Svaren på era frågor!

Happy Friday! TGIF! Äntligen fredag!

Ja, den här helgen har jag väntat på. Den här helgen behöver jag, den här helgen behöver VI!


Med risk för att låta tjatig ska jag återigen tacka er för intresset ni visar mig vad gäller Karolinas framtida studier.
Det är ONEKLIGEN en speciell inrikting hon väljer.

Jag förstår  fullkomligt att det uppstår frågor. Nu ska jag svara på de frågor ni ställt. Förhoppningsvis kan jag svara på dem på ett klart och tydligt sätt.

Nu sätter vi igång!


* Nu blir jag naturligtvis också nyfiken på vad som händer sen när man läst klart sina fyra år på collage och fått sin Bachelor of fine arts. Vart söker man jobb?
Vilka jobb? Broad way i NY? Andra teaters? Söker man specifika roller i olika pjäser? Kan man även söka filmroller?

När du är klar med din utbildning börjar allvaret. På riktigt.   I världens hårdaste branch. De flesta stannar kvar i de stora teaterstäderna, som NYC, eller så åker de till LA. Till Hollywwod (hjälp!!!).
Du kan söka alla roller som finns, agent måste du ha.  Samtliga teaterelever skaffar en agent redan på skolan.
Det blir att gå på auditions, audtions och åter auditions för specifika roller, och för kompanier. OCH ja, filmroller kan du verkligen söka. På dramaskolor är det mycket tid som ägnas åt just film, och att stå framför kameran.
Jag tror att de flesta som gått en teaterutbildning åker till NYC, eller till LA efter avslutat utbildning. Många söker ockå roller hos kompanier runt USA av olika slag. Teatrar alltså. Alla städer har ju större, eller mindre, kulturutbud. Teaterkompanier finns i alla städer.
Det är en svår branch. En mycket svår branch. Det gäller, som alltid, att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.



*  Jag förstår att konkurensen är mycket tuff. Men man blir nyfiken över arbetsmarknaden och hur den ser ut. Jobbar man som frilans? Blir man anställd på någon teater?.

Konkurrensen är stenhård. Inget snack om saken. Arbetsmarknaden i USA är störst i världen vad gäller teater, film och showbiz, men den ändå väldigt begränsad. Det finns så många som vill lyckas, och så få som verkligen gör det.
Absolut, teaterkompanier är attraktiva för en skådis. Att få kontrakt! Jackpot!


*  Vet du hur det går till med processen på teater skolor i Sverige?


Jag vet hur den går till på teaterhögskolan. OCH det är endast den utbildningen som Karolinas framtida utbildning (förhoppningsvis) kan jämföras med.
Hemma har man fler audtions än här. Platserna är lika få som här, och färre. Det finns egentligen bara tre skolor att söka, en i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö. De allra flesta som kommit in på  teaterhögskolan hemma har fått söka flera gånger innan de kommer in. Om och om och om igen.  Det är bara att fortsätta söka, och förkovra dig under tiden.
I USA är det många skolor som har examen BFA in acting, alltså på universitetsnivå. Flera teaterskolor tillhör det absoluta toppskiktet i världen. SÅ eftersom det finns fler skolor här blir det också lite annorlunda än hemma. Jag såg att teaterhögskolan hade 1400 som sökte till 10 platser. Det är liknande siffror här på det stora teaterskolorna, i toppskiktet. 900 sökande till 12 platser, och sådana nedslående siffror.


*   Blir nyfiken på vad som mer ingår i en BFA-examen, språk, historia, vad?

BFA, 75% konstnärliga ämnen, 25% akademiska ämnen.
På konservatorier, som Juilliard, är det endast konstnärliga ämnen.
På NYU läser BFA eleverna akademiska ämnen två dagar i veckan, resten är konstnärligt. OCH även de dagar de läser akademiska ämnen kan de ofta har repetitioner efter skoltid, eller andra teater/filmprojekt.
Just det, engelska och historia är obligatoriska ämnen, ibland också ett främmande språk.


*  Ska din dotter göra “a semester abroad”? Kan man göra det inom teatern?


Absolut, en termin utomlands gäller på samtliga skolor. Eleverna förväntas att studera utanför USA under sitt junior-senior-år på uni.
Ofta studerar de i London, om det gäller klassiskt teater. DOCK, studerar de musikteater skickas de (oftast) inte utomlands  eftersom musikteaterns absoluta vagga finns i USA. I NYC, närmare bestämt.
Jag skulle tycka det vore jättekul om Karolina studerade på teaterhögskolan hemma då det är dags för henne. Men, Karolina själv är mer sugen på London, go figure..



*  Hur lång blir hennes utbildning? 3-4 år eller?

Fyra år. Fyra år för en Bachelor-examen (kanditat) och längre om hon bestämmer sig för en MFA, master of fine arts, magistexamen.

*  
Hur mycket tror ni att hon kan få på stipendium? 10,20,30% av skolkonstande?
Vilka kostnader tillkommer förutom tuition?

Vet inte, hon har redan fått meritbaserade stipendier på två av de skolor hon kommit in på. Övriga stipendier söker man, och dem får man, söka då man kommit in och vet exakt vart man ska. En djungel. En snårig djungel är det. En huvudvärksdjungel av guds nåde.
Förutom tuition betalar man för “room and board”. Mat och boende, alltså.

*  Måste man söka studentbostad i god tid?



SOM tur är så sköter universiteten detta. Första året måste ALLA elever bo på campus. Universiteten har studentrum, och de är GARANTERADE!! Så, alltså, om Karolina kommer att studera i NYC, eller Boston, blir det inga problem med boende. En lättnad att slippa DEN huvudvärken i allafall.
Boendet ÄR garanterat i fyra års tid.
Dock, många elever flyttar ifrån studentrummen efter första eller andra året. Då skaffar de en lägenhet som de delar med flera andra studenter på skolan  Första året delar man studentrum med någon. Det finns INGEN som bor i eget rum.


*  
Hur stort är detta med sorority föreningar? Vet att det är stort i Södern och att det även här kostar extra att gå med i sådant om man blir antagen ect.

Jadu, det är större med sådana söderut. Tror de är mer sällsynta norrut, även om de finns där också. Peter var med i ett fraternity genom hela sin universitetstid, och älskade det!! Tror inte Karolina har något stort intresse av att söka till ett sorority. Men, hon kan ju ändra sig. Dock, tror inte det är hennes grej.
Samtliga universitet har massor, massor med klubbar och föreningar. Det verkar finns HUR mycket som HELST att välja emellan.

*  Vad läser man förutom drama? Vilka kurser är obligatoriska?
Blir drama då hennes Major antar jag och har man sedan även en minor?

Ja, Acting blir (förhoppningsivs) Karolinas “major”. Man kan också ta en “minor”.  Men,  det beror lite på skolorna.
Vissa av de teaterelever vi talat med på dessa resor har sagt att de inte har tid att ta en “minor”. MEN om BFA-elever väljer en “minor” blir det oftast inom engelska eller historia. Double-major inom teatern anses vara en omöjlighet eftersom BFA-utbildningen är SÅ krävande.
Engelska och historia är obligatoriska ämnen för en BFA student.


*  Vilken skola är dröm skolan 1?  
Vilken gillar ni sämst?

Drömskolan nummer 1 är NYU.
Sämsta skolan? Vet inte om jag ens ska skriva det här. Bäst att avstå, känner jag. Men det finns en riktigt dålig skola vi besökt. En skola som var under all kritik. Kan berätta mer senare, kanske. Men inte nu.

*  Jag undrar över uppsatserna. Vilken typ, ämne, är det valfritt, hur långa, får de hjälp i skrivandet på skolan? Skriver man uppsats till alla utbildningar? Detta görs ju inte i Sverige.

Uppsatser skriver SAMTIGA elever som söker till universitet oberoende utbildning. Uppsatser ett MÅSTE. Uppsatsen ska berätta något om eleven, om dig som söker. I snitt ska de vara på 650 ord. Sedan tillkommer andra uppsatser, runt 500 ord. De uppsater som tillkommer skrivs då grundutbildningen är sökt.

*  Vidare, i Sverige, är inte teaterhögskolan tex en renodlad dramautb.?


JO, men den ger inte en BFA, den är en BA--Bachelor of Arts. Tror dock att utbildningen i Sverige, och den i USA, är ganska likvärdig. Åtminstone efter vad jag kan se på deras webb-sida.

*  Men Karolina kommer få dubbelexamina så att hon har nåt att falla tillbaka på? Är det det som är tanken?


Det går inte att ta en dubbelexamen då man tar en BFA. Teaterstudier, auditions och repetioner tar alltför mycket tid. Talade med en teaterelev på en skolorna som sa att hon har klasser 9-17. Sedan har de en timmes vila, och så ska de repetera för kommande föreställning. De har nog med att ro sin teaterexamen i hamn.



*  Jag tycker också att Karolina (och andra amerikanska ungdomar) verkar vara så hårt arbetande, drivna och ambitiösa i så ung ålder. Tycker du det är skillnad med svenskar i samma ålder?


Ja, de är drivna. Kom ihåg att jag bor i ett område där eleverna, OCH föräldrar, är “high achievers”. Samtliga Karolinas vänner och bekanta ska läsa vidare efter high school (HS är alltså gymnasiet).
Eleverna har arbetat hårt sedan de var fem år och började kindergarten. Långa dagar och läxor kom direkt. Betyg har getts fyra gånger om året genom hela skoltiden. Det är lite av mentaliteten. Just detta att “ta sig fram” börjar redan på lekis. kanske även ännu tidigare.

Naturligtvis är det INTE så över hela USA. Det är ett stort och ojämnt land, stora skillnader i ALLT. Men, det är så i de allra flesta rika, och rikare, kommuner. Man vet vad man vill, man satsar, eleverna satsar och föräldrarna stöttar.
Curlingföräldrarnas mecca.
Ja, jag säger inget, jag är en  sådan förälder själv.
Detta är min “bubbla”, det är min referansram, den världen jag känner till och kan relatera till.
Fråga någon i en fattigare kommun så får du ett helt annat svar.

Och ja, jag tycker nog det är skillnad på svenska ungdomar. Drivet finns inte på samma sätt.

*  Måste man vara så driven för att komma nån vart i USA? Finns det nån plats för skoltrötta barn?


Jo, driv behövs nog för att komma någonstans. Inom alla yrken. Du måste vilja. Kan det vara lite av den amerikanska drömmen? Möjligtvis.
Skoltrötta barn. Om de inte läser vidare på college söker många till så kallade trade schools, alltså yrkesskolor. De är kortare än universitetsutbildningar, kanske 1-2 år.
Det finns också de elever som helt väljer att sluta skolan efter High School, de börjar jobba. Det är inte så vanligt i mitt område, men självklart finns de eleverna överallt, i alla skolor HÄR också.

*  MEN, om man vill plugga vidare på college efter high school och INTE har flera tusen dollar att betala med? hur gör man DÅ? Kört?


Nej, det är inte kört. Alla universitet tar emot så kallade “free rides”. Duktiga high school elever som kommer från hem där det inte finns pengar, eller väldigt lite pengar. Betygen måste vara bra, förstås. Drivet hos eleven stort.

Karolina har en god vän. Vännen har en ensamstående mamma som dessutom är svårt sjuk. Karolinas vän fick en helt “free ride” till en fin filmskola i upstate New York. Rubbet är betalat av det universitet hen  ska gå på.
Karolina har en annan god vän som går på college nu, och hen betalar “in-state-tuition” trots att skolan ligger flera stater bort.

Låt mig säga så här: om du är duktig, har driv, bra betyg och vilja så finns det skolor som tar emot dig, och betalar för dig hela vägen. Tanken är säkerligen den att när DU sedan lyckas i din arbetskarriär så förväntas du skänka pengar till skolan. Pengar som sedan i sin tur går till elever som kommer från hem där det finns lite pengar osv...

*  Hjälper teaterskolor på universitetsnivå sina studenter att hitta jobb?

Ja! Varje seniorklass på en teaterskola har ett stort “showcase” i slutet av sista skolårtet, ofta i NYC eller i LA. Till dessa “showcase” kommer regissörer, agenter, producenter, filmbolag etc. Eleverna visar vad de kan i en stor föreställning, och blir kanske, förhoppningsvis, upplockade av någon.


PUST detta om DETTA!!
Det är INTE det sista inlägget jag skriver på detta ämne. DET är en omöjlighet eftersom jag sitter MITT i det hela. DOCK, jag hoppas att jag gett er svar på frågor. Om jag inte lyckats med det får jag svara igen.

NU önskar jag er alla en fin helg. JAG ska njuta, och det ska NI också!!!