elever här i stan, och det har väckt en hel del diskussioner och eftertanke. Man har iofs inga direkta belägg på att det är höga föräldrakrav som ligger bakom, men det vittnas om stor press på skolorna.
Min vän, mamman ovan, är tydligt bekymrad över sina söner (1:an och 3:an) och hur det kommer att gå, hur pressen kommer att prägla dem etc.
Hemma i Sverige bor vi i Lomma och de flesta barn väljer att gå på gymnasium i Lund. Akademisk fortsättning är en självklarhet, men jag har inte upplevt på långa vägar någon liknande situation i Sverige som här i dessa välbärgade amerikanska communities.
Dessutom är många föräldrar, även om de har god inkomst, uppenbart oroade över de kraftigt stigande kostnaderna för utbildning. Detta kan säkert ligga bakom en del press från föräldrarna - ju högre betyg barnen har, desto lättare är det ju att få scholarships.

Trillingnöten said...

Herregud, jag blev trött av att bara läsa detta! Stackars barn! Men det där med pre-schools etc känner jag igen. En vän som arbetade som au-pair för en familj på Upper East Side här hyrde in 10 stycken unga människor under ett par dagar för att ringa runt till olika förskolor i NEw York bara för att få blanketter för ansökan (det är inte ens säkert att man får det eftersom kön är för lång till de allra finaste skolorna)...Galet! Förskolebarn får gå på intervjuer och utredningar (typ IQ-test) för att få komma in på de bästa Kindergartens! Helt sjukt är det...Jag förstår att ni också känt pressen som bor i ett sådan område där ALLA har den känslan. Jisses! Oavsett om NI inte pressat så är det skola och klasskamrater som ens barn ser och upplever och som på så sätt påverkar också...SÅ trist att inte komma in när man kämpat så otroligt hårt för bra betyg och allt!!

Äventyret framtiden said...

Puust, säger jag som inte är stresstålig som förut. Stackars barn och föräldrar, vilken press, vilken stress men jag vet att det även fungerar liknande i storstäderna runtomkring den här lilla ön i havet.
Det värsta är att det börjar så tidigt, redan innan barnet är fött...någonstans är det ett grundläggande livsfel att det ska vara så. Livet har ju andra dimensioner än att bli bäst och att komma högst på stegen. Ja du vet vad jag menar, helt säkert.
Det här är sådant man kunde skriva om hur mycket som helst...jag gissar att alla och envar kunde göra ett inlägg var i kommentarsfältet, för det berör så väldigt mycket. Jag tänker kanske inte på egna barn längre i det här avseendet men på barnbarnen...allt vad de ska få vara med om. Pust igen!:)

kramar!

Martina said...

Allting har verkligen plus och minussidor. Att bo där ni bor är förstas mest plus, men visst är det tufft för barn och föräldrar att leva med en san stor press i större delen av livet. Man har valmöjligheter och möjligheter helt kort, men ända inte pa nagot sätt. Det blir ju som att inte komma in där man "borde" inte är nagot option och därmed ett misslyckande. Och det är ju inte enkelt att klara av.
Kramar

Esther said...

Alltid lika bra!
Jämnt hos dig, Annika.
du skriver bra!
Nej vi har inte den pressen i sverige.

Annika said...

Lisa:
Förstår det. Du bor ju i en högpresterande förort. Newton.
Så många förorter och kommuner som är av denna kaliber i detta land. OCH så många som inte är det, ska tilläggas.
Självmord ja, det var nyligen två självmord här också på en närbelägen HS till mig. Det händer, titt som tätt.
ja, man kan fråga sig om det är press? Det kan mkt väl vara så. Ungarna har ju en enorm press på sig.
Jag läste i Wash Post idag om KINDERGARTEN i grannkommunen Loudon. DÄR har de tydligen "bara" halvdagar än så länge. Fldrarna är sååå bekymrade över det. De är rädda att barnen ska komma efter. MÅNGA är så bekymrade så att de sätter in sina barn på privatskolor på en så att det ska bli full day KG.
Så sjukt, så sjukt. SÅ SJUUUUKT!!!
nej, som det är här ÄR det inte hemma. Det finns inte hemma.
tack och lov, måste jag säga.
Japp, hga betyg o stipendium går hand i hand. Det är en djungel och ett ekorrhjul.
Ibland blir jag SÅÅÅÅ trött!!
HAR inte glömt ditt mail.


Trillingnöten:
Välkommen till högpresterande Amerika…
Jag vet, det är skitjobbigt.
OMG, det du berättar om familjen på Uppe East Side får det att svartna för ögonen. Att folk ORKAR!!!!
Men jag är inte förvånad, det är ju så det är i rika områden.
Bor man i högpresterande kommuner och områden kan man itne låta bli att känna av stressen, även om man inte VILL.
Det är som det är, och det ÄR jobbigt.

Annika said...

Karin.
Ja, jag vet.
Men oftast är det nog fldrarna vi kan skylla på, och till viss del skolan. Såklart.
DE pressar sina barn att ta svåra, svåra klasser.
Nej, det finns inget liknande hemme, tror jag. Visst, press där också, men på ett annat plan.
Jag är glad att det inte blivit som det är här ännu.
ELLER HUR??!! Vad är det man vill uppnå med livet?
Jag vet inte. OCH att sedan börja innan ungen knappt är född. Jag känner till folk som ringt lekskolor redan då sett sitt graviditetstest. HUR sjukt ÄR inte det?
Men, alas, de får ju inte lista ngn som inte är född ännu (ÄN så länge, skall tilläggas).
Vem vinner i slutändan?
Den som har mest prylar och finaste collegeutb?
Eller den som är nöjd och lycklig med mindre. Jag vet svaret! :-)
ja, detta väcket tankar. Kanske borde jag skrivit det på svenska?
Men jag kan återkomma om det hela.
Kramar!!!



Martina:
DET har det!!
Plussidorna är ju att utbudet och mångfalden ÄR enorm!!
Att det satsas på ALLT. Skolorna är topp, sjukvården superb.
Minus att det kommer så mkt i dess kölvatten, stress , press, att allt är DYRT att folk är lite galna…
Well.
You take the good with the bad.
Pressen på kidsen tycker jag är värst. Just detta att de ska prestera till varje pris.
Om du har tid så läs länkarna.
Kramar!!!

Annika said...

Esther:
TACK!!
Jag blir glad.
nej, ni har inte den pressen i Sverige. Ännu!

Keith said...

I can't even imagine what having a kid trying to get into college is like. I had seen the articles in the Post and had thought of what Karolina is going through. Stressed doesn't even seem to describe it. And, if she doesn't get into where she wants to go, dreadful! ... On another note, my youngest nephew who is in 10th grade doesn't seem enthused about going to college. He just doesn't like school at all and is not motivated to continue. Got to wonder what future he will have if he doesn't go to college. What are his options? He has time, though, and may change his mind.

Annika said...

Keith:
But you do know what we are going thru! And, I am glad you do!
It is a hell of a ride, as you know. And the stress is huge for both us and K.
The articles in the Post are so good, and they say it all!!
DID you see the one in the Metro Section today about Loudon county and Kindergarten? SICK, so effing sick. IT makes me MAD!!
The pressure just grows.
What does your brother and SIL say about your nephew? Are they worried? You are right, in todays society you really do need college. I hope he changes his mind.
Maybe he can take a gap year? Trade school?

L said...

Mycket bra artiklar du länkat till förresten.
En av dem, den där någon föreläsare sagt till föräldrarna att majoriteten av deras barn var average, och att föräldrarna dessutom var average dessutom, fick mig att minnas en händelse från Sverige.
Jag jobbar som läkare med patienter som besväras av minnesproblem. Fick besök av en lärare i 50-årsåldern som jobbade på en högstadieskola i en välbärgad del av akademistaden Lund. Han var sönderstressad pga de extremt höga kraven på lärarna från föräldrarna vilka vägrade acceptera att just deras barn inte var högpresterande och överintelligent. "Det kan inte vara möjligt att mitt barn inte är bäst i klassen!"
Jag vågar inte ens tänka tanken hur de barnen mådde.....

Annika said...

Lisa:
Visst är de bra!!
Talande!
De talar om exakt hur det är.
Alltså, jag förstår att stress och press sätter sig hårt på minnet. USCH!! Som den lärare som du hade som patient.
Ja, det är verkligen inget roligt att vara lärare i högpresterende områden heller. DET ska gudarna veta! DE får också känna på stress. Min svägerska är lärare på den mest högpresterande HS i hela vår kommun. DET hon berättar om fldrar där är INTE roligt att höra. Det tar på psyket för lärarna. ja, det där att verkligen tro att ens eget barn är bäst har jag hört mkt. Stackars, stackars barn, som sagt...

Anonymous said...

Vad intressant att läsa det här Annica. Får ont i magen faktiskt med tanke på alla dessa ungdomar och all press de måste känna. Läste ditt inlägg imorse och har gått och tänkt på det hela dagen. Blir ledsen och tagen.
Det gick bra att översätta med googel. Har provat det förut på dina tisdagsinlägg men då har det inte gått. Jag vill ju förstå precis allt när det gäller något så viktigt som det du skriver om här.

Anonymous said...

Förlåt för anonym. Glömde skriva Lisa, bor i Sverige. (Jag mailade dig ang skicka candy till CA för 1,5 år sen).

Annika said...

Lisa:
Ja, det är intressant, och LÄSKIGT!!
Visst blir man nedstämd av det. OCh här lever jag. Mitt i detta. Men det har ju fördelar också, på många sätt :-) Tro¨t eller ej. Inte just detta, men platsen :-)
OOO du google-översatte. Hjälp. ja, då var det väl som hej kom och hjälp mig. ÖNSKAR att jag skrev det på svenska, men jag lär återkomma till detta.
Ah, ja jag har ett svagt minne av dig nu när du säger det om godis :-)
HOPPAS du skickade iväg en stor binge till personen, haha!!

Anonymous said...

Uj, redan när de är nyfödda? Hur upplevde du det då, med tanke på att vi inte har det så här hemma och det var en ny situation?(Även om jag har förstått att vissa privatskolor i en del städer nog börjar gå åt samma utveckling). Livet kan ju ändras med jobb och så, oplanerade flyttar, blir man helt utelåst från bra val då på nya platsen?

Anonymous said...

Manga Lisa här ;-)))

@Lisa som bor i Newton...jätte interessant att läsa om läraren som var sönderstressad pga alla krav fran föräldrarna. Fick han minnesproblem för att han var sa stressad? Hemskt!

Sa det har blivit i var värld...samma debatt här. Föräldrar som vill skicka sina barn pa de bästa skolorna (läs privata), som ständigt ställer krav pa lärarna, tycker deras barn är bäst etc. Och det börjar allt tidigare. Ibland redan strax efter födseln. De "bättre" kindergarten har langa väntelistor.
Tack Annika för google tips. Funkade bra ;-)
Kramar, Lisa

Annika said...

Penny:
Jag upplevde det inte så, kan jag inte påstå. Peter och jag fattade det väl inte då.
OCH det var INTE som det är idag heller. Men till college började vi spara direkt, och det är jag glad för.
Problemet med vår collegefond är att den är låst till VA. Men det betyder inte att vi inte kan ta ut de pengarna, vilket vi kommer att göra. Men med vår fond hade allt varit klappat och klart om hon valt VA.
OH well!!!
Ja, kanske att det börjar braka åt detta i Sve också, men samtidigt går det, idag, inte att jämföra här och där. OCH det är BRA, för er alltså!!! O, flyttar man här så ser man till att komma på ett bra ställe, en bra ort, bra skolor. Ja, du vet…
OCH kommer man till ett ställe med dåliga skolor kan det bli så att man kansek måste betala dyyyyrt för privatskolor.

Annika said...

Lisa:
Ja, mkt intressant det Lisa skriver.
Det är ett välfärdsproblem av rang.
OCH det är hemskt.
jajamen, det är ju en lätt googling det där :-)
Kram till dig!!

Desiree said...

Jag måste säga att det jag läst om skolan både i tyskland och här i schweiz upplever jag som ännu jobbigare på många sätt. Här måste ha topp betyg redan under sina sex första år i skolan annnars blir man disskad från alla möjligheter från högre utbildning på universitet. Alltså redan i 6:an blir barnen placerade i fack där de med höga betyg får chansen att läsa vidare och de som inte har tillräckligt bra betyg bara får en yrkesutbildning. Man måste alltså bestämma sig redan då man är 12 år för vad man vill jobba med och ägna sig åt resten av sitt liv. Känns på tok för tidigt och nästan lite grymt.
Men visst är det en väldigt stor press på amerikanska ungdommar. Utbildning är stort och välidigt mycket vikigare i USA än i Sverige.
Kram!

Annika said...

Desiree:
Intressant.
Jag läste nyligen om Tyskland i ngn tidning, och systemet där.
Precis jag minns det där om att bli inlagd i spår redan i tidiga år.
DET är verkligen fruktansvärt läskigt. OCH svårt att ta sig ut om man vill till uni fast man lagts in på en yrkesskolas spår.. DET är grymmare än här, och då är pressen stor här, som du vet.
Utbildning är jätteviktigt här, utan en collegeexamen kommer man inte så långt. Tror att det är på väg mot ngt liknande hemma, om än inte u den utsträckning som här.
Kramar!!

Anne said...

Vilka superbra länkar, jag har inte hunnit läsa klart alla men ska göra det ikväll då liten en sover.
Jag tycker ni verkar ha hållit en helt perfekt balans och nykter syn på allting ändå under årens lopp. Hållit en bra balans och inte dragits med i det här racet för mycket. Jag tycker ni gjort det helt textboksbra faktiskt.
Jag tror inte det är helt lätt faktiskt, det är lätt att dras med för mycket men man måste nog för allas bästa tänka till så man inte gör det.
Självklart ska man få vara stolt över sitt barn, ropa ut när det barnet har framgångar och har man t.ex. kommit in på en åtråvärd plats så ska man vara stolt för det är hårt jobb som ligger bakom och välförtjänt. Det är absolut inte det jag menar nu men vissa föräldrar, även när de har små barn, "skryter" om sina barn på ett väldigt olustigt sätt. Svårt förklara, men jag tror du vet vad jag menar och har säkert stött på den typen också. Ett odrägligt sätt på nåt sätt. Sen har jag ofta förundrats av hur många som faktiskt har anledning att annonsera sina barns framgångar, där det verkligen är exceptionellt och outstanding, de har inte det behovet heller utan DE vet och det räcker liksom... Samtidigt som de finns de som får även det minsta lilla att låta som Einstein...
Som sagt, jag menar inte att man inte ska vara stolt över sitt barn och låta världen få veta det. Och det är ju hårt arbete som ligger bakom. Så JAAA, ABSOLUT. Det gör jag själv redan med ett litet barn, jag berättar och är stolt redan nu, men vissa bara gör det på "fel" sätt. Förstår du vad jag menar?

Apropå skolor och kommuner, jaaa, det där är ju verkligen så det är i USA. Bra, välmående kommuner är lika med bra skolor. Det hänger ju så ihop. Vi har faktiskt haft lite sura nyheter på sistone. Kommunen vi bor i har ändrat sina skolgränser så vår brytpunkt är inte längre vad den var utan nu har vi ett annat sämre distrikt. Mycket sämre. Lång historia kort, vi har nu två år på oss att välja antingen två alternativ: flytta till ett bra, rikt område eller bo kvar men köra privatskola. Det finns en massa saker att ta i beaktande nu och det här kommer vi behöva klura ut inom 2 år. Men en drastisk förändring för oss kommer att ske. Aaaggghhhh, suck också men det är bara att börja ta tag i det här senare i år.

Förresten, som jag förstått det blir det mer och mer lag i många delstater på att Kindergarten ska vara fulla dagar. Min delstat har klubbat igenom en sån lag och från och med nästa år måste alla public schools ha implementerat den och erbjuda alla Kindergartenungar hel dag. Det låter så tidigt tycker jag. Att redan som 5-åring gå så många timmar.
Kramar!!!

Annika said...

Anne:
Ja, de där länkarna ska du läsa, om tid finnes. DE säger så grymt mkt om HUR det är!
ja, vi har nig försökt vara så nyktra vi kan. Visst, vi har också haft privatlärare etc, men det för att vi inte klarat av det själva. Att kunna ge henne det stödet. Matte är Peter bra på, men det är så svårt för K att lyssna på sin pappa med matten.
Ja,…såna saker.
Sen har jag inte fallit i fällan med tusen aktiviteter.

FB ja,,,
Ja jösses, du skulle ha sett i helgen!! Det var smärtsamt. Fldrarna var värst. Varenda skola deras telning kommit in på skreks ut. Men knappast att de skolor de blivit nobbade ifrån listades. NO way.
Jag kommer att skriva ett enda inlägg på FB, och det är när VI VET!!
Fldrarna är värre än sina barn.
Det är samma sorts fldrar som "skryter" som du säger, jag KAN typen. Vet precis vad DU menar.

OJ, ja…
Det där med framtida skolor.
Jag förstår ert dilemma. Skolan har ett "skamfilat" rykte i en bra kommun? Jag antar att det ? Japp.
Isf tycker jag att ni ska IS i magen. Vem säger att skolan är dålig? Vad har den för standard? Många nyikomna invandrare? Isf så förklarar det ofta de dåliga resultaten, men de betyder också att skolan säkert har stora resurser. Försök att forska mer i varför skolan har fått så dåliga resultat. Prata med fldrar på skolan etc.
ja, detta har ni redan gjort såklart.
MEN min erfarenhet är att det LÄTT gnälls på de skolor som presterar under snitt i en bra kommun. Jämför det med rikets, och du ska se att det är en bra skola iaf.
Jag vet att det är skitsvårt, och jag minns hur jag själv bävade infrö skolstarten. Den skola K började i var en skola som hade skamfilat rykte. Jag bytte skola sen, men det har inget med ryktet att göra. Det var av annan orsak. Men skolan i sig presterade bra med åren.
K gick i KG heldag. Det gick BRA!! hon gick mellan 9_15-15:55.
Inga problem.
Min grannkommun, den rikaste, är en kommun i VA där man ännu inte har heldags-KG. Fldrarna där RASAR över det. DE tror att deras ungar kommer förlora i livet pga av det. Men suck…
Ska länka upp den artikeln på torsdag.
Men nej, jag tycker inte det var ngn nackdel med heltids-KG. K var redo. Det är säkert S också den dagen ni ska börja.
Lycka till med skolan. BERÄTTA gärna mer!
Kram!!

bettankax said...

Jag blir matt av att läsa detta intressanta och innehållsmässigt skrämmande scenario. Jag ser dagligen resultat av vad denna otroliga press kan leda till. Jo jag vet, förmodligen yrkesskadad. Absolut inget fel att peppa, pusha och ha förväntningar på sina ungar men sanningen är att alla klarar det inte. Förödande konsekvenser som kan drabba hela familjen. De familjer jag kommer i kontakt är ju oftast från den akademiska världen. Inte lätt att vara det barn i syskongruppen som inte klarar uppsatta förväntningar.
Okej, nu tappade jag fokus men dina inlägg engagerar. Älskar dem!!
All lycka till Karolina och vad jag förstår är snart all väntan över. vilken start på året ni haft.
Många KRAMAR!!

Annika said...

Bettankax:
Jag vet, det är läskigt.
Så du ser det…i ditt jobb. Ja, det är klart att det kostar på. Det sägs att var fjärde unge har en depression, det tor jag.
Exakt, jag förstår precis vad du menar. Vad du ser. SÅ tungt.
TACK för supersnälla och sporrande ord. Det gör det mkt roligare att srkiva inlägg som dessa.
På måndag vet vi, Bettan. KÄNNS så läskigt.
Kramar!!!